S0F1A

Jag hade väldigt förutfattade meningar angående franska filmer igår. The prey/La proie var nämligen jättebra! Och då menar jag inte Sofia-bra (eftersom jag tycker de flesta filmer är bra), utan en film jag tror de flesta skulle gilla. Det bästa med filmen är att den är riktigt spännande från den första sekunden till den sista. Jag tittade mitt i allt på omslaget för att se hur långt det var kvar, men endast för att jag inte orkade vänta tills jag visste hur det skulle sluta.

Den nackdelen jag kan hitta, som dock snarare gjorde mig mer fundersam än irriterad, var att logiken i filmen inte alltid gick hem. Till exempel, får fångar i ett fängelse ha på sig sina egna kläder? Och får de ha saker i sina cellar som kan användas som vapen? Det låter inte trovärdigt enligt mig.

"Franck Adrien sitter i fängelse för bankrån. Han har bara några månader kvar men tvingas fly när han inser att hans gamle cellgranne, som han bett ge ett meddelande till hans fru, i själva verket är en psykopat som kan vara ute efter att skada hans familj. Med polisen efter sig så utkämpar Franck en kamp mot klockan för att rädda sin familj".
(Kopierad från Headweb.com då jag inte hittade en bättre sammanfattning av filmen. Annars skrev de flesta sidorna alldeles för mycket tycker jag, det bästa är ju att inte veta!)

---

Igår hyrde jag ännu en film som jag spanat in, nämligen Dream house. Även om jag älskade The Prey var den här faktiskt ännu bättre. Trots detta var en film som är bäst första gången man ser den så tänker jag definitivt köpa den. Det är en sådan där film man funderar lite på även efteråt. Lite av en psykologisk, mystisk thriller när den är som bäst. 
Skådespelarinsatserna är helt okej, skrämseleffekter är inkluderat och det är ingen film man ska slappa till. Det gäller att hänga med hela tiden för att inte missa någon viktig detalj.

Will Atenton (Daniel Craig) är bokförläggare och slutar på sitt jobb i New York för att få mer tid med sin fru (Rachel Weisz) och sina två döttrar. De har flyttat till en liten stad i New England och ser fram emot att renovera och boa in sig i det nya huset. Ganska snart får de reda på att brutala mord av begåtts på en familj i deras hus. Alla i staden tror att det var pappan i familjen som gjorde det och var den som överlevde dådet. Och som idag är på fri fot.

Förutom Craig och Weisz spelar även Naomi Watts i filmen som deras granne. Den från början irländske regissören ville väl ha skådespelare från England, eller något :)

Dock har jag läst recensioner som säger motsatsen av det jag skrivit. Bland annat att första delen av filmen skulle vara bra men inte den andra halvan. Och att det ska finnas en anledning varför denna film gick direkt till filmhyllan utan att mellanlanda på biograferna. 
Men smaken är som baken för som ni märker håller jag inte med ett dugg. Avgör själva.

Igår såg jag den där reklamen för Deichmann.com och tänkte titta vad det var för sida nästa gång jag var på datorn. Men jag orkade inte leta efter en penna och skriva upp det. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde spela in en video på mobilen där jag säger namnet. Jag kanske är lättroad, eller rentav tycker att jag själv är hysteriskt rolig. Men försök själva säga "deichmann" på ett seriöst sätt. Det blir automatiskt en tysk brytning och det går inte att hålla sig för skratt, haha! Det är då skönt att man kan roa sig själv...

Det jobbiga med den sidan är att det går att beställa skor och väskor men man får inte reda på hur. De har en lista på butikerna, men hallå, det är 2012?! Varenda ord på google slutar med "online" nuförtiden.
Det postiva är att priserna är äckligt låga. Kanske det är i samma kvalitet som H&M, alltså ingen alls. Men med det priset så gör det inget att de faller sönder efter en årstids användande.
En till bra sak är att de har stora storlekar, både för dam- och herrskor. Det är ganska svårt att få tag i annars, i alla fall till ett rimligt pris.

Idag var jag som sagt i Uppsala och gick till Arbetsförmedlingen, en näst sista gång. Ska faktiskt bli ganska skönt att slippa gå dit. Inget illa menat (eller jo, kanske) men jag är rätt klar med vad jag vill göra. Och jag träffar som sagt en arbetspsykolog, och jag känner att jag mår bättre på många sätt nu och kanske inte är i behov av det längre.
Efteråt gick jag till H&M och köpte två par linnen och en t-shirt till Dan. Luktade även på lite parfymer, det är ju en stor risk man tar om man beställer på måfå till flygresan. Jag ska i alla fall köra ett säkert kort; DKNY, men i 2-pack. Den ena är den klassiska gröna (be delicious) och den andra den rosa (be delicious fresh blossom).

På tal om inget, men är det bara jag som alltid är två sekunder från att börja sjunga på bussen? När man sitter i sina egna tankar, lyssnar på en sjukt bra låt man kan utantill, innantill, baklänges och på rövarspråket. Då blir det automatiskt att man vill sjunga med och det är alltid i sista sekunden jag får påminna mig själv att man inte borde sjunga Celine Dion på bussen. Och speciellt inte med kass sångröst. Det gjorde jag dock när jag var 14. Jag lyssnade alltid på min CD-freestyle och sjöng S club 7-låtar högt och ståtligt varje gång jag tog sjukhusbussen. Arma människor som redan lider. Jag vet inte vad jag tänkte på.

Samma sak är det när jag promenerar med musik i öronen. Jag kan liksom inte låta bli att börja gå i takt med musiken. Det är helt oundvikligt. Tre steg, tre steg, hopp. Trumma med fingrar, tre steg, hopp-hopp. Okej, nu överdriver jag såklart men det är tyvärr inte långt ifrån sanningen.

Nu har jag skrivit en novell igen, får lugna ned mig. Borde faktiskt sova med tanke på den ynka en-timmes-sömnen jag fick natten som var. Men är konstigt nog inte så trött längre.

Rubriken kommer från Just D:s låt om sköna skor. De gjorde väl allt annat än djupa texter om man säger så... Men det är just därför jag älskar dom.

Jag vet inte vart denna dag tagit vägen. Jag vaknade i och för sig rätt sent, men ändå. Har flyttat vinterplagg, städat golven, skaffat en stegräknande app, promenerat och blivit besviken på deras räkning av kaloriförbrukning (50 kalorier för 30 minuters rask promenad, hallå!), blivit glad över att jag gått ned flera kilo sedan gårdagen, insett att vågen troligtvis visar fel, pratat med Johanna i telefon, skaffat nytt bredband, tittat på skor på nätet, accepterat att det är Dans tur att få shoppa och beställde hem ett par badshorts till honom... Och nu kan jag lägga till att jag skrivit världens längsta mening. Kanske inte så grammatiskt korrekt. Undrar hur lång en mening får vara? Finns det någon gräns av antal ord eller antal kommatecken?

I natt vet jag inte alls vad jag ska göra. Om jag inte somnar så blir det kanske någon film. Skulle titta på canal + men glömde att klockan var så pass mycket. "Black anal divas in latex 3" var kanske inte det jag hoppades på, haha.


Har som ni vet lite tvångstankar när det gäller mina kollage. Kan inte sluta. Men jag behöver ju faktiskt ett par skor till. Eller kanske två. Lutar åt de längst upp till vänster från Ellos. Gillar att de har lagom hög klack (söker efter riktigt gåvänliga men inte helt platta) och nitdetaljerna.

Allt detta (förutom killskorna såklart) vill jag ha, men inget jag tänker köpa nu. Vill ha lite mer våriga stövletter. Med lite klack/sula och med lite spetsig form där fram. Men jag får väl leta vidare...


Ps. Jag har ett par nya kategorier (söta bilder, hälsa/skönhet och resor), men har inte orkat flytta in inlägg i dessa. Det är ju en del jag gjort under åren (snart 4 år) så det blir kanske att jag börjar med det från och med nu bara. Vi får la se!

Gud vad jag har sovit idag! Vaknade vid nio och var ganska pigg. Tänkte att jag skulle dra mig en stund, men somnade om och vaknade runt ett. Efter det åt jag frukost, tittade på TV och pratade med Johanna innan jag la mig och sov lite till. Känns ändå skönt att jag har ett överskott på sömn då klockan ringer 04:15 imorgon.


Jag och Dan tänkte införskaffa oss ett par nya resväskor och hittade dessa två på Rusta för 549:- styck. Jag är ju inget fan av rosa men är mer pastell än grå, så det fick bli den. Kan alltid klistra på någon barbapapa eller mupp så blir den mer jag... :)
Den jag brukar använda är en superstor, tygig historia som är rätt opraktisk för resor under tre veckor, om man säger så. Jonna undrade om jag skulle flytta till Norge när hon såg mig med den på station :)







Man kanske borde skaffa ett klistermärke till väskan? Frågan är om man verkligen får positiv uppmärksamhet av det bara...
Kostar i alla fall 99:-/grammet... jag menar styck, på Coolstuff.se




Fastnade även för denna från samma sida. Polaroidkameran är tillbaka! Denna gång kan man dock se bilderna innan man skriver ut den. Kostar 2 495 kronor och är en 14 megapixelkamera. De smuts-och vattentåliga papprena finns att köpa på samma sida men bläck och toner är inget som behöver införskaffas.
(Den är tillfälligt slut ifall någon mot förmodan skulle spontanköpa en nu...)

---

---

---

Jag ska börja äta detta varje gång jag blir sugen på något. Varma bär med lite Kesella kvarg vanilj. Jag brukar aldrig sockra bär då jag gillar syrligheten. Men även om man i vanliga fall gör det så är kesellan söt i sig så det behövs inte tycker jag. Den innehåller 7% fett och 12,5% socker så det är inte det nyttigaste alternativet. Men har man bara en-två skedar så är det ju en helt okej "efterrätt" (mindre än 200 kalorier allt som allt kanske). Finns bland annat i hallon, vanilj och rabarber.






Mm, jag älskar när jag har skärpan i bakgrunden. NOT.

Idag var jag och Malin hemma hos Bella och Don, fast de var lite småkrassliga. Vi drack kaffe, pratade, beundrade Noel (vilken tjejtjusare han kommer bli:)) och spelade tv-spel. Jag var rätt kass som vanligt på det men det var kul ändå :) Trycker man på alla knappar som finns så brukar det gå åt rätt håll i alla fall :)
Vi tittade även på gamla kort, det var så himla kul att se! Bland annat när vi hängde i Dons rum för typ 9 år sedan, jag kan inte fatta att de varit tillsammans sedan dess... Om det inte är kärlek så vet jag inte.


Ikväll har jag lagat köttfärssås och tittat på "Get him to te greek" (en spin-off från filmen ""). Jag tyckte den var rolig från början till slut med förutom några få undantag då jag hystes agg till Aldous Snow (Russel Brand). Hans karaktär var en aning stressande för mina nerver. Men bortsett från de stunderna, som bitvis försvann ju längre film gick, så jöll jag på att trilla av pinnen av skratt många gånger. Vissa scener får fortfarande mina endorfiner att dansa samba. (För er som sett filmen: "touch the furry wall").


Jonah Hill (♥) spelar en praktikant på ett skivbolag som får i uppdrag att eskortera den brittiska stjärnan Aldous Snow till Greek Theatre i Los Angeles. Aldous lever verkligen ett rockstjärneliv med allt vad det innebär vilket gör det hela en aning svårt att hinna till konserten i tid. Vilket som sagt gör hela filmen väldigt stressande samtidigt som de galna upptågen väger upp det hela.

1. En ögonskuggsprimer är A och O för att ögonskuggan ska sitta bra. Det gör att skuggan sitter bättre samt att man slipper ränder i "vecken".
   
   Magic eye Primer, W7 (59:- på smink.nu), Eyeshadow Primer, Lumene (109:- på Kicks).
   
   

 

2. Markera ögonen med en svart kajalpenna. Applicera (dutta, inte dra) en mörkare skugga från ögats yttre vrå mot mitten. Sudda ut. Tänk på att det ska bli en trekant. Ta även ögonskugga på den nedre fransraden.
   
   
   
   
   
3. Använd en mjuk pensel till en svart ögonskugga och dra med svepande drag fram och tillbaka i globlinjen. Tona ihop den svarta skuggan med en grå ögonskugga från ögonvrån. Även under ögat.
   
   
   
   
   
4. Lägg en ljus skugga i ögonvrån samt under ögonbrynen som en highlighter. Använd sedan en eyeliner, böran från ögonvrån och avsluta med en "kråka" i ögats ytterkant.
   
   
   
   
   
   
5. Använd en svart (vaxbaserad, vattenfast) kajal i yttre ögonvrån, både nere och uppe. Avsluta med en maskara som ger volym.
   
   
   
   
   

   ---

Exempel på produkter:

1. Ecrin 4 couleurs, Guerlain (595:- på Kicks) 2. Pollution (140:- på Make Up Store) 3. Smoky Eye Effect Eyeshadow, Maxfactor (115:- på Kicks) 4. Eyeshadow, Studio Secrets (135:- på Kicks).

Häromdagen såg jag Another gay movie och nu ser jag på en lebb-film, känns som jag håller i temat :)


Mias pappa och Fridas mamma (Lena Endre) är tillsammans. På pappans (Krister Henriksson) förlovningsfest/60-årsfest möts de för första gången. Där kommer det upp att även Mia ska gifta sig med sin pojkvän sedan många år, Tim (Joakim Nätterqvist från Arn-filmerna). Mitt i all planering så uppstår starka känslor mellan Mia och Frida.

I rollerna ser man även Tom Ljungman (från b.la. "Jag saknar dig", "Patrik 1,5"), Björn Källman och i huvudrollerna Ruth Vega Fernandez och Liv Mjönes.


Jag gillade filmen för att det inte finns några direkta svenska "flatfilmer" sedan Fucking Åmål kom. Och allt kändes så himla verklighetstroget. Från början fick jag småångest över all trubbel de skapade, men sedan kunde jag inte låta bli att själv bli kär i deras kärlek.
Filmen i sig var en aning långtråkig kan jag tycka, samtidigt gick det inte att sluta titta för jag ville verkligen se hur den slutade.

Idag såg jag Easy A med mina favoritskådespeleskor Emma Stone och Amanda Bynes. Den var riktigt bra! Sjukt rolig, lite romantisk, en smula sorglig och en film där man verkligen inte vill pausa i för att se andra halvan senare.


Olive är sjutton år och går på ett typisk amerikansk highschool (bara det är ju underbart, älska highschool-filmer!). På skoltoan drar hon en vit lögn för sin bästa vän att hon haft sex, och ryktet sprider sig snabbare än en flatlus på redbull. Eller något. Helt plötsligt "vet" hela skolan om det och snart börjar elever komma fram med förslag. Och inte sådana förslag som man kan tro... *trumvirvel*


Helt klart en sevärd film tycker jag. Det säger jag jämt men denna var nog lite extra sevärd. Just för att det är underbara skådespelare men även för att filmen ger en tankeställare. Parantes. Kan man skriva "en" två gånger efter varandra? För jag ville skriva att det ger mig en tankeställare fast mer allmänt. Det ger en en tankeställare... Någon grammatiknörd där ute? En liten parantes till.
Sen älskar jag karaktärerna! Olives familj, Amanda Bynes som skolans oskulds-förespråkare och ett murveldjursmaskoten är alla att dö för.


Jag åt inlagda mandarin-klyftor som snacks till filmen. 150 kalorier i en burk, inte illa :) Och jag vet att man inte ska ta med laget som innehåller massa socker...

Another gay movie (varför känns det anstängande att försöka skriva något seriöst om en film med den titeln?) är en slags kopia på American pie. Ett gäng killar som vill bli av med "oskulden" innan sommaren är slut och gör en rad pinsamma saker. En del är i American Pie-anda, typ den klassiska pajen. Men det är, uppenbarligen, mycket typiska gayhändelser också. Jag tänker inte berätta något exempel om det är någon mot förmodan har samma kassa filmsmak som mig och vill titta, men det är inte heller svårt att gissa vad det kan vara...


Filmen är nog en b-film i mångas ögon. Jag själv tycker ju om sådana här lättsamma filmer med vilsna tonåringar och deras sjuka bestyr. Och att jag är ett stort gayfan är väl ingen nyhet heller... :) Dessutom gillar jag att den inte bara innehåller sex, rumpor och sådant - utan även en smula kärlek och allvar. Med betoning på smula. Helt underbara karaktärer är det också. Han som spelar stereotyp-bögen trodde jag att jag skulle hata. Men han var helt underbar, helt lagom gay utan för mycket överdrift. Men så är skådespelaren bisexuell på riktigt också :)

Igår såg jag den romantiska komedin "What's your number?" med en av mina favoritskådespelerskor Anna Faris. Älskar alla filmer jag sett med henne hittills, och även denna. Det är verkligen min humor mitt i prick, och Anna är suverän på att göra sådana här roller. Hennes röst och mimiker är oslagbara!


Ally Darling har dejtat en massa olika killar utan att hitta den rätta. I en tidning läser hon att de kvinnor som haft sex med fler än tjugo partners har mycket mindre chans att hitta den rätta. Ally börjar närma sig den siffran och hon tar hjälp av sin granne för att försöka hitta sina ex i förhoppning om att en av dom är mannen i hennes liv. Allt för att inte uppnå den siffran, som dessutom är dubbelt så många som genomsnittet.


Ganska så förutsägbar film men samtidigt var den bättre än vad jag trodde. Jag gissade på att de tagit de roliga scenerna i trailern och resten av filmen skulle vara medelmåttigt. Men det var verkligen inte så., filmen kändes snarare välgjord.



Ännu en hollywood-skådis som lagt sig under kniven (och betalt multum hos käftis).

Huvudpersonerna Gal (Michael Smiley) och Jay (Neil Maskell).



Shel (MyAnna Buring).




Kill list är en brittisk rysare/thriller som handlar om en arbetslös man som har problem med att betala räkningarna, och därför även börjar få problem med hans fru (svenskan MyAnna Buring - snacka om chockad jag blev när hon började snacka svenska). Han och hans bästa kompis bestämmer sig då för att gå tillbaka till sitt gamla jobb som yrkesmördare, allt för att tjäna lite pengar.


Första delen av filmen kunde jag inte riktigt se vart genren "horror film" kom ifrån, men ganska snabbt sitter jag med handen över munnen och får ibland titta bort. JAG tittade alltså bort. Det är nog första gången jag kan minnas att jag gjort det. Filmen är inte bara stundvis rå, utan framförallt riktigt obehaglig. Skumma arbetsgivare, skumma offer... Ja, skum handling över huvud taget. Ärligt talat så har jag inte riktigt förstått allt i filmen ännu. För den var riktigt välgjord, och en aning mystisk. Nu har jag något att fundera på i natt... Hoppas jag blir trött i natt, men det tror jag.

Fick ju ett tips av en läsare och jag var tvungen att se den. Väldigt bra att den finns på Youtube också för minoriteter som mig som inte laddar ned filmer :)


Detta är den ultimata filmen att visa i skolorna då det handlar om mobbning och dess konsekvenser. Den var inte heller så som jag trodde att den skulle vara. För att inte berätta allt för mycket tycker jag de gjort filmen på det absolut ultimata sättet. Ni som sett den förstår vad jag menar. Nej, jag kan nog inte skriva så mycket mer om denna. Känns som var jag än säger så kommer jag att berätta för mycket om filmen.


Kan bara säga; se den! Även om man inte går i grundskolan längre så är det nyttigt att påminnas hur många faktiskt har det. Jag är väldigt glad att jag alltid var trevlig mot varenda en i skolan. Det är väl en självklarhet? Och även om jag alltid haft lätt att få vänner så har jag också fått ord kastat mot mig. Idag kan de vara trevliga mot mig och jag är lika trevlig tillbaka. Men innerst inne hånler jag mot dom. Jag vet att jag är bättre än såna idioter som älskade att kommentera andras utseenden på rasterna. Och idag är hälften av dom överviktiga. Inget fel med det såklart. Men lite tragikomiskt är de att de kunde trycka ned överviktiga människor i skolan men sedan själva blir det. Ibland har jag bara lust att gå fram till någon av dom, knuffa in dom i väggen och kalla dom "jävla fetto". Så får de själva känna hur det känns. Inte för det var just "fetto" som jag blev kallas (snarare "fula kläder du har!", "hur fan ser du ut?" osv) men jag vet de som blev det.

Jag valde ett Deluxe set där de har spets och extra inlägg.



Fördelar:

"Jag saknar dig, jag saknar dig!" är en bok från 1992 som är byggd på Kinna Gieths öde. Den handlar om livet efter att hennes tvillingsyster dör. Jag har läst boken och tycker den är otroligt bra, men jag kände ändå att filmen var mer gripande. Kan också bero på att jag har svårt att komma in i böcker.


Cilla och Tina är enäggstvillingar och ska snart fylla femton år. På insidan är de väldigt olika då Cilla är den osminkade teatertjejen medan Tina är sminkad och omtyckt av killarna. På deras mammas födelsedag sker en hemsk olycka och inget blir någonsin sig likt.


Filmens manus är otroligt bra tycker jag. Replikerna är otroligt fina utan att vara sådär jobbigt poetiska. Systrarnas (Erika och Hanna Midfjäll) agerande tycker jag tills största del om. Samtidigt kan jag inte låta bli att jämföra dom med Haddy Jallow i "Säg att du älskar mig". Alla tre gör vanliga scener bra, men inte mer än så. Men direkt när det kommer svårare scener, som tragik och gråt, då blir de plötsligt helt fängslande duktiga. Men hellre det än tvärtom.


Gråtfilm är det definitvt. Samtidigt trodde jag att jag skulle grina mer. En stor del av filmen bygger ju på sorg, samtidigt var det mer än så. Det var intressant att se hur alla inblandade hanterade händelsen med Cilla. Jag kommer tillbaka till mina psykologikunskaper och känner direkt igen reaktionerna.


Men jag försökte inte tänka mig in i Tinas situatuon. För även om jag "bara" är tvåäggstvilling så kunde jag ändå relatera till mig själv. Och då blev det inte så roligt. Såklart. Nej, dom tankarna fick gömmas långt inne för jag tror inte jag skulle kunna se klart filmen om jag hade börjat grubbla på det :)


Summan av kardemumman, se filmen! Även om jag inte tycker Sverige är genier på film så var denna väldigt bra. Inte bara tårar och sorg utan en rätt mysig film att titta på. Med både riktigt duktiga (och fina) nykomlingar samt gamla veteranskådisar.



Även den djupaste smärta har en mening.


Ps.
"jag borde inte vara uppe alltför sent" in my ass. Om mindre än två timmar ringer klockan, underbart!
Nejdå. Det gör ingenting. Ska bara göra lite ärenden på dagen och sedan blir det en lugn fredag. Ska troligtvis på middag hos min brors familj, det kommer bli trevligt :)

Carolinessmyckeskrin.se


Jag fastnade för ett armband för ett tag sedan. Det var i äkta silver och hade möjlighet till maximalt fem små hjärtan med namn på. Tanken var att det skulle vara en gåva till en mamma med barnens namn inristat. Tyvärr kostade det runt 2 000 kronor och jag kände att det var lite väl saftigt för en spontan present. Just nu i alla fall.


Men sedan hittade jag denna sida som innehöll handgjorda smycken. Bland annat med möjlighet till inristning. Det bästa med dessa är, förutom det låga priset, att det finns hur väldigt många valmöjligheter på till exempel färg och längd. Och vill man ha fler ringar eller brickor att skriva in namn/texter på så går det att lägga till för en tjuga (oftast till högst tre).


Jag tycker i alla fall det vore en väldigt bra present till någon man tycker om. Oavsett om man väljer att rista in något eller ej så är det ju alltid lite speciellt med handgjorda smycken.

---

Idag sov jag alldeles för länge. Sådana gånger brukar jag städa för att få bättre samvete, fungerar rätt bra faktiskt :) Sedan har jag varit hos mamma och pappa några timmar. Åt pannkaka, lånade deras skrivare, myste med hunden och tittade på ett par dokumentärer med mamma. Nu jobbar Dan sin sista natt så jag tänkte bädda ned mig i soffan och titta på en film. Imorgon bitti ska jag till Uppsala så jag borde inte vara uppe alltför sent denna gång, men det brukar jag ha svårt att hålla...


Vi tänkte beställa hem The Big Bang Theory-boxen idag (har bara första säsongen) men insåg snabbt att vi sett varenda avsnitt. Visst är det kul att se dom igen, men känns ganska tråkigt när det inte finns ett enda avsnitt man inte tittat på... Vet inte om det finns någon serie med samma underbara humor? Jag börjar äntligen hänga med i de amerikanska tv-serierna men jag är fortfarande lite efter i det ämnet.


Hittade äntligen en bra plats för mina mjukisdjur (jag har inte sen i utvecklingen, jag har barnasinnet kvar... eller något). Dom är i vägen i soffan och sängen så jag tyckte detta passade bra. Kistan älskar jag! Dan har gjort den själv och hatar den mer eller mindre, men jag tycker den ser sådär charmigt gammal ut.

Älskar denna lantliga inredning! Känns dock inte som en prioritet just nu...


Nu ska jag antingen sova (klockan är halv två så det vore väl det bästa) eller kolla på film. "Jag saknar dig" lutar det åt, hyrde ju aldrig den sist. Men nu har jag möjlighet att se den tack vare Patrik, tack!
Annars har kvällen gått till att vara en soffpotatis. Grammy Awards, Big Bang Theory och dokumentärer. Skönt!

Hangover 2 tycker jag var jämlik med ettan, kanske något bättre. Det är som förra filmen otroligt irriterande att titta på Alan (Zach Galifianakis - typ världens svåraste efternamn att komma ihåg). Jag har verkligen svårt för sådana karaktärer som ska vara korkade och som på ett eller annat sätt bara förstör. En anledning till att jag hatar Homer Simpson, Peter Griffin i i Family Guy och så vidare...


Men för att komma tillbaka till rätt film. Förutom Alan med personligheten från helvetet (som han har i varje roll han agerar) så var den precis som ettan, ganska rolig under hela filmen men stundvis hysteriskt kul. Och för att upprepa mig, precis som ettan så är det roligaste scenerna också de när man får reda på vad gänget gjorde dagen innan.


Nu ska jag hoppa in i duschen. Har städat bra länge nu. Så pass noga att jag kände mig som Askungen på uppåttjack. Kröp omkring och tvättade golven med en svamp, så nog är det rent :) (Bara vissa ytor såklart - men ändå!)

---

KOMMENTAR:

Det blev skräckisen istället för mig. Dan, som skulle finnas till hands om något otäckt skulle komma ur TV:n, somnade självklart. Så det var bara jag och mörkret.


Producenten bakom filmen, Guillermo del Toro, ligger även bakom Julias ögon och Barnhemmet (de spanska skräckisarna jag skrivit om tidigare). Denna rysare har han inspirerats från en TV-film med samma namn som skrämde livet ur honom 1973. Allt handlar om flickan Sally som skickas iväg till sin pappa och hans nya tjej (Katie Holmes). De båda arbetar som inredningsarkitekter och har investerat alla sina pengar för att renovera ett stort gammalt hus de bor i. Pappan arbetar för mycket för att Sally ska känna sig sedd och hans flickvän, Kim, gör allt för att Sally ska trivas utan större resultat. Sally känner sig ändå övergiven och ensam. Tills hon en dag hör något i källaren... (*trumvirvel*)


Jag tycker att filmen var alldeles för onaturlig. Alla har olika smak, men jag vill helst kunna relatera till rysare. Okej, jag kanske inte tror på svarthåriga flickor som klättrar upp för brunnar och kommer ut ur TV:n, men då är det i alla fall "mänskligt". Monster, konstiga djur och dylikt går bort för mig.


Men bortsett från det var filmen riktigt bra. Jag hade kalla kårar då och då i filmen, och flickan som spelade Sally (Bailee Madison) är en otroligt skicklig skådespelare för att vara så ung. Hon är tolv år och har redan nominerats och vunnit priser för sin talang.


Men som sagt, spöken och tjejer i oklippt hår är väl mer min grej. Men är man lättskrämd, ung eller allmänt intresserad av rysare så borde man se denna.

Igår kväll såg jag som sagt Straw Dogs. Har inte sett filmen den är en remake på, vilket i och för sig är ganska skönt. Det kan vara jobbigt att jämföra två versioner tycker jag.


Filmen handlar David och Amy Summer (James Marsden och Kate Bosworth) som flyttar tillbaka till Amys hemstad i södra USA. Konflikter uppstår med lokalbefolkningen, inklusive Amys ex Charlie (Alexander Skarsgård).


Filmen var bra, spännande och med lite psykisk- och fysisk terror. Så lite rått var det allt. Vissa har kritieserat Dominic Purcells insatser i filmen där han ska spela en förståndshandikappas man. Jag kan inte annat än hålla med. Man behöver inte överdriva en utvecklingsstörning men jag fattade knappt att han skulle spela underbegåvad först.


Men den är helt klart sevärd, om inte annat för heta skådespelare ;) (Kate och Alex).


Ikväll blir det Baksmällan 2. Jag tyckte ettan var en aning överskattad så det ska bli spännande att se hur tvåan är.