Min brors fotoutställning

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I tisdags så var jag på öppningen av min brors fotoutställning "Hakkors, hjärtan och banderoller". Två av hans talanger (fotografering och skrivande) blandades i en fantastisk men ändå gripande tillställning. Han har verkligen lyckats att fånga starka ögonblick under demonstrationerna.
 
Jag rekommenderar er att göra ett besök i Fredens hus (Uppsala slott). Ta en kopp kaffe och gå runt och kika på väldigt bra bilder. Min favorit är antingen "fredsaktivisterna" eller "den skadade polismannen (jag har hittat på namnen själva men det är vad korten visar). Hur korten ser ut får ni själva se, jag tänker inte lägga upp någon utöver på avstånd. Det kostar inget att gå in och utställningen finns fram till slutet av januari.
 
Efter utställningen så gick några av oss till Koh Phangan. Jag har velat besökt den restaurangen länge men det har aldrig blivit av. Och besviken blev jag inte! Alla tyckte om maten som de fick. Själv valde jag en exotisk cheesecake till efterrätt och till varmrätt Pat thai Koong (nudelwok med scampi). Jag är så jäkla sjuk i huvudet ibland. Jag blev typ generad av att beställa bara för att jag kopplade "Pat" med "Pattar, haha!

Bästa syster och Sämsta filmer

Höst + Vinter. Detta var också från i tisdags, idag är snön borta.
 
 
En av mina favoritglassar. (Jag råkade för övrigt köpa en till förpackning igår...)
 
 
Efter att jag och Sara kommit hem från respektive jobb så hade vi en liten systerdejt. Vi åt sushi och tittade på Enkelstöten (jag såg andra avsnittet idag på play - spännande är den!) innan vi satte igång en DVD. Ja, vi var alltså hos mig kanske ni kan förstå med tanke på sättet vi tittade på film på. Skräckfilmen var som vanligt värdelös. Den fick dessutom mig att aldrig någonsin vilja producera en unge. Men, men. Alla filmer är inte Fifty shades of grey, vissa är mer åt Bride of Chucky-hållet. Titeln på den vi såg var för övrigt Children. Ett Tradera-fynd jag gjorde under min tid av besatthet.
 
Nu ska jag fortsätta med min beställning på ett kollage (lycka är förnamnet), mycket mer än så orkar jag inte ikväll fast att mina projekt var många. Huvudvärk har gjort sig påmind i stort sett hela dagen. Det var dock värre i förmiddags. Då kände jag även av yrsel och vad jag tror är bihålorna, det sistnämnda var något nytt. Men jag kunde inte göra mer än att ta värktabletter och skriva en Facebookstatus om hur ont jag har. Skojar bara. Sådant ligger på min "Jag avskyr"-lista. Lika mycket som jag fascineras över det. Hur ont har man om man väljer att skriva en status om det? Framförallt när det kommer till huvudvärk. Kombinationen skärm + koncentration är väl det sista man vill ha.

Höstbilder 🍁 (och vad jag ogillar med andras bilder)

 






 







Bilden blev inte lika tydlig så som jag ville. Jag låg för övrigt på asfalten och fotograferade (självmordsuppdrag - ja).




Ett stycke mamma på balkongen. Jag gillar denna bild!







 
Varje höst så tänker jag samma sak - jag måste fotografera de färgglada löven! Och varje år inser jag att bladen hunnit ramla ned innan jag tagit mig ut med min kamera. Men igår så hände det - jag tog mig ut efter jobbet i en jakt på hösten. Lyckan blev desto större när jag fick sällskap av min syster. 
 
Men då kan ni även förstå min frustration och irritation när min kamera dog. Jag hann bara ta ett par dussin kort (vilket kan låta mycket men det handlar om några få minuters plåtande). Jag hade ändå hunnit, i beredskapssyfte, lagt min kamera på laddning en halvtimme innan jag gick ut just för att detta inte skulle hända. Det verkade göra mer skada än nytta då min kamera inte varnade för dåligt batteri innan jag gjorde detta.
 
För är det något jag är allergisk emot så är det mobilbilder. Kvalitén är lika eller nästan lika bra med tanke på dagens teknologi men formatet är fortfarande sämre. Men framförallt så känner jag att det är ett extremt ocharmigt sätt att ta bilder på. Det är ingen kritik på alla människor som endast tar kort med mobilerna (vilket säkert är majoriteten av människorna idag), men jag har ägt en kameror sedan jag var typ tio år och för mig är det det enda alternativet att ta bilder på. 
 
Jag fick beröm av en kollega häromdagen om att jag tog bra bilder. Det var väldigt roligt att höra! Jag kanske inte tycker bilderna ovan är förstoringsmaterial men överlag så har jag ett ganska bra självförtroende när det kommer till fotografering. Kanske lite för bra ibland...
 
 
Min make var tvungen att få ned mig på jorden häromdagen när jag väldigt tydligt berättade hur dåliga bilder jag tyckte fanns på sociala medier. "Denna person tror att hen är så duktig på att fotografera men bilderna är ju totalt värdelösa!". Nu står jag visserligen för min åsikt men samtidigt, vad som är bra eller inte bestäms ju inte av mig. Även om jag vore den bästa fotografen i världen (vilket jag långt ifrån är) så har ju alla olika åsikter på vad som är bra.
 
Men för att nämna två saker som jag oftast reagerar på i bilder jag inte älskar (se hur snällt jag skrev detta, jag kunde skrivit "bilder som är totalt jävla värdelösa och som uppenbarligen tagits av en inkompetent fotografwannabe) är stelhet eller brist på fokus. Det första gäller kort på människor där personen är alltför medveten av kameran. Det andra gäller naturbilder. Antingen måste omgivningen vara så pass vacker att bilden automatiskt blir bra. Men oftast så tycker jag att det är svårt att få naturens skönhet på ett kort. Det kan snarare bli väldigt tråkiga motiv. Då brukar jag se till att ett fokus finns med i bilden. Ta bilden jag tagit längst upp som exempel. Hur tråkig skulle inte den vara om jag inte hade några vasstrån med i förgrunden? Annars kan man ju rama in en natur genom att ha skog/kvistar/liknande i minst en sida av kortet. Det ger ett djup som automatiskt gör naturbilden mer intressanta.

Kram från en självutnämnd expert

Nu ligger jag svampigt till

 
 
 
 
 
 
Hösten är lite ångestladdad för mig. Jag menar inte att jag får höstdepressioner, för jag mår lika dåligt under alla årstider (he, he...). Utan för att det är den värsta tiden på året om man har en kraftig araknofobi som en annan. Anledningen till att jag skrev den benämningen och inte den mer tydliga varianten beror på att jag till och med har svårt att skriva ordet, så illa är det :).
 
Men trots detta så är det ju den vackraste årstiden på året! Vi får se om jag tar några löv-bilder i år. Det börjar nämligen bli en tradition att jag aldrig tar mig tid till att göra det innan bladjävlarna ramlar ned. Från det ena till det andra: När detta inlägg publiceras så är jag inte vid datorn. Men då jag är en storbloggare så måste jag ju tidsinlägga inlägg för mina läsares skull. Skämt åsido, men jag vill ta vara på de följare jag har.
 
Dock kände jag mig som en riktig bloggfräsare när jag för en tid sedan fick en förfrågan om ett samarbete. Dessutom på en av mina favoritting här i livet (nallebjörnar). Men när jag skrev tillbaka att jag gärna ville det så fick jag inget svar från företaget. Inte särskilt professionellt, eller hur? Och vem fan lockar med gosedjur och sedan inte fullföljer det? För er som inte är som mig och har fastnat i en femårings utvecklingsstadie så kan ni jämföra det med att ni lovas diamanter men ändå får stå lottlösa i slutändan. Det känns med andra ord förjävligt!

Och ni kvinnor klagar på att föda barn

 
Kan vara de sista humla-bilderna jag tar i år.
 
Lite av all rönn som vi har i trädgården. Ni vet väl vad man säger? Mycket rönn - en kall vinter. Det är vi väl värda efter denna varma sommar...
 
Jag brukar skryta över att jag aldrig blir förkyld men tji fick jag. Jag må överdriva med mitt val av rubrik men på något sätt har jag nästan hellre en förkylning i förlossnings-stadiet. Det här mellantingen är rätt opraktiskt. För jag var så pass frisk att jag inte ville sjukanmäla mig inför min jobbhelg, samtidigt så ville jag inget hellre än att titta på mord, äta ostbågar och snorta alvedon. Nåväl, förkylningen var intensiv men kort - idag mår jag mycket bättre och ska utnyttja detta till promenad med syster och avcheckning av tråkiga måsten.

När 4 av 5 på Elgiganten hatar sitt jobb

Min nya kamera VS min gamla.
 
Det känns sådär att ta halvtaskiga bilder med en digitalkamera när man har en ny systemkamera.
 
 
Ett perfekt kamerafodral införskaffades med, den kunde inte bli mindre!
 
 
Jag har länge velat införskaffa mig en ny systemkamera. Jag har en sedan tidigare som jag tycker mycket om. Men den tar jag ogärna med mig hemifrån av praktiska skäl. Däremot så älskar jag inte kvalitén på bilderna som mina digitalkameror ger mig. Därför ville jag alltså ha ett mellanting av dessa: en systemkamera som är smidig att ha med sig.
 
Valet blev en Sony A6000, en kompakt systemkamera på 285 gram. Min favoritegenskap är, förutom vikten, att den har 179 fokuspunkter. (Den har för övrigt 24,3 Mpxl för den som undrar). Moderniteter som Wifi har den också, vilket är nytt för mig. Ikväll ska jag testa att överföra bilder till min mobil! Jag ska även känna av om jag behöver ett större objektiv till kameran (de jag har passar inte), jag hoppas att jag slipper!
 
Dock märktes det att personalen på Elgiganten ville hem en fredageftermiddag som detta. Vi gick fram till ett gäng på fyra-fem arbetare och frågade en av dom om hjälp med kameran. Han tittade tröttsamt på oss och gick ett par steg mot sina kollegor och sa något jag inte hörde. Jag antar att han ville få någon annan att ge oss service. Vilket han alltså inte sa utan enbart "gå och ställ er vid datorerna och vänta".
 
Vilket vi gjorde i tusen år kändes det som. Jag har inget emot att göra det, men då vill jag gärna veta varför. Typ; "jag har en kollega som gärna hjälper er, men just nu har han en annan kund så är det okej om ni väntar en stund tills han är klar?". Nu visste man ingenting, speciellt inte då typ tre Elgiganten-killar (som stått i klungan där vi bad om hjälp) gick förbi oss flera gånger.
 
Lång historia kort; till slut kom en kille fram till oss (som vi inte sett tidigare och därmed inte ingått i Vägra-Jobba-Gänget) och frågade om vi ville ha hjälp. Han var enormt kunnig och trevlig så mitt humör svängde tillbaka till lycklig igen! Hon i kassan sa förresten rakt ut att hon ville hem, men det gjorde hon med ett leende och sådant älskar jag! Det är sura miner jag avskyr, att vara trevlig mot kunder är ansträngande (jag har själv jobbat i butik) men kan man inte låtsas vilja ge hjälp så bör man säga upp sig.
 
På tal om bilder och nya leksaker. Det jag älskar med min nya dator är att när jag lägger in bilder så vänder den dom av sig själv. Annars brukar jag alltid börja med att markera alla stående bilder jag tagit för att "rotera åt höger". Nu känner den på något sätt av vilka bilder som ska vridas - jättesmart!

Naturfotografen

 
 
 
 
Här är mina senaste bilder från när jag ålat omkring i trädgården. Med kameran i högsta hugg och med blommiga, färggranna tights så måste jag se ut som en riktig naturfotograf. Jag har även tagit ett par bilder på en snigel samt en groda. Jag älskar groddjur och den formen av blötdjur, men tyvärr så kan även jag erkänna att de inte blir så vackra på bild. Snarare äckliga. De är väl lite som mig helt enkelt, he,he.

Igår hämtade jag och maken ett USB med 450 bröllopsbilder - så otroligt roligt att se! Vi hämtade även en drös från min bror och pappa så nu har vi bilder att välja på. Jag har på grund av tidsbrist (och trötthet efter lördagens fest) inte tittat på mer än förstnämndas och då varvade jag tårar med skratt. Det fanns nämligen videoklipp vilket vi inte alls hade räknat med - men det var det bästa man kunde få. Det fanns allt från min sambos tal och vår bröllopsvals till tjejernas sång och hela "Skoleken". En mer perfekt dag kunde vi inte haft och man påmindes verkligen om det när man såg bilderna/filmerna. Det enda dåliga är att vi aldrig får uppleva allt igen, men jag vet innerst inne att det är ju själva poängen med ett bröllop.
 
Så, som sagt, ni kommer få bröllopsbilder resten av året. Men denna vecka kommer fyllas ut med andra nöjen - jag har flera roliga planer! En av sakerna är ju givetvis lördagen, då jag och min favorittjej ska få se min största idol (delat med E-type och ABBA - givetvis) i Globen. Be till gud att jag inte sjunger med i Céline Dions låtar.
 
Imorgon ska dock dagen gå till att förbereda tack-kort. Det kommer kännas lite pinsamt att de skickas långt efter bröllopet, men vi har inte haft något val. Bara att välja bilder samt bestämma layout tar tid. Dessutom ska jag göra dom personliga (ni vår se framöver hur jag tänker). Våra gäster har lagt ner så extremt mycket tid, energi, tankar, kärlek och pengar på oss att jag inte vill ta en genväg när det kommer till att visa den enorma uppskattning och tacksamhet som vi känner för dessa människor.

Hackspett

 
 
 Det var väldigt roligt att fotografera min granne Hacke idag! Av typ hundra bilder så blev det bara två som blev dugliga. Dels så är det svårt att få bra bilder när någon headbangar frenetiskt, dels så var jag dålig på att använda manuellt fokus, så ofta låg skärpan på trädet - inte pippin.
 
I övrigt är jag inte särskilt fågelintresserad. Jag fick exempelvis googla stavningen på min fågelmodell ovan, trodde faktiskt att den hette "hackspätt". Man fick väl ett trauma av fågellektionerna i skolan då man skulle para ihop olika kvitter med rätt fågel. Jag fick noll rätt av vad som kändes som tusen möjliga.

Snövyer ❄

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igår var jag och syster ute och letade bidrag till fotogruppen som vi är med i. Vi har inget särskilt tema denna gång så därmed drog vi till Gammelhus och fotograferade omgivningarna i brist på andra idéer. Vi blandade in lite rekvisita för att få bilderna lite intressantare, syrran hade en isbjörn och jag en ballong. Hennes bilder blev klart mycket bättre än mina. För ballonger har en förmåga att gå sönder och att flyga dit man inte vill. Trots det så var det roligt!

Mord-missar

Ett foto jag tog för ett par veckor sedan på temat "Omodern".
 
 
Just nu håller jag på att göra en checklista inför den 20:e maj. Jag har såklart gjort det innan men denna gång vill jag ha den ännu mer detaljerad. För det är mycket som jag glömt att skriva upp. Dessutom är det en ursäkt till att go bananas med emoji-bilder vid varje rubrik.
 
Nu ska jag göra äggmackor och sedan lägga mig i soffan och titta på mord. Jag har vid det här laget nästan sett varje del av "Brottsplats USA" men det finns ju en hel del andra dokumentärer i ämnet. Det är väl den enda fördelen med kallblodiga mördare, dom håller mig sysselsatt på kvällarna. Jag är alltid lika fascinerad över hur otroligt korkade mördare är. Dom har uppenbart inte tittat på faktaprogram i ämnet.
 
 
Saker mördare ofta inte tänker på under sina brott:
  • Att blod ALLTID syns. Det spelar ingen roll om du skrubbar golvet med alla produkter från Coops städavdelning. Sprayar man med rätt ämne (exempelvis Luminol) så ser man precis vart all blod varit. Och ja, det är bara tv-serier som använder blått ljus till detta moment.
  • Vi har telemaster, som många mördare glömmer. Så att ringa någon i samma område som ett brott begåtts är inte så smart. Eller för den delen ringa någon direkt innan och efteråt, eller stänga av den just när någon mördats, etcetera.
  • Ett avlossat vapen avger krutrester. Så nej, man kan inte säga att personen sköt sig själv när hen ligger med rena, nypondoftande tassar. Eller för den delen ha skotthålet på vänster sida av huvudet när hen är högerhänt. Det händer skrämmande ofta.
  • Man bör slänga allt som har med sitt brott att göra. Jag har sett flera gånger hur silvertejp och/eller en sopsäck på offret kopplats till en rulle som finns i den skyldiges garage. Eller att de behåller kläderna eller skorna som de hade på sig. Varför har man kvar sådant?
  • Du kan inte ta bort bevis på din dator. Många tror att det räcker med att ta bort sökord från sin historik eller att radera ett mail. Men med rätt kunskaper kan det återskapas. Och då blir det svårt att förklara varför man googlat "dödlig dos arsenik". (På tal om det så blev en man i USA utfrågad varför han googlat på så makabra saker. Det visade sig att han var manusförfattare till en kriminalserie).
  • Det ser inte bra ut att du införskaffat en hög livförsäkring typ fem veckor innan din fru dör. Oftast i samma veva som du drabbats av ekonomiska svårigheter. Eller att det finns bevis på att du nyligen precis träffat någon annan. (Eller för den delen blir tillsammans med någon som "bara är en nära vän" precis efter mordet). Detta händer också oroande ofta.
  • Att det nästintill är omöjligt att inte lämna spår efter sig. Ett hårstrå, ett enda fiber, ett blad från en särskild växt, ett avtryck från din sko/bil/handflata...
  • Det går inte att lita på alla människor. Ofattbart många skryter för sin cellkompis i häktet om sitt "perfekta mord". Det är väl klart att den som får höra all information tar tillfället i akt och tjallar för att tidsbegränsa/minska sitt straff? Ditt falska alibi är inte heller alltid vattentät.
  • Att elda upp bevis försvårar en utredning men tar inte bort all bevis. Och att använda massa tändvätska är inte särskilt smart.
  • Att inte vara korkad när det kommer till "bilolyckor". Jag har sett ett flertal gånger hur ett offer sitter död i passagerarsätet men att bilstolen är mycket längre bak än vad en person med den längden kan köra i. Eller att det inte finns några bromsspår när mördaren kört av vägen, dessutom aldrig med en särskilt hög hastighet. Skadorna och blodet brukar dessutom aldrig stämma in på en dödlig bilolycka.
 
Jag hoppas att ingen ser detta som tips från min sida :). Mitt syfte är att visa hur otroligt beundransvärt det är med dagens kriminalteknik. DNA är väl min favoritbevisning, såklart. Det känns fantastiskt hur cold cases kan lösas när de återupptas och DNA:testas.

Red and black

 
 
 
 
 
I brist på andra bilder så lägger jag upp några från ett par helger sedan. Vi var med på ett litet fotoprojekt, därför bär alla svarta plagg (förutom jag då). De röda byxorna älskade jag för övrigt, tyvärr så var de en aningen för tighta. En böjning och mina grandma's hade kommit fram från den spräckta sömmen. (Jag ogillar verkligen ordet "spräckt" - det låter så äckligt).
 
Den senaste tiden har jag antingen jobbat eller hållit på att planera en massa inför framtiden. Vad jag ska hitta på framöver tänker jag skriva när allt blivit mer bestämt, det blir roligare så. Spekulationer är sällan intressanta. På tal om planer så är veckan gå till lite (betoning på detta) jobb, en "föreläsning" och en dag i Stockholm. Jag avslutar veckan med en dag med familjen och en bunt sällskapsspel. Jag kan med andra ord inte klaga!

Frostbiten ❄

 
 
 
 
 
 
Häromdagen stod jag i trädgården och förevigade frosten. Jag älskar verkligen mitt nya objektiv! Jag behöver knappt röra på mig för att få bra närbilder långt borta. Vilket för övrigt min Gear Fit 2 inte riktigt gillar. Ligger jag och drar mig i sängen så blir den sur, vibrerar och skriver att jag ska "upp och hoppa". Å andra sidan så peppar den mig när jag promenerar med texter som "bra tempo!" och "fortsätt så!". Så jag förlåter den.
 
Gårdagen (och dagen) bestod av att jobba bland män vilket känns helt surrealistiskt. Vi har nämligen fått godkännande till att förnya ett par rum i basen, så jag har gått omkring bland både tapetserare, golvläggare och elektriker. (Tacka fan för att det finns en toalett i källaren med andra ord). "Det är bara några brandmän som saknas" som en målare sa. Efter jobbet sov jag på soffan, gjorde en ugnspannkaka med bär samt tittade på mord. Nu ska jag testa Gevalias Cappuccino Daim - det låter för bra för att vara sant.
 
På tal om dryck, igår lärde jag mig hur man beställer hem varor från Systembolaget (killen på mitt ombud dog nog lite av min okunnighet i frågan). Jag beställde, förutom "det gamla vanliga" (rödtjut och bubbel) äntligen en Licor 43 och en vinare som lät riktigt god; Wild Rhubarb Sparkling.

RSS 2.0