Goodie bags-godis 🎃

 
 
 
Äntligen är jag förberedd för bus-eller-godis-ungar! Förgående år har jag i panik skramlat fram några mynt, en torr kaka och ett äpple. Typ. Nu gjorde jag några "goodie-bags" med allt från kinderchoklad, fruktkolor och klubbor till chokladmynt, kexchoklad och Dumle. Och givetvis innehåller varje påse exakt lika mycket av varje sort. Jag började den uppdelningen redan när jag själv var barn och skulle dela upp lösgodiset till oss syskon. Nu efteråt fattar jag att det mer handlade om OCD än att vara en rättvis syster.
 
Nåväl, nu hoppas jag at det inte kommer fler än tre barn till för fler påsar än så har jag inte gjort. Men det brukar faktiskt inte komma särskilt många hit, jag bor trots allt inte i ett stort bostadsområde. Utan på platsen som gud glömde. På tal om sådana platser så ska jag nu ordna lite O'boy och sedan titta på en skräckfilm. Är det någon gång man ska få sömnproblem så är det väl idag?
 
Jag är för övrigt otroligt osocial just nu och känner att jag hellre umgås med massmördande monster än människor. Därför var det igår skönt när jag skulle ta en liten cykeltur från jobbet för att göra ett ärende. Självklart cyklar jag för sakta (hur nu det är möjligt) och tippar. Jag låg och splattrade en liten stund på asfalten innan jag kom upp på benen och i panik tittade efter om någon sett mig. Ni vet ju hur det är, det värsta som kan hända är ju inte att man fått sjutton frakturer och en allvarlig skallskada - utan att någon sett hur man ramlat. För det gör man aldrig graciöst, milt sagt.

Spelkväll och snickarhumor


Corona, ett bubbel som Moberg rekommenderar, chilinötter samt trevligt sällskap - kan det bli bättre?
 

Jag hittade en banan-cider när jag skulle beställa ölen, den var en given present till värdinnan :D.
 
 
Ingen spelvkäll utan L:s bakverk!
 
 
 
 
 
Igår hade vi äntligen en till spelkväll hos K-family (kom precis på det namnet, visst lät det tufft?). Humöret var på topp och humorn likaså. Eller om den var låg, det är frågan... "Hur tecknar man Martin Timell? Ritar man en skruv och en våldtäkt?". Sedan gick allt överstyr och det mesta kunde kopplas med "Hashtag Martin Timell". Jag försöker såklart inte göra en Betnér och skämta om saker som är obeksrivligt vidriga. Men ja, jag erkänner att jag igår kunde roas av bisarra och låga skämt som den. Jag gillade även citatet "Det är en vas. Alltså V-A-S-S". (Som vanligt är det roligare att vara på plats när något sådant sägs).

Jag och maken var hemma vid två i natt tror jag. Men vi hade lätt kunnat varit kvar längre, fast vi tänkte testa på att cykla hem när vi hade det som roligast. Jag har annars en förmåga att vara kvar tills ett värdpar typ slänger ut mig. Idag har vi ätit hämtmat bestående av en kinesisk middag. Det var supergott! 

"Nytt" sovrum och nya laster

 
Dessa finns på Granngården och går på en hundring/styck.
 
 
 
 
Det är konstigt hur ett rum som man sovit i under nästan tjugo år kan kännas så nytt. Men så känns det faktiskt! Vi har sovit på övervåningen tidigare men bytte igår till rummet ni ser på bilden. Alltså mitt gamla flickrum, det vi barn bodde i när vi var bäbisar och det rum som jag hade när vi var stora nog att ha våra egna krypin. Jag fick inreda det hur jag ville när jag var typ 15 och jag är fortfarande lite stolt över mitt val att ha en bröstpanel (ordet känns desto värre). Väggarna var mindre smickrande än vad de är nu, orangea med solros-bårder. Det är mer avslappnande för ögonen att se på rummet idag. 
 
Idag fick jag ett par set med mössa och vantar av min kära make. Det var väldigt gulligt av honom! På tal om höstplagg så är min nya höstjacka myckert tightare nu än vad den var när jag införskaffade den. Anledningen till detta är att jag  bytt ut cigaretterna mot allt ätbart som finns i denna värld. Jag kan, för er som också vill dra ned på sockret, rekommendera den nya Risifruttin. Den är lika god som den sötade varianten! Att jag skulle försöka sluta få i mig socker trodde jag aldrig skulle ske, det har aldrig någonsin varit min svaghet. Men ändå sitter jag med chokladkakor och vanlig läsk var och varannan dag. Karies och korvskinnsbyxor är ett faktum. (Jag vill tillägga att detta handlar inte om en vikthets utan om att jag inte vill byta ett beroende mot ett annat, har gjort det tillräckligt i min dagar).

Höstbilder 🍁 (och vad jag ogillar med andras bilder)

 






 







Bilden blev inte lika tydlig så som jag ville. Jag låg för övrigt på asfalten och fotograferade (självmordsuppdrag - ja).




Ett stycke mamma på balkongen. Jag gillar denna bild!







 
Varje höst så tänker jag samma sak - jag måste fotografera de färgglada löven! Och varje år inser jag att bladen hunnit ramla ned innan jag tagit mig ut med min kamera. Men igår så hände det - jag tog mig ut efter jobbet i en jakt på hösten. Lyckan blev desto större när jag fick sällskap av min syster. 
 
Men då kan ni även förstå min frustration och irritation när min kamera dog. Jag hann bara ta ett par dussin kort (vilket kan låta mycket men det handlar om några få minuters plåtande). Jag hade ändå hunnit, i beredskapssyfte, lagt min kamera på laddning en halvtimme innan jag gick ut just för att detta inte skulle hända. Det verkade göra mer skada än nytta då min kamera inte varnade för dåligt batteri innan jag gjorde detta.
 
För är det något jag är allergisk emot så är det mobilbilder. Kvalitén är lika eller nästan lika bra med tanke på dagens teknologi men formatet är fortfarande sämre. Men framförallt så känner jag att det är ett extremt ocharmigt sätt att ta bilder på. Det är ingen kritik på alla människor som endast tar kort med mobilerna (vilket säkert är majoriteten av människorna idag), men jag har ägt en kameror sedan jag var typ tio år och för mig är det det enda alternativet att ta bilder på. 
 
Jag fick beröm av en kollega häromdagen om att jag tog bra bilder. Det var väldigt roligt att höra! Jag kanske inte tycker bilderna ovan är förstoringsmaterial men överlag så har jag ett ganska bra självförtroende när det kommer till fotografering. Kanske lite för bra ibland...
 
 
Min make var tvungen att få ned mig på jorden häromdagen när jag väldigt tydligt berättade hur dåliga bilder jag tyckte fanns på sociala medier. "Denna person tror att hen är så duktig på att fotografera men bilderna är ju totalt värdelösa!". Nu står jag visserligen för min åsikt men samtidigt, vad som är bra eller inte bestäms ju inte av mig. Även om jag vore den bästa fotografen i världen (vilket jag långt ifrån är) så har ju alla olika åsikter på vad som är bra.
 
Men för att nämna två saker som jag oftast reagerar på i bilder jag inte älskar (se hur snällt jag skrev detta, jag kunde skrivit "bilder som är totalt jävla värdelösa och som uppenbarligen tagits av en inkompetent fotografwannabe) är stelhet eller brist på fokus. Det första gäller kort på människor där personen är alltför medveten av kameran. Det andra gäller naturbilder. Antingen måste omgivningen vara så pass vacker att bilden automatiskt blir bra. Men oftast så tycker jag att det är svårt att få naturens skönhet på ett kort. Det kan snarare bli väldigt tråkiga motiv. Då brukar jag se till att ett fokus finns med i bilden. Ta bilden jag tagit längst upp som exempel. Hur tråkig skulle inte den vara om jag inte hade några vasstrån med i förgrunden? Annars kan man ju rama in en natur genom att ha skog/kvistar/liknande i minst en sida av kortet. Det ger ett djup som automatiskt gör naturbilden mer intressanta.

Kram från en självutnämnd expert

"Hot mugshot guy"

 
 
 
Ni har säkert inte missat Jeremy Meeks som 2014 tog en mugshot som blev viral. För 1,5 år sedan så hade han avtjänat straffet för sitt vapenbrott ("innehav" alltså - inte "sköt en tant i ansiktet") och har sedan dess arbetat som modell. Och lever enligt hans Instagram väldigt flådigt. Ibland lönar det sig att göra brott med andra ord!
 
En annan hade ju aldrig fått ett modellkontrakt efter att ha fått sin förbrytarbild officiell. Jag menar, man mår ju illa bara av att se sina foton för pass och körkort. Och då har man ändå sovit i åtta timmar och sminkat sig lika länge. När polisen haffar en så brukar man ju sällan vara på topp. Är man inte nedknarkad (som till synes om man googlar "mugshot") så är man trött, sliten och gråter för att "man vill träffa mamma" (även de tuffaste gängmedlemmarna brukar ju vilja "call mommy"). Så nej, ett modellkontrakt kommer icke att skrivas efter att jag testat på att ta en brottsling-bild. Eller typ någonsin, men ändå.
 
Idag ville jag gråta när klockan ringde. Min kropp är som bekant allgerisk mot att vakna innan 9:00. Efter jobbet i måndags så somnade jag 16 och gick inte upp förrän 05:20 morgonen efter. Det var lite väl extremt - även för att vara mig. Det är även så, på tal om mitt morgonhumör idag, att jag är bortskämd när det kommer till mina arbetspass. Jag jobbar varken mer eller mindre än 73%.
 
Så när jag får hoppa in extra som idag så blir jag en bortskämd unge (tills jag ser lönen). Det var alltså min chef som frågade mig och jag vill såklart vara "självklart, du kan alltid lita på mig och min arbetsmoral"-tjejen. Inte "jag hade ju planerat att titta på splatter-associerande morddokumentärer om män med en förkärlek för inälvsfotografering och hattar gjorda av ögonlock"-arbetstagaren. Ärlighet varar med andra ord längst när det kommer till allt utom att visa framfötterna.

I brist på annat: Snap-bilder

Tidningsbevis på att man faktiskt har gift sig (högtryck i kyrkan såg jag).
 
När man hittar snuskiga inviter på jobbet.
 
Varje gång jag handlar. "Jag behöver ingen rullvagn". (Chips, vitt bröd, glass, risifrutti, frysmat.... Ja, jag är hälsan själv).
 
Jag och mina barndomsvänner (efter att ha haft långa fransar i många år så känns dessa ögon väldigt "kala"?).
 
Kanske bara jag som tyckte detta var halvroligt.
 
För ett par veckor sedan så klippte jag mig. En bättre bild kommer när jag faktiskt har smink på mig.
 
I somras drack jag och maken taxfree-rosé och åt jordnötter.
 
Jag var tveksam på att lägga upp denna. Men äsch, alla har vi en snuskig fantasi och lite tråkigt ibland. Och alla har vi väl någon gång drömt om Daniel Larsson. 
 
När jag föll för en reklam på TV.
 
Detta är från gången där jag trodde att chefen ville fira mig. Jag fick bittert lära mig att alla planeter inte kretsar kring mig själv.
 
 
Har ni mig på Snapchat och tänker "jag har inte fått en enda bild av dessa? tycker inte Sofia om mig längre? Hon som är min största idol". (Ironi). Du kan vara lugn. I många fall så sparar jag snap-bilderna utan att ens skicka dom. Och när jag väl gör det så brukar det bara bli till en eller två personer. Mest för att jag känner att "det känns som jag slösar bort folks tid om jag sänder denna tråkgia bild". Samtidigt, det är väl poängen med Snapchat? Att man ska se folks vardags, typ?
 
Jag fick nyligen ett sms av min kära vän, och trogna läsare, Linn som undrade om allt var bra med mig. Jag har trots allt knappt bloggat på sistone. Det är nog första gången sedan väldigt många år som jag ärligt talat glömt bort att jag äger en blogg. Vilket är märkligt, innan har det varit något jag dagligen funderat på. På gott och ont. Det har alltid varit ett roligt intresse samtidigt som det ger mig milda tvångstankar. Det är inte roligt att följa en blogg som uppdateras en gång i veckan liksom. Därför känner man sig tvungen att komma på intressanta inlägg.
 
Jag kan inte säga att jag varit upptagen den senaste tiden. Jag har bland annat tittat på filmer och sådana oviktiga saker. Idag blev min lycka total när Konsum sålde ut sina hyrfilmer. Så nu finns det officiellt inga platser kvar att hyra film på i denna ort. Är det bara jag som uppskattar en gammal, hederlig DVD?
Jag fyndade åtta stycken för 80 kronor så det var roligt. Hälften skräck och hälften svenskt så jag är är nöjd med min sökinsats. Förresten, ni har väl sett Guardians of the Galaxy 1 och 2? Det är långt ifrån min typ av filmer men jag måste säga att de kan vara de bästa filmerna som jag sett på väldigt länge. Igår så såg jag Fantastiska vidunder och var man hittar dem av J.K. Rowling. Fantasy är inte en genre som jag vanligtvis dras till men det var underbart att få försvinna iväg i fantasin lite.

Kakmonstret ♡

 
 
Finns det någon som är mysigare och roligare än Kakmonstret? Jag har alltid varit kär i honom men blev det desto mer när jag såg klippet ovan. Egentligen är jag ju ett större fall av Mupparna än Sesame Street, samtidigt är ju det blåa monstret en av mina favoriter.
 
Idag har vi haft hantverkare här som tittat på ett av våra badrum. Vi ska främst göra om det för att få golvvärme och en inkopplad dusch. Men då kan man lika gärna passa på att göra om resten med. Igår bytte vi för övrigt ut fem av våra innerdörrar, det blev en stor skillnad. Jag ska visa er bilder när orken finns. I helgen lär det inte bli av då jag i stort sett ska bo på jobbet. 
 
Idag hade vi besök av en arbetskompis till min man samt hans fru. Det var jättetrevligt! Efter det sov jag på soffan i två timmar, det tar på krafterna att ha totalt fyra främmande karlar på besök under en dag :). Andra saker jag hittat på är att göra Tack-korten. Jag vet, jag har nämnt det en miljon gånger men denna gång menar jag allvar. Jag har gjort hälften nu och ser fram emot att visa dom för er sedan (när de redan har skickats och redan kommit fram såklart).

RSS 2.0