När man inte är den coola fastern

Jag var häromhelgen hos mina föräldrar på en familjekväll med spel och middag. Här ser ni en vit kladdkaka med påskgodis (recept finns HÄR).

Klart även 1,5-åringar ska vara med och spela Plump.
 
 
Jag har förutom flickan ovan en tonåring till brorsdotter. Jag såg henne utanför vår lokala matbutik häromdagen med polare. Jag stannade bilen för att gå fram. Försökte vara "den coola fastern". Gick sådär. Det gick inte bättre när jag skulle gå därifrån, vände om och snubblade över en stor blomkruka. Usch vad jag tyckte det var pinsamt.
 
Idag umgicks jag med en annan familjemedlem. Min fina syster kom häromdagen hem från New York så vi lade några timmar på god fika och tittande på hennes semesterbilder. Vilken cool stad det är! Även om det är svårt att ta in allt. Jag fick ett gosedjur av henne som jag älskar, den ska jag visa er någon dag.
 
Gårdagen startade inte bra, rättare sagt i en puls på 124. (Jag blev frustrerad och använde mig av min Samsung Gear för att kolla hjärtat). Jag brukar vara duktig på att släppa arbetet när jag är ledig men gjorde misstaget att bli lite väl engagerad igår. I mitt huvud i alla fall. Att jag är en känslomänniska tror jag inte, jag är nog ofta ganska neutral. Ett stort tålamod har jag också. Men ibland när jag känner saker så känner jag dem väldigt starkt. Som till exempel ilska och sorg. Jag kan ha svårt att hantera sådant.
 
Min plan var att lägga mig under täcket, tänka onda tankar och dricka vin. Men så skrev min mammalediga bästiskollega till mig och frågade om vi skulle ses. En liten träff resulterade i en helkväll med té-fika, promenad, pusselbygge och kina-thai-mat framför Bonde söker fru och Wahlgrens värld. Det gick från att vara en dålig dag till något fantastiskt!

Skriv gärna! (anonym som namngiven!)

Kommentera inlägget här så gör du min dag:):

Vågar du skriva vem du är?:):
Ska sidan minnas dig?

E-postadress: (publiceras inte)

Din hemsida/Bloggadress:

Vad du vill skriva (jag svarar på det mesta i mina inlägg):

Trackback
RSS 2.0