Dalarna - Del 3

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Av nästan tusen bilder så är dessa några av mina absoluta favoriter. Eller, kanske inte den på mig själv men det var den enda där jag inte såg ut som motorsågsmassakern på. Jag funderar nästan på att lägga upp mina värsta bilder bara så ni får se hur lite fotogenisk man kan bli. Ni vet när man går omkring i livet och tror att man är sådär halvsnygg och sen får verkligheten kastad i fejset som en vattenballong fylld med sanning och dåligt självförtroende. Så känns det.
 
Nåväl. Det är inget som hundra tusen hos en plastikmottagning kan ordna. Nejdå, alla är vi vackra, och så vidare, och så vidare... På riktigt tycker jag det. Men jag kan ändå säga att alla vinklar inte fungerar på mig. Det är snarare en som bara går hem (halvprofil med höger ansiktshalva mot kameran).

Gammelgården i Sälen - inget att rekommendera

I bokstavligen år har jag undvikit att spela Carcassonne med min bror. Det visade sig vara ett roligt spel!
 
 
Mormors hus (Vi sov i stugan längst bort).
 
Jättetråkig bild för många men för mig är den fylld med minnen. Trodde ärligt talat inte att affären var kvar. När vi var barn så skrämde vi upp varandra med att det spökade på övervåningen.
 
 
Anledningen till att jag lägger upp denna bild är för att det endast jobbade TVÅ (!) personer på denna Max-restaurang i Sälen. Trots mycket kunder OCH drive-in.
 
Hoppas ingen tycker det är osmakligt att posera vid en kyrkogård. Här fanns för övrigt typ åtta släktingar till mig.
 
 
Vi gick totalt 8 km, det tog hälften av vägen innan jag insåg att man kunde stoppa in tröjan i brallorna så att de inte hela tiden åkte upp.
 
En traktor, en släpvagn och ett bänkbord. Så himla tydligt att vi är i en ort med en befolkning på 50 - inte 50 000.
 
Restaurangen som jag risar. Jag testade för övrigt deras snaps med smak av Apelsin & Nejlika. Den var god!
 
Rätt osmakligt om ni frågar mig.
 
Dags för korvgrillning!
 
Brorsans flickvän.
 
Det känns som om jag även kom närmare denna filur. En väldigt snäll och hurtig hund.
 
 
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så blev inte midsommar-middagen som vi hade tänkt oss. Vi hade flera veckor innan bokat bord samt förbeställt maten på Gammelgården i Sälen. Vi var på plats klockan vid 18 då vi hade reserverat ett bord. Vi fick vänta en stund på att få sätta oss men det gjorde inte så mycket.
 
Det som däremot var jobbigt var att vi fick vänta 1 timme och 20 minuter på förrätten. Det som gjorde allt frusterande var inte enbart att man var väldigt hungrig. Utan deras sätt att hantera detta. När drygt en timme gått och vi frågade om förrätterna skulle komma snart så förväntar man sig ett svar i stil med en ursäkt. Istället märkte man att servitrisen blev besvärad och allt man fick var en förklaring på att det var fullsatt denna kväll och att vi beställt olika rätter. 
 
För mig är det ingen ursäkt att en restaurang är fullsatt. Kan man inte ta hand om det maximalt antalet gäster som ryms i en lokal så ska man inte heller boka in så många. Och det där med att vi beställde olika förrätter är bara löjligt. Jag förstår att det är enklast att laga tio likadana rätter. Men nu handlade det om sju likadana rätter, två nässelsoppor och ett tredje alternativ (älginnanlår). Det majoriteten beställde var sill, ost, lök och bröd, även om det såklart beskrevs lite finare än så. Det var väldigt gott så där har jag inget att klaga på. Men för en sådan simpel (och kall) förrätt så borde man väl kunna förereda sig bättre?
 
När två timmar hade gått hade vi fortfarande inte fått våra varmrätter. Vilket hade varit frusterande oavsett vilken dag man satt där. Men kanske framförallt på Midsommarafton. Det är svårt att slappna av och uppskatta sitt sällskap när man känner en irritation på ignoransen av personalen samt det tomma middagsbordet. Efter en överläggning så bestämde vi oss för att gå därifrån. En (annan) servitris verkade inte heller denna gång orka anstränga sig för att göra sina gäster nöjda. Vi fick en nota (på dessutom för mycket pengar) och that's it. 
 
Att vara serviceminded är ju A och O i serviceyrken, det säger ju sig själv. Vet man att sina gäster ska få vänta längre än vad som är rimligt så kan man ju alltid försöka göra situationen bättre genom små knep. Exempelvis gå fram och förklara att det kommer att maten kommer att dröja. Man kan även ta fram mer bröd. Börjar gäster att klaga, och faktiskt med en anledning, så kan man alltid bjuda på läsk eller något. 
 
Alla hade verkligen sett fram emot att äta på Gammelgården så det blev ju såklart en besvikelse. Men vi fick i alla fall en trevligare kväll av att lämna det där stället, så det är jag tacksam för. 

Jag har varit på semester!

 
 
Vi fick knappt själva plats i bilen. Om solstolarna och golvfläkten användes? Svar nej.
 
 
Vi såg många djur där borta.
 
 
Första gången som jag dansar runt midsommarstången i vuxen ålder. Ni ser mig och syster längst bak.
 
På en skitdålig restaurang, berättar om den framöver.
 
En av många spelkvällar.
 
På vagnpromenad med mamma/farmor.
 
 
Tur att "E" har bättre balans än personen på bilden innan (mig).
 
En knarrig träbro från 1924.
 
 Vi stannade i Nusnäs på vägen hem.
 
 
För att inte riskera att bjuda in inbrottstjuvar så valde jag att inte skriva på varken blogg eller sociala medier (utöver Snapchat) om att jag varit bortrest. Istället gjrode jag ett par tidsinställda inlägg. Men nu är jag hemma med över 900 bilder i semestermappen - så räkna med mycket Dalarna framöver! Jag har nog för övrigt redan tröttat ut människor omkring mig, för både innan och efter denna vistelse så har jag inte pratat om något annat. Men för mig har detta varit större än en utlandsresa.
 
Min mamma är dalkulla och kommer från en by vid norska gränsen. Min mormor dog när jag bara var elva men ni vet nog själva hur många lov man har på elva år - många! Jag älskade varje minut hos henne. Miljöerna är fantastiska med oändliga trollskogar och fjäll runt hörnet. Min ena bror har fortsatt att åka dit men jag själv har inte varit där sedan min morbror dog för typ 15 år sedan. Tills i onsdags alltså. Det var en obeskrivlig känsla att åka förbi min mormors hus efter alla dessa år. Även om det var konstigt att se det rödmålat... I mina tankar förblir det gult!
 
Men det var inte bara det nostalgiska som fångade mitt hjärta utan att detta var en rätt unik familjesemester. Av den enka anledningen att bokstavligen alla kunde vara med. Föräldrar, fyra syskon, fyra respektive, två barn och två hundar. Tillsammans så fjällvandrade vi, hade spelkvällar, åkte till Sälen och en massa andra saker. Som att fika med uteliggare och dra från en restaurang fem minuter innan maten skulle komma. Men mer om det i nästa inlägg!

Semesterbilder & Tandtankar

 
Inga Thailandsbilder utan geckoödlor.
 
Kunde varit jag 2007 (mitt tubtopsår), men nej.
 
 
 
Han fick fel på båten.
 
Crazy, stupid, love - ett säkert kort i filmväg.
 
 
 
Ovan så ser ni hur bra vi satt på planet, min make är över 180 men har ändå gott om plats. Jag kommer att låta som en repig skiva angående detta men avskyr man att flyga så underlättar det med att plågas på en bra flygstol. 
 
Nu ska jag googla vuxentandställningar. Såg nämligen en bild på mig i Thailandsmappen och började att ifrågasätta hela min existens. Nejdå, jag har rätt raka tänder och förvånandsvärt vita tänder trots mitt liv som nikotinist/koffeinist/rödvinsalkoholist. För att inte tala om året jag missbrukade Crystal meth. (Jag är såå rolig...). 
 
Men jag skulle ljuga om jag sa att mina tänder såg ut som de gjorde 2004. Jag hade riktigt fina tänder då, en färg likt Carolas (nåja) och väldigt raka gaddar då jag haft tandställning. Men nu har alltså saker och ting förändrats lite och jag klandrar mina visdomständer för det. Det är åtminstone en gissning jag har, att det är dom som flyttat resten av mina tänder. Vilket är okej men jag är halvt allergisk mot att mina framtänder också påverkats. Annars skulle jag nog kunna stått ut. Nåväl, vi får se vad jag hittar och vad min tandläkare säger i vår när jag går på mitt årliga besök.

Egyptenfoton / Fotobokstips

Systrarna Snöboll och en pyramid. Här höll jag på att dö av feber men vad gör man inte för att vara en turist på vift.
 
Fördelen med säljare som vi slänga på en utstyrslar; det ger bra bilder. Jag älskar en annan bild på min syster i slöja och matchande särk (..?), men den kanske får förbli opublicerad.
 
Vad jag gör vet jag inte men jag tycker om min syster på denna bild.
 
Mom and sis 
 
Vi och några hotellmanagers.
 
Jag, syster och en del av hotellstyrkan. Vi fick för övrigt en puss av mannen till höger om syster (ej han bakom). Läs mer om det i texten.
 
Till vårt försvar 1: det var mer inne att ha "tramp stamps" detta årtioende. Försvar 2: som ni ser på min sneda sak så är detta hennatatueringar. 
 
När man är trött i huvudet är det perfekt att ta lite bilder från fotoboken som jag gjorde till min syster i 30-årspresent. Det blev, som jag nämnt tidigare, exakt 100 sidor och drygt 500 bilder från åren 1988 till 2018. Min scanner fick jag aldrig fart på så jag har fotograferat alla fotografier. Det blev bättre resultat än vad man kan tro, man har ju övat en del så att säga. Nybörjarmisstagen är över, som en reflekterande blixt någonstans på bilden, etcetera.
 
Jag kan verkligen rekommendera Önskefoto.se! Där laddade jag ned ett fotoboksprogram som jag kunde arbeta med offline om jag ville (tanken var att jag skulle sitta på planet med detta). Min fotobok sparades på datorn vilket jag tycker var smidigt. Det bästa var dock att fast programmet innehöll många redigeringsmöjligheter så var det så himla simpelt. Jag kom in i programmet på en gång och behövde aldrig lägga någon tid på att lära mig det (även om man givetvis aldrig är en expert från början).
 
Måste jag bara säga en sak som jag uppskattade så var det att det fanns linjer som höll koll på på bilderna omkring dig. Jag har gjort fotoböcker där jag själv fått förstora upp allt för att se att bilderna är i linje med varandra. Nu behövde jag alltså inte inte detta vilket sparar mycket tid och ångestdämpande medel.
 
För att återgå till mannen på bilden ovan som pussade oss. Vi skulle åka hem och han skulle hjälpa oss med väskorna från hotellrummet. Istället för att lägga alla egyptiska pund till städerskorna så gav vi dom till den där mannen. Jag minns inte hur mycket det var men några hundra svenska kronor blev det nog vilket är mycket pengar för oss men framförallt för honom. Han blev helt salig och gav mig och min syster en varsin puss i hans glädjerus. Jag glömmer aldrig hans lycka (eller hans sätt att visa tacksamhet). Jag kommer även alltid att minnas en fråga vi fick: "har ni tjänare hemma?". Givetvis hade vi säkert mer pengar än vad dom hade. Men sanningen var att mamma, jag och syster tog en ospecificerad sistaminuten-resa och hade turen att hamna på ett femstjärnigt hotell. Det var inte så att vi betalde särskilt mycket för det, men det var trevligt att dom trodde det, hihi.
 
En liknande sak hände i Thailand då vi fick en tjej att gråta av tacksamhet. Hon var en jättetrevlig säljare som kunde bra engelska vilket underlättar en bra kontakt. Hon jobbade dessutom i "butiken" som sålde sportkläder (där jag handlade flest plagg) så vi var där rätt långa stunder. Hon berättade att sin mamma bodde en flygresa på 40 minuter bort men att hon inte haft råd att besöka henne på flera år. Vilket hon verkligen ville göra då mamman hade drabbats av cancer. Jag är helt säker på att hon inte sa det för att tigga pengar eller få sympati utan för att hon helt enkelt ville dela med sig av detta. Vi gav henne tvåtusen baht (500 kr) och hon började att gråta av lycka. Detta var såklart det sista vi gjorde. Man ger ju givetvis pengar för att må bra själv men det skulle kännas jobbigt och obekvämt att shoppa vidare efter en sådan sak. 
Från det ena till det andra.
 
 
FEM TIPS NÄR DU SKA GÖRA EN FOTOBOK:
  1. Sortera alla dina bilder i olika mappar så gör du ett bra förjobb. Beroende på hur stor fotobok du ska göra givetvis. Men ska du göra en med många bilder så tipsar jag om att dela upp dom i teman. Jag lade exempelvis in dom efter innehåll ("Barndom", "Resor", osv). Därefter sorterade jag dom i sin tur i ännu fler mappar, främst i två kategorier: "Stora", "Små" och även ibland "Mellanstora" (bilder). För du kommer troligtvis vilja ha vissa favoriter i större format och en del kort i ett kollage. Dessutom kanske du är som mig och har många bilder i rätt dålig upplösning, då har du inget val än att lägga upp den som en liten bild. Det underlättade något enormt att redan från början veta vilka kort jag tänkt ha på fyra-bilders-sidor, vilka jag ville ha bland massa andra, osv.
  2. Använd dig av mallarna. En 100% egengjord fotobok är givetvis imponerande men varför krångla när det finns dussintals variationer som ger ett snyggt resultat - och framförallt sparar tid (för har du aldrig gjort en fotobok så vet du inte hur jäkla lång tid det tar...). Dessutom finns det så pass många varianter att det är svårt att komma på ett bättre sätt. Det jag gjorde var i så fall att välja att ta bort en fotoruta på ursprungsmodellen. (Programmet kan ibland ändra hela din sida till ett kaos då men det är en inställningsfråga. Själv tryckte jag på Bakåt-knappen en gång så försvann oredan och mitt kollage som jag ville ha det kom då tillbaka).
  3. Beställ Panorama DeLux (eller något liknande på andra sajter). Som ni märker på bildexemplet nedan så gör det en stor skilnad, både stilmässigt men framförallt hur tydligt man ser fotobokssidorna. Det kostar 2 kronor per sida men det är så himla värt det! Jag hade inte ett enda uppslag där jag endast använde mig av en panoramabild men det spelar ingen roll. Min åsikt är att om du ändå lagt ner massor av timmar på en fotobok så ska det blir bra! Av den anledningen ska du välja läderomslag om du vill det, snåla inte på något som ska sparas för evigt.

    Bild lånad från Önskefoto.
  4.  
    Gå inte bananas med bakgrunder och clipart-bilder. Ja, det är jätteroligt att experimentera med galna figurer och roliga mönster. Och ja, fotoboken kanske ska vara mer personlig än stilren enligt din mening. Men i slutändan så är det korten som ska framhävas och då är det trist om något annat tar över. Jag hade exempelvis massa roliga färger och former till en början, bakgrunder som såg ut som en gräsmatta och så vidare. Det sista jag gjorde var dock att byta ut alla dom till olika enfärgade varianter, eller åtminstone diskreta mönster. Det blev så himla mycket bättre!
  5. Googla alltid rabattkoder! Jag beställer aldrig något från internet utan att googla företagets namn och ordet "rabattkod" innan. Men framförallt fotoboks-sidor har i stort sett alltid en bra rabatt eller ett trevligt erbjudande. Har du svårt att välja företag så kan du alltid jämföra dom sinsemellan, vart sparar du mest pengar?


    Ps. En kär bekant till mig har designat fotomallar till alla fotoböcker på DENNA sida - hur coolt är inte det? Han har för övrigt gått utbildningen som jag har som backup-plan om jag får nog av vården (just nu är jag dock i en love-my-job-period). Grafisk design och kommunikation är mitt drömprogram om någon undrar. 

Ett av många Thailandsinlägg

  
Tuna Sandwich och Mango soda.
 
 
 
 
Fördelen med att folk inte orkar gå långt: man hade dessa paradis nästan för sig själv,
 
Inte ens i denna miljö kan folk släppa mobilerna. Själv ser jag det som en enorm avkoppling att lämna telefonen på hotellrummet.
 
Räkcocktail - det åt vi mer än en gång!
 
På Instagram så rätade jag upp denna bild men jag insåg nu att jag tycker mer om den som den är. Den är för övrigt sned för att jag smygfotade denna mor och son utan att titta på min kamera (jag hade den i handen mot dom när jag promenerade). Lägg märke till att pojken bär en Långben-dräkt, bedårande!
 
 
Efter förra Thailandsresan så skrev jag typ fem A4 bara om hotellet. Denna gång så lovar jag att endast göra en grov sammanfattning. Men det får bli en annan gång, idag så har jag en riktig tröttdag. Min mänskliga väckarklocka (maken) var på jobb denna förmiddag och jag själv sov förbi mina alarm. 12:30 vaknade jag men det kändes faktiskt som om jag behövde den nattsömnen. Framförallt då jag gick upp 8:00 dagen innan fast att jag hade min 30-årsfest den kvällen/natten. Då gick jag också upp tidigt för att förbereda allt, liksom dagen innan då klockan stod på 5:00.
 
En känsla jag har är att folk i min omgivning ofta missuppfattar mina sovtider, som att jag alltid går upp runt lunch. Felet ligger väl hos mig då jag gärna berättar om att jag är morgontrött och att min kropp sällan väcker mig vid en rimlig tid. Men sanningen är att jag nästintill alltid går upp tidigt vare sig det är min fysiska eller mänskliga väckarklocka som väcker mig. Tidigast är såklart när jag jobbar förmiddag, angående mitt alarm klockan 5:00 som jag skrev ovan (eller när maken drar till jobbet den tiden, brukar gå upp då). Jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara den som prioriterar sömnen framför mina morgonbestyr. För att inte tala om frukost! Och den ska tas under en halvtimme i soffan - inte på springande fot.
 
På tal om sömn så är det läggdags nu, detta är för övrigt sista gången jag är ledig en tisdag på denna vecka på schemat. I mars ändras allas rader men bara marginellt. Kanske främst för mig som är den enda som inte går upp i tid. Men jag älskar min procent (73) och jag klarar mig bra ekonomiskt. Visst, ett par hundringar till hade jag inte gråtit för men jag värderar min fritid högt och prioriterar med andra ord mitt hemmaliv framför en högre lön.
 
De andra ändringarna som gjorts är enbart till det positiva vilket jag är tacksam för. Min tredagarsvecka är nu nere på två pass - hur lyxigt är inte det? Det innebär att jag lätt kan byta de passen och åka bort en vecka utan att behöva använda mina semesterdagar. Ett annat exempel är att jag alltid jobbar fredag kväll innan en jobbhelg men nu försvann en av dom passen. Jag kommer att få en helt annan energi!

Alkoholistflygare / Mordförsök på SPA:t

För många är detta "det obligatoriska glaset" innan en flygresa. Detta var dock min första gång.
 
 Lägg märke till duken under flygmatsbrickan.
 
Första gången jag beställde room-service. Mat utan människor - helt i min smak.
 
Vårt rum. Väldigt fint men om jag säger såhär; tur att man inte känner lukter genom bilder (avlopp).
 
 
 
 
 
En av de bilder som jag är mest nöjd med. En kinesisk kvinna på väg mot en båttur.
 
"Do not eat". Jag som var så sugen.
 
En t-shirt,-och kepsklädd Sofia som införskaffat en solhatt = en bränd Sofia.
 
Jag hänger vid en poolbar för första gången i mitt liv. 
 
En av tusen gånger jag åt skaldjur under resan. Detta var nog den godaste rätten.
 
Det var här jag höll på att bli dödad.
 
 
Man ska inte kämpa med alkoholproblem om man ska åka "första klass". Missförstå mig rätt, att åka det var typ det bästa jag gjort. Man behandlades som en kunglighet. Men det märktes även att när det kommer till semestrande resenärer så är det synonymt med alkohol. Det första glaset jag tog var på Arlanda vilket är en big deal för mig. Jag har alltid avundas de som gjort så, de som inte varit som mig och inte ens klarat av att dricka vatten på grund av resfebern. Av den anledningen blev jag rätt dragen. Tänk själva ett stort glas rödtjut kl 17 när man inte druckit eller ätit.
 
Det var bara början av en suparresa höll jag på att säga. Man hann knappt hinna sätta sig innan man bjöds på champagne och snittar, med påfyllning. Till maten så fick man välja mellan rött eller vitt vin, punkt. De hade ju självklart andra alternativ men det fanns inte på dryckesvagnen utan då fick de gå bakom skynket och hämta det. Efter maten (och mer påfyllning) så gick dom omkring med en korg fylld med avec som man fick välja på. Jag kan ju även tillägga att vi i den klassen får gratis alkohol så det är ju bara att gå all in om man vill. Jag tycker inte att detta var negativt, för jag är helt säker på att de endast följer en efterfrågan. Men jag blev faktiskt rätt förvånad när min man bad om en läsk och de inte hade det på vagnen. Vill semestrande människor så sällan ha alkoholfritt att det inte ens är någon idé att lägga upp det på dryckesvagnen? (Samtidigt, deras "förråd" är ju två meter ifrån vår del av flyget så jättekrångligt kanske det inte är att lämna en del dryck där. Men ändå!).
 
Då kommer vi till dagen jag höll på att bli dödad. Jag gjorde några saker under semestern som jag aldrig testat på tidigare, varav ett exempel var skönhetsbehandlingar. Det första jag testade var en fotskrubb vilket gick bra förutom några skrattanfall från min sida. Efter det skulle jag testa en ansiktsbehandling (som kostade hundra kronor för en timme, sjukt låga priser!). Det var totalt avslappnande. Kroppen var som gelé och jag försvann iväg bland moln och regnbågar. Jag blev lugnare och andetagen djupare. Jag andades in och jag andades ut. In och ut. När jag andades ut så känner jag hur kvinnan lägger en heltäckande mask över mitt ansikte. Jag försöker att andas in men allt som händer är att en del av masken åker in i mina näsborrar. 
 
Jag får panik och försöker ännu en gång att andas men det är såklart totalt omöjligt då det inte finns några öppningar i den jävla masken. Kvinnan verkar inte tycka att inandningshål inte är så viktigt utan försöker dutta lite på delen av masken som täcker min panna. Jag blir ännu mer skräckslagen och likt en bulimisk människa stoppar jag fingrarna genom masken och in i min mun. Jag ursäktar mig själv och förklarar min panik, att jag inte kunde andas. Kvinnan, liksom hennes kollega som tog hand om min make, började att skratta åt mig. Att beskriva detta som ett mordförsök är såklart en överdriven benämning för att locka läsare. Men roligt tyckte jag inte att det var, jag känner fortfarande hjärtslagen jag hade de sekunderna. Speciellt när gelén åker in i näsan. Jag vet att majoriteten av thailändare knappt kan engelska, men det är väl inte mycket begärt att man förbereds på att kvävas? Och vet man inte hur man säger typ "ta ett djupt andetag för nu ska jag lägga en mördar-mask på dig" så kan man väl åtminstone göra inandningshål det första man gör? Idioter... Nåväl, det är inte varje dag man betalar 400 baht för att bli strangulerad.

Halvtid

 
 
 
Det känns faktiskt som om vi varit här längre än en vecka. Och även om jag är hemmakär så är jag jätteglad att vi har en vecka till här. Jag är inte redo för snö och jobb än. Jag har fått mersmak av att ha städerska, pool utanför altanen, förstaklass-flyg och över 30°C varmt. Fast det är klart, frågar ni mig om sju dagar så vill jag nog inget hellre inget än att gå utanför dörren utan att smörja in mig i SPF 30. Eller kunna borsta tänderna utan att använda flaskvatten.
 
Så nu väntar alltså en vecka av fler promenader och shoppingtillfällen. Jag ska fortsätta föräta mig på nudlar & skaldjur. Och jag tänker inte heller sluta byta ut vår frukostbuffé till  en "tuna sandwich" på fiket mittemot. Finns det något godare?
 
Men som sagt, mer om vår semester kommer när jag har ett fungerande internet. Jag har ju även fyllt 30 som vissa av er vet. Dagen blev precis som jag ville, väldigt lugn med andra ord. Men när jag kommer hem väntar två firanden. Det är bra att ha saker att se fram emot efter semestern. Något jag också längtar till är att se vårt nya badrum. Jag drömde att dom missuppfattat allt och gjort allt rosa. Not my cup of tea.

Hälsningar från Thailand 🇹🇭

 
 
 
Jag har datorn med mig för att göra många uppdateringar från Thailand. Men vårt internet är segare än en snigel i en kurva, så bara dessa två bilder har tagit typ två år (när jag väl lyckats logga in).
 
Men vad gör bristfällig internet när man är i paradiset. Den enda nackdelen med det hela är att jag redan lyckats bränt mig. Dessutom på ett osmickrande sätt då jag bar linne under en strandpromenad i förmiddags. Jag är glad att jag ändå smorde in mig med tanke på hur mycket jag brände axlar och bröstkorg. Så nu ska jag försöka vila huden och göra andra saker som inte innefattar tortyr av nordisk, snövit hud.
 
Läget på hotellet är perfekt med närhet till strand, shopping, restauranger och transportmedel. Så uttråkade lär vi inte bli! Jag kommer säkert att skriva om det i bloggen även om de mer utförliga inläggen kommer att göras i Sverige.

Tillbakablick: Egypten (2006)

Vad lång man blir bredvid korta karlar :) (inte för att jag är minimal annars). Jag har även en fundering om denna bild; har det någonsin varit modernt att vika upp byxorna 17 cm?
 

Systrarna S. (Varför klär jag mig som om det vore 90-talet?)
 
 Jag måste lägga upp en turistbild med även om den är otydlig. Om jag inte ser "jag-har-precis-sett-ett-av-världens-underverk-lycklig"-ut så beror det på att jag hade feber under denna utflykt.
 
 
Fler än tre bilder blir det inte ikväll för i skrivande stund så har vi kopplat in ett nytt hemmabiosystem som vi borde inviga. Jag börjar känna att jag går till utlämningsstället lite för ofta nu (kvinnan bakom disken visste t.om. mitt namn innan jag gav mitt körkort). Fördelen är att jag nästintill är klar med alla julklappar nu! Konstigt nog så har jag dom lättaste kvar detta år (min syster och min make).
 
På tal om körkort så var det idag exakt tre år sedan jag fick det älskade plastkortet. Undrar hur många mil jag åkt sedan dess. Typ fyra? Jag tog för ett par veckor sedan det svåra beslutet att inte köpa en egen bil. Även om tanken gjorde mig så himla lycklig. Att få ha min enga Mini Cooper, att känna friheten att kunna handla utan att cykla med proppade cykelkorgar , att hälsa på någon utanför orten när jag vill, att slippa cykla och gå till jobbet vare sig det är snuskigt varmt eller snöstorm (ibland kan jag sno vår bil men inte alltid).
 
Men jag insåg att det knappt är några fördelar med att skaffa vrålåket, jag kunde knappt argumentera med mig själv. Jag grät floder i min ensamhet den kvällen, fast att det som sagt var jag själv som tog beslutet. Nåväl, nu ska jag glädjas åt pengarna jag sparar på att bara ha en bil i hushållet (som jag dessutom inte betalar för). Och påminna mig själv om att det inte var sista chansen för mig att införskaffa en Mini.

Sammanfattning av Grekland-resan

Skagen, lax och räkor - semestern började bra på Arlanda.
 

Dag ett - ett lik upptäcker miljöerna runt hotellet. Tack och lov att syrran förlängde mina fransar innan bröllopet då jag skippade sminket under resan.
 
Souvlaki - ett måste när man är i Grekland.
 
Jag vet inte om tröjan eller mina ringar var anledningen, men ett butiksbiträde började en mening med "your husband..." vilket kändes ovant men otroligt bra!
 
Min favoriträtt (delat med sushi) är fetaostfyllda köttfärsbiffar. Men trots det har jag aldrig ätit det i Grekland (och jag har ändå varit där fyra gånger). Skam!
 
 
 
Ett av mina köp; en (fejk) Adidas-topp.
 
En kväll åt vi på en restaurang med utsikt, det är alltid roligt att titta på folk.
 
Jag beställde fylld (minns inte med vad nu, utöver spenat) kyckling med tomatrisotto. Bilden är inte så inbjudande men det var så sjukt gott!
 
Irish coffee - ett måste i Grekland! (Skojar bara, men gott är det!). Och dessa jäkla efterrätter man bjuds på fast man håller på att spy av mättnad.
 
Utsikt från matsalen.
 
 
Jag hade någon gång, någonstans, sett en badhandduk med vattenmeloner på som jag gärna ville ha. Vi letade ihjäl oss innan vi till slut hittade den.
 
Restaurangen jag åt risotton på låg där skylten är.
 
Vi solade inte denna dag, om man säger så.
 
 
När man väljer en milkshake som dryck till maten - då är det semester!
 
 
Resans...:
 
Lättnad: Jag klarade av både dit,- och hemresan galant! Typ halvt drogad och dreglande - men ändå!
 
Utbrott: När jag ber min sambo fotografera mig när jag flyter i poolen, åker in i murkanten med huvudet före och skriker "Se vad du gjorde! Såg du inte att jag skulle glida in i väggen!?". (Vi har efter den incidenten skämtat om det i stil med "Aj, jag slog i tån, det är ditt fel!").
 
I-landsproblem: Små och (förlåt) halvt fattiga flygplatser är inte min grej. Först lade vi en massa tid utomhus då det redan var "tillräckligt många vid incheckningen". Sedan fick vi efter vi kommit halvvägs i kön vänta i tjugo minuter då de skulle hinna ta bort väskor på bandet som checkats in. Sedan finns det typ fyra stolar utanför varje gate trots att utrymmena är stora. För att inte tala om att man måste hoppa in en proppfull buss för att ta sig till flygplanet. Sedan finns det fördelar med flygplatser som dessa men orka vara något annat än en bitterfralla.
 
Pinsamhet: När vi skulle åka hem så satte vi oss vid en annan gate en bit bort från vår (på grund av sittplats-problemen jag precis nämnde). Omkring en halvtimme innan planet skulle gå så gick jag på toa. Det jag inte visste var att alla på vårat plan redan då tagit bussen till flygplanet. När jag kissat klart (och för övrigt suttit och filosoferat i lugn och ro) så började vi att gå mot våran gate. Då hördes våra namn utropas i högtalaren på en knackig engelska ("Sjöborg" är alltid intressant att höra på andra språk). Ett par anställda stod och väntade på oss och vinkade frenetiskt så vi fick springa till en (lyxigt nog) tom buss. Tack gode gud för att två svenskar till också var "sena"! När vi väl kom in på planet så satt alla i planet och väntade. Till mitt försvar så gick planet innan avsatt tid. Men oavsett så kändes det pinsamt, det är ju dessutom inte första gången detta händer (de ropade på oss när vi skulle åka till Thailand med - den gången berodde också på mig).
 
Lättnad: Utcheckning på vårat hotell var 12:00 och planet skulle gå 00:15. Tack och lov så kunde vi (för 60 euro) ha kvar rummet till 18:00. Det var en stor lättnad! Så då kunde vi sola fram till 17 och sedan duscha utan stress. Resterande timmar gick till middag och shopping, då gick resterande fyra timmar (till transfern) väldigt fort!

Bröllopsresa

 
 
 
 
 
 
 
Här var det jättevarmt ute men min bleka kropp reagerade med frossa efter min solning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag undviker oftast att bjuda in inbrottstjuvar genom att skriva att jag är bortrest. Men som ni ser, och som vissa vet, så har vi nu varit på vår bröllopsresa på Kreta! Det må finnas mycket par-pose-bilder ovan, men det beskriver vår veckan väldigt bra. Vi har främst fokuserat på att ha en trevlig semester tillsammans, och med gott samvete dessutom. Dels då vi inte ser en smekmånad som en chans till äventyr, dels då vi redan semestrat på Kreta förut och med andra ord redan checkat av några av öns turistplatser.
 
Att ha en privat pool var det bästa beslutet vi tog! Vi har lagt ner en del tid på att ligga på solsängar samt upplåsbara madrasser i vattnet. Min hud har inte sett solen på pinsamt länge så jag tvingades ta det ganska lugnt, men jag är inte likblek längre vilket känns fantastiskt. I övrigt så har vi ätit goda middagar (även om det grekiska köket inte är så mycket att hurra för), shoppat (läs: åtminstone jag), gått på långpromenader och testat på fiskspa.
 
Plataniás, orten vi bodde på, är i stort sett en lång gata av butiker - på gott och ont. Vi gick åt båda hållen och kikade i de flesta affärerna men handla i Grekland är egentligen inte särskilt tillfredsställande. Det är sällan man hittar saker eller kläder som inte lyser turism. Mitt bästa köp var nog en skinnväska, den - liksom alla andra köp jag gjorde - kan jag visa i något av mina kommande hundra inlägg.

Lista: Resor

1. Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?
Varmaste platsen är nog Thailand. Eller Israel? Har för mig att det var typ värmerekord då. Kallaste resan är England, men jag var där veckan innan jul så det är inte så konstigt.

 

 London.
 
 

2. Hur länge varade din längsta resa?
Fem veckor, i USA. På tal om det, här kommer ett citat i ämnet:

(Jag och sambon tittar på serien Fresh of the boat där en scen är på flygplatsen i Orlando.)
Jag tänker: Tänk om man skulle få chansen att åka till Orlando någon gång... Jag måste verkligen göra det. Nu ska jag memorera hur det ser ut där, tänk om jag en dag står just där dom filmat.
Dan: Känner du igen dig?
Jag: Varför skulle jag göra det?
Dan: För att du varit på den flygplatsen kanske?
Jag: Har jag?Ja just ja...
Jag måste ha haft en tillfällig minnesförlust. Det finns ju inget jag tjatar mer om än min Orlando-resa. Jag skyller på att jag mest höll mig till orter utanför Orlando, men dock.

 

USA.

 
3. Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?
Mitt tips är att fly fältet, det måste väl finnas bättre orter att besöka? Nejdå. Vi har mycket sommargäster här i Östhammar och det är väl framförallt för att många vill komma nära vattnet. Samtidigt som att det är en liten ort som ändå har allt. Själv är jag dock ganska hemmablind och skulle inte fungera som någon turistguide. Jag hade skickat alla till Öregrund, det är som min hemort men snäppet mer pittoresk.
 
 

Östhammar (min hemort).
 
 
4. Favoritland att resa i?
Vilken otroligt svår fråga! Jag älskar majoriteten av de länder jag besökt. Men personligen så tycker jag inte så mycket om kulturchocker, (även om jag för den delen tycker att det är ett måste att ändå ibland besöka länder som inte är så "i-ländskt".) En trevlig befolkning gör mycket, och jag älskar både amerikanarna och irländarna. De länder jag besökt flest gånger (tre gånger vardera) är Grekland och Spanien. Där trivs jag också bra.
 
 

Grekland (sist vi var där).
 

Grekland (första gången).
 
 
5. Vad är den turistigaste platsen du varit på?
Disneyland (Magic Kingdom och Downtown Disney) eller Giza (pyramiderna).
 
 
 
 

Första och andra gången jag besökte syster i Norge.
(Nedersta bilden visar när jag klotar i mitt försök att åka längdskidor. Hade ont i tre månader. Ganska pinsamt.)
 
 
6. Har du några måsten i reseväskan?
Adapter, Resorb och Imodium :) Palla leva utan ström eller för den delen med vätskebrist eller semestermage. I handväskan är servetter ett måste! Jag tänker alltid "nybörjare" (taskigt, jag vet) när människor kommer från flygplats-toaletten och klagar på att det inte finns något papper.
 
 
Spanien (Teneriffa) samt Cypern. Innan jag fick tandställning och fick veta att man inte behöver ha en Nick Carter-lugg.
 
 
 
När jag och syster firade vår födelsedag för tredje gången i Spanien (med våra karlar. Samt våra föräldrar fast de var på en "egen resa").
 
 
7. Dina fyra bästa resebilder.
Jag kan inte välja! Några alternativ finns troligtvis under min kategori "Resor" om någon är intresserad :)
 
 

Jag tycker om den här bilden.
 

Bror, Syster och brorsans kompis på en gaybar, Irland.
 

Mitt och syrrans hotell i Dublin. 
 
 
8. Vart skulle du vilja åka just nu?
Jag skulle vilja åka tillbaka till Spanien och USA. Sedan finns det många länder jag gärna skulle vilja semestra i någon gång, typ Sri Lanka, Nederländerna, Nya Zeeland, Japan, Polen...
 
 
Stjärtland. Förlåt. Thailand.
 
 
9. Vad är den sämsta resan du gjort?
Egypten. Själva resan förstördes av att försäljarna är så otroligt påfrestande och ettriga. Saken blev inte bättre av att jag blev sjuk (tittade på pyramiderna med feber) och att en man tafsade på mig när jag gick på gatan. Jag ska givetvis inte dra alla över en kam, vi träffade mycket trevligare killar med (jag såg nog aldrig en kvinna. Själv reste jag med mamma och syster, vi fick en del uppmärksamhet).
 
 
 

Dominikanska Republiken. (Ber om ursäkt för den sista bilden, men jag hittade den på bloggen och tycker verkligen om den på min pappa och den söta pojken.
 
 
10. Ett ställde du absolut inte vill åka till?
På tal om det jag skrev om innan; länder som har jobbiga försäljare. Jag blir jättestressad av det. Ett ställe jag inte skulle vilja åka till men som alltid varit populärt (kanske inte just nu dock) är Turkiet. Jag önskar att jag skulle våga åka till Australien men det känns som ett jättestort no-no för mig. Men ring mig när de inte har typ alla världens farligaste djur och insekter!

Gekås - Ullared

DAG ETT, TISDAG:
 

På väg! (Exalterad!).
 
Paus i Norrköping.
 
 
Behöver jag skriva att detta är Morgan? Jag menar, det ser väl vem som helst med en skärpa som denna.
 
Inta energi i form av hamburgare innan vår första shoppingtur.
 
 
Emma :)
 

En liten sneak peak på vad jag handlade första dagen :)
 
Aldrig en pose utan en hårslinga på rymmen. Det är mitt signum.
 
 
Efter stängning så drog vi tillbaka till stugan.
 
Min room-mate :) (Sara sov på soffan).
 
Vi spelade Yatzy under kvällskvisten :)
 
 
DAG TVÅ, ONSDAG:
 

Vi hade beställt ett varsitt frukost-paket, mycket gott och praktiskt!
 
Panorama-bild på hur vi bodde (Linn; att vi bodde i blå stugor var lite fel av mig;))
 
 Är man en sann turist som mig så får man posera framför Gekås utan att skämmas!
 

En vink-ruta :D
 
 
En välbehövlig paus på Sportbaren.
 
En glad syster
 
Jag och syrran gick igenom leksaksavdelningen för framtida barnkalas.
 
Bästa tjejerna!
 
En till sneak peak på vad jag handlade. (Det bästa köpet jag gjorde var nog den blå jackan ni ser där, jag älskar färgen!).
 
 
Lite pankare, mycket gladare!
 
Fullproppad bil.
 
Det var lite trångt där bak :) (Jag tänkte ärligt talat inte på hur den meningen lät...)
 
Vackra vyer!
 
Vi stannade i Gränna, åt mat och beundrade Brahehus.
 
Restaurang Brahehus.
 
Jag älskar den här bilden, om jag får säga det själv.
 
 
117 mil tur och retur är bara trevligt om man är i samma bil som tjejerna ovan! Samt med p3-dokumentärer, nostalgi-musik och roliga samtal. Det är väl dock lätt för mig att säga att bilresan gick bra som bara körde 3 mil totalt. Men till mitt försvar så hade de inget emot att skämma bort mig med den biten! Men nu kan jag i alla fall säga att jag testat att köra automat, och jag tyckte verkligen om det. Tills jag höll på att köra ihjäl en vägarbetare. Men shit happens, som man säger.
 
Det var så himla roligt när vi kom till Gekås-parkeringen, och inte såg en enda människa förutom Morgan som gick emot vår bil. Vi började ropa hans namn och han vinkade till oss, då kände jag mig helt starstucked, jag började att svettas, fnissa och få hjärtklappning. Not my proudest moment. Och den absolut sista personalen jag såg (förutom kassörskan) var Ola-Conny som packade upp varor. Jag vågade inte be om en bild, jag blev även helt uppstressad i närheten av honom. Det trodde jag inte om mig själv.
 
Det var verkligen inte mycket folk i köpcentret när vi var där, sjukt skönt! Vi kunde parkera nära ingången, vi behövde aldrig köa till provhytterna eller toaletterna, vi hade bara en kundvagn framför oss i kön, vi behövde inte direkt trängas i butiken, osv. Det var en stor anledning till att det var så trevligt att shoppa, inget gjorde mig stressad. Förutom tiden då, åtminstone lite under andra dagen. Vi var där tre timmar under tisdagen och åtta timmar under onsdagen, men några timmar till hade underlättat en del. Avdelningarna känns lagom stora, men det är så otroligt mycket saker att titta på. Basic-avdelningen hanns inte med, liksom butikerna utanför (med skor exempelvis).
 
En tråkig sak som hände var att jag kom till Gekås en liten stund för sent. Min vän Linn skulle vara där tills tisdagen, med andra ord var chansen stor att vi skulle hinna träffas. Men sjukt nog missar vi varandra med en kvart, så på det enda sättet som vi ses på är när vi kör förbi varandra. Besvikelsen var enorm! Vi hörs med jämna mellanrum, men vi träffas bokstavligen aldrig. En minut i Uppsala och typ tre minuter i Sthlm (där vi möttes av en slump, helt sjukt!) är det enda gångerna sedan vår sambotid 2007. Hur som helst så ska vi försöka träffas i sommar istället :)
 
Imorgon kommer ett inlägg där jag visar vad jag köpte! Missa inte det :) Nu är jag så otroligt trött att jag knappt vet vad jag skriver. Det är otroligt hur slut man kan bli av att shoppa/åka på roadtrip.

Spanien - Mobilbilder

 

Det första vi såg innan vi landade i Spanien var IKEA. Det kändes väldigt exotiskt ;)
 

Underhållning på hotellet; två spanska tjejer sjöng karaoke.
 

Har inte ni också alltid drömt om en handväska med ett motiv som föreställer en toppluvaklädd isbjörn gåendes med tre pandor i en barnvagn? Jag också.
 

I väntan på våra omeletter. Tänk att få det varje morgon!
 
Den japanska spindelkrabban, läskig!
 
Oscar och Maya fick ingenstans utan varandra.
 

Birthdaysgirls.
 
 

Nu finns det inga mer bilder att lägga upp från resan, snyft. Jag kommer nog på fler saker att blogga om! På tal om sådant så är det verkligen skillnad på hur mycket jag delar med mig på sociala medier och liknande. Här är där jag är mest aktiv;
 
  1. Bloggen. Detta är och förblir platsen jag väljer att dela med mig mest av. Dels för att jag tycker det är roligast, jag älskar att skriva lika mycket som att publicera kort, då är bloggen den ultimata platsen att vara på. Och dels så får mina läsare själva välja om de vill ta del av min vardag eller inte.
  2. Snapchat. Nästan lika ofta, om kanske inte oftare, så skickar jag snaps till vänner och bekanta. Då bilderna försvinner så minskar kravet på att det man delar är intressant, vilket är skönt. Ibland vill även jag dela med mig av smörgåsen jag precis gjort.
  3. Instagram. Jag lägger kanske bara upp en bild i månaden, tyvärr. Jag behöver inte åka utomlands för att publicera en snygg bild men jag är som sagt inte den som vill dela med mig av min frukost, även om jag för den delen uppskattar andras vardagsbilder. Och inte för att antyda att jag inte har något liv, men jag har sällan något intressant att ta kort på.
  4. Facebook. Jag är en av de få som fortfarande gör olika album med bilder som jag tagit (mer än mobiluppladdningar alltså). Och jag tittar ibland på flödet för att se vad andra människor gör. Men jag själv skriver nästan aldrig någon status. Förut kunde jag göra det om jag gick på bio, firade någons födelsedag eller liknande, men nu känns inget "värt" att dela, jag skriver knappt om jag är på semester utomlands.
 
Idag skulle jag egentligen gått och träffa min bästismake Don. Tyvärr så fick vår dejt fick skjutas upp på grund av förhinder (dah). Men då jag hade festisar och chokladbollar över så bjöd jag istället in våra grannar (syster och svåger). I övrigt har jag inte gjort mer än att städa och rensa. Blir nog mer av det i veckan då jag inte fått många bokningar, även om sånt brukar ändras.

Vår födelsedag (Del 3/3)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har jag lagt upp de sista bilderna från digitalkameran, med andra ord så är det bara några ynkliga mobilbilder kvar. Vad ska man blogga om nu när resan börjar bli uttjatad här? Måste man skaffa ett liv? Är jag tvungen att boka en resa just av den anledningen? Det återstår att se.
 
I Spanien så är det, för mig, förvånansvärt få som kan prata engelska. Den självklara anledningarna är att det knappt undervisas i skolan. Sedan så är bokstavligen alla engelska serier dubbat på TV:n. Jag tittade en kväll på The Big Bang Theory och Mom med spanskt tal, det var ganska roligt och intressant! Howards mamma lät exempelvis som en helt vanlig kvinna, hennes röst brukar ju annars bygga upp hela hennes karaktär.
 
Dessutom kan jag tänka mig att då spanska talas av över 400 miljoner människor så kanske många inte känner så stor press att lära sig ett andraspråk. En annan hade ju inte kommit långt med enbart svenska och sitt halvdåliga teckenspråk... Kraven på att kunna engelska när spanjorerna söker ett jobb är inte så stora alla gånger heller beroende på vilket arbete man söker, på hotell bör man helst kunna fler än två språk, men i till exempel en restaurang spelar det mindre roll. Detta trots att väldigt många turister kommer dit.

Vår födelsedag (Del 2/3 - Sea Life)


En elektrisk ål.
 
 

En sköldpaddas söta mage.
 
Det var inte lätt att ta bilder på den.
 
Piraya.
 
 
 
Fikapaus.
 
Oscar och Maya.
 

Matdags.
 

Det ser ut som att uttern håller på att dö men han äter faktiskt.
 

Spanien / Lawn Bowls


2,5 försening på planet = tid för öl. (Johan köpte öl till oss alla, lägg märke till kontrasten mellan hans glas och Dan's).
 

Jag gillar att jag både fick med ett plan (dessutom med det bolag vi åkte med) och "Stockholm Arlanda".
 
Jag gjorde nog inget annat än åt på planet. (Första gången jag vågade dricka kaffe i luften, bara en sådan sak!)
 

Jag ville få med silverrävarna på bild. (Johan är till höger, därav en mer ungdomlig kalufs)
 
Buffé på mina föräldrars hotell när vi kom fram. Alla i deras grupp var helt lyriska över att dom tagit hit oss. Jag har aldrig känt mig så uttittad, på ett positivt sätt.
 

Frukost; bubbel och färska frukter.
 

Tvättlinor utomlands känns alltid så harmoniskt.
 

En förbudsskylt mot rökning ovanför en plats där man kan aska i. Dubbelt budskap. För övrigt var hissarna katastrofala, man fick vänta i evigheter och när de väl kom så svajade dom.
 

Våra män är redo för lite lawn Bowls. (grass bowl var fel av mig).
 
Vi fick tre banor för oss själva, tack och lov. Skriver varför jag är tacksam längre ned.
 
 

Jag kan inte döma alla spanska sushirestauranger efter en enda, men jag föredrar den "svenska" varianten.

Detta hus fanns nära vårt hotell, trots byggnadsställningar så tyckte jag det var så fint.
 
 
Jag tog endast med denna bild på grund av vårt namn för den; Rape Alley (det är så grovt att det blir roligt). En jättelång trappa som vi gick på en sen kväll och där uppe satt ett gäng vatten(?)pipsrökande ungdomar.
 
 
När vi spelade Lawn Bowls så var vi fruktansvärda. Seniorerna vi beundrat tidigare fick sina klot centimeter ifrån den vita bollen (The Jack som jag sedan lärde mig att den hette). Vi var glada om vi bara kom någon meter ifrån. Så anledningen att jag kände glädje över att ingen annan använde just den planen var att våra klot rullade över hela området, och vi förstod inte varför. Lutning var väl den vanligaste ursäkten vi hade.
 
Tills en man, som stått och tittat på oss från en balkong långt upp på hotellet, kom ned (kom nu ihåg hur lång tid hissarna tog om de ens kom) och frågade om han kunde hjälpa oss. Eller, vi hade snarare inget val. Det måste svidit ordentligt att se oss vara så gräs(hihi)-ligt dåliga. Men han var en jättetrevlig britt som visade oss hur man skulle göra. Kloten är ju asymmetriska och inte runda, så det förklarade en del.

Tidsinställt inlägg

Jag älskade att titta ut på lägenheterna och drömma att jag bodde längst upp i något av husen där bakom (det var häftigare i verkligheten).
 
Jag älskar min nya zebramönstrade tröja!
 
Just nu är jag på jobbet men tänkte att ni kunde få se några bilder i brist på annat. Efter detta inlägg så är alla bilder jag ville lägga upp från systemkameran publicerade, därmed är det "bara" mappen från digitalkameran kvar. Samt några till mobilbilder.
 
På bilderna ser ni bland annat en marknad som jag, syster och våra föräldrar besökte. Jag var lite bakfull men blev sedan bättre och orkade köpa lite saker. (Ett eget inlägg om sådant kommer som sagt framöver). Som jag nämnt tidigare så tyckte jag om att man fick, i de allra flesta fallen, gå i lugn och ro. Jag bokstavligen avskyr när försäljare sliter i en och skriker "good price for you!" i mitt öra.
 
Jag börjar redan drömma mig bort till en till resa. Det kanske blir en veckas sol innan sommaren till något europeiskt land. Jag vill inte vara tråkig och åka till Spanien en fjärde gång, men jag skulle vilja besöka La Palma. Nåväl, man lär väl jobba för att få unna sig en semester. Så jag lär väl lägga mig i soffan nu och ladda inför morgondagen.

Mina köp i Spanien


Jag hade som mål att hitta något med mupparna under resan, utan större förhoppningar. Men när syster gick in i skobutik flydde jag fältet till butiken mittemot och hittade en skål med Kakmonstret på! Så igår invigde jag den med kaffeglass.
 

Jag ville ha en ryggsäck då jag alltid har det till jobbet, plus att jag var rädd att inte få plats med allt i bagaget/handväskan. Jag hittade denna för 13 euro. Vi får se hur länge den håller.
 

Mycket färg och spets samt ett halsband fyndade jag på ett supermarket.
 

"Du kommer älska mig mer när jag bär denna t-shirt" sa jag till Dan som älskar astronomi. "Jag kan inte älska dig mer än vad jag redan gör" svarade han mig. Naaaw! (På tal om älska, priset för denna låg på cirka 35 kronor - love it!)
 

Mitt bästisbarn Melissa fyllde 7 (!!) år i söndags och därför köpte jag en Elsa-mössa, lite Olof-choklad (systers idé) och en lite tjockare mössa till henne. Den sistnämnda var ärligt talat åt mig till en början men jag tror (och framförallt hoppas) att den var ämnad till barn.
 

Äntligen införskaffade jag mig ett par sköna, tunna, mönstrade byxor! Köptes på marknaden för 5 euro.
 

Jag ägde ingen plånbok vilket blev opraktiskt när man i stort sett bara betalar med kontanter utomlands. Köpte en svart-röd variant i läder. Samt ett par snygga handskar då jag endast använder billiga och mer mönstrade saker. Hon jag köpte den av på marknaden var inte särskilt service minded. Hon pratade i telefon under hela köpet och bokstavligen kastade påsen (för liten dessutom) åt mig istället för att lägga i dom eller åtminstone räcka mig den.

Tidigare inlägg
RSS 2.0