Mamma Mia! Vilken bra film!

 
Mamma Mia! Here we go again / musikalfilm / 2018 / 1 h 54 min
 
Handling:
 
Mamma Mia är tillbaka och här får vi reda på hur Donna träffade de tre möjliga papporna som ung.
 
 
Mitt betyg: 4
 
 
Det bästa med filmen:
 
Uppföljaren kanske inte är lika mycket av en feel-good-film som ettan, men den berör desto mer. Men samtidigt som man sitter i biosalongen och funderar om man ska ha mens snart (eller om filmen helt enkelt har en stor inverkan på en) så mår bra bra, riktigt bra. Inget får ens mun att mima och fötter att stampa takter så mycket som ABBA-låtar. Och skådespelarna är perfekta för sina roller - vad karismatiska de är!
 
Jag måste erkänna att jag var skeptisk till att få se unga talanger i denna film, räcker det inte med originalerna från ettan? Men vad fel jag hade! Framförallt Lily James var ett perfekt val för sin stora roll i filmen. Men alla, utom möjligtvis ett återbesök (se två stycken ned), bjuder på hjärtliga skratt och tonårsfnitter.
 
 
Det sämsta med filmen:
 
Jag tyckte inte om den första Mamma Mia!-filmen. Inte för att den var dålig, tvärtom. Men jag hade så himla svårt att uppskatta ABBA-låtar som framfördes av andra människor än gruppens medlemmar. Och inte nog med det - låtarna sjöngs ju av personer som är mer skådespelare än sångare. Nu, tio år senare, kan jag tycka att det var ett bra val av Björn och Benny. Det känns som det viktigaste är att man ska bli charmad och underhållen - inte imponerad av artisternas stämmor. 
 
Men jag kunde ändå känna, nu när jag såg tvåan, att Amanda Seyfrieds pojkvän Dominic Cooper kunde ha bytts ut. Jag och syrran till och med skrattade åt en ton han verkligen inte kunde ta. Nu känns det lite fånigt att låta ett helt stycke handla om "Skys" falska röst men då denna film är så bra får man greppa efter halmstrån.
 
Jag tycker att det är lite synd att fler låtar inte har bytts ut från ettan. Visst, hela tio låtar är "nya", varav en är en av mina absoluta favoriter (Angel Eyes). Och några av ABBAs hits måste av självklara skäl få en upprepning. Jag kan ju knappast klaga på att Mamma Mia! ännu en gång sjungs. Men jag tycker gruppen gjort så pass många bra låtar att de borde passat på att ta med fler än de åtta som inte fanns med i den första filmen. Men det är klart, männen i ABBA är ju en av de mest framgångsrika musikerna i världen, de har nog inget behov av att få fler låtar populära. Så att de valt de populäraste hitsen kanske inte är så konstigt. De prioriterar att filmen ska bli populär - inte låtar som aldrig nådde förstaplatsen på hit-listan.

Leopardmönster i grönt 💚

 
Klänning från Zalando/Saint Tropez, 599:- 519:-, strl. XS-S just nu men går att påminnas om M-XL. (Stor i storleken).
Topp från Zalando/Only, 179:-, strl. 34-40 just nu men går att påminnas om 42-44. (Stor i storleken).
Sweatshirt från Zalando/Nümph, 599:-, strl XS-XXL. 100% bomull. Nyhet!
 
Kjol från Zalando/Gestuz i 100% viskos. 1195:-. Strl. 34-38 just nu men går att påminnas om strl. 40-42. (Toppen kostar kr och finns här).
Jerseyklänning från Zalando/Soaked in luxury. 599:- 449:- i strl. XS-XL (är stor i storleken). 
Strumpor från Happysocks. 119:- i strl. 36-40 och 41-46. 
 
Halsduk från Bestseller/Pieces. 239:-. 100% akryl. 130x130 cm.
Resårkjol från Bestseller/Vila. 400:- i stril. XS-XL.
Bikiniöverdel från Boozt/Gestuz. 499:- i strl. XS-XL. Finns även i rött. Underdelen (för 299:- finns här).
 
Långärmad klänning från Bonprix. 349:- i strl. 34-46. Mörk olivgrön färg i 100% viskos.
Tunn blus i genombruten mesh från Ellos. 200:- i strl. 34-44 (få i alla storlekar).
Skjorta från Ellos/Munthe. 1299:- i strl. 36-44 (få i alla storlekar). Nyhet. (Lägg på minnet att alltid kolla efter rabattkoder, speciellt om du skulle falla för dyra plagg som detta).
 
Kjol i meshkvalitet från Ellos/Vero Moda. 380:- i strl. XS-M (L och XL är för närvarande slut i lagret).
Skor från Boozt/Sophie Schnoor. 1649:- i strl. 36-40.
Midjeväska från Hiprock. 199:-. I polyester.

Blogglista + Ny klänning

Jag köpte en grön leopardmönstrad klänning i Amsterdam som invigdes igår på pappas kalas. Den andra jag äger visade jag upp HÄR.
 

DIN/DITT FÖRSTA:
Operation: När mina ben i underarmen korsades efter den briljanta idén att cykla ned för en pulkabacke som 10-åring. Jag skrek som en gris tills en kvinna kom till min undsättning. Trodde jag. "Jag har brutit armen!" sade jag förtvivlat. "Nej, det tror jag inte" sa hon. Den bristfälliga hjälpen gjorde att jag inte hade något val än att få ta min kraschade cykel och trampa hemåt. Onödig fakta: jag grät aldrig och har inget minne att jag någonsin gjort det av smärta.
Piercing: Jag och min barndomsvän Bella piercade öronen med hjälp av en synål när vi var runt elva. Näsan piercade jag själv när jag var tretton år, det tog ungefär en timme att få igenom nålen helt. Efter tusen år med nässmycke så slutade jag att använda det för några veckor sedan. Ovant!
Sport: Fotbollskarriären med min syster och barndomsvän Malin varade i ungefär tre träningar. Många år senare började vi istället med kickboxning och det varade i runt tre år. Det slutade med att vi var tränare så ja, vi slåss bättre än dribblar.
Husdjur: Undulaterna Olle och Olle. Annars har jag bara haft gnagare.
Semester: De första minnena jag har är ifrån Öland och Legoland. Men jag har nog varit överallt i Sverige på familjesemesterar (utöver Gotland). Den första semestern utomlands (utöver norden) var en kombinerad resa till Cypern, Israel och Palestina.
Konsert: Robert Broberg kanske? Första spelningen var nog i alla fall Arvingarna, jag var kär i varenda barndmedlem. Jag kan fortfarande inte lyssna på Eloise utan att fnittra hejdlöst.
Kärlek: Han heter Jonatan och det kändes så tufft att hans pappa var med i Rederiet. Ni vet ju själva hur stor den serien var på 90-talet! Jag var tio år och förhållandet höll i ett år. Vad hemligheten var? Att vi aldrig träffades, haha. Min första kärlek i vuxen ålder var när jag var sexton år. Jag var jätteförtjust i en kille i min parallellklass och gav honom en ros i skolkorridoren på Alla hjärtans dag. Efter det frågade han mig om vi kunde gå på nians bal ihop, så vi var nog vad man kallar high school sweethearts. Kärlekssagan slutade efter ett år men vi är fortfarande vänner. Eller ja, åtminstone bekanta.

JUST NU:

Äter du: Inget, men jag åt nyss wraps med lax och skagenröra. Det bästa av många världar.
Dricker du: Kaffe. Klockan må vara 23:30 i skrivande stund men det är en myt att man blir pigg av det! I alla fall för mig.
Ska du: Inse att svenska filmer sällan inte är bra. Och speciellt inte av Colin Nutley... Jag började göra denna lista samtidigt bara för att roas en aning. Igår såg däremot Hip Hip Hora och förvånades av att jag fortfarande kunde roas av den. Inte bara av ketchup-scenen alltså.
Lyssnar du på: MORD! Jag har bokstavligen alltid ID på i bakgrunden. Vad är med rofyllt än berättelser om folk som förlorat sina nära och kära på grund av en seriemördares knivfantasier? Okej, det kanske man inte ska skämta om. Saken är den att det är intressant plus att ljudet är behagligt. (När det inte handlar om dödsskrik alltså). Till skillnad på dessa jävla svenska filmer... Seriöst, finns det verkligen INGEN som är kan filmljud i detta land?!
Väntar du på: Absolut inget och det är så jäkla skönt! Jag ska bara leva i nuet denna helg, äta äggmackor, titta på chick flicks och dansa till Backstreet Boys. Det må vara tråkigt att typ aldrig ha lediga helger ihop med min andra halva men det gäller också att ta vara på tiden man har själv. Jag är ju innerst inne lite av en eremit.
Tittar du på: Just nu mobilen, Johanna skrev att hon börjat titta på min favoritserie (Frasier) och att hon älskar den. Jag blev så lycklig!
Har på du på dig: Adiadasbyxor, röd topp med siffror och asfula trosor (hey marriage).

DIN FRAMTID:
Barn: Jag skulle ångra mig om jag aldrig skaffade barn.
Giftermål: Jag har varit lyckligt gift i ett år, tre månader och tre veckor.
Karriär: Jag kommer troligtvis att jobba kvar på gruppbostaden länge. Dels för att jag trivs men även för att jag inte kommit på vad jag vill göra ännu. Men jag vet att jag jobba med design, skrift, administration eller liknande.

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller kyssar: Kramar, jag är en riktig kramare. Jag har mer än en gång tänkt "oj, jag kanske inte borde ha kramat någon som jag träffat så få gånger".
Kortare eller längre: Antingen eller!
Snygg mage eller snygga armar: Jag har alltid tyckt att det är oattraktivt och omanligt med magrutor, om det är vad "snygg mage" är synonymt med. Armar är inget jag faller för men stora armar är förvisso aldrig fel.
Busig eller lydig: Det bästa är väl ett mellanting? Men nu i vuxen ålder föredrar jag nog lydig mer. Jag har umgåtts med busar och det är inte kul i längden.

HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Haha, ja.
Tappat bort glasögon/linser: Behöver inte sådant. Men jag funderar starkt på att införskaffa ett par glasögon utan styrka.
Brutit ett ben: Läs fråga ett.
Rymt hemifrån: Som barn rymde jag ofta till granngatan, i ryggsäcken låg både kanelbullar och en väckarklocka så jag skulle klara mig. Men jag pallade aldrig mer än en halvtimme. Jag rymde, tillsammans med två andra tjejer, hemifrån (snarare från ett hem) som tonåring. Vi åkte tåg på faktura till Dalarna innan vi drog till huvudstaden. Det äventyret varade inte många dagar för mig innan jag skjutsades tillbaka men det är rätt surrealitiskt att tänka på att jag faktiskt gjort en rymning. Jag och en av tjejerna pratade om det för en tid sedan, det är ju såklart ett dåligt beteende men vi har kommit till en punkt när man bara kan skratta åt hur omogen man var.
Röntgats: Läs fråga ett sa jag!
Krossat någons hjärta: Nu låter jag enormt självkär men jag har krossat flera hjärtan. Jag vet fortfarande inte om det är för att de inte fattat att det finns bättre människor än mig eller om det är för att jag faktiskt är rätt trevlig att vara med. Jag har aldrig dumpats faktiskt, med risk för att återigen låta överdrivet självsäker.
Nobbat någon (som haft känslor för dig): HÄR berättar jag om en nobbning.
Gråtit när någon dött: Ja, men inte ofta. Har aldrig förlorat någon jättenära även om jag varit på ett dussin begravningar.

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Nej, attraktion i så fall då kärlek är något som växer fram.
Gud: Jag har varit djupt troende, idag är jag en ateist. Jag tror på andar, liv efter döden, synskhet, demoner, troll, ödet, telepatiska förmågor, osv. Jag tror även på "krafter" i denna värld som aldrig kommer att kunna förklaras. Jag förstår att många tror att dessa "krafter" beror på en eller flera gudar men personligen så tror jag det inte är så pass enkelt.
Mirakel: Ja.
Aliens: Självklart.
Magi: Kanske, jag är öppen för många möjligheter.
Ett himmelrike: Skyddsänglar i någon form samt en annan dimension med döda människor, men ett himmelrike är jag mer tveksam för.
Tomten: Småtomtar, ja. Eller rättare sagt; jag vill tro på att dom finns.
Änglar: Självklart. 
Transformers: Som i filmen? I framtiden kanske.

BLANDAT:
Är du kär i någon? Mer och mer för varje år.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Ja, absolut. Men jag vantrivs inte här, jag är lyckligt lottad som bor som jag bor. Jag har ett hus med ett jättebra läge och nära till familj, vänner, jobb, buss och ortens centrum.
Tycker andra att du är attraktiv? Bilden av mig själv blir inte bättre med åren. Det är tveksamt om någon attraheras av mig. Utöver min halvblinda make.
Dricker du? Alkohol? Svar ja. Jag har dock lite av en hatkärlek till den drycken, jag funderar ofta på att bli nykterist men det är ju samtidigt så jäkla lockande att ta en öl eller en flaska bubbel ibland.
Använder du droger? Bara Crystal Meth. Nejdå, jag röker ju inte ens numera sedan typ 14 månader. Det bästa beslutet jag tagit!
Vilket schampo använder du? Head & Shoulders. Jag menar, Henrik Lundqvist är ju med i reklamen!?
Vilken parfym använder du? DKNY, både som parfym (har den gröna och den rosa) och som deoderant.
Vad är du rädd för? Mest sociala situationer och spindlar. Jag är däremot inte rädd för döden så det är ju bra. Det är väldigt svårt att förklara varför utan att låta suicidal. Men jag har ingen dödsångest för att jag ogillar mitt liv utan snarare för att jag älskar livet jag har och haft. Jag har checkat av så pass mycket att jag "känner mig nöjd". Med det sagt så vill jag givetvis leva i flera decennier till.
Gillar du att tvätta? Det är lite av min grej och jag har väldigt starka åsikter om hur man ska tvätta och hänga upp kläder. (Hur färger ska blandas, vilka grader som ska användas, att plagg ska hängas rakt på sträcken förutom finplagg som ska hängas på galgar utan vassa kanter, strumpor ska hängas parvis, inget ska torktumlas, osv).


Nyheter från IKEA + inredning jag avskyr

 Här är mina favoriter från sortimentnyheterna.
 
 LÄNKAR: Kapaster PLÄD, Landskrona SOFFA, Billy/Bottna med Displayhylla (svart, vit eller ekfaner) 202 CM samt 106 CM, öppen GARDEROB Bryggja 120x173 cm, Vadholma KÖKSÖ, Vittaby COLLAGERAM för 6 kort, Vorup DÖRRMATTA med hundtandsmönster,
 
 
Fler nyheter finns HÄR. Där hittade jag bland annat växten Elefantöra i plast! Vissa saker i sortimentet är även rätt oväntat, vad sägs till exempel om en banan-vas eller en kudde som ser ut som en möglig calzone? På tal om oväntat så är ju egentligen hela detta inlägg otippat. Jag är ju ganska förtjust över att spy galla över IKEA. Missförstå mig rätt, jag älskar att gå i det stora möbelföretaget och jag är stolt över att IKEA är svenskt. Men som jag förklarat tidigare så är jag lite allergisk mot sköra möbler i faner samt kopierade hem.
 
Det känns som om alla idag har inredning och väggar/golv i grått och vitt. Det finns ofta soffbord med tunna metallben, klockor där delarna fästs på väggen, helrosa filtar, ljusstakar i guld, runda vaser, runda och veckade kuddar samt IKEAs möbler i överflöd. Gärna deras hyllplan, mediamöbler, soffor, sängar och byråer. Garderober med, men det har jag en större förståelse för då alternativen inte är lika många. Nu låter det som om jag klankar ned på majoriteten av de svenska hemmen, vilket jag förvisso gör. Men jag vill vara tydlig med att jag inte ogillar stilen, det är bristen på det unika som jag inte tycker om. Tycker så många människor likadant om inredning? Eller är det bristen på intresset och pengarna som gör att det är enklare att köpa allt från IKEA och Jysk? 
 
Ps. Om någon, mot förmodan, undrar så är jag väldigt förjust i Möbelmästarna. I stort sett allt vi äger är därifrån. Tv-möbeln vi har är denna variant från Chilli, den är mitt favoritköp. Utöver vår gudomligt sköna soffa, förstås. Personligen så älskar jag när man blandar gammalt med nytt. Jag tycker även mycket om personliga detaljer framför något från inredningstidningar. Och trä är mitt favoritmaterial - det är hållbart, tidlöst, rofyllt, lättmatchat och snyggt!

Stugmys med tjejerna

Första kvällen bjöd bland annat på lyxlax.
 
Sangria-skål!
 
Lördagen startade med ett morgondopp.
 
Loppmarknad.
 
 
Galleria-shopping.
 
Vi åt jättefräsch sushi.
 
"You can't buy happiness but you can buy bags and that's kind of the same thing".
 
Vi hittade kvällens middag i skogen.  (Ha, ha...)
 
Vi tog en lång skogspromenad när vi kom hem från stan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kvällsmacka vid vattnet.
 
 
Vi "spelade" Tjejmiddag.
 
Sara hade gjort en jätterolig frågelek. Och jag vann!
 
 
När jag och syster fyllde 30 så fick vi en all inclusive-helg i Ludvika av Mickan och Maria. Och efter sju månader var vistelsen äntligen här! Det har verkligen varit jättemysigt även om det gick lite väl fort. Läget är ju helt fantastiskt, jag skulle också vilja ha en sån sommarstuga! För vem är inte svag för sjötomt och noll grannar?
 
Dock måste jag erkänna att jag hade lite panik första kvällen då det inte fanns en toalett. Min syster fick hålla upp dörren medan jag kissade så att jag snabbt kunde hoppa ut från dasset, haha. Men det gick fort innan jag vande mig. Och jag måste säga att det var en spännande upplevelse att leva utan dusch och toalett.
 
Som ni ser på bilderna ovan så gjorde vi allt från promenerade, shoppade, dinerade, badade och spelade. Men mest av allt så pratade vi, våra munnar gick nog i ett hela helgen. Okej, nu överdriver jag lite för på fredag kväll var alla helt utslagna. Och söndagen ska vi inte prata om!
 
Vi lade oss nämligen klockan fem på söndag morgon efter timmar av vindrickande på bryggan. Bakfyllan var ett faktum! Det var tur att en av oss var mer städad så att hon kunde köra hem när vi väl hade kommit upp ur sängarna och städat ur stugan. Vi andra tre satt illamående i bilen och försökte komma på varför vi tyckte det var en sådan bra idé att tömma bag-in-boxen. Men roligt hade vi! 😄 Denna helg kommer jag att leva på länge. Jag tänkte för mig själv; "hur lyckligt lottad är inte jag som får vara med om detta? Inte nog med att jag får låna en helt underbar stuga, dessutom är jag inte bara med en utan TRE snälla och roliga tjejer under denna vistelse".
 
Den enda saken jag tyckte var negativt med vistelsen är ett fotografi jag inte tog. Jag erkänner att jag har lätt att älta och detta är en sådan sak som jag tänker lite för mycket på. Jag såg nämligen två uniformklädda poliser sitta på huk och klappa ett par söta hundrar. Gissa vilken fin bild det hade varit! Men jag kunde inte förmå mig till att ta upp kameran eller mobilen. För tänk om poliserna hade sett det och ännu värre: blivit upprörda över att jag smygfotade dom. Kanske jag gjorde rätt i att låta dom vara... Samtidigt så skulle ju inte kortet visa dom i en utsatt situation utan tvärtom. Oavsett så borde jag släppa detta nu då gjort är gjort.

Att leva med konstant dåligt samvete

 
 
Då jag ska på en tjejweekend i helgen så förtidsröstade jag idag. Det var fjärde gången jag kunde rösta på min pappa och jag kan säga att det underlättar valet (bokstavligen) av parti. De två första gångerna var han mer politisk engagerad (som Folkpartiets landstingsråd i Uppsala län) och stod längst upp på sedlarna. Numera arbetar han inte lika mycket längre och har valt att blygsamt sätta sig längst ned. 
 
Jag måste erkänna att jag för första gången övervägde att rösta på ett annat parti. Rättare sagt, jag gjorde flera olika tester för att se vilka partier som passade min hjärna bäst (SVT:s valkompass var den jag tyckte bäst om). Att rösta på sin pappa känns som en självklarhet men han tycker ju givetvis att jag får rösta på vad jag vill, jag är en egen person med mina egna politiska åsikter. Mitt resultat var för övrigt ganska tråkigt där flera partier hade samma procentuella siffror. Det parti jag annars funderade på var Centerpartiet.
 
De som känner mig vet att jag får dåligt samvetet över precis allt, och det hände även idag. När det var min tur att välja valsedlar så tog jag tre stycken från Liberalerna utan att tänka så mycket på det. Jag var mest noga med att skynda mig och ta en sedel av vardera färg. Väl bakom skynket så inser jag att jag tagit två partivalsedlar och en namnvalsedel. Vilken tur, tänkte jag. Då jag ändå hittade min pappa på den kommunala delen så behövde jag ju inte personrösta på de andra två. För han jobbar väl mer kommunalt numera. Lyckligt ovetandes så lämnade jag in mina kuvert. Sedan ser jag att min kära far även finns med på valsedeln för Landstingsfullmäktige.
 
Jag kände mig som den värsta dottern i världshistorien. Hur kunde jag vara så arrogant?! Hans egen dotter röstar inte ens på honom, kan man sjunka lägre? Innerst inne, och då menar jag typ en mil inåt, så vet jag att jag överdriver och att jag borde vara mindre dramatiskt. Men det är svårt att få bort skuldkänslor när man tänker och känner mycket. Jag ringde pappa senare och han sa det jag egentligen visste att han skulle säga; att det inte spelade någon roll att jag inte röstade på honom. 
 
Jag hade inget dåligt samvete i ungefär en minut innan jag fick det igen. Vi ska nämligen avsluta samtalet varav han säger "mamma säger att det är mycket middag över och att du är välkommen hit om du vill". Jag tackar nej och säger att jag vill vara ensam. När vi lagt på så känner jag mig som världens sämsta dotter igen. Hur sjutton kunde jag vara så hemsk och tacka nej till att umgås med dom?! Här bjuder dom på middag och jag svarar att jag vill äta pölsa i min ensamhet, vilken jäkla förolämpning.
(Så nej, om någon undrar, så är det inte lätt att vara mig, haha).
 
Jag gick av en slump in på en lista vid namn "12 saker som personer med ångest gör som andra inte förstår" för en tid sedan. Varenda punkt stämmer så bra in på mig (t.ex., på tal om det jag skrev innan, nummer fem - "konstant dåligt samvete") och det var som att tyngden på mina axlar minskade en aning. Det är lätt att känna sig ensam med sina "konstiga" problem och nu var det som att någon skrivit ned mina egna tankar och känslor. Den där listan var en påminnelse om att jag känner som jag gör av en anledning. Det är även nyttigt för människor utan ångestproblematik att läsa den listan. Men man kan nog aldrig riktigt förstå om man inte varit där själv.
 
Den största missuppfattningen/åsikten av folk utan ångest är enligt mig "eftersom du har gjort det förut så kan du lätt göra det igen". Ja, man kanske lyckades genomföra något som kändes jobbigt och utan att dö på kuppen. Och ja, man kanske är jätteglad att man fick den upplevelsen i sina minnen. Men man glömmer inte heller all jäkla ångest som den planen innebar, både innan och ibland under tidens gång. För att inte tala om hur jäkla utmattad man är efteråt. Men med det sagt så brukar såklart saker kunna bli något lättare om man gör det för andra gången.
 
Idag har jag storstädat i sex timmar. Det märks att man bor i ett tvåvåningshus när det är dags att torka lister/fönsterkarmar/golv/och så vidare. Det tar liksom aldrig slut. Lägg till en tvätthög lika stor som Mount Everest, två badrum och alldeles för långhåriga mattor. Tur att handsfree finns och en fruga som hade tid att prata ett par timmar. Jag bestämde mig för att inte äta middag förrän jag var klar vilket resulterade i att klockan hann bli 20:30 innan jag fick mat i magen. Den planeringen gör jag inte om... Speciellt då jag inte äter lunch.
 
Ps. På tal om rädslor så höll jag på kissa ned mig av skräck igår. Jag kom hem efter jobbet och skulle ladda mitt aktivitetsarmband. Jag tar Samsung-laddaren och sticker in den i eluttaget i köket. BOM! Hela laddaren smäller, en blixt kommer ifrån den varav en del av laddaren flyger iväg. Så ja, jag behövde ett par torra byxor efter den upplevelsen. Speciellt då jag redan innan är el-rädd. Det var tur att min man precis hade kommit hem för jag hade ingen koll om hur man gör med proppar. Men nu vet jag! Däremot så vet jag inte hur mobil-laddaren kunde smälla sådär. Jag har förvisso köpt den i en prylaffär i Spanien - inte i en seriös elektorinikbutik. Samtidigt har den fungerat felfritt i 1,5 år så jag tror inte på den orsaken heller.

Amsterdam - Dag 6

 
 
"Dolls' house of Petronella Oortman" av Jacob Appel (1710).
 
The Cuypers library.
 
Tavlan som lockar mest besökare.
  
"Nattvakten" av Rembrandt (1642).
 
"Meagre company" av Frans Hals och Pieter Codde (1637).
 
 
"Självporträtt som aposteln Paulus" av Rembrandt (1661).
 
 "Kökspigan som häller upp mjölk" av Johannes Vermeer (1657-1658).
 
Jag, syster och en Rembrandt-tavla. Inget märkvärdigt! 😉
 
"The massacre of the innocents" av Cornelis Cornelisz (1590).
 
“Pronkstilleven” av Adriaen van Utrecht (1644).
 
"De geschutgieterij van Hendrik Trip in Julita Bruk in Zweden" av Allaert Van Everdingen (1650-1675).
 
En farbror och vad man kan gissa hans barnbarn. De var så söta tillsammans!
 
"Self-portrait" av Rembrandt van Rijn (1628). 
 
"Banquet at the Crossbowmen's Guild in Celebration of the treaty of Münster" av Bartholomeus van der Helst (1648). (Gud vad långt... Kunde inte tavlan bara heta "Gruppbild av män i trikårer"?)
 
"Self-portrait" av Vincent van Gogh (1887).
 
Denna skulle vara fint i mitt vardagsrum. 
 
 
 
Håret 😍 (Allvarligt talat, jag såg typ ut sädär 1999).
 
Duktiga, unga musiker i "The passage" (där cyklister kan köra igenom museet - only in Amsterdam).
 
 
Vad kvinnan skulle göra är oklart.
 
 
 
 
 
 
 När jag kom hem bytte jag och min make chokladpresenter ❤ (Jag köpte även hem lokalt gin).
 
 
Vårt plan skulle gå 21:00 på vår sista dag, därmed hade vi gott om tid att upptäcka Amsterdam lite mer. Och vad passar inte bättre än att spendera dagen på Rijksmuseum? Där finns 8000 spektakulära möbler och imponerande tavlor från de senaste 800 åren i Nederländerna, det mesta kommer dock från 1600-talet. Där finns även arkeologiska artefakter, skulpturer, porslin, föremål från holländsk sjöfartshistoria, med mera... Ska man gå i lugn och ro så rekommenderar man att man besöker detta museum under flera dagar, vi hann dock med alla våningar under några timmar. Jag har hur många bilder som helst från museet, det mesta var ju mycket iögonfallande.
 
Efteråt så gick vi till en marknad där vi bland annat köpte kaffe och nötter. Det kan man inte ha för mycket av! Sedan åt vi charkmat på hotellet tills vår taxi kom. Tydligen kostar det extra att betala med kort, som att det inte räckte med 40 Euro för typ 12 minuters taxifärd. Snacka om motsatsen till ett modernt samhälle.
 
Säkerhetskontrollen på flygplatsen var inte att leka med. För det första så gick man inte, som i alla fall jag är van vid, förbi en vanlig metalldetektorbåge. Utan man skulle ställa sig i den med typ en meter mellan fötterna och handflatorna bredvid huvudet. Men det som slog allt var mannen som skulle hjälpa en. "Lägg ALL elektronik i lådan" skrek han som en militär. Mannen framför oss började stressat gräva i sina fickor och fick upp ett kvitto, han frågar lite nervöst vad han ska göra med det varav militär-wannaben börjar gorma om att "Jag sa att ALLT ska ligga i lådan!". Jag var så jäkla glad att jag inte försökt att smuggla in en haschkaka. Han skulle bokstavligen ha dödat mig.
 
Nu ska jag gå ut och hjälpa maken i trädgården. Det är den enda helgen på sex veckor som vi har tillsammans, så det gäller att passa på att ha kvalitetstid. Jag har även umgåtts med mina föräldrar, det var evigheter sedan jag såg dom. Nästa vecka jobbar jag bara på måndagen, ibland undrar jag som sagt hur jag får ihop en lön, haha. Nejdå, jag har min "mördarhelg" egentligen men jag har tagit tre dagars semester. Känns återigen som om jag inte gör något annat än tar ledigt. Har även ansökt om ledighet på julaftonskvällen, vill verkligen inte jobba till 22 😩. Midsommar, Juldagen och Nyårsafton brukar jag jobba och det gör inget. Men julaftonskvällen är för fan helig. Ursäkta mitt kristna språk. Men tyvärr så kommer nog ingen att kunna tillsättas på det passet. Det enda "positiva" är att jag inte jobbat julafton på väldigt många år, så jag antar att det är min tur.

RSS 2.0