Stugmys med tjejerna

Första kvällen bjöd bland annat på lyxlax.
 
Sangria-skål!
 
Lördagen startade med ett morgondopp.
 
Loppmarknad.
 
 
Galleria-shopping.
 
Vi åt jättefräsch sushi.
 
"You can't buy happiness but you can buy bags and that's kind of the same thing".
 
Vi hittade kvällens middag i skogen.  (Ha, ha...)
 
Vi tog en lång skogspromenad när vi kom hem från stan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kvällsmacka vid vattnet.
 
 
Vi "spelade" Tjejmiddag.
 
Sara hade gjort en jätterolig frågelek. Och jag vann!
 
 
När jag och syster fyllde 30 så fick vi en all inclusive-helg i Ludvika av Mickan och Maria. Och efter sju månader var vistelsen äntligen här! Det har verkligen varit jättemysigt även om det gick lite väl fort. Läget är ju helt fantastiskt, jag skulle också vilja ha en sån sommarstuga! För vem är inte svag för sjötomt och noll grannar?
 
Dock måste jag erkänna att jag hade lite panik första kvällen då det inte fanns en toalett. Min syster fick hålla upp dörren medan jag kissade så att jag snabbt kunde hoppa ut från dasset, haha. Men det gick fort innan jag vande mig. Och jag måste säga att det var en spännande upplevelse att leva utan dusch och toalett.
 
Som ni ser på bilderna ovan så gjorde vi allt från promenerade, shoppade, dinerade, badade och spelade. Men mest av allt så pratade vi, våra munnar gick nog i ett hela helgen. Okej, nu överdriver jag lite för på fredag kväll var alla helt utslagna. Och söndagen ska vi inte prata om!
 
Vi lade oss nämligen klockan fem på söndag morgon efter timmar av vindrickande på bryggan. Bakfyllan var ett faktum! Det var tur att en av oss var mer städad så att hon kunde köra hem när vi väl hade kommit upp ur sängarna och städat ur stugan. Vi andra tre satt illamående i bilen och försökte komma på varför vi tyckte det var en sådan bra idé att tömma bag-in-boxen. Men roligt hade vi! 😄 Denna helg kommer jag att leva på länge. Jag tänkte för mig själv; "hur lyckligt lottad är inte jag som får vara med om detta? Inte nog med att jag får låna en helt underbar stuga, dessutom är jag inte bara med en utan TRE snälla och roliga tjejer under denna vistelse".
 
Den enda saken jag tyckte var negativt med vistelsen är ett fotografi jag inte tog. Jag erkänner att jag har lätt att älta och detta är en sådan sak som jag tänker lite för mycket på. Jag såg nämligen två uniformklädda poliser sitta på huk och klappa ett par söta hundrar. Gissa vilken fin bild det hade varit! Men jag kunde inte förmå mig till att ta upp kameran eller mobilen. För tänk om poliserna hade sett det och ännu värre: blivit upprörda över att jag smygfotade dom. Kanske jag gjorde rätt i att låta dom vara... Samtidigt så skulle ju inte kortet visa dom i en utsatt situation utan tvärtom. Oavsett så borde jag släppa detta nu då gjort är gjort.

Vi är bästisar!

 
En av alla fina bilder som Ellen tog på mitt bröllop.
 
 
Igår fyllde min bästis 30 år. Jag firade henne inte personligen igår men hon fick i alla fall några videos från mig när jag sjöng. Med ett snapchat-filter alltså (ändrad röst), man vill ju inte göra henne döv på hennes stora dag. Som jag skrev på andra sociala medier så har jag knappt några bilder på oss två som unga (yngre?).
 
En av de få korten jag har har jag dessutom klippt och fastklistrad som ni ser ovan. Kartongbiten jag limmade fast den var en gång reklam för en Monster truck-show som jag tagit hem till mitt rum. Jag ville väl pryda den med det finaste jag hade 😍. Men även om fotografier är en bristvara så har vi tusentals minnen ihop. Det vi gör idag kanske inte är lika hysteriskt roligt som sådant vi gjorde grundskolan men jag trivs nog bäst med att umgås idag när vi är vuxna. Och nu när vi båda är 30 så kan vi äntligen kafferepa med gott samvete! 😉
 
Grattis Bella! 

Ellens babyshower

Banner med valfri text, folieballong och grävskopa-tallrikar (skräddarsytt för Ellen) är köpta från Partykungen.se. Servetterna är köpta från My Perfect Day.
 
Kalashattarna och kanin-tiaran är köpa från Partykungen. Babyshower-gissningskort och ordensband/sash "Mommy to be" är köpa från My Perfect Day
 
I väntan på huvudpersonen. Det fick bli persienner och gardin för dörröppningen då Ellen inte skulle se rummet det första hon gjorde.
 
 
Kollergorna väntar. (I bild ser ni lampan som vi köpte häromveckan).
 
Vår fina och genomsnälla Ellen 
 
Gruppbild på mina fina arbetsvänner.
 
Smörgåstårta! (Jag hade även införskaffat lite grön karamellfärg så vi kunde sockra glasen, vad lite gör mycket!).
 
Tur att många kan baka i vår arbetsgrupp. Gokakor och cheesecakes.
 
Presentöppning. (Ska köpa färg till väggarna i veckan, längtar!).
 
Efter att detta kort togs så fick jag en tankeställare. Det är faktiskt riktigt jobbigt när någon fotograferar en, vilket ni nog ser på mitt kroppsspråk/ansiktsuttryck 😆
 
💜
 
Mycket fina presenter! Jag gav den blå tröjan (med en grävmaskin på, det passar både pappan och mamman och är dessutom ekologisk) samt kortet till höger i bild.
 
 
I torsdags hade vi en babyshower för min vän och kollega Ellen! Det är inte första gången och säkert inte sista gången vi Rådhusare överraskar någon. Bara jag själv har blivit överraskad två gånger (30-årsfirande och möhippa). Att jag och huvudpersonen aldrig jobbar med varandra har för en gångs skull varit en fördel eftersom jag är en hemsk lögnare. Samtidigt så var det ju oundvikligt att höra av mig till henne då det var hos mig vi skulle vara.
 
Eftersom showern skulle ske när jag jobbar så hade jag låtsats bytt bort med arbetspass. Till Ellen sa jag att jag skulle till tandläkaren, att vi efter det kunde ta en fika hos mig. Jag frågade henne om den dejten flera veckor innan det datumet. Hon tyckte det var lite roligt att jag hade en sådan framförhållning men hon känner ju mig och mina knasigheter så tack och lov anade hon ingenting. Inte heller när jag dagen innan fick ett hjärnsläpp. Hon frågade mig "har du bytt bort ditt pass imorgon eller har du tagit ledigt?". Jag blev helt stum och sa att jag inte visste, haha. Nåväl, hon blev ändå väldigt överraskad när dagen väl kom så det var lyckat!
 
Efter gissningslek, smörgåstårta, fika, presentöppning och umgänge så hade dom där två timmarna gått väldigt fort. Vi kunde givetvis inte träffas särskilt länge då flera skulle tillbaka till jobbet. Men jag fick umgås med Mom2Be någon timme till så det var såklart trevligt. Det kändes konstigt att dagen jag tänkt på så länge är över. Jag hade haft hennes babyshower i huvudet oavsett hur omständigheterna skulle vara, men eftersom vi ändå skulle vara hos mig så har jag såklart behövt planera lite extra. Speciellt då jag jobbade timmarna innan showern. Jag hade även ett förmiddagspass dagen innan så hela den kvällen gick enbart till förberedelser. Men det var såklart bara bra, man skulle ha gäster hemma hos sig lite oftare.

Idag blir min blogg 10 år!

Two sisters and a webcam (kom plötsligt på att den google-sökningen kan skrivas av perversa typer).
 
Är det möjligt att man kan bli mindre rolig med tiden? Jag älskar gamla blogginlägg jag gjort.
 
Det är inte lätt att bara välja en bild från ett "register" på tio år. Ändå så gjorde jag just det. Jag hittade denna och sedan tog orken slut. Här är jag på en skolavslutning där vi körde Rudolf på teckenspråk. I övrigt var den dagen fruktansvärd, jag var extremt bakfull. Ingen höjdare när man skulle vara lekledare för hela jäkla skolan.
  
 
Det var faktiskt av en slump som jag såg att det var exakt tio år sedan jag startade min blogg, det är otroligt att jag ännu inte tröttnat. Eller att ni läsare ledsnat på mitt svammel. Anledningen till att jag började att blogga var helt enkelt för att Johanna gjorde det och jag blev nyfiken. Det var kanske bara en tidsfråga eftersom jag alltid älskat att skriva. Jag minns att jag satt vid hennes skrivbord i Sundsvall och gjorde ett inlägg om all irritation jag kände, typ. Vid den tidpunkten så hade jag ganska nyligen kommit tillbaka från ett hem för "problemtjejer" (kan man säga) och därmed så var jag lite av en klassisk samhällshatare, typ. Jag skäms när jag läser vad jag skrivit den första tiden, ändå kan jag inte radera dom inläggen för det är som att kasta en dagbok. 
 
Och vad långt jag kommit på dessa tio år! Självklart så är den största anledningen även det självklara skälet: jag har mognat. Vilket de flesta gör från det att de är tjugo och trettio år. Det är som jag skrev till ovannämnda på hennes födelsedag: I'm 30 but I still feel like I'm 20... until I hang out with 20 year olds... then I'm like, nope never mind, I'm 30. Ändå trodde man att man var så himla vuxen när man fyllde Systembolagsmyndig.
 
Men mest har väl ändå hänt de senaste fem åren. Jag har förlovat mig, flyttat till hus, skaffat körkort, gift mig och fått anställning. Jag har behållit mina vänner (hur fan nu det gick till), jag har aldrig haft en sådan bra relation till min familj och inte heller med mig själv. Känns nästan som att jag tjatar om det men det är inte lika naturligt som det låter på ett sätt. Jag har ju ändå gått i Livets hårda skola. Haha, jag skojar bara. Det kan vara en av de värsta meningarna jag vet. Jag mår nästintill fysiskt illa när jag ser att någon, på fullt allvar, skrivit det under sina utbildningar.
 
Vem sjutton har haft ett enkelt liv? Väldigt få tror jag. Och nej, jag tycker inte heller att livet varit en dans på rosor. Jag kämpar fortfarande med den dansen. Men oftast så lyckas jag ta rätt steg och därför står jag nu som en stolt Svensson. 2008-Sofia, jag säger som Sanna Bråding; livet blir bättre. Du kommer kunna stanna hemma utan att känna dig tråkig, du kommer att kunna se dig själv i spegeln och inte känna avsky, du kommer träffa en man som får dig att kikna av skratt och du kommer vara omgiven av de mest fantastiska människorna som Gud har skapat. Jag är väldigt lyckligt lottad. Ja, jag vet hur det är att hata sitt liv men jag vet framförallt att efter varje uppförsbacke kommer en nedförsbacke ❤.

Välkommen till familjen!

 
 
 
 
 
 
Människor med digitaliserad pälsallergi - ni kanske måste sluta läsa min blogg för hädanefter kommer jag troligtvis att spamma bilder av hundar. Närmare bestämt bilder av min systers bäbis Bob på 8,5 veckor. Och jag säger inte detta för att jag är hans moster utan för att jag verkligen menar det: jag har aldrig sett något sötare i hela mitt liv. 
 
Och ni vet morsor som bah "hela vår planet kretsar kring mitt barn". Jag har redan blivit en sån moster. (Bara att jag kallar mig moster säger väl allt). Bilder på honom visar jag till alla, det spelar ingen roll om det är till min bästa vän eller mannen från Hare krishna som vill ge mig flygblad. ALLA måste se den lurviga varelsen och säga hur förbannat jäkla söt han är. Och ärligt talat, kan man tycka något annat? Han verkar vara härlig som person med, som att det kunde bli bättre. Jag blir alldeles varm i hjärtat när min syster berättar något om honom. Dagliga uppdateringar har hon lovat mig med, det älskar jag. 
 
Ps. Om någon undrar så är Bob en Labradoodle (en korsning mellan en labrador och en pudel).

Min och systers 30-årsfest

Ballongerna köpte jag på Partkungen.se (LÄNK), de finns givetvis i alla siffror och går på 49 kr/styck.
 
Jag hann varken sätta ditt lösfransar, fixa håret eller måla naglarna, men kan man känna sig annat än vacker i en grön leopardklänning?
 
In the making: Vit Sangria.
 
Fotoboken som jag gav syster förra helgen var populär att titta i. Av en slump så blev jag klar efter hundra sidor när jag gjorde den, därav titeln "100 sidor Sara".
 
Vilka fina bordsdamer jag fick! Två av tjejerna hade jag aldrig träffat innan men jag är glad att jag fick göra det - de var så himla goa! Det är egentligen märkligt att våra vägar aldrig korsats, kanske framförallt när det gäller "F". Hon är syster till Emma, min systers bästis som ändå hängt med vår familj i femton år. Någon gång borde jag träffat henne kan man ju tycka eftersom de har en väldigt bra kontakt. Nåväl, bättre sent än aldrig!
 
Vegetarisk lasagne, hälsoshots (tomatsoppa), morotsbröd, filmjölksbröd, spicy meatballs, bulgursallad, ost-tortillabröd, med mera. Valmöjligheterna var många! Det fanns även två pajer som skulle serveras på kvällskvisten men det blev aldrig av då tiden försvann.
 
Längst bort är snittarna som jag gjorde. De innehåller bland annat tonfisk, persika, kapris och oliver. En oväntad kombination som fungerar bra!
 
Hur underbar är inte denna present? Överhuvudtaget så fick vi så otroligt fina gåvor (fast vi hade förbjudit tjejerna att köpa något, hehe). Men de förtjänar ett eget inlägg så håll till godo!
 
Efterrätt: Tre tårtor (varav texten suddats ut lite då jag glömde nämna att vi inte fick stapla tårtorna, ops...), kladdkaka, hallongrottor, hälsosamma "bites", chokladbollar, med mera.
 
 
Aktiviteter.
 
Min andra halva .
 
Ett stycke lekledare.
 
Klockan 15 igår började vänninor till mig och syster strömma in med leenden, blommor, vinflaskor och presenter. Det blev nästan överväldigande. På ett bra sätt, såklart. Men man är ju inte direkt van att att uppmärksammas på det viset. Nästan tio timmar senare gick de sista gästerna hem, inklusive mig själv. Och jag har fortfarande inte riktigt förstått vart tiden tog vägen.
 
Men det är väl nackdelen med att tiden går fort när man har det roligt. Visst, jag måste säga att upplägget var bra med det måltiderna, aktiviteterna och så vidare. Men gästerna är orsaken till att det blev så himla lyckat (om man får säga så själv). Vi umgås givetvis inte med någon som inte är annat än lättsam. Människor som är snälla, roliga och kan bjuda på sig själva är lättälskade, anser jag.
 
Vi må vara tvillingar men detta var första gången vi hade en gemensam fest i vuxen ålder (vad jag vill minnas?). Det är ju knappt att vi firat vår födelsedag tillsammans då Sara oftast är utomlands det datumet. För inte alltför många år sedan så var vi tillsammans men det var den gången som hon ordnade en supriseparty för mig. På plats fanns givetvis våra gemensamma vänner samt mina vänner men inte tjejerna som hon brukar umgås med. Vilka är jättesnälla tjejer som jag var glad att få fira med igår. Några girls kunde tyvärr inte närvara på vår thirsty thirty-fest (kom på det nu) men jag är tacksam för de som var friska/i orten. På tal om thirsty så delade jag ut vattenflaskor bland gästerna, är det inte ett tecken på att man blivit vuxen när man föreläser om hur viktigt det är med "varannan vatten"? ;)

Julafton

 

Har ni sett en mindre tomteluva? (Mitt pekfinger är ju vackert, haha!)
 

Jultallrikar är ju inte vackra men de är däremot obligatoriska av föreviga. Jag blev glad att hitta mina favoritfrukter på julbordet.
 

Promenad med mamma och brorsdotter.
 
 
 

Försök till gruppbild nummer ett.
 
Försök till gruppbild nummer två.
 

We did it!
 

Pappa fick vara tomte. Vilket blev en utmaning då mina pappersetiketter låg bredvid de flesta paketen.
 
Jag gav min make en drönare till både hans och min brors förtjusning.
 
Julklappsleken!
 
 Dricka rom och umgås.
 
 
Jag hoppas att alla hade en lika fantastisk julafton som mig. Det är ju trots allt ingen självklarhet, för många är det en väldigt ångestladdad dag. Det enda positiva med det, om man får säga så, är att jag blir extra tacksam över att jag har tio familjemedlemmar att få fira med. Och vad jag längtar till midsommarafton! Jag vet att det är lite sjukt att längta till sommaren såhär vid jul men vi har världens mysigaste familjeplaner.
 
Men för att strunta i midsommar ett tag och återgå till min julafton. Vi gjorde ungefär som vi brukar göra vilket är att mötas upp innan Kalle Anka, äta god mat, promenera, dela ut julklappar och sedan spela julklappsleken. Den mesta tiden går dock till att umgås/prata. I år så hörde min storebror av sig på förmiddagen och vi kunde tillsammans få äta en långfrukost och lyssna på "Mupparnas jul"-musik. Det var mysigt!
 
Visst är våra gruppbilder fantastiska? Min make kom på idén vilket jag uppskattar då vår förra jul-gruppbild vi tog var katastrofal på mig. Jag hade typ svart hår och jättemycket utväxt. De bästa bilderna är ju de som gick fel, när min man inte hann sätta sig innan det började att blixtra - haha!

Mitt tal till pappa

 
 

Som Agatha Christie känner sig utan sina mord,

kan jämföras med mig när jag skriver utan rimmande ord.

Men är det någon som uppskattar ordlekar så är det ju du,

inklusive din korsordspartner till fru.

 

Överhuvudtaget så är vi lika du och jag,

precis som dom säger om äpplet och dess gravitationslag.

Jag är tacksam för att jag inte fallit långt ifrån dig kära far,

för våra likheter är det dyrbaraste jag har.

 

Min fil-med-müsli-gen ser jag som en viktig del av mitt DNA.

Och denna vackra ögonfärg du gett mig är ju väldigt trevlig att ha.

Jag är även glad över att jag fått ditt arv på en motsatt nöt-allergi,

för en kvarg-mumsande mandelhatare vill man ju inte bli.

 

Kärleken för matte och avskyn att gå långsamt är andra likheter mellan oss,

men vårt intresse för fotografering är störst, förstås.

För att få se världen genom ett objektiv

har du uppmuntrat mig att göra i hela mitt liv.

 

Jag har tyvärr aldrig förstått mig på varken bridge eller politik,

men är det något du lärt mig så är det mörkerrumsteknik.

Jag glömmer aldrig när resten av familjen låg på en bulgarisk strand,

medan du och jag stod i badrummet och framkallade bilder för hand.

 

Ensam ansvarare för att jag älskar ABBA är vårt kära födelsedagsbarn.

Du har tagit mig till både musikalen och en hyllningsshow med Eldkvarn.

Det minnet som ändå gör mig mest glad

är när du hittade deras scenkläder gömda i vår huvudstad.

 

För på den tiden så fanns det inget museum konstigt nog,

men du lokaliserade ändå de utsvängda brallorna och vi drog.

I övrigt så har Chess låtar som jag förknippar dig till,

för att inte tala om Rose garden av Kvinnan från Nashville.

 

Annars känns ju 60-tal som din typ av genre, och jazz likaså.

Även om det sistnämnda kanske inte är något jag förstått mig på.

Men det är även våra olikheter jag värderar. För visst vore det trist

om jag också vore en golfspelande körsångare till cyklist?

 

Dina yrken får ej glömmas, för hur mer praktiskt kan det bli

att om jag blir psykopat så får jag gratis terapi. 

Och trots att min kunskap om politik ligger på en treårings nivå,

så får jag en motsatt känsla på valdagen då det är min pappa jag röstar på.

 

Jag skulle nog under hela denna kväll kunna fortsätta

men jag måste nog ändå nu en punkt sätta.

Istället vill jag be er att greppa glaset som ni framför er har

och höja det för vår älskade farfar, make, vän, pappa och svärfar!

 

Skål, Kram och Grattis på din 70-årsdag!


Pappa 70 år 🎈♡

 
 


Min bästa accessoar? En hållning som en ostkrok.


Jag måste, förutom att visa upp mina fina familjemedlemmar, även visa mitt hår då jag igår plattade det för första gången på typ ett år. (Lite skillnad från när jag gjorde det dagligen).
 

En glad familj och en spännande förrätt.
 

Världens bästa "icebraeker" var dessa glasunderlägg/munnar!




Underbara människor!


Varmrätten var fisk, fast de skojade om att vi skulle få kött. Antagligen för att jag (och till slut syster) terroriserat dom per telefon om att få svar på vilken fisk på menyn de har. 


En av två efterrätter, barnsligt gott.
 

Efterrätt nummer två och vår huvudperson.
 

Jag ska ha bilder på vad presentkorgen innehöll men jag hittar dom inte. Återkommer om det!


Tre syskon och en svåger pekar på en suspekt tavla.
 

Efter att jag hållit historiens sämsta förklaring om den ena presenten (korgen) så tog min bror över och, på ett mycket bättre sätt, berättade om den andra gåvan. Vilket var ett presentkort på en ny keyboard.






Jag älskar denna bild på min syster och svåger!


Min make och brorsdotter spelar på flygeln.


Brorsan min.
 
 
Igår fyllde min älskade pappa 70 år. Det är sanslöst att tänka på hur fort tiden går, det känns som det inte var länge sedan vi firade hans 50-årsdag. Då besökte vi Cypern, Israel och Palestina vilket var min första vistelse utomlands (utöver norden). Helt plötsligt har det gått två decennier men på något vis så trivs jag bättre med det. Att vara ett barn är underbart men det har verkligen sina fördelar att vara vuxen tillsammans med andra vuxna. Man håller sams med sina syskon, man har mer gemensamt med sina föräldrar och man kan föra en normal konversation med familjens vänner :).
 
Vi åt en god middag i en herrgård som ligger i grannorten. Det var en god mat och en fantastisk miljö men det bästa var givetvis människorna. Huvudpersonen, min pappa, visste givetvis att han skulle bli firad men inte vart eller med vilka (okej, att familjen skulle vara där kanske var underförstått). Han blev mer än nöjd med dagen och gästerna! 
 
Jag höll mitt livs första tal igår. Även om det bara var för de närmaste så var jag nervös. Tack och lov så höll jag och syster låda efter varandra så därmed kändes det bättre. Vi fick väldigt mycket beröm efteråt vilket värmde. Och pappa blev givetvis jätteglad! Mitt tal kommer på bloggen imorgon för er som vill läsa. Eller om man ska kalla den dikt? Jag har trots allt väldigt svårt att skriva till någon utan att rimma.

Fast anställd!

 
 
Fikabröden ovan är faktiskt enbart till mig själv. Visst hade jag tänkt att fira stort men när man går in till ett café på tom mage så kan det gå hur som helst. Speciellt då det inte fanns några bakelser, då fick jag kombinera det hela med fem andra olika mindre bakverk. Nåväl, de kommer att gå åt.
 
Och det är ju inte varje dag man blir fast anställd. För mig är det i alla fall första gången. Men även om det känns jättestort så är det ändå inte det på något vis. Jag kan jämföra det hela med när jag gifte mig; det känns som en enorm livshändelse. Samtidigt är det ett naturligt steg att ta. Jag har trots allt haft mitt schema/vikariat där i ett år nu. Plus att jag varit vikarie där 3,5 år innan (plus två år om man räknar min tid där på det ljuva 00-talet).
 
Nu ska jag fira vidare med en tupplur på soffan. Det har varit så mycket de senaste dagarna att jag känner mig helt utmattad. Jag var på en föreläsning idag också vilket gjorde mig jättetrött. Inte för att han var tråkig utan för att jag är ovan att sitta och koncentrera mig i flera timmar. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna börja studera igen.
 
Ps. Jag var för övrigt osäker om jag skulle publicera detta på Instagram. När jag för ett år sedan skrev om vikariatet jag fått så fick jag ett ganska stort gensvar både därifrån och på FB. Så pass mycket att jag fick känslan av att många trodde att jag fått en anställning. Så jag blev lite orolig över att mina följare nu skulle få en déjà vu och typ tänka "gratulerade jag inte dig precis för detta?". Men med risk för att låta spydig; det är i så fall inte mitt fel om folk tror att vikariat betyder tillsvidareanställning.

Välkommen till världen!

 
 
 Det går inte att beskriva glädjen och stoltheten jag känner över att ha blivit tant åt lilla Gunnar! Han måste vara lika nyfiken på världen som sin mor, för att vänta två månader till hade han inte tid för. Men jösses vad välmående han ser ut att vara för att vara så himla liten. Han har till och med plufsiga bäbiskinder - det är helt bedårande! Så ja, han är lika söt som sina föräldrar.
 
Grattis Malin & Tomas till er fantastiska, perfekta son! Han är lyckligt lottad som har just er som sin familj ♥♥♥
 
 
Ps. Malin (och er andra som bara älskar mina clipart-kollage), jag kan glädja dig med att fast att Microsoft ska lägga ner Paint så hittade jag en ny variant i min dator. Jag har inte riktigt förstått mig på den än, men jag kommer alltså aldrig att sluta göra bilder som dessa till dig! ;)

En drös bröllopsbilder

Vi gifte oss i en vacker kyrka, enligt min mening.
 
Jag, Fanny och Sara på väg mot vigseln.
 
I väntan på bruden (med andra ord mig, fniss).
 
Brudens sida (del vill säga min, fniss. Okej, jag ska sluta med det där).
 
Fina familjemedlemmar.
 
 
Gruppbild på oss och våra oslagbara gäster.
 
Familjebild. Jag kom på sen att man kanske brukar ha båda två av brudparet med...
 
Mina fina vänner. Älskar den här bilden! (Denna finns som en bättre variant, färgmässigt, men den är för stor för bloggen).
 
 
 
 
Bästa make och bästa mamma.
 
 
 
 
Johan och Robin - stiliga karlar!
 
 
Vi fastnade helt för denna caketopper.
 
Jag älskar den här bilden på Bella och Malin... Förlåt, Timon och Pumbaa.
 

Det var så himla roligt att se de senaste bilderna som vi fått, framförallt då de innehåller mycket vimmelbilder. Tro mig, kort på mig och Dan är så himla roligt att ha, men det är ärligt talat lika roligt med bilder på gästerna. Eller, det är till och med ännu bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men ibland blir jag less på att se bilder på min skeva nuna.
 
Och som vanligt finns det bilder som enbart hamnar i en fotobok. Ni anar inte hur mycket pussbilder som finns på mig och andra karlar, haha! Det var så himla roligt när alla manliga gäster kom och kindpussade mig när Dan gick iväg. Det har jag Malin att tacka för :).
 
Fem veckor har gått och jag har inte hunnit med så pass mycket som jag tänkt. Men hur skriver man tackkort när det man är tacksam för är hundra saker? Nåväl. jag har förberett det jag vill tacka för nu så får jag ta de resterandra emotionella sakerna öga mot öga istället. Ett Facebook-album har jag velat gjort med, så att gästerna kan se alla bilder. Men det är en utmaning att välja ut några! Bara korten på mig och Dan är svåra att välja på, alltid är det någon av oss som blundar/grimaserar/tittar nedåt (hur ofta kan man se om klänningen ligger bra eller blir trampad på? Let it be för fan).
 
Idag har jag haft en sådan där irriterande ledig dag som jag alltid har. Jag har alltid planer på vad jag ska göra, sedan lägger jag mig istället i soffan för att "jag är ledig och är värd att vila först". Efter det så påbörjar jag det jag ska göra, blir sedan rastlös och gör något roligare istället (i detta fall: lyssna på Westlife ute på altan). Vilket i sin tur leder till dåligt samvete då jag faktiskt skulle göra något vettigare (oftast städning eller som idag: fortsätta med tackkorten).
 
Så jag går med tunga steg in för att påbörja detta när en snilleblixt dyker upp. Jag kan ju faktiskt göra det imorgon så kan kvällen istället gå till bloggen - underbart!
Jag bara önskar att jag någon gång kunde fokusera på en sak, göra nytta eller göra inget vettigt överhuvudtaget. För det där mellantinget fungerar tydligen inte för mig. Mycket tid och energi på mina lediga dagar går till samvetskval och att vara i valet och kvalet.

Babyshower med familjen

Vad växter kan göra! Mina föräldrars balkong är så mysigt (och terapeutiskt).
 
 
 
 
 
För er som också blev förälskade i sengångaren; jag köpte den på Nalleriet.se.
 
 
 
Det är inte varje dag man har två babyshowers på två dagar! Och det hör inte heller till vanligheten att man ska få ett till syskonbarn. Det var så himla roligt att få fira min älskade svägerska. Desto roligare var det att se hur glad hon blev! Mina föräldrar har ordnat detta jättebra med allt från "budbärare av brev" och fotvård, till en allsång vid hennes ankomst (pappa är bäst på att göra egna texter) och olika lekar. Resterande babyshower-gäster var givetvis också väldigt delaktiga - och på ett jättebra sätt!
 
Jag fick dessutom tre tillfällen av lite ego-boost: När min dikt lästes, när min sengångare gavs samt när vi skulle gissa på barnets namn (samt övriga delar som datum, vikt, o.d.); jag skrev Lisa-Li. Det är alltid kul med positiv feedback av saker man skrivit/gett. Ännu roligare är det att skriva ned det i en blogg så att fler kan ta del av det ;)

Möhippa - Några av Johannas bilder

 
Twin, me och systers fruga. Jag är så glad att Emma även har blivit min vän! (Jag har för övrigt bjudit åtta tjejer varav hälften av dom är "snodda" vänner. Palla skaffa ny kontakter när man kan sno vänners vänner).
 
Ingen möhippa utan grodlår och en vild peruk! Och ett par skadade ljumskar.
 
Na-na-na-na-na-na-na-na BATMAN!
 
Emma och superbowlaren Malin. Ellen gjorde också jättebra ifrån sig. Jag orkade knappt reagera efter hennes sista strikes.
 
Jag har ridit på en mekanisk tjur en gång tidigare. Det var en alkoholfylld kväll på krogen där jag föll av efter 0,3 sekunder. Kön till tjuren var jättelång men istället för att ställa mig längst bak så satte jag mig på den igen. Egoism! Lördagens tur var tusen gånger roligare. Inte bara för att det gick skapligt bra utan för att jag hade en egen hejarklack! Och det går inte att komma ifrån; allt blir roligare i en rosa peruk.
 

På tal om peruk; man blir mer vågad när man "inte är sig själv". Älskar det!
 
 
Det är synd att man bara gifter sig en gång! Skämt åsido, en möhippa vill jag nog inte uppleva ett par gånger. Men, med risk för att tjata, det var ju en fantastisk dag! Att uppleva andras reaktioner var även riktigt roligt. Hälften tittade inte ens mot mig, hälften blev verkligen glada och log jättebrett. Eller sa att jag var fin. När jag satt i foajén på hotellet så var det en kille som gick förbi och bokstavligen inte kunde släppa blicken. Han höll typ på gå in i väggen. Den enda gången jag kände att jag borde gömma mig lite var på macken, då gick jag som bekant med en stor snopp-sparbössa. Och det fanns en hel del barn därinne. Jag kände mig som en omedveten blottare.

Min möhippa! 🎉 👰 💃

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
Allt började klockan 8:15 i lördags morse. Jag inväntade en fackman från ett lokalt VVS,- och värmeföretag (Dan kan verkligen lura mig). Jag tyckte det var enormt oprofessionellt när han sedan bultade på dörren som en galning. Ännu mer förvånad blev jag när han faktiskt öppnade ytterdörren med en nyckel. Så jag gick för att kolla vad som försiggick. Där stod Sara, Bella, Malin och Ellen bärande matchande ögonmasker (men med olika namn, typ Foxy, Flirty, osv) och med en skylt med texten "Här börjar din möhippa!!".
 
Min chock kan inte beskrivas med ord. Och den höll i sig ett par dygn, som jag senare ska komma till. Att ens få en möhippa är ju inte en självklarhet. Och jag hade tänkt att OM jag skulle få den turen så skulle det troligtvis ske i maj då vädret är mer gemytligt. Så ja, jag stod där som en fågelholk. Jag har nog aldrig blivit så chockad i hela mitt liv.
 
Efter att jag packat det som stod på listan (inklusive reflexvästen, miniräknaren och toalettpappret - haha), så gick vi ut där en minibuss stod. Jag funderade lite på varför de skaffat en bil för nio personer när vi hade rymts i en personbil. Men samtidigt så var jag inte särskilt överanalyserande eller grubblande, jag var bokstavligen i nuet. Även om jag kom på fler och fler kopplingar under resans gång, typ varför Dan sagt att jag borde tvätta håret kvällen innan vi skulle iväg på lördagen. Och att vi "redan nu borde välja outfits".
 
Vart vi skulle hade jag först ingen aning om. Jag gissade dock på Gävle då vi inte åkte mot Uppsala i korsningen. Att det troligtvis stämde trodde jag när vi faktiskt stannade i den staden. För att sedan bli förvirrad igen när jag mötte Emma utanför bensinmacken. Det var en riktigt rolig överraskning! Efter det fick jag en snopp-sparbössa och några sedlar för att handla vad jag ville. Så länge jag även köpte kondomer. Tydligen hände det inte ofta på den macken då personalen knappt visste var dom hängde någonstans. Jag valde en knottrig variant, i dagens samhälle ska saker ske "för bådas njutning" så att säga.
 
När vi sedan åkte ut på motorvägen igen så fick jag upp alternativet Sundsvall i huvudet. Jag fick dock en känsla av dåligt samvete. För jag blev så himla exalterad inombords och tänkte att om vi sedan faktiskt skulle till Gävle så hade jag känt en eufori för något som inte skulle ske. Och tänk om jag skulle känna en nypa besvikelse? Det hade varit otroligt oförskämt. Så jag sa inget om det fram tills vi faktiskt befann oss i Norrland.
 
Jag underhölls under hela bilresan. Varje hippa-deltagare hade skrivit tio frågor var och lagt ned i en påse, som jag under helgens gång fick dra ifrån. Där alla lappar handlade om mig eller om mig och Dan. Jag fick lyssna på riktig Sofia-musik med allt från S-club-7 och Journey till Westlife och Spice Girls. Sedan fick jag göra en musiktävling. Tjejerna i bilen hade skrivit två låtar som de förknippade med mig, och jag fick försöka gissa vilka som skrivit ner dom. Jag hade alla rätt!
 
Väl i Sundsvall så åkte vi mot Södra Berget. Jag pekade dit och sa att "jag och Johanna såg E-type där en gång i tiden" (2008 för att vara exakt). Det var inte förrän en stund senare (trögtänkt som man är) som jag plötsligt kom på att han skulle spela i Sundsvall just den dagen. Jag hade velat gått på den spelningen men hade bokat upp mig på en middag med min sambos syster. Ännu en gång sa jag ingenting om det, jag vet inte varför. Men vad glad jag blev!
 
Under lunchen i hotellet så frågade servitören "när kommer de andra två?". Då kom ännu mer spänning i min tillvaro! Jag hade förvisso blivit förvånad om Sundsvallsbon Johanna inte hade dykt upp. Samtidigt så känns det alltid pirrigt då vi i stort sett aldrig träffas. Och vem var den andra? Menade han hennes sambo? Inte har väl Malin åkt enda från Stockholm för att fira mig? Men jo, det var dom två. Jag blev så glad!
 
Efter lunchen bowlade vi. Jag kom sist, eller åtminstone delad sista plats. Men det var otroligt roligt ändå! Det var ju inte dödligt allvar under spelets gång heller. Som ni kanske ser på bilden Johanna tagit på mig ovan. Jag sträckte typ ljumskarna när jag gjorde den posen, ifall någon undrar. Efter det så fick jag rida på en mekanisk tjur - det var så himla roligt! Jag fick göra det tre gånger varav en gång faktiskt gick bra. Men blåmärken på innerlåren var ett faktum.
 
Vi åkte sedan mot centrum där vårat hotell fanns. Sara hade även fixat ett varsitt fruktfat till våra rum. Vi varvade halvdvala med uppfräschning innan vi gick typ tre meter till en restaurang. Där åt vi tapas på Udda. Servitören var suverän, sällskapet perfekt och maten god! Mina favoriter var rödingen eller min broccoli (såklart). Efter maten så gick vi till ett av våra hotellrum där vi förfestade lite.
 
Jag fick, som jag gjort bokstavligen hela dagen, stå i rampljuset. En upplåsbar mikrofon hade införskaffats så jag fick visa mina E-type-skills och sjunga till några av hans låtar. Det lät så fruktansvärt illa. Men med lite boyband-moves och höft-skakningar så kan man distrahera de flesta. Och då tjejerna tack och lov hade bolaget-påsar så hoppas jag att de var halvdöva. Jag hade för övrigt min egen goodiebag med godricka, gulle dom. Under kvällen fick jag även göra ett till möhippa-moment där jag skrev spontana svar på olika saker, typ plats, färg och djur. Sedan fick jag höra vem min dröm-man var, att han var 53 cm lång, bodde på min gruppbostad, var som en zebra i sängen, och så vidare. Hysteriskt roligt!
 
Vid 23-tiden gick vi mot spelningen som praktiskt nog låg i samma byggnad som hotellet. Vi checkade för övrigt in samtidigt som E-type. Ellen såg att jag hade tittat mot honom, lett och sedan tittat bort igen. Hur sjutton kan jag vara så disträ att jag inte märker att jag tittar på min idol?! Jag var sannerligen i min egna bubbla. Ett par av mina hippa-bästisar hade förresten försökt få till en "träff" med Martin (E-type) genom hans manager. Även om det inte blev av så var tanken så otroligt fin! Det är ju trots allt den som räknas.
 
Väl inne på krogen så hände det jag absolut inte ville skulle ske. Att jag skulle må dåligt av att det var så mycket folk där inne. Jag önskar att jag kunde styra det där bättre, att välja bort dom panikartade känslorna från vissa tillfällen. Men återigen visade mina vänner att de är de absolut bästa och mest omtänksammaste människorna på jorden. Jag fick ju såklart jättedåligt samvete men de sa och gjorde allt som fick mig att må bättre. De distraherade mig med samtal, de sa att det var okej att gå därifrån (vilket jag aldrig i livet inte skulle men jag älskar att veta att det finns nödplaner), och så vidare. De hade även fixat ett bord så att jag kunde sitta ner i väntan på spelningen.
 
När E-type började spela vid midnatt var det som att en blixt slog ner i mig. Av en positiv bemärkelse alltså. På bokstavligen en sekund (högst!) så försvann all ångest och panikkänslor. Jag sprang mot folket framför scenen och allt jag kände var ren och skär lycka. Det är jag enormt tacksam över. För jag fick en så himla rolig kväll! Tjejerna fixade mig upp på en fåtölj så att jag såg jättebra utan att behöva stå längst fram. Även när jag stod nere på golvet så vill jag tro att E-type såg mig. Jag var ju trots allt den enda som bar en vikingahjälm.
 
På söndagen åt vi hotellfrukost innan vi åkte hemåt igen. Jag beundrar Malin som frivilligt körde minibussen 60 mil tur och retur. Dagen efter, igår, så jobbade jag ett långpass. Jag vet inte vad som hände, det var som att vardagen kom och kontrasten gjorde att "chocken" släppte. Jag grät som ett litet barn. (Jag var bokstavligen ensam på arbetsplatsen bör jag tillägga).
 
Tacksamheten jag känner går inte att beskriva. Jag hade känt precis likadant vilken möhippa de än ordnade till mig. Men nu var det så tydligt att de lagt ner så mycket tankar, energi och pengar på att göra mig glad. (Okej, nu grinar jag igen, detta verkar bli en neverending story...). Och jag vet att inte bara en person ordnat allt och resten hakat på, utan att alla varit delaktiga. Bokstavligen ALLT med möhippan var så otroligt genomtänkt. Det finns inget jag skulle vilja ändra på. (Förutom att Mickan kunde varit med, såklart).
 
 
Sara, Malin, Bella, Johanna, Emma, Malin, Ellen och Mickan - Jag Älskar Er! Tack för att ni får mig att känna mig betydelsefull, uppskattad och älskad. Tack för att ni alltid gör mig glad!
 
 
 Jag vet att detta är världens längsta blogginlägg. Men jag ville få med HELA möhippan i ett inlägg och det är faktiskt inte mitt fel att mina tjejer ordnat aktiviteter i ett helt dygn dygn ;). Jag har nog till och med saker som jag glömt att skriva. Så ja, avslutningsvis så är denna bloggägare troligtvis den mest lyckligt lottade tjejen i världen. Det spelar ingen roll om det inte stämmer, huvudsaken att det känns så. För det gör det!
 
 
Ps. Det var inte bara jag som kidnappades i helgen - utan min kamera med. Vilket var en väldigt bra idé måste jag säga! För även om det kliade i fingrarna att inte ta bilder varje sekund så var det skönt att låta det ansvaret ligga hos någon annan. Med andra ord så kommer säkert fler bilder in i bloggen någon gång. Men tills dess får ni avnjuta mobilbilder och snodda Instagram-kort.

Vuxenpoäng!

Jag firade med lite gobitar idag!
 
 
Jag blev väldigt förvånad när jag kom till jobbet idag och tittade i vår schemabok. Där stod mitt namn under de ordinaries med en rad pass under hela september. Jag blev framförallt väldigt, väldigt glad. Men samtidigt lite förundrad varför jag inte fått höra något om detta? Precis när jag skulle ringa min chef så kom hon in genom dörren och förklarade läget. Jag har fått ett vikariat från och med den 1:a september fram till årsskiftet (jag är optimistisk angående tiden efter det med).
 
Det känns så himla häftigt! Efter 3,5 år som vikarie så har jag alltså fått en egen rad. Jag har trivts jättebra att kunna bestämma själv när jag vill jobba. Men när chefen för en tid sedan frågade om jag vare intresserad av gå på schema så kände jag att det var en chans jag inte kunde tacka nej till. Visst, jag kommer arbeta mer helger nu än vad jag någonsin gjort, jag kanske får arbeta på högtider jag helst vill vara hemma på, men det spelar ingen roll. Jag har varit halvtids-hemmafru sedan sex år tillbaka och tycker att det är dags för även mig att ta mig an arbetslivets möjligheter med öppna armar.

Min brorsdotters födelsedag

Invigde en av mina "nya" blusar. På gränsen till för liten upptill men jag orkar inte bry mig.
 
Tösen fick pengar av mig, syster och våra karlar. Samt lite "ungdoms-leksaker".
 
Sambo, mamma, bror
 
Pappa & Twin
 
En fin bild på svåger :)
 
Jättegod tårta! Bagerskan är min svägerska.
 
Grillad kärlek.
 
Vi gick ned till klipporna då barnen ville bada i regnet.
 
 
Min fina man❤
 
I Öregrund.
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag fyllde min brorsdotter elva år. På ett sätt känns det sjukt att tiden gått så fort, samtidigt känns det som att hon alltid har funnits. Jag och sambon ska fira henne en gång till då en av våra presenter inte hunnit komma än. Den HÄR tröjan har vi beställt, hon hade redan spanat in den så det var tur! Jag har haft en jättetrevlig dag, med vimmel, mat och tårta :)

✿ Midsommarafton ✿

 

Sara och ett par av hennes sambos systerdöttrar gjorde en jättegod midsommartårta.
 
Jag gjorde ägghalvor (lagom avancerat).
 
 
 
 
Värdparet
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Grillmästarna.
 
 
 
 
Jag var givetvis tvungen att använda mig av panorafunktionen.
 
Efter att myggorna kom så gick vi in, umgicks och körde ett quiz som syster gjort (jag förlorade nog).
 
 
Vilken rolig midsommar jag hade igår! Den firades med väldigt trevliga människor, vissa var med från början och andra kom senare. Överlag skulle jag kanske kalla gårdagen för en korvfest, men det gjorde inget. Det är kul att hänga med grabbar med. Och jag hade ju min Syster Yster vid min sida. Vi var ett lag på öl-bowlingen, det gick helt okej. Att dricka var dock lite motigt efter ett tag. (Man ska försöka få ned motståndarens ölburk som står mellan deras två stolar, får man det så måste de dricka upp den).
 
Vi drack inte bara en del, utan åt massor! Det var så himla gott alltihop. Till slut fick jag ont i magen av kläderna som skar in i magfläsket. Tur att jag kunde låna ett par sköna byxor av syrran. Mindre tur var väl kanske att ett par grabbar kom dit med bil utanför när jag stod där i mina panties, hehe. Fast kvällens mest pinsamma händelse var nog när jag gick fram till en av killarna från bilen och presenterade mig. Varav han säger "vi har redan hälsat, jag var här tidigare". Jag hatar när sådant händer. :)
 
Vi halv fyra i morse kom jag hem och idag har jag inte gjort många knop. Ätit fryspizzor och legat i soffan har varit det enda på dagens agenda. Tröttheten var betydligt påtaglig än bakfyllan i alla fall, så det får man tacka för. Lite märkligt egentligen efter gårdagens alkoholintag. Oavsett så var det värd allt, då jag hade så himla roligt! Men det är klart, det känns bra att morgondagens plan är att gå på ett barnkalas. Känns som en lagom aktivitet efter denna helg. Hade i och för sig tankar på att gå ut ikväll med, men tvådagars har aldrig varit min melodi.

Grattis älskade vän!

 
 
Idag fyller min fina vän Mickan år ❤ Jag har nog aldrig träffat en människa som jag känner mig så extremt avslappnad med. Jag älskar kombinationen av hennes lugnhet och trygghet tillsammans med hennes galenskap och humor :). Hennes personlighet är fantastiskt. Hennes utseende med såklart. Men hon och jag sägs ju vara lika, så det är väl en självklarhet ;)
 
På bilden syns en bukett blommor som jag och Sara skickade till henne via blombud. Tyvärr hade de inte leveranser på måndagar (eller söndagar), så hon fick dom igår istället. Men vi valde hållbara varianter så de är nog lika fina även på hennes idag :)

Lånade examen-bilder / Fotoboken

 

Zoe och jag :) (Jag har på mig Ullared-klänning och en kavaj jag fått av Mickan, här ska det inte slösas ;))
 
 
 
Lekdags :)
 
Underbara människor! (bästis1s syster och bästis2s sambo).
 
 

Har aldrig känt mig så snygg som i den leken :)
 
 
 
 
 
Spotta godis-groda längst. Jag var nog sämst. Fick mest fram saliv.
 
Malin tyckte verkligen om min och Johannas present (fotoboken) :)
 
 
Johanna fixade svall på mig, gud vilken skillnad på självförtroendet det blir! Jag måste nog börja lära mig att göra sånt. Till att börja med skaffa en locktång kanske.
 
 
När jag hade "bloggorka" för ett tag sedan så hade det med Malins fotobok att göra. Det är helt sjukt hur lång tid sådant tar! Jag och Johanna bestämde tidigt att vi inte skulle behöva särskilt många sidor, jo tjena. Över 200 bilder tog vi med, och då försökte vi verkligen att rensa. Men vi har så många minnen ihop att det omöjligt går att radera en enda nostalgisk bild.
 
Vi kategoriserade de flesta bilderna, med allt från Göteborg, Kiev, Uppsala, Sundsvall, Östhammar/Öregrund och Ormön till mingelbilder och gamla kort från när hon och Johanna var yngre/små.
När vi planerade och gjorde denna bok så var vi fokuserade till 100%. Vi pratade i telefon en hel del och vi sa aldrig något som inte hade med vårt lilla projekt att göra, inte ens ett ynka "hur mår du" :).
 
Tillsammans med bilderna hade vi lite citat som vi samlat på oss under åren. De flesta fick Malin har framstå som världens bitch, men det var det värt ;) En hel del humor-bilder kom med också, som visserligen får en att vrida sig av skratt, men som ändå aldrig bör visas på internet :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0