Happy Wife Happy Life

 
 
När jag beställde saker till bröllopsfesten så passade jag på att även köpa ett par toppar. Förutom den ovan så köpte jag en svart med texten "Wifey" på ryggen. Jag hoppas att den kommer sitta bättre än den jag bär på bilden. Jag överdrev lite med storleken just för att Wish (asiatiska kläder) ofta har mindre storlekar än vad man är van vid. Nåväl, den kostade inte många kronor och jag bär hellre ett nattlinne än en magtröja.
 
Om en stund kommer min syster hit för lite kaffe och mys. Det känns som en perfekt avslutning på denna arbetsvecka. Jag är så glad att jag får sova ut imorgon, tre förmiddagar och jag är slut som artist. Men vad fort det har gått! Det bästa var nog när jag fick vara med på sittgymnastiken. Lite ledsen blev jag dock över att vi aldrig fick "plocka äpplen" (i luften). Nåväl, "Hon kommer med solsken" med Östen och resten spelades så man får vara glad för det.

Vigselring & Resa - Check!


Fick en bild av min syster :)
 
 
 
Igår checkade vi av bröllopsresan och vigselringarna. Jag tänker visa lite bilder på hotellet när allt är 100% klart, som ni vet så blev det ju falska förhoppningar sist. Denna gång valde vi återigen Grekland och med egen pool fast för en bättre summa. Vi har nämligen, efter mycket om och men, bestämt att åka iväg på en större resa i vinter. Då ska jag fira min 30-årsdag under en palm. Skojar bara, jag vägrar sitta under dessa dödsträd! Klaga på hajar kan man göra, men fler dör ju faktiskt av att få dessa håriga Piña Colada-nötter i huvudet.
 
 
Citat:
Jag: Det där hotellet vi bokade, hur kan vi ha missat det? Eller har vi tittat på stället förut?
Dan: Ja, vi har kollat på det flera gånger, men sen har den där jävla Bamse kommit upp bland bilderna, och då har du stängt ner sidan.
 
 
(Jag dog av skratt när han sa det! Återigen; jag har inget emot barn. Men jag kopplar ihop Bamseklubbar med jättestora hotell som har fjortontusen människor/familjer incheckade. Det är alltså inte barnen jag vill komma ifrån utan människor över huvud taget, hehe. Fast hellre Bamseklubbar än ungdomar på sina första suparresor!).
 
Att hitta en vigselring var svårare än vad jag trodde! Det blev lätt "kaka på kaka" när jag testade guldringar med små diamanter. Samtidigt så tyckte jag inte att enklare guldringar passade ihop med förlovningsringen särskilt bra dom heller, kontrasten blev för stor. Till råga på allt så går ju min "sten" (med små diamanter) ut lite så det är svårt att ha två ringar på fingret utan att det blir mellanrum mellan dom. Nåväl, jag hittade en till slut som jag trivdes med.
 
När vi ändå var i Uppsala så hälsade vi på en av min sambos systrar. Det var väldigt trevligt! Hon har världens finaste balkong (enligt mig) som vi satt och fikade på. Jag ser fram emot att våra familjer äntligen får träffas allihopa på bröllopet. Även om vissa självklart träffats tidigare. Till och med redan innan jag och Dan träffades. Bara jag själv hade träffat tre av min sambos syskon innan vi sågs för första gången. Jag har väl nämnt att en av hans systrar varit min dagmamma? Orten är sannerligen liten.

Mina nya favoriter

 
 
Dessa kostar 17 kronor per 3-pack.
 
 
Det finns två saker jag verkligen avskyr att uttala: Smoothie och banan. Men jag har inga svårigheter att skriva orden så jag vill därmed passa på att tipsa om just dessa. De innehåller 100% frukt (puré och juice) vilket känns som ett hälsosamt mellanmål. Jag kan även tänka mig att de är perfekta att ha med sig om man har svårt att äta frukost. Är de oöppnade så behöver de dessutom inte stå i kylen. Eller varför inte till sitt barn? (Och som vanligt är jag väl den sista på jorden som testat dessa men tror att jag är först).

I helgen har jag både hunnit boka en resa samt avboka den. Jag hittade nämligen världens bästa hotell i Grekland. Det låg avsides vid en strand, hade bara 30 rum och där privat pool var ett alternativ. (Jag vet, det är ett jäkla tjat om den faciliteten). Så jag slog till på en gång, till och med utan att min sambo hunnit sett hotellet, haha. Lättnaden går inte att beskriva, äntligen hade vi tagit ett beslut om bröllopsresan! Eller ja, vi och vi... Allvarligt talat så beskrev jag allt i detalj per telefon innan jag bokade. Och när han sedan såg bilderna så blev han lika lyrisk som mig.
 
Sedan läste jag recensioner på TripAdvisor och fick en helt annat syn på semestermålet. De flesta skrev nämligen "jättebra hotell MEN det var en sjuk invasion av mygg på hotellområdet!". Detta gällde alltså dygnet runt. Det känns så himla tråkigt att vi måste börja om från början i letandet. Det positiva är dock att vi dels faktiskt fick kännedom om problemet INNAN vi åkte dit, dels så känns det som att det kommer bli lättare att boka en resa nu. Kombinationen av att vi minskat vår kravlista samt höjt vår budget kommer underlätta saker och ting. Får jag bestämma så höjer vi budgeten med behåller villkoren för en bokning. Och som ni redan förstått så är det nog jag som bestämmer detta i slutändan, mohaha. Så ja, jag tror att jag får min jäkla, privata pool till slut.

Vem är du...

 

Vid matbordet? Den som tuggar varje matbit fyrahundraelva gånger. Vilket är en positiv sak, såklart. När det gäller matbord hos andra än hos mig/vänner/familjemedlemmar så är jag den obekväma. Jag är inte förtjust att äta bland människor jag inte känner väldigt, väldigt väl. Men så länge människor runt mig pratar med varandra och jag har en servett som jag kan torka munnen med varannan sekund så går det bra.

På nattklubben? Jag går i stort sett aldrig ut och gör jag det så beror det helt på dagsformen och alkoholintaget. Annat var det för tio år sedan. Då var jag den som släppte loss på dansgolvet, hade en Long Island Iced Tea i handen och tyckte att livet var en enda stor fest. Tills jag insåg att så var det inte alls, livet är en livslång prövning där man får ihärdigt leta efter små stunder som kan ge en någon slags glädje.
(Skojar bara)

På stranden? Den som gömmer mig i vassen. Nejdå, men jag skulle aldrig lägga mig på en proppfull strand. Då känns det som om jag står i ett provrum i underkläder fast med ett öppet draperi. "Ta-da! Här är jag! Titta på mig och mina skavanker!". (Men jag ska jobba på den biten, vet hur idiotiskt och onödigt det är att känna så).

På efterfest? Den som saknas. Det är ytterst få gånger jag varit på en efterfest tror jag.

I klädbutiker? Den som aldrig går utanför sin "comfortzone". Visst, alla har sin egna smak men jag kan önska att jag någon gång kan titta på något som inte är vitt/svart/svartvitt/en alltför ungdomlig topp.

Hemma hos andra? Då är jag mig själv. Om det gäller hos nära och kära. Annars är jag nog lite obekväm.

I sängen? Den som har mitt eget space och den som sover med en mun liknande den från filmen "Scream" (kan vara anledningen till att jag har mitt egna utrymme).

På flygplanet? Den som är sjukt rastlös och uttråkad. Man har filmer på skärmen framför sig och korsordstidningar och skvallerblaskor i vardera händerna, men inget känns roligt. Man försöker sova men det går inte. Flygrädd är dock det sista jag är, det får man vara glad för.

Hemma en chill dag? Den som sitter i soffan i rutig pyjamas och tittar på datorn/mord/skräckfilmer.

I ett förhållande? I tidigare förhållande så har jag varit alldeles för självfokuserad. Självklart har jag haft bra sidor, men jag har nog alltför ofta tagit mig före den andre. (Två citat från mig som beskriver detta bra: "Det är hemskt att du är ledsen och gråter men jag orkar inte lyssna på detta nu, jag är trött och har skola imorgon". Eller "Ja, det känns som om det börjar ta slut mellan oss... Men du, kan vi ta detta samtal någon annan gång? Ensam mamma söker börjar nämligen nu och du vet att jag och Johanna alltid tittar på det ihop".)

Nuförtiden vill jag tro att jag är väldigt oegoistisk. Jag (likväl min sambo) gör allt för att den andre ska må bra. Vi har jättemycket "vardagliga" saker som vi gör för varandra. Och även om vi ibland har diskussioner liksom alla par, så pratar vi i regel väldigt gulligt med varandra. (Alltså inte med typ bäbisröst, haha).

På morgonen/kvällen? På morgonen är jag den som tänker "jag är fan den enda i världen som måste gå upp såhär hiskeligt tidigt!". Hade jag inte lockat mig själv med kaffe och smörgås så hade jag aldrig kommit upp. Jag kan nog räkna på en hand hur många gånger jag hoppat över en frukost. Vilket är för allas trevnad. Höjer jag inte dosen blodsocker och nikotin så är jag en bitch.
På kvällen mår jag som bäst, psykiskt och fysiskt.


Min humor

 
 
 
Inget slår svenska bloopers-klipp när man har viktigare saker att göra. Jag vet att det är ett i-landsproblem men att leta resor gör mig galen! Nu har vi till och med hittat hotell (snarare särskilda hotellrum) som vi kan tänka oss att boka, men då är de slutsålda. Igår valde jag i alla fall mina semesterveckor till sommaren. Det blir med andra ord min första, riktiga semester. Jag tänkte bara ta en vecka först (har ju inte ett överskott på dagar att ta ut) men såg sedan att jag endast har två pass veckan innan. Så nu blir det förhoppningsvis två veckor - tjoho!

En till möhippa är planerad!

 
Det må hända att detta inte är den vackraste bilden på mig. Men det handlar trots allt om att showa - inte modella ;)
 
En tredje bild som är snodd från Johanna.
 
 
Jag var riktigt imponerad av E-types "bakgrunds"-sångerskor! Inget slår dock Nana Hedin. Även om jag aldrig kan förstå det smaklösa och ytliga konceptet att ha henne gömd i bakgrunden, medan Dilnarin "Dee" Demirbag fick mima till hennes sång. För inget måste väl utesluta det andra? Förutom flammor så tycker jag Dees dans på scenen var E-types signum. Att hon stod där lättklädd och dansade utmanande är inget jag tycker är fel då hon själv ville göra det. Det är som blir fel är när man gömmer en stjärna för att hon inte passar i ett snedvridet ideal.
 
Igår fick jag reda på att jag skulle få en till möhippa! Strax efter kidnappningen så pratade jag med Mickan i telefon som sa att hon tyvärr inte kunde vara med, men att jag skulle firas av henne och Sara framöver. Hon avslöjade igår att de ska bjuda mig på E-types restaurang! Ni anar inte hur glad jag blev! Jag har velat besökt Aifur sedan den startades. Nu gäller det bara att hitta ett datum vilket kommer att bli en utmaning.
 
Idag tittade jag på Malou efter tio (dubellmoralist - javisst!) där veckans tema är "Kärlek mot alla odds". Malou intervjuade ett par med 22 års åldersskillnad. Tjejen var för övrigt, precis som mig, född 1988. Jag kan inte tycka att det är särskilt vanligt med det glappet mellan parterna, men samtidigt inte heller något som känns märkvärdigt eller speciellt. Det är ytterst sällan som jag, eller min sambo, tänker på att det är en stor åldersskillnad på oss. Hade vi märkt av det tydligt eller ofta så skulle nog relationen vara svår att få att fungera.
 
Tre av mina närmaste vänner har sambos som är åtta, åtta och sexton år äldre än dom. Så det är ju liksom bara att inse, vi tjejer är otroligt mer mogna än karlar. Skämt åsido, man mognar ofta av erfarenheter och relationer - inte alltid av antal år på jorden. Och jag tror inte att man märker av större skillnader så länge den ena parten är över 20 och att det inte är en extrem åldersskillnad, som 50 år. Jag säger inte att det sistnämnda inte skulle fungera, men att jag gissar på att det skulle bli svårare.
 
Jag varken skäms eller är stolt över att leva i en relation med en "stor" åldersskillnad. Därmed känner jag inget behov av att, förutom nu, nämna det. Men när jag gör det av någon anledning så brukar människor bli förvånade. Jag har antingen fått höra att min sambo ser mycket yngre ut eller tvärtom när det gäller mig. Människor som känner honom men inte mig har blivit chockade över att jag är så "ung". Jag börjar då fundera på hur gammal de faktiskt trodde att jag var...

Möhippa - Några av Johannas bilder

 
Twin, me och systers fruga. Jag är så glad att Emma även har blivit min vän! (Jag har för övrigt bjudit åtta tjejer varav hälften av dom är "snodda" vänner. Palla skaffa ny kontakter när man kan sno vänners vänner).
 
Ingen möhippa utan grodlår och en vild peruk! Och ett par skadade ljumskar.
 
Na-na-na-na-na-na-na-na BATMAN!
 
Emma och superbowlaren Malin. Ellen gjorde också jättebra ifrån sig. Jag orkade knappt reagera efter hennes sista strikes.
 
Jag har ridit på en mekanisk tjur en gång tidigare. Det var en alkoholfylld kväll på krogen där jag föll av efter 0,3 sekunder. Kön till tjuren var jättelång men istället för att ställa mig längst bak så satte jag mig på den igen. Egoism! Lördagens tur var tusen gånger roligare. Inte bara för att det gick skapligt bra utan för att jag hade en egen hejarklack! Och det går inte att komma ifrån; allt blir roligare i en rosa peruk.
 

På tal om peruk; man blir mer vågad när man "inte är sig själv". Älskar det!
 
 
Det är synd att man bara gifter sig en gång! Skämt åsido, en möhippa vill jag nog inte uppleva ett par gånger. Men, med risk för att tjata, det var ju en fantastisk dag! Att uppleva andras reaktioner var även riktigt roligt. Hälften tittade inte ens mot mig, hälften blev verkligen glada och log jättebrett. Eller sa att jag var fin. När jag satt i foajén på hotellet så var det en kille som gick förbi och bokstavligen inte kunde släppa blicken. Han höll typ på gå in i väggen. Den enda gången jag kände att jag borde gömma mig lite var på macken, då gick jag som bekant med en stor snopp-sparbössa. Och det fanns en hel del barn därinne. Jag kände mig som en omedveten blottare.

Min möhippa! 🎉 👰 💃

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
Allt började klockan 8:15 i lördags morse. Jag inväntade en fackman från ett lokalt VVS,- och värmeföretag (Dan kan verkligen lura mig). Jag tyckte det var enormt oprofessionellt när han sedan bultade på dörren som en galning. Ännu mer förvånad blev jag när han faktiskt öppnade ytterdörren med en nyckel. Så jag gick för att kolla vad som försiggick. Där stod Sara, Bella, Malin och Ellen bärande matchande ögonmasker (men med olika namn, typ Foxy, Flirty, osv) och med en skylt med texten "Här börjar din möhippa!!".
 
Min chock kan inte beskrivas med ord. Och den höll i sig ett par dygn, som jag senare ska komma till. Att ens få en möhippa är ju inte en självklarhet. Och jag hade tänkt att OM jag skulle få den turen så skulle det troligtvis ske i maj då vädret är mer gemytligt. Så ja, jag stod där som en fågelholk. Jag har nog aldrig blivit så chockad i hela mitt liv.
 
Efter att jag packat det som stod på listan (inklusive reflexvästen, miniräknaren och toalettpappret - haha), så gick vi ut där en minibuss stod. Jag funderade lite på varför de skaffat en bil för nio personer när vi hade rymts i en personbil. Men samtidigt så var jag inte särskilt överanalyserande eller grubblande, jag var bokstavligen i nuet. Även om jag kom på fler och fler kopplingar under resans gång, typ varför Dan sagt att jag borde tvätta håret kvällen innan vi skulle iväg på lördagen. Och att vi "redan nu borde välja outfits".
 
Vart vi skulle hade jag först ingen aning om. Jag gissade dock på Gävle då vi inte åkte mot Uppsala i korsningen. Att det troligtvis stämde trodde jag när vi faktiskt stannade i den staden. För att sedan bli förvirrad igen när jag mötte Emma utanför bensinmacken. Det var en riktigt rolig överraskning! Efter det fick jag en snopp-sparbössa och några sedlar för att handla vad jag ville. Så länge jag även köpte kondomer. Tydligen hände det inte ofta på den macken då personalen knappt visste var dom hängde någonstans. Jag valde en knottrig variant, i dagens samhälle ska saker ske "för bådas njutning" så att säga.
 
När vi sedan åkte ut på motorvägen igen så fick jag upp alternativet Sundsvall i huvudet. Jag fick dock en känsla av dåligt samvete. För jag blev så himla exalterad inombords och tänkte att om vi sedan faktiskt skulle till Gävle så hade jag känt en eufori för något som inte skulle ske. Och tänk om jag skulle känna en nypa besvikelse? Det hade varit otroligt oförskämt. Så jag sa inget om det fram tills vi faktiskt befann oss i Norrland.
 
Jag underhölls under hela bilresan. Varje hippa-deltagare hade skrivit tio frågor var och lagt ned i en påse, som jag under helgens gång fick dra ifrån. Där alla lappar handlade om mig eller om mig och Dan. Jag fick lyssna på riktig Sofia-musik med allt från S-club-7 och Journey till Westlife och Spice Girls. Sedan fick jag göra en musiktävling. Tjejerna i bilen hade skrivit två låtar som de förknippade med mig, och jag fick försöka gissa vilka som skrivit ner dom. Jag hade alla rätt!
 
Väl i Sundsvall så åkte vi mot Södra Berget. Jag pekade dit och sa att "jag och Johanna såg E-type där en gång i tiden" (2008 för att vara exakt). Det var inte förrän en stund senare (trögtänkt som man är) som jag plötsligt kom på att han skulle spela i Sundsvall just den dagen. Jag hade velat gått på den spelningen men hade bokat upp mig på en middag med min sambos syster. Ännu en gång sa jag ingenting om det, jag vet inte varför. Men vad glad jag blev!
 
Under lunchen i hotellet så frågade servitören "när kommer de andra två?". Då kom ännu mer spänning i min tillvaro! Jag hade förvisso blivit förvånad om Sundsvallsbon Johanna inte hade dykt upp. Samtidigt så känns det alltid pirrigt då vi i stort sett aldrig träffas. Och vem var den andra? Menade han hennes sambo? Inte har väl Malin åkt enda från Stockholm för att fira mig? Men jo, det var dom två. Jag blev så glad!
 
Efter lunchen bowlade vi. Jag kom sist, eller åtminstone delad sista plats. Men det var otroligt roligt ändå! Det var ju inte dödligt allvar under spelets gång heller. Som ni kanske ser på bilden Johanna tagit på mig ovan. Jag sträckte typ ljumskarna när jag gjorde den posen, ifall någon undrar. Efter det så fick jag rida på en mekanisk tjur - det var så himla roligt! Jag fick göra det tre gånger varav en gång faktiskt gick bra. Men blåmärken på innerlåren var ett faktum.
 
Vi åkte sedan mot centrum där vårat hotell fanns. Sara hade även fixat ett varsitt fruktfat till våra rum. Vi varvade halvdvala med uppfräschning innan vi gick typ tre meter till en restaurang. Där åt vi tapas på Udda. Servitören var suverän, sällskapet perfekt och maten god! Mina favoriter var rödingen eller min broccoli (såklart). Efter maten så gick vi till ett av våra hotellrum där vi förfestade lite.
 
Jag fick, som jag gjort bokstavligen hela dagen, stå i rampljuset. En upplåsbar mikrofon hade införskaffats så jag fick visa mina E-type-skills och sjunga till några av hans låtar. Det lät så fruktansvärt illa. Men med lite boyband-moves och höft-skakningar så kan man distrahera de flesta. Och då tjejerna tack och lov hade bolaget-påsar så hoppas jag att de var halvdöva. Jag hade för övrigt min egen goodiebag med godricka, gulle dom. Under kvällen fick jag även göra ett till möhippa-moment där jag skrev spontana svar på olika saker, typ plats, färg och djur. Sedan fick jag höra vem min dröm-man var, att han var 53 cm lång, bodde på min gruppbostad, var som en zebra i sängen, och så vidare. Hysteriskt roligt!
 
Vid 23-tiden gick vi mot spelningen som praktiskt nog låg i samma byggnad som hotellet. Vi checkade för övrigt in samtidigt som E-type. Ellen såg att jag hade tittat mot honom, lett och sedan tittat bort igen. Hur sjutton kan jag vara så disträ att jag inte märker att jag tittar på min idol?! Jag var sannerligen i min egna bubbla. Ett par av mina hippa-bästisar hade förresten försökt få till en "träff" med Martin (E-type) genom hans manager. Även om det inte blev av så var tanken så otroligt fin! Det är ju trots allt den som räknas.
 
Väl inne på krogen så hände det jag absolut inte ville skulle ske. Att jag skulle må dåligt av att det var så mycket folk där inne. Jag önskar att jag kunde styra det där bättre, att välja bort dom panikartade känslorna från vissa tillfällen. Men återigen visade mina vänner att de är de absolut bästa och mest omtänksammaste människorna på jorden. Jag fick ju såklart jättedåligt samvete men de sa och gjorde allt som fick mig att må bättre. De distraherade mig med samtal, de sa att det var okej att gå därifrån (vilket jag aldrig i livet inte skulle men jag älskar att veta att det finns nödplaner), och så vidare. De hade även fixat ett bord så att jag kunde sitta ner i väntan på spelningen.
 
När E-type började spela vid midnatt var det som att en blixt slog ner i mig. Av en positiv bemärkelse alltså. På bokstavligen en sekund (högst!) så försvann all ångest och panikkänslor. Jag sprang mot folket framför scenen och allt jag kände var ren och skär lycka. Det är jag enormt tacksam över. För jag fick en så himla rolig kväll! Tjejerna fixade mig upp på en fåtölj så att jag såg jättebra utan att behöva stå längst fram. Även när jag stod nere på golvet så vill jag tro att E-type såg mig. Jag var ju trots allt den enda som bar en vikingahjälm.
 
På söndagen åt vi hotellfrukost innan vi åkte hemåt igen. Jag beundrar Malin som frivilligt körde minibussen 60 mil tur och retur. Dagen efter, igår, så jobbade jag ett långpass. Jag vet inte vad som hände, det var som att vardagen kom och kontrasten gjorde att "chocken" släppte. Jag grät som ett litet barn. (Jag var bokstavligen ensam på arbetsplatsen bör jag tillägga).
 
Tacksamheten jag känner går inte att beskriva. Jag hade känt precis likadant vilken möhippa de än ordnade till mig. Men nu var det så tydligt att de lagt ner så mycket tankar, energi och pengar på att göra mig glad. (Okej, nu grinar jag igen, detta verkar bli en neverending story...). Och jag vet att inte bara en person ordnat allt och resten hakat på, utan att alla varit delaktiga. Bokstavligen ALLT med möhippan var så otroligt genomtänkt. Det finns inget jag skulle vilja ändra på. (Förutom att Mickan kunde varit med, såklart).
 
 
Sara, Malin, Bella, Johanna, Emma, Malin, Ellen och Mickan - Jag Älskar Er! Tack för att ni får mig att känna mig betydelsefull, uppskattad och älskad. Tack för att ni alltid gör mig glad!
 
 
 Jag vet att detta är världens längsta blogginlägg. Men jag ville få med HELA möhippan i ett inlägg och det är faktiskt inte mitt fel att mina tjejer ordnat aktiviteter i ett helt dygn dygn ;). Jag har nog till och med saker som jag glömt att skriva. Så ja, avslutningsvis så är denna bloggägare troligtvis den mest lyckligt lottade tjejen i världen. Det spelar ingen roll om det inte stämmer, huvudsaken att det känns så. För det gör det!
 
 
Ps. Det var inte bara jag som kidnappades i helgen - utan min kamera med. Vilket var en väldigt bra idé måste jag säga! För även om det kliade i fingrarna att inte ta bilder varje sekund så var det skönt att låta det ansvaret ligga hos någon annan. Med andra ord så kommer säkert fler bilder in i bloggen någon gång. Men tills dess får ni avnjuta mobilbilder och snodda Instagram-kort.

"Håll era vidriga barn borta!"

 
 
 
Idag skickades äntligen inbjudningskorten till bröllopet. Jag har känt mig väldigt sen med detta men två månader är standard har jag till min lättnad läst. Valet av frimärke kändes först ganska oromantiskt. Men det passar mig och Dan väldigt bra så det gjorde alltså inget att en flottig hamburgare pryder kuvertet. Även om vi för den delen lagt om kosten lite inför vår stora dag. Eller, jag vill varken gå upp eller ner i vikt då jag måttbeställt min klänning. Men man kan äta bättre för det.
 
Jag har, förutom själva kortet, även bifogat ett informationsblad. Där har vi skrivit lite mer utförligt om tider, mat och sådant. Det svåraste var nog att på ett fint sätt formulera att vi (eller kanske främst jag?) valt att ha en barnfri fest. Till en början stod det ett par ganska vanliga meningar på rim ("barn är guds gåva, men denna dag får de stanna hemma och sova", osv), men jag valde sedan att hålla det kortfattat, tydligt och enkelt. "Bruden hatar barn och vill därmed att era snoriga, skrikiga avkommor ska stanna där de hör hemma. Alltså HEMMA!". Det är skönt att det inte kommer att finnas några frågetecken om den saken.
 
Jag skämtar givetvis. Barn är urgulliga och jag har många bästisbarn som jag tycker mycket om. Jag hade säkert sett saker annorlunda om jag själv hade haft en unge. Men nu är det inte så och därmed känns det bäst att ha en vuxenfest med allt vad det innebär. Och ärligt talat så tror jag inte att alla föräldrar vi bjudit ändå skulle tagit med sig sina barn under firandet.
 
Idag tog jag en promenad för att leta efter sällskapspel. Jag fick som bekant ett presentkort av Malin i födelsedagspresent vilket jag länge velat använda. Efter mycket om och men så valde jag Rita och Gissa. Jag är ju sjukt svag för ritaspel så det kändes som ett säkert kort. Jag tycker ju inte bara sådant är roligt, jag är skapligt bra på det också. Något kort från ett frågespel om huvudstaden i Vietnam skulle jag inte klara, men står det att jag ska rita en jordärtskocka med giraffben så är jag din kvinna!

Att kunna säga nej

 
 
 
Igår åkte jag och Sara till vår trilling för en myskväll. I vanliga fall brukar vi som bekant prata sönder filmer vi ska se på, så denna gång fick skräckisarna vänta en vecka eller två. Vi åt sushi vilket är, som många förstått, min favoriträtt. Jag kan verkligen inte tröttna på det! Och då jobbar jag ändå i samma byggnad som en sushi-restaurang. Hade jag varit oekonomisk så hade jag hämtat mat därifrån varje arbetsdag. 
 
Det blev lite mys med barnen med, såklart. Storkillen fick visa deras nya rum vilket var otroligt fint! Dessutom blev man ju lite ego-boostad när saker man köpt till barnen fanns där, hihi. Och snart fyller lillkillen (min gudson) ett år, det är otroligt.
 
På tal om gofikat på bilden ovan. Innan vi åkte till Mickan så var jag på den månatliga "utbildningen". Efteråt skulle alla kollegor fika. Jag hade egentligen tid för det men jag sa tvärt nej. "Jag ska gå hem och dricka mitt kaffe". Man må missa trevliga stunder när man tackar nej till aktiviteter, men gud så skönt det är att kunna säga nej utan att må dåligt! Eller utan att känna sig tråkig. Jag hade jätteproblem med det förut. Till en början över att ens kunna säga nej, sedan med att inte kunna neka ett förslag på en gång utan att först säga "jag ska tänka på saken". (Och sedan skriva en novell-lång förklaring på varför det inte går och hur hemsk jag är som människa).
 
Kommentarer är ibland oundvikliga och man får höra hur tråkig man är eller vad man "faktiskt borde göra". Jag blir tokig på sådant! Men inte så pass galen att det påverkar mitt beslut. Jag tänker inte leva mitt liv efter hur andra vill att jag gör det. Sedan tycker jag såklart inte att man ska bli en nejsägare, man mår bra av att hitta på saker med jämna mellanrum. Och jag tycker själv att jag håller en jämn nivå nät det kommer till den saken. Men lika mycket som jag älskar att vara social så älskar jag att umgås med mig själv.
 
Nu måste jag återgå till mina bröllopsbestyr, igen. Kvällen schema är bland annat att adressera och frankera kuverten till inbjudningskorten. Samt att köpa lite trevliga saker på Wish. Handlar det om detaljer och inte viktiga inslag så är det en perfekt sida att handla ifrån. Varför lägga hundringar på exempelvis bordsplaceringskort när man kan lägga ett par tjugor?

Länder som jag vill besöka

Jag vill besöka några av Kaliforniens parker för att se världens största träd. Trädkramare - jajamän!
 
Idag hade jag tänkt lägga hela mina lediga dag på att leta efter en bröllopsresa. Smekmånad säger jag ibland med, men det ska jag sluta med då det låter så äckligt. Det känns likvärdigt med "Snusk-semester", typ. Tidsintervallet på när jag ska besöka länderna ovan är en livstid ungefär. Åtminstone tio år. Det är alltså inga alternativ för vår tafs-vecka. Okej, att vi inte skulle vilja åka och besöka Auschwitz var kanske underförstått.
 
Jag jobbade förmiddag i lördags och lade sedan nästan fem timmar på att leta resor. Kul helg liksom. Att det ska vara så jäkla svårt att hitta något! Problemet är kanske våra krav, inte utbudet. Speciellt när jag gärna vill ha en egen pool och samtidigt inte betala 25 000 kronor där frukost/mat inte ens ingår. För jag vet att det går att komma billigare undan. På Kreta hade vi en pool för oss själva på taket och betalade halva det priset, och då var det inte någon Sista-minuten-resa alltså. Att åka till den ön igen kan jag göra och andra alternativ inte finns, men samma hotell är otänkbart.
 
Jag har aldrig förstått mig på dom som besöker samma hotell (och gärna bor i samma rum) varenda semester. Varför gör man det? Jag förstår att man trivs på platsen och att man med åren lär känna människorna där. Men chansen är ju enorm att man har det bra på någon annanstans, så varför vill man inte testa ett annat land - åtminstone en annan ort? Eller vågar man inte?

Snövyer ❄

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igår var jag och syster ute och letade bidrag till fotogruppen som vi är med i. Vi har inget särskilt tema denna gång så därmed drog vi till Gammelhus och fotograferade omgivningarna i brist på andra idéer. Vi blandade in lite rekvisita för att få bilderna lite intressantare, syrran hade en isbjörn och jag en ballong. Hennes bilder blev klart mycket bättre än mina. För ballonger har en förmåga att gå sönder och att flyga dit man inte vill. Trots det så var det roligt!

Festlokal - Check! ✓

 
 
 
För er som inte bor i orten så kan jag säga att jag bilderna inte ger rättvisa. Kombinationen mobilkamera och kort mot stora fönster brukar sällan bli bra. Och är det något man vill få med när man visar denna restaurang så är det utsikten mot Östhammarsfjärden. Så med det sagt så kan jag alltså med mycket stolthet säga att vi nu alltså bokat ortets finaste krog! (Om man frågar mig).
 
Mötet med delägarinnan gick jättebra. Dels så är hon otroligt trevlig och professionell, dels så är det skönt att jag fick klarhet i alla frågor som jag hade. Det kändes dock ovanligt att det var jag som skötte snacket denna gång. Jag har som vana att annars titta på personen bredvid mig om en fråga ställs, oavsett situation. Men i det här fallet så tog jag över lite. Givetvis tar vi alla beslut tillsammans, men detaljerna sköter jag helst själv. Och det tycker han bara är skönt. Tills han kommer in till festlokalen och ser att jag inrett stället med zebramönstrade tyger och stora Kermit-ballonger. Skämt åsido, less is more är något vi är enade om.
 
En stor fråga var om vi skulle abonnera hela stället eller inte. Vi kom tillslut fram till att inte göra så och det blir egentligen bra för både krogen och oss. De får ha sina öppettider som vanligt och vi får chansen att öka vår gästlista ytterligare. För middagen är enbart för våra fyrtio närmaste vänner/familjemedlemmar. Men nu är det alltså fritt fram för även andra som vill dyka upp, som exempelvis våra kollegor.

Tre höjdpunkter

1. I söndags besökte vi min syster och svåger för första gången sedan deras flytt. De bodde jättefint!
 
2. Oscar the Grouch var med på Ellen, vilken lycka!
 
3. En jobbkompis gjorde en fläta på mig. Det kändes ovant att känna sig hårfin.
 
 
På tal om hår så fixade jag idag vem som ska göra min frisyr innan bröllopet. Planen var egentligen att min snälla kollega skulle göra det (inte hon som gjorde flätan ovan - det finns mer än en hårkunnig tjej på mitt jobb!). Men nu har jag bestämt, i samråd med förstnämnda, att min sminkkompis även gör uppsättningen. Det kändes mest praktiskt så. Det var nästan exakt fyra år sedan jag sminkades av henne sist (bilder finns HÄR).
 
Imorgon förmiddag ska vi besöka restaurangen som vi ska ha bröllopsfesten på. Jag kan fortfarande inte förstå att det blev på den plats vi ville ha den! Andra alternativ finns såklart på orten, bland annat på restaurangen/krogen som vi träffades för första gången på. Så vår andraplan hade såklart fungerat bra det med. Det ska bli intressant att få mer information imorgon då jag inte har någon aning om hur de ser på allt från bordsplaceringar och musik till dekorationer och stängningstider. Och på torsdag ska vi åka till Uppsala och köpa ringar. Min förlovningsring (HÄR) ser lite ut som en vigselring så med andra ord så tänker jag köpa en lite mer diskret variant.

Jakten på rätt hotell

 
 
 
 
 
Det är bra att ha krav på hotell - men det är också till ens nackdel. Jag kan inte välja ett hotell på trehundra rum, fyra stora pooler och en matsal i storlek "fotbollsarena". Det ska vara litet, mysigt och modernt. Jag föredrar i första hand ett rum (eller villa) med egen pool, och i andra hand ett med pool access/direkt utgång till pool. Det första kravet jag har tar bort majoriteten av mina valmöjligheter då de flesta hotell har ett tresiffrigt antal rum.  Det andra kravet jag har gör att man aldrig kommer billigt undan.
 
Dessutom minskas mina alternativ ytterligare då jag denna gång vill ha en relativ kort resväg. Så därmed försvinner även kanarieöarna plus länder från andra världsdelar. Just nu verkar det även som att jag får ta bort chansen att uppleva ett nytt land. Malta, Kroatien och Portugal var några länder jag funderat på att åka till. Men de hotell jag hittills hittat har till största delen legat i Grekland. Men även om jag varit där tre gånger (och två av dom med min sambo) så kan jag inte tycka att det spelar så stor roll. Vi är ute efter en smekmånad med egentid, värme och avkoppling. Inte äventyr och kultur.
 
Bilderna jag lagt upp kommer från ett hotell som jag verkligen har fastnat för. Som ni ser så är rummen få och uppdelade i flera hus, omgivningarna är vackra och själva hotellet ligger på en strand. Det är även en 18-årsgräns på hotellet, vilket jag skriver trots att det får mig att låta som en barnhatare. Plus massa andra saker jag uppskattar som restaurang, spa, närheten till deras centrum, med mera. Det finns dock två nackdelar; för det första så måste vi vänta ett par veckor efter bröllopet innan vi kan åka. För det andra så är rummet jag vill ha det enda som finns kvar. Vilket är ett sovrum med jacuzzi på övervåningen och ett allrum med terrass och egen pool på nedervåningen. Vilket går på 25 lax för en vecka plus alla andra utgifter som tillkommer. Med andra ord; man får verkligen avgöra vad som är viktigt. Priset eller lyxen?

"Nipple Balm"

 
 
När sambon kom hem jobbresan så hade han hittat ett par Taxfree-presenter till mig. Med hjälp av en kvinnlig butikssäljare bör tilläggas. "Cover All Mix" är en favorit sedan länge så den uppskattades! Framförallt då jag säkert har en bakteriehärd i den jag alltid bär med mig. Men nu äntligen har jag en liten pensel igen så detta kan förebyggas.
 
"Nipple Balm" var det första jag läste på Dr. Lipp:s förpackning. Jag såg framför mig hur min karl gått in i en tysk, snuskig butik. Men nejdå, det är bara ett läppbalsam som till en början var effektiv till just bröstvårtor. Men nu har den desto mer användningsområden, just för att den påminner mycket om vår egen huds lipidblandning.
 
Torr, öm eller kliande hud är den bra för. Använda den som primer, highlighter, ögonbrynsfixering, vård av nagelband är exempel på fler saker man kan nyttja detta balm till. Den är för övrigt 100% gjord av lanolin, en blandning av oljor och fetter från fårens sommarklippning. Många makeupartister älskar denna produkt, enligt internet.
 
Nu ska jag fortsätta gå igenom min Att-göra-lista. Planen var att lägga hela morgondagen på det men nu blir det att jag jobbar istället. På ett vis kändes det jobbigt då jag ville beta av saker i lugn och ro, samt att jag tycker att det räcker att vara på jobbet varannan helg. Men att inbeordras ger bra betalt så det är helt klart värt det. Framförallt med tanke på mina kommande utgifter. Nu har jag såklart sparpengar som ska gå till detta, men det kommer en tid efter resor och fester.
 
På tal om mina måsten så kan jag med en stor lättnad berätta att en axelbandslös bh är fixad. Jag lånade min bästiskollegas och den satt som ett smäck! Visst, en aning tight runtom, men hellre det. Dessutom finns det ju förlängare om så skulle behövas. Jag, liksom de flesta från de bröstbärand folket, avskyr att prova bh:ar. Och jag fasade för att åka in till Uppsala och göra det. Men nu slipper jag det med andra ord - hurra!

Snapchat-bilder & Spökrädsla

En jätterolig lek är när man ska komma på kategorier på en viss bokstav, givetvis på tid. Till exempel, som ovan, "Tjejnamn på bokstaven M". (Sedan glömde jag min brorsdotter som satt bredvid mig, frugans dotter, osv. Hjärnsläpp är ett faktum!). Jag gillar för övrigt min stavning på Björn Skifs ("Schiffs").
 
Jag gillar gatorna omkring min "brudbutik"; Tummelisas gata, Nils Holgerssons g., Krakel Spektakels g., Ronja Rövardotters g., Alfons Åbergs g., Ture Sventons g., Klas Klättermus g., med mera.
 
En bra fotograf ska kunna ta bilder från alla perspektiv :)
 
Storebröder
 
Tittar på "En annan del av Köping" tillsammans med några av våra boenden. Jag tycker de ska börja filma hos oss också! (Men gud vilken panik jag hade fått, haha).
 
 
Häromnatten var jag spökrädd för första gången på länge. Som barn var jag det jämt i det här huset, det tog lång tid innan jag vågade duscha ensam på övervåningen utan att min mamma tvingades sitta utanför och titta på tv. Helt utan bakomliggande orsaker såklart. Massa år senare måste jag säga att det fanns anledningar till att vara rädd. Man ska verkligen inte leka Anden i glaset.
 
Nuförtiden, när jag köpt mitt barndomshem, så sover jag i det rummet där de oförklarliga händelserna skedde. (Som att handtaget gick upp och ner typ en miljon gånger fast ingen var utanför, etc., etc.). Men jag är inte rädd för det som en gång skett, för hade vi haft någon närvaro så tror jag att jag hade känt det. Även om jag ärligt talat inte försöker känna av det heller. Jag har som sagt en enorm respekt för det andliga, otroligt fascinerande är det men jag är livrädd att öppna en "portal" som jag sedan inte kan stänga. (Men en närstående vill jag gärna få besök av, såklart.) Av samma anledningar så tänker jag aldrig på sådant när jag jobbar natt, fast att jag vet att många märkt av andlig aktivitet.
 
Hur som helst så sov jag ensam häromnatten. Min sambo åkte på jobb i Tyskland och jag tänkte inte mycket på det. Tidigare jobbade han mycket nätter och jag har aldrig varit rädd. Men denna gång hörde jag saker hela tiden. Och började oroa mig att sängen skulle börja skaka när jag sov. Tror ni inte att jag vaknar av att jag känner hur sängen gör det, men bara under mina knän (när jag ligger på sidan). Jag var livrädd. Men såhär i efterhand, varför skulle något ske som jag precis innan tänkt på - om det inte vore på grund av ens fantasi? Jag tror min rädsla kommer ifrån en gång när jag sov hos mitt ex och detta hände. Jag vet fortfarande inte om jag inbillade mig att sängen skakade eller om det skedde. Hans förklaring var att det var känt att det spökade i den lägenheten. Men som sagt, om det var det jag märkte av kommer jag aldrig att få veta.
 
Nu ska jag börja kolla efter en resa att boka. Jag fick ett tips om Azorerna (googla bilder!) och blev helt fast. Det är inte smidigt att åka dit men det gjorde inget. Dock är vädret lite osäker med "fyra årstider på en dag" (typ) så därför skjuter vi upp det till en annan gång. Vi vill inte chansa när det kommer till värmen. Så därför kanske vi tar det portugisiska fastlandet istället.

Ps. Jag vet att jag för ett par år sedan skrev om vissa av händelserna ovan. Men jag tror inte alla kommer ihåg det jag skriver så se detta som en trevlig upprepning ;)

Hejdå granne! Hej ordpolis!

 
 
 
Igår kom min syster förbi och hämtade nyckeln som jag har haft till hennes hus. Det känns jättekonstigt att hon inte längre bor på granngatan. Det har varit en trygghet att ha henne där, och det har alltid känts bra när jag gått förbi deras hus på väg till och från jobbet. Och sådär stalker-aktigt kunnat se om dom är hemma. Det mest nostalgiska är såklart alla underbara minnen vi har därifrån. Men jag försöker att inte se glaset som halvtomt, för nu börjar en ny era med lika roliga minnen fast på en annan plats. Och hon bor ju fortfarande kvar i orten även om det är på andra sidan stan. Jag tror till och med att vi kommer att träffas oftare nu, det brukar ju konstigt nog bli så.
 
Efter att vi sagt hejdå till hennes hus så gick jag hem till mig där Bella befann sig. (Ja, jag är en så pass dålig värdinna att jag inte ens närvarar när jag bjuder hem någon, haha). Sedan kom Malin och vi hade en jättemysig fika. Jag bjöd bland annat på chokladmuffins. Jag upprepar; chokladmuffins. Det heter tydligen så.
 
Jag på fiket: Jag vill ha tre vaniljhjärtan och tre choklad-mazariner.
(Tjejen kollar konstigt på mig).
Cafébiträdet: Du menar chokladmuffins.
Jag tänker: Jäkla ordpolis, du vet vad jag menar när jag pekar på bakverket i choklad som är klädd i en mazarinform och har glasyr ovanpå.
*Jag tar min påse, säger för första gången i mitt liv inte tack och går mot dörren*.
Cafébiträdet: Hallå! Du glömde påsen med dina chokladmuffins!
Jag tänker: Det var ett jävla tjat om dina jävla muffins.

RSS 2.0