Det enda jag lyssnar på nu

Klicka på bilden för att komma till musikvideon (det går inte längre att "bädda in" koder i bloggen...)
 
 
You'r the inspiration med Chicago är en av tidernas bästa låt. Jag har tidigare nämnt hur jag ville ha den som bröllopslåt. Jag kan, liksom många andra, älska låtar utan att jag älskar band. Överlag så lyssnar jag nästan enbart på några få artister/band som jag har ens stor koll på (ni vet, ABBA, E-type, Westlife, Céline Dion).
 
Men de två låtar jag alltid kommer älska mest är med band som jag inte vet något om. Journey är den ena. Jag har sedan länge haft Don't stop believin' i mitt Vita arkiv. Ingen begraver mig utan att den trudelutten spelas ska jag tala om! Men vilka de där Jörni-grabbarna är har jag inte en susning om.
 
De skulle kunna vara en gräslöksförespråkande grupp av Ku Kux Klan-anhängare utan min vetskap. Chicago är det andra exemplet. Jag har alltid vetat att det är ett stort gäng musiker. Att de bildades i Chicago visste jag inte ens (även om jag förstås kunde lägga ett plus ett där). Att Peter Cetera har varit sångare har jag också haft i bakhuvudet. Eller, är sångare är den rätta grammatiken. Att Jason Scheff varit ledsångaren från 1985 fram till 2016 (idag heter sångaren Neil Donell) var information jag inte haft intresset att få fram.
 
Det är för övrigt han som sjunger i videon jag länkat där uppe (Hard to say I'm sorry, 1992). Låten är underbar, jag har liksom varit lite väl fokuserad på min favoritlåt så att jag glömt deras andra hits. Det är alltid intressant att lyssna på/se live-konserter. I detta fall håller rösterna och själva grejen att få se ett band med så många instrument är ju häftigt. Om någon undrar så finns fyra originalmedlemmar kvar av de tio som startade bandet 1967. Nu har jag från att inte veta något om dom googlat medlemmerna i någon timme. Jag kan allt från deras skostorlekar till vilket tuggmotstånd de gillar sina makaroner.
 
Allvarligt talat, en hemsk sak jag läste om var hur originalmedlemmen Terry Kath råkade skjuta sig själv i huvudet, han blev endast 31 år (som mig alltså). Han trodde sin pistol var tom, visade t.om. bandets tekniker det tomma magasinet. Dessvärre fanns en kula kvar i kammaren eller vad det heter? Jag fattar inte uppbyggnaden av pistoler. Så himla tragisk händelse...
 
 
PS. Från hjärnsubstanser till något trevligare. Gissa vem som har semester från och med idag 😉. Det var åtta jäkla år sedan jag sist var ledig tre veckor en sommar. Och sex år sedan jag var ledig tre veckor överlag (USA, men då i 5 veckor). Inte nog med det, när jag kommer tillbaka till jobbet så har jag på schemat att jag bara jobbar måndag + helgen. Saken är att jag ska på 30-årsfest den helgen så jag har ansökt om semester på lördagen och söndagen. Och veckan efter det är min två-dagars-vecka 😄. Med andra ord så kommer jag bara att jobba fyra dagar de närmaste fem veckorna.

Senaste köpen 🛒

Jag hittade finaste shoppingkassen (med dragkedja) på Dollarstore! 20 kr.
 
Inget badrumsstäd utan Wizz antibaktieriella spray! Plus min nya favoritduschecreme LdB citrus essence. Ps. vad mycket ett enda doftljus kan göra för ett hem.
 
Femtio-kronors-toppar från H&M. Den gulrandiga hittar ni HÄR.
 
Fynd: sängkläder för 499:-/styck men med 50% rabatt. Handdukar i ekologisk bomull för 99:-/styck - allt från Åhléns. Handdukarna i mitten kommer ifrån Dollar Store och går på 20:-/styck.
 
Lyckan när man hittar hundtandsmönstrat på rea! Denna kostade bara 99 kr.
 
Supervacker spetstopp från VILA; 280:-.
 
Bättre bilder på två av topparna.
 
 
I söndags åkte jag och syster till Gränby för att shoppa. Utöver det ni ser ovan så köpte jag även två bh:ar från Twilfit. Tur att jag hade fått ett presentkort från Malin för det blev lite dyrt, nämligen 720 kronor respektive 660 kronor. Det är nackdelen med att jag inte kan köpa brö'hållare på H&M. Nejdå, jag är medveten om att det finns andra i en prisklass däremellan. Men jag gillar servicen man får på Twilfit och jag har fastnat för underkläder från Chantelle och då får man betala lite. Men man får också vad man ger och alla fruntimmer borde ha minst två bh:ar som sitter bra.
 
På tal om bh:ar som sitter bra. Det första jag gör när jag kommer hem är att byta bygel-plaggen från helvetet till en skön sport-bh. (Byta från jeans till mjukisar behövs inte då jag aldrig har resårbyxor/tights på mig). Därför tänkte jag köpa en till. Jag blev förvånad hur svårt det är att köpa en sportis som passar. Nu kollade jag visserligen bara på Twilfit, Intersport och H&M men det känns som typ alla hade små storlekar. Ganska märkligt tycker jag.
 
Men bortsett från det så hittade jag det mesta som jag letade efter. Ett par snygga, svarta resårbyxor ville jag också ha. Ni vet, typ bekväma kontorsbyxor. Men det är typ omöjligt att hitta sådana som inte har en gren som ligger i knähöjd. Nåväl. Dagen innehöll, utöver kvalitetstid med syster, en god middag och enefterlängtad tur till Dollar Store. Dagen var underbar!

Första besöket 👶💙

Här har ni mig, den stolta fastern 😍
 
Fördelen med veganer och köttätare: många alternativ.
 
Sekunden innan jag ser en stor spindel, skriker och flyr för mitt liv.
 
En av de bättre bilderna jag tagit på två av mina syskon och två av mina brorsbarn. (Som vanligt är det min man som får personerna i mina bilder att skratta).
 
Kusiner, mindre än två år emellan 💚.
 
Klassisk syn för denna familj; alla vill fotografera (alla fyra syskon och en förälder gillar att plåta).
 
 
Häromdagen så fick jag träffa min brorsson för första gången. Det var en häftig känsla! Det var tredje gången jag blev faster, men denna söta pojke var min ena brors första barn. Att det inte var brevbäraren som var pappan såg man tydligt, jösses vad lik han var Adam! Jag hörde att de flesta bäbisar är lika sin far i början av livet, det hade jag ingen aning om. Oavsett hur hans utseende förändras med tiden så kommer han nog alltid att vara mer eller mindre lik oss i denna familjen, med grop i hakan och en uppåtnäsa. Jag menar, sånt försvinner ju inte efter några veckor hehe.

Tolv år sedan vi sågs 👭

En väldigt vacker orkidé fick jag med en hjärtvärmande blomsticka fick jag ❤. (Och äntligen något som matchar mina väggar, haha)
 
Hon hade lagt min favoritchoklad på minnet, gullisen.
 
Vi åt på Kina-Thai.
 
När det begav sig 2007 (tror detta är den enda bilden som finns på oss tillsammans).
 
 
Den 18 juni 2007 glömmer jag aldrig. Jag hamnade i en ort bara 35 minuter härifrån, men det kändes som 35 ljusår bort. Jag var helt vilse i mitt liv, ville inget annat än att komma ifrån allt samtidigt som jag inte ville något annat än att åka hem igen. Jag bodde ihop med ett gäng tjejer som jag trodde att jag aldrig skulle förstå mig på. Vad fel jag hade.
 
Sanningen blev ju precis tvärtom. Jag tror vissa i den situationen blir vänner av fel anledningar. Att den enda likheterna man har är att man är lika vilsna. Och visst, vi tre var helt olika människor som bodde ihop på grund av liknande personlighetsdrag. Och ja, vår vänskap byggdes bland annat på att vi levde så tätt ihop under så lång tid. Men framförallt så blev vi vänner av en anledning som inte ens jag själv kan beskriva. De klamrade sig ofrivilligt fast i mitt hjärta på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. 
 
Men efter det sågs vi aldrig igen. Jag vet inte varför, det var väl för att våra egna liv kom emellan. Fast sannngen är att jag träffade var och en av de två tjejerna efteråt, båda gångerna av en slump. Den ena tjejen mötte jag i Uppsala då vi gick till samma hjärnskrynklare. Den andra tjejen mötte jag i Stockholm efter att jag gått på NRJ in the park eller något liknande. Jag gick i en trappa för att gå mot tåget och helt plötsligt var hon där. Rätt sjukt egentligen.
 
Men förutom den gången i huvudtstaden så tog det alltså TOLV år innan vi sågs. Vi har självklart hörts sedan dess, främst per sms och numera nästan dagligen via Snapchat. Fast aldrig "in person", fram till för en vecka sedan alltså. Jag var lite nervös innan, betedde mig som jag skulle gå på dejt. Jag hade både tandborste och smink med mig till jobbet. När hon kom genom dörren hemma så hade jag två sekunder av "jag vet inte hur jag ska känna, du är ju en bästis och en främling på samma gång" typ. Men efter de sekunderna var det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Och så kändes det hela vistelsen.
 
Enda skillnaden är ju att vi inte är tonåringar längre, vi är så vuxna som man kan bli. Vi kunde inte låta bli av skratta åt kontrasterna från tiden tiden och hur vi har det nu. Då var vi två omogna människor som tog många dålgia beslut, även ihop. Nu sitter vi här med våra krämpor och mandelkubb, typ. Fast vi pratade bara om det förflutna den sista minuten. Vilket säger allt; vi lever inte på vad vi gjorde förut utan på hur våra liv är nu.
 
Hela våran träff flöt på av skratt och samtal. Hennes sambo var världens skönaste människa. Och min man fastnade också för dom två. Tillammans guidade vi runt dom i orten, åt sedan på Kina-Thai innan vi åkte hem för en kaffe. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ses och INTE om tolv år.

Dalarna - del 2

En av många fikan (och spelkvällar).
 
Byns restaurang. Mamma sjöng psalmer där som barn, som synes.
 
Den ena "brädan" i bilden ovan har min morfar gjort (trodde min mamma sa att hennes morfar gjort utredningen, men John Eriksson hette ju ändå MIN morfar). Den innehåller ett slags byregister.
 
Syster och svåger hade gjort olika tävlingar på midsommar, det var jätteroligt!
 
Jag ordnade en enkel men ack så god efterrätt; rulltårta, grädde, jordgubbar och chokladfingrar.
 
Jag (och mannen) på väg mot toppen av stugbyns skidbacke.
 
Det går aldrig att fånga omgivningarnas skönhet på bild, det måste upplevas.
 
Vädret vi fick på toppen? Regn och blåst varvat med hagel.
 
 
Man ser tydligt hur vår stugby är mitt i ingenstans - underbart!
 
 
Jag höll på att trampa på två huggormar. Jag trodde att jag stod bredvid "ett ormskinn". Såg sedan hur "ormskinnet" rörde på sig. Jag är inte ett dugg rädd för dessa djur men jag blev så jäkla chockad, så jag sprang och hoppade som en stuntman på speed (innan jag gick tillbaka och fotografadera dom).
 
 
Jag hoppas att ni hade en fin midsommar. Själv åkte vi ned mot byn för en öl (jag körde, det är 1,5 mil av hemsk grusväg dit) och lite dans kring midsommarstången. De flesta dansar inte utan tittar på, jag som avskyr uppmärksamhet borde vara obekväm men det var jag varken förra året eller denna gång. Men det är nog för att inte en kotte känner mig. Eller, jag kan vara släkt med någon, det vet man faktiskt aldrig vilket är ganska spännande. Häftigast är det nog för min mamma som möter på både släkt och gamla skolkamrater hon inte sett på decennier.
 
Vi lade oss alla 21:30 på midsommarafton, det var en perfekt tid. Men innan dess hann vi med lekar och mat. Jag och pappa förlorade i lekarna men jag hade desto mer tur i spel. I både Plump och Idiotkunskap vann jag en gång vardera, dessutom ganska stort. Men överlag är jag en dålig vinnare, jag tycker inte om att andra inte vinner. Eller, om man ska leka Freud, så beror det på att jag blivit tuktad i min familj att det är "vissa" som ska vinna för annars blir det ett jäkla liv, haha!
 
På midsommardagen delade vi upp oss, syster och bror med tillhörande familjemedlemmar åkte mountainbikes ned för backar i sälen (utan att ta en enda bild!). Jag och min man gjorde tvärtom och tog oss uppför en backe (jag tog väl istället typ 200 bilder bara i den backen).

Dalarna - Del 1

På vägen upp stannade vi i Älvdalen ör en bit mat.
 
Jag vet ärligt talat inte om jag ätit en plankstek förut. Jag är mer en fiskmänniska.
 
Midsommarafton (jag och syster).
 
Byn har en fantastisk restaurang.
 
 
Man är verkligen på landet när man kan köpa glass ifrån ett fönster ❤.
 
Eftersom jag var den som bokade stugorna så unnade jag mig den finaste 😉
 
 
Vi gjorde en favorit i repris detta år och spenderade midsommarveckan i mammas hemtrakter. Byn ligger vid norska gränsen i Dalarna och är omringade av många fjäll och vandringsleder. Även detta år var vi nästintill ensamma i den lilla stugbyn. Tyvärr börjar de få stugor som finns att köpas upp så jag vet inte om jag kommer att kunna hyra någon nästa år. Man kan förvisso bo någon annanstans, i typ Sälen, men halva grejen för mig är att bo där jag spenderat mina skollov.
 
På vägen upp hände en rätt rolig grej. Jag sms:ade mamma och skrev "hälsningar från Rättvik" för att uppdatera dom var vi var. Varav jag får till svar att dom åkte därifrån för fem minuter sedan. Då hade det tagit några minuter för mig att få iväg sms:et så jag förstod ganska snabbt att vi var nära varandra. Strax efteråt så ser jag en blå kärra tre bilar framåt som ser väldigt bekant ut. En omkörning senare så åkte vi förbi dom, haha! Alltså, jag visste ju att de skulle åka någon gång mitt på dagen men chansen är ändå inte stor att vi skulle mötas på den 40 mil långa sträckan.

Examen med min barndoms-trio 👩‍🎓

(Då dikten driver med ortsbor så lägger jag inte upp den)
 
När man inte har jordgubbar fungerar kiwi och melon (mer än väl dessutom).
 
Banantårta, dagen till ära.
 
💚
 
Jag ville först ge en mer "festlig" blomma men jag fastnade för något mer hållbart och frodigt, som vår vänskap, hihi.
 
Examensnalle 😍
 
 
I onsdags firade jag och min barndomsvän vår tredje gängmedlem 😄. Tiden på Uppsala universitet är numera över och det skulle såklart uppmärksammas med tårta och umgänge. Nu är det bara jag i vår trio som inte har en högre utbildning men jag har ju gått på en folkhögskola, det är väl också en högskola. (Skoja).
 
Nu ska jag göra i ordning mig för jobb, har inte varit där på en vecka. Så jag är allt annat än motiverad. Men efter helgen har jag bara en arbetsdag innan jag är ledig igen så jag ska väl inte klaga. Tvärtom faktiskt. Anledningen till att jag inte sökt vidare, utöver att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir större, är att jag har det så himla bra som det är nu. Perfekt schema, bra lön och trevliga kollegor.

Senaste köpen 🛒

Inget besök på Thun's utan inköp av örnogott och strumpor (som att jag behöver fler...).
 
Jag var inte helt lycklig innan pyjamasshortsen (och bekväma trosor) kom in i mitt liv.
Shorts "Walking bamboo" 99 kr.
 
Blå jeansshorts "Vero moda": 169 kr (ord. pris 199).
Svarta jeansshorts "Vero Moda": 129 kr (ord. pris 159).
 
Jeansshorts "Only": 199 kr (ord. pris 279 kr)
 
Piratbyxa "Tuxer": 349 kr (snart ska jag ju fjällvandra!).
 

Linne med spetskant "Pieces": 99 kr (ord. pris 129 kr).
 
Hårband med pärlor "Razzling": 39 kr.
 
Naggellack "Depend"/"Bloom": 19 resp.23 kr/styck.
 
Inte den snyggaste bilden men dock; här är lite av hårdbandet och Only-shortsen.
 
Gul topp med virkade detaljer "Street One": 199 kr (ord. pris 249 kr).
 
Svart topp med spetsdetaljer "Street One": 249 kr (ord. pris 349 kr).
 
 
I lördags var jag och syrran med våra sambos på Thun's för lite shopping. Jag hittade ovanligt mycket denna gång. 2 650 kr gick kalaset på, min man köpte nästan inget men betalade allt. Det gillade jag, hehe.
 
Jag har aldrig shorts på somrarna, i så fall bara på gården. Jag ska försöka ändra på det nu, därav mina tre köp av den varan. Sandaler är också något jag ska öva på. Att jag aldrig vill visa ben och fötter vet jag inte vart det kommer ifrån, det är inte så att jag har komplex för dom delarna på kroppen. Det är nog snarare en vanesak.
 
Har man aldrig någonsin gått i affären i shorts så känns det väldigt naket och ovant att plötsigt göra det. Jag kan tillägga att jag inte går omkring i typ vita linnebyxor utan kolsvarta långbyxor varje sommar. Jätteskönt... Utomlands kan jag däremot gå med lite kläder, men det är skillnad. 

Veckans "det enda jag lyssnar på"

 
 
Jag började lyssna på Sir Elton John för ungefär tjugo år sedan. Mamma köpte hem hans Greatest Hits-skiva "One Night Only" (år 2000) och inte bara skivan utan även jag var såld (he he). För att strö salt i mina sår över att jag inte såg hans sista konsert för tre veckor sedan så har jag börjat återlyssna på hans låtar.
 
"Your Song" är ju en tidslös klassiker. Jag lyssnar på den hela tiden nu, denna gång med hans live-version tillsammans med Ronan Keating (ni vet ju min kärlek till irländska sångfåglar). Jag älskar ju som bekant även duetter så låten kan inte bli så mycket bättre.
 
"Sacrifice" är den tredje låten jag maniskt poppar nu, utöver videon ni ser ovan. "I Guess That's Why They Call It The Blues" från 1982 är enligt mig den bästa låten Elton John har gjort. (Inte ensam då, han har i stort sett alltid samarbetat fram sina hits med låt,-och textskrivare. I många fall med Tim Rice, som för övrigt har varit medproducent till min favoritmusikal Chess).

Spelkväll med gänget 🎲❤

 
Almost the same but not quite.
 
Alla spel man ritar i är bra spel!
 
💖
 
 
Gurka.
 
 
 
Det är skönt med människor som tar initiativ som dessa. Som min barndomsvän och hennes man (som egentligen typ är min barndomsvän med känns det som, de blev ändå tillsammans när vi var jätteunga). Deras spelkvällar är alltid sååå underbara. Jag älskar sällskapsspel. Och under dessa kvällar blir det alltid så roliga citat, man borde skriva upp de alla innan de faller i glömska.
 
 
- HBTQ är en förkortning för Homosexuella, Bögar, Transpersoner... Nej, vänta nu... Nu blev det lite fel.
 
Under spelet Med andra ord:
- Detta är något man gör en gång i veckan.
- Har sex.
- Jaha, då vet vi det.
 
 
Det bästa med dessa kvällar är ändå människorna. Jag valde att vara nykter i lördags. Inte för att jag var tvungen, vi bor rätt nära varandra, utan för att det inte nödvändigt att dricka för att ha roligt med detta gäng. Sedan var jag faktiskt inte sugen vilket är rätt ovanligt för att vara mig. Även om det kanske bara var en engångsförteelse så fick jag hopp om mig själv, är jag så vuxen att jag skippar ett glas vin för att få köra bil? Okej, jag besvarade min egen fråga. Jag har blivit så pass lat alltså, haha!
 
Inte för att någon kanske tänker tanken men jag skriver det ändå. Nej, jag är inte gravid. Jag fick dock den frågan dagen efter av en svagt bekant. Jag bah "jag är rolig fast att jag inte dricker, det är du som är tråkig som känner att man måste dricka för att ha roligt". Nejdå, så sa jag inte. Jag sa "jag är inte gravid för att ha dig i min närhet är som att använda dubbla kondomer". Okej, så sa jag kanske inte heller...

Veckans låt(ar) - Westlife

 
 
Jag tycker inte i regel om förändringar, speciellt inte i form av hemska idéer som att släppa nya låtar när man redan har gamla, men ack så bra, varianter i bagaget. Palla lära sig nya dängor liksom? Jag köpte min första Westlife-skiva 1999 och de är främst de låtarna jag tragglat i tjugo år. 
 
Jag köpte "Westlife" tillsammans med en Céline Dion-platta, jag minns det fortfarande då kassörskan på macken berömde mitt val av skivor. Ni borde för övrigt titta på Céline när hon är med i Carpool Karaoke HÄR. Pallar ni inte se hela så titta från 2.20 och några sekunder framåt!.
 
Jag lyssnar på typ tjugo låtar i taget med detta stiliga, irländska pojkband (men finast är ju Mark, hihi). Jag tror ingen pallar en jättelång lista men jag vill ändå nämna några favoriter:
 
  • Hello My Love, videon ni ser ovan. Jag har lyssnat på den nästan dagligen sedan den kom i början av året. Jag älskar musiken och jag älskar texten. Det känns som den är tillägnad mig i vissa fall. (Visst är jag ödmjuk?).
  • Fool Again. Jag lyssnar inte på den ofta men när jag väl gör det så fnissar jag hysteriskt. Det var den låten som jag mimade till framför Bellas filmkamera år 2000. År 2000 var för övrigt mitt ful-år (hade ett år till, typ 2012 eller när det var). Så kombinationen av ful-jag i peruk mimandes på Fool again med världen jäkla inlevelse... OMG.
  • I Don't Wanna Fight. En av mina absoluta favoritsånger (så pass att jag ville ha den som bröllopslåt) "You're the Inspiration" med Chicago är skriven av samma duo som skrev just denna (och bara denna) underbara Westlife-låt.
  • We Are One. Ännu en av låtarna på deras första skiva som jag spelar mest.
  • My Love. Första, men även nog den bästa, låten på deras nya skiva.
  • World Of Our Own. För det är en av de få låtarna som brukar finnas när man sjunger Karaoke. Den är ganska rolig att sjunga så det gör inget, det gäller dock att ha tungan rätt i min 😄.
  • You Raise Me Up. En av de låtarna jag lyssnade sönder som ung. De gör denna klassiska version väldigt bra!
  • All Out Of Love (feat. Delta Goodream). Detta är nog låten som jag spelat mest av alla Westlife-låtar. Jag älskar deras version av denna 80-talslåt, jag tycker mycket om Delta Goodream och jag är framförallt extremt svag för "duetter".

Mitt första försök att skriva på dalmål

En tésil i form av en sjöko (Ebay) samt ett Nalle Puh-kort - mamma upp i dagen!
 
Dikten jag skrev på dalmål.
 
 
Familjen ❤ (halva är med)
 
Fläskkött, grönsaker, svamp och rödvin 😋.
 
Det känns så ovant att man numera kan åka på en ny väg hem. (Jag är så glad att mina föräldrar var en av de första som köpte lägenhet i detta område, de som kommer nu har mindre utsikt och är mindre påkostade).
 
"Titta Bob, där är du!"
 
Puss mormor!
 
Vi testade en sån där brännare (?) på marängen. Snyggt!
 
Brorsdöttrarna (i bakgrunden) kom förbi med sin pappa och en bukett blommor.
 
Mamma och jag 💜
 
Jag cyklade i regnet på väg till mamma och pappa. Jag hade lust att cykla vidare, jag älskar verkligen att vara ute i regnet! (När det är ljummet).
 
 
I söndags var det som bekant Mors dag. Mina föräldrar bjöd på en god lunch med tillhörande efterrätt. När de andra drog hem så satt jag och mamma på balkongen. Vi drack vin och pratade om livet. Min man kom förbi en stund efter jobbet med för en kopp kaffe. Sedan gick vi in för lite té och smörgås innan jag cyklade hemåt vid 21-tiden. Det var en jättemysig dag!
 
Som ni ser ovan så försökte jag mig på en dikt på dalmål. Jag kan dock erkänna att jag glömde bort den lilla detaljen att alla inte pratar samma dialekt i Dalarna. Mamma pratar mer med norska inslag (ni vet Särna, Idre, osv), mitt kort innehöll inte uttryck som hon använt. Nåväl, hon kunde gissa i alla fall hälften av det jag skrivit så det kunde blivit ett större missöde... Och det är väl tanken som räknas?

Pärontid & Vila i Frid

Mysig balkong.
 
 
Vårrullar & Sushi, två av det godaste som existerar.
 
(Ser ju lagom mysigt ut med folköl i bilden, haha)
 
Pappa kom på den briljanta idén att klippa ut bilder från billiga vykort (1 kr/styck). Budget-scrapbooking.
 
Jag valde bilder på sådant som jag tror personen skulle ha gillat.
 
 
I fredags var jag hemma hos mina föräldrar för lite nytta med nöje kan man säga. Min pappa har en fotoskrivare så jag tänkte utnyttja hans teknik och expertis på området inför ett kollage jag ska göra till en kommande begravning. Jag känner sorg när jag sorterar bilder för att välja vilka som ska komma upp på min "tavla", men mest känner jag glädje över att få chansen att få hedra personen med detta.
 
Men vi passade givetvis på att umgås med. Tur att de bor bredvid en restaurang för det är smidigt att få upp god mat. Sushi och vårrullar är två av mina favoriträtter. 
 
Jag har förresten tagit bort mitt navelsmycke ni vilket därmed gör mig helt piercingfri. I höstas tog jag bort smycket av näsan. Mest av en slump då jag inte hittade pärlan på några timmar och hålet höll redan på att växa igen (trots att jag piercade mig när jag var 13 och haft det konstant i sedan jag var typ 18). Jag kände att det var dags.
 
Den i naveln blev jättespontant. Från ingenstans så kände jag bara att jag fått nog, att jag hade något främmande föremål som måste försvinna. Så från att i elva år och fyra månader (det är lätt att räkna då jag fick den av mina vänner på min 20-årsdag) utan en tanke på att ta bort den så tog jag beslutet på några minuter. 
 
Vad konstigt det kändes att se sig själv efteråt, det var nästan så att jag skrattade. Inte för att min navel ser konstig ut men har man sett en pärla för "hålet" i över ett decenium så ser det så naket ut att helt plötsligt inte ha något där. Däremot så borde jag ta tag i att vänja mina örhängeshål att ha smycken i sig. Jag har sex hål i öronen men det blir alltid rött och irriterat när jag väl stoppar in något där (låter så snuskigt). Även om jag använder sådant som inte innehåller nickel så får väl öronen en chock. Det kommer nog gå över men jag blir liksom aldrig sugen på att få halvt infekterade öron så jag drar bara ut på det...

Veckans låt

 
 
Denna lått hade jag med i mitt tal som jag höll för min pappa på hans 70-årsdag (HÄR kan ni läsa min rimmande text). För det var han som introducerade mig för Rose Garden för en herrans massa år sedan. Och jag kommer antagligen aldrig att sluta att spela (eller för den delen sjunga) den. På tal om 70 så kom denna poppiga country-hit 1970. Det var tider det... Lynn Anderson blev för övrigt inte ens 70 år. Hon dog av en hjärtattack när hon endast var 67.
 
Undrar förresten hur många gånger jag läser ordet "lunginflammation" i samband med dödsorsaker? Nu lägger jag väl visserligen inte varje kväll med att googla döden och sånt men tillräckligt ofta för att se ett oroväckande samband... 

Mini-reunion

 
 
 
 
 
 
Jag testade aldrig denna flaska men det vore toppen om den är god, dels för att den är billig (49 kr), dels för att den har lagom alkoholhalt (7%). Ja, jag har blivit så pass mogen.
 
I lördags var jag som sagt på en andra mini-reunion med mina forna klasskompisar Anna, Sanna och Sanne (det skulle bli en bra ungdomsbok 🙂). Tanken är att vi ska stå för en varsin middag. Denna gång var vi ute på landet, i ett stort fin hus med en gemytlig omgivning. Kvällen bjöds på mumsig mat, mycket skratt, intressanta samtalsämnen och en himmelskt god dessert (värdinnan jobbar på konditori). Tur att jag är sist ut med en bjudning för hittills är både deras hus och mat oslagbara.

Första besöket hos brorsan

Jag gav brorsan en födelsedagspresent (i efterskott), en tröja med A som i Adam. 
 
Den som inte blir glad av Kakmonstret i en partyhatt är psykopat.
 
Två av tre extremt söta, charmiga, personliga och väluppfostrade hundar.
 
Uppsala Domkyrka som utsikt är inte fy skam.
 
Jag älskade deras lägenhet. Denna vägprydnad var min favorit 🦒.
 
Jag och syrran gav denna kruka och växt i present (hittar den ej på nätet men den är från Edelweiss och kostar ca 300 kr).
 
Vegansk middag (jag tog t.om. havemjölk i kaffet vilket inte rekommenderades men det var gott!).
 
Sötlurv.
 
Syster Yster.
 
 
För ungefär en vecka sedan åkte jag och syster till vår brorsa (med sambo och hundar) i Uppsala. Jag har inte sett deras nya lägenhet, vilken inte är så himla ny längre, så det var på tiden. Över huvud taget att träffa dom kändes dags då jag senast såg dom i julas om jag inte minns fel. 
 
Nu ska jag ta och göra några tidsinställda inlägg, vilket jag borde ha gjort redan för en vecka sedan. I fredags jobbade jag till 22 för att sedan gå upp tidigt då jag jobbade 7-15. Klockan 17 åkte jag till en tjejmiddag med god mat och vin. Vid midnatt somnade jag för att sedan gå upp tidigt och jobba 7-18. Konstigt nog så var jag inte särskilt trött på kvällen utan satt fram till midnatt och tittade på tv.
 
Men det som inte var märkligt är att jag varit seg både igår och i förrgår. För att inte tala om idag. Min man åker till jobbet 05:00. Ofta sover jag igenom det men vissa gånger, som idag, så går jag också upp vid den tiden. Inte för att jag är pigg utan för att jag är rastlös.

Veckans låt(ar)

 
 
 
Chess är utan tvekan min favoritmusikal, det vore ju konstigt annars då jag älskar Björn & Benny. Jag är dessutom uppväxt med dessa låtar. Nu låter jag jättegammal men jag lyssnade ofta på en LP-skiva med Chess. På den tiden var One night in Bangkok favoriten men de har ju gjort så många fler bra låtar.
 
Det är svårt att välja ut favoriter då det finns många bra låtar att välja på. Dessutom så finns ju olika artister beroende vilken version man lyssnar på. Överlag så gillar jag mest originalmedlemmarna som Murray Head, Tommy Körberg och, sist men inte minst, Elaine Paige som ni ser ovan. Något jag dock aldrig lyssnar på är Chess på svenska. Man kan gå från svenska till engelska men inte tvärtom tycker jag.
 
 
MINA FEM FAVORITLÅTAR UR CHESS (förutom de som är nämnda ovan):
  • The Deal (No deal) - Murray Head, Tommy Körberg, Elaine Paige.
  • Heaven Help my Heart - Elaine Paige.
  • Chess - Anders Eljas
    (låten ovan är en av två låtar jag lyssnar på som är instrumentala - okej, den ovan har lite manskör också - , den andra låten är Lily was here med Candy Dulfer & Dave Stewart från 1990 - hur bra är inte den?! Saxofoner ger så häftig musik)
  • Florence Quits - Elaine Paige, Murray Head.
  • Pity the Child - Murray Head.
 
Själv har jag haft finbesök av syster och hund idag. Då fick jag även en en anledning att städa ur altanen lite. Vi satt ute och åt äggmackor, det var så himla mysigt. Tur att vi ses imorgon igen då jag inte riktigt fick nog av dom små liven.
 
Igår röstade jag till EU-valet. Jag blir så stressad när det kommer till sådant. Vilket gör att jag blir helt dum i huvudet. Lägg till att de som står där och hjälper till sällan är några glitterstickor direkt. Vilket gör mig ännu mer stressad, och ännu mer korkad. Självförtroendet blev inte bättre av att mannen som hela tiden fick hjälpa mig var typ 120 år och mer alert i skallen än en annan...
 
Man ska inte prata politik men jag kan säga att jag för första gången i ett val inte röstade på Liberalerna. Dels för att pappa inte är med i detta val, dels då jag helt gick utifrån vilka partier som stod mina åsikter närmast. Jag gjorde valkompassen och kom fram till att L och jag inte riktigt är enade. Tycker i och för sig inte att något parti känns 100%, det är jag nog inte ensam om att känna. Och partierna brukar hamna ganska lika procentuellt när man gör tester som dessa. Men jag gick helt på siffror och såklart lite magkänsla.

s0f1a.blogg.se

Min profilbild

Sofia

RSS 2.0