Sofia Armstrong

I brist på andra bilder så lägger jag upp en av mina favoritbilder som min kära bror Adam har tagit.
 
 
Nu ska jag strax cykla mot jobbet, men innan dess ska jag köpa en sallad för det är sådant jag lever på nu. Utöver glass och jordnötter alltså. Jag har hamnar i en riktig latperiod när det gäller matlådor. Jag har som ursäkt att jag sparat in på ciggpengar (är rökfri i två månader nu!) men så kan jag ju inte tänka. De pengarna var tänkta att hamna på ett sparkonto. Jag fyller ju 30 om typ ett halvår och då vill man slå på stort. Hittade ett hotell som jag verkligen ville boka. Tills jag såg att den kostade 9000 kronor per natt. Då satte jag kaffet i halsen. Bokstavligen.
 
På tal om cykel och pengar så har jag verkligen en stor beslutsångest angående om jag ska bli med bil eller inte. Egentligen finns det ju mer nackdelar för mig att skaffa en, framförallt då det tar typ 8 minuter för mig att cykla till jobbet. Med andra ord typ 18 minuter för normala människor, jag tror att jag är Lance Armstrong när jag flyger fram med min IKEA-hjälm. Mycket är just på grund av det, jag tycker det är så pinsamt att bära hjälm att jag försöker minimera min tid på gatorna genom att spurta fram.

Beroende av en ny app

 
 
 
 
Jag fick några bilder av frugan igår som ni ser ovan. De är helt fantastiska om jag får säga det själv, mycket glädje och mycket tyll - det gillar jag! Jag är såå glad att skoleken finns i videoformat, den var lika rolig som bilderna avslöjar.
 
Igår försov jag mig för första gången sedan jag började att jobba. Jag hade klockan på 05:30 och tänkte snooza tio minuter (fast att man bara blir tröttare av det). Innan jag tittade på klockan så tänkte jag att "dessa tio minuter är fantastiska, äntligen en snooze som inte känns som en minut". Att det kändes som en lång tid var inte konstigt då klockan var 07:00 när jag vaknade, med andra ord tiden jag skulle börja arbeta på.
 
Är det inte konstigt hur kroppen har sin egna inbyggda klocka? Som igår när jag vaknade på minuten när jag skulle börja jobba. Det är som att den säger "nu din jävel så har du inte en sekund till godo" (och lite hånskratt på det). Ännu konstigare är det att jag alltid vaknar några sekunder från det att mitt alarm låter. Okej om jag gick upp samma tid varje dag men det gör jag verkligen inte. Och när jag väl har samma pass så ställer jag ändå klockan olika, beroende på om jag ska tvätta håret, ha en kort eller lång frukoststund, osv.
 
Det positiva med detta elände var att vi var två som började sju den morgonen. Så min kollega kunde byta av natten utan att jag behövde stressa ihjäl mig. Men en kvart tog det för mig att komma till jobbet så det var inte så farligt. Men nu är jag ledig fram till helgen så det är lyxigt! Vi gick upp klockan sex i morse trots det, man är väl lite av en galning.
 
Idag har jag skapat mig ett nytt beroende, nämligen en app som heter Criminal Case. Sedan skaffade jag två andra appar som är precis likadana, bara för att man måste vänta på att få "lösa mordet" vilket jag inte har tålamod till. Så nu varvar jag dessa tre mordfall. De andra heter Pacific Bay och Save the World för er som också känner att dom borde sitta mer vid telefonen...

Möhippa-bok

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här är några av de fina sidorna som tjejerna skapat :) Jag är även medveten om att bilderna är lite otydliga, att ta bilder på bilder är alltid en utmaning för mig.
 
 
Det här är verkligen ett minne för livet. Att kunna gå igenom den här boken när man vill minnas tillbaka till det roligaste dygnet jag någonsin har upplevt :). Hela inlägget finns HÄR för er som inte läste det. Jag känner mig fortfarande väldigt lyckligt lottad. Och som ni vet så fick jag även senare gå på E-types restaurang, jag är verkligen ett etablerat fan vid det här laget. (Mina möhippor och andra inlägg i temat finns under kategorin Bröllop för er som är nya på min blogg).
 
Jag vill gärna visa er mer bröllopspresenter framöver! Men nu ska jag fortsätta med mina tackkort så att de kan skickas iväg innan jul (typ). Sedan ska jag gå igenom lite kläder som jag har fått. Min svägerska äger som bekant en klädbutik här i orten, så ni kan förstå min eufori när hon hade rensat ut fem (!) säckar med kläder till mig och syster. Det är alltid trevligt när nära och kära gör en sådan sak åt en, men kanske speciellt när någon jobbar med att klä sig snyggt :).

En drös bröllopsbilder

Vi gifte oss i en vacker kyrka, enligt min mening.
 
Jag, Fanny och Sara på väg mot vigseln.
 
I väntan på bruden (med andra ord mig, fniss).
 
Brudens sida (del vill säga min, fniss. Okej, jag ska sluta med det där).
 
Fina familjemedlemmar.
 
 
Gruppbild på oss och våra oslagbara gäster.
 
Familjebild. Jag kom på sen att man kanske brukar ha båda två av brudparet med...
 
Mina fina vänner. Älskar den här bilden! (Denna finns som en bättre variant, färgmässigt, men den är för stor för bloggen).
 
 
 
 
Bästa make och bästa mamma.
 
 
 
 
Johan och Robin - stiliga karlar!
 
 
Vi fastnade helt för denna caketopper.
 
Jag älskar den här bilden på Bella och Malin... Förlåt, Timon och Pumbaa.
 

Det var så himla roligt att se de senaste bilderna som vi fått, framförallt då de innehåller mycket vimmelbilder. Tro mig, kort på mig och Dan är så himla roligt att ha, men det är ärligt talat lika roligt med bilder på gästerna. Eller, det är till och med ännu bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men ibland blir jag less på att se bilder på min skeva nuna.
 
Och som vanligt finns det bilder som enbart hamnar i en fotobok. Ni anar inte hur mycket pussbilder som finns på mig och andra karlar, haha! Det var så himla roligt när alla manliga gäster kom och kindpussade mig när Dan gick iväg. Det har jag Malin att tacka för :).
 
Fem veckor har gått och jag har inte hunnit med så pass mycket som jag tänkt. Men hur skriver man tackkort när det man är tacksam för är hundra saker? Nåväl. jag har förberett det jag vill tacka för nu så får jag ta de resterandra emotionella sakerna öga mot öga istället. Ett Facebook-album har jag velat gjort med, så att gästerna kan se alla bilder. Men det är en utmaning att välja ut några! Bara korten på mig och Dan är svåra att välja på, alltid är det någon av oss som blundar/grimaserar/tittar nedåt (hur ofta kan man se om klänningen ligger bra eller blir trampad på? Let it be för fan).
 
Idag har jag haft en sådan där irriterande ledig dag som jag alltid har. Jag har alltid planer på vad jag ska göra, sedan lägger jag mig istället i soffan för att "jag är ledig och är värd att vila först". Efter det så påbörjar jag det jag ska göra, blir sedan rastlös och gör något roligare istället (i detta fall: lyssna på Westlife ute på altan). Vilket i sin tur leder till dåligt samvete då jag faktiskt skulle göra något vettigare (oftast städning eller som idag: fortsätta med tackkorten).
 
Så jag går med tunga steg in för att påbörja detta när en snilleblixt dyker upp. Jag kan ju faktiskt göra det imorgon så kan kvällen istället gå till bloggen - underbart!
Jag bara önskar att jag någon gång kunde fokusera på en sak, göra nytta eller göra inget vettigt överhuvudtaget. För det där mellantinget fungerar tydligen inte för mig. Mycket tid och energi på mina lediga dagar går till samvetskval och att vara i valet och kvalet.

Lista - allt om bröllopet

 På väg till kyrkan. (Foto: Fanny).
 
 
Var ni förlovade innan ni gifte er? Ja, vi förlovade oss på min sambos födelsedag (och vår årsdag) den 29:e november 2014. Anledningar till förlovningar är olika men vi gjorde det med vigsel i åtanke.
 
Hur länge planerade ni bröllopet? 1,5 år innan så bestämde vi datumet (tror jag). Däremot så väntade vi in i det sista med planeringen, det mesta gjordes under de sista tre månaderna.
 
Vad tog mest tid? Att leta efter en klänning tog enormt lång tid. Jag letade nämligen igenom varenda sida som finns på internet, typ. Kina har många hemsidor med tusentals klänningar, dessutom till bra priser. Efter en miljon timmar insåg jag dock att det bästa är att välja ett svenskt klänningsföretag.
 
Vad lade ni mest pengar på och vad drog ni mest in på? Middagen var det vi lade mest pengar på. Efter det kommer bröllopsresan om den räknas, om inte så är det ringen och klänningen som kommer på andra plats. Vad vi lade minst pengar på svarar jag på nedan.
 

Efter att ha varit fru i två minuter: visar med hela handen hur jag vill ha det.
 
Hade ni en budget? Nej, men vi sparade in på sådant som vi inte ansågs vara viktiga, typ dekorationer. Kläder, ringar och vår bröllopsmiddag ville vi inte snåla in på. Vi fick jättebra vänskapspriser på en del saker med, som blommor, bröllopsbilder och smink/hår.
 
Vad var det roligaste med planeringen? Svårt att säga då även om vi planerade mycket så hade vi ett enkelt bröllop. Så allt gick ganska smidigt och bra. Men jag måste säga att klänningsbiten var roligast, utöver de stunder man hade psykbryt över att utbudet var för stort. Men oftast kändes det som ett lotteri, varje gång man tryckte på "nästa sida" så kunde sin drömklänning dyka upp.
 
Planeringens värsta del? När man insåg hur sent ute man var och fick panik. Framförallt då jag äntligen hittade min drömklänning och inte visste om den hann sys upp. Jag blev även stressad över hela biten med att min far skulle överlämna mig då kyrkan inte ser detta som något de står för, vissa nekar till och med brudpar till detta. Nu gick tack och lov vår präst med på det efter en diskussion. Dock gick inte jag och pappa fram hela vägen utan min make stod några meter ifrån altaret. Det kan ses som en kompromiss men vi ansåg att det var en fin detalj att vandra sista biten tillsammans.

Vad skulle du ge för råd till andra som planerar ett bröllop? Det kan jag göra en egen lista om framöver!
 
Vilka var bjudna? Vi ville ha ett ganska litet bröllop och valde att endast bjuda våra familjer och nära vänner. Vi blev totalt fyrtio stycken (varav över hälften är våra syskon med respektive).
 
 
Vart vigdes ni? Vi övervägde till en början borgerlig vigsel men vi båda är väldigt glada att vi beslöt oss för kyrkan i Börstil. Där jag för övrigt även är döpt och konfirmerad.
 
Fanns någon tanke bakom datumet ni gifte er på? Ja. Datumet har med min makes mamma att göra. Även om hon inte finns med oss så ville vi att hon skulle vara en stor del av vår dag.
 
Hade ni tärnor eller marskalkar? Nej, det var heller aldrig på tal av flera anledningar. Det kändes inte viktigt, det kändes dyrt (om alla tärnor skulle ha likadana klänningar) och det skulle kännas favoriserande (om jag inte hade valt att ha alla min inbjudna bästisar skulle vara det, givetvis). Men min syster var såklart inofficiellt min maid of honor. Jag funderade dock länge på att ha två brudnäbbar men för enkelhetens skull så hoppade jag över det.
 
Vilka psalmer hade ni? "Den blomstertid nu kommer" samt "En vänlig grönskas rika dräkt".
 
Jag och min älskade pappa. Vissa anser att man är en "egendom" om man lämnas av över av sin far. Jag ser detta istället som en vacker gest där man vill inkludera sin pappa som man älskar, därför är det inte något annat än just det.
 
Jag och min make gick den sista biten ihop.
 
 
Vilken in,-och utgångsmarsch hade ni? Brudkör ur operan Lohengrin av Richard Wagner samt Bröllopsmarsch, av Felix Mendelssohn. Jag bestämde redan som barn att jag ville gifta mig till de mest klassiska bröllopstonerna.
 
Läste ni upp några egna löften? Nej, det kommer aldrig på tal. Det var ändå inget som var viktigt för oss.
 
Vad minns du främst av vigseln? Hur lugn jag var. Jag hade oroat mig på vigseln i flera månader men såhär efteråt så känner jag att det är jobbigare att gå på affären än att gifta sig. Jag glömmer aldrig heller när jag såg min make stå och vänta på mig när jag gick med min far längs altargången. En felsägning skedde också, men då det inte var mitt "fel" den gången (eller för övrigt min makes) så är jag lättad.
 
Vilka bröllopsbilder togs? Efter vigseln togs flera gruppbilder utanför kyrkan, till exempel med bokstavligen alla gäster och familjeporträtt. Bilder på mig och Dan togs vid kyrkan och vid vattnet.
 

 
Vart hölls bröllopsfesten? På en restaurang i orten, precis vi vattnet. Vi abonnerade stället (övriga gäster fick sitta utomhus) så det kändes lyxigt. Maten var suverän och personalen var professionella.
 
Vilken mat bjöds det på? Det bjöds på snittar (som jag aldrig fick, haha) och bubbel först, sen toastskagen till förrätt och fläskfilé och potatisgratäng till middag.
 
Åt ni någon bröllopstårta? Vi valde att inte ha en "klassisk" bröllopstårta utan köpte fyra stycken varianter i lika många smaker. Dock var alla klädda i vit marsipan så vi kunde inte riktigt markera vilken som var vilken, haha. Vi är enormt nöjda med dom! Dock så blev det nog en miss i kommunikationen då de inte såg ut som hur jag hade önskat mig.
 
Hölls det några tal? Oja! Min far höll "det traditionella talet till sin dotter". Han är en väldigt van och duktigt talare. Min mamma tog sedan över och gav mig en present (min mormors vigselring samt hennes gamla portmonnä - så fint!). Min syster höll ett jättevackert och roligt tal innan hon ställde sig tillsammans med några av de andra tjejerna och underhöll oss med sång. Det var helt hysteriskt och något jag aldrig kommer att glömma! Sedan hölls några tal av min makes syskon tal vilket var riktigt roligt att lyssna på. Sist men inte minst så lästes ett telegram upp. Det var skrivet av mina två äldsta vänner vilket gjorde att jag höll på att gråta, det var så vackert! Jag skäms över att jag aldrig bjöd dom men vi bestämde att ha ett litet bröllop så därför tog jag det bestlutet.
 
Våra tårtor (jag hade valt att ha små hjärtan som typ "rinner ned" men detta blev också fint!).
 
 
Dansade ni bröllopsvalsen? Vi dansade men inte den traditionella valsen. Låten vi valde var "All of me" med John Legend.
 
Hade ni någon underhållning? Min syster och kompani gjorde en lek, utöver deras fantastiska sånginstats, haha. Utöver det hade vi ingen underhållning men tiden gick så himla snabbt ändå. Jag måste säga att jag och Dan lyckades med Spotify-listan! Jäklar vad vi dansade.

Vilken var den största överraskningen? Tjejernas sång, helt klart. Men alla tal var man ju givetvis inte beredda på heller.
 
Vad var det bästa med festen? Att alla var så extremt glada. Under middagen kunde jag titta ut mot borden och se hur alla log och mådde bra. En del var tvungna att gå tidigt på kvällen men resterande dansade och/eller skrattade fram till småtimmarna. Det var så roligt att, även om jag inte tvivlade på den saken, våra familjer kom så bra överens!
 
Ellen (fotografen bakom de flesta bilderna här) och Emma ❤.
 
Tillsammans med Johanna och Malin (gud vad sistnämndas mage växt sedan möhippan!).
 
 
Gick något snett? Nej, allt blev till och med bättre än vad jag vågat hoppats på. Det enda jag kan ångra, såhär i efterhand, är att jag var så stressad till festen. Fast att jag själv skrivit "samling klockan 15" på inbjudan så skyndade vi igenom bröllopsbilderna så att vi skulle vara där 14:30. Lite fler festbilder hade inte heller skadat (säger jag som har flera hundra, haha).
 
Önskade ni något särskilt i bröllopspresent? Alla eventuella gåvor önskades i form av pengar till bröllopsresan. Alla var enormt generösa! Vi fick även "fysiska" presenter samt vackra blommor, jag ska visa er dom framöver.
 
Hade ni något tema på bröllopet? Nej, vi hade inget intresse av det.
 
Jag, syster och Emma ❤.
 
Barndomsvänner ❤. (Bara en är kvar att gifta sig nu, hihi).
 

När man försöker dansa med någon som tävlat i bugg (jag är för övrigt värdelös - men kul var det!).
 
 
Vart köpte du din bröllopsklänning? Jag köpte min på Matildas Fest, jag ska skriva mer om det i ett kommande inlägg.
 
Vilka accessoarer använde du? Att ha slöja var en självklarhet för mig, tills jag insåg att en sidofläta var desto viktigare. Men jag hade hårpärlor samt en hårkam (som jag fick otroligt mycket komplimanger för). Det enda jag bar i smyckesväg var ett enkelt armband.
 
Vart köptes vigselringarna? På Guldfynd. Det må kännas opersonligt men vi är jättenöjda.
 
Visst blev min bukett jättelik den jag drömde om? (Jämför HÄR).
 
 
Vem gjorde brudbuketten? Min barndomsväns mamma, hon har jobbat med blommor sedan hon var tonåring så hon kan det där, minst sagt. Spetsbandet är från 60-talet så jag fick "något gammal"!
 
Hur gjordes och vem gjorde hår och sminkning? Min vän är utbildad makeupartist och hårstylist så hon gjorde båda delarna. Jag gjorde en "traditionell" (enkel) sminkning med en del glitter. Samt en sidofläta i fiskbensstyle. Det tog ungefär 3,5 timmar vilket jag förstår, jag har bokstavligen aldrig varit vackrare. Mina fransar förlängde min syster och det gjorde så himla mycket för min look! Jag är evigt tacksam för bådas insatser.
 

Jag försökte hitta en matchande ring till förlovningsringen. Min naglar gjorde jag för övrigt själv, med hjälp av lite hederlig tejp lyckades jag (nästan) göra en fransk manikyr.
 
Jag och syster Mickan ❤.
 
Detta är definitivt en av de bästa bilderna! Den sammanfattar kvällen så himla bra.

Our big day

Även prinsessor kan ha skägg ❤. (Johannas dotter har tidigare prydit sina prinsess-teckningar med ansiktshår - älskar det!).
 
Photobooth-pinnarna jag köpte från Wish blev en succé!
 
Jag och Malin träffade faktiskt på Ellen när vi var typ femton år. Då var sistnämnda bara sju år och det är inget hon kommer ihåg, men jag är glad att jag mindes den där lilla tjejen som bara störde oss ungdomar ;).
 
En av kvällens stora höjdpunkter var när Ellen, Mickan, Sara, Bella och Malin sjöng en egen version av "Känn en doft av kärleken". Hysteriskt roligt var det och även otroligt rörande med tanke på hur mycket de lagt ned av sig själva på både förberedelser och uppträdande.
 
På tal om hysteriskt roligt; denna lek var sjukt rolig! Inte bara för oss själva - gästerna älskade det! Det var läskigt hur ofta jag och Dan var så säkra på sin sak men ändå så himla oense.
 
Bröllopsvalsen (i en för övrigt opraktisk klänning).
 
Älskade föräldrar. Och en brud som hela tiden glömde dra ner spetsen på klänningen (i en mer båturringad form) så den veckar sig på varje jäkla bild.
 
Underbara människor
 
Brorsan och Emma
 
Min bonusfamilj.

 
Det finns nästan femhundra bilder som togs med våra digitalkameror, jag är evigt tacksam för de två gäster som under nästan hela kvällen tog kort med dom. De till och med tävlade om vem som tog flest kort. Sedan finns det såklart fler fantastiska människor som förevigade vår stora dag. Jag ska definitivt visa dom framöver - många är till och med värda att förstora. 

Sammanfattning av Grekland-resan

Skagen, lax och räkor - semestern började bra på Arlanda.
 

Dag ett - ett lik upptäcker miljöerna runt hotellet. Tack och lov att syrran förlängde mina fransar innan bröllopet då jag skippade sminket under resan.
 
Souvlaki - ett måste när man är i Grekland.
 
Jag vet inte om tröjan eller mina ringar var anledningen, men ett butiksbiträde började en mening med "your husband..." vilket kändes ovant men otroligt bra!
 
Min favoriträtt (delat med sushi) är fetaostfyllda köttfärsbiffar. Men trots det har jag aldrig ätit det i Grekland (och jag har ändå varit där fyra gånger). Skam!
 
 
 
Ett av mina köp; en (fejk) Adidas-topp.
 
En kväll åt vi på en restaurang med utsikt, det är alltid roligt att titta på folk.
 
Jag beställde fylld (minns inte med vad nu, utöver spenat) kyckling med tomatrisotto. Bilden är inte så inbjudande men det var så sjukt gott!
 
Irish coffee - ett måste i Grekland! (Skojar bara, men gott är det!). Och dessa jäkla efterrätter man bjuds på fast man håller på att spy av mättnad.
 
Utsikt från matsalen.
 
 
Jag hade någon gång, någonstans, sett en badhandduk med vattenmeloner på som jag gärna ville ha. Vi letade ihjäl oss innan vi till slut hittade den.
 
Restaurangen jag åt risotton på låg där skylten är.
 
Vi solade inte denna dag, om man säger så.
 
 
När man väljer en milkshake som dryck till maten - då är det semester!
 
 
Resans...:
 
Lättnad: Jag klarade av både dit,- och hemresan galant! Typ halvt drogad och dreglande - men ändå!
 
Utbrott: När jag ber min sambo fotografera mig när jag flyter i poolen, åker in i murkanten med huvudet före och skriker "Se vad du gjorde! Såg du inte att jag skulle glida in i väggen!?". (Vi har efter den incidenten skämtat om det i stil med "Aj, jag slog i tån, det är ditt fel!").
 
I-landsproblem: Små och (förlåt) halvt fattiga flygplatser är inte min grej. Först lade vi en massa tid utomhus då det redan var "tillräckligt många vid incheckningen". Sedan fick vi efter vi kommit halvvägs i kön vänta i tjugo minuter då de skulle hinna ta bort väskor på bandet som checkats in. Sedan finns det typ fyra stolar utanför varje gate trots att utrymmena är stora. För att inte tala om att man måste hoppa in en proppfull buss för att ta sig till flygplanet. Sedan finns det fördelar med flygplatser som dessa men orka vara något annat än en bitterfralla.
 
Pinsamhet: När vi skulle åka hem så satte vi oss vid en annan gate en bit bort från vår (på grund av sittplats-problemen jag precis nämnde). Omkring en halvtimme innan planet skulle gå så gick jag på toa. Det jag inte visste var att alla på vårat plan redan då tagit bussen till flygplanet. När jag kissat klart (och för övrigt suttit och filosoferat i lugn och ro) så började vi att gå mot våran gate. Då hördes våra namn utropas i högtalaren på en knackig engelska ("Sjöborg" är alltid intressant att höra på andra språk). Ett par anställda stod och väntade på oss och vinkade frenetiskt så vi fick springa till en (lyxigt nog) tom buss. Tack gode gud för att två svenskar till också var "sena"! När vi väl kom in på planet så satt alla i planet och väntade. Till mitt försvar så gick planet innan avsatt tid. Men oavsett så kändes det pinsamt, det är ju dessutom inte första gången detta händer (de ropade på oss när vi skulle åka till Thailand med - den gången berodde också på mig).
 
Lättnad: Utcheckning på vårat hotell var 12:00 och planet skulle gå 00:15. Tack och lov så kunde vi (för 60 euro) ha kvar rummet till 18:00. Det var en stor lättnad! Så då kunde vi sola fram till 17 och sedan duscha utan stress. Resterande timmar gick till middag och shopping, då gick resterande fyra timmar (till transfern) väldigt fort!

Bröllopsresa

 
 
 
 
 
 
 
Här var det jättevarmt ute men min bleka kropp reagerade med frossa efter min solning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag undviker oftast att bjuda in inbrottstjuvar genom att skriva att jag är bortrest. Men som ni ser, och som vissa vet, så har vi nu varit på vår bröllopsresa på Kreta! Det må finnas mycket par-pose-bilder ovan, men det beskriver vår veckan väldigt bra. Vi har främst fokuserat på att ha en trevlig semester tillsammans, och med gott samvete dessutom. Dels då vi inte ser en smekmånad som en chans till äventyr, dels då vi redan semestrat på Kreta förut och med andra ord redan checkat av några av öns turistplatser.
 
Att ha en privat pool var det bästa beslutet vi tog! Vi har lagt ner en del tid på att ligga på solsängar samt upplåsbara madrasser i vattnet. Min hud har inte sett solen på pinsamt länge så jag tvingades ta det ganska lugnt, men jag är inte likblek längre vilket känns fantastiskt. I övrigt så har vi ätit goda middagar (även om det grekiska köket inte är så mycket att hurra för), shoppat (läs: åtminstone jag), gått på långpromenader och testat på fiskspa.
 
Plataniás, orten vi bodde på, är i stort sett en lång gata av butiker - på gott och ont. Vi gick åt båda hållen och kikade i de flesta affärerna men handla i Grekland är egentligen inte särskilt tillfredsställande. Det är sällan man hittar saker eller kläder som inte lyser turism. Mitt bästa köp var nog en skinnväska, den - liksom alla andra köp jag gjorde - kan jag visa i något av mina kommande hundra inlägg.

Bröllopsbilder - början av festen

 
 
Syster
 
 
"Det är någon här som är riktigt oförskämd... Att ha mage att fylla år på denna dag!". Daniel blev överraskad med Ja må han leva, haha!
 
Födelsedagsbarnet :)
 
Fyra sorters tårtor var införskaffade.
 
 
Bara för att bröllopet är avklarat så betyder det inte att man har ro att skriva blogginlägg. Men något vill man ju givetvis bjuda på när man har trogna läsare som dagligen går in här. Senare ska jag skriva, utöver utförliga inlägg, en lista som på ett sammanfattande sätt beskriver hela bröllopet. Till alla som inte klarar av mina noveller alltså. Vilket jag förstår, bilder är ju alltid roligast att ta del av. Som också kommer upp i massor framöver, precis som jag har lovat. Vissa låter jag dock förbli osedda, såklart. Typ på vissa gäster eller bilder på vissa situationer (dans på bord, typ - haha!).

Inlägg ett av hundra i temat Vårt bröllop

 
Framme i restaurangen.
 
Dags för välkomstskål.
 
Bröllopsvals.
 
 
Idag har vi dels gått igenom bilderna som våra underbara gäster tog med våra utlagda digitalkameror. Dels så har vi fått enormt många skickade via Facebook. Vi har gått från att bli tårögda av vackra stunder till att bryta ihop av skratt efter att sett en del festbilder. Det kan dröja ett tag innan jag lägger upp något (tack och lov att vi har gäster som varit mer duktiga på att publicera kort på sociala medier), men jag ville i alla fall lägga upp några nu när jag ändå sitter vid datorn. Till slut kommer ni att tröttna på mina bröllopsinlägg så passa på att njut nu innan det blir tjatigt, hihi.
 
Nu ska jag sova, jag är desto tröttare idag än vad jag var igår. Att gifta sig tar på krafterna men det är väl inte så konstigt när man upplevt den bästa dagen i sitt liv. Det är mycket att ta in.

Jag är gift! 👰❤🤵

 
 
Igår kom äntligen dagen vi så länge väntat på! Idag har jag och min make (vilken underbar benämning!) varit helt utmattade. Därför kommer ett (snarare en miljon) mer utförliga inlägg framöver. Jag har så mycket upplevelser, tankar, bilder och tack att dela med mig av! Nu ska jag gå in i min eufori-bubbla igen. Jag kan verkligen inte greppa vilken perfekt dag vi hade igår. Att den skulle bli fantastisk visste jag, men den blev bättre än så. Det finns inget jag skulle vilja ändra på!

Smycken till bröllopet + En rolig nyhet

 
Det är väldigt svårt att fotografera blanka ytor tycker jag.
 
 
Nu är jag klar med smyckesbiten inför min (bör man skriva "vår?") stora dag! En halskedja beställde jag igår och som smidigt hamnade i brevlådan denna förmiddag. Den är 1 mm tunn och 45 cm kort vilket känns diskret och bra. Personligen gillar jag längre kedjor men det passar inte min klänning. Kedjan köpts på Safira och gick på 799 kronor. Äckligt mycket pengar men ganska billigt om man jämför med de flesta kedjor som finns i 18k guld. Vart hängsmycket kommer ifrån vet jag inte då min syster gav mig den när vi fyllde år (jag älskar den!).
 
På tal om syster och även smycken så gick vi på en butiksdejt idag. Jag testade olika puder och foundations så när jag sedan gick till min svägerskas klädbutik så hade jag fjorton nyanser av brunt i fejset. Där hittade jag ett armband från Bud to Rose på samma tema som halsbandet.

Och på tal om min svägerska så har jag en rolig nyhet att dela med mig av. Jag har tidigare nosat på ämnet och skrivit att jag inte tänker dela med mig av denna glädje. Men nu känns det annorlunda, det är varken en hemlighet eller något jag tänker lägga upp här på bloggen i bildformat. Så därför kan jag med gott samvete och en enorm stolthet berätta att jag ska bli faster igen! ❤ Känslan är lika stark som sist jag blev det, såklart. Min brorsdotter betyder jättemycket för mig. Men när hon föddes var jag 17 år. Idag ser jag det hela på ett mer vuxet sätt. (För att inte tala om vilken skillnad i ekonomi det är, idag kan man köpa ett bar bäbisstrumpor utan att behöva nalla på studiebidraget liksom).

Fyra dagar kvar!

 
Jag kom på att jag nog aldrig visat vår bröllopsinbjudan. (Ett informationsbild skickades även med men).
 
 
Igår natt hoppade jag in och jobbade natt, så ni kan förstå om jag var trött när jag steg upp tolv idag för att göra mig redo för mer jobb. Ursäkta informationen som kommer nu, men jag var inte bara trött och hade huvudvärk, jag fick mens också. Vilket gjorde mig irriterad tills jag insåg vilken jäkla lättnad det faktiskt är. Jag var helt säker på att jag skulle få det på bröllopsdagen. Dessutom brukar jag alltid få en dålig hy denna tid på månaden men det har jag inte nu.
 
Det beror säkert på att jag verkligen försökt tagit hand om fejset den senaste tiden. Basiron är nog den mest avgörande produkten som jag använt mig av. Denna blödiga glädje var det första jag sa när jag kom till jobbet idag. Snacka om att det är skönt att ha en tight grupp med enbart tjejer! Eller, när vi får killar som vikarier så brukar det förvisso höra det mesta.
 
På tal om bra produkter så tipsades jag om Sally Hansen's Diamond Strenght. "Riktig mikrodiamant och titanformula ger en omedelbar bindning för att stärka och försegla naglar med ett splittsäkert skydd" lyder produktbeskrivningen. Jag vägrar nämligen bryta en nagel innan lördag när jag för en gångs skull har fått lite längd på bokstavligen alla fingernaglar. Det ska för övrigt bli spännande att jag ska göra mina naglar tills på lördag, jag som är sjukt dålig på sådant... Spännande! ;)

Min brudklänning är hämtad!

 
 
 
 
 
 
 
 

Äckligt tidigt i morse (nåväl, klockan sju) hämtade min fina vän och kollega mig för en tur till Bromma. Vi köpte frukost på vägen vilket var mysigt. Väl framme gjordes de sista justeringarna på klänningen. Medans det gjordes, samt efter hämtning av blåsan, så gick vi omkring i en galleria som ägarinnan tipsade om. Förutom shopping så lunchade vi på ett väldigt mysigt ställe. Jag gillar att de inrett stället från en, på många sätt, bättre era. Där kunde man lägga på vad man själv ville på sina hamburgare, praktiskt och gott!
 
För att återgå till klänningen så fick jag faktiskt inte en wow-upplevelse. Jag vet inte varför, för jag trivs bättre i min egna klänning än den jag testade förra gången. Men det var som att jag trodde att jag skulle få bort mitt vinerbleka fejs och att min midja skulle smalas av i samband med provningen. Jag tror och hoppas med andra ord att jag får den där häftiga känslan när håret och sminket är fixat, när smyckena är på och fjärilarna i magen leker kull. För klänningen är väldigt fin, till och med detaljen som jag var osäker på om jag valde rätt tyckte jag mycket om! (Ni får se sen).

När en risotto smakar och känns som smågrus

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här kommer lite bilder från min dag i Stockholm. På tal om den jag tagit bilderna ifrån (min syster) så hade hon lite otur den dagen. Hennes mat på restaurangen var nämligen under all kritik. Servitören provsmakade risotton och höll med till hundra procent. Den enda fördelen var att vi fick gratis efterrätter. (Och en till portion mat om syrran nu hade velat haft det).
 
När vi sedan skulle ta en drink på ett uteställe så beställde jag en Irish Coffee. Hon ville ha en likadan men med Baileys. Vad fick jag? En jättefin drink med grädde och dekorationer. Vad fick hon? Ett tråkigt glas där man helt enkelt blandad kaffe och Baileys i en osmickrande blandning. Hon fick dessutom betala mer för den än vad jag fick. Nu är hon visserligen inte den som klagade över detta men jag tyckte ändå synd om henne.
 
Nu ska jag fortsätta med min musiklista till restaurangen. Det är underbart att ha den makten. Fan ta den som önskar en radiolåt, är det inte Westlife, Absolute 80s eller en rörande ballad så får det liksom vara. Nejdå, jag tänker ha lite mer dunka-dunka de sista timmarna. Jag har dock noll koll på om vi kan lämna ett par kvadratmeter dansgolv till oss. Jag behöver oavsett prata med ägarna framöver så då får jag svaret. 

Möhippa med mina systrar ❤

 
 
 
"Någonting blått"
 
 
Jag hoppas att ingen tycker att det är respektlöst att fotograferade detta. Men jag ville föreviga kärleken som väggen representerar. Med andra ord inte anledningen till den.
 
 
Färdkost-tjejer :)
 
Jag kände mig som en turist igår.
 
 
Jag hittade ett trevligt visitkort på gatan.
 
 
 
Vi hittade en trevlig gaybar.
Aifur. Lägg märke till killen i bilden som är passande klädd för restaurangen. (Ja, jag glömde min vikinga-mössa).
 
 

(Att äta med den gaffeln var inte lätt - det fick bli en sked istället).
 
 
 
 
"Gösfilé serveras med kaprissmör, ugnsbakad fänkål samt ljummen sallad av svartrötter, sockerärtor, morötter & senapskål".
 

Sigrid Storrådas lilla paj - Bärpaj med mandeltäcke och vispad grädde.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag är glad att Mickan inte kunde vara med på min möhippa i Sundsvall. För annars hade jag aldrig fått uppleva gårdagen! Den var rolig, mysig och väldigt minnesvärd.
 
Dagen började när jag och Sara mötte upp Mickan på tåget mot Stockholm. Där fick jag ett vackert brev med fina ord och en beskrivning av dagen. Temat var att uppleva uttrycket "Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått". Det blåa var "Instagram-vinet" Marques de Alcantara som vi öppnade på tåget (busigt, jag vet). Det var väldigt gott tycker jag!
 
Väl i huvudstaden åt vi min favoritmat (sushi) innan vi gick vidare till "något nytt". Det var nämligen att Mickan skulle bjuda mig på ett set underkläder. Att jag alltid bär fel storlek på bh:ar är jag medveten om men jag har aldrig tagit mig för att göra något åt det. Jag är väldigt glad att jag fick riktigt bra experthjälp med att hitta någon som var fin, smickrande - och i rätt storlek. Mitt val blev en bh och trosa från Chantelle och det kalaset gick på tusen (!) kronor. Jag har aldrig ägt något så fint, dyrt och välpassande! Och nej, jag lär aldrig vilja använda något annat igen...
 
"Något gammalt" var mitt efterlängtade besök på E-types restaurang. Jag har velat åkt dit sedan den öppnades! Det var en upplevelse att besöka Aifur då temat vikingatiden verkligen är tydligt. Med allt från mat, dryck (mjöd), inredning, klädsel på personal, livemusiken, och så vidare. Det roligaste var kanske deras sätt att välkomna oss gäster. Inför varje grupp så ropade en man på engelska något i stil med "Här har vi Sara, Mickan och Sofia från Uppsala, låt oss välkomna dom med en stor applåd!", varav alla tjoade, applåderade och slog på borden.
 
Vi invigde även säsongen för uteserveringar på tre ställen vilket inte var fy skam. Jag älskar att jag blev "lånad" för en dag av min systrar, för gårdagen innehöll otroligt mycket upplevelser som jag aldrig kommer att glömma. Jag älskar att umgås med Sara och Mickan, vi är en perfect match som alltid är avslappnade och roade i varandras sällskap. Men för att favorisera våra minnen ihop; inget slår gårdagen!
 
 
❤ Jag älskar er Sara & Mickan! ❤

När det inte gäller kaktusar


Den finaste buketten jag hittat hittills. Bildkälla: LÄNK.
 
 
Det där med att välja en brudbukett är inte lätt! Framförallt inte när man knappt ägt något annat än kaktusar och bambuskott. Helst skulle jag vilja tvinga min florist att gå omkring i naturen och leta prästkragar och blåklockor. Men nej, så hemsk är jag inte som människa. Det är tur att det finns köpblommor som ser lite ängsplockade ut! Som buketten ovan, den tycker jag mycket om. Överlag vill jag att min bukett ska vara lite fluffig, wild och crazy. Den ska ju trots allt representera mig själv. (Ha, ha...).
 
Dagen har nästan enbart gått till bröllopsbestyr. Det är trots allt mindre än en månad kvar! Idag har jag mailat klänningsbutiken för att minska min stress lite. Jag ville nämligen boka in en tid för provning/justering veckan innan vigseln så att jag har det klart. Hon skulle återkomma efter att hon kollat med fabriken hur långt de har kommit. Vilken mardröm om de inte hinner bli klar till dess och jag tvingas åka dit dagen innan jag gifter mig...
 
Det jag annars gjort idag på temat är; en nästintill färdig bordsplacering (tillsammans med sambon förstås), gjort alternativ till bröllopstårtor samt bokat tid hos min tandhygienist. Jag vill nämligen fräscha upp smilet inför våra bröllopsbilder. Då pratar jag alltså inte om tandblekning även om jag gärna hade velat unna mig det. Utan hederlig skrapning och tandkötts-tortyr.
 
Imorgon ska jag börja med ett vigselprogram samt en Spotify-lista. På onsdag ska jag shoppa det sista till bröllopet då jag och syster drar till Uppsala. På torsdag är det dags för mina tänder att polseras, på fredag ska jag och familjen samlas för middag och bröllopsprat och på lördag ska jag få min sista (och tredje) möhippa. Ni hör - mina kommande blogginlägg kommer hålla ett, vid det här laget, välbekant tema!

Möhippa med arbetsvännerna 👰

Chocken. (Ett filmklipp på detta togs som jag kanske kan lägga upp framöver).
 

På vägen hem satt jag i bilen och tänkte "varför glodde den där jäkeln på mig!?". Jag kom sedan på att jag faktiskt hade en gardin på huvudet.
 
Värdinnan/superkocken.
 
Vi hade tur med vädret!
 
 
 

Favoritmat.
 
 
Ren och skär lycka.
 
 
 
 
Bokstavligen de bästa arbetsvännerna man kan ha
 
Porslinsfigurerna är jag och Dan :). Gofikat är Dumle-kladdkaka och en brittisk gobit med ätbart glitter.
 
Presenten som jag (och Dan) fick var helt fantastisk! Den ska alltid få finnas framme!
 
 
Jag var ovanligt omotiverad till att jobba igår. Ledigheten hade varit lite för lång och jag orkade helt enkelt inte gå på en konsert som var planerad. Väl på gruppbostaden så frågade de mig om jag inte kunde följa med till vår kollega. Där skulle vi hämta en tung byrå som en boende skulle få, och det skulle vara bra med extra bärhjälp.
 
När jag går in i min arbetskompis hus och kliver in i köket så hör jag en kör som tjoar "Suprise!" (tror jag att det var, minnesbilderna är lite suddiga). Jag ser (nästan) alla mina kollegor stå där och det tar faktiskt många sekunder innan jag förstår vad som försiggår.
 
Den där "konserten" var påhittad, såklart. Det var bara ett bra sätt till att få mig att inte komma till jobbet i mjukisbyxor. Det roliga var att jag bokstavligen förhörde två av tjejerna när jag kom till jobbet. "Nu står det att tre boenden ska med, vilka då?", "Pratar vi om matsalen eller gymnastiksalen på skolan?", "Vad är det för musik egentligen?". Stackarna fick improvisera fram trovärdiga svar.
 
Maten som vi åt hade jag omedvetet valt själv. För länge sedan sa gårdagens värdinna "jag vet inte vad jag ska laga för mat ikväll, har du någon rätt som du gillar att göra?" (eller liknande). Varav jag svarar fetaostfyllda biffar med klyftpotatis och tzatziki. Vilket jag alltså fick! Fast dessa var mycket godare.
 
Förutom en god middag så tog vi för oss av nybakade smarrigheter. Vi lekte charader (jag älskar det!) samt ett par möhippa-lekar som var hysteriskt roliga. Skrattade gjorde vi nog hela kvällen, som alltid när vi träffas utanför jobbet (inte för att vi har trist när vi arbetar, men ni förstår skillnaden).
 
Ni kan nog förstå hur rörd och tacksam jag känner av den här möhippan. Och hur uppskattad jag känner mig som kollega och vän. Jag har, nu i efterhand, sett deras hemliga konversation på Facebook och det är så fint att se hur alla varit delaktiga i planeringen. Hur alla ansträngt sig för att göra mig glad. Och det blev jag verkligen! Men det är alltid svårt att visa exakt hur mycket man uppskattar något, tycker jag. Speciellt sådana här gånger när man dessutom är lite på moln. Men jag tror (och hoppas) att det förstod hur lycklig de gjorde mig.
 
Jag hade med andra ord världens bästa "arbetsdag" igår! Och jag har världens bästa arbetsvänner ❤.

Bröllopsprovning & Bäbisnyheter

 
 
 

Hårkammen kom i en väldigt fin kartong.
 
Den var till och med vackrare i verkligheten än på deras bilder tycker jag.
 
Smycket var större än vad jag hade tänkt mig men vad gör det, you only get married once.
 
 
Denna bild lade jag upp på Instagram och jag har aldrig fått så många likes. Det gjorde väldigt mycket för självförtroendet.
 
 
Det var roligt att syster tog en del bilder på mig igår. Det är ju trots allt inte bara bröllopsdagen som är rolig att föreviga - utan förberedelserna med. Jag är jätteglad att Sara ska vara med mig hela förmiddagen innan vigseln. Även om jag inte har tärnor så är hon ju ändå min maid of honor. Det löser ju även hela transportbiten. Av traditionella skäl så vill jag inte åka med min sambo till kyrkan, samtidigt så vill jag inte låta en viktig gäst som min syster komma i sista sekund som en annan. Men som vanligt övertänkte jag det hela, hon ville ju givetvis åka dit tillsammans med mig. Förhoppningsvis även med min egna makeupartist, det får mig att känna mig som en kändis.
 
På tal om väldigt trevliga saker att se fram emot så blev en nyhet officiell igår som jag länge varit överlycklig för. Nämligen att min bästis Malin ska få barn ❤❤❤. Jag tyckte att det var lite märkligt att hon inte drack på möhippan men jag gjorde ingen koppling. Förrän min syster tog upp det vid middagen och hon berättade nyheten för oss. Ni skulle sett minen jag hade! Jag kunde bokstavligen inte sluta stirra på Malin, med stora ögon och halvöppen mun. Det är ju visserligen inte så chockerande att de ska bli en liten familj av båda praktiska och kärleksfulla anledningar. Men på något sätt så har hon alltid varit min "bäbislösa partner in crime". Det var ju till och med nio år sedan vår triomedlem Johanna blev gravid. Jag längtar något enormt efter att få se mitt bästisbarn! Och att få köpa kläder i Kakmonster,- och E-type-teman (hon har redan godkänt det, inte för att dom hade ett val).
 
Längre fram i tiden så kommer jag skriva om en till bäbis jag längtar efter. Även om det är officiellt så tänkte jag inte skriva ut det på länge, om ens innan hen föds. Och nej, det handlar inte om mig, jag är ju för sjutton inte ens gift! Synder och otukt är inget jag håller på med. ;)

Hårkam beställd

 

Jag brukar inte vilja visa så mycket detaljer från vår stora dag, men äsch, orka vara överdrivet hemlighetsfull! Dessutom har jag inget annat att skriva om.
 
 
Som jag skrev sist så hade jag bestämt vilken håraccessoar jag skulle ha på bröllopet, vilket var pärlor. Jag fastnar väldigt lätt i en idé utan att egentligen överväga så mycket annat. Vilket är otroligt skönt - tills man inser att man inte alls tagit rätt beslut och därmed måste lägga en massa tid på att hitta det man verkligen vill ha. Det finns tydligen inga genvägar i livet.
 
Det smartaste vore om jag valde frisyr innan hårsmycken. Men jag insåg, efter timmar av grubbel, att hårkammen ovan faktiskt passar de flesta frillor. Annars var det ett diadem som jag sökte efter då jag alltid varit svag för en lätt tupering á la 60-talet som man markerar med just det eller en diskret tiara. Men som sagt, vill jag ha lite volym så går det också till min "romantiska, exklusiva hårkam" som Balunz så fint beskrev den.
 
Och nog känns det högklassigt med en kam för 700 kronor. Ett lika beskrivande ord är att det är helt galet att göra det. Det är ju knappast så att jag tänker använda den igen. Om jag möjligtvis inte vill ha den på Ica tillsammans med mina urtvättade mjukisbyxor. Fniss. Allvarligt talat så tycker jag, uppenbarligen, att det är värt det. Jag är så extremt ointresserad av hår (på möhippan frågade de vad jag minst skulle vilja jobba med och mitt svar är frisör), att jag kan tycka att mitt bortglömda barr faktiskt är värt ett fint smycke en gång i livet. Varsågod hår.

Tidigare inlägg
RSS 2.0