I'm back! / 30-årsfirande med familjen


Twins.
 

Fördrink.
 

Present från bror och familj: choklad och ett bidrag till bestick (vilket jag sannerligen behöver!)
 
Förrätt.
 
 Varmrätt.
 
Efterrätt (jag beställde från Dintarta.se - rekommenderas!)
 

Presentöppning.
 
Familj 💕
 
"Nu när du fyller 30 så måste du äga en märkesväska!" (från syster). Älskar ALLT med den - lägg t.ex. märke till tyget invändigt.
 
 
Av mamma och pappa så fick vi ett varsitt halsband i 18K. Det står "mor & far" samt datumet vi fyllde 30 år på andra sidan. Vacker present!
 
Jag bad Sara köpa något med en Kiwi-fågel när hon var i Nya Zeeland - söt va?
 
 
Älskade, trogna bloggläsare - nu är allt som vanligt igen! Fördelen med min frånvaro är att jag inte lär ha bloggtorka framöver. Bara Thailands-bilderna är runt tusen stycken. Sedan har jag ett nytt badrum att visa samt mina personliga tackkort från bröllopet som jag efter nio månader skickade. Jag har även, som ni ser ovan, firat min 30-årsdag med familjen och ändå har jag en fest kvar att dokumentera.
 
Familjemiddagen i lördags var mycket lyckad, mycket tack vare min kära syster och svåger som var ett perfekt värdpar. Jag drog väl också något barr till stacken men jag bidrog inte med särskilt mycket. Men det har varit fullt upp ändå. Vi kom hem sent på onsdagen och jag jobbade fredag-söndag. Lägg till en smula jetlag och hantverkare som gjort det sista på badrummet.
 
Min familj är såklart anledningen till att lördagens firande blev så lyckad. Men presenterna var outstanding med som ni ser på bilderna. Det som inte finns kort på är det min andra bror gav mig, nämligen en endags-grundkurs i fotografering. Att jag endast kör med automatiska inställningar har inte riktigt accepterats av ett par av mina familjemedlemmar, haha.
 
Jag kommer aldrig att svika auto (eller bildredigeringsprogram som är gratis) men med det sagt så ser jag fram emot att lära mig att plåta manuellt. Jag har länge velat det men behövt någon som tvingat mig. Jag har inte tålamod att lära mig detta utan pistolhot men nu kommer jag alltså äntligen att bli släpad till Stockholm för detta. Ännu en trevlig detalj är att kursen kommer hållas ett stenkast från min bästis Malin. Känns tryggt för en neurotisk människa som mig.

Bestämma nytt badrum

Vi har en del val att göra.
 
 
Den här helgen ska helt gå till planering och förberedelser. Det är alltid så mycket småsaker som ska ordnas inför en resa. Det ska städas, kylskåpsrensas, tvättas, handlas, packas, elektoronik-laddas, nagellackas och panikattackas. Men jag har läget under kontroll och har hela helgen på mig att göra det jag hittills inte checkat av. Tack och lov så jobbar jag kväll på måndag (vi drar på tisdagen), jag tror jag mår bäst av att inte gå omkring hemma och tänka så mycket. 
 
Jag vågar berätta när vi åker till Thailand för vi ska nämligen ha hantverkare här hela semester. Jag är otroligt glad och lättad över det. Och de vinner ju också på att få jobba ifred. Så när vi kommer hem så har vi förhoppningsvis ett nytt badrum. Nu gäller det bara att bestämma vad vi ska ha för golv, väggar och inredning. Vilket inte är lätt då man ska ha det ett tag. Plus att man tydligen "måste" (om man inte ska betala jättemycket mer) ha bårder vilket vi inte alls hade tänkt oss. 
 
På tal om det så vågar jag även berätta att min syster nu är utomlands. Hon har nämligen också hantverkare hemma hos sig (plus våra föräldrar, liksom jag). Så inga inbrottstjuvar behöver göra besväret att bryta sig in där heller alltså. Jag har varit så exalterad de senaste dagarna för hon gör verkligen en "livsresa". Visst, jag är också glad för min egen skull men det är väl typ mer svenskar i Thailand än Sverige just nu så jag känner mig ganska ordinär. Min syster däremot är nu i Nya Zeeland vilket ni vet är ganska lång bort  Planerar man en resa som denna så får man ju inte räkna antalet timmar utan antalet dygn det tar tur och retur. Det tar väl typ två dygn fram och tillbaka men det finns såklart inte direktflyg så mellanlandning är ett måste. De valde att vara i Singapore i några dagar och jag måste säga, endast av att titta på hennes bilder, att jag blev väldigt lockad av det resmålet. 

Överraskningsfika

 
 
 
 
 Igår hade vi för första gången APT med en annan gruppbostad och därmed även på en annan plats. Efter det ville chefen att vi skulle mötas upp på vårt jobb. Jag tyckte att det var lite underligt och blev nästintill nervös. Speciellt då vi faktiskt skulle ses efter utsatt arbetstid. Vad har vi nu gjort?
 
Lång historia kort; mina underbara kollegor hade bara hittat på det där för att de ville fira min 30-årsdag i förskott. Det blev go-fika, presenter och choklad. Jag blev enormt glad och överraskad! Och lite ställd, man vet aldrig hur man ska visa sin uppskattning. Det är ju omöjligt att visa exakt hur glad man faktiskt blir mitt i chocken (borde vant mig med alla överraskningar vid det här laget men nej). Min innerst inne kanske de vet om det. Tack och lov så babblade de på om allt annat än en förväntan på att jag ska hålla ett slags tacktal. Hur tackar man för något så fint som detta? Nej, det är omöjligt. Mina bästa kollegor .

Min äldsta vän

 
 
 
 
 
 
För 27 år sedan kom en liten flicka till vår gata och började att prata med min storebror. Samtalet handlade främst om att de konstaterade att den andre hade ett konstigt namn, haha. Sedan dess umgicks vi barn med henne och hennes syskon. Främst en av hennes systrar. Jag kan ärligt säga att utan dom så hade min barndom varit mindre färggrann. Minnena jag fick med den familjen är ovärdeliga. Alla gånger våra föräldrar var borta och vi fick vara hos dom. Vi lekte i "krokodilsjön" (vattensamlingar i skogen) och planterade glasspinnar i hopp om att få glassträd. Bara för att nämna två saker.
 
Jag glömmer aldrig dagen då de flyttade. Det var alltså inte bara en bit bort utan till ett annat landskap. Huset de hade bott i låg precis bredvid vår gata (vi hade bara en stig mellan oss) och jag kan än idag snegla irriterat dit. Jag vet inte vilka som bor där nu men de har ingen rätt att vara där!
 
Ungefär tjugo år har gått sedan den dagen. Men vi har fortfarande träffats med jämna mellanrum. Det är inte alltid så att det går månader mellan vi ses - utan år. Men tiden har alltid stannat när vi träffas. Idag passade jag även på att ta fram gamla fotoalbum samt skolkataloger från tiden hon bodde här. Det uppskattades!
Jag har, avslutningsvis, haft en jättetrevlig dag med mina "Saror"! (Och med barn och hundar såklart).

Om jag ändå får chansen att tigga

 
 
Jag har fått frågan om vad jag önskar mig i 30-årspresent. Det är så dubbelt att säga att jag inte önskar mig något och sedan göra ett helt inlägg om det. För det sista jag vill är att detta ska låta som ett tiggeri. Jag själv ser detta lite som ett "det här är jag"-inlägg. Men ja, även en hjälplista för de som vägrar följa mitt (och systers) förbud av presenter. För jag menar, om man ändå tänker lägga en sedel på något är det väl lättare att få lite vägledning?
 
Det var i julklappsjakten som jag insåg hur lätt jag är att behaga (kan man skriva så?). Jag hittade hur mycket som helst som hade passat mig. Jag säger inte att jag är ensam om att fastna för ett mönster/ett djur/en musikgrupp/en figur/osv. Men jag har haft samma enorma kärlek för sakerna nedan i antingen hela mitt liv eller åtminstone i många år. Och jag kommer alltid att älska just dessa "saker" väldigt mycket. Så när man köper något i kategorierna nedan så är det ett säkert kort.
 

Sakerna som jag är svag för:
  • Mupparna/Sesame Street, Barbapapa & Stinky (i Mumin).
  • Hundtandsmönster, rutigt, zebramönstrer, cupcake-motiv, spets-tyger.
  • Färgerna/färgkombinationerna rött, röd-svart & svartvitt.
  • Korsord, skräckfilmer, fotografering, morddokumentärer, müsli, vaniljdofter.
  • Sengångare, nallebjörnar & "high school-tröjor".
 

Mina favoriter i olika kategorier:
  • Favoritmusik: ABBA, E-type, Westlife & Céline Dion.
  • Serier jag älskar: The Big Bang Theory, Modern Family, Mom & The Middle.
  • Hjälporganisationer jag känner extra för: Stop Acid Attacks, WWF, Friends & Operation Smile.
  • Mina favoritdofter är vanilj och märket produkter från DKNY (jag har deo och parfymer men inga krämer, shower gel, etc).

Saker jag äger mycket av men älskar att köpa/få:
  • Örngott, gärna med mönster eller "barnmotiv".
  • Färgglada och/eller mönstrade strumpor. Favoriterna är när motivet är över hela strumpan så att det syns även med byxor.
  • Glasunderlägg.
  • Pyjamasbyxor&pyjamsshorts/pyjamas-set. (Ex. denna).
 
Saker jag vill ha/behöver men aldrig tar tag i att köpa:
  • Rutiga sängkläder.
  • Muminmugg (Stinky).
  • Handdukar, både för händer och dusch.
  • Zebramönstrad badrumsmatta.
  • Ett armbandsur.
  • Body lotion eller shower gel från DKNY (deo och parfymer har jag).

Taco-tjejer & Kamera-kort

 
 
 
 
 
Igår träffades jag, Sara och Mickan för lite tacomys. Jag brukar säga att tiden rann iväg men gårdagen slog nog alla rekord! Helt plötsligt var klockan midnatt. Men vi hann med en middag, en invigning av min "bönmalare" samt en titt på systers nya lägenhet. Och många, många skratt!
 
Syster fick även en tidig födelsedagspresent som jag förberett. Vilket var, som ni ser ovan, ett bidrag till en ny kamera. Det var ju inte länge sedan jag själv införskaffade mig en liten och smidig systemkamera och det är värt varenda krona. Speciellt när man ska ut och resa. Jag menar, jag kan lägga min "älskling" i handväskan vilket känns helt sjukt. Det var underbart att se hennes lycka över den insamlingen! Gladare tjej får man leta efter :).

Frudejt & Förkylning

 
 Vi fick en present som innehöll "pyssel" hon lagt jättemycket tid på, allt från magneter till virkning. Bara förpackningen är ju imponerande!
 
 
I lördags kom frugan med familj hit för våra årliga juldejt. Vi fikade och tog igen lite tid innan de var tvungna att återgår till sitt späckade schema. De har givetvis rätt många att hälsa på när de väl är i kommunen. Men bara jag för en kram så blir jag nöjd och det fick jag ju som ni ser. Jag älskar den bilden! Och min bonusfamilj .
 
På tal om att hinna med så är det lite trist att jag har min värsta schemavecka när min make har julledigt. Jag jobbar alla dagar utom tisdag och torsdag. Varav kväll på lördag och 8-19 på söndag/nyårsafton. Så är det någon som snarkar vid tolvslaget så är det kanske jag. Jag och min man har en förmåga att gå om varandra då vi båda jobbar helger och olika skift, därför vill man alltid ta vara på tiden man har ihop. Ofta har vi bara en helg ihop under en månad och då vill man ju ogärna smida planer hemifrån. Till råga på allt, med risk för att vara gnällig, så är jag förkyld. Jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle smittas även om resten av världens befolkning har en förkylning i kroppen. För jag har världens bästa immunförsvar. Men tji fick jag.

"Vi köper inga julklappar i år va?"

 
 
 
 
 
Här är alla julklappar som jag gav i år (vad jag fick kommer i ett eget inlägg). Det blev allt från kläder, salladsbestick, böcker och sängkläder till Donnie Darko-tofflor, "plantera ditt egen bonsaiträd", Dalahäst-reflex (till min dalkulla till mor) och ritgrejer. Ett av det mest uppskattade klapparna var Motörhead-snapsglasen till min bror. 
 
Att snapsglasen krossades under den första leveransen var inte så konstigt. Förpackningen hade en öppning på framsidan så logiskt sett så borde man lägga bubbelplast (eller liknande) runt den och lägga i en smal box. Men nejdå, man lägger glas-lådan i en större låda så att de far runt vid varje stopp från Tyskland hem till mig.
 
Tur i oturen hade jag dock, för sjukt nog så gick faktiskt bara ett glas sönder fast att alla låg löst i den större lådan. Och jag fick den ultimata hjälpen när jag ringde (jag som hade tänkt öva på att skälla...). Jag slapp skicka tillbaka förpackningen utan de skickade på en gång en ny så att jag skulle hinna få den innan jul - och det fick jag! Så min storebror fick alltså sju istället för fyra glas. Hans lycka över den julklappen gjorde mig jätteglad! För det är ju trots allt en stor anledning till att jag gillar att ge julklappar, jag vill ha ego-boosten man får av att man lyckats med en present. Liksom kläderna till min syster som passade, jag älskar att ge andra plagg men det är en chansning varje gång.

Att bli ihågkommen sedan tio år tillbaka

 
 
Fynd från TGR bortsett från det gröna snöret (Clas Ohlson, 250 meter för 20 kr) och "jul-plojet" med tomtemössan och pepparkaks-diademet kommer ifrån Glitter. Jag tycker om klapp-ettiketterna!
 
Julstjärnan kommer ifrån Clas Ohlson och går på 120 kronor och pyjamasbyxorna (herr) köptes på Kappahl för 199 kr. Ramen och kryddan är köpt på TGR. Det sistnämnda ska jag ge i julklapp till mamma (tror inte hon läser min blogg och gör hon det så lovar jag att hon får med än lite paprikakrydda). Men på tal om att klappar inte behöver kosta mycket.
 
 
Idag var jag inte i julruschen med bruschen utan med syschen (rolig jag är...). Det var egentligen ingen enorm trängsel, människor har en förmåga att sprida ut sig väldigt bra i köpcentrer (om det heter så i plural). Jag behövde egentligen inget utan köpte mest på mig småsaker. Det enda jag inte visat är en sak till julklappsleken. Samt en stor latte med en laxmacka som dinerades efter 21 i bilen hem. Då var man hungrig! Men även väldigt, väldigt glad då man fått flera timmar av systertid .
 
På tal om blåbär så är det fascinerande när människor kommer ihåg en sedan tusen år tillbaka. Jag skrev för några månader sedan om en man som kände igen mig sedan min tid på gymmet. Och det var alltså över tio år sedan jag var ett träningsfreak. Samma sak hände idag. Jag fick höra att en kille (som jag presenterade mig för liksom förra gången) hade känt igen mig från kickboxningen som jag höll på mig under samma tidsperiod. Och det var inte så att vi tränat ihop i flera år utan han hade följt med en kompis någon gång. Då måste man gjort någon form av intryck ändå.
 
Att någon känt igen mig från sporten har hänt en gång tidigare med. Jag var på Hultsfred med Malin och då hade en kille kommit fram till henne och frågat om inte jag tävlat i det. Han hade alltså gått på samma tävlingar som mig. Då hade det visserligen bara gått några år men världen är liten sådana gånger. 
 
Sedan kan man alltid fråga sig varför man blir ihågkommen. Man går omkring och tror att det är för att man var så jäkla duktig/stark/smidig/snygg. Så tänker personen snarare "den där näsan är svår att glömma". Nej då, men jag tror på en kombination av mycket. Inte näsan alltså (hoppas jag) utan andra anledningar, typ att det inte var så många tjejer som tränade på "tävlings-nivå" utöver jag, syster och bästisen. Oavsett så blir jag glad att någon kommer ihåg mig från förut. Nu vill jag inte få det att låta som jag känner mig jätteful men jag känner ibland att jag förändrats radikalt sedan den tiden så när någon ser att jag är samma person så blir jag ju rätt glad, hehe.

Spontanbokade en resa

 
 
 
 
När alternativen av resmål är lika många som jordens länder (typ) så är det inte lätt att ta ett beslut. Inte heller när jag och min man har ganska olika önskemål. Han tycker om värme och tropiska länder, jag uppskattar västerländska miljöer och tycker inte att det är en nackdel att ha ett "långärmat" väder. 
 
Att åka till Thailand var för mig nästintill uteslutet. Vi har pratat om att åka dit någon gång de närmaste åren, främst för att min bästis man är därifrån och det vore roligt att kombinera någon semester med dom. Men att göra det snart hade jag ingen lust med då jag tyckte att vi kunde uppleva något nytt land. Lång historia kort; jag insåg att det finns en anledning till att vi svennar vallfärdar dit. Thailand är helt enkelt ett säkert kort.
 
Vi kommer att åka till Ao Nang (Krabi) och bo precis vid en strand som har färjor och båtar till en massa lockande öar. Utflykter och fototillfällen är därmed ett faktum! På tal om saker som gör mig lugn och trevlig (att bo nära saker) så bokade vi Premium Class på flyget. När vi åkte till Khao Lak för några år sedan så lade vi extra pengar på att gå från Economy till Blue Comfort vilket jag inte rekommenderar. Den enda skillnaden är att man har lite mer benutrymme. En annan skillnad är att man får underhållning i skärmen framför sig men det kan Economy få för en hundring eller liknande, så man lägger alltså ett par tusen kronor för att få se filmer som alla i Economy kan göra för en bråkdel av pengarna.
 
Premium Class innebär mycket trevliga saker som exempelvis breda säten och benutrymme (vi bokade dessutom stolar längst fram - inte vid toaletterna då det innebär en ständig kö bredvid sig, utan på andra sidan), 10 kg extra bagagevikt, gratis måltider och fria drycker, seperat incheckning, osv. Man ska trots altt sitta på dessa stolar i totalt ett dygn så komforten är viktig. Och vadå, man fyller bara 30 en gång! Man fyller bara 31 en gång också men ändå... 
 
Nu håller vi tummarna att jag får semester bara, hihi. Jag kommer såklart åka oavsett men vi har knappt några vikarier så det är oundvikligt att inte känna sig besvärande som bokar en resa bara några veckor innan avfärd. Fast jag såg att jag hade tur i oturen, en av veckorna hade jag bara två arbetsdagar på.

Julbord med jobbet

Jag hittade en klänning med lite rött i även om den var på gränsen till för tight.
 
Jag åt julbordet på restaurangen jag hade min bröllopsfest på.
 
Den nästbästa sektionen (det kalla är givetvis min favorit).
 
 
 
Underbara vänner/kollegor!
 
Fördelen med att ha sin bästa vän i samma branch; man får gå på julbordet ihop.
 
 
Broccoli, lax, ägg och sill är ju så fantastiskt gott! Det var spännande att testa annat med så som sparrispannacotta.
 
Min partner in crime.
 
Igår bjöds jag och mina kollegor på julbord. Eller, vi fick dela upp oss i två grupper vilket var synd men vi ska försöka göra något allihopa en annan gång. Jag åkte dit med min barndomsvän då hon också är anställd inom LSS. Tyvärr fick vi inte sitta tillsammans med jag hade plats bredvid min chef så det var ju inte fy skam! Och även om jag är socialt inkompetent så kändes det som att kvällen flöt på bra. Jag var ju omgiven av roliga och lättsamma människor så konstigt vore det annars.
 
Men gårdagen kändes ändå lång då jag slutade 22:00 kvällen innan och började att jobba 07:00 efter fyra timmars sömn. När jag kom hem så hann jag inte mycket mer än fixa mig inför julbordet. Lägg till en matkoma så förstår ni att när jag lade mig vid midnatt så somnade jag på två sekunder. Nåväl, jag är ledig tills på fredag eftermiddag så mig går det ingen nöd på.

Zoo av pepparkaka


Syskonselfie (en bror fattas).
 


Jag älskar brorsans kanin längst upp till höger som gör "hårdrocktsecknet".
 
 



Inte direkt min nästa profilbild men det är kul med annat än pepparkaksbilder. Dessutom är ju syster söt som en sockerärta här.
 
 

Gladisar! (Jag har flyttat saker från en köksbänk för att få plats, jag brukar med andra ord inte ha kaffebryggare på golvet).

 
 
Igår kom min syster och bror hit för lite pepparkaksbak. Jag måste erkänna att det var mer prat än husbygge men ses man sällan så är det nästan oundvikligt. "It is not the destination but the journey that matters" som man brukar säga. Men slutresultatet blev trots det faktiskt helt perfekt! Det berodde helt på Adams söta djur till Zoot och syrrans målmedvetenhet av huset. Vad min självutnämnda uppgift var? Att göra Rosa pantern-drinkar och mingla. Det trivdes jag riktigt bra med.

De bästa föds 29/11

Jag hittade en "November-kaktus". Jag har för övrigt, på tal om paketet på bilden, blivit mer besatt än vanligt på att köpa presentpapper. 
 
Jag sa att jag ska ta en bild som inte behöver läggas upp. Mig kan man tydligen inte lita på... Men jag älskar bilden!
 
Vi bjöds på gofika.
 
Min make fick en ny klocka av mig.
 
Jag köpte hem lite gott. Visst är ballongen fantastisk?
 
 
Idag fyller min Malin och min make år. Förstnämnda firade jag igår med en jätterolig och mysig bästisfika. Jag gav henne en pyjamas från Topshop med ett humortryck (en ganster-katt). I över tjugofem år har hon stått ut med mig, det är galet. Men då hon sett mina värsta sidor så vet jag att hon alltid kommer att vara kvar i mitt liv oavsett vilka otrevliga perioder jag hamnar i, thank god for that. Och thank god för henne!
 
Födelsedagskortet jag började skriva till henne valde jag att inte ge. Jag klarar inte av att bara skriva "Grattis, önskar" (ungefär) utan jag vill att varje kort ska vara unikt, både när det gäller bild och text. Ibland får jag till det men inte denna gång. "Grattis till ditt sista år som 20+. Det är väldigt få som säger att livet börjar vid 30". Efter den meningen så insåg jag att det inte kunde bli ett mer deprimerande kort. Vilket såklart inte var min tanke från början.
 
Av en slump tillfrågades jag att byta pass idag så jag kunde faktiskt så fira min man denna eftermiddag. Inte för att någon av oss orkade göra så mycket, men fika och presentöppning blev det i alla fall. Swiss-klockan som jag gav honom visade han mig för någon månad sedan (vilket han glömde bord att han gjort), jag låtsades att jag knappt brydde mig men skrev upp namnet fort som tusan. Så omedvetet så gav han mig ett tips på vad jag kunde köpa till honom. På internet var dock urtavlan mycket blåare än i verkligheten men huvudsaken är ju att han är nöjd, och det blev han.
 
Nu ska jag ordna lite O'boy och titta på ett avsnitt av Enkelstöten. Som jag har längtat!

Fira Mamma & Make

Av mig och maken så fick mamma en likör (Xanté Dark Chocolate and Pear - en nyhet i likörhyllan) och Goder Aftonglögg (specialutgåva från Norge). Samt en luvtröja från Nike.
 
"Hot dogs" (inte märket) och en "hungry dog".
 
"Afternoon tea and scones".
 
 
Äppelpaj, kladdkaka med vit choklad och saffran, grädde, vaniljsås och bär.
 
Min present till maken; Groot från Guardians of the Galaxy.
 
 
Idag var alla "barnen" hemma hos föräldrarna för att fira mamma som fyllt år. Hon ville ha en enkel bjudning vilket faller mig i smaken. Korv med bröd är lika gott som långkok många gånger. Vi var där i många timmar men inte ett enda spel togs fram vilket var väldigt ovanligt. Men vi hade så mycket att prata om så det hanns helt enkelt inte med. Jag ser väldigt mycket emot Julafton då vi ska ses igen! Även om jag såklart kommer att träffa flera i familjen innan dess så är det ju tyvärr inte varje dag vi ses allihop. 
 
Min make fick firas lite idag han med då han och mamma fyller exakt en vecka ifrån varandra. Han sa att vi skulle fokusera på min mor men en sång fick han ändå. Samt lite presenter. Så han blev nog gladare än vad han vill erkänna.
 
Jag gav honom mitt livs första Ebay-köp; en kruka som föreställer Groot. Vi älskar dom filmerna och jag vet att han är otroligt förtjust i just denna träd-karaktär. Det finns många varianter av honom men jag fastnade främst för krukan (kan även användas som pennställ eller liknande, vi ska nog bara låta honom vara). Det är ju dessutom roligt att ha något som inte säljs i Sverige.
 
För er som inte heller handlat på Ebay tidigare så tycker jag det var väldigt smidigt. Jag läste DETTA blogginlägg först och därifrån följde jag några enkla steg om inloggning och skapande av Paypal. Det känns häftigt att gå från Tradera till Ebay - det är nästan så att det finns för många saker. Wish är något jag också förknippar detta med. Och på tal om det så var det bra priser på det jag sökte. Figuren uppe gav jag 140 kronor för och då ingick fakten (från Kina).

Bästa syster och Sämsta filmer

Höst + Vinter. Detta var också från i tisdags, idag är snön borta.
 
 
En av mina favoritglassar. (Jag råkade för övrigt köpa en till förpackning igår...)
 
 
Efter att jag och Sara kommit hem från respektive jobb så hade vi en liten systerdejt. Vi åt sushi och tittade på Enkelstöten (jag såg andra avsnittet idag på play - spännande är den!) innan vi satte igång en DVD. Ja, vi var alltså hos mig kanske ni kan förstå med tanke på sättet vi tittade på film på. Skräckfilmen var som vanligt värdelös. Den fick dessutom mig att aldrig någonsin vilja producera en unge. Men, men. Alla filmer är inte Fifty shades of grey, vissa är mer åt Bride of Chucky-hållet. Titeln på den vi såg var för övrigt Children. Ett Tradera-fynd jag gjorde under min tid av besatthet.
 
Nu ska jag fortsätta med min beställning på ett kollage (lycka är förnamnet), mycket mer än så orkar jag inte ikväll fast att mina projekt var många. Huvudvärk har gjort sig påmind i stort sett hela dagen. Det var dock värre i förmiddags. Då kände jag även av yrsel och vad jag tror är bihålorna, det sistnämnda var något nytt. Men jag kunde inte göra mer än att ta värktabletter och skriva en Facebookstatus om hur ont jag har. Skojar bara. Sådant ligger på min "Jag avskyr"-lista. Lika mycket som jag fascineras över det. Hur ont har man om man väljer att skriva en status om det? Framförallt när det kommer till huvudvärk. Kombinationen skärm + koncentration är väl det sista man vill ha.

"Det heter inte räkmacka!"


Skvallra och uppdateras med Bella, köpa julklappar av hennes son samt mumsa på "café-livsmedel".
 
Grillade mackor och bakelser med Ellen :).
 
 
Det är frustrerande när man inte kommer ihåg ett visst citat, framförallt då jag skrivit ned det på bloggen (men inte lagt kategorin "citat" under den...). Det var när jag köpte bakverk från ett fik och hon rättade mig. Jag ville storma därifrån men haffades av en kvinna som frågade om det var mina hörlurar som låg på golvet. "Ja" sa jag, tog dom och gick ut. (Det var inte mina hörlurar...).
 
Min poäng med allt var att jag återigen sa fel benämning på just det lokala fiket. Troligtvis var det samma tjej som tog min beställning då hon var lika grinig. Om inte alla är det på det stället, förstås. (Vad är det med folk bakom disken som inte ens orkar fejk-smila?).
 
Jag: Hej, jag undrar om du har fler än den där räkmackan?
Grin-Ulla: Det där är faktiskt en bit smörgåstårta.
Jag: Ojdå, haha! Jag skyller på att jag är trött...
Grin-Ulla: Jaha, okej... *ser väldigt irriterad ut*
 
 
Men ändå sponsrar jag det griniga cafét. 500 kronor har jag lagt på dom under två dagar. Samtidigt så ångrar jag mig inte, såklart. Jag har haft väldigt trevliga fikastunder de senaste två dygnen! I måndags kom Bella hit, det var så pass trevligt och mysigt att jag aldrig ville att hon skulle gå hem. Jag kunde dessutom checka av ett par julklappar då hennes sov säljer jultidningar.
 
I förrgår mötte jag upp min kära kollega efter jobbet. Vi köpte med oss mackor (och för min del även bakelser) och åkte hem till mig. Vi hann även med en middag samt en film. Äntligen så fick jag se Ghostbusters med Melissa McCarthy! Den var väl inte suverän men inte heller dålig. Jag kan inte fatta att vi slängde våra Ghostbusters-figurer från 80-talet...

Kladdkaka och krigfobi

Hembakad pizza med lufttorkad skinka och ruccola. Samt en spännande sallad och rullar med smördeg (?), fetaost och halloumi. 
 
 Lite torrt men ack så gott! Fem kronor per flaska går för övrigt till Regnbågsfonden, tänk att man kan känna sig så givmild av att dricka vin? Jag köpte för övrigt en till flaska enkom för att ha synlig i vitrinskåpet.
 
 Saffranskladdkaka med bär och grädde. Man tackar.
 
 
Igår spenderade jag kvällen hos mina föräldrar där vi åt gott, drack cava och spelade Plump tillsammans med min syster och svåger. Det blev en ganska tidig kväll men det gjorde inget då bokstavligen hela gänget var trötta. Men jag hälsade på dom häromdagen med, plus att jag ska dit och fira Farsdag imorgon - så någon seperationsångest behövde jag som tur var inte ha. 
 
Denna dag är fantastisk. Det började med en sovmorgon till nio (har gått upp 05:30 onsdag-fredag) och sedan med ett två timmar långt telefonsamtal med frugan. Samtidigt så städade jag vilket gör att jag nu med gott samvete kan sitta i soffan och slösurfa med mord i bakgrunden.
 
På något vis så kan jag låta okänslig eller oempatisk som dagligen tittar på morddokumentärer. Sanningen är att jag är väldigt känslig för det mesta på TV. Jag kan sällan se på nyheterna eller liknande då det ger mig en enorm stress som kan ligga i resten av dagen om inte längre. Jag har aldrig varit rädd för att dö men jag är väldigt rädd för att världen ska gå under.
 
Antingen bokstavligen (ja, jag tror på uppenbarelseboken) eller att vår jord fylls med hat (med ett tredje världskrig exempelvis). Att titta på en dokumentär om ett amerikanskt mord kan vara avslappnande för mig. För det känns så långt borta och så surrealistiskt, det är inget jag kan koppla till mig själv. Om jag tittar på nyheterna blir allt desto mer verkligt och händelserna är antingen i närheten (i alla fall i samma land) och/eller väldigt stora. Nu menar inte jag att en persons död inte berör mig men att ett krig gör det, såklart. Men jag vill hellre få information om kriminalteknik än om konflikter i världen.

Maskerad och Mardrömsmorgon


Jag och Sara skulle vara "den onda och goda tvillingen". Ingen kunde se det på festen. Att Emma var en pirat var desto tydligare.
 
Jag på Knutmasso, typ 1996. Jag glömmer aldrig hur en av domarna frågade om jag var en varg. Jag var ju för sjutton en schäfer! (Med en suspekt framsida). Den andra bilden är mina systrar på en av de årliga halloween-festerna.
 
En av flera army-bilder. För att man aldrig kommer klä sig sådär igen. Och se sådär bra ut i alla fall. Plus en bild inför Bellas halloween-fest. Jag ville vara Samara från en av mina favoritskräckisar (The ring).
 
 
Denna bild är på gränsen till smaklös (på mig alltså). Men det var faktiskt en kille som kände igen mig från just den vimmelbilden, på ett positivt sätt. Tydligen faller vissa för grisnäs-vinklar och "har jag spenat mellan tänderna?"-poser.
 
Ännu en armynight (och jag funderar på varför jag inte drog ut "morrhåren" på kinderna).
 
80-talstema. På den tiden struntade jag i om jag följde klädkoden eller ej, jag ville bara visa upp mig, typ.
 
 
Jag hade påbörjat ett inlägg under Halloween i temat "utklädnader" som jag nu lika gärna kan avsluta då jag inte har andra bilder att lägga upp. Ni som följer mig på Instagram (s0f1as) har redan sett några av dessa (som för övrigt mest tagits på en krogs temakvällar). Och ni som följt min blogg från start har nog tvingats att titta på flera av dessa kort runt fjorton gånger.
 
Men vissa minnen tycker jag om att tjata ut, framförallt de som är i kontrast till mitt liv idag. Jag säger inte att mitt liv då var vare sig bättre eller sämre men givetvis mer annorlunda än hur mitt mer vuxna liv ser ut idag. Varje ålder har ju sin charm som man brukar säga. Talesättet kanske gäller främst barn, men jag tycker det även stämmer för vuxna.
 
Denna morgon kunde inte startat värre. Jag kan ju börja med att säga att ingen dricker kaffe så oglamouröst som mig nuförtiden. Ännu en kanna har gått sönder så jag måste numera, tills vi får en ny, använda en kastrull till vår Moccamaster. Det fungerar visserligen bra men det ser ju inte särskilt trevligt ut. 
 
Nåväl. Jag satte mig i soffan efter en lång och behövlig sovmorgon för att dricka mitt kastrull-kaffe och äta min müsli. När jag tittar upp mot taket och ser dem största spindeln jag sett utanför Skansens väggar. Jag var tack och lov på tryggt avstånd (även om jag för den delen gått under den utan att veta det). Och lika tacksam är jag över att mina föräldrar var hemma och tillgängliga för en räddningsinsats. Så jag behövde bara strirra på den en liten stund innan min pappa kom till undsättning.
 
Inte för att jag ville titta på den, men ni vet hur det är: hellre titta på en äcklig insekt än att se en och senare upptäcka att den inte längre är där. Lång historia kort: pappa sprayade den till döds, thank god. (Kan för er andra fobiker rekommendera myrspray som även fungerar för dessa äckel-djur. Även i förebyggande syfte). Är otroligt tacksam för min kära far (som själv sa att det var den största han sett) och jag är även tacksam för att vi skonade från dessa djur i övrigt (åtminstone i den storleken).
 
Men jag är irriterad över att min lediga dag startade så traumatiskt. Kaffet blev kallt, aptiten försvann och mitt goda humöra likaså. Jag har jobbat hela helgen och ska jobba tisdag-fredag så därför är det såklart viktigt att jag får det lugnet jag behöver när jag är hemma. Inte känna panik och hjärtklappning. Men nu har jag klagat färdigt. Dagen kan bara bli bättre nu!

Goodie bags-godis 🎃

 
 
 
Äntligen är jag förberedd för bus-eller-godis-ungar! Förgående år har jag i panik skramlat fram några mynt, en torr kaka och ett äpple. Typ. Nu gjorde jag några "goodie-bags" med allt från kinderchoklad, fruktkolor och klubbor till chokladmynt, kexchoklad och Dumle. Och givetvis innehåller varje påse exakt lika mycket av varje sort. Jag började den uppdelningen redan när jag själv var barn och skulle dela upp lösgodiset till oss syskon. Nu efteråt fattar jag att det mer handlade om OCD än att vara en rättvis syster.
 
Nåväl, nu hoppas jag at det inte kommer fler än tre barn till för fler påsar än så har jag inte gjort. Men det brukar faktiskt inte komma särskilt många hit, jag bor trots allt inte i ett stort bostadsområde. Utan på platsen som gud glömde. På tal om sådana platser så ska jag nu ordna lite O'boy och sedan titta på en skräckfilm. Är det någon gång man ska få sömnproblem så är det väl idag?
 
Jag är för övrigt otroligt osocial just nu och känner att jag hellre umgås med massmördande monster än människor. Därför var det igår skönt när jag skulle ta en liten cykeltur från jobbet för att göra ett ärende. Självklart cyklar jag för sakta (hur nu det är möjligt) och tippar. Jag låg och splattrade en liten stund på asfalten innan jag kom upp på benen och i panik tittade efter om någon sett mig. Ni vet ju hur det är, det värsta som kan hända är ju inte att man fått sjutton frakturer och en allvarlig skallskada - utan att någon sett hur man ramlat. För det gör man aldrig graciöst, milt sagt.

Spelkväll och snickarhumor


Corona, ett bubbel som Moberg rekommenderar, chilinötter samt trevligt sällskap - kan det bli bättre?
 

Jag hittade en banan-cider när jag skulle beställa ölen, den var en given present till värdinnan :D.
 
 
Ingen spelvkäll utan L:s bakverk!
 
 
 
 
 
Igår hade vi äntligen en till spelkväll hos K-family (kom precis på det namnet, visst lät det tufft?). Humöret var på topp och humorn likaså. Eller om den var låg, det är frågan... "Hur tecknar man Martin Timell? Ritar man en skruv och en våldtäkt?". Sedan gick allt överstyr och det mesta kunde kopplas med "Hashtag Martin Timell". Jag försöker såklart inte göra en Betnér och skämta om saker som är obeksrivligt vidriga. Men ja, jag erkänner att jag igår kunde roas av bisarra och låga skämt som den. Jag gillade även citatet "Det är en vas. Alltså V-A-S-S". (Som vanligt är det roligare att vara på plats när något sådant sägs).

Jag och maken var hemma vid två i natt tror jag. Men vi hade lätt kunnat varit kvar längre, fast vi tänkte testa på att cykla hem när vi hade det som roligast. Jag har annars en förmåga att vara kvar tills ett värdpar typ slänger ut mig. Idag har vi ätit hämtmat bestående av en kinesisk middag. Det var supergott! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0