Slant-säljare

Mord och mackor - det är min melodi!
 
Min arbetsbästis Ellen var hos mig i tisdags med gofika. Jag kanske borde sluta att kalla kalle henne det förresten, vi arbetar ju bokstavligen aldrig ihop.
 
En en (ha, ha...).
 
 
Igår lade jag så pass mycket pengar på tidningar att jag allvarligt funderar på att sälja dom när de är färdiglästa. För tre mordblaskor så betalade jag 230 kronor. Det skulle med andra ord svida att lägga så dyra papper i insamlingen. Fast sälja dom skulle jag aldrig kunna göra, jag är alldeles för bekväm för att göra sådant tyvärr. Jag kan förundras över människor som säljer saker för typ en krona. Även om det självklart är fantastiskt för människor som älskar att fynda (som en annan).
 
Men hur orkar folk anstränga sig för ett sådan liten summa? Vare sig de ska paketera och skicka saken eller bestämma träff med köparen. Personligen är jag som sagt alldeles för lat, jag brukar lägga påsar i klädinsamlingen. Och handlar det om saker... Ja, då kan jag tyvärr lämna det på tippen. På tal om begagnat så kliar det lite i mina fynda-fingrar. Det är nog dags för en loppis/secondhanddag snart känns det som!

Skriv gärna! (anonym som namngiven!)

Kommentera inlägget här så gör du min dag:):

Vågar du skriva vem du är?:):
Ska sidan minnas dig?

E-postadress: (publiceras inte)

Din hemsida/Bloggadress:

Vad du vill skriva (jag svarar på det mesta i mina inlägg):

Trackback
RSS 2.0