Dirty thirty - födelsedagspresenter

Två aktiviteter fick jag! En myshelg i Dalarna och en trerätters middag med efterföljande nöje. Vad man skäms bort!
 
Ett par av alla vackra blommor/buketter som jag fick.
 
Äntligen äger jag denna Mumin-mugg! Det kändes fint att jag fick den av Malin och Johanna; tjejerna som ändå myntade det smeknamnet på mig. (Jag älskar även Stinky för att han är fluffig, det är lite Barbaskön över honom).
 
Jag behöver nya bestick, därför fick jag bidrag på Cervera av tjejerna "på syster sida" - så himla gulligt. Öronmärkta pengar till detta fick jag som ni minns även av min brors familj. Nu har jag hittat ett set jag om maken tycker om!
 
Har ni sett ett finare kort? Inte jag.
 
Smycken är något jag inte äger mycket av, därför kändes det extra fint att få ett sånt här vackert armband av Jessica :).
 
Jag fick en fotobok! Den ska få ett eget inlägg framöver, om jag vågar visa er bilderna ;).
 
Vet ni hur länge jag velat haft ett Elefantöra? Men det var av en slump som jag fick en av Carro, riktigt trevligt!
 
Fraglino (mousserat) av Carolina Gynning fick jag av Bella (spännande att testa!) och en Champagne (Lanson - rosé) av Jessica - lyxigt! Den i mitten köpte jag många av då den bara går på 60 kr och är god både i glaset och i bålskålen. (Fast jag erkänner hur jag tänkte först: "Åh den här lät god, fast 60 kronor? Jag vet inte om jag vill köpa en sådan billig flaska". Sjukt egentligen.
 
Kolla in tofflorna! Jag älskar dom väldigt mycket. De ska bäras tills de inte går att gå med längre.
 
 Denna Kakmonstret-mugg ingick också i masspresenten från Malin och Johanna. Love it! Den kommer vara fin bredvid min Kakmonstret-skål.
 
 
Inte nog med att jag och syster har fina vänner - de är jäklar på att köpa presenter med! Trots att de var så illa tvungna att köpa dubbelt upp (dyrt med tvillingar i vänskapskretsen). Sedan finns det till och med flera presenter som jag ska få i efterskott av gäster som inte kunde komma. En av dom gåvorna har jag vetskap om, nämligen en middag med personen i fråga (vår barndomsvän). Jag har ovanligt mycket planerat framöver faktiskt. I april så har jag något bokat 4 av 5 helger, 5 av 5 om man räknar jobb.
 
Nu ska jag fortsätta datorfönster-shoppa. Jag har ju inte bara Cervera-pengar innestående utan även ett presentkort från Zalando (som mina kollegor gav mig). Jag har tryckt in ett dussin saker till min favoriter så det svåra är som vanligt inte att hitta något utan att välja. Ska man välja ett säkert kort (resår-brallor) eller något man borde äga (en klocka, äger ingen utöver mitt aktivitetsarmband)? Kanske något man är svag för (spetsklänning) eller något man funderat på i flera år (sneakers med dold kilklack)? Eller så avvaktar jag tills jag hittar det jag först tänkte på; en jacka/kappa. Men hittils har jag inte hittat "the one". Nog om det...
 
Idag ville jag gråta av lycka när jag insåg att Bates Motel har fem säsonger. Jag älskade den serien och såg de första tre säsongerna på tre dagar, typ. Jag insåg för någon vecka sedan att den fjärde går att titta på men nu har jag bara ett avsnitt kvar. Därmed förstår ni att min seperationsångest från serien försvann lite när jag vet att det finns fler avsnitt (någonstans, kanske inte på någon svensk sida). Hur som helst så måste ni se den serien! Den har allt; spänning, kärlek, mord, fina miljöer, psykiatri och snygga skådespelare (fniss, fniss). Vad mer behöver man?

Personliga tackkort för bröllop


Tomma kort och hjärt-klistermärken är köpa från Panduro, liksom lite nya pennor i guld, silver och brons.
 
Jag ritade en trädkoja, kände att något fattades och insåg att det som fattades var en giraff. För dom brukar hänga i träd har jag hört.
 
Bakverk är alltid roligt att rita.
 
Denna bild var en av få (tre tror jag? Typ de jag lagt upp här) bilder som jag använde en blyertspenna till (innan den svarta pennan). Åtminstone när det kommer till Kalle Anka och Kajsa - de är inte lätta att rita.
 
 
Denna bild gjordes till min föräldrar då min mor är förtjust i Nalle Puh.
 
 
 

Nästan alla kort som jag gjorde (de två första jag gjorde är inte med samt ett där jag nästan bara hade text).
 
 
Alla gäster fick bilder på sig själva.
 
En närmare titt på det tryckta tackkortet (skärpan är bättre i verkligheten).
 
 
TRE TIPS PÅ ETT BRA TACKKORT:
(enligt mig, min smak är inte lag)
  • Skicka iväg bilder på gästerna - det behöver inte kosta någonting. Jag utnyttjade myFUJIFILM:s ständiga erbjudande om gratis framkallning av 100 kort. För att detta ska gå så krävs det givetvis kameror på festen. Engångskameror är väl det klassiska men idag har nog alla en digitalkamera i sina ägor eller hos sin vän, personligen hade jag två - ett på varje bord. Korten som togs är ovärderliga! Detta förutsätter att gästerna tar bilder, det glöms lätt bort under en fest. För vår del togs hundratals, kamerorna gick även runt med kravet att en bild skulle tas på gästen framför sig. Det var perfekt när jag skulle välja vilka bilder jag skulle framkalla. Vi hade även tagit gruppbilder som skickades med.
  • Använd ett händelseförlopp på framsidan. Nu ska jag inte smutskasta något annat alternativ men jag tyckte själv om hur jag gjorde på det trycka tackkortet. Att ha flera bilder var dels en genväg för att slippa att bara välja en, men främst ett sätt att visa hur vårt bröllop var - inte bara stunden när vi fotograferades. (Jag kan förvisso förstå att om man lägger typ 10 000 kronor på bröllopsbilder så kanske man vill använda just dom). Jag har bilder när jag är på väg till kyrkan, när jag går med pappa på altargången, när jag och min make vigs, när vi kommer ut från kyrkan, när vi tar bröllopsbilder och när vi dansar på festen. Det som saknas är när festen är över och jag kryper hem, full som ett as. Nejdå.
  • Rita egna tackkort. Jag är medveten om att detta tips enbart passar vissa, det vill säga människor som tycker om att teckna/rita. Min tanke var till en början att göra enkla bilder som skulle ta runt tio minuter. De första korten jag gjorde är inte med på bilderna ovan just för att de blev så himla simpla. Ju fler jag gjorde desto mer avancerade blev dom. Lägger man in tiden jag lade på att skriva ner personliga texter och bilderna jag ritade (de flesta i temat kärlek) så gissar jag på att varje kort tog i snitt två till tre timmar att göra. Jag hade med andra ord aldrig gjort det om jag inte tyckte att det var roligt. Jag använde mig också av klistermärken vilket piffar upp vilket kort som helst.

4 island tour - Ao Nang

Chicken Island.
 

Vår båtkille.
 
 
Min man fick hjälpa till med ankaret, han blev nog mycket nöjd (han är uppväxt till sjöss).
 
"Vår" båt.
 
 
Det stänkte så sjukt mycket och ibland hoppade man hit och dit (vår båtkille märkte hur mycket vi gillade fart, tror dom saktar ned med barnfamiljer ombord).
 
 
  
 
På väg mot en grotta. Jag är fortfarande osäker på om jag ska lägga upp vad som fanns där för personligen så uppskattar jag chocken som man fick :D
 
 
Om någon funderar på att boka The four island tour i Ao Nang så vill jag ge ett tips: boka en privat båt.
Låt säga att ni är ett par eller en familj som ska utforska fyra öar (eller tre/fem, det finns olika turer). Ni tränger er in i en long-tail boat där ni egentligen inte ser jättemycket eftersom ni sitter på två rader och glor på varandra. Man kan ju såklart titta bakåt men det är ju inte så bekvämt.
 
Sedan går resterande dagen ut på att besöka öarna under tidspress. Kanske ni snorklar och önskar att det fanns mer tid, kanske ni trängs med resten av Krabis turister på en ö och egentligen bara väntar på att din grupp ska åka vidare. För man ska vara medveten om att du inte är den enda som besöker dessa turistöar.
 
"Chartrar" man en båt så är allting på DINA villkor. Vill du bara gå ett varv på en ö innan du drar vidare, vill du stanna och sola en timme eller vill du inte ens gå i land - det avgör du. Och ärligt talat; det är faktiskt knappt att du vill besöka öarna när du sitter i båten. Då ni inte trängs med andra turister (en båt rymmer typ 12 personer) så kan man såklart sitta längst fram i båten - inte under tak bredvid Greta från Borås och Günter från Hamburg. Vyerna är fantastiska! Och det är verkligen underbart att få saltvatten i munnen och ögonen även om det i skrift låter plågsamt.
 
Jag kan ärligt talat säga att jag tycker det är ganska orelevant hur mycket man sparar på att åka med andra. För har man råd att åka till Thailand så har man råd med en båtutflykt, för jag anser att det är billigt oavsett om man väljer private driver eller inte. Det handlar alltså om flera timmar man är ute (jag tror vi hade rätt till sex timmar). Samtidigt förstår jag att det är intressant att veta så jag ska försöka minnas siffrorna. Jag tror att vi gav 2500 baht (cirka 650 kr) för en halvdag i egen båt. Plus en hundring per person för att man går in på en nationalpark (det räcker med en betalning oavsett hur många öar du betalar).
 
Hade vi åkt med flera andra så hade vi kanske bara behövt betala 500 baht (ca 125 kr), lite beroende på hur fullsatt båten är. Då ska det nog även ingå lunch och transfer från hotellet. Vilket är lyxigt men återigen, jag avskyr att passa tider så jag tyckte det var skönare att bara gå ner till stranden när vi kände för att åka ut (risken finns såklart att båtarna är upptagna). Det finns även speedboats för den som är intresserad, själv tycker jag long-tal boats är det man bör testa först om man inte provat något av alternativen. Det är ju trots allt väldigt thailändskt att åka det.
 
Ps. Om man kan tipsa något man inte själv upplevt så vill jag nämna färjan som går från Ao Nang till Phi phi island. Det tar 1,5-2 h (toalett finns, jag har kollat, hehe). Den går typ 9:00 dit och 15:30 hem om jag inte minns fel. Vi hade tänkt åka den lilla färjan men det blev en stor brand på ön (länk) och då valde vi såklart bort den turen.

Ett av många Thailandsinlägg

  
Tuna Sandwich och Mango soda.
 
 
 
 
Fördelen med att folk inte orkar gå långt: man hade dessa paradis nästan för sig själv,
 
Inte ens i denna miljö kan folk släppa mobilerna. Själv ser jag det som en enorm avkoppling att lämna telefonen på hotellrummet.
 
Räkcocktail - det åt vi mer än en gång!
 
På Instagram så rätade jag upp denna bild men jag insåg nu att jag tycker mer om den som den är. Den är för övrigt sned för att jag smygfotade denna mor och son utan att titta på min kamera (jag hade den i handen mot dom när jag promenerade). Lägg märke till att pojken bär en Långben-dräkt, bedårande!
 
 
Efter förra Thailandsresan så skrev jag typ fem A4 bara om hotellet. Denna gång så lovar jag att endast göra en grov sammanfattning. Men det får bli en annan gång, idag så har jag en riktig tröttdag. Min mänskliga väckarklocka (maken) var på jobb denna förmiddag och jag själv sov förbi mina alarm. 12:30 vaknade jag men det kändes faktiskt som om jag behövde den nattsömnen. Framförallt då jag gick upp 8:00 dagen innan fast att jag hade min 30-årsfest den kvällen/natten. Då gick jag också upp tidigt för att förbereda allt, liksom dagen innan då klockan stod på 5:00.
 
En känsla jag har är att folk i min omgivning ofta missuppfattar mina sovtider, som att jag alltid går upp runt lunch. Felet ligger väl hos mig då jag gärna berättar om att jag är morgontrött och att min kropp sällan väcker mig vid en rimlig tid. Men sanningen är att jag nästintill alltid går upp tidigt vare sig det är min fysiska eller mänskliga väckarklocka som väcker mig. Tidigast är såklart när jag jobbar förmiddag, angående mitt alarm klockan 5:00 som jag skrev ovan (eller när maken drar till jobbet den tiden, brukar gå upp då). Jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara den som prioriterar sömnen framför mina morgonbestyr. För att inte tala om frukost! Och den ska tas under en halvtimme i soffan - inte på springande fot.
 
På tal om sömn så är det läggdags nu, detta är för övrigt sista gången jag är ledig en tisdag på denna vecka på schemat. I mars ändras allas rader men bara marginellt. Kanske främst för mig som är den enda som inte går upp i tid. Men jag älskar min procent (73) och jag klarar mig bra ekonomiskt. Visst, ett par hundringar till hade jag inte gråtit för men jag värderar min fritid högt och prioriterar med andra ord mitt hemmaliv framför en högre lön.
 
De andra ändringarna som gjorts är enbart till det positiva vilket jag är tacksam för. Min tredagarsvecka är nu nere på två pass - hur lyxigt är inte det? Det innebär att jag lätt kan byta de passen och åka bort en vecka utan att behöva använda mina semesterdagar. Ett annat exempel är att jag alltid jobbar fredag kväll innan en jobbhelg men nu försvann en av dom passen. Jag kommer att få en helt annan energi!

Min och systers 30-årsfest

Ballongerna köpte jag på Partkungen.se (LÄNK), de finns givetvis i alla siffror och går på 49 kr/styck.
 
Jag hann varken sätta ditt lösfransar, fixa håret eller måla naglarna, men kan man känna sig annat än vacker i en grön leopardklänning?
 
In the making: Vit Sangria.
 
Fotoboken som jag gav syster förra helgen var populär att titta i. Av en slump så blev jag klar efter hundra sidor när jag gjorde den, därav titeln "100 sidor Sara".
 
Vilka fina bordsdamer jag fick! Två av tjejerna hade jag aldrig träffat innan men jag är glad att jag fick göra det - de var så himla goa! Det är egentligen märkligt att våra vägar aldrig korsats, kanske framförallt när det gäller "F". Hon är syster till Emma, min systers bästis som ändå hängt med vår familj i femton år. Någon gång borde jag träffat henne kan man ju tycka eftersom de har en väldigt bra kontakt. Nåväl, bättre sent än aldrig!
 
Vegetarisk lasagne, hälsoshots (tomatsoppa), morotsbröd, filmjölksbröd, spicy meatballs, bulgursallad, ost-tortillabröd, med mera. Valmöjligheterna var många! Det fanns även två pajer som skulle serveras på kvällskvisten men det blev aldrig av då tiden försvann.
 
Längst bort är snittarna som jag gjorde. De innehåller bland annat tonfisk, persika, kapris och oliver. En oväntad kombination som fungerar bra!
 
Hur underbar är inte denna present? Överhuvudtaget så fick vi så otroligt fina gåvor (fast vi hade förbjudit tjejerna att köpa något, hehe). Men de förtjänar ett eget inlägg så håll till godo!
 
Efterrätt: Tre tårtor (varav texten suddats ut lite då jag glömde nämna att vi inte fick stapla tårtorna, ops...), kladdkaka, hallongrottor, hälsosamma "bites", chokladbollar, med mera.
 
 
Aktiviteter.
 
Min andra halva .
 
Ett stycke lekledare.
 
Klockan 15 igår började vänninor till mig och syster strömma in med leenden, blommor, vinflaskor och presenter. Det blev nästan överväldigande. På ett bra sätt, såklart. Men man är ju inte direkt van att att uppmärksammas på det viset. Nästan tio timmar senare gick de sista gästerna hem, inklusive mig själv. Och jag har fortfarande inte riktigt förstått vart tiden tog vägen.
 
Men det är väl nackdelen med att tiden går fort när man har det roligt. Visst, jag måste säga att upplägget var bra med det måltiderna, aktiviteterna och så vidare. Men gästerna är orsaken till att det blev så himla lyckat (om man får säga så själv). Vi umgås givetvis inte med någon som inte är annat än lättsam. Människor som är snälla, roliga och kan bjuda på sig själva är lättälskade, anser jag.
 
Vi må vara tvillingar men detta var första gången vi hade en gemensam fest i vuxen ålder (vad jag vill minnas?). Det är ju knappt att vi firat vår födelsedag tillsammans då Sara oftast är utomlands det datumet. För inte alltför många år sedan så var vi tillsammans men det var den gången som hon ordnade en supriseparty för mig. På plats fanns givetvis våra gemensamma vänner samt mina vänner men inte tjejerna som hon brukar umgås med. Vilka är jättesnälla tjejer som jag var glad att få fira med igår. Några girls kunde tyvärr inte närvara på vår thirsty thirty-fest (kom på det nu) men jag är tacksam för de som var friska/i orten. På tal om thirsty så delade jag ut vattenflaskor bland gästerna, är det inte ett tecken på att man blivit vuxen när man föreläser om hur viktigt det är med "varannan vatten"? ;)

Alkoholistflygare / Mordförsök på SPA:t

För många är detta "det obligatoriska glaset" innan en flygresa. Detta var dock min första gång.
 
 Lägg märke till duken under flygmatsbrickan.
 
Första gången jag beställde room-service. Mat utan människor - helt i min smak.
 
Vårt rum. Väldigt fint men om jag säger såhär; tur att man inte känner lukter genom bilder (avlopp).
 
 
 
 
 
En av de bilder som jag är mest nöjd med. En kinesisk kvinna på väg mot en båttur.
 
"Do not eat". Jag som var så sugen.
 
En t-shirt,-och kepsklädd Sofia som införskaffat en solhatt = en bränd Sofia.
 
Jag hänger vid en poolbar för första gången i mitt liv. 
 
En av tusen gånger jag åt skaldjur under resan. Detta var nog den godaste rätten.
 
Det var här jag höll på att bli dödad.
 
 
Man ska inte kämpa med alkoholproblem om man ska åka "första klass". Missförstå mig rätt, att åka det var typ det bästa jag gjort. Man behandlades som en kunglighet. Men det märktes även att när det kommer till semestrande resenärer så är det synonymt med alkohol. Det första glaset jag tog var på Arlanda vilket är en big deal för mig. Jag har alltid avundas de som gjort så, de som inte varit som mig och inte ens klarat av att dricka vatten på grund av resfebern. Av den anledningen blev jag rätt dragen. Tänk själva ett stort glas rödtjut kl 17 när man inte druckit eller ätit.
 
Det var bara början av en suparresa höll jag på att säga. Man hann knappt hinna sätta sig innan man bjöds på champagne och snittar, med påfyllning. Till maten så fick man välja mellan rött eller vitt vin, punkt. De hade ju självklart andra alternativ men det fanns inte på dryckesvagnen utan då fick de gå bakom skynket och hämta det. Efter maten (och mer påfyllning) så gick dom omkring med en korg fylld med avec som man fick välja på. Jag kan ju även tillägga att vi i den klassen får gratis alkohol så det är ju bara att gå all in om man vill. Jag tycker inte att detta var negativt, för jag är helt säker på att de endast följer en efterfrågan. Men jag blev faktiskt rätt förvånad när min man bad om en läsk och de inte hade det på vagnen. Vill semestrande människor så sällan ha alkoholfritt att det inte ens är någon idé att lägga upp det på dryckesvagnen? (Samtidigt, deras "förråd" är ju två meter ifrån vår del av flyget så jättekrångligt kanske det inte är att lämna en del dryck där. Men ändå!).
 
Då kommer vi till dagen jag höll på att bli dödad. Jag gjorde några saker under semestern som jag aldrig testat på tidigare, varav ett exempel var skönhetsbehandlingar. Det första jag testade var en fotskrubb vilket gick bra förutom några skrattanfall från min sida. Efter det skulle jag testa en ansiktsbehandling (som kostade hundra kronor för en timme, sjukt låga priser!). Det var totalt avslappnande. Kroppen var som gelé och jag försvann iväg bland moln och regnbågar. Jag blev lugnare och andetagen djupare. Jag andades in och jag andades ut. In och ut. När jag andades ut så känner jag hur kvinnan lägger en heltäckande mask över mitt ansikte. Jag försöker att andas in men allt som händer är att en del av masken åker in i mina näsborrar. 
 
Jag får panik och försöker ännu en gång att andas men det är såklart totalt omöjligt då det inte finns några öppningar i den jävla masken. Kvinnan verkar inte tycka att inandningshål inte är så viktigt utan försöker dutta lite på delen av masken som täcker min panna. Jag blir ännu mer skräckslagen och likt en bulimisk människa stoppar jag fingrarna genom masken och in i min mun. Jag ursäktar mig själv och förklarar min panik, att jag inte kunde andas. Kvinnan, liksom hennes kollega som tog hand om min make, började att skratta åt mig. Att beskriva detta som ett mordförsök är såklart en överdriven benämning för att locka läsare. Men roligt tyckte jag inte att det var, jag känner fortfarande hjärtslagen jag hade de sekunderna. Speciellt när gelén åker in i näsan. Jag vet att majoriteten av thailändare knappt kan engelska, men det är väl inte mycket begärt att man förbereds på att kvävas? Och vet man inte hur man säger typ "ta ett djupt andetag för nu ska jag lägga en mördar-mask på dig" så kan man väl åtminstone göra inandningshål det första man gör? Idioter... Nåväl, det är inte varje dag man betalar 400 baht för att bli strangulerad.

I'm back! / 30-årsfirande med familjen


Twins.
 

Fördrink.
 

Present från bror och familj: choklad och ett bidrag till bestick (vilket jag sannerligen behöver!)
 
Förrätt.
 
 Varmrätt.
 
Efterrätt (jag beställde från Dintarta.se - rekommenderas!)
 

Presentöppning.
 
Familj 💕
 
"Nu när du fyller 30 så måste du äga en märkesväska!" (från syster). Älskar ALLT med den - lägg t.ex. märke till tyget invändigt.
 
 
Av mamma och pappa så fick vi ett varsitt halsband i 18K. Det står "mor & far" samt datumet vi fyllde 30 år på andra sidan. Vacker present!
 
Jag bad Sara köpa något med en Kiwi-fågel när hon var i Nya Zeeland - söt va?
 
 
Älskade, trogna bloggläsare - nu är allt som vanligt igen! Fördelen med min frånvaro är att jag inte lär ha bloggtorka framöver. Bara Thailands-bilderna är runt tusen stycken. Sedan har jag ett nytt badrum att visa samt mina personliga tackkort från bröllopet som jag efter nio månader skickade. Jag har även, som ni ser ovan, firat min 30-årsdag med familjen och ändå har jag en fest kvar att dokumentera.
 
Familjemiddagen i lördags var mycket lyckad, mycket tack vare min kära syster och svåger som var ett perfekt värdpar. Jag drog väl också något barr till stacken men jag bidrog inte med särskilt mycket. Men det har varit fullt upp ändå. Vi kom hem sent på onsdagen och jag jobbade fredag-söndag. Lägg till en smula jetlag och hantverkare som gjort det sista på badrummet.
 
Min familj är såklart anledningen till att lördagens firande blev så lyckad. Men presenterna var outstanding med som ni ser på bilderna. Det som inte finns kort på är det min andra bror gav mig, nämligen en endags-grundkurs i fotografering. Att jag endast kör med automatiska inställningar har inte riktigt accepterats av ett par av mina familjemedlemmar, haha.
 
Jag kommer aldrig att svika auto (eller bildredigeringsprogram som är gratis) men med det sagt så ser jag fram emot att lära mig att plåta manuellt. Jag har länge velat det men behövt någon som tvingat mig. Jag har inte tålamod att lära mig detta utan pistolhot men nu kommer jag alltså äntligen att bli släpad till Stockholm för detta. Ännu en trevlig detalj är att kursen kommer hållas ett stenkast från min bästis Malin. Känns tryggt för en neurotisk människa som mig.

RSS 2.0