Malin fyllde 30! - 30 bilder från festen

Jag hamnade i Lag Kungsgatan, tjoho! (Detta var exempel på gator som Malin bott på. Det var på Kungsgatan, i centrala Uppsala, som alla förfester höll till back in the old, ljuva, underbara days).
 
Jag, Johanna, Malin, Fiffi och Minny - en del av gänget från förr.
 
 
En av tjejerna jag inte sett sedan runt 2009.
 
Mina trevliga lagkamrater.
 
 
 
Min slinga, min slinga, alltid på rymmen.
 
 
Fina vänner.
 
 
Daniel håler låda ❤.
 
Malins livskamrat håller tal.
 
 
 
När huvudpersonens familj äger en glassbar så är efterrätten given. Alternativen var många! 😋
 
 
 
 
Sant eller Falskt? (Angående olika påståenden om året 1988).
 
  
 
Min man och min girl.
 
 
 
Det bästa jag vet: Malin & Mat.
 
 
  
 
 
 
På mitt bästiskex 30-årsdag så låg hon på neonatalen så det blev uppenbarligen inte så mycket party-party för henne. Tack och lov fick vi chansen att få fira henne i lördags, dessutom i deras nyainköpta hus i huvudstaden. Kvällen bjöd på trevliga människor, roliga lekar och ätbara delikatesser.
 
Det bjöds även på en slags reunion. I min gröna ungdom så umgicks jag jättemycket med födelsedagsbarnet. Hennes vänner blev även mina vänner och jag hängde med dom rätt intensivt under några år. Jag åkte in till Uppsala flera dagar i veckan för att fika eller festa med alla eller några i det gänget. Efter gymnasietiden så kom livet emellan för alla i vårt gäng, ett par hamnade i Stockholm, någon i Mora, någon i Örebro, en annan i Sundsvall, och så vidare. De flesta har skaffat familjer och ni vet hur det är, vuxenlivet kommer emellan.
 
Så det var tio år sedan jag träffade två av dom tjejerna vilket såklart resulterade i ett efterlängtat umgänge. Nu hann jag inte prata så mycket med dom, man ville vimla med alla som var där, men jag är bara glad att jag fick träffa dom personligen. Annars har man mest koll på varandra via sociala medier nuförtiden. 
 
Gladast är jag ju såklart att min och Malins vänskap fortfarande är stark. Vi umgås knappt heller längre, träffas gör vi bara någon enstaka gång per år. Men det gör ingen skillnad när det kommer til det band vi har till varandra. Hon känner mig verkligen utan och innan, och hon kommer alltid att vara en av de få jag kan anförtro mig till. 

Babyshower 👶🦒

Jag (och min man) höll ett, mer eller mindre, gult tema på presenterna.
 
💛
 
 
I vanliga fall har jag som regel att aldrig ta en enda gruppbild ifall den blir suddig... Nåväl, jag försöker att inte lägga upp så mycket bilder på min omgivning så det kanske blev rätt bra med denna censuering?
 
Syrran gjorde en jättegod, vegansk paj! Jag skulle stå för salladen och återigen kan jag tacka salladsbaren på Willys för hjälpen 😉.
 
😍
 
 
Jag har som sagt blivit faster och för en tid sedan hade vi en babyshower för brorsans tjej. Det var jag, min mamma, syster, svägerska och brorsdotter som höll i den. Det blev presentöppning, middag och fika. Huvudaktiviteten var att umgås och det tycker jag var ett bra val. Dagen blev så himla lyckad!
 
Det som blev mindre lyckat var vägen dit. Det börjar med att det är stel stämning i bilen. Jag var asgrinig för att jag fick vänta på dom (jag brukar nämligen stå i fönstret vilket inte folk vet, men vet ni hur tråkigt det är att titta på sin garageuppfart i tjugofem minuter? Det känns som att vänta på att sin frysrätt ska bli klar i defrost-läge, typ). Och då blev övriga kanske lite smittade av min attityd (folk tror att jag jämt är lugn och trevlig, höhö).
 
Jag sätter mig i bilen och frågar spydigt om ingen jäkel i den här bilen har en fungerande mobil. Men det är inte då det dramatiska sker utan två minuter efteråt. Vi åker iväg, svänger ut på en lite större väg och det är då min syster tack och lov har lite mer koll än en annan. Hon hör nämligen klirrande ljud samtidigt som hon känner att bilen var lite väl luftig. Själv märker jag ingenting.
 
Låt mig säga såhär: att inte dubellkolla att bakluckan stängts och att ha en stor golfbag med klubborna utåt är ingen bra kombination. Golfklubborna flög ut, liksom ett stor paraply. Det var en jäkla tur att bilisten bakom höll avstånd! Han fick stanna bilen och plocka upp allt vi tappat på vägen. Syrran fick vända, hämta det han plockat upp, be om ursäkt och sedan åka vidare. Eller, hon lade dom hos mig i baksätet vilket gjorde att jag blev sådär bitchig igen "ska jag åka med dom här i knät hela vägen eller?!". Hon svarade med att stanna bilen, gå in i affären och köpa en kexchoklad där det stod "Du är grym" på 😍. Jag blev mycket snällare då, hihi.

Första besöket 👶💙

Här har ni mig, den stolta fastern 😍
 
Fördelen med veganer och köttätare: många alternativ.
 
Sekunden innan jag ser en stor spindel, skriker och flyr för mitt liv.
 
En av de bättre bilderna jag tagit på två av mina syskon och två av mina brorsbarn. (Som vanligt är det min man som får personerna i mina bilder att skratta).
 
Kusiner, mindre än två år emellan 💚.
 
Klassisk syn för denna familj; alla vill fotografera (alla fyra syskon och en förälder gillar att plåta).
 
 
Häromdagen så fick jag träffa min brorsson för första gången. Det var en häftig känsla! Det var tredje gången jag blev faster, men denna söta pojke var min ena brors första barn. Att det inte var brevbäraren som var pappan såg man tydligt, jösses vad lik han var Adam! Jag hörde att de flesta bäbisar är lika sin far i början av livet, det hade jag ingen aning om. Oavsett hur hans utseende förändras med tiden så kommer han nog alltid att vara mer eller mindre lik oss i denna familjen, med grop i hakan och en uppåtnäsa. Jag menar, sånt försvinner ju inte efter några veckor hehe.

Tolv år sedan vi sågs 👭

En väldigt vacker orkidé fick jag med en hjärtvärmande blomsticka fick jag ❤. (Och äntligen något som matchar mina väggar, haha)
 
Hon hade lagt min favoritchoklad på minnet, gullisen.
 
Vi åt på Kina-Thai.
 
När det begav sig 2007 (tror detta är den enda bilden som finns på oss tillsammans).
 
 
Den 18 juni 2007 glömmer jag aldrig. Jag hamnade i en ort bara 35 minuter härifrån, men det kändes som 35 ljusår bort. Jag var helt vilse i mitt liv, ville inget annat än att komma ifrån allt samtidigt som jag inte ville något annat än att åka hem igen. Jag bodde ihop med ett gäng tjejer som jag trodde att jag aldrig skulle förstå mig på. Vad fel jag hade.
 
Sanningen blev ju precis tvärtom. Jag tror vissa i den situationen blir vänner av fel anledningar. Att den enda likheterna man har är att man är lika vilsna. Och visst, vi tre var helt olika människor som bodde ihop på grund av liknande personlighetsdrag. Och ja, vår vänskap byggdes bland annat på att vi levde så tätt ihop under så lång tid. Men framförallt så blev vi vänner av en anledning som inte ens jag själv kan beskriva. De klamrade sig ofrivilligt fast i mitt hjärta på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. 
 
Men efter det sågs vi aldrig igen. Jag vet inte varför, det var väl för att våra egna liv kom emellan. Fast sannngen är att jag träffade var och en av de två tjejerna efteråt, båda gångerna av en slump. Den ena tjejen mötte jag i Uppsala då vi gick till samma hjärnskrynklare. Den andra tjejen mötte jag i Stockholm efter att jag gått på NRJ in the park eller något liknande. Jag gick i en trappa för att gå mot tåget och helt plötsligt var hon där. Rätt sjukt egentligen.
 
Men förutom den gången i huvudtstaden så tog det alltså TOLV år innan vi sågs. Vi har självklart hörts sedan dess, främst per sms och numera nästan dagligen via Snapchat. Fast aldrig "in person", fram till för en vecka sedan alltså. Jag var lite nervös innan, betedde mig som jag skulle gå på dejt. Jag hade både tandborste och smink med mig till jobbet. När hon kom genom dörren hemma så hade jag två sekunder av "jag vet inte hur jag ska känna, du är ju en bästis och en främling på samma gång" typ. Men efter de sekunderna var det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Och så kändes det hela vistelsen.
 
Enda skillnaden är ju att vi inte är tonåringar längre, vi är så vuxna som man kan bli. Vi kunde inte låta bli av skratta åt kontrasterna från tiden tiden och hur vi har det nu. Då var vi två omogna människor som tog många dålgia beslut, även ihop. Nu sitter vi här med våra krämpor och mandelkubb, typ. Fast vi pratade bara om det förflutna den sista minuten. Vilket säger allt; vi lever inte på vad vi gjorde förut utan på hur våra liv är nu.
 
Hela våran träff flöt på av skratt och samtal. Hennes sambo var världens skönaste människa. Och min man fastnade också för dom två. Tillammans guidade vi runt dom i orten, åt sedan på Kina-Thai innan vi åkte hem för en kaffe. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ses och INTE om tolv år.

Dalarna - del 2

En av många fikan (och spelkvällar).
 
Byns restaurang. Mamma sjöng psalmer där som barn, som synes.
 
Den ena "brädan" i bilden ovan har min morfar gjort (trodde min mamma sa att hennes morfar gjort utredningen, men John Eriksson hette ju ändå MIN morfar). Den innehåller ett slags byregister.
 
Syster och svåger hade gjort olika tävlingar på midsommar, det var jätteroligt!
 
Jag ordnade en enkel men ack så god efterrätt; rulltårta, grädde, jordgubbar och chokladfingrar.
 
Jag (och mannen) på väg mot toppen av stugbyns skidbacke.
 
Det går aldrig att fånga omgivningarnas skönhet på bild, det måste upplevas.
 
Vädret vi fick på toppen? Regn och blåst varvat med hagel.
 
 
Man ser tydligt hur vår stugby är mitt i ingenstans - underbart!
 
 
Jag höll på att trampa på två huggormar. Jag trodde att jag stod bredvid "ett ormskinn". Såg sedan hur "ormskinnet" rörde på sig. Jag är inte ett dugg rädd för dessa djur men jag blev så jäkla chockad, så jag sprang och hoppade som en stuntman på speed (innan jag gick tillbaka och fotografadera dom).
 
 
Jag hoppas att ni hade en fin midsommar. Själv åkte vi ned mot byn för en öl (jag körde, det är 1,5 mil av hemsk grusväg dit) och lite dans kring midsommarstången. De flesta dansar inte utan tittar på, jag som avskyr uppmärksamhet borde vara obekväm men det var jag varken förra året eller denna gång. Men det är nog för att inte en kotte känner mig. Eller, jag kan vara släkt med någon, det vet man faktiskt aldrig vilket är ganska spännande. Häftigast är det nog för min mamma som möter på både släkt och gamla skolkamrater hon inte sett på decennier.
 
Vi lade oss alla 21:30 på midsommarafton, det var en perfekt tid. Men innan dess hann vi med lekar och mat. Jag och pappa förlorade i lekarna men jag hade desto mer tur i spel. I både Plump och Idiotkunskap vann jag en gång vardera, dessutom ganska stort. Men överlag är jag en dålig vinnare, jag tycker inte om att andra inte vinner. Eller, om man ska leka Freud, så beror det på att jag blivit tuktad i min familj att det är "vissa" som ska vinna för annars blir det ett jäkla liv, haha!
 
På midsommardagen delade vi upp oss, syster och bror med tillhörande familjemedlemmar åkte mountainbikes ned för backar i sälen (utan att ta en enda bild!). Jag och min man gjorde tvärtom och tog oss uppför en backe (jag tog väl istället typ 200 bilder bara i den backen).

Dalarna - Del 1

På vägen upp stannade vi i Älvdalen ör en bit mat.
 
Jag vet ärligt talat inte om jag ätit en plankstek förut. Jag är mer en fiskmänniska.
 
Midsommarafton (jag och syster).
 
Byn har en fantastisk restaurang.
 
 
Man är verkligen på landet när man kan köpa glass ifrån ett fönster ❤.
 
Eftersom jag var den som bokade stugorna så unnade jag mig den finaste 😉
 
 
Vi gjorde en favorit i repris detta år och spenderade midsommarveckan i mammas hemtrakter. Byn ligger vid norska gränsen i Dalarna och är omringade av många fjäll och vandringsleder. Även detta år var vi nästintill ensamma i den lilla stugbyn. Tyvärr börjar de få stugor som finns att köpas upp så jag vet inte om jag kommer att kunna hyra någon nästa år. Man kan förvisso bo någon annanstans, i typ Sälen, men halva grejen för mig är att bo där jag spenderat mina skollov.
 
På vägen upp hände en rätt rolig grej. Jag sms:ade mamma och skrev "hälsningar från Rättvik" för att uppdatera dom var vi var. Varav jag får till svar att dom åkte därifrån för fem minuter sedan. Då hade det tagit några minuter för mig att få iväg sms:et så jag förstod ganska snabbt att vi var nära varandra. Strax efteråt så ser jag en blå kärra tre bilar framåt som ser väldigt bekant ut. En omkörning senare så åkte vi förbi dom, haha! Alltså, jag visste ju att de skulle åka någon gång mitt på dagen men chansen är ändå inte stor att vi skulle mötas på den 40 mil långa sträckan.

Mina vitsippor är tv-kändisar!

 
 
 
Bilderna ovan har inget med nyheterna att göra. Men jag tog dem några timmar innan min video.
 
21 sekunder egoboost. 
 
 
Stillbild på min video.
 
Stillbild på syrrans video.
 
 
Idag visade de lokala nyheterna två klipp som jag och syrran filmat. Min brorsa jobbar på SVT och frågade oss om vi kunde skicka en uppdatering om vädret då vi här borta fick snö idag. Jag filmade min trädgård och syster sin arbetsort. Som ni ser ovan så hade jag tidigare idag fotograferat vitsipporna då jag tyckte det blev en fin kontrast med vårblommor och snöflingor.
 
Så filmidén var redan klar. Jag höll på jättelänge med min systemkamera innan jag insåg att den gjorde jättedåliga filmer. Det tog emot att ta fram mobiltelefonen men jäklar vad mycket bättre det blev!
 
Klippet kortades av på TV, rättare sagt min film. Typ två sekunder visades... Jag började ifrågasätta om jag kunde filmat bättre. Men äsch, även om jag tyckte det var en stor grej idag så är det egentligen bara en rolig grej som jag inte ska överanalysera. Och ärligt talat, det är klart att tittare tycker det är lite roligare att se Öregrund än någons bakgård, haha!
 
HELA KLIPPET FINNS HÄR.

Malins Babyshower 👶🏻

Presentkorg. 
 
Blöjtårta. Jag och Bella gjorde den i torsdags.
 
Älgstek blev det till lunch.
 
Dekorationer och bodys redo att ritas på.
 
Bästis, syster, bästis och huvudpersonerna ❤.
 
Bellas verk.
 
Maris verk.
 
Malins verk.
 
Emmas verk.
 
Mitt verk (med hennes namn på ryggen). 
 
Bella hade bakat en cheesecake med flera olika (jättegoda) lager.
 
"Kasta om bokstäverna". Vi undrade vad en bröstkod var för något. (Ordet var snarare skötbord).
 
"Med andra ord - barn edition". Kan säga att ordet fostervatten går att beskrivas på ett väldigt äckligt sätt.
 
"Gissa vilken barnmat". Har aldrig varit med om något så roligt och äckligt samtidigt.
 
Jag äter broccoli minst en gång i veckan och pasta älskar jag. Trots det var den varianten i barnmatsform så jäkla äckligt. Ändå var det den jag åt flest gånger av då jag inte kunde placera den välbekanta smaken.
 
Jag tog med ett stativ för jag ville ha en gruppbild men glömde liksom bort det. Eller, det kändes även lite själviskt. Men här får ni en posebild från i lördags istället. (För det är ju mindre självcentrerat...).
 
Om någon undrar så köpte jag dekorationerna från Barnkalaset.se.
 
 
Min barndomsvän fick barn för en månad sedan och jag har knappt hört av mig till henne efter det. För jag ville göra en babyshower åt henne (såhär i efterhand) och ni vet hur det är med överraskningar, man är ständigt rädd att försäga sig. Så nu är det skönt att man kan vara som vanligt igen! Och inte känna sig som världens taskigaste vän, hehe.
 
Jag har aldrig varit med om ett evenemang som gått så smidigt att planera. Vi fyra tjejer träffades en kväll och det var nog inte ens två personer som ville göra samma sak. En brann för matlagning, en ville helst baka, en hade redan börjat titta på aktiviteter, osv. Jag älskar ju att köpa ballonger och sådant. Jag ansvarade även för salladen som Bella tack och lov påminde mig om någon dag innan, jag hade helt glömt bort det. Men vadå, två saker att komma ihåg är jättemycket :).
 
Det var även roligt att få umgås görlsen i denna kommité. En är ju min bästis men de andra två har jag inte sett lika mycket. Hennes syster träffar jag knappt alls och Emma har jag bara skakat hand med tidigare. 
 
Malins syster tog ut dom på promenad i lördags förmiddag. Jag är så glad att hon helt fick stå för alla lögner, haha. Hon fick komma på en sak att ljuga om så det inte lät konstigt att hon ville gå ut och gå en lördag klockan tio. Samt en annan lögn för att undvika att Malin inte skulle gå åt det vanliga hållet, vilket var platsen där vi gömde oss på. Bella bor ju inte många meter från Malin så det var smidigt att samlas där innan vi gjorde "inbrott".
 
Dagen blev så himla lyckad! God mat, fika och dryck blev det samt jätteroliga aktiviteter. Framförallt blev det många skratt. Tårarna sprutade bokstavligen! Jag kan fortfarande fnissa åt saker som sades i samtal och i lekarna.
 
 
Slutligen så vill jag gratulera min älskade vän till det otroligt söta tillskottet i familjen! 💜💜💜

Bob 1 år 🐶


Himmelskt gott!
 
 
När gästerna åkt så hängde jag lite med syster och vår barndomsvän 😍.
 
Visst är det ett gulligt presentpapper? Jag köpte tre stycken rullar!
 
 
 I torsdags fyllde min systerson Bob ett år! 💜 Han fick mumsiga ben och sticks av mig samt en leksak. Samma leksak som jag gett honom förut insåg jag efteråt. Men man fastnar ju lätt för samma saker! Jag var verkligen pepp på att fira lurven och dök upp i hundmönstrade strumpor och kalashatten i högsta hugg. Bob var lika exalterad! Många gäster kom och gratulerade honom. Han är extremt snäll den hunden. Och smart! Det märks att han är 50% pudel. Och han är en riktig pussgurka! Och med risk för att låta högmodig. det märks att han tycker om mig. Jag blir alltid attackerad av kärlek när jag hälsar på. Det gör mig fylld av värme och erkännande. (Och saliv).

Min och systers 31-årsdag

Kom på att jag faktiskt kan lägga upp videos från min Snapchat. Blir nog mer av det framöver!
 
Vi började vår födelsedag med sushi och bubbel.
 
Fixa sig inför middag med päronen.
 
Grillspett - kyckling och fisk/skaldjur. Så gott! (Åts med ris och grönt)
 
Min lillebror var trött efter en skogspromenad.
 
Hur gulliga är inte våra föräldrar som gav oss ett varsitt gosedjur utöver de andra presenterna? Lycka är bara förnamnet!
 
(Halva) Familjen ❤
 
 
Presenter:
 
Min man gav mig dessa hörlurar. Och jag kände mig cool med mina Urbanista, nu kan jag inte ha mer trådlöst 👌. Frågan är dock om jag vågar använda dom.
 
Av min bror fick jag ett mobilstativ från Huawei. Mina föräldrar gav mig världens sötaste mössa! De känner mig som ni ser.
 
CoolTjej88.
 
Min syster gav mig ett väldigt vackert set smycken från Edblad 💕
 
Örhängen, halsband och armband fick jag. Ni anar inte hur få smycken jag har!
 
Min svåger gav mig en ros, så himla gulligt! (Jag hade D&S innan, men pappa kom på besök, bytte plats på bokstäverna och sa "Nu blev det SD, heheh" (pappas humor då han jobbar för annat parti).
 
VÅRa (hehe) föräldrar gav oss en varsin bukett tulpaner. 
 
Våra föräldrar är bäst på presenter! (Jag ska för övrigt välja fönsterputs).
 
 
Igår fyllde jag och min twin 31 år. Om jag räknar rätt så har jag firat vår födelsedag tillsammans med henne (och i Sverige) tre gånger de senaste tretton åren. Oftast har hon varit utomlands och jag hemma, men tre gånger har vi rest ihop under detta datum. Därmed så är det extra trevligt att "bara vara hemma" och fira. Förra året blev ju rätt storslaget då vi fyllde jämnt, så även av den anledningen så valde vi att inte göra något märkvärdigt.
 
Dagen började med en sushi-lunch med tillhörande bubbel. Min syster var jättegullig och poppade Westlife fram tills vi skulle gå till våra päron. Sedan gick vi alltså mot en god middag. Självklart med vinflaskor och prinsesstårta i högsta hugg.
 
Efter en god middag och en lika god fika så avslutade vi kvällen med Alfapet. Vår familj har alltid spelat mycket sällskapsspel och just den Alga-arianten är en av våra favoriter. Även om Sara tammefan alltid vinner. Men vi är inte bittra för det...
 
Gårdagen var helt perfekt med allt från umgänget till presenter och födelsedagshälsningar. Imorgon ska jag in i vardagen igen då jag jobbar. Men vet ni hur många dagar jag jobbar denna vecka? En. EN enda!
 
Och folk undrar hur jag håller mig rynkfri. Jag säger bara som så; jobba lite, sov mycket, sitt inne på sommaren, stressa minimalt och skaffa inga barn. Då får ni min hud! Nejdå, jag har nog bara fått en sådan komplimang en gång. Jag är nog varken rynkig eller slät. Jag är mest en torris med lite persikofjun på kinderna. Lägg till bekymmersrynkor och lite hängiga mungipor. Jag är en sådan person man tror är en bitch. Fast jag egentligen är glad. Men jag kan inte rå för att jag har en arg panna och en bitter mun!

Stugmys med tjejerna

Första kvällen bjöd bland annat på lyxlax.
 
Sangria-skål!
 
Lördagen startade med ett morgondopp.
 
Loppmarknad.
 
 
Galleria-shopping.
 
Vi åt jättefräsch sushi.
 
"You can't buy happiness but you can buy bags and that's kind of the same thing".
 
Vi hittade kvällens middag i skogen.  (Ha, ha...)
 
Vi tog en lång skogspromenad när vi kom hem från stan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kvällsmacka vid vattnet.
 
 
Vi "spelade" Tjejmiddag.
 
Sara hade gjort en jätterolig frågelek. Och jag vann!
 
 
När jag och syster fyllde 30 så fick vi en all inclusive-helg i Ludvika av Mickan och Maria. Och efter sju månader var vistelsen äntligen här! Det har verkligen varit jättemysigt även om det gick lite väl fort. Läget är ju helt fantastiskt, jag skulle också vilja ha en sån sommarstuga! För vem är inte svag för sjötomt och noll grannar?
 
Dock måste jag erkänna att jag hade lite panik första kvällen då det inte fanns en toalett. Min syster fick hålla upp dörren medan jag kissade så att jag snabbt kunde hoppa ut från dasset, haha. Men det gick fort innan jag vande mig. Och jag måste säga att det var en spännande upplevelse att leva utan dusch och toalett.
 
Som ni ser på bilderna ovan så gjorde vi allt från promenerade, shoppade, dinerade, badade och spelade. Men mest av allt så pratade vi, våra munnar gick nog i ett hela helgen. Okej, nu överdriver jag lite för på fredag kväll var alla helt utslagna. Och söndagen ska vi inte prata om!
 
Vi lade oss nämligen klockan fem på söndag morgon efter timmar av vindrickande på bryggan. Bakfyllan var ett faktum! Det var tur att en av oss var mer städad så att hon kunde köra hem när vi väl hade kommit upp ur sängarna och städat ur stugan. Vi andra tre satt illamående i bilen och försökte komma på varför vi tyckte det var en sådan bra idé att tömma bag-in-boxen. Men roligt hade vi! 😄 Denna helg kommer jag att leva på länge. Jag tänkte för mig själv; "hur lyckligt lottad är inte jag som får vara med om detta? Inte nog med att jag får låna en helt underbar stuga, dessutom är jag inte bara med en utan TRE snälla och roliga tjejer under denna vistelse".
 
Den enda saken jag tyckte var negativt med vistelsen är ett fotografi jag inte tog. Jag erkänner att jag har lätt att älta och detta är en sådan sak som jag tänker lite för mycket på. Jag såg nämligen två uniformklädda poliser sitta på huk och klappa ett par söta hundrar. Gissa vilken fin bild det hade varit! Men jag kunde inte förmå mig till att ta upp kameran eller mobilen. För tänk om poliserna hade sett det och ännu värre: blivit upprörda över att jag smygfotade dom. Kanske jag gjorde rätt i att låta dom vara... Samtidigt så skulle ju inte kortet visa dom i en utsatt situation utan tvärtom. Oavsett så borde jag släppa detta nu då gjort är gjort.

Vi är bästisar!

 
En av alla fina bilder som Ellen tog på mitt bröllop.
 
 
Igår fyllde min bästis 30 år. Jag firade henne inte personligen igår men hon fick i alla fall några videos från mig när jag sjöng. Med ett snapchat-filter alltså (ändrad röst), man vill ju inte göra henne döv på hennes stora dag. Som jag skrev på andra sociala medier så har jag knappt några bilder på oss två som unga (yngre?).
 
En av de få korten jag har har jag dessutom klippt och fastklistrad som ni ser ovan. Kartongbiten jag limmade fast den var en gång reklam för en Monster truck-show som jag tagit hem till mitt rum. Jag ville väl pryda den med det finaste jag hade 😍. Men även om fotografier är en bristvara så har vi tusentals minnen ihop. Det vi gör idag kanske inte är lika hysteriskt roligt som sådant vi gjorde grundskolan men jag trivs nog bäst med att umgås idag när vi är vuxna. Och nu när vi båda är 30 så kan vi äntligen kafferepa med gott samvete! 😉
 
Grattis Bella! 

Ellens babyshower

Banner med valfri text, folieballong och grävskopa-tallrikar (skräddarsytt för Ellen) är köpta från Partykungen.se. Servetterna är köpta från My Perfect Day.
 
Kalashattarna och kanin-tiaran är köpa från Partykungen. Babyshower-gissningskort och ordensband/sash "Mommy to be" är köpa från My Perfect Day
 
I väntan på huvudpersonen. Det fick bli persienner och gardin för dörröppningen då Ellen inte skulle se rummet det första hon gjorde.
 
 
Kollergorna väntar. (I bild ser ni lampan som vi köpte häromveckan).
 
Vår fina och genomsnälla Ellen 
 
Gruppbild på mina fina arbetsvänner.
 
Smörgåstårta! (Jag hade även införskaffat lite grön karamellfärg så vi kunde sockra glasen, vad lite gör mycket!).
 
Tur att många kan baka i vår arbetsgrupp. Gokakor och cheesecakes.
 
Presentöppning. (Ska köpa färg till väggarna i veckan, längtar!).
 
Efter att detta kort togs så fick jag en tankeställare. Det är faktiskt riktigt jobbigt när någon fotograferar en, vilket ni nog ser på mitt kroppsspråk/ansiktsuttryck 😆
 
💜
 
Mycket fina presenter! Jag gav den blå tröjan (med en grävmaskin på, det passar både pappan och mamman och är dessutom ekologisk) samt kortet till höger i bild.
 
 
I torsdags hade vi en babyshower för min vän och kollega Ellen! Det är inte första gången och säkert inte sista gången vi Rådhusare överraskar någon. Bara jag själv har blivit överraskad två gånger (30-årsfirande och möhippa). Att jag och huvudpersonen aldrig jobbar med varandra har för en gångs skull varit en fördel eftersom jag är en hemsk lögnare. Samtidigt så var det ju oundvikligt att höra av mig till henne då det var hos mig vi skulle vara.
 
Eftersom showern skulle ske när jag jobbar så hade jag låtsats bytt bort med arbetspass. Till Ellen sa jag att jag skulle till tandläkaren, att vi efter det kunde ta en fika hos mig. Jag frågade henne om den dejten flera veckor innan det datumet. Hon tyckte det var lite roligt att jag hade en sådan framförhållning men hon känner ju mig och mina knasigheter så tack och lov anade hon ingenting. Inte heller när jag dagen innan fick ett hjärnsläpp. Hon frågade mig "har du bytt bort ditt pass imorgon eller har du tagit ledigt?". Jag blev helt stum och sa att jag inte visste, haha. Nåväl, hon blev ändå väldigt överraskad när dagen väl kom så det var lyckat!
 
Efter gissningslek, smörgåstårta, fika, presentöppning och umgänge så hade dom där två timmarna gått väldigt fort. Vi kunde givetvis inte träffas särskilt länge då flera skulle tillbaka till jobbet. Men jag fick umgås med Mom2Be någon timme till så det var såklart trevligt. Det kändes konstigt att dagen jag tänkt på så länge är över. Jag hade haft hennes babyshower i huvudet oavsett hur omständigheterna skulle vara, men eftersom vi ändå skulle vara hos mig så har jag såklart behövt planera lite extra. Speciellt då jag jobbade timmarna innan showern. Jag hade även ett förmiddagspass dagen innan så hela den kvällen gick enbart till förberedelser. Men det var såklart bara bra, man skulle ha gäster hemma hos sig lite oftare.

Idag blir min blogg 10 år!

Two sisters and a webcam (kom plötsligt på att den google-sökningen kan skrivas av perversa typer).
 
Är det möjligt att man kan bli mindre rolig med tiden? Jag älskar gamla blogginlägg jag gjort.
 
Det är inte lätt att bara välja en bild från ett "register" på tio år. Ändå så gjorde jag just det. Jag hittade denna och sedan tog orken slut. Här är jag på en skolavslutning där vi körde Rudolf på teckenspråk. I övrigt var den dagen fruktansvärd, jag var extremt bakfull. Ingen höjdare när man skulle vara lekledare för hela jäkla skolan.
  
 
Det var faktiskt av en slump som jag såg att det var exakt tio år sedan jag startade min blogg, det är otroligt att jag ännu inte tröttnat. Eller att ni läsare ledsnat på mitt svammel. Anledningen till att jag började att blogga var helt enkelt för att Johanna gjorde det och jag blev nyfiken. Det var kanske bara en tidsfråga eftersom jag alltid älskat att skriva. Jag minns att jag satt vid hennes skrivbord i Sundsvall och gjorde ett inlägg om all irritation jag kände, typ. Vid den tidpunkten så hade jag ganska nyligen kommit tillbaka från ett hem för "problemtjejer" (kan man säga) och därmed så var jag lite av en klassisk samhällshatare, typ. Jag skäms när jag läser vad jag skrivit den första tiden, ändå kan jag inte radera dom inläggen för det är som att kasta en dagbok. 
 
Och vad långt jag kommit på dessa tio år! Självklart så är den största anledningen även det självklara skälet: jag har mognat. Vilket de flesta gör från det att de är tjugo och trettio år. Det är som jag skrev till ovannämnda på hennes födelsedag: I'm 30 but I still feel like I'm 20... until I hang out with 20 year olds... then I'm like, nope never mind, I'm 30. Ändå trodde man att man var så himla vuxen när man fyllde Systembolagsmyndig.
 
Men mest har väl ändå hänt de senaste fem åren. Jag har förlovat mig, flyttat till hus, skaffat körkort, gift mig och fått anställning. Jag har behållit mina vänner (hur fan nu det gick till), jag har aldrig haft en sådan bra relation till min familj och inte heller med mig själv. Känns nästan som att jag tjatar om det men det är inte lika naturligt som det låter på ett sätt. Jag har ju ändå gått i Livets hårda skola. Haha, jag skojar bara. Det kan vara en av de värsta meningarna jag vet. Jag mår nästintill fysiskt illa när jag ser att någon, på fullt allvar, skrivit det under sina utbildningar.
 
Vem sjutton har haft ett enkelt liv? Väldigt få tror jag. Och nej, jag tycker inte heller att livet varit en dans på rosor. Jag kämpar fortfarande med den dansen. Men oftast så lyckas jag ta rätt steg och därför står jag nu som en stolt Svensson. 2008-Sofia, jag säger som Sanna Bråding; livet blir bättre. Du kommer kunna stanna hemma utan att känna dig tråkig, du kommer att kunna se dig själv i spegeln och inte känna avsky, du kommer träffa en man som får dig att kikna av skratt och du kommer vara omgiven av de mest fantastiska människorna som Gud har skapat. Jag är väldigt lyckligt lottad. Ja, jag vet hur det är att hata sitt liv men jag vet framförallt att efter varje uppförsbacke kommer en nedförsbacke ❤.

Välkommen till familjen!

 
 
 
 
 
 
Människor med digitaliserad pälsallergi - ni kanske måste sluta läsa min blogg för hädanefter kommer jag troligtvis att spamma bilder av hundar. Närmare bestämt bilder av min systers bäbis Bob på 8,5 veckor. Och jag säger inte detta för att jag är hans moster utan för att jag verkligen menar det: jag har aldrig sett något sötare i hela mitt liv. 
 
Och ni vet morsor som bah "hela vår planet kretsar kring mitt barn". Jag har redan blivit en sån moster. (Bara att jag kallar mig moster säger väl allt). Bilder på honom visar jag till alla, det spelar ingen roll om det är till min bästa vän eller mannen från Hare krishna som vill ge mig flygblad. ALLA måste se den lurviga varelsen och säga hur förbannat jäkla söt han är. Och ärligt talat, kan man tycka något annat? Han verkar vara härlig som person med, som att det kunde bli bättre. Jag blir alldeles varm i hjärtat när min syster berättar något om honom. Dagliga uppdateringar har hon lovat mig med, det älskar jag. 
 
Ps. Om någon undrar så är Bob en Labradoodle (en korsning mellan en labrador och en pudel).

Min och systers 30-årsfest

Ballongerna köpte jag på Partkungen.se (LÄNK), de finns givetvis i alla siffror och går på 49 kr/styck.
 
Jag hann varken sätta ditt lösfransar, fixa håret eller måla naglarna, men kan man känna sig annat än vacker i en grön leopardklänning?
 
In the making: Vit Sangria.
 
Fotoboken som jag gav syster förra helgen var populär att titta i. Av en slump så blev jag klar efter hundra sidor när jag gjorde den, därav titeln "100 sidor Sara".
 
Vilka fina bordsdamer jag fick! Två av tjejerna hade jag aldrig träffat innan men jag är glad att jag fick göra det - de var så himla goa! Det är egentligen märkligt att våra vägar aldrig korsats, kanske framförallt när det gäller "F". Hon är syster till Emma, min systers bästis som ändå hängt med vår familj i femton år. Någon gång borde jag träffat henne kan man ju tycka eftersom de har en väldigt bra kontakt. Nåväl, bättre sent än aldrig!
 
Vegetarisk lasagne, hälsoshots (tomatsoppa), morotsbröd, filmjölksbröd, spicy meatballs, bulgursallad, ost-tortillabröd, med mera. Valmöjligheterna var många! Det fanns även två pajer som skulle serveras på kvällskvisten men det blev aldrig av då tiden försvann.
 
Längst bort är snittarna som jag gjorde. De innehåller bland annat tonfisk, persika, kapris och oliver. En oväntad kombination som fungerar bra!
 
Hur underbar är inte denna present? Överhuvudtaget så fick vi så otroligt fina gåvor (fast vi hade förbjudit tjejerna att köpa något, hehe). Men de förtjänar ett eget inlägg så håll till godo!
 
Efterrätt: Tre tårtor (varav texten suddats ut lite då jag glömde nämna att vi inte fick stapla tårtorna, ops...), kladdkaka, hallongrottor, hälsosamma "bites", chokladbollar, med mera.
 
 
Aktiviteter.
 
Min andra halva .
 
Ett stycke lekledare.
 
Klockan 15 igår började vänninor till mig och syster strömma in med leenden, blommor, vinflaskor och presenter. Det blev nästan överväldigande. På ett bra sätt, såklart. Men man är ju inte direkt van att att uppmärksammas på det viset. Nästan tio timmar senare gick de sista gästerna hem, inklusive mig själv. Och jag har fortfarande inte riktigt förstått vart tiden tog vägen.
 
Men det är väl nackdelen med att tiden går fort när man har det roligt. Visst, jag måste säga att upplägget var bra med det måltiderna, aktiviteterna och så vidare. Men gästerna är orsaken till att det blev så himla lyckat (om man får säga så själv). Vi umgås givetvis inte med någon som inte är annat än lättsam. Människor som är snälla, roliga och kan bjuda på sig själva är lättälskade, anser jag.
 
Vi må vara tvillingar men detta var första gången vi hade en gemensam fest i vuxen ålder (vad jag vill minnas?). Det är ju knappt att vi firat vår födelsedag tillsammans då Sara oftast är utomlands det datumet. För inte alltför många år sedan så var vi tillsammans men det var den gången som hon ordnade en supriseparty för mig. På plats fanns givetvis våra gemensamma vänner samt mina vänner men inte tjejerna som hon brukar umgås med. Vilka är jättesnälla tjejer som jag var glad att få fira med igår. Några girls kunde tyvärr inte närvara på vår thirsty thirty-fest (kom på det nu) men jag är tacksam för de som var friska/i orten. På tal om thirsty så delade jag ut vattenflaskor bland gästerna, är det inte ett tecken på att man blivit vuxen när man föreläser om hur viktigt det är med "varannan vatten"? ;)

Julafton

 

Har ni sett en mindre tomteluva? (Mitt pekfinger är ju vackert, haha!)
 

Jultallrikar är ju inte vackra men de är däremot obligatoriska av föreviga. Jag blev glad att hitta mina favoritfrukter på julbordet.
 

Promenad med mamma och brorsdotter.
 
 
 

Försök till gruppbild nummer ett.
 
Försök till gruppbild nummer två.
 

We did it!
 

Pappa fick vara tomte. Vilket blev en utmaning då mina pappersetiketter låg bredvid de flesta paketen.
 
Jag gav min make en drönare till både hans och min brors förtjusning.
 
Julklappsleken!
 
 Dricka rom och umgås.
 
 
Jag hoppas att alla hade en lika fantastisk julafton som mig. Det är ju trots allt ingen självklarhet, för många är det en väldigt ångestladdad dag. Det enda positiva med det, om man får säga så, är att jag blir extra tacksam över att jag har tio familjemedlemmar att få fira med. Och vad jag längtar till midsommarafton! Jag vet att det är lite sjukt att längta till sommaren såhär vid jul men vi har världens mysigaste familjeplaner.
 
Men för att strunta i midsommar ett tag och återgå till min julafton. Vi gjorde ungefär som vi brukar göra vilket är att mötas upp innan Kalle Anka, äta god mat, promenera, dela ut julklappar och sedan spela julklappsleken. Den mesta tiden går dock till att umgås/prata. I år så hörde min storebror av sig på förmiddagen och vi kunde tillsammans få äta en långfrukost och lyssna på "Mupparnas jul"-musik. Det var mysigt!
 
Visst är våra gruppbilder fantastiska? Min make kom på idén vilket jag uppskattar då vår förra jul-gruppbild vi tog var katastrofal på mig. Jag hade typ svart hår och jättemycket utväxt. De bästa bilderna är ju de som gick fel, när min man inte hann sätta sig innan det började att blixtra - haha!

Mitt tal till pappa

 
 

Som Agatha Christie känner sig utan sina mord,

kan jämföras med mig när jag skriver utan rimmande ord.

Men är det någon som uppskattar ordlekar så är det ju du,

inklusive din korsordspartner till fru.

 

Överhuvudtaget så är vi lika du och jag,

precis som dom säger om äpplet och dess gravitationslag.

Jag är tacksam för att jag inte fallit långt ifrån dig kära far,

för våra likheter är det dyrbaraste jag har.

 

Min fil-med-müsli-gen ser jag som en viktig del av mitt DNA.

Och denna vackra ögonfärg du gett mig är ju väldigt trevlig att ha.

Jag är även glad över att jag fått ditt arv på en motsatt nöt-allergi,

för en kvarg-mumsande mandelhatare vill man ju inte bli.

 

Kärleken för matte och avskyn att gå långsamt är andra likheter mellan oss,

men vårt intresse för fotografering är störst, förstås.

För att få se världen genom ett objektiv

har du uppmuntrat mig att göra i hela mitt liv.

 

Jag har tyvärr aldrig förstått mig på varken bridge eller politik,

men är det något du lärt mig så är det mörkerrumsteknik.

Jag glömmer aldrig när resten av familjen låg på en bulgarisk strand,

medan du och jag stod i badrummet och framkallade bilder för hand.

 

Ensam ansvarare för att jag älskar ABBA är vårt kära födelsedagsbarn.

Du har tagit mig till både musikalen och en hyllningsshow med Eldkvarn.

Det minnet som ändå gör mig mest glad

är när du hittade deras scenkläder gömda i vår huvudstad.

 

För på den tiden så fanns det inget museum konstigt nog,

men du lokaliserade ändå de utsvängda brallorna och vi drog.

I övrigt så har Chess låtar som jag förknippar dig till,

för att inte tala om Rose garden av Kvinnan från Nashville.

 

Annars känns ju 60-tal som din typ av genre, och jazz likaså.

Även om det sistnämnda kanske inte är något jag förstått mig på.

Men det är även våra olikheter jag värderar. För visst vore det trist

om jag också vore en golfspelande körsångare till cyklist?

 

Dina yrken får ej glömmas, för hur mer praktiskt kan det bli

att om jag blir psykopat så får jag gratis terapi. 

Och trots att min kunskap om politik ligger på en treårings nivå,

så får jag en motsatt känsla på valdagen då det är min pappa jag röstar på.

 

Jag skulle nog under hela denna kväll kunna fortsätta

men jag måste nog ändå nu en punkt sätta.

Istället vill jag be er att greppa glaset som ni framför er har

och höja det för vår älskade farfar, make, vän, pappa och svärfar!

 

Skål, Kram och Grattis på din 70-årsdag!


Pappa 70 år 🎈♡

 
 


Min bästa accessoar? En hållning som en ostkrok.


Jag måste, förutom att visa upp mina fina familjemedlemmar, även visa mitt hår då jag igår plattade det för första gången på typ ett år. (Lite skillnad från när jag gjorde det dagligen).
 

En glad familj och en spännande förrätt.
 

Världens bästa "icebraeker" var dessa glasunderlägg/munnar!




Underbara människor!


Varmrätten var fisk, fast de skojade om att vi skulle få kött. Antagligen för att jag (och till slut syster) terroriserat dom per telefon om att få svar på vilken fisk på menyn de har. 


En av två efterrätter, barnsligt gott.
 

Efterrätt nummer två och vår huvudperson.
 

Jag ska ha bilder på vad presentkorgen innehöll men jag hittar dom inte. Återkommer om det!


Tre syskon och en svåger pekar på en suspekt tavla.
 

Efter att jag hållit historiens sämsta förklaring om den ena presenten (korgen) så tog min bror över och, på ett mycket bättre sätt, berättade om den andra gåvan. Vilket var ett presentkort på en ny keyboard.






Jag älskar denna bild på min syster och svåger!


Min make och brorsdotter spelar på flygeln.


Brorsan min.
 
 
Igår fyllde min älskade pappa 70 år. Det är sanslöst att tänka på hur fort tiden går, det känns som det inte var länge sedan vi firade hans 50-årsdag. Då besökte vi Cypern, Israel och Palestina vilket var min första vistelse utomlands (utöver norden). Helt plötsligt har det gått två decennier men på något vis så trivs jag bättre med det. Att vara ett barn är underbart men det har verkligen sina fördelar att vara vuxen tillsammans med andra vuxna. Man håller sams med sina syskon, man har mer gemensamt med sina föräldrar och man kan föra en normal konversation med familjens vänner :).
 
Vi åt en god middag i en herrgård som ligger i grannorten. Det var en god mat och en fantastisk miljö men det bästa var givetvis människorna. Huvudpersonen, min pappa, visste givetvis att han skulle bli firad men inte vart eller med vilka (okej, att familjen skulle vara där kanske var underförstått). Han blev mer än nöjd med dagen och gästerna! 
 
Jag höll mitt livs första tal igår. Även om det bara var för de närmaste så var jag nervös. Tack och lov så höll jag och syster låda efter varandra så därmed kändes det bättre. Vi fick väldigt mycket beröm efteråt vilket värmde. Och pappa blev givetvis jätteglad! Mitt tal kommer på bloggen imorgon för er som vill läsa. Eller om man ska kalla den dikt? Jag har trots allt väldigt svårt att skriva till någon utan att rimma.

Fast anställd!

 
 
Fikabröden ovan är faktiskt enbart till mig själv. Visst hade jag tänkt att fira stort men när man går in till ett café på tom mage så kan det gå hur som helst. Speciellt då det inte fanns några bakelser, då fick jag kombinera det hela med fem andra olika mindre bakverk. Nåväl, de kommer att gå åt.
 
Och det är ju inte varje dag man blir fast anställd. För mig är det i alla fall första gången. Men även om det känns jättestort så är det ändå inte det på något vis. Jag kan jämföra det hela med när jag gifte mig; det känns som en enorm livshändelse. Samtidigt är det ett naturligt steg att ta. Jag har trots allt haft mitt schema/vikariat där i ett år nu. Plus att jag varit vikarie där 3,5 år innan (plus två år om man räknar min tid där på det ljuva 00-talet).
 
Nu ska jag fira vidare med en tupplur på soffan. Det har varit så mycket de senaste dagarna att jag känner mig helt utmattad. Jag var på en föreläsning idag också vilket gjorde mig jättetrött. Inte för att han var tråkig utan för att jag är ovan att sitta och koncentrera mig i flera timmar. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna börja studera igen.
 
Ps. Jag var för övrigt osäker om jag skulle publicera detta på Instagram. När jag för ett år sedan skrev om vikariatet jag fått så fick jag ett ganska stort gensvar både därifrån och på FB. Så pass mycket att jag fick känslan av att många trodde att jag fått en anställning. Så jag blev lite orolig över att mina följare nu skulle få en déjà vu och typ tänka "gratulerade jag inte dig precis för detta?". Men med risk för att låta spydig; det är i så fall inte mitt fel om folk tror att vikariat betyder tillsvidareanställning.

Tidigare inlägg
RSS 2.0