"Jag tänder på tomatpuré"

Jag älskar melonen som min kollegas dotter gjort i slöjden.
 
Fördrink.
 
Jag måste också införskaffa en skylt som denna! The story of my life.
 
Fetaostfyllda biffar och tzatziki. En av mina favoriträtter! Det känns som igår som jag åt just det hos samma kollega när de överraskade mig med en möhippa.
 
 
 
 
Idag var jag på en utbildning då jag blivit larmombud på min arbetsplats. Det var inte direkt så att jag blev utvald, jag tog snarare den uppgiften utan att fråga om någon av mina kollegor ville vara ansvarig. Haha! Men det kändes som en chans som jag inte ville missa när min chef ringde och bad om någon frivillig. Saken är den att alla trygghetslarm kommer att moderniseras till mobiltelefoner så det är roligt att få vara med från början i denna förändring. Och vara den som andra kan komma till vid eventuella frågor. Om de får ett bra svar är en annan femma, haha. Nejdå, jag tar givetvis detta ansvar på allvar och vill lära mig allt jag kan. Jag skrev så att pennan glödde under denna utbildning. Om jag fattar något av mina anteckningar är dock rätt tveksamt.
 
Efteråt träffade jag några av mina kollegor för lite grillmys. Jag har som ni vet världens goaste kollegor och det är den främsta anledningen till att jag går till jobbet med en bra känsla i magen. Men jobb är jobb och vi måste ju såklart alltid vara i våra arbetsroller i första hand. Och vi har heller aldrig raster på så sätt att vi kan sätta oss tillsammans i lugn och ro, utan larm kan ju komma när som helst. Vissa pass får man värma på maten flera gånger. Vilket är helt okej men det är skönt att träffas ostört och få flamsa hur mycket man vill. För det gör vi verkligen under kvällar som dessa! Alla samtalsämnen är helt utan censur och det är så jäkla underbart att man alltid går ifrån gruppen med en känsla av att man duger, fast att man kanske råkat sagt eller gjort något konstigt.
 
Vilket är perfekt för en sådan som mig, som annars ofta överanalyserar allt jag sagt i ett socialt sammanhang. Jag är ofta rädd att jag varit för personlig eller att jag betett mig konstigt. Jag började denna eftermiddag så idag och sa till mig själv att "nej nu får du sluta dela med dig av sådana där saker". Sedan gjorde jag det ändå och delade med mig att jag ibland trimmar mitt näshår. Ni skulle hört jublet. Nejdå, men det var som att alla började tycka om mig mer helt plötsligt. Det är just det jag menar med detta gäng, man behöver inte skämmas över något. De uppmuntrar snarare en till att vara mänsklig. Och vadå, vi jobbar inom vården. Vi har sett allt. PS. Nu är näshåret kanske inte det mest personliga som kom upp men what happens in grillfesten stays in grillfesten, liksom.. Och man ska givetvis vara lagom personlig. Det finns väl inget värre än halvt främmande människor som bah "Hej jag heter Kalle, jag har ett meth-labb i mitt garage och jag tänder på tomatpuré".

När ens drömmar krossas som en melon från himlen

 
 
 
 
Jag får lite panik av att lägga upp mobilbilder, det är ju verkligen inte min grej. Men av någon totalt outgrundlig och oförlåtlig anledning så glömde jag min kamera hemma i tisdags. Så ni får stå ut med dessa och påminna er om att det aldrig kommer att ske igen!
 
Jag var nämligen på en efterlängtad systerdejt hemma hos Sara. Där bjöds jag och Mickan på en mycket smarrig fika. Vaniljglass och svenska jordgubbar, behöver jag säga att jag tog två portioner? Trots att jag precis innan dinerat femton bitar sushi. Men är det gott så finns det icke några gränser!
 
Efter vårt frosseri så tittade vi på bilder som syster och svåger tagit från deras långresa tidigare i år (när vi fyllde 30). De var i Singapore och Nya Zeeland så ni kan tänka er vilka fantastiska bilder som hade tagits! Ni kan nog även föreställa er vilken jäkla flygresa de gjorde... Jag påminde mig själv om det när jag satt på mitt tolvtimmarsflyg. Men det var det såklart värt, de upplevde så otroligt mycket under den tiden de var där. De åkte ju igenom hela NZ och turistade så mycket de hann med. Om jag blev avundsjuk när jag såg allt de gjort? Svar ja. Men jag ångrar ändå inte att jag inte följde med dom. Bara lite.
 
För er som är nya bloggläsare så kan jag berätta att det bästa jag gjort i hela mitt liv var att åka till USA. Och för er som känner mig vet att jag lagt den vistelsen på en piedestal. Men det är inte konstigt då då jag aldrig varit lyckligare än vad jag var under dom fem veckorna. Det berodde på en massa saker men framförallt två saker: resesällskapet (nästan hela familjen) och självaste resemålet. Sedan är det som jag nämnt tidigare inte så konstigt att man trivdes då man levde lite på en räkmacka så att säga. Det fanns de i familjen, främst min far, som inte hade några problem att köra bil (oavsett antalet filer på vägen) så man turistade på ett mycket smidigt sätt.
 
Så ni kan tänka er hur mitt hjärta slog när mamma säger de orden jag längtat efter att höra sedan januari 2014 (när vi kom hem): "Jag har bestämt att fira min 70-årsdag i USA. Vi ska åka längst med Route 66, följ med om ni vill!". Jag blev nästan religiös, mitt liv fick en mening och jag kände hur regnbågarna kramade mig. Okej, riktigt så kanske det inte var men jag blev väldigt, väldigt exalterad.
 
Tills min kära mor i samma stund tog ned mig på jorden igen med krossade drömmar som resultat. Min respons var givetvis "det spelar ingen roll vart jag är, vem jag är eller hur mitt liv ser ut nästa år - jag kommer att följa med!". Varav min mamma svarar; "men du tycker ju inte om att åka buss". Den besvikelsen jag kände kära läsare! Då förstod jag på en gång vad hela resan handlade om. Mina päron är nämligen störtförtjusta i att åka med ett resebolag som är som gjort för Turister med ett stort T. Gänget som bokat sin resa med det bolaget åker buss genom det landet dom besöker. Självklart bor det på hotell men aldrig mer än typ ett par nätter. Sedan får man boka in sig på de guidade turer som finns och är man mina föräldrar så är man med på typ varje. Så schemat är minst sagt späckat, det är ingen lugn och ro men man får se otroligt mycket.
 
Personligen hade jag kanske hellre valt att hyra en RV eller en klassisk amerikanare om jag skulle köra på Route 66. Och det var det jag trodde att min mor och far också var inne på. Jag såg framför mig hur dom och alla vi syskon åkte på Will Rogers Highway tillsammans som en enda stor, lycklig familj. Men jag om någon förstår såklart också fördelen med att slippa köra. Så jag förstår på ett sätt att min mor fastnat för dessa rundresor. Hon är dessutom den mest sociala människan jag vet. Hon älskar verkligen att umgås med sina nya resekompisar och de är likadana. Jag själv är lite mer "pratar du med mig så dör du". Men ja, det är väl tur att vi alla är olika...
 
Jag och min syster med respektive besökte mina föräldrar i Spanien för något år sedan när de var på en sådan där resa. Då möttes vi upp på en restaurang där päronen och deras buss-kompisar åt middag. Det var så tydligt att ingen i det gänget var lika socialt inkompetent som en annan utan verkligen stirrade på en med de största smilen jag någonsin sett. Lite som "titta på mig, prata med mig!". Tills jag tog en kokt tomat och kastade på dom. Nejdå, men låt oss säga såhär: "vilken trevlig dotter du har!" lär dom inte ha sagt efter vårt besök.
 
Så, summan av kardemumman är att jag nog aldrig får uppleva den där resan igen fast jag nu två gånger trott det. Gången innan var nämligen på min fars 70-årsdag men det ställdes in av väldigt förståeliga skäl. Vi får se när jag hamnar i Amerika nästa gång. Min make är mer tropisk av sig så det är rätt svårt att övertala honom med. Nåväl, man lever på hoppet...
 
Kram,
 
Bitterfrallan

Fin under femhundringen #Midsommar

 
 
 
Blå-vit kläning: LÄNK
Vit klänning med volangkrage: LÄNK
Ljusgrå klänning: LÄNK
Vit jumpsuit: LÄNK
Gul spetsklänning. LÄNK
Rosa långkjol: LÄNK 
 
Crêppade culottes/byxor: LÄNK
Mönstrade byxor/slacks: LÄNK
Blommig viskosblus: LÄNK
 
Blommig singoallaklänning: LÄNK
Jumpsuit med citroner: LÄNK
Blommiga shorts: LÄNK
Vit spetsblus: LÄNK

BOB & ABBA

 
Jag älskar denna bild på Bob och hans nya gris MEN... Vad är det för något i bakgrunden? Det ser ut som en stump? Min svåger satt där bakom men han hade strumpor på sig, fattar ingenting.
 
 
 
 
 
Igår och i onsdags så hade vi finbesök av syster, svåger och syskonbarn... Syskonbob? Systerhund? Han är som ett lyckopiller, varje gång jag ser honom så blir jag lycklig. Jag älskar honom så mycket trots att han ständigt bryter mot den enda regeln jag har i mitt hem (att inte äta mina gosedjur). 
 
Visst fick jag en underbar present av mina kollegor? De drog med våra boenden till en hel del turistattraktioner i Stockholm under torsdagen och jag ställde frivilligt upp som "husvakt". Jag hade ändå besökt muséerna de åkte till. Nu vill jag visserligen besöka mina idolers museum igen då de öppnat upp en ny avdelning med allt de gjort utöver ABBA. Men det kanske är roligare att göra det när man bara ska tänka på sig själv. Hur som helst så blev jag enormt överraskad och glad när jag fick presenten ovan. Är det några som förtjänar presenter så är det ju gänget som lade så mycket tid och energi för att våra boenden skulle kunna få uppleva allt detta 🖤.
 
 
Jag var så himla korkad häromdagen, på tal om ingenting. Jag såg nämligen att min kusin hade skrivit på Facebook något i stil med:
 
"På middag med faster Barbro och make". 
 
Varav jag funderar i dessa banor:
"Vad spännande! Detta måste ju vara en släkting till mig då denna Barbro är släkt till henne. Få se nu, hennes far var ju min morbror... Nej, jag vet inte vem det kan vara. Jag har ju inte så stor koll på min släkt. Rätt roligt ändå att det finns en släkting till dom som heter Barbro, precis som min mamma".
 
Allvarligt? Jag blir ju mörkrädd över min egen hjärna. Om min morbrors syster är personen vi pratar om, vem kan det då vara liksom? Min mamma är dessutom den enda systern i den syskonskaran. Plus att jag visste att mina föräldrar var i Värmland vid den tidpunkten. Fast jag kan ändå skratta åt mig själv, det är väl huvudsaken? Och till mitt försvar, även om detta må vara försvarslöst, så har jag en väldigt liten koll på min släkt. Men jag har numera fyra kusiner och en morbror på sociala medier, personer jag annars inte hade vetat något om. Så det är kul!

Nytt i garderoben / deo-förespråkare

 Ursäkta mina fult klippta bilder men vet ni hur svårt det är att lägga upp "dubletter" under 8 MB?
 
 100% bomull 💚
 
 

Topp i singoallastuk från Street one. 229 kr (ord. 199 kr).
 
Röd leopardtopp från Vila. 229 kr (ord. 299 kr).
 
 
Linne från Nikea. 179 kr. (Jag spontantog dessa bilder, därav mitt oborstade hår och allmänt ostylade utseende).
 
"Här uppfyllde jag en av mina största drömmar, att äga ett par trosor utan sömmar".
 
Detta underbara naggellack finns att köpa HÄR för 25 kr.
 
 
Vilken lättnad jag kände när allt från Zalando passade! Och att efter vi varit på jobbet igår så åkte jag, syster och maken till Thun's. Vilka bra köp jag gjorde! Jag måste säga att jag för första gången i mitt liv kan shoppa rätt bra. Det vill säga, jag har kommit underfund med vad jag faktiskt kommer att använda.
Eftermiddagen var fantastisk med gott sällskap och goda hamburgare (obligatoriskt när man är där, de har världens godaste närproducerat kött).
 
Ett annat paket kom även hem till mig, nämligen en deoderant för 275 kronor. Jag har skrivit om detta tidigare men det är värt att återkomma till detta. Nämligen hur stor skillnad det är på deo och deo. Den senaste månaden gjorde jag ett försök att använda mig av en liknande variant för en åttondel av priset. Men jag klarar inte en vecka till! Inte bara luktar min från DKNY bättre, den håller så himla mycket längre! Istället för veckor så håller denna i månader. Och av någon anledning så svettas jag mer med min deoderant från Rexona, jag kan t.om. känna mig blöt under armarna. Det gör jag aldrig med min märkesdeo.
 
Nu såg jag att dom sänkt priset på min favorit, slår ju aldrig fel att man missar en rabatt med typ tre dagar. Nåväl, för er som är intresserade så går den att köpas HÄR för 234 kr. Då är det dessutom fraktfritt. Med risk för att prata som att ni aldrig använt deoderant förr, så vill jag ändå påminna er om vilka märken en deostick ger. Så är du van med roll-on så får du komma ihåg att helst klä på dig INNAN du tar på dig "lukta gott" (arbetsskada att säga så). Men jag anser att det är värt det krånglet, en deostick ligger bättre kvar på huden enligt mig.
 
Detta är första helgen på fyra månader som jag inte har något planerat. Nu jobbar jag ju varannan helg så det är ju inte särskilt svårt att boka in sig fyra gånger på en månad. Men det har ändå varit ovanligt mycket nöjen inbokade detta år av olika anledningar. En orsak är helt enkelt att jag, liksom de flesta av mina vänner, fyller 30 år i år. Bara mig själv har jag firat fyra gånger. På tal om trevliga saker så ska jag nu äta grillat och titta på Frasier. Livet är fint ibland.

Klickat hem från Zalando

 
 
Grön parkas "sunny organic" från Ragwear. XS-XL. 1295 kr. Finns även i ljusgrått. 
Svart t-shirt från Even&Odd Active, delvis transparent. XS-XL. 149 kr. Finns även i grape wine, lila och petrol.
Rutig t-shirt med Peter Pan-krage från OVS. XS-XL. 179 kr. Slutsåld just nu men lägg in en bevakning!
Svart spetsblus från ONLY. 34-44 (allt finns inte på lager just nu). 199 kr 169 kr. Finns även i vitt och rosa.
 
 
Om ni anmäler er till Zalandos nyhetsbrev så får ni 15% rabatt. HÄR kan ni gå in för att spara några kronor. För mig drogs 180 kronor bort, det var inte illa! Plus att jag använde mig av ett presentkort på 500 kronor. Som jag har funderat på vad jag ska köpa för den presenten! Jag har gått in med jämna mellanrum sedan mina kollegor gav mig den för ett halvår sedan. 
 
Tanken var att jag skulle köpa en svart, enkel trenchcoat. Men när jag såg det gröna tygstycket så blev jag helt kär. Vilket jag är glad för, jag kan klä mig lite som en gothare så lite färg känns upplyftande! Jag hoppas bara att storleken passar. De skrev att den var liten i storlek så jag gick upp till XL men man vet ju aldrig. Nåväl, jag är så himla nöjd med min beställning! Jag är ju svag för prickigt, spets, rutigt och kragar och jag fick ju allt det. Och jag blev glad att hitta en bastopp som var lite "roligare" i och med ränderna i tyget. Den kommer fungera lika bra på promenaden som på afterworken. Okej, nu varken rör jag på mig eller socialiserar mig bland andra men ni förstår min poäng.
 
Vet ni hur mysigt jag hade det med min twinsis igår! Vi satt och pratade någon timme innan vi åt en god sushi-middag. Jag introducerade henne för min favoritkanal (ID) medan vi dinerade. Men vi tittade trots det på en annan kanal (TV4 Fakta), närmare bestämt Unga mördare. Ifall hon skulle bli sugen på att skaffa barn, hehe. Efter det så åt vi jordgubbar och vaniljglass framför en av de senaste Beck-filmerna. Om det kan bli bättre? Mycket tveksamt.
 
Kvällen innan så var min barndomsvän här på fika. Det var jättemysigt! Vi testade banan-biskvier och jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad av dess smak. Vad vore livet utan bananer och Bellor 🖤.

Sorority Boys

 
 
 
 En scen ur denna hysteriskt roliga film. Förutom Harland Williams (i videon) agerar även Barry Watson (7th Heaven) och Michael Rosenbaum (Smallville). Filmen går säkert att streama om någon vågar vara olaglig.
 
 
Här är filmen som jag syftade på för ett par inlägg sedan. Denna rulle handlar om det jag älskar i komedifilmer; när personer låtsas vara av det andra könet. Den har även en humor som jag älskar, med mycket "sjuka" skämt och mimiker. Det är därför jag har She's the man som favoritfilm och det är därför Sorority Boys gjorde mitt liv så mycket roligare för femton år sedan. Men fast jag är ivrig att sätta igång denna DVD-film så tänker jag ha tålamod. Det är nämligen med Johanna jag vill se den. Jag glömmer aldrig när vi såg Sex Drive ihop och vi bokstavligen dog av skratt. Nejdå, vi lever än. Men på något vis så vill jag återuppleva den stunden. Höga förväntningar? Nejdå.
 
Detta är ett tidsinställt inlägg och i skrivande stund är det torsdag och jag började min lediga dag med att gå till tandhygenisten. Jag glömmer alltid hur jäkla smärtsamt det är! Det positiva är att jag märkte att jag inte hade lika mycket tandsten nu när jag inte längre röker (elva månader av nikotinfrihet nu!). Men däremot har jag tre visdomständer kvar som gjorde sig påminda i tandläkarstolen. Tandhygenisten sa "jag bara väntar på att dina tårar ska rinna, jag är verkligen på ditt tandkött nu".
 
Sanningen var att jag i den stunden var nära att gråta. Men jag kämpade på, tänkte att timmen snart är över och att jag då kan cykla hem och äta den där köpta mackan som jag så länge suktat efter. Ni kan tänka er vilken besvikelse jag kände när jag kom hem och kom på att jag inte kan tugga. 
 
Jag fick även veta att man kan bleka tänderna hos dom, för 3500 kronor får man en gjuten skena och ett blekningsset att ta hem. Det var billigare än vad jag trodde! Men jag har inte bestämt mig om hur jag ska göra för även om jag länge velat gjort mina gaddar vitare så har jag inte ett stort behov av det, egentligen. Jag tänkte även fråga om jag kunde göra mina tänder rakare men det hann jag inte med. Nåväl, jag ska väl dit snart igen för min årliga tandläkartid.

Mors dag

Jag gjorde en klassiker och köpte lotter (tillsammans med ett, återigen, egendiktat kort).
 
 
 

Bob är en långben.
 
 
 
 
Många hundar promenerar nedanför, spännande tycker denna donna.
 
Bror & Bea.
 
 
 
I söndags var det som många vet Mors dag och därmed en mycket bra orsak att samlas. Jag, maken, syster, bror och hans flickvän samlades hos mina föräldrar för god mat, trevliga samtal och mumsig fika. Givetvis blev det lite spel med, som alltid när familjen samlas. Men framförallt när min mor får bestämma. Denna gång blev det Plump. En rolig omgång som slutade jämnt, trots att huvudet snurrade en aning. I alla fall på mig. Det är farligt med Cointreau vill jag lova!

"Jag känner henne!"

 
 
 
 
 
 
 
 
I lördags ville jag ta en paus från solandet och cykla ned på Sjötorget. Ja, ni hörde rätt - jag har varit utomhus trots att den där stjärnan tydligt visat sig på himlen. På tal om stjärnor så var mitt främsta syfte till mtt besök till mässan att se min arbetskompis sjunga. Det var minst sagt på tiden! Jag har velat gjort det sedan vi blev kollegor för fem år sedan. Hon är för övrigt den jag utan tvekan jobbar mest med, tack och lov (vi har ett bra samspel). Min andra halva helt enkelt . Hennes band var för övrigt jättebra, vilka röster!
 
Efter det stod vi utanför tältet när Chris Kläfford sjöng. Jag var nämligen med syster och hennes valp så det var inte läge att trängas i ett tält då. Bob hade det desto bättre i Svenska kyrkan-tältet bredvid, där fanns både vatten och klappar av prästerna. Efter att Sara och lillebror gått hemåt så skulle jag och maken ta ett glas på en servering men ingen av oss orkade köa i år och dagar. Så det blev en öl i solsängen istället, det gick lika bra det. Jag ser fram emot många soltimmar där i sommar. Skönt att semestern inte är långt borta!
 
Jag har bara hunnit jobba två dagar denna vecka men är redan less. Ja, jag hatar hela världen idag. Tur att jag hittade mitt senaste Tradera-fynd i bredlådan efter jobbet. Eller fynd kanske man inte kan kalla en DVD-film för nästan hundra kronor... Men hittar man inte den någon annanstans så måste jag säga att det är ett kap. Ni ska få se vilken film jag menar imorgon! (Ni bah "can't wait... eller inte").

Presenter, Pensionärer & Poesi

Jag ska få en ros av min make för varje år vi varit gifta 💚
 
Godaste snacket inför en av mina filmkvällar. Laxrullarna slog såklart allt!
 
Jag och min ena brorsa lunchade hos mamma.
 
Räkor från fiskaren.
 
Den obligatoriska utsiktsbilden. Det ska för övrigt byggas åtta (!) blockhus till där. Förstår inte hur de ska få plats.
 
Trollen är köpa på Erikas Trädesign (LÄNK). Hittade dock inte dom här trollen nu, de kanske är slutsålda. Men mindre varianter finns!
 
 
Jag brukar aldrig någonsin ta extrapass av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte vill jobba mer än vad jag gör. Men idag gjorde jag det och jag undrar lite varför jag frivilligt tog på mig det en fredagkväll... Det är ju inte så att jag behöver pengarna heller, för jag är rik som ett troll. Nejdå, jag ville främst skriva något som får mig att gå in på nästa ämne, nämligen trollen på bilden ovan.
 
En kollega jobbade sin sista natt igår morse, jag hade turen att gå på passet den morgonen och därmed få säga hejdå personligen. Jag vet att hon älskar troll och därför tog jag initiativet att leta efter någon fin trädgårdsprydnad inför hennes avtackning. Det var roligt att mina kollegor tyckte om mitt förslag och minst lika roligt var det såklart att vår kära "nattare" älskade dom! Jag med faktiskt, skulle lätt kunna ha dom själv. 
 
Av en slump så gick en annans kollega i pension samma dag och jag fick erbjudandet att skriva några rader. Jag är ju trots allt väldigt svag för att dikta ihop saker. Detta var jag dock tvungen att skriva under tidspress (tidigare kan det gå dagar, detta gjorde jag på typ en halvtimme, dessutom halvsovandes) så jättestolt är jag inte. Men jag är ändå glad över att få göra det för personliga texter är alltid roligast att få! Om den användes är jag i och för sig tveksam över, men jag låtsas som det.
 
 
Efter många år av jobb så är dagen äntligen här,
då du blir den omtalade benämningen "glad pensionär".
Nu kan du äta mandelkubb till frukost och nattmackan vid sju,
och är det någon gång "dricka kaffe" är en livsstil så är det ju nu.

Men när hängmattan gett skavsår så måste du hälsa på,
för det är trots allt med blandade känslor vi säger hejdå.
Mest av allt är vi såklart glada att du nu på heltid kan livsnjuta
men samtidigt kommer vi sakna dig bakom vårdcentralens glasruta.
 
 
Nu ska jag duscha och fixa en matlåda. Inte samtidigt alltså... Idag gick jag upp sju för en lyxfrukost framför Investigation Discovery innan jag gick ut och solade med ABBA i lurarna. Som ni ser på en av bilderna ovan så var jag en riktig livsnjutare även förra veckan. Jobbar man helg så har man all rätt att få frossa mitt i veckan tycker jag. Jag såg två av de senaste Beck-filmerna (Ditt eget blod samt Den tunna isen). Jag tycker att de var väldigt bra! De kändes väldigt aktuella också med tanke på ämnena som filmerna innehöll och alla fördomar som de försökte slå hål på.

Aldrig har ett år gått så fort!

 
 
 
Ska tiden fortsätta gå såhär fort så vill jag inte vara med längre. I söndags var det vår ettåriga bröllopsdag och det är kusligt att tänka att det redan gått tolv månader. Samtidigt kanske det inte är så konstigt att time flies. De senaste 18 helgerna har jag haft något inbokat, jag har varit utomlands två gånger och jobbet gör ju knappast att tiden står stilla. Jag tycker bara förra veckan flög iväg.
 
Jag var i Uppsala tre gånger, jag hade två filmkvällar för mig själv (nya Beck) och jag hade en jobbhelg där mina föräldrar kom på besök. Vi tog en gemensam fika, med både personal och boenden, det var väldigt trevligt! Min mamma är ju inte en främling för min arbetsplats heller då hon var kontaktperson till en gubbe som bodde där förr. Jag är, som jag nämnt tidigare, uppväxt med det gamla gänget. De tog färdtjänst hem till oss på min och systers 10-årsdag. Det var så himla roligt att få fira med dom!
 
Men för att återgå till mitt bröllop. Ett år har gått och jag har fortfarande inte bloggat om det jag längtade efter att få ned på denna sida. Som exempelvis processen med min klänning. En bild på mig i den skulle för övrigt skickas till sömmerskan men det har jag ju inte gjort... Jag har heller inte duschat vilket jag skulle göra innan mitt personalmöte så nu måste jag lägga ned. Hasta luego!

"Jag känner också så!". Nej det gör du inte.

 
 
 
 
 
 
 
 
I söndags var jag och maken vid nattnet och drömde oss iväg. Båda är rätt inne att införskaffa en båt. Eller, främst min man då han nästan allitd haft det i sina ägor. Men jag måste medge att jag själv börjar tycka om den tanken. Om någon finkammar båtjäkeln så inga spindlar finns där.
 
På tal om dom äckliga djuren och vad andra tycker är vidrigt så såg vi en huggorm när vi var på väg tillbaka till mina föräldrar. Jag är inte ett dugg rädd för dom reptilerna utan gick rätt nära för att få bra bilder. Det är inget jag tänker visa här i bloggen för det är inte snällt mot de fobiker som läser min blogg. Men det är kul för mig att ha kvar dom, jag tror faktiskt att jag aldrig sett en orm innan förutom som barn när jag hade en runt halsen. (På Skansen alltså).
 
Det finns två saker jag avskyr här i livet och som människor regelbundet jämför sig med utan att komma upp i mina nivåer. Förstå mig rätt, jag ser inte det som en tävling utan jag säger detta enbart för att det helt enkelt är så. I många år så har jag glatt mig åt att hitta en jämlike. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "vad roligt att jag äntligen hittat någon som förstår mig till 100%" (typ). Sedan visar det sig alltid att de missuppfattat hur pass jag avskyr dom två sakerna. Nu hatar jag inte bara två saker i livet kan jag tillägga, ifall någon skulle tro att jag var en positiv jäkel.
 
 
Här är de två sakerna jag pratar om:
 
1. Min fobi för spindlar. Jag vet att det är en av världens vanligaste fobier så jag är allt annat en ensam om att ha en extrem rädsla för dom insekterna. Men jag har hittills inte mött någon som är så fobisk som mig. I stora drag så kan jag säga att jag inte mött någon som är så tvångsmässigt rädd vad jag är. Den rädslan är en jättestor del av mitt liv och ja, jag vet att jag borde göra något åt det...
 
2. Min avsky för smör. Jag har så många gånger hört "jag gillar inte heller smör" och 10 gånger av 10 så ser jag att de brer en smörgås jag aldrig skulle äta. Visst, de har sådana gånger ett tunnt lager men inte så minimalt som jag föredrar. Nuförtiden använder jag aldrig smör på mina mackor för jag har insett att det ändå inte gör någon skillnad, "fuktmässigt", när jag typ gräver bort halva mackan för att få det tunnaste lagret jag kan få. På rostat bröd har jag dock alltid rätt mycket smör för då känner jag inte smaken. Och som ni förstår är köpta mackor uteslutna om de inte innehåller röror, för då brukar de låta bli smörbyttan. Jag ber heller aldrig någon på ett café att bre en macka till mig för de brukar aldrig inse hur lite jag faktiskt vill ha av den mejeriprodukten. Mina nära och kära har däremot stenkoll på hur lite jag vill ha, det är praktiskt.
 

Minns ni dessa glassar?

1988. Här är glassarna som fanns året jag föddes. Jag är nyfiken på "Gröna grodan"!
 
1995. Jag blev så lycklig när jag såg glassen längst ned till höger. Jag hade helt glömt bort den trots att den var min favorit. 
1997. Jag minns när "Cool bits" (längst ned) kom. Men favoriterna detta år var för min del Cornetto Fresh. Eller Solero Red berries. Min syster tog alltid den gula.
 
 
 1999. Detta gäller, som ni ser, Triumf glass. Kalle-glassen gav mig ett riktigt lyckorus, den åt jag ju ofta! När jag inte åt den där läskiga clown-gassen alltså.
 
 
Vill ni se alla glasskartor genom åren så kan ni gå in HÄR. Är ni nyfikna på Triumfs glassar under de senaste årtiondena så finns dom HÄR. Tanken på dessa frys-favoriter kom upp i lördags när vi pratade om Glassbilen och att de hade en Jubileumsmix med gamla godingar som bland annat Daffy och Pralin. HÄR kan ni bilder på dom, visst åker man tillbaka i tiden när man ser dom? Då man satt i tv-soffan, tittade på Tre kronor ("Hej Jesus!" som Sten Frisk skulle ha sagt) och hörde den välbekanta melodin på gatan.
 
Själv älskade jag även bägarglassen Sundborn. Och jag kände mig lite cool som hade en nära släkting i den orten. Kanske inte biologiskt nära men ja, ni fattar. Jag såg nu att det var nästan på dagen tre år sedan jag var där sist och hälsade på, HÄR finns det inlägget. Ifall ni var sugna på ännu en länk att gå in på alltså. Igår hade jag för övrigt namnsdag (Tack!). Mina föräldrar sms:ade mig och det var en väldigt bra start på dagen. Som liten firade jag nästan varje gång Sofia stod på almanackan. Jag fick alltid en bakelse och en leksak från Konsum. Oj, vad lycklig jag var. Sen gick det liksom bara utför och idag kommer jag bara upp ur sängen om jag startar dagen med fyra Zoloft och lika många koppar Zoega. Nejdå.

Bella 30 - Girls' Night In

✩✩✩
 
Grattiskort från Ifolor. Jag älskar att man kan beställa sina personliga kort styckvis, att de har bra priser samt snabb frakt (jag gjorde detta en fredag kväll, lördag (!) morgon skickades den).
 
På kortet skrev jag bland annat en massa på exempel som jag förknippar med födelsedagsbarnet, främst saker vi gjort/hört/sett/sagtosv.
 
Malin och jag gav henne en blomma samt en korg med saker vi vet att hon gillar. En rödvinsflaska med namnet Bella på, Ferrari-godis, banan-produkter, alkoholhaltiga kaffedrycker och popcorn. Samt ett kort med själva huvudpresenten (att vi gör något ihop). Sist men inte minst ett par teckningar från M:s dotter.
 
Jättegod plockmat!
 
Mitt fina sällskap.
 
Krämig tacopaj.
 
Panna cotta och kaffe.
 
Vi gjorde en quiz om huvudpersonen. En fråga var om paltbröd, vad hon tycker om det citerade jag bredvid. Haha!
 
En smaskig mojito. Att den gavs i ett Muminglas gjorde det hela bara bättre.
 
Jag innan avfärd.
 
 
 I lördags var det äntligen dags att fira min barndomsvän som fyllt 30! Nu är det bara en i vår bästistrio som inte fyllt jämnt än. När jag fyllde år så fick jag en helkväll i present med dom men det har inte blivit av då jag inte kunde välja vad jag ville göra. Efter mycket om och men (och ett par hemliga fikabesök) så kom jag och Malin på att vi ville ge samma sak till Bella. Och troligtvis kommer jag och sistnämna vilja ge M samma sak när hon väl fyller, så lång historia kort: vi ska komma på något roligt att göra ihop istället.
 
Det var en mycket lyckad och rolig kväll vi hade ihop. Födelsedagsbarnet hade förberett allt jättebra med allt från drinkar, tilltugg, mat, quiz och så vidare. Sällskapet var såklart på en lika oöverträfflig nivå 🖤. Jag längtar redan till vår nästa dejt! Det inkluderar givetvis även min nya bekantskap som var med. Jag har inte träffat henne så jättemånga gånger men vi går jättebra ihop.
 
Och jag längtar såklart till vår utflykt ihop. Bara fantasin kan sätta gränser! Personligen vill jag göra typ allt. Först var jag inne på en långweekend till Skottland, jag har länge velat åkt dit och dessutom så är det ju bara ett par flygtimmar bort. Men så tänkte jag att det kanske är bättre att planera något i en mindre skala, kanske framförallt då mina kompanjoner har barn. Och det finns ju jättemånga saker man kan göra som inte innefattar utlandsresor eller mer än två dygns rymning.
 
Typ en matlagningskurs, en spa-upplevelse, en hotellweekend eller (kanske det jag just nu är mest sugen på) en tur till Gekås i Ullared. Så länge det inte är under semestertider, fy sjutton. Själv var jag där för nästan exakt två år sedan (sist maj typ) och vistelsen var mitt i veckan (tis-ons). Det resulterade i att det var väldigt få människor där, vi behövde knappt köa till något.

Vi är bästisar!

 
En av alla fina bilder som Ellen tog på mitt bröllop.
 
 
Igår fyllde min bästis 30 år. Jag firade henne inte personligen igår men hon fick i alla fall några videos från mig när jag sjöng. Med ett snapchat-filter alltså (ändrad röst), man vill ju inte göra henne döv på hennes stora dag. Som jag skrev på andra sociala medier så har jag knappt några bilder på oss två som unga (yngre?).
 
En av de få korten jag har har jag dessutom klippt och fastklistrad som ni ser ovan. Kartongbiten jag limmade fast den var en gång reklam för en Monster truck-show som jag tagit hem till mitt rum. Jag ville väl pryda den med det finaste jag hade 😍. Men även om fotografier är en bristvara så har vi tusentals minnen ihop. Det vi gör idag kanske inte är lika hysteriskt roligt som sådant vi gjorde grundskolan men jag trivs nog bäst med att umgås idag när vi är vuxna. Och nu när vi båda är 30 så kan vi äntligen kafferepa med gott samvete! 😉
 
Grattis Bella! 

Vimmelbilder / Tankar om krogliv



63 vimmelbilder på mig. Inte alls självkärt... Men hey, it's my blog liksom.
 
 
Av en slump såg jag att Uppsala.com skrev något om att man kunde se alla Valborgbilder genom åren. Där hittade jag även en del vimmelbilder från åren jag var ute för jämnan. Vissa bilder får förbli osedda men jag kan trots den rensningen ändå säga att jag skäms lite över vissa av bilderna jag valt att lägga upp här. Det känns som om jag aldrig kunde låta bli att kramas/lipa/klä mig fult/böja mig bakåt (?!). Men då detta är för ett liv sedan (främst 2006-2007) så tycker jag att jag är ursäktad.
 
Och till er krogråttor som alltid höll mig sällskap på Seven (och i vissa fall andra ställen) så kan jag säga att det inte fanns så många bilder på hemsidan jag nämne. Ifall ni, mot förmodan, skulle kolla utbudet. 90% av de jag lagt upp nu kommer ifrån min gamla bilddagbok. Det som skulle vara kul att ha kvar är även de videos som gjordes under dom Uppsala-kvällarna. Man fastnade ju även på dom ibland.
 
Jag minns särskilt en där jag hade en grå kort kjol och en ljusrosa långärmad tröja (jag minns det just för att det var den enda gången jag var rätt påklädd), jag stod och dansade vid en av dansstängerna som de hade på "scenen". Och fotografen gjorde en sån där "loop" (eller vad det heter, ni vet som i appen Bomerang) när jag åkte upp och ner. Vilken kontrast från idag! Kan för övrigt vara övertydlig och säga att det INTE är från kvällen jag stod vid stången i en av bilderna från kollaget ovan. Jag kom från en kväll i stadsparken och hade inte tänkt gå ut den kvällen, av kläderna att dömma.
 
Ps. Om någon skulle undra så kommer jag aldrig i mitt liv att sluta lägga upp gamla bilder. Det handlar som sagt inte om att leva i dåtid utan det handlar om att ha återblickar. Jag saknar inte den tiden ett dugg, även om jag såklart haft många roliga kvällar. Och väldigt många dåliga, jag ska inte försköna den peroden.
 
Suget att gå på krogen eller till öltält försvann för många år sedan. Jag har ingen åsikt om dom som är i min ålder och fortfarande roas av att gå ut på galej. Men jag har nästintill inget intresse för det och det är väldigt skönt att komma till det stadiet i livet. När man inser att det är ett sundhetstecken och inte ett tecken på att man är tråkig. Och jag har sagt det här förut men jag säger det igen. Det spelar ingen roll om man kommer till det stadiet innan man fyller arton eller när man är betydligt äldre.
 
Men, återigen, jag är glad att jag kom på det efter att jag varit nyfiken på utelivet. Jag har checkat av krogar, öltält, festivaler, hemmafester, förfester, efterfester och parker. Jag har ofta gått före i krogkön men har även blivit utslängd. Jag har gått ut med vakter men blivit hatad av bartenders. Jag har betalat öl i lånade enkronor och även köpt en 800-kronors-champage innan stängning (tog en klunk innan jag gick hem). Jag har checkat av det mesta känns det som. Sjukt nog handlar det här som sagt bara om ett par år (även om jag festade lite innan och efter det med), men ändå blev jag så otroligt mättad av hela konceptet.
 
Slutligen, det är ju inte bara bilder jag gått igenom på min gamla bilddagbok utan även tillhörande texter. Alla är otroligt pinsamma. Som under en bild som jag tagit på Sevens hemsida. Där har jag skrivit något i stil med "Jag är så trött på folk som varit på Seven typ två gånger och redan kallar sig stammisar. De kanske ska komma upp i våra siffror innan de gör det! Fast, vem bryr sig om sånt liksom...". Dubbla åsikter där eller vad? Haha. Nåväl, nu ska jag, iklädd min urtvättade Kakmonstret-t-shirt, titta på Frasier. Jag älskar att mitt liv är oglamouröst.

Systertid

Kylen fylldes med det självklara valet.
 
 
Jag vet att kuddarna inte är så fashion men jag väljer oftast mysighet framför snygghet.
 
Syster och svåger tog med sig mango, jordgubbar och glass.
 
Lillebrors första besök hos veterinären.
 
 
 
 
I måndags var syster och svåger här för grillning, umgänge och fika. Det var roligt och umgås och maten var så himla god! Jag är inte uppväxt i en grillfamilj och jag själv har aldrig varit särskilt intresserad. Jag menar, grillen vi äger köptes för ett år sedan och stod och dammade hela sommaren. Men nu kommer det att bli ändring på den saken!
 
Lillebror Bob var också med, såklart. Han blev lite rädd för vår porslinshund men förutom det så trivdes han! Igår förmiddag följde jag med honom och "matte" till hans första veterinärbesök. Han omringades av djurvänner och spännande lukter, vilket ställe! Vaccinet gick jättebra, han märkte ingenting. Men sedan skulle han testa att stå på "metall-bordet" för att redan nu vänja sig vid den. Oj, oj, vad läskigt det var! Jag har aldrig sett Bob krama min syster så hårt som efter det.

s0f1a.blogg.se

Min profilbild

Sofia

RSS 2.0