"Jag tänder på tomatpuré"

Jag älskar melonen som min kollegas dotter gjort i slöjden.
 
Fördrink.
 
Jag måste också införskaffa en skylt som denna! The story of my life.
 
Fetaostfyllda biffar och tzatziki. En av mina favoriträtter! Det känns som igår som jag åt just det hos samma kollega när de överraskade mig med en möhippa.
 
 
 
 
Idag var jag på en utbildning då jag blivit larmombud på min arbetsplats. Det var inte direkt så att jag blev utvald, jag tog snarare den uppgiften utan att fråga om någon av mina kollegor ville vara ansvarig. Haha! Men det kändes som en chans som jag inte ville missa när min chef ringde och bad om någon frivillig. Saken är den att alla trygghetslarm kommer att moderniseras till mobiltelefoner så det är roligt att få vara med från början i denna förändring. Och vara den som andra kan komma till vid eventuella frågor. Om de får ett bra svar är en annan femma, haha. Nejdå, jag tar givetvis detta ansvar på allvar och vill lära mig allt jag kan. Jag skrev så att pennan glödde under denna utbildning. Om jag fattar något av mina anteckningar är dock rätt tveksamt.
 
Efteråt träffade jag några av mina kollegor för lite grillmys. Jag har som ni vet världens goaste kollegor och det är den främsta anledningen till att jag går till jobbet med en bra känsla i magen. Men jobb är jobb och vi måste ju såklart alltid vara i våra arbetsroller i första hand. Och vi har heller aldrig raster på så sätt att vi kan sätta oss tillsammans i lugn och ro, utan larm kan ju komma när som helst. Vissa pass får man värma på maten flera gånger. Vilket är helt okej men det är skönt att träffas ostört och få flamsa hur mycket man vill. För det gör vi verkligen under kvällar som dessa! Alla samtalsämnen är helt utan censur och det är så jäkla underbart att man alltid går ifrån gruppen med en känsla av att man duger, fast att man kanske råkat sagt eller gjort något konstigt.
 
Vilket är perfekt för en sådan som mig, som annars ofta överanalyserar allt jag sagt i ett socialt sammanhang. Jag är ofta rädd att jag varit för personlig eller att jag betett mig konstigt. Jag började denna eftermiddag så idag och sa till mig själv att "nej nu får du sluta dela med dig av sådana där saker". Sedan gjorde jag det ändå och delade med mig att jag ibland trimmar mitt näshår. Ni skulle hört jublet. Nejdå, men det var som att alla började tycka om mig mer helt plötsligt. Det är just det jag menar med detta gäng, man behöver inte skämmas över något. De uppmuntrar snarare en till att vara mänsklig. Och vadå, vi jobbar inom vården. Vi har sett allt. PS. Nu är näshåret kanske inte det mest personliga som kom upp men what happens in grillfesten stays in grillfesten, liksom.. Och man ska givetvis vara lagom personlig. Det finns väl inget värre än halvt främmande människor som bah "Hej jag heter Kalle, jag har ett meth-labb i mitt garage och jag tänder på tomatpuré".

När ens drömmar krossas som en melon från himlen

 
 
 
 
Jag får lite panik av att lägga upp mobilbilder, det är ju verkligen inte min grej. Men av någon totalt outgrundlig och oförlåtlig anledning så glömde jag min kamera hemma i tisdags. Så ni får stå ut med dessa och påminna er om att det aldrig kommer att ske igen!
 
Jag var nämligen på en efterlängtad systerdejt hemma hos Sara. Där bjöds jag och Mickan på en mycket smarrig fika. Vaniljglass och svenska jordgubbar, behöver jag säga att jag tog två portioner? Trots att jag precis innan dinerat femton bitar sushi. Men är det gott så finns det icke några gränser!
 
Efter vårt frosseri så tittade vi på bilder som syster och svåger tagit från deras långresa tidigare i år (när vi fyllde 30). De var i Singapore och Nya Zeeland så ni kan tänka er vilka fantastiska bilder som hade tagits! Ni kan nog även föreställa er vilken jäkla flygresa de gjorde... Jag påminde mig själv om det när jag satt på mitt tolvtimmarsflyg. Men det var det såklart värt, de upplevde så otroligt mycket under den tiden de var där. De åkte ju igenom hela NZ och turistade så mycket de hann med. Om jag blev avundsjuk när jag såg allt de gjort? Svar ja. Men jag ångrar ändå inte att jag inte följde med dom. Bara lite.
 
För er som är nya bloggläsare så kan jag berätta att det bästa jag gjort i hela mitt liv var att åka till USA. Och för er som känner mig vet att jag lagt den vistelsen på en piedestal. Men det är inte konstigt då då jag aldrig varit lyckligare än vad jag var under dom fem veckorna. Det berodde på en massa saker men framförallt två saker: resesällskapet (nästan hela familjen) och självaste resemålet. Sedan är det som jag nämnt tidigare inte så konstigt att man trivdes då man levde lite på en räkmacka så att säga. Det fanns de i familjen, främst min far, som inte hade några problem att köra bil (oavsett antalet filer på vägen) så man turistade på ett mycket smidigt sätt.
 
Så ni kan tänka er hur mitt hjärta slog när mamma säger de orden jag längtat efter att höra sedan januari 2014 (när vi kom hem): "Jag har bestämt att fira min 70-årsdag i USA. Vi ska åka längst med Route 66, följ med om ni vill!". Jag blev nästan religiös, mitt liv fick en mening och jag kände hur regnbågarna kramade mig. Okej, riktigt så kanske det inte var men jag blev väldigt, väldigt exalterad.
 
Tills min kära mor i samma stund tog ned mig på jorden igen med krossade drömmar som resultat. Min respons var givetvis "det spelar ingen roll vart jag är, vem jag är eller hur mitt liv ser ut nästa år - jag kommer att följa med!". Varav min mamma svarar; "men du tycker ju inte om att åka buss". Den besvikelsen jag kände kära läsare! Då förstod jag på en gång vad hela resan handlade om. Mina päron är nämligen störtförtjusta i att åka med ett resebolag som är som gjort för Turister med ett stort T. Gänget som bokat sin resa med det bolaget åker buss genom det landet dom besöker. Självklart bor det på hotell men aldrig mer än typ ett par nätter. Sedan får man boka in sig på de guidade turer som finns och är man mina föräldrar så är man med på typ varje. Så schemat är minst sagt späckat, det är ingen lugn och ro men man får se otroligt mycket.
 
Personligen hade jag kanske hellre valt att hyra en RV eller en klassisk amerikanare om jag skulle köra på Route 66. Och det var det jag trodde att min mor och far också var inne på. Jag såg framför mig hur dom och alla vi syskon åkte på Will Rogers Highway tillsammans som en enda stor, lycklig familj. Men jag om någon förstår såklart också fördelen med att slippa köra. Så jag förstår på ett sätt att min mor fastnat för dessa rundresor. Hon är dessutom den mest sociala människan jag vet. Hon älskar verkligen att umgås med sina nya resekompisar och de är likadana. Jag själv är lite mer "pratar du med mig så dör du". Men ja, det är väl tur att vi alla är olika...
 
Jag och min syster med respektive besökte mina föräldrar i Spanien för något år sedan när de var på en sådan där resa. Då möttes vi upp på en restaurang där päronen och deras buss-kompisar åt middag. Det var så tydligt att ingen i det gänget var lika socialt inkompetent som en annan utan verkligen stirrade på en med de största smilen jag någonsin sett. Lite som "titta på mig, prata med mig!". Tills jag tog en kokt tomat och kastade på dom. Nejdå, men låt oss säga såhär: "vilken trevlig dotter du har!" lär dom inte ha sagt efter vårt besök.
 
Så, summan av kardemumman är att jag nog aldrig får uppleva den där resan igen fast jag nu två gånger trott det. Gången innan var nämligen på min fars 70-årsdag men det ställdes in av väldigt förståeliga skäl. Vi får se när jag hamnar i Amerika nästa gång. Min make är mer tropisk av sig så det är rätt svårt att övertala honom med. Nåväl, man lever på hoppet...
 
Kram,
 
Bitterfrallan

Fin under femhundringen #Midsommar

 
 
 
Blå-vit kläning: LÄNK
Vit klänning med volangkrage: LÄNK
Ljusgrå klänning: LÄNK
Vit jumpsuit: LÄNK
Gul spetsklänning. LÄNK
Rosa långkjol: LÄNK 
 
Crêppade culottes/byxor: LÄNK
Mönstrade byxor/slacks: LÄNK
Blommig viskosblus: LÄNK
 
Blommig singoallaklänning: LÄNK
Jumpsuit med citroner: LÄNK
Blommiga shorts: LÄNK
Vit spetsblus: LÄNK

BOB & ABBA

 
Jag älskar denna bild på Bob och hans nya gris MEN... Vad är det för något i bakgrunden? Det ser ut som en stump? Min svåger satt där bakom men han hade strumpor på sig, fattar ingenting.
 
 
 
 
 
Igår och i onsdags så hade vi finbesök av syster, svåger och syskonbarn... Syskonbob? Systerhund? Han är som ett lyckopiller, varje gång jag ser honom så blir jag lycklig. Jag älskar honom så mycket trots att han ständigt bryter mot den enda regeln jag har i mitt hem (att inte äta mina gosedjur). 
 
Visst fick jag en underbar present av mina kollegor? De drog med våra boenden till en hel del turistattraktioner i Stockholm under torsdagen och jag ställde frivilligt upp som "husvakt". Jag hade ändå besökt muséerna de åkte till. Nu vill jag visserligen besöka mina idolers museum igen då de öppnat upp en ny avdelning med allt de gjort utöver ABBA. Men det kanske är roligare att göra det när man bara ska tänka på sig själv. Hur som helst så blev jag enormt överraskad och glad när jag fick presenten ovan. Är det några som förtjänar presenter så är det ju gänget som lade så mycket tid och energi för att våra boenden skulle kunna få uppleva allt detta 🖤.
 
 
Jag var så himla korkad häromdagen, på tal om ingenting. Jag såg nämligen att min kusin hade skrivit på Facebook något i stil med:
 
"På middag med faster Barbro och make". 
 
Varav jag funderar i dessa banor:
"Vad spännande! Detta måste ju vara en släkting till mig då denna Barbro är släkt till henne. Få se nu, hennes far var ju min morbror... Nej, jag vet inte vem det kan vara. Jag har ju inte så stor koll på min släkt. Rätt roligt ändå att det finns en släkting till dom som heter Barbro, precis som min mamma".
 
Allvarligt? Jag blir ju mörkrädd över min egen hjärna. Om min morbrors syster är personen vi pratar om, vem kan det då vara liksom? Min mamma är dessutom den enda systern i den syskonskaran. Plus att jag visste att mina föräldrar var i Värmland vid den tidpunkten. Fast jag kan ändå skratta åt mig själv, det är väl huvudsaken? Och till mitt försvar, även om detta må vara försvarslöst, så har jag en väldigt liten koll på min släkt. Men jag har numera fyra kusiner och en morbror på sociala medier, personer jag annars inte hade vetat något om. Så det är kul!

Nytt i garderoben / deo-förespråkare

 Ursäkta mina fult klippta bilder men vet ni hur svårt det är att lägga upp "dubletter" under 8 MB?
 
 100% bomull 💚
 
 

Topp i singoallastuk från Street one. 229 kr (ord. 199 kr).
 
Röd leopardtopp från Vila. 229 kr (ord. 299 kr).
 
 
Linne från Nikea. 179 kr. (Jag spontantog dessa bilder, därav mitt oborstade hår och allmänt ostylade utseende).
 
"Här uppfyllde jag en av mina största drömmar, att äga ett par trosor utan sömmar".
 
Detta underbara naggellack finns att köpa HÄR för 25 kr.
 
 
Vilken lättnad jag kände när allt från Zalando passade! Och att efter vi varit på jobbet igår så åkte jag, syster och maken till Thun's. Vilka bra köp jag gjorde! Jag måste säga att jag för första gången i mitt liv kan shoppa rätt bra. Det vill säga, jag har kommit underfund med vad jag faktiskt kommer att använda.
Eftermiddagen var fantastisk med gott sällskap och goda hamburgare (obligatoriskt när man är där, de har världens godaste närproducerat kött).
 
Ett annat paket kom även hem till mig, nämligen en deoderant för 275 kronor. Jag har skrivit om detta tidigare men det är värt att återkomma till detta. Nämligen hur stor skillnad det är på deo och deo. Den senaste månaden gjorde jag ett försök att använda mig av en liknande variant för en åttondel av priset. Men jag klarar inte en vecka till! Inte bara luktar min från DKNY bättre, den håller så himla mycket längre! Istället för veckor så håller denna i månader. Och av någon anledning så svettas jag mer med min deoderant från Rexona, jag kan t.om. känna mig blöt under armarna. Det gör jag aldrig med min märkesdeo.
 
Nu såg jag att dom sänkt priset på min favorit, slår ju aldrig fel att man missar en rabatt med typ tre dagar. Nåväl, för er som är intresserade så går den att köpas HÄR för 234 kr. Då är det dessutom fraktfritt. Med risk för att prata som att ni aldrig använt deoderant förr, så vill jag ändå påminna er om vilka märken en deostick ger. Så är du van med roll-on så får du komma ihåg att helst klä på dig INNAN du tar på dig "lukta gott" (arbetsskada att säga så). Men jag anser att det är värt det krånglet, en deostick ligger bättre kvar på huden enligt mig.
 
Detta är första helgen på fyra månader som jag inte har något planerat. Nu jobbar jag ju varannan helg så det är ju inte särskilt svårt att boka in sig fyra gånger på en månad. Men det har ändå varit ovanligt mycket nöjen inbokade detta år av olika anledningar. En orsak är helt enkelt att jag, liksom de flesta av mina vänner, fyller 30 år i år. Bara mig själv har jag firat fyra gånger. På tal om trevliga saker så ska jag nu äta grillat och titta på Frasier. Livet är fint ibland.

Klickat hem från Zalando

 
 
Grön parkas "sunny organic" från Ragwear. XS-XL. 1295 kr. Finns även i ljusgrått. 
Svart t-shirt från Even&Odd Active, delvis transparent. XS-XL. 149 kr. Finns även i grape wine, lila och petrol.
Rutig t-shirt med Peter Pan-krage från OVS. XS-XL. 179 kr. Slutsåld just nu men lägg in en bevakning!
Svart spetsblus från ONLY. 34-44 (allt finns inte på lager just nu). 199 kr 169 kr. Finns även i vitt och rosa.
 
 
Om ni anmäler er till Zalandos nyhetsbrev så får ni 15% rabatt. HÄR kan ni gå in för att spara några kronor. För mig drogs 180 kronor bort, det var inte illa! Plus att jag använde mig av ett presentkort på 500 kronor. Som jag har funderat på vad jag ska köpa för den presenten! Jag har gått in med jämna mellanrum sedan mina kollegor gav mig den för ett halvår sedan. 
 
Tanken var att jag skulle köpa en svart, enkel trenchcoat. Men när jag såg det gröna tygstycket så blev jag helt kär. Vilket jag är glad för, jag kan klä mig lite som en gothare så lite färg känns upplyftande! Jag hoppas bara att storleken passar. De skrev att den var liten i storlek så jag gick upp till XL men man vet ju aldrig. Nåväl, jag är så himla nöjd med min beställning! Jag är ju svag för prickigt, spets, rutigt och kragar och jag fick ju allt det. Och jag blev glad att hitta en bastopp som var lite "roligare" i och med ränderna i tyget. Den kommer fungera lika bra på promenaden som på afterworken. Okej, nu varken rör jag på mig eller socialiserar mig bland andra men ni förstår min poäng.
 
Vet ni hur mysigt jag hade det med min twinsis igår! Vi satt och pratade någon timme innan vi åt en god sushi-middag. Jag introducerade henne för min favoritkanal (ID) medan vi dinerade. Men vi tittade trots det på en annan kanal (TV4 Fakta), närmare bestämt Unga mördare. Ifall hon skulle bli sugen på att skaffa barn, hehe. Efter det så åt vi jordgubbar och vaniljglass framför en av de senaste Beck-filmerna. Om det kan bli bättre? Mycket tveksamt.
 
Kvällen innan så var min barndomsvän här på fika. Det var jättemysigt! Vi testade banan-biskvier och jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad av dess smak. Vad vore livet utan bananer och Bellor 🖤.

Sorority Boys

 
 
 
 En scen ur denna hysteriskt roliga film. Förutom Harland Williams (i videon) agerar även Barry Watson (7th Heaven) och Michael Rosenbaum (Smallville). Filmen går säkert att streama om någon vågar vara olaglig.
 
 
Här är filmen som jag syftade på för ett par inlägg sedan. Denna rulle handlar om det jag älskar i komedifilmer; när personer låtsas vara av det andra könet. Den har även en humor som jag älskar, med mycket "sjuka" skämt och mimiker. Det är därför jag har She's the man som favoritfilm och det är därför Sorority Boys gjorde mitt liv så mycket roligare för femton år sedan. Men fast jag är ivrig att sätta igång denna DVD-film så tänker jag ha tålamod. Det är nämligen med Johanna jag vill se den. Jag glömmer aldrig när vi såg Sex Drive ihop och vi bokstavligen dog av skratt. Nejdå, vi lever än. Men på något vis så vill jag återuppleva den stunden. Höga förväntningar? Nejdå.
 
Detta är ett tidsinställt inlägg och i skrivande stund är det torsdag och jag började min lediga dag med att gå till tandhygenisten. Jag glömmer alltid hur jäkla smärtsamt det är! Det positiva är att jag märkte att jag inte hade lika mycket tandsten nu när jag inte längre röker (elva månader av nikotinfrihet nu!). Men däremot har jag tre visdomständer kvar som gjorde sig påminda i tandläkarstolen. Tandhygenisten sa "jag bara väntar på att dina tårar ska rinna, jag är verkligen på ditt tandkött nu".
 
Sanningen var att jag i den stunden var nära att gråta. Men jag kämpade på, tänkte att timmen snart är över och att jag då kan cykla hem och äta den där köpta mackan som jag så länge suktat efter. Ni kan tänka er vilken besvikelse jag kände när jag kom hem och kom på att jag inte kan tugga. 
 
Jag fick även veta att man kan bleka tänderna hos dom, för 3500 kronor får man en gjuten skena och ett blekningsset att ta hem. Det var billigare än vad jag trodde! Men jag har inte bestämt mig om hur jag ska göra för även om jag länge velat gjort mina gaddar vitare så har jag inte ett stort behov av det, egentligen. Jag tänkte även fråga om jag kunde göra mina tänder rakare men det hann jag inte med. Nåväl, jag ska väl dit snart igen för min årliga tandläkartid.

RSS 2.0