32 Snapchat-bilder

Utsikt från hotellrum / 30-årskalas
 
Jag provar julsmycken / Letar dekorationer till vår fest
 
Typisk frukost i Thailand / När jag lade mig på nyårsafton
 
Elfie Selfie / Försökte vara rolig på Byggmax
 
Gick till jobbet i snökaos häromdagen / Trippel märkeströja
 
Min bakgrundsbild på jobbet är fantastisk / min makes humor
 
50 kr för bara två glassar från Coop Konsum men glasen är jättebra! / Familjemiddag
 
Familjemiddag med syster i förgrunden / Syster och svåger ska åka till Nya Zeeland
 
Smygfotat en städande syster / jag pimpade min ryggsäck häromdagen
 
Tårtbiten som blev kvar av min och systers tårta / Min och mannens "nya" favoritserie
 
Ja, jag har blivit en bilist-pessimist / En hint från kollegan? 😉
 
När toadörren innehåller mer luft än trä / Arlanda-uppdatering
 
Min bästa pose i svägerskans butik / Korvhumor
 
Jag visar pappa Snapchat / "Åh älskade du, faan, krya!!!". Mycket rörande ord...
 
Jag och Joh Flow / majs-suprise
 
Mannen som frågade "Kom ni precis hit till Thailand?" Vi: Nej, vi har varit här i två veckor. Men tack för komplimangen..."
 
 
Det är väl dags för mig att sova eftersom jag jobbar 8-19 imorgon och det blir en timmes mindre sömn i natt. Vilket jäkla påhitt det där är! Men jag har jobbat två nätter när jag tagit tillbaka tiden och det var desto sämre. Nåväl, kvällen har gått bra på jobbet. Min favoritstund var när jag åt sushi till middag. Eller när jag ordnade vaniljglass med varma hallon på kvällen. Mums! Om någon undrar hur ofta jag tänker på ätbara ting sedan jag slutade att röka så är svaret hela tiden. Droppen var när min gravida kollega skickade en bild med texten "kan fortfarande ha mina jeans i vecka 29". Samma morgon hade jag försökt sätta på mig att par jeans som jag definitivt inte kunde knäppa igen. KUL! Men äsch, det är det värt. Och jag ska faktiskt ta tag i mitt frosseri. Någon gång. Sen. (Jag längtar för övrigt som tusan tills jag varit rökfri i ett år men det är typ tre hela månader dit. Men då jäklar ska jag fira! Med massa gott alltså, men det förstod ni väl redan).
 
Ps. Som jag nämnt tidigare, för er som har mig på Snap-chat och funderar på varför ni inte fått en bråkdel av bilderna så finns en simpel förklaring. Nämligen att jag sällan skickar mina bilder till någon alls, jag tar en, funderar på om någon jävel bryr sig, sparar snapen och skickar den sedan till en person. Högst.

Goda måltider i gott sällskap

Jag åt räkmacka från fiket två frukostar i rad denna vecka. Tack make!
 
Fördelen med att syster ibland jobbar hemifrån - man kan sno hem henne på lunch.
 
Igår var jag och maken hos mina föräldrar.
 
Jag åt kålpudding för första (?) gången.
 
Det måste varit länge sedan jag var hos mina päron för jag tror inte det där huset stod där sist jag besökte dom.
 
Vi fick se några bilder från deras resa till Polen/Auschwitz. Otroligt gripande och ofattbart. Jag har själv velat åkt dit i många år.
 
 
Jag är inte särskilt motiverad att jobba idag då jag varit ledig sedan i måndags. Man hinner liksom glömma hur mycket man trivs på sin arbetsplats. Nåväl, jag har en jobbhelg innan jag sedan får en tvådagars-vecka. Jag älskar mitt schema! Jag hinner med så mycket annat som att träffa nära och kära samt pyssla hemma. En riktigt städ,-och rensningsperiod har jag kommit in i vilket inte är fy skam. Tyvärr har jag även städat bort en kod jag verkligen behöver...
 
Jag ska på en liten kurs på tisdag där jag bland annat ska lära mig vår nya journalföring (allt ska datoriseras numera). Till det behöver jag dels ett kort och den var jag en av de första att hämta för exakt ett år sedan. Men koden till den har jag inte och dumt nog har jag inte åtgärdat det förrän nyligen. Det vore väl en sak om den bara kunde mailas till en, men nej. Jag ska få ett brev inom fyra dagar som jag sedan ska ta med till en datorkille på kommunen så han i sin tur ger mig koden (det är en hög säkerhet på dessa siths-kort). Detta ska jag alltså hinna med innan tisdag förmiddag. Ibland är man lite extra stolt över sig själv och sitt 13-åriga jag... Ansvar - vad är det liksom?

Jag under gymnasietiden

 
 
Kan ni ibland känna att personen ni ser på gamla bilder inte är er själva? Och, logiskt nog, så är det svårare att förstå att det är en själv ju äldre bilderna är. Självklart så ser jag att det inte är någon annan än mig själv men livet och utseendet förändras ju hela tiden så hur man levde för tjugo och tio år sedan känns nästintill surrealistiskt idag.
 
Runt tidpunkten på bilderna ovan så var jag 17-18 år gammal, pluggade journalistik i Uppsala, blev jättetight med mina klasskompisar, älskade att kickboxas, var tokkär i min pojkvän samt började mer och mer tillåta mig att dricka på fester (och inte få dåligt samvete över att det påverkade träningen).
 
Men sker och ting förändrades ändå rätt fort. På ett år så hade jag slutat skolan (skulle få gå om 2:an), började istället att jobba på ett äldreboende, jag började vara tränare istället för att träna, lade sedan ned det med, tappade kontakten med alla i "världens bästa klass" (utöver Malin då givetvis) och jag gjorde slut med min pojkvän.
 
Det är ju lite det som är charmen med att bli vuxen, man tar en massa beslut som gör sitt liv både till det bättre och till det sämre. För hur klok hade man blivit om allt man gjorde blev till sin fördel? Misstag gör man hela tiden och det heter "ung och dum" av en anledning. För inom en viss tidsram så är det lite mer tillåtet att vara osjälvständig och på samma gång rebellisk. Och givetvis tar man beslut som vuxen med, men inte på samma sätt. Idag har man mer konsekvenstänk, mer ansvar, mindre tid att göra dumma saker på, och så vidare. Oftast i alla fall.
 
Sedan kan man ju såklart ifrågasätta alla beslut man tagit i livet. (Jag tror att jag varit inne på just det tidigare i bloggen.) För allas liv baseras på bland annat val man gjort. Som i mitt fall; om jag inte slutat skolan, om jag inte gjort slut med min pojkvän, om jag fortsatt att tränat och om jag inte hade börjat att festa under gymnasietiden så hade mitt liv sett annorlunda ut idag. Liksom de andra valen jag gjort innan och efter 2006. 
 
Men de flesta tvivelaktiga beslut jag tagit måste ju lett till något bra i slutändan. För idag har ju ju ett riktigt bra liv. Och jag brukar säga som så, att livet måste vara som en film för att vara riktigt bra. Komedi och romantik bör finnas med, såklart. Men även drama, skräck, äventyr och action. För det första är det ju oundvikligt för alla som inte bor under en sten, och för det andra så vore ju livet förbannat trist om livet vore en dans på rosor. För man kommer ju ihåg alla stunder som gett en starka känslor, hemska eller underbara. Och för varje sådan upplevelse så blir man ju lite klokare som människa. Så på något sätt, hur konstigt det än kan låta, så är jag glad att mitt liv inte alltid varit så enkelt. För det har gjort mig vis på något vis (he,he).
 
Kram från Filosofen Fia.

Game night / Folk som dumförklarar mig

 
 
 
 
 
Vilken rolig kväll jag hade igår! Jag tycker verkligen om gänget ovan, de är alla väldigt glada, roliga och lättsamma. Så jag känner mig lyckligt lottad som har dom som vänner och kompisar. Och hur spenderar man inte tiden bättre än med sällskapsspel? Charader, Med andra ord, Pictionary och Absolut överens är dessutom alltid säkra kort. Jag kom dit 18:00 och vi drog hem vid 3:00 på natten. Alla blev rätt chockade över hur mycket klockan var, tiden rusade verkligen iväg. Så kul var det!
 
 
Citat från gårdagen:
Jag: Bella, jag tog med mig Carolina Gynning-vinet som du gav mig i 30-årspresent.
Bella: Den där har inte jag gett dig. Jag gav dig ett annat vin.
(Det känns alltid fint när man kommer inte ihåg gåvor man fått, haha...)
 
Jag: Jag blir så himla irriterad när folk inte kommer ihåg vad jag heter. Det minsta man kan begära är väl att folk kommer ihåg ens namn.
(Senare under kvällen)
Jag: Går det bra Anna? (Fingerat namn)
De andra: Hon heter inte Anna. Hon heter Sanna.
(Pinsamt...)
 
Kvällens enda stund som inte gav mig glädje:
Kille (går igenom frågekort): Här är ett kort där det står "Marie Fredriksson" på. Jag vet inte vem det är.
Jag: Hon är med i Roxette.
Kille: Vad förvånad jag blir att du visste detta, det trodde jag inte om dig. (Eller något sådant)
 

Vad är det med folk att säga sådana här saker till mig?! Det händer inte ofta men så pass många gånger har det skett att jag börjar bli riktigt irriterad. Jag är inte korkad så jag vet inte varför vissa fått för sig det. Det handlar inte bara om människor som inte riktigt känner mig utan även närstående. De ska antingen ge mig beröm över att jag har kunskap av de mest grundläggande sakerna, förklara simpla saker för mig (okej om jag sagt att jag inte kan det) eller så ska de plötsligt "förhöra" mig på olika områden. Vad är grejen med det? Jag vet att jag har en konstig ovana där jag kan låtsas inte ha kännedom om saker jag egentligen vet, enbart för att jag vill att den andra ska få känna sig smart. Fast så ofta gör jag väl inte det?
 
Men, för att ge mig ännu mer reklam, så kan jag känna att jag själv även har en annan egenskap som alla inte har. Och det är social kompetens. Vissa kanske tror att kunskap är det enda som behövs för att komma någonstans men så är det givetvis inte. Kan man inte prata med andra människor eller förstå sociala koder så kan det sättas käppar i hjulet för en. Om man inte har tur att "sparkas uppåt" vill säga. För kunskap/utbildning/erfarenhet hänger ihop med hur långt vi kommit på att öva oss i sociala sammanhang.
 
Jag älskar att vara ensam, jag är ganska blyg och jag skapar ogärna nya kontakter. Men bara därför så betyder det inte att jag inte fungerar i sociala situationer. Dels för min egen skull då jag älskar känslan av att andra ser mig som en trevlig prick. Men även för andras skull. Jag menar, ärligt talat så brinner jag inte för att gå omkring på en jobbfest (exempelvis) och vimla bland halvt okända människor. Men enligt mig är det en del av vuxenlivet, man måste gå ur sin komfortzon oavsett hur lite du innerst inne bryr dig om andra. Egentligen är det en del av barndomen med, om ni frågar mig.
 
Jag och mina syskon fick tidigt lära sig hur viktigt det var att exempelvis presentera sig för människor som redan infunnit sig på en bjudning. Man kanske inte var jättebekväm att gå och skaka hand som tioåring men det är så himla viktigt! Det är typ det första jag ska lära mina barn. Att inte skaka hand eller bara umgås med de du är bekväm med känns rentav omoget och otrevligt. Då kan man lika gärna stanna hemma om man frågar mig. Sedan beror det självklart lite på vilken situation det handlar om. Mår man otroligt dåligt över tanken att prata med främlingar så är det ju såklart bättre att man dyker upp på en mottagning än stannar hemma på grund av sin rädsla. (Även om man såklart alltid ska köra lite kognitiv beteende/psykoterapi, om behovet finns).
 
Och framförallt: jag dumförklarar inte människor... För ett bra svar av mig, om jag ska återgå till citatet ovan, hade ju såklart varitt "vem är det som är dum egentligen, det är ju du som inte kan namnet på en världskänd sångerska". Men som sagt: jag är bättre än så! Jag skriver ut det i en blogg istället, haha.
 
Åh vad det är underbart att skriva ett helt inlägg om hur jäkla bra man är. Det ska jag nog göra oftare ;).

Bagateller som irriterar mig

Jag på Miamis flygplats december 2013. Detta är inte ett exempel på vad som gör mig irriterad, tvärtom. Tycker denna bild var väldigt fin på mig då jag inte alls ser ut sådär, hehe.
 
  • När människor tar en skärmbild med telefonen, lägger upp den och inte beskär bilden. Jag vill varken se någons klockslag, mobiloperatör eller batteriförbrukning. Kan inte förklara varför men det stör ordningen på något sätt, det ser helt enkelt slarvigt ut.
  • När folk lägger sin disk,-svamp eller borste i diskstället. Vad gör jag innan jag lägger mitt porslin där? Sköljer det för att undvika diskmedel på sådant jag dricker/äter mat med. Vad finns på disksvampar? Precis! Nu överdriver säkert jag detta då jag hittills inte hittat någon likasinnad, men ändå - varför chansa?
  • När någon ska berätta en historia och inte kan bestämma sig för vilken veckodag händelsen skedde på. Det är helt sjukt hur ofta jag hör saker som typ "när jag åkte till Stockholm i onsdags så... Nej, vänta... i tisdags... Få se nu". Alltså vem bryr sig?! I nio av tio fall så är det inte ens relevant att veta vilken jäkla veckodag du köpte din fleecetröja på. Eller vad nu personen ska berätta.
  • Slarviga word-dokument. Denna punkt har jag nog nämnt tidigare och i så fall är det ingen slump. För detta blir jag helt galen på. Jag är ofta en ganska försynt människa så jag vågar aldrig rätta någon hobbyskribent. Men innerst inne skriker jag "Får jag se två punkter eller se en slarvig förkortning igen så hoppar jag ut genom fönstret! Är det så jäkla mycket lättare att skriva "e" istället för "är"? Och du, du kanske tycker att teckensnittet Comic Sans är roligt men då ska jag tala om för dig att DET ÄR DET FAN I MIG INTE!". 
  • IKEA:s vita byrå "Malm". Jag vet att jag förolämpar typ två miljoner svenskar nu men jag klarar inte av den möblen, på riktigt alltså. Min man tog nyligen upp den som förslag och jag hade lust att ta ut en skilsmässa. För mig finns det inget som lyser "massproducerad" eller "Svensson" så mycket som detta handtagslösa ting. Personligen så älskar jag min byrå (HÄR). Eller, vi valde att ha den som tv-bänk så jag behöver fortfarande en byrå...
  • När man har ordet "official" i sitt användarnamn men man inte är väldigt känd. Det är svårt att säga vart jag tycker gränsen går i antalet följare (på exempelvis Instagram), men det ska åtminstone handla om tiotusentals personer. Att ha några tusen följare är såklart en beundransvärd prestation men som sagt: att lägga dit ett "official" känns lite högmodigt.

Modern hobby: att bli kränkt

 
För en tid sedan så gick jag in på "6 faror för ditt barns hälsa" (LÄNK). Som ni ser ovan så visar de upp två exempel på bra och dåliga alternativ när det kommer till leksakers kvalitet och färger. Det där troll-liknande gosedjuret är alltså, enligt sidan, ett dåligt val då den inte är av naturliga material eller kulörer. Men att leksaken har en blå snopp som vackert framhävs med en krans av grönt könshår spelar mindre roll, haha. Nu är det säkert något annat även om jag inte ser vad. Men hade den haft det så hade det säkert blivit delade läger om huruvida det är bra eller inte. Det flesta skulle (såklart?) tycka att barnen vinner på att slippa se det,  medan vissa säkert tycker att det inte gör något att man inte döljer något så naturligt.
 
Men jag är så less på alla lättkränkta människor som finns i världen. På tal om gosedjur med könsorgan alltså. Nejdå, men lite åt det hållet faktiskt. Det blir mer och mer viktigt med människans lika värde trots olikheter i vårt samhälle vilket givetvis är fantastiskt. Men ibland tycker jag att vissa tar det steget längre än vad som är nödvändigt. Jag hatar också rasism, jag hyllar också jämställdhet, och så vidare. Men jag väljer mina krig. Jag behöver inte ifrågasätta allt för att få fram min poäng. Att få ämnen upp i debatt är ju jättebra för att skapa förändringar men det börjar gå överstyr.
 
För att ta tre exempel från ett enda företag: H&M. Har det blivit en trend att förolämpas av modejättens kläder eller är det bara hur vår vardag ser ut idag? För er som missat debatten så har det alltså i flera fall funnits tröjor som människor tagit illa upp av. En tröja från killkollektionen har texten "True hero" och det står "Girl hero" på en tröja från tjejavdelningen. Mycket kränkande... Ja, jag förstår varför många tar illa upp men jag själv hade aldrig ens uppmärksammat detta. Man kan ju även se det såhär: om man "kastar som en tjej", kastar man dåligt då? Nej, precis. Av samma anledning tycker jag inte att en "tjejhjälte" är något annat än en sann hjälte även om det inte bokstavligen står så, det är väl en tolkningsfråga. Och framförallt: det är två olika kollektioner det handlar om så varför måste man jämföra dom? Det hade varit värre om de var gjorda för samma serie.
 
Den andra tröjan har texten "coolest monkey in the jungle" på framsidan och i annonsen bärs den av en mörkhyad pojke. Detta ansågs därför vara mycket rasistiskt. Vill ni höra min åsikt? För det första förstår jag inte själva poängen med meningen med apan. Jag anser kanske inte att den är dålig, men kanske inget jag hade brainstormat fram om jag vore anställd av Hennes & Mauritz. För det andra så ser jag inte det rasistiska i det hela. 
 
Jag kan tycka att det ofta blir mer diskriminerande att faktiskt se och vilja påpeka alla olikheter vi har. Låt oss leka med tanken att denna pojke inte fick bära tröjan i annonsen. Därför att någon sagt "vi tar den vita pojken som modell till den tröjan. Så får den mörka killen ha den med tigern på. För väljer vi den mörkhyade killen så kommer folk att koppla honom med apan som vi har på trycket. Det kommer inte att ske om vi tar han som är ljushyad". DET om något är väl rasistiskt?! Jag vill också säga, även om jag inte ska behöva försvara mig igen, att alla som känner mig vet att är det något jag hatar så är det rasism. Så även om jag personligen inte förstår problemet i detta fall (eller för den delen pojken själv eller hans mamma) så är detsåklart tråkigt om andra tagit illa vid sig. 
 
Den tredje tröjan kanske inte har skapat lika mycket debatt även om jag förstår ifrågasättandet mest av denna tröja. Det handlar alltså om att en tröja har fem av sex hundar från tv-serien "Paw patrol" och att den som inte är med är den enda tjejen i programmet. Och det kan jag själv tycka är lite märkligt, hade en hanhund inte tryckts så vore det en sak. Försvinner den enda tjejhunden så känns det mer som ett väldigt medvetet val. Samtidigt, med risk för att låta som alla killars försvarsadvokat efter detta inlägg, så förstår jag H&M.
 
För vad brinner klädjätten för - säljsiffror eller jämställdhet? Precis. Givetvis är en fokusering på båda områderna det ultimata men det går inte att komma ifrån att de skapar produkter som de tror kommer att sälja bra. Jag tror att de valde att inte ha med den där tjejhunden just för att de tror att majoriteten av pojkar kommer att dras till en tröja med enbart killar på. Av samma anledning finns det få (om ens någon?) rosa tröja på H&M:s pojkavdelning. Inte för att de inte anser att killar ska bära den färgen utan för att den inte skulle sälja bra. Sedan håller jag med om att det är trist att många plagg ska vara så könsuppdelade men jag har samtidigt inte gjort en sådan stor sak av det. Jag älskade att bära killkläder som barn men jag brydde mig inte om vilken avdelning dom kom ifrån. Och mina föräldrar blev inte kränkta av den uppdelningen heller. Och då har min pappa ändå jobbat med jämställdhetsfrågor. Men det var väl inte lika ofta man blev kränkt på den tiden, på gott och ont. 
 

Semesterbilder & Tandtankar

 
Inga Thailandsbilder utan geckoödlor.
 
Kunde varit jag 2007 (mitt tubtopsår), men nej.
 
 
 
Han fick fel på båten.
 
Crazy, stupid, love - ett säkert kort i filmväg.
 
 
 
Ovan så ser ni hur bra vi satt på planet, min make är över 180 men har ändå gott om plats. Jag kommer att låta som en repig skiva angående detta men avskyr man att flyga så underlättar det med att plågas på en bra flygstol. 
 
Nu ska jag googla vuxentandställningar. Såg nämligen en bild på mig i Thailandsmappen och började att ifrågasätta hela min existens. Nejdå, jag har rätt raka tänder och förvånandsvärt vita tänder trots mitt liv som nikotinist/koffeinist/rödvinsalkoholist. För att inte tala om året jag missbrukade Crystal meth. (Jag är såå rolig...). 
 
Men jag skulle ljuga om jag sa att mina tänder såg ut som de gjorde 2004. Jag hade riktigt fina tänder då, en färg likt Carolas (nåja) och väldigt raka gaddar då jag haft tandställning. Men nu har alltså saker och ting förändrats lite och jag klandrar mina visdomständer för det. Det är åtminstone en gissning jag har, att det är dom som flyttat resten av mina tänder. Vilket är okej men jag är halvt allergisk mot att mina framtänder också påverkats. Annars skulle jag nog kunna stått ut. Nåväl, vi får se vad jag hittar och vad min tandläkare säger i vår när jag går på mitt årliga besök.

Nytt från Cervera

Vinglas från Table Top Stories (HÄR), 199 kr för två (57 cl).
 
Bestick från Dorre (HÄR), 60 delar, 1099 kr. Endast online.
 
 
 
Jag fick som bekant bidrag till nya bestick när jag fyllde år och detta är vad jag hittade! De är klassiska men fina tycker jag. Jag uppskattar även att de är många, det känns onödigt att köpa nya bestick om man ändå inte har så det räcker till gäster. Slutligen så var även en anledning till mitt köp att det ingick ett set med grillknivar. Vi äter ofta kött (med sallad/wok och chilibearnaise - mums).
 
I bröllopspresent så fick vi fina cocktail,- och ölglas. Våra snaps,- och whiskeyglas är också uppdaterade. Däremot så är vinglasen inte mycket att skryta över. Till min och syrrans fest så köpte jag ett dussin ÖoB-glas för en tia styck. Perfekt för fulla och/eller många gäster! Däremot så har jag saknat lite elegantare rödvinsglas. För de jag ägde innan är också från lågpriskedjan. Jag blev verkligen kär i varianten ovan. Tidigare har jag funderat på glas med tryck, för enkla/klassiska glas kändes uteslutet. Men när jag såg dessa Secret-glas så insåg jag att det kan "hända något" även på glas utan motiv. Det bästa av allt: de rymmer en hel del, he he... Jag menar, det är bra när man ska lufta vinet. Eller något.
 
Nu ska jag lägga mig på då jag för några dagar sedan fick en "man flu" som bara eskalerar. Jag har inte behövt sjukskriva mig och jag är inte i föda-barn-stadiet (än), men det är ändå ansträngande att ha ett tungt huvud och en näsa med en andningskapacitet på 2%. Med andra ord så har jag ett jättefint bordsskick... Det är omöjligt att inte vara äcklig när man är täppt och äter mat.

Recension: Mute (Netflix)

Mute (2018 - Drama/Mysterium)
 
 Mitt betyg: 3
 
Handling:
En stum bartender har lämnat sin amish-kultur och bor nu i syndrnas stad där han lever för en sak: sin flickvän. När hon går upp i rök så hamnar han längre och längre ned i Berlins under värld för att hitta henne.
 
Det bästa med filmen:
Alexander Skarsgård! Jag har alltid tyckt att han varit en bra skådespelare men för det aldrig varit hans största fan. Men efter att jag sett denna film så är jag ännu mer säkrare än någonsin på min åsikt att han förtjänar sin plats i Hollywood (denna film är dock brittisk/tysk). När man agerar utan ord så är det ju gesterna som avgör: och han är väldigt bra på att visa känslor i tystnad.
Jag tycker även om tiden som filmen utspelar sig i; nämligen cirka 40 år i framtiden. Det är lite lagom science fiction för min del. Jag känner igen miljöerna samtidigt som vissa framtida detaljer är häftiga att se. En sammanfattning av filmen är Blade runner möter Casablanca enligt vissa recensenter. En rätt trevlig kombination om ni frågar mig.
 
Det sämsta med filmen:
Filmen är aldrig tråkig men den känns på gränsen till tunn. En del detaljer i filmen känns tveksamma, antingen borde de bytas ut eller försvinna. Jag vill även hellre se Paul Rudd i en knasig komedi där han hör hemma, även om han inte är dålig i denna film. Men överlag så tycker inte jag att Mute är värd betygen som många gett dina film, till och med min make tyckte denna var helt klart godkänt och vi brukar sällan falla för samma sorts rullar. Smaken är som baken så varför inte se vad du själv tycker? Två timmar av ditt liv kommer att gå men jag anser som sagt inte att det är ett slöseri på någons tid.

Vad grekerna är bäst och sämst på

 
 
Det finns mycket exempel på saker som jag tycker att grekerna är värdelösa på. Återvinning är utan tvekan det första som dyker upp i mitt huvud. Kortfattat är ju deras metod att lagra allt på högar, jag pratar alltså inte om soptippar på några meter - utan kilometer.
 
Deras pensionssystem är ju rätt dåligt med, det kan ingen ha missat. Till deras försvar så är det ju inte så att alla greker går i pension vid 40, deras genomsnittliga pensionsålder ligger på 61. Dock så har de en märklig lista på yrken som godkänner en tidig pension eftersom de ska var "mödosamma och ohälsosamma". Specifika arbetsplatser samt  yrken är listade, vissa mindre logiska än andra. För jag förstår tanken med att de som arbetat ett antal år i ett ansträngande eller farligt yrke ska få chansen att gå i pension tidigare.
 
Men några exempel känns mer befängt än förståeligt, är det verkligen så jobbigt att spela ett stränginstrument? Och bagare, jag förstår att de har en ansträngande vardag men de har det väl inte värre än någon annan? De menar på att de får lungsjukdomar vid 50 då de andas in bränt mjöl. Eller kan det bero på att grekerna är de som utan tvekan röker flest cigaretter i Europa? (Nu kanske jag var orättvis).
 
Men för att komma till det grekerna gör jäkligt bra: sallader! En grekisk sallad är alltid ett säkert kort! När jag beställer pizza är det oftast en grekisk variant jag väljer och som ni vet så är fetaostfyllda köttfärsbiffar en av mina favoriträtter. Fast det jag brukar äta mest i Grekland är ändå souvlaki. Mums!
 
På tal om sådant så faller mig i smaken så hade jag en mycket fin dejt idag; nämligen min barndomsvän Malin. Hon kunde tyvärr inte närvara vid min 30-årsfest så därför ville hon bjuda mig på lunch. Det var väldigt mysigt! 

Egyptenfoton / Fotobokstips

Systrarna Snöboll och en pyramid. Här höll jag på att dö av feber men vad gör man inte för att vara en turist på vift.
 
Fördelen med säljare som vi slänga på en utstyrslar; det ger bra bilder. Jag älskar en annan bild på min syster i slöja och matchande särk (..?), men den kanske får förbli opublicerad.
 
Vad jag gör vet jag inte men jag tycker om min syster på denna bild.
 
Mom and sis 
 
Vi och några hotellmanagers.
 
Jag, syster och en del av hotellstyrkan. Vi fick för övrigt en puss av mannen till höger om syster (ej han bakom). Läs mer om det i texten.
 
Till vårt försvar 1: det var mer inne att ha "tramp stamps" detta årtioende. Försvar 2: som ni ser på min sneda sak så är detta hennatatueringar. 
 
När man är trött i huvudet är det perfekt att ta lite bilder från fotoboken som jag gjorde till min syster i 30-årspresent. Det blev, som jag nämnt tidigare, exakt 100 sidor och drygt 500 bilder från åren 1988 till 2018. Min scanner fick jag aldrig fart på så jag har fotograferat alla fotografier. Det blev bättre resultat än vad man kan tro, man har ju övat en del så att säga. Nybörjarmisstagen är över, som en reflekterande blixt någonstans på bilden, etcetera.
 
Jag kan verkligen rekommendera Önskefoto.se! Där laddade jag ned ett fotoboksprogram som jag kunde arbeta med offline om jag ville (tanken var att jag skulle sitta på planet med detta). Min fotobok sparades på datorn vilket jag tycker var smidigt. Det bästa var dock att fast programmet innehöll många redigeringsmöjligheter så var det så himla simpelt. Jag kom in i programmet på en gång och behövde aldrig lägga någon tid på att lära mig det (även om man givetvis aldrig är en expert från början).
 
Måste jag bara säga en sak som jag uppskattade så var det att det fanns linjer som höll koll på på bilderna omkring dig. Jag har gjort fotoböcker där jag själv fått förstora upp allt för att se att bilderna är i linje med varandra. Nu behövde jag alltså inte inte detta vilket sparar mycket tid och ångestdämpande medel.
 
För att återgå till mannen på bilden ovan som pussade oss. Vi skulle åka hem och han skulle hjälpa oss med väskorna från hotellrummet. Istället för att lägga alla egyptiska pund till städerskorna så gav vi dom till den där mannen. Jag minns inte hur mycket det var men några hundra svenska kronor blev det nog vilket är mycket pengar för oss men framförallt för honom. Han blev helt salig och gav mig och min syster en varsin puss i hans glädjerus. Jag glömmer aldrig hans lycka (eller hans sätt att visa tacksamhet). Jag kommer även alltid att minnas en fråga vi fick: "har ni tjänare hemma?". Givetvis hade vi säkert mer pengar än vad dom hade. Men sanningen var att mamma, jag och syster tog en ospecificerad sistaminuten-resa och hade turen att hamna på ett femstjärnigt hotell. Det var inte så att vi betalde särskilt mycket för det, men det var trevligt att dom trodde det, hihi.
 
En liknande sak hände i Thailand då vi fick en tjej att gråta av tacksamhet. Hon var en jättetrevlig säljare som kunde bra engelska vilket underlättar en bra kontakt. Hon jobbade dessutom i "butiken" som sålde sportkläder (där jag handlade flest plagg) så vi var där rätt långa stunder. Hon berättade att sin mamma bodde en flygresa på 40 minuter bort men att hon inte haft råd att besöka henne på flera år. Vilket hon verkligen ville göra då mamman hade drabbats av cancer. Jag är helt säker på att hon inte sa det för att tigga pengar eller få sympati utan för att hon helt enkelt ville dela med sig av detta. Vi gav henne tvåtusen baht (500 kr) och hon började att gråta av lycka. Detta var såklart det sista vi gjorde. Man ger ju givetvis pengar för att må bra själv men det skulle kännas jobbigt och obekvämt att shoppa vidare efter en sådan sak. 
Från det ena till det andra.
 
 
FEM TIPS NÄR DU SKA GÖRA EN FOTOBOK:
  1. Sortera alla dina bilder i olika mappar så gör du ett bra förjobb. Beroende på hur stor fotobok du ska göra givetvis. Men ska du göra en med många bilder så tipsar jag om att dela upp dom i teman. Jag lade exempelvis in dom efter innehåll ("Barndom", "Resor", osv). Därefter sorterade jag dom i sin tur i ännu fler mappar, främst i två kategorier: "Stora", "Små" och även ibland "Mellanstora" (bilder). För du kommer troligtvis vilja ha vissa favoriter i större format och en del kort i ett kollage. Dessutom kanske du är som mig och har många bilder i rätt dålig upplösning, då har du inget val än att lägga upp den som en liten bild. Det underlättade något enormt att redan från början veta vilka kort jag tänkt ha på fyra-bilders-sidor, vilka jag ville ha bland massa andra, osv.
  2. Använd dig av mallarna. En 100% egengjord fotobok är givetvis imponerande men varför krångla när det finns dussintals variationer som ger ett snyggt resultat - och framförallt sparar tid (för har du aldrig gjort en fotobok så vet du inte hur jäkla lång tid det tar...). Dessutom finns det så pass många varianter att det är svårt att komma på ett bättre sätt. Det jag gjorde var i så fall att välja att ta bort en fotoruta på ursprungsmodellen. (Programmet kan ibland ändra hela din sida till ett kaos då men det är en inställningsfråga. Själv tryckte jag på Bakåt-knappen en gång så försvann oredan och mitt kollage som jag ville ha det kom då tillbaka).
  3. Beställ Panorama DeLux (eller något liknande på andra sajter). Som ni märker på bildexemplet nedan så gör det en stor skilnad, både stilmässigt men framförallt hur tydligt man ser fotobokssidorna. Det kostar 2 kronor per sida men det är så himla värt det! Jag hade inte ett enda uppslag där jag endast använde mig av en panoramabild men det spelar ingen roll. Min åsikt är att om du ändå lagt ner massor av timmar på en fotobok så ska det blir bra! Av den anledningen ska du välja läderomslag om du vill det, snåla inte på något som ska sparas för evigt.

    Bild lånad från Önskefoto.
  4.  
    Gå inte bananas med bakgrunder och clipart-bilder. Ja, det är jätteroligt att experimentera med galna figurer och roliga mönster. Och ja, fotoboken kanske ska vara mer personlig än stilren enligt din mening. Men i slutändan så är det korten som ska framhävas och då är det trist om något annat tar över. Jag hade exempelvis massa roliga färger och former till en början, bakgrunder som såg ut som en gräsmatta och så vidare. Det sista jag gjorde var dock att byta ut alla dom till olika enfärgade varianter, eller åtminstone diskreta mönster. Det blev så himla mycket bättre!
  5. Googla alltid rabattkoder! Jag beställer aldrig något från internet utan att googla företagets namn och ordet "rabattkod" innan. Men framförallt fotoboks-sidor har i stort sett alltid en bra rabatt eller ett trevligt erbjudande. Har du svårt att välja företag så kan du alltid jämföra dom sinsemellan, vart sparar du mest pengar?


    Ps. En kär bekant till mig har designat fotomallar till alla fotoböcker på DENNA sida - hur coolt är inte det? Han har för övrigt gått utbildningen som jag har som backup-plan om jag får nog av vården (just nu är jag dock i en love-my-job-period). Grafisk design och kommunikation är mitt drömprogram om någon undrar. 

RSS 2.0