Halvtid

 
 
 
Det känns faktiskt som om vi varit här längre än en vecka. Och även om jag är hemmakär så är jag jätteglad att vi har en vecka till här. Jag är inte redo för snö och jobb än. Jag har fått mersmak av att ha städerska, pool utanför altanen, förstaklass-flyg och över 30°C varmt. Fast det är klart, frågar ni mig om sju dagar så vill jag nog inget hellre inget än att gå utanför dörren utan att smörja in mig i SPF 30. Eller kunna borsta tänderna utan att använda flaskvatten.
 
Så nu väntar alltså en vecka av fler promenader och shoppingtillfällen. Jag ska fortsätta föräta mig på nudlar & skaldjur. Och jag tänker inte heller sluta byta ut vår frukostbuffé till  en "tuna sandwich" på fiket mittemot. Finns det något godare?
 
Men som sagt, mer om vår semester kommer när jag har ett fungerande internet. Jag har ju även fyllt 30 som vissa av er vet. Dagen blev precis som jag ville, väldigt lugn med andra ord. Men när jag kommer hem väntar två firanden. Det är bra att ha saker att se fram emot efter semestern. Något jag också längtar till är att se vårt nya badrum. Jag drömde att dom missuppfattat allt och gjort allt rosa. Not my cup of tea.

Hälsningar från Thailand 🇹🇭

 
 
 
Jag har datorn med mig för att göra många uppdateringar från Thailand. Men vårt internet är segare än en snigel i en kurva, så bara dessa två bilder har tagit typ två år (när jag väl lyckats logga in).
 
Men vad gör bristfällig internet när man är i paradiset. Den enda nackdelen med det hela är att jag redan lyckats bränt mig. Dessutom på ett osmickrande sätt då jag bar linne under en strandpromenad i förmiddags. Jag är glad att jag ändå smorde in mig med tanke på hur mycket jag brände axlar och bröstkorg. Så nu ska jag försöka vila huden och göra andra saker som inte innefattar tortyr av nordisk, snövit hud.
 
Läget på hotellet är perfekt med närhet till strand, shopping, restauranger och transportmedel. Så uttråkade lär vi inte bli! Jag kommer säkert att skriva om det i bloggen även om de mer utförliga inläggen kommer att göras i Sverige.

Bestämma nytt badrum

Vi har en del val att göra.
 
 
Den här helgen ska helt gå till planering och förberedelser. Det är alltid så mycket småsaker som ska ordnas inför en resa. Det ska städas, kylskåpsrensas, tvättas, handlas, packas, elektoronik-laddas, nagellackas och panikattackas. Men jag har läget under kontroll och har hela helgen på mig att göra det jag hittills inte checkat av. Tack och lov så jobbar jag kväll på måndag (vi drar på tisdagen), jag tror jag mår bäst av att inte gå omkring hemma och tänka så mycket. 
 
Jag vågar berätta när vi åker till Thailand för vi ska nämligen ha hantverkare här hela semester. Jag är otroligt glad och lättad över det. Och de vinner ju också på att få jobba ifred. Så när vi kommer hem så har vi förhoppningsvis ett nytt badrum. Nu gäller det bara att bestämma vad vi ska ha för golv, väggar och inredning. Vilket inte är lätt då man ska ha det ett tag. Plus att man tydligen "måste" (om man inte ska betala jättemycket mer) ha bårder vilket vi inte alls hade tänkt oss. 
 
På tal om det så vågar jag även berätta att min syster nu är utomlands. Hon har nämligen också hantverkare hemma hos sig (plus våra föräldrar, liksom jag). Så inga inbrottstjuvar behöver göra besväret att bryta sig in där heller alltså. Jag har varit så exalterad de senaste dagarna för hon gör verkligen en "livsresa". Visst, jag är också glad för min egen skull men det är väl typ mer svenskar i Thailand än Sverige just nu så jag känner mig ganska ordinär. Min syster däremot är nu i Nya Zeeland vilket ni vet är ganska lång bort  Planerar man en resa som denna så får man ju inte räkna antalet timmar utan antalet dygn det tar tur och retur. Det tar väl typ två dygn fram och tillbaka men det finns såklart inte direktflyg så mellanlandning är ett måste. De valde att vara i Singapore i några dagar och jag måste säga, endast av att titta på hennes bilder, att jag blev väldigt lockad av det resmålet. 

Ingen kris här inte!

 
 
En egensydd tröja, en självklippt lugg, mina favoritbyxor med nitar och ett par fruktansvärda gardiner. Det är så himla kul med gamla kort! Speciellt dom som man glömt finns. Men idag är jag inte snart femton år utan exakt tio dagar från att bli 30 jordsnurr. (Det sista får mig osökt att tänka på brevvän-insändare i gamla ungdomstidningar, ni vet "greppa pennan och skriv till...". Förresten, skrev man på riktigt ut adresser på den tiden?)
 
Nåväl, någon 30-årskris kommer ni inte att se från min sida. Visst, det känns en aning surrealistiskt att inte vara 20+ längre. Men framförallt så känns det väldigt naturligt. Jag kan på något vis kan undra om det inte gått fler år än såhär? Mycket har hänt under dessa år. Överhuvudtaget så tror och hoppas jag att de flesta människorna blir lyckligare med tiden. Så jag håller tummarna att även 40,- och 50-årskriserna uteblir. Beroende på hur livet blir, såklart. Och det kanske är oundvikligt att inte ifrågasätta precis alla val man gjort i livet.
 
20-årskriser handlar i regel om att bli vuxen. Och då jag levde min tjugoårsdag med att vara mitt i min ungdomsrevolt (jag var lite sen på så vis) så struntade jag fullständigt i att försöka att bli mogen, vilket med andra ord gjorde att jag slapp undan en måste-bli-vuxen-kris.
 
Ska man undvika en livskris vid 30 bast (brevväns-ord igen) så bör man ju checkat av utbildning, familj, bra jobb och hus, typ. Just för att det är den biologiska klockan som det handlar om i detta fall (plus dagens press på en snygg fasad utåt). På tre år har jag nu checkat av dom där vuxenpoängen som man annars kanske skulle ha saknat. Förutom en unge då. Men jag är nöjd att jag inte blev en ung morsa (även om det finns mycket fördelar med det). Kalla mig egoistisk men jag är jätteglad att jag fick ett decenium med enbart mina egna behov i centrum.

Överraskningsfika

 
 
 
 
 Igår hade vi för första gången APT med en annan gruppbostad och därmed även på en annan plats. Efter det ville chefen att vi skulle mötas upp på vårt jobb. Jag tyckte att det var lite underligt och blev nästintill nervös. Speciellt då vi faktiskt skulle ses efter utsatt arbetstid. Vad har vi nu gjort?
 
Lång historia kort; mina underbara kollegor hade bara hittat på det där för att de ville fira min 30-årsdag i förskott. Det blev go-fika, presenter och choklad. Jag blev enormt glad och överraskad! Och lite ställd, man vet aldrig hur man ska visa sin uppskattning. Det är ju omöjligt att visa exakt hur glad man faktiskt blir mitt i chocken (borde vant mig med alla överraskningar vid det här laget men nej). Min innerst inne kanske de vet om det. Tack och lov så babblade de på om allt annat än en förväntan på att jag ska hålla ett slags tacktal. Hur tackar man för något så fint som detta? Nej, det är omöjligt. Mina bästa kollegor .

Sexton år sedan

 
 
Jag är fortfarande galen i nallebjörnar och Scary Movie och jag sover i samma rum. Så mycket har inte förändrats! Förutom en viktskillnad på 25 kilo (eller något, jag väger mig aldrig). Jag är inte lika besatt av min kropp längre men jag har ändå försökt tänka till på min kost. Inte på grund av något klassiskt nyårslöfte utan för att jag märkt hur mycket bättre jag mår när jag sköter mina matvanor, både psykiskt och fysiskt. Men det är inte lätt! Jag älskar att äta, helst sådant man inte bör frossa i och gärna under dygnets sena timmar.
 
På tal om nyårslöften så höll jag det jag lovade mig själva förra gången. Jag har nämligen låtit bli att dricka en enda energidryck under 2017. Tidigare var jag helt galen i dom. Främst på grund av smaken (Monster eller Red Bull - sockerfria) men jag kände även ett slags beroende. Idag blir jag nästan äcklad av tanken, och jag tycker att det rent ut sagt är korkat att dricka sådant. Jag vet att jag klankar ner på väldigt många människor nu men jag säger bara sanningen. Energidrycker gör absolut ingen nytta utan snarare tvärtom.
 
Denna vecka har gått till en fika med mina barndomsvänner och sedan främst vara hemma. Jag har haft en känslomässig berg,-och dalbana med hysteriska skratt utan anledning (i min ensamhet - psykovarning på den) till småångest överlag. Jag tror det är resfebern som gör sig påmind. För jag är både väldigt exalterad samtidigt som jag undrar varför jag ska vara så jävla duktig på att utsätta mig för jobbiga saker tammefan hela tiden. Främst är jag förväntansfull vill jag tillägga! Det känns lite dåligt att klaga på en thailandsresa.

Min äldsta vän

 
 
 
 
 
 
För 27 år sedan kom en liten flicka till vår gata och började att prata med min storebror. Samtalet handlade främst om att de konstaterade att den andre hade ett konstigt namn, haha. Sedan dess umgicks vi barn med henne och hennes syskon. Främst en av hennes systrar. Jag kan ärligt säga att utan dom så hade min barndom varit mindre färggrann. Minnena jag fick med den familjen är ovärdeliga. Alla gånger våra föräldrar var borta och vi fick vara hos dom. Vi lekte i "krokodilsjön" (vattensamlingar i skogen) och planterade glasspinnar i hopp om att få glassträd. Bara för att nämna två saker.
 
Jag glömmer aldrig dagen då de flyttade. Det var alltså inte bara en bit bort utan till ett annat landskap. Huset de hade bott i låg precis bredvid vår gata (vi hade bara en stig mellan oss) och jag kan än idag snegla irriterat dit. Jag vet inte vilka som bor där nu men de har ingen rätt att vara där!
 
Ungefär tjugo år har gått sedan den dagen. Men vi har fortfarande träffats med jämna mellanrum. Det är inte alltid så att det går månader mellan vi ses - utan år. Men tiden har alltid stannat när vi träffas. Idag passade jag även på att ta fram gamla fotoalbum samt skolkataloger från tiden hon bodde här. Det uppskattades!
Jag har, avslutningsvis, haft en jättetrevlig dag med mina "Saror"! (Och med barn och hundar såklart).

Om jag ändå får chansen att tigga

 
 
Jag har fått frågan om vad jag önskar mig i 30-årspresent. Det är så dubbelt att säga att jag inte önskar mig något och sedan göra ett helt inlägg om det. För det sista jag vill är att detta ska låta som ett tiggeri. Jag själv ser detta lite som ett "det här är jag"-inlägg. Men ja, även en hjälplista för de som vägrar följa mitt (och systers) förbud av presenter. För jag menar, om man ändå tänker lägga en sedel på något är det väl lättare att få lite vägledning?
 
Det var i julklappsjakten som jag insåg hur lätt jag är att behaga (kan man skriva så?). Jag hittade hur mycket som helst som hade passat mig. Jag säger inte att jag är ensam om att fastna för ett mönster/ett djur/en musikgrupp/en figur/osv. Men jag har haft samma enorma kärlek för sakerna nedan i antingen hela mitt liv eller åtminstone i många år. Och jag kommer alltid att älska just dessa "saker" väldigt mycket. Så när man köper något i kategorierna nedan så är det ett säkert kort.
 

Sakerna som jag är svag för:
  • Mupparna/Sesame Street, Barbapapa & Stinky (i Mumin).
  • Hundtandsmönster, rutigt, zebramönstrer, cupcake-motiv, spets-tyger.
  • Färgerna/färgkombinationerna rött, röd-svart & svartvitt.
  • Korsord, skräckfilmer, fotografering, morddokumentärer, müsli, vaniljdofter.
  • Sengångare, nallebjörnar & "high school-tröjor".
 

Mina favoriter i olika kategorier:
  • Favoritmusik: ABBA, E-type, Westlife & Céline Dion.
  • Serier jag älskar: The Big Bang Theory, Modern Family, Mom & The Middle.
  • Hjälporganisationer jag känner extra för: Stop Acid Attacks, WWF, Friends & Operation Smile.
  • Mina favoritdofter är vanilj och märket produkter från DKNY (jag har deo och parfymer men inga krämer, shower gel, etc).

Saker jag äger mycket av men älskar att köpa/få:
  • Örngott, gärna med mönster eller "barnmotiv".
  • Färgglada och/eller mönstrade strumpor. Favoriterna är när motivet är över hela strumpan så att det syns även med byxor.
  • Glasunderlägg.
  • Pyjamasbyxor&pyjamsshorts/pyjamas-set. (Ex. denna).
 
Saker jag vill ha/behöver men aldrig tar tag i att köpa:
  • Rutiga sängkläder.
  • Muminmugg (Stinky).
  • Handdukar, både för händer och dusch.
  • Zebramönstrad badrumsmatta.
  • Ett armbandsur.
  • Body lotion eller shower gel från DKNY (deo och parfymer har jag).

Taco-tjejer & Kamera-kort

 
 
 
 
 
Igår träffades jag, Sara och Mickan för lite tacomys. Jag brukar säga att tiden rann iväg men gårdagen slog nog alla rekord! Helt plötsligt var klockan midnatt. Men vi hann med en middag, en invigning av min "bönmalare" samt en titt på systers nya lägenhet. Och många, många skratt!
 
Syster fick även en tidig födelsedagspresent som jag förberett. Vilket var, som ni ser ovan, ett bidrag till en ny kamera. Det var ju inte länge sedan jag själv införskaffade mig en liten och smidig systemkamera och det är värt varenda krona. Speciellt när man ska ut och resa. Jag menar, jag kan lägga min "älskling" i handväskan vilket känns helt sjukt. Det var underbart att se hennes lycka över den insamlingen! Gladare tjej får man leta efter :).

Sugar Pie, Honey Bunch

 
Skulle inte ni också vilja lära er den där dansen?
 
 
"Du är verkligen född i fel tid" brukar en kollega säga och jag håller med. På ett sätt är jag en allätare, jag älskar inte bara 60-talsmusik utan även 70,-80,-och 90-talslåtar. Men om man räknar in vad jag anser om dagens musik så är jag verkligen inte en modern människa. Givetvis finns det fashionabla trudelutter som till och med en stenåldersmänniska som jag gillar. Men överlag så anser jag att artister var bättre förut, det krävdes mer för att lyckas på något vis. Sen kanske jag inte får fram min poäng så bra när jag lägger upp ett band där en sjunger och tre mest trallar omkring. Men ändå.
 
Låten ovan kommer jag snart att spela sönder. Jag har givetvis lyssnat på den innan men inte i samma skala som nu. Flera gånger om dagen i några veckor så poppar jag Four tops och man kan ju inte annat än bli glad av den "klämkäcka" låten! Annars så lyssnar jag mycket på Blue, för vad vore livet utan pojkband? Hörde ni förresten att Westlife ska återförenas? Kommer de till Sverige så lovar jag att jag kommer att se dom. Jag är dock beredd på att betala dyrt för att övertala någon att följa med ;).

Juklappar jag fått & Pinsamma saker jag gjort

Av mamma och pappa så fick vi en korg fylld med massa gott (en del är borttaget).
 
Av syster så fick jag ett presentkort från min svägerskas klädbutik.
 
Av min bror så fick jag choklad, honung och en pesto-variant.
 
Av min brors familj så fick jag en Barbapapa-sparbössa. Jag älskar den!
 
Av min make så fick jag en ny eltandborste som är extra bra för "hårdborstare" som mig.
 
Han gav även mig det jag önskade mig i 30-årspresent: en kaffekvarn (heter det va? nu fick jag hjärnsläpp).
Jag ska prata med min bror om detta då det lät som om han köpt eller tänkt köpa en. Mamma sa nämligen "Du fick den av Adam va?" och såg väldigt förvånad ut när jag sa nej. Hm...
 
 
Citat från jobbet:
Jag till en vikarie: Jag har funderat på en sak. Vad menade du med att du bara kan äta halv-slaktat kött?
Vikarien: Va? Jag sa att jag bara äter halal-slaktat kött.
(Båda bryter ihop av skratt)
 
Ni kan förstå hur jag tänkte innan jag förstod vad hon menade. "Hur sjutton slaktar man ett djur till hälften?"
 
 
Hur som helst så blev det, för säkerhetens skull, inget kött till nyårsmiddagen på jobbet. Jag valde istället mycket fisk och skaldjur. Kräftsoppa till förrätt, laxfyllda rödspätta-filéer till varmrätt och choklad-pannacotta till efterrätt. Det blev mycket gott! Fast jag gjorde inte särskilt mycket, främst för att jag ogillar att vara många kockar. Jag lagar maten bäst när ingen tittar på mig.
 
Min nyårsafton bestod med andra ord nästintill bara av jobb. Klockan 8:00 började jag jobba och klockan 20:00 var jag hemma. Då tog jag en folköl och tittade på en Netflix-serie (jag har sträcktittat på en tysk konstig men bra dramaserie - Dark). 23:45 somnade jag, och med gott samvete. Det är så skönt att göra det man vill - inte sådant man "borde" göra. Vill jag somnade en kvart innan tolvslaget så gör jag det liksom.
 
På tal om "pinsamma" saker så har jag glömt att säga vad som hände för några jobbhelger sedan. Klockan var 06:40 en lördag och jag skulle åka till jobbet. Om någon smäller igen en bildörr av mina grannar så hörs det in, därmed tänkte jag verkligen på att inte gå in i bilen alltför många gånger då alla sov. När jag hade kört ut bilen ur garaget så nästan smög jag fram till förarsätet.
 
Saken är den att när jag kör bil så sitter jag som en pressad potatis. Jag trivs bra när jag är högt upp i taket och nära till rutan. Så när jag, väldigt försiktigt, ska sätta mig igen så kläms jag liksom fast mellan ratten och sätet. Och lägger mig alltså på tutan. Hjärtinfarkten var ett faktum. Liksom den trevliga väckningen till mina grannar. Det är sjukt hur högt signalhorn låter! Jag körde fort som tusan därifrån och var så pass stressad att jag inte tänkte på att jag hade blinkers på nästan hela vägen till jobbet.

RSS 2.0