Alkoholistflygare / Mordförsök på SPA:t

För många är detta "det obligatoriska glaset" innan en flygresa. Detta var dock min första gång.
 
 Lägg märke till duken under flygmatsbrickan.
 
Första gången jag beställde room-service. Mat utan människor - helt i min smak.
 
Vårt rum. Väldigt fint men om jag säger såhär; tur att man inte känner lukter genom bilder (avlopp).
 
 
 
 
 
En av de bilder som jag är mest nöjd med. En kinesisk kvinna på väg mot en båttur.
 
"Do not eat". Jag som var så sugen.
 
En t-shirt,-och kepsklädd Sofia som införskaffat en solhatt = en bränd Sofia.
 
Jag hänger vid en poolbar för första gången i mitt liv. 
 
En av tusen gånger jag åt skaldjur under resan. Detta var nog den godaste rätten.
 
Det var här jag höll på att bli dödad.
 
 
Man ska inte kämpa med alkoholproblem om man ska åka "första klass". Missförstå mig rätt, att åka det var typ det bästa jag gjort. Man behandlades som en kunglighet. Men det märktes även att när det kommer till semestrande resenärer så är det synonymt med alkohol. Det första glaset jag tog var på Arlanda vilket är en big deal för mig. Jag har alltid avundas de som gjort så, de som inte varit som mig och inte ens klarat av att dricka vatten på grund av resfebern. Av den anledningen blev jag rätt dragen. Tänk själva ett stort glas rödtjut kl 17 när man inte druckit eller ätit.
 
Det var bara början av en suparresa höll jag på att säga. Man hann knappt hinna sätta sig innan man bjöds på champagne och snittar, med påfyllning. Till maten så fick man välja mellan rött eller vitt vin, punkt. De hade ju självklart andra alternativ men det fanns inte på dryckesvagnen utan då fick de gå bakom skynket och hämta det. Efter maten (och mer påfyllning) så gick dom omkring med en korg fylld med avec som man fick välja på. Jag kan ju även tillägga att vi i den klassen får gratis alkohol så det är ju bara att gå all in om man vill. Jag tycker inte att detta var negativt, för jag är helt säker på att de endast följer en efterfrågan. Men jag blev faktiskt rätt förvånad när min man bad om en läsk och de inte hade det på vagnen. Vill semestrande människor så sällan ha alkoholfritt att det inte ens är någon idé att lägga upp det på dryckesvagnen? (Samtidigt, deras "förråd" är ju två meter ifrån vår del av flyget så jättekrångligt kanske det inte är att lämna en del dryck där. Men ändå!).
 
Då kommer vi till dagen jag höll på att bli dödad. Jag gjorde några saker under semestern som jag aldrig testat på tidigare, varav ett exempel var skönhetsbehandlingar. Det första jag testade var en fotskrubb vilket gick bra förutom några skrattanfall från min sida. Efter det skulle jag testa en ansiktsbehandling (som kostade hundra kronor för en timme, sjukt låga priser!). Det var totalt avslappnande. Kroppen var som gelé och jag försvann iväg bland moln och regnbågar. Jag blev lugnare och andetagen djupare. Jag andades in och jag andades ut. In och ut. När jag andades ut så känner jag hur kvinnan lägger en heltäckande mask över mitt ansikte. Jag försöker att andas in men allt som händer är att en del av masken åker in i mina näsborrar. 
 
Jag får panik och försöker ännu en gång att andas men det är såklart totalt omöjligt då det inte finns några öppningar i den jävla masken. Kvinnan verkar inte tycka att inandningshål inte är så viktigt utan försöker dutta lite på delen av masken som täcker min panna. Jag blir ännu mer skräckslagen och likt en bulimisk människa stoppar jag fingrarna genom masken och in i min mun. Jag ursäktar mig själv och förklarar min panik, att jag inte kunde andas. Kvinnan, liksom hennes kollega som tog hand om min make, började att skratta åt mig. Att beskriva detta som ett mordförsök är såklart en överdriven benämning för att locka läsare. Men roligt tyckte jag inte att det var, jag känner fortfarande hjärtslagen jag hade de sekunderna. Speciellt när gelén åker in i näsan. Jag vet att majoriteten av thailändare knappt kan engelska, men det är väl inte mycket begärt att man förbereds på att kvävas? Och vet man inte hur man säger typ "ta ett djupt andetag för nu ska jag lägga en mördar-mask på dig" så kan man väl åtminstone göra inandningshål det första man gör? Idioter... Nåväl, det är inte varje dag man betalar 400 baht för att bli strangulerad.

I'm back! / 30-årsfirande med familjen


Twins.
 

Fördrink.
 

Present från bror och familj: choklad och ett bidrag till bestick (vilket jag sannerligen behöver!)
 
Förrätt.
 
 Varmrätt.
 
Efterrätt (jag beställde från Dintarta.se - rekommenderas!)
 

Presentöppning.
 
Familj 💕
 
"Nu när du fyller 30 så måste du äga en märkesväska!" (från syster). Älskar ALLT med den - lägg t.ex. märke till tyget invändigt.
 
 
Av mamma och pappa så fick vi ett varsitt halsband i 18K. Det står "mor & far" samt datumet vi fyllde 30 år på andra sidan. Vacker present!
 
Jag bad Sara köpa något med en Kiwi-fågel när hon var i Nya Zeeland - söt va?
 
 
Älskade, trogna bloggläsare - nu är allt som vanligt igen! Fördelen med min frånvaro är att jag inte lär ha bloggtorka framöver. Bara Thailands-bilderna är runt tusen stycken. Sedan har jag ett nytt badrum att visa samt mina personliga tackkort från bröllopet som jag efter nio månader skickade. Jag har även, som ni ser ovan, firat min 30-årsdag med familjen och ändå har jag en fest kvar att dokumentera.
 
Familjemiddagen i lördags var mycket lyckad, mycket tack vare min kära syster och svåger som var ett perfekt värdpar. Jag drog väl också något barr till stacken men jag bidrog inte med särskilt mycket. Men det har varit fullt upp ändå. Vi kom hem sent på onsdagen och jag jobbade fredag-söndag. Lägg till en smula jetlag och hantverkare som gjort det sista på badrummet.
 
Min familj är såklart anledningen till att lördagens firande blev så lyckad. Men presenterna var outstanding med som ni ser på bilderna. Det som inte finns kort på är det min andra bror gav mig, nämligen en endags-grundkurs i fotografering. Att jag endast kör med automatiska inställningar har inte riktigt accepterats av ett par av mina familjemedlemmar, haha.
 
Jag kommer aldrig att svika auto (eller bildredigeringsprogram som är gratis) men med det sagt så ser jag fram emot att lära mig att plåta manuellt. Jag har länge velat det men behövt någon som tvingat mig. Jag har inte tålamod att lära mig detta utan pistolhot men nu kommer jag alltså äntligen att bli släpad till Stockholm för detta. Ännu en trevlig detalj är att kursen kommer hållas ett stenkast från min bästis Malin. Känns tryggt för en neurotisk människa som mig.

RSS 2.0