Stugmys med tjejerna

Första kvällen bjöd bland annat på lyxlax.
 
Sangria-skål!
 
Lördagen startade med ett morgondopp.
 
Loppmarknad.
 
 
Galleria-shopping.
 
Vi åt jättefräsch sushi.
 
"You can't buy happiness but you can buy bags and that's kind of the same thing".
 
Vi hittade kvällens middag i skogen.  (Ha, ha...)
 
Vi tog en lång skogspromenad när vi kom hem från stan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kvällsmacka vid vattnet.
 
 
Vi "spelade" Tjejmiddag.
 
Sara hade gjort en jätterolig frågelek. Och jag vann!
 
 
När jag och syster fyllde 30 så fick vi en all inclusive-helg i Ludvika av Mickan och Maria. Och efter sju månader var vistelsen äntligen här! Det har verkligen varit jättemysigt även om det gick lite väl fort. Läget är ju helt fantastiskt, jag skulle också vilja ha en sån sommarstuga! För vem är inte svag för sjötomt och noll grannar?
 
Dock måste jag erkänna att jag hade lite panik första kvällen då det inte fanns en toalett. Min syster fick hålla upp dörren medan jag kissade så att jag snabbt kunde hoppa ut från dasset, haha. Men det gick fort innan jag vande mig. Och jag måste säga att det var en spännande upplevelse att leva utan dusch och toalett.
 
Som ni ser på bilderna ovan så gjorde vi allt från promenerade, shoppade, dinerade, badade och spelade. Men mest av allt så pratade vi, våra munnar gick nog i ett hela helgen. Okej, nu överdriver jag lite för på fredag kväll var alla helt utslagna. Och söndagen ska vi inte prata om!
 
Vi lade oss nämligen klockan fem på söndag morgon efter timmar av vindrickande på bryggan. Bakfyllan var ett faktum! Det var tur att en av oss var mer städad så att hon kunde köra hem när vi väl hade kommit upp ur sängarna och städat ur stugan. Vi andra tre satt illamående i bilen och försökte komma på varför vi tyckte det var en sådan bra idé att tömma bag-in-boxen. Men roligt hade vi! 😄 Denna helg kommer jag att leva på länge. Jag tänkte för mig själv; "hur lyckligt lottad är inte jag som får vara med om detta? Inte nog med att jag får låna en helt underbar stuga, dessutom är jag inte bara med en utan TRE snälla och roliga tjejer under denna vistelse".
 
Den enda saken jag tyckte var negativt med vistelsen är ett fotografi jag inte tog. Jag erkänner att jag har lätt att älta och detta är en sådan sak som jag tänker lite för mycket på. Jag såg nämligen två uniformklädda poliser sitta på huk och klappa ett par söta hundrar. Gissa vilken fin bild det hade varit! Men jag kunde inte förmå mig till att ta upp kameran eller mobilen. För tänk om poliserna hade sett det och ännu värre: blivit upprörda över att jag smygfotade dom. Kanske jag gjorde rätt i att låta dom vara... Samtidigt så skulle ju inte kortet visa dom i en utsatt situation utan tvärtom. Oavsett så borde jag släppa detta nu då gjort är gjort.

Amsterdam - Dag 6

 
 
"Dolls' house of Petronella Oortman" av Jacob Appel (1710).
 
The Cuypers library.
 
Tavlan som lockar mest besökare.
  
"Nattvakten" av Rembrandt (1642).
 
"Meagre company" av Frans Hals och Pieter Codde (1637).
 
 
"Självporträtt som aposteln Paulus" av Rembrandt (1661).
 
 "Kökspigan som häller upp mjölk" av Johannes Vermeer (1657-1658).
 
Jag, syster och en Rembrandt-tavla. Inget märkvärdigt! 😉
 
"The massacre of the innocents" av Cornelis Cornelisz (1590).
 
“Pronkstilleven” av Adriaen van Utrecht (1644).
 
"De geschutgieterij van Hendrik Trip in Julita Bruk in Zweden" av Allaert Van Everdingen (1650-1675).
 
En farbror och vad man kan gissa hans barnbarn. De var så söta tillsammans!
 
"Self-portrait" av Rembrandt van Rijn (1628). 
 
"Banquet at the Crossbowmen's Guild in Celebration of the treaty of Münster" av Bartholomeus van der Helst (1648). (Gud vad långt... Kunde inte tavlan bara heta "Gruppbild av män i trikårer"?)
 
"Self-portrait" av Vincent van Gogh (1887).
 
Denna skulle vara fint i mitt vardagsrum. 
 
 
 
Håret 😍 (Allvarligt talat, jag såg typ ut sädär 1999).
 
Duktiga, unga musiker i "The passage" (där cyklister kan köra igenom museet - only in Amsterdam).
 
 
Vad kvinnan skulle göra är oklart.
 
 
 
 
 
 
 När jag kom hem bytte jag och min make chokladpresenter ❤ (Jag köpte även hem lokalt gin).
 
 
Vårt plan skulle gå 21:00 på vår sista dag, därmed hade vi gott om tid att upptäcka Amsterdam lite mer. Och vad passar inte bättre än att spendera dagen på Rijksmuseum? Där finns 8000 spektakulära möbler och imponerande tavlor från de senaste 800 åren i Nederländerna, det mesta kommer dock från 1600-talet. Där finns även arkeologiska artefakter, skulpturer, porslin, föremål från holländsk sjöfartshistoria, med mera... Ska man gå i lugn och ro så rekommenderar man att man besöker detta museum under flera dagar, vi hann dock med alla våningar under några timmar. Jag har hur många bilder som helst från museet, det mesta var ju mycket iögonfallande.
 
Efteråt så gick vi till en marknad där vi bland annat köpte kaffe och nötter. Det kan man inte ha för mycket av! Sedan åt vi charkmat på hotellet tills vår taxi kom. Tydligen kostar det extra att betala med kort, som att det inte räckte med 40 Euro för typ 12 minuters taxifärd. Snacka om motsatsen till ett modernt samhälle.
 
Säkerhetskontrollen på flygplatsen var inte att leka med. För det första så gick man inte, som i alla fall jag är van vid, förbi en vanlig metalldetektorbåge. Utan man skulle ställa sig i den med typ en meter mellan fötterna och handflatorna bredvid huvudet. Men det som slog allt var mannen som skulle hjälpa en. "Lägg ALL elektronik i lådan" skrek han som en militär. Mannen framför oss började stressat gräva i sina fickor och fick upp ett kvitto, han frågar lite nervöst vad han ska göra med det varav militär-wannaben börjar gorma om att "Jag sa att ALLT ska ligga i lådan!". Jag var så jäkla glad att jag inte försökt att smuggla in en haschkaka. Han skulle bokstavligen ha dödat mig.
 
Nu ska jag gå ut och hjälpa maken i trädgården. Det är den enda helgen på sex veckor som vi har tillsammans, så det gäller att passa på att ha kvalitetstid. Jag har även umgåtts med mina föräldrar, det var evigheter sedan jag såg dom. Nästa vecka jobbar jag bara på måndagen, ibland undrar jag som sagt hur jag får ihop en lön, haha. Nejdå, jag har min "mördarhelg" egentligen men jag har tagit tre dagars semester. Känns återigen som om jag inte gör något annat än tar ledigt. Har även ansökt om ledighet på julaftonskvällen, vill verkligen inte jobba till 22 😩. Midsommar, Juldagen och Nyårsafton brukar jag jobba och det gör inget. Men julaftonskvällen är för fan helig. Ursäkta mitt kristna språk. Men tyvärr så kommer nog ingen att kunna tillsättas på det passet. Det enda "positiva" är att jag inte jobbat julafton på väldigt många år, så jag antar att det är min tur.

Amsterdam - Dag 4

 
 

Här åt vi frukost - rekommenderas starkt!
 
 
 
 
 
 
 
Albert Cuyp Market.
 
Syster 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 När vi vaknade på vår fjärde dag så tänkte vi utforska vår närhet. Tidigare har vi ju främst besökt andra stadsdelar. Först så gick vi till Coffee & Coconuts, snacka om en Instagramvänlig frulle! Gott var det med. På vägen därifrån gick vi av en slump förbi den kända marknaden Albert Cuyp. Den var rätt klassisk innehållsmässigt, tyger ska vara det mest rekommenderade köpet där. Det jag köpte kommer i ett eget inlägg.
 
Sedan gick vi till Vondelpark, den sevärdhet som låg i princip bredvid oss. Det är Amsterdams största stadspark och sägs vara den kändaste parken i Nederländerna. 10 miljoner människor besöker den 45 hekatar stora parken varje år, både nederländare och turister. 
 
Jag fick en skräckfilmskänsla under vårt besök. Jag syftar inte på alla hundra cyklister eller den chi gong-utövande mannen på gräsmattan (nu förbjöds jag att fotografera honom, men jag lovar att han var en oblyg karaktär, haha!). Utan ni vet när man i skräckfilmer försöker rymma från något eller någon, och det slutar med att man hamnar på samma plats igen fast att man gått i en helt annan riktning? Så blev det i Vondelpark, vi gick en stund tills vi kom till det fina huset och fåglarna som ni ser ovan. Sedan gick vi vidare men hamnade efter ett tag på exakt samma ställe. Vi måste ju uppenbart gått i en cirkel tillbaka (parken är ju enorm, dessutom med genvägar som kanske är senvägar?). Men det kändes verkligen inte så, därmed fick jag en lite spooky känsla.
 
När vi kom tillbaka till vårt hotell gjorde vi oss redo för ett besök i Red Light District. Det är ju trots allt därför man åker till Amsterdam, typ. Tur att syrran hade en god flaska bubbel med sig, för den jag hade köpt smakade så jäkla illa. Sedan gick vi i spöregn mot det kända prostitutionsstråket. På vägen blev jag kissnödig så vi stannade på en liten pub där jag fick tömma blåsan och sedan fylla den med en öl. 
 
Lång historia kort; vi kom hem efter en lång natt på ett uteställe vid Rembrandt square. Vi kom alltså inte längre än så, men med tanke på hur roligt vi hade det så gjorde det inget! Ibland är det skönt att inte följa ens planering till 100% utan att låta ödet bestämma lite. Men det är klart, vid nästa besök så ska vi dit!

Amsterdam - Dag 3

En god frukost! Bortsett från att jag inte är ett fan av tjocka, torra brödskivor. Vilket halva mackan var.
 
"Big shoe" - borde finnas fler butiker som dessa i Swidän!
 
Cow museum.
 
 
Mouse Mansion. Som jag hade på min To-do-list och råkade gå förbi av en slump.
 
De kan sina ostar!
 
 
Badhuset vi besökte. Berättar mer om det nedan!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min typ av middag!
 
En trappa man inte ska gå i som trött/full/blind.
 
 
 
 
Europas högsta gunga.
 
A'dam Lookout.
 
 
 
 
Anne Frank House. (Är det bara jag som tycker världen blivit lite tragisk när man till och med måste ta selfies framför en byggnad som representerar något så tragiskt?).
 
 
 
 
Under tredje dagen så tog vi en båtfärd på kanalerna efter frukosten. Det finns som sagt alla typer av båtturer, från röka-på-båtar till pizzabjudningar. Vi valde att åka i en Hop-on-hop-off-båt av praktiska skäl. Vi ville nämligen se Anne Frank House (att gå in var slutsåld sedan veckor tillbaka) och det huset låg flera stopp bort från oss - perfekt för oss som ville vistas en stund på vattnet.
 
Vi tittade på pampig arkitektur efter det, men man blir verkligen blind för det vackra efter ett tag. Inte bara för miljöerna utan deras byggnader och kyrkor. Middagen intogs på ett ställe vi inte planerat, hungern var ett faktum. En mysig "tradition" vi hade var att alltid ta en kopp kaffe i hotellsoffan innan vi gick upp på vårt rum. Gott och mysigt! Där fanns också hotellets katt, den var rätt charmig. Låg gärna bredvid besökare och vilade.
 
Jag höll på att glömma det viktigaste; det absurda badhuset! Eller så är det bara jag, den blyga svennen, som tycker det var ett märklgit upplägg. Vi skulle nämligen till ett badhus efter middagen (bilderna ligger helt i oordning ser jag nu...) och där hade de ett gemensamt omklädningsrum. Sjuttioelva olika bås låg som en labyrint i lokalen så tanken var att man skulle ta ett varsitt bås, hur man stängde de båda dörrarna in till dom var oklart. Vi hittade en större variant (för förälder och barn) med lås.
 
Duscharna var visserligen uppdelade men helt öppna med full insyn från simbassängen. Nu var väl tanken att man skulle duscha i badkläder, förstås. Men det var ändå en utformning jag inte var van vid. Vi ville inte släpa med oss handdukar heller så vi fick en varsin från receptionen, som var lika stora som en näsduk ungefär. Jag trivdes inte att gå med min näsduk och lilla bikini framför främmande män. Men man ska väl ta seden dit man kommer och vara mer öppen, I guess.

Blixtar 🌩️

 
 
 
 
 
I förrgår natt fick jag ett meddelande om en svart "vägg" med massa blixtrar. Jag var så himla glad! Dels för att jag alltid fascinerats av åska och blixtrar (även om detta var kornblixtar och därmed inte lät). Men även för att det var riktigt roligt att fotografera! Nu fick jag tyvärr inte särskilt många (eller bra) bilder trots att det blixtrade till ungefär var åttonde sekund. Dessutom filmade jag inte ljusshowen heller... Men man kan inte lyckas jämt.
 
I natt sov jag bara en timme, resten av natten låg jag mest och vred mig och kollade på hur många timmar jag har kvar att försöka sova på. Kände en oro i kroppen utan någon särskild anledning. Så nu kämpar jag mig med att inte lägga mig innan 20:00. Imorgon vill jag vara pigg då jag jobbar förmiddag igen och sedan ska ut på galej. Det kändes konstigt att jobba idag även om jag smygstartade med två arbetsdagar förra veckan. Vad hände med semestern liksom?
 
Nåväl, jag avslutade semestern igår på bästa sätt, nämligen genom att spela Plump och äta kebabtallrik hemma hos syster och svåger. Och Bob! Jag fick för övrigt den bästa starten på dagen idag när jag tittade upp mot deras lägenhet och såg honom stå och titta mot mig i fönstret. (För er nya läsare; Bob är alltså en söt hund och inget fönsterstirrande psyko. Vilket i och för sig skulle vara smickrande att ha efter sig).

"Jag känner också så!". Nej det gör du inte.

 
 
 
 
 
 
 
 
I söndags var jag och maken vid nattnet och drömde oss iväg. Båda är rätt inne att införskaffa en båt. Eller, främst min man då han nästan allitd haft det i sina ägor. Men jag måste medge att jag själv börjar tycka om den tanken. Om någon finkammar båtjäkeln så inga spindlar finns där.
 
På tal om dom äckliga djuren och vad andra tycker är vidrigt så såg vi en huggorm när vi var på väg tillbaka till mina föräldrar. Jag är inte ett dugg rädd för dom reptilerna utan gick rätt nära för att få bra bilder. Det är inget jag tänker visa här i bloggen för det är inte snällt mot de fobiker som läser min blogg. Men det är kul för mig att ha kvar dom, jag tror faktiskt att jag aldrig sett en orm innan förutom som barn när jag hade en runt halsen. (På Skansen alltså).
 
Det finns två saker jag avskyr här i livet och som människor regelbundet jämför sig med utan att komma upp i mina nivåer. Förstå mig rätt, jag ser inte det som en tävling utan jag säger detta enbart för att det helt enkelt är så. I många år så har jag glatt mig åt att hitta en jämlike. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "vad roligt att jag äntligen hittat någon som förstår mig till 100%" (typ). Sedan visar det sig alltid att de missuppfattat hur pass jag avskyr dom två sakerna. Nu hatar jag inte bara två saker i livet kan jag tillägga, ifall någon skulle tro att jag var en positiv jäkel.
 
 
Här är de två sakerna jag pratar om:
 
1. Min fobi för spindlar. Jag vet att det är en av världens vanligaste fobier så jag är allt annat en ensam om att ha en extrem rädsla för dom insekterna. Men jag har hittills inte mött någon som är så fobisk som mig. I stora drag så kan jag säga att jag inte mött någon som är så tvångsmässigt rädd vad jag är. Den rädslan är en jättestor del av mitt liv och ja, jag vet att jag borde göra något åt det...
 
2. Min avsky för smör. Jag har så många gånger hört "jag gillar inte heller smör" och 10 gånger av 10 så ser jag att de brer en smörgås jag aldrig skulle äta. Visst, de har sådana gånger ett tunnt lager men inte så minimalt som jag föredrar. Nuförtiden använder jag aldrig smör på mina mackor för jag har insett att det ändå inte gör någon skillnad, "fuktmässigt", när jag typ gräver bort halva mackan för att få det tunnaste lagret jag kan få. På rostat bröd har jag dock alltid rätt mycket smör för då känner jag inte smaken. Och som ni förstår är köpta mackor uteslutna om de inte innehåller röror, för då brukar de låta bli smörbyttan. Jag ber heller aldrig någon på ett café att bre en macka till mig för de brukar aldrig inse hur lite jag faktiskt vill ha av den mejeriprodukten. Mina nära och kära har däremot stenkoll på hur lite jag vill ha, det är praktiskt.
 

Fotokurs

 
 
 
 
Den första praktiska uppgiften: att fotografera en person (vår lärare) i rörelse med olika inställningar.
 
 
 
Porträttfotografering i olika vinklar/ljus.
 
 
 
 
Gott om utrymme på tåget. Invigde en av ryggsäckarna som vi köpte i Thailand, snygg va?
 
Jag och brorsan avslutade dagen med sushi. Jag älskar att jag fick egentid med honom!
 
 
Igår var jag i Stockholm på fotokursen som jag fick av min bror. Vi båda var lite trötta, han hade hamnat i huvudstaden klockan 05:00 efter tolv timmar i en buss. Jag hade varit vaken sedan 04:00, inte ätit på ett dygn och var faktiskt lite sliten av veckan som varit. Främst på grund av sömnrbist men även av roligare anledningar som en babyshower som hölls hemma hos mig. Men det går jag berätta om en annan gång.
 
Kursen var för en liten grupp (thank god) och i fyra timmar där information blandades med praktiska uppgifter. Det jag ångrar är att jag inte gått igenom min kamera innan för jag är väldigt ovan med att ändra de manuella inställningarna så det blev lite stressigt att helt plötsligt kunna det på en sekund. Annars flöt det på bra och jag tycker att jag lärde mig allt från de mest grundläggand (ni vet bländare, ISO-tal och slutartid) till övriga saker som fokuspunkter, histogram och så vidare. Det var en stor fördel att ha min bror med som ändå jobbar med att fotografera. En kvinna som satt bredvid oss var lika vilsen som mig och hade en exakt likadan kamera så vi höll lite ihop med.
 
Dagen flöt på så himla bra igår. Jag tvingade min man att skjutsa mig till Uppsala på morgonen och därefter åkte jag endast i en halvtimme till Stockholm. I första klass, så jag hade min egna soffa där uppe. När jag kommit tillbaka till Uppsala efter kursen så gick min buss bara några minuter efter att jag kommit till hållplatsen. Små saker som gör mycket. När jag väl satt mig på bussen så hör jag någon säga "det där är min plats!". Det tog flera sekunder innan jag insåg att det var min älskade Mickan som stod där. Jag älskar hennes humor, haha! Det kändes så himla roligt att en sådan bra dag kunde avslutas så perfekt.
 
Men hur känner jag, den eviga gröna-knappen-förespråkaren, om att helt plötsligt få se den riktiga fotografvärlden? Lite både och kan jag säga. Jag förstår grejen att ändra inställningarna för bilden själv, att använda Raw istället för JPG, att använda Lightroom istället för ett standarsprogram, och så vidare. För i det stora hela så blir blderna bättre. Och jag känner, efter att ändå lärt mig att plåta mauellt nu, att det blir lite roligare att fotografera när man kan styra upplägget lite mera själv. Exempelvis, hur snyggt är det inte med en oskarp bakgrund? Lite koll på bländartalet och det kan ordnas. Eller det klassiska exempelet med att plåta någon framför ett fönster. Fotograferar man med Auto så är det rätt hopplöst.
 
Men, med det sagt, så kommer jag alltid ha en hundra procent förståelse för de som endast fotar i autoläge. För jag har alltid varit intresserad motiv - inte inställningar. Jag är långt ifrån ett proffs men ändå har jag fått mycket komplimanger i mina dagar när det kommer till fotografier jag tagit. Och då de bilderna till 100% tagits med full automatik så visar ju de att man kan lyckas med en bra bild utan att göra det så krångligt för sig. Men efter gårdagen så har jag ändå mer förståelse för manuell fotografering och jag kommer att fortsätta öva på så att det sitter. Fyra timmar räcker såklart inte för att förstå allt. Och sedan ska jag nog varva inställningslägena. Jag tror inte att jag har tålamodet att ändra inställningar innan varje jäkla motiv. Pardon my french.

Min brors fotoutställning

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I tisdags så var jag på öppningen av min brors fotoutställning "Hakkors, hjärtan och banderoller". Två av hans talanger (fotografering och skrivande) blandades i en fantastisk men ändå gripande tillställning. Han har verkligen lyckats att fånga starka ögonblick under demonstrationerna.
 
Jag rekommenderar er att göra ett besök i Fredens hus (Uppsala slott). Ta en kopp kaffe och gå runt och kika på väldigt bra bilder. Min favorit är antingen "fredsaktivisterna" eller "den skadade polismannen (jag har hittat på namnen själva men det är vad korten visar). Hur korten ser ut får ni själva se, jag tänker inte lägga upp någon utöver på avstånd. Det kostar inget att gå in och utställningen finns fram till slutet av januari.
 
Efter utställningen så gick några av oss till Koh Phangan. Jag har velat besökt den restaurangen länge men det har aldrig blivit av. Och besviken blev jag inte! Alla tyckte om maten som de fick. Själv valde jag en exotisk cheesecake till efterrätt och till varmrätt Pat thai Koong (nudelwok med scampi). Jag är så jäkla sjuk i huvudet ibland. Jag blev typ generad av att beställa bara för att jag kopplade "Pat" med "Pattar, haha!

Bästa syster och Sämsta filmer

Höst + Vinter. Detta var också från i tisdags, idag är snön borta.
 
 
En av mina favoritglassar. (Jag råkade för övrigt köpa en till förpackning igår...)
 
 
Efter att jag och Sara kommit hem från respektive jobb så hade vi en liten systerdejt. Vi åt sushi och tittade på Enkelstöten (jag såg andra avsnittet idag på play - spännande är den!) innan vi satte igång en DVD. Ja, vi var alltså hos mig kanske ni kan förstå med tanke på sättet vi tittade på film på. Skräckfilmen var som vanligt värdelös. Den fick dessutom mig att aldrig någonsin vilja producera en unge. Men, men. Alla filmer är inte Fifty shades of grey, vissa är mer åt Bride of Chucky-hållet. Titeln på den vi såg var för övrigt Children. Ett Tradera-fynd jag gjorde under min tid av besatthet.
 
Nu ska jag fortsätta med min beställning på ett kollage (lycka är förnamnet), mycket mer än så orkar jag inte ikväll fast att mina projekt var många. Huvudvärk har gjort sig påmind i stort sett hela dagen. Det var dock värre i förmiddags. Då kände jag även av yrsel och vad jag tror är bihålorna, det sistnämnda var något nytt. Men jag kunde inte göra mer än att ta värktabletter och skriva en Facebookstatus om hur ont jag har. Skojar bara. Sådant ligger på min "Jag avskyr"-lista. Lika mycket som jag fascineras över det. Hur ont har man om man väljer att skriva en status om det? Framförallt när det kommer till huvudvärk. Kombinationen skärm + koncentration är väl det sista man vill ha.

Höstbilder 🍁 (och vad jag ogillar med andras bilder)

 






 







Bilden blev inte lika tydlig så som jag ville. Jag låg för övrigt på asfalten och fotograferade (självmordsuppdrag - ja).




Ett stycke mamma på balkongen. Jag gillar denna bild!







 
Varje höst så tänker jag samma sak - jag måste fotografera de färgglada löven! Och varje år inser jag att bladen hunnit ramla ned innan jag tagit mig ut med min kamera. Men igår så hände det - jag tog mig ut efter jobbet i en jakt på hösten. Lyckan blev desto större när jag fick sällskap av min syster. 
 
Men då kan ni även förstå min frustration och irritation när min kamera dog. Jag hann bara ta ett par dussin kort (vilket kan låta mycket men det handlar om några få minuters plåtande). Jag hade ändå hunnit, i beredskapssyfte, lagt min kamera på laddning en halvtimme innan jag gick ut just för att detta inte skulle hända. Det verkade göra mer skada än nytta då min kamera inte varnade för dåligt batteri innan jag gjorde detta.
 
För är det något jag är allergisk emot så är det mobilbilder. Kvalitén är lika eller nästan lika bra med tanke på dagens teknologi men formatet är fortfarande sämre. Men framförallt så känner jag att det är ett extremt ocharmigt sätt att ta bilder på. Det är ingen kritik på alla människor som endast tar kort med mobilerna (vilket säkert är majoriteten av människorna idag), men jag har ägt en kameror sedan jag var typ tio år och för mig är det det enda alternativet att ta bilder på. 
 
Jag fick beröm av en kollega häromdagen om att jag tog bra bilder. Det var väldigt roligt att höra! Jag kanske inte tycker bilderna ovan är förstoringsmaterial men överlag så har jag ett ganska bra självförtroende när det kommer till fotografering. Kanske lite för bra ibland...
 
 
Min make var tvungen att få ned mig på jorden häromdagen när jag väldigt tydligt berättade hur dåliga bilder jag tyckte fanns på sociala medier. "Denna person tror att hen är så duktig på att fotografera men bilderna är ju totalt värdelösa!". Nu står jag visserligen för min åsikt men samtidigt, vad som är bra eller inte bestäms ju inte av mig. Även om jag vore den bästa fotografen i världen (vilket jag långt ifrån är) så har ju alla olika åsikter på vad som är bra.
 
Men för att nämna två saker som jag oftast reagerar på i bilder jag inte älskar (se hur snällt jag skrev detta, jag kunde skrivit "bilder som är totalt jävla värdelösa och som uppenbarligen tagits av en inkompetent fotografwannabe) är stelhet eller brist på fokus. Det första gäller kort på människor där personen är alltför medveten av kameran. Det andra gäller naturbilder. Antingen måste omgivningen vara så pass vacker att bilden automatiskt blir bra. Men oftast så tycker jag att det är svårt att få naturens skönhet på ett kort. Det kan snarare bli väldigt tråkiga motiv. Då brukar jag se till att ett fokus finns med i bilden. Ta bilden jag tagit längst upp som exempel. Hur tråkig skulle inte den vara om jag inte hade några vasstrån med i förgrunden? Annars kan man ju rama in en natur genom att ha skog/kvistar/liknande i minst en sida av kortet. Det ger ett djup som automatiskt gör naturbilden mer intressanta.

Kram från en självutnämnd expert

Nu ligger jag svampigt till

 
 
 
 
 
 
Hösten är lite ångestladdad för mig. Jag menar inte att jag får höstdepressioner, för jag mår lika dåligt under alla årstider (he, he...). Utan för att det är den värsta tiden på året om man har en kraftig araknofobi som en annan. Anledningen till att jag skrev den benämningen och inte den mer tydliga varianten beror på att jag till och med har svårt att skriva ordet, så illa är det :).
 
Men trots detta så är det ju den vackraste årstiden på året! Vi får se om jag tar några löv-bilder i år. Det börjar nämligen bli en tradition att jag aldrig tar mig tid till att göra det innan bladjävlarna ramlar ned. Från det ena till det andra: När detta inlägg publiceras så är jag inte vid datorn. Men då jag är en storbloggare så måste jag ju tidsinlägga inlägg för mina läsares skull. Skämt åsido, men jag vill ta vara på de följare jag har.
 
Dock kände jag mig som en riktig bloggfräsare när jag för en tid sedan fick en förfrågan om ett samarbete. Dessutom på en av mina favoritting här i livet (nallebjörnar). Men när jag skrev tillbaka att jag gärna ville det så fick jag inget svar från företaget. Inte särskilt professionellt, eller hur? Och vem fan lockar med gosedjur och sedan inte fullföljer det? För er som inte är som mig och har fastnat i en femårings utvecklingsstadie så kan ni jämföra det med att ni lovas diamanter men ändå får stå lottlösa i slutändan. Det känns med andra ord förjävligt!

Och ni kvinnor klagar på att föda barn

 
Kan vara de sista humla-bilderna jag tar i år.
 
Lite av all rönn som vi har i trädgården. Ni vet väl vad man säger? Mycket rönn - en kall vinter. Det är vi väl värda efter denna varma sommar...
 
Jag brukar skryta över att jag aldrig blir förkyld men tji fick jag. Jag må överdriva med mitt val av rubrik men på något sätt har jag nästan hellre en förkylning i förlossnings-stadiet. Det här mellantingen är rätt opraktiskt. För jag var så pass frisk att jag inte ville sjukanmäla mig inför min jobbhelg, samtidigt så ville jag inget hellre än att titta på mord, äta ostbågar och snorta alvedon. Nåväl, förkylningen var intensiv men kort - idag mår jag mycket bättre och ska utnyttja detta till promenad med syster och avcheckning av tråkiga måsten.

När 4 av 5 på Elgiganten hatar sitt jobb

Min nya kamera VS min gamla.
 
Det känns sådär att ta halvtaskiga bilder med en digitalkamera när man har en ny systemkamera.
 
 
Ett perfekt kamerafodral införskaffades med, den kunde inte bli mindre!
 
 
Jag har länge velat införskaffa mig en ny systemkamera. Jag har en sedan tidigare som jag tycker mycket om. Men den tar jag ogärna med mig hemifrån av praktiska skäl. Däremot så älskar jag inte kvalitén på bilderna som mina digitalkameror ger mig. Därför ville jag alltså ha ett mellanting av dessa: en systemkamera som är smidig att ha med sig.
 
Valet blev en Sony A6000, en kompakt systemkamera på 285 gram. Min favoritegenskap är, förutom vikten, att den har 179 fokuspunkter. (Den har för övrigt 24,3 Mpxl för den som undrar). Moderniteter som Wifi har den också, vilket är nytt för mig. Ikväll ska jag testa att överföra bilder till min mobil! Jag ska även känna av om jag behöver ett större objektiv till kameran (de jag har passar inte), jag hoppas att jag slipper!
 
Dock märktes det att personalen på Elgiganten ville hem en fredageftermiddag som detta. Vi gick fram till ett gäng på fyra-fem arbetare och frågade en av dom om hjälp med kameran. Han tittade tröttsamt på oss och gick ett par steg mot sina kollegor och sa något jag inte hörde. Jag antar att han ville få någon annan att ge oss service. Vilket han alltså inte sa utan enbart "gå och ställ er vid datorerna och vänta".
 
Vilket vi gjorde i tusen år kändes det som. Jag har inget emot att göra det, men då vill jag gärna veta varför. Typ; "jag har en kollega som gärna hjälper er, men just nu har han en annan kund så är det okej om ni väntar en stund tills han är klar?". Nu visste man ingenting, speciellt inte då typ tre Elgiganten-killar (som stått i klungan där vi bad om hjälp) gick förbi oss flera gånger.
 
Lång historia kort; till slut kom en kille fram till oss (som vi inte sett tidigare och därmed inte ingått i Vägra-Jobba-Gänget) och frågade om vi ville ha hjälp. Han var enormt kunnig och trevlig så mitt humör svängde tillbaka till lycklig igen! Hon i kassan sa förresten rakt ut att hon ville hem, men det gjorde hon med ett leende och sådant älskar jag! Det är sura miner jag avskyr, att vara trevlig mot kunder är ansträngande (jag har själv jobbat i butik) men kan man inte låtsas vilja ge hjälp så bör man säga upp sig.
 
På tal om bilder och nya leksaker. Det jag älskar med min nya dator är att när jag lägger in bilder så vänder den dom av sig själv. Annars brukar jag alltid börja med att markera alla stående bilder jag tagit för att "rotera åt höger". Nu känner den på något sätt av vilka bilder som ska vridas - jättesmart!

Naturfotografen

 
 
 
 
Här är mina senaste bilder från när jag ålat omkring i trädgården. Med kameran i högsta hugg och med blommiga, färggranna tights så måste jag se ut som en riktig naturfotograf. Jag har även tagit ett par bilder på en snigel samt en groda. Jag älskar groddjur och den formen av blötdjur, men tyvärr så kan även jag erkänna att de inte blir så vackra på bild. Snarare äckliga. De är väl lite som mig helt enkelt, he,he.

Igår hämtade jag och maken ett USB med 450 bröllopsbilder - så otroligt roligt att se! Vi hämtade även en drös från min bror och pappa så nu har vi bilder att välja på. Jag har på grund av tidsbrist (och trötthet efter lördagens fest) inte tittat på mer än förstnämndas och då varvade jag tårar med skratt. Det fanns nämligen videoklipp vilket vi inte alls hade räknat med - men det var det bästa man kunde få. Det fanns allt från min sambos tal och vår bröllopsvals till tjejernas sång och hela "Skoleken". En mer perfekt dag kunde vi inte haft och man påmindes verkligen om det när man såg bilderna/filmerna. Det enda dåliga är att vi aldrig får uppleva allt igen, men jag vet innerst inne att det är ju själva poängen med ett bröllop.
 
Så, som sagt, ni kommer få bröllopsbilder resten av året. Men denna vecka kommer fyllas ut med andra nöjen - jag har flera roliga planer! En av sakerna är ju givetvis lördagen, då jag och min favorittjej ska få se min största idol (delat med E-type och ABBA - givetvis) i Globen. Be till gud att jag inte sjunger med i Céline Dions låtar.
 
Imorgon ska dock dagen gå till att förbereda tack-kort. Det kommer kännas lite pinsamt att de skickas långt efter bröllopet, men vi har inte haft något val. Bara att välja bilder samt bestämma layout tar tid. Dessutom ska jag göra dom personliga (ni vår se framöver hur jag tänker). Våra gäster har lagt ner så extremt mycket tid, energi, tankar, kärlek och pengar på oss att jag inte vill ta en genväg när det kommer till att visa den enorma uppskattning och tacksamhet som vi känner för dessa människor.

Hackspett

 
 
 Det var väldigt roligt att fotografera min granne Hacke idag! Av typ hundra bilder så blev det bara två som blev dugliga. Dels så är det svårt att få bra bilder när någon headbangar frenetiskt, dels så var jag dålig på att använda manuellt fokus, så ofta låg skärpan på trädet - inte pippin.
 
I övrigt är jag inte särskilt fågelintresserad. Jag fick exempelvis googla stavningen på min fågelmodell ovan, trodde faktiskt att den hette "hackspätt". Man fick väl ett trauma av fågellektionerna i skolan då man skulle para ihop olika kvitter med rätt fågel. Jag fick noll rätt av vad som kändes som tusen möjliga.

Snövyer ❄

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igår var jag och syster ute och letade bidrag till fotogruppen som vi är med i. Vi har inget särskilt tema denna gång så därmed drog vi till Gammelhus och fotograferade omgivningarna i brist på andra idéer. Vi blandade in lite rekvisita för att få bilderna lite intressantare, syrran hade en isbjörn och jag en ballong. Hennes bilder blev klart mycket bättre än mina. För ballonger har en förmåga att gå sönder och att flyga dit man inte vill. Trots det så var det roligt!

Mord-missar

Ett foto jag tog för ett par veckor sedan på temat "Omodern".
 
 
Just nu håller jag på att göra en checklista inför den 20:e maj. Jag har såklart gjort det innan men denna gång vill jag ha den ännu mer detaljerad. För det är mycket som jag glömt att skriva upp. Dessutom är det en ursäkt till att go bananas med emoji-bilder vid varje rubrik.
 
Nu ska jag göra äggmackor och sedan lägga mig i soffan och titta på mord. Jag har vid det här laget nästan sett varje del av "Brottsplats USA" men det finns ju en hel del andra dokumentärer i ämnet. Det är väl den enda fördelen med kallblodiga mördare, dom håller mig sysselsatt på kvällarna. Jag är alltid lika fascinerad över hur otroligt korkade mördare är. Dom har uppenbart inte tittat på faktaprogram i ämnet.
 
 
Saker mördare ofta inte tänker på under sina brott:
  • Att blod ALLTID syns. Det spelar ingen roll om du skrubbar golvet med alla produkter från Coops städavdelning. Sprayar man med rätt ämne (exempelvis Luminol) så ser man precis vart all blod varit. Och ja, det är bara tv-serier som använder blått ljus till detta moment.
  • Vi har telemaster, som många mördare glömmer. Så att ringa någon i samma område som ett brott begåtts är inte så smart. Eller för den delen ringa någon direkt innan och efteråt, eller stänga av den just när någon mördats, etcetera.
  • Ett avlossat vapen avger krutrester. Så nej, man kan inte säga att personen sköt sig själv när hen ligger med rena, nypondoftande tassar. Eller för den delen ha skotthålet på vänster sida av huvudet när hen är högerhänt. Det händer skrämmande ofta.
  • Man bör slänga allt som har med sitt brott att göra. Jag har sett flera gånger hur silvertejp och/eller en sopsäck på offret kopplats till en rulle som finns i den skyldiges garage. Eller att de behåller kläderna eller skorna som de hade på sig. Varför har man kvar sådant?
  • Du kan inte ta bort bevis på din dator. Många tror att det räcker med att ta bort sökord från sin historik eller att radera ett mail. Men med rätt kunskaper kan det återskapas. Och då blir det svårt att förklara varför man googlat "dödlig dos arsenik". (På tal om det så blev en man i USA utfrågad varför han googlat på så makabra saker. Det visade sig att han var manusförfattare till en kriminalserie).
  • Det ser inte bra ut att du införskaffat en hög livförsäkring typ fem veckor innan din fru dör. Oftast i samma veva som du drabbats av ekonomiska svårigheter. Eller att det finns bevis på att du nyligen precis träffat någon annan. (Eller för den delen blir tillsammans med någon som "bara är en nära vän" precis efter mordet). Detta händer också oroande ofta.
  • Att det nästintill är omöjligt att inte lämna spår efter sig. Ett hårstrå, ett enda fiber, ett blad från en särskild växt, ett avtryck från din sko/bil/handflata...
  • Det går inte att lita på alla människor. Ofattbart många skryter för sin cellkompis i häktet om sitt "perfekta mord". Det är väl klart att den som får höra all information tar tillfället i akt och tjallar för att tidsbegränsa/minska sitt straff? Ditt falska alibi är inte heller alltid vattentät.
  • Att elda upp bevis försvårar en utredning men tar inte bort all bevis. Och att använda massa tändvätska är inte särskilt smart.
  • Att inte vara korkad när det kommer till "bilolyckor". Jag har sett ett flertal gånger hur ett offer sitter död i passagerarsätet men att bilstolen är mycket längre bak än vad en person med den längden kan köra i. Eller att det inte finns några bromsspår när mördaren kört av vägen, dessutom aldrig med en särskilt hög hastighet. Skadorna och blodet brukar dessutom aldrig stämma in på en dödlig bilolycka.
 
Jag hoppas att ingen ser detta som tips från min sida :). Mitt syfte är att visa hur otroligt beundransvärt det är med dagens kriminalteknik. DNA är väl min favoritbevisning, såklart. Det känns fantastiskt hur cold cases kan lösas när de återupptas och DNA:testas.

Red and black

 
 
 
 
 
I brist på andra bilder så lägger jag upp några från ett par helger sedan. Vi var med på ett litet fotoprojekt, därför bär alla svarta plagg (förutom jag då). De röda byxorna älskade jag för övrigt, tyvärr så var de en aningen för tighta. En böjning och mina grandma's hade kommit fram från den spräckta sömmen. (Jag ogillar verkligen ordet "spräckt" - det låter så äckligt).
 
Den senaste tiden har jag antingen jobbat eller hållit på att planera en massa inför framtiden. Vad jag ska hitta på framöver tänker jag skriva när allt blivit mer bestämt, det blir roligare så. Spekulationer är sällan intressanta. På tal om planer så är veckan gå till lite (betoning på detta) jobb, en "föreläsning" och en dag i Stockholm. Jag avslutar veckan med en dag med familjen och en bunt sällskapsspel. Jag kan med andra ord inte klaga!

Frostbiten ❄

 
 
 
 
 
 
Häromdagen stod jag i trädgården och förevigade frosten. Jag älskar verkligen mitt nya objektiv! Jag behöver knappt röra på mig för att få bra närbilder långt borta. Vilket för övrigt min Gear Fit 2 inte riktigt gillar. Ligger jag och drar mig i sängen så blir den sur, vibrerar och skriver att jag ska "upp och hoppa". Å andra sidan så peppar den mig när jag promenerar med texter som "bra tempo!" och "fortsätt så!". Så jag förlåter den.
 
Gårdagen (och dagen) bestod av att jobba bland män vilket känns helt surrealistiskt. Vi har nämligen fått godkännande till att förnya ett par rum i basen, så jag har gått omkring bland både tapetserare, golvläggare och elektriker. (Tacka fan för att det finns en toalett i källaren med andra ord). "Det är bara några brandmän som saknas" som en målare sa. Efter jobbet sov jag på soffan, gjorde en ugnspannkaka med bär samt tittade på mord. Nu ska jag testa Gevalias Cappuccino Daim - det låter för bra för att vara sant.
 
På tal om dryck, igår lärde jag mig hur man beställer hem varor från Systembolaget (killen på mitt ombud dog nog lite av min okunnighet i frågan). Jag beställde, förutom "det gamla vanliga" (rödtjut och bubbel) äntligen en Licor 43 och en vinare som lät riktigt god; Wild Rhubarb Sparkling.

RSS 2.0