Senaste köpen

 
En tröja, den må vara begagnad (och lite för tight) men jag tycker ändå om den.
 
Ni kan nog se anledningen till att jag ville ha denna tröja ;)
 
Man hittar hela tiden nya figurer.
 
Tightsen som jag numera lever i - tyget är helt fantastiskt!
 
 
Skön och praktiskt "slänga-på-kofta". Jag köpte den i fyra färger (svart, mörkblå, vit och ljusrosa).
 
Jag älskar att köpa underlägg! Dessa behövde vi trots den köpvanan, vi har nämligen inga i "salongen"/"matsalen".
 
 

På Taxfreen så köpte jag tre produkter som ska lyfta ögonen, förlänga fransarna samt öka tilltäxten av ögonbrynen. Om det fungerar återstår att se.
 
Jag köpte även en väska från Panos Emporio. Jag har sedan tidigare en i svart med en matchande necessär. 
 
 
Här kommer lite vad jag köpte i Grekland och i Taxfreen. Det blev även lite flaskor med kom jag på nu, men det kanske bara är bra att jag glömde fotografera det. Man vill ju glamourisera alkohol ;). Nu ska jag lägga mig i soffan och titta på film. I helgen är jag bokstavligen upptagen hela tiden känns det som, både med jobb och festligheter.

En drös bröllopsbilder

Vi gifte oss i en vacker kyrka, enligt min mening.
 
Jag, Fanny och Sara på väg mot vigseln.
 
I väntan på bruden (med andra ord mig, fniss).
 
Brudens sida (del vill säga min, fniss. Okej, jag ska sluta med det där).
 
Fina familjemedlemmar.
 
 
Gruppbild på oss och våra oslagbara gäster.
 
Familjebild. Jag kom på sen att man kanske brukar ha båda två av brudparet med...
 
Mina fina vänner. Älskar den här bilden! (Denna finns som en bättre variant, färgmässigt, men den är för stor för bloggen).
 
 
 
 
Bästa make och bästa mamma.
 
 
 
 
Johan och Robin - stiliga karlar!
 
 
Vi fastnade helt för denna caketopper.
 
Jag älskar den här bilden på Bella och Malin... Förlåt, Timon och Pumbaa.
 

Det var så himla roligt att se de senaste bilderna som vi fått, framförallt då de innehåller mycket vimmelbilder. Tro mig, kort på mig och Dan är så himla roligt att ha, men det är ärligt talat lika roligt med bilder på gästerna. Eller, det är till och med ännu bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men ibland blir jag less på att se bilder på min skeva nuna.
 
Och som vanligt finns det bilder som enbart hamnar i en fotobok. Ni anar inte hur mycket pussbilder som finns på mig och andra karlar, haha! Det var så himla roligt när alla manliga gäster kom och kindpussade mig när Dan gick iväg. Det har jag Malin att tacka för :).
 
Fem veckor har gått och jag har inte hunnit med så pass mycket som jag tänkt. Men hur skriver man tackkort när det man är tacksam för är hundra saker? Nåväl. jag har förberett det jag vill tacka för nu så får jag ta de resterandra emotionella sakerna öga mot öga istället. Ett Facebook-album har jag velat gjort med, så att gästerna kan se alla bilder. Men det är en utmaning att välja ut några! Bara korten på mig och Dan är svåra att välja på, alltid är det någon av oss som blundar/grimaserar/tittar nedåt (hur ofta kan man se om klänningen ligger bra eller blir trampad på? Let it be för fan).
 
Idag har jag haft en sådan där irriterande ledig dag som jag alltid har. Jag har alltid planer på vad jag ska göra, sedan lägger jag mig istället i soffan för att "jag är ledig och är värd att vila först". Efter det så påbörjar jag det jag ska göra, blir sedan rastlös och gör något roligare istället (i detta fall: lyssna på Westlife ute på altan). Vilket i sin tur leder till dåligt samvete då jag faktiskt skulle göra något vettigare (oftast städning eller som idag: fortsätta med tackkorten).
 
Så jag går med tunga steg in för att påbörja detta när en snilleblixt dyker upp. Jag kan ju faktiskt göra det imorgon så kan kvällen istället gå till bloggen - underbart!
Jag bara önskar att jag någon gång kunde fokusera på en sak, göra nytta eller göra inget vettigt överhuvudtaget. För det där mellantinget fungerar tydligen inte för mig. Mycket tid och energi på mina lediga dagar går till samvetskval och att vara i valet och kvalet.

Ur Snapchat-arktivet


Provsminkning + jag och min arbetspartner in crime har ätit kinamat ("kinesisk mat" borde man säga? Annars blir det väl typ som "norgemat"?)
 
Jag vägrar följa LCHF (eller någon annan diet) men jag äter faktiskt sällan ris/potatis/pasta numera. Känner mig mindre uppblåst/mätt. (Och på bilden bär jag mina favoritplagg = melonstrumpor och blomtights).
 
Céline Dion-dagen.
 
Syster och jag hittade en komisk beskrivning på en skräckfilm (Netflix kan dom). Samt kalaset jag var på i söndags.
 

Den mest osmickrande brännan fick jag i Grekland. Och idag hittade jag en riktigt konserverad Rhode Island ;).
 
På väg mot min bror och svägerskan mina samt vår pool i Kreta.

 
Klockan är strax efter 19 och jag kan erkänna att jag lägger mig för kvällen snart. Jag behöver nog inte förklara varför, att jag inte skulle klara av förmiddagsjobb har jag rett ut förut. På tal om arbete så kommer det nog att hända lite saker för mig på den fronten. Men som vanligt leker jag mystisk tills saker och ting är bestämda. Jag kan säga att jag inte tänker byta jobb utan kanske tvärtom, så förstår ni säkert vad jag syftar på. Nåväl, det visar sig senare i sommar!
 
På tal om sommar så är det "bara" fyra veckor kvar tills jag får min första riktiga semester. Vad vi ska göra är oklart, det känns både lockande att resa bort och vara hemma. Det enda som jag har planerat är två små utflykter där båda innefattar glass. Finns det något bättre än brain freeze i gott sällskap?

Jag går i bil-tankar

 
 
Att äga en bil har aldrig funnits på min världskarta, av många anledningar. Det främsta skälet är att jag arbetar och handlar på gång/cykel-avstånd. Och när jag behöver köra någonstans så har jag tillgång till vår (för att vara helt korrekt: min makes) bil. Även när han jobbar får jag ta den, men det skulle kännas oschysst.
 
Dessutom känns det oerhört oekonomiskt. Jag må vara en slösare när det kommer till att köpa saker, men jag har knappt några fasta utgifter utöver det absolut nödvändiga. Det är till exempel därför jag aldrig någonsin kommer att skaffa abonnemang till mobilen (eller för den delen avbetala en telefon - man sparar massor i längden på att köpa en kontant, om man har råd såklart).
 
 
Med största sannorlikhet så kommer jag att köpa en bil, men på fyra villkor:
 
Ett: Jag ska fundera på saken i några månader. Jag kan lätt vara spontan och överexalterad när det kommer till nya idéer jag får.
Två: Jag får inte köpa en bil om jag inte slutat röka (att jag har bil är en ganska onödig utgift men byter jag ut cancerpinnarna mot en bil så känns det inte lika illa. Det är dessutom en bra motivation!).
Tre: Att månadskostnaderna inte är enorma. Vad skatt och försärkring (etcetera) kostar har jag dålig koll på för bilen jag vill ha.
Fyra: Att jag kan betala den kontant. (På tal om mina månatliga utgifter). Vilket jag visserligen redan kan, men man vill ju inte känna sig pank efter ett bilköp utan ha en buffert kvar på sparkontot.
 
 
Vilken bil jag vill ha är dock bestämt, som ni kanske förstått av valet av bild i detta inlägg. Jag har nämligen alltid varit förälskad i MINI Cooper-bilar. Och så länge vi har en kombibil så spelar det ingen roll att jag åker omkring i en liten koja. Jag har läst på lite om några modeller och de har, liksom många andra bilar, i vissa fall problem med saker, men ännu fler skriver att de aldrig haft något fel på sina Coopers. Så jag anser att det är en chansning precis som med alla bilköp. Man kan inte göra mer än att läsa på vad som har gjorts med bilen och vara noggrann vid en provkörning.

12-årskalas

När Mickan fyllde år så fick vi "gäster" en goodiebag som bland annat innehöll detta fina lack. Här ser ni födelsedagskortet som vi gav, jag älskar att klistra in bilder - det blir mer personligt så.
 
 
 
 
 
Jag kan inte förstå att min brorsdotter (snart) är tolv år, det känns som igår vi åkte till huvudstaden och såg henne för första gången. Det är tur att de numera bor i grannorten! Vi fikade i massor idag och umgicks med trevliga människor. Jag gav födelsedagsbarnet spelet Mouthguard challenge, den gav jag som bekant även till Mickan och i båda fallen var det en uppskattad present! Det var även den radiostyrda bilen som min bror gav sin dotter. Hunden kände dock en skräckblandad förtjusning över den.

Den traumatiska morgonen

För någon vecka sedan så fick vi en bukett blommor av två av våra grannar som en gratulation till bröllopet. Så himla gulligt! (På vår månadsdag fick jag för övrigt finfrukost av min make med räkmackor - han har lagt ribban högt!).
 
 
Dagen började allt annat än bra idag. Klockan ringde 05:30 vilket för mig är mitt i natten (alla alarm innan elva är omänskligt). Det enda som motiverar mig att stiga upp ur sängen är kaffe. På riktigt alltså, jag tror inte att jag skulle kunna komma upp om jag inte kunde locka mig själv med en kopp java och en leverpastejmacka.
 
När jag ska fylla kaffekannan med vatten så känner jag hur den glider ur mina händer. Som i slowmotion ser jag hur glaskannan åker ned i diskhon och går i tretusen bitar. Paniken uppstår omedelbart och livet passerar i revy. Vart köper man en ny kanna och framförallt - vilka av de butikerna har öppet på midsommarafton? Ska jag behöva leva utan kaffe en hel helg? Jag vet inte om jag skulle kunna klara av en sådan avgiftning. Min kropp är van med 3 muggar Zoéga mörkrost om dagen.
 
Men så kommer jag på något helt fantastiskt. Mina föräldrar gav mig och sambon en kaffekanna för typ fyra år sedan, ifall vi skulle få gäster och behövde brygga mycket. Vart den skulle finnas visste jag dock inte. Efter att ha letat i köket (och för övrigt tagit reda på allt glassplitter) utan resultat så blev de självklara platserna allt färre. Nackdelen med att bo två personer på 157 kvadrat är att alla "osjälvklara ställen" blir ganska många.
 
Jag började med att gå igenom hela innerförrådet. När den jäkla kannan inte hittades så kände jag en viss nedstämdhet. Att ringa rehab var det enda alternativet nu. Koffeinisten i mig ville gråta. Men jag gav min jakt en chans till. Av alla ställen så hittade jag den i ett finskåp som jag tagit över från mina föräldrar. Där låg den, min älskade kanna, precis bredvid julkrubban. Vilket jag inte tror var en slump.
 
Jag kände mig nästintill religiös när jag, efter att ha pressat in den lite för stora kannan under kaffefiltret, kunde brygga den himmelska drycken. Jag är innerligt tacksam över att mina föräldrar gav mig en sådan fantastisk present. (Och väldigt glad är jag för att jag alltid går upp onödigt tidigt när jag jobbar förmiddag. För jag lade hellre en timme på att leta efter en glasbehållare än att titta på morgon-TV). Det jag däremot förundras över är priserna på en ny Moccamaster-kanna. Men i traumatiska händelser som denna så är jag villig att ge miljoner för att få min vuxenvälling/bönjuice.

Nya altanmöbler

 
 
 
Idag köpte vi nya möbler till altanen. Bordet var en självklarhet eftersom vi tidigare hade en tråkig, sliten variant i trä. Detta matchade mer. Kanske inte färgen, men personligen så tycker jag det blev fint att det bröt av lite nyansmässigt.
 
Solsängarna kändes till en början som ett onödigt köp, men med mer eftertanke så tycker jag att de snarare var nödvändiga. (Okej, jag skulle kunna leva detta liv utan dom - men ändå!). De gör väldigt mycket för mysighetsfaktorn, jag får till och med lite bungalow-känsla av dom. Vi har tidigare ett par ouppackade Baden Baden, men dom känns ju lite som Foppatofflor - populära och bekväma men inte särskilt upphetsande att titta på :).

Jag såg Céline Dion!

Dagen började med sushi i Uppsala.
 
Syster i Stockholm.
 
23 029 människor. Själv har jag sagt 40 000 till mina kollegor, jäkla överdrift.
 

(Jag bjuder på min hårslinga och konstiga tänder).
 
 
 
 
Jag kan fortfarande inte förstå att jag såg Céline Dion i lördags! Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar henne. Min syster ringde mig från hennes förra Sverige-konsert (2008) och jag minns fortfarande känslan när jag hörde delar av hennes låtar genom telefonen. Gåshud fick jag definitivt - och då kan ni tänka er hur jag kände när jag såg henne live!
 
Mitt favoritögonblick var när en av mina absoluta favoritlåtar ("Beauty and the beast") spelades. Jag hade inte vågat hoppats på att hon skulle uppträda med den låten då det är en duett, men jo, hon fick manligt sällskap på scen! "My heart will go on" var såklart en häftig upplevelse med, det blev extra effektfullt eftersom den börjades att spelas när hon "avslutat konserten". Jag tyckte om varenda låt, helt klart. Framförallt de man lyssnat sönder i sitt barnrum, men det fanns även en låt som Pink skrivit till henne och som jag inte hört innan. Vilket var lite roligt då jag och syster såg henne 2009 vilket också var en sjukt bra konsert! Låten var för övrigt väldigt fin. Och det går inte att komma ifrån att Céline kan göra allt till guld! Dock hade jag, om jag måste ge konstruktiv kritik, hellre velat att hon hade spelat fler av sina många berömda låtar än covers av Michael Jackson och Queen.
 
Jag kommer leva på helgens äventyr länge. Men jag skulle ljuga om jag skrev att det var enkelt för mig. Förmiddagen var ärligt talat ett helvete. Fast att jag innerst inne vet att det alltid blir bra väl på plats. Jag är stolt över mig själv för lördagens, enligt egen utsago, stora bedrifter. Samt otroligt lycklig och tacksam över att jag fick se min stora idol! Dessutom med min favorittjej som sällskap.
 
Resan hem är även värd att nämna. När över tjugo tusen människor vill komma hem så blir det halvt kaotiskt. Vi kom ganska snabbt på att taxi inte var ett alternativ, till min stora sorg. Efter lite trängsel så kom vi till slut, med hjälp av tunnelbanan, fram till stationen. Men då hade vi givetvis missat vårt sista tåg till Uppsala som av någon outgrundlig anledning lämnar huvudstaden strax efter 23:00. Så då hade vi inget val än att ta en taxi till Uppsala. Vilket i sig var stressigt då det var på håret att vi skulle hinna med vår buss. Missade vi den skulle vi få vänta nästan två timmar. Det är dessutom inte roligt att komma hem typ 03:40 när man jobbar 08-19 dagen efter.
 
Hur som helst så var taxichauffören snäll (eller galen?) och körde typ 160 km/h till Uppsala. Väl i staden så var syster klok nog att inse att vår bästa chans skulle vara om han åkte till andra sidan stan (Gränby), därmed skulle vi spara några minuter. Han bad henne att skriva adressen på en GPS som var inställd på typ ryska, haha. Hur som helst. Väl framme så sprang syster till andra sidan gatan för att ställa sig vid busshållplatsen. Jag tog i sin tur hand om betalningen.
 
Sara ser hur taxibilen, där jag fortfarande sitter i, kör iväg. Vilket gör att hon får panik, haha! (Det är visserligen mest gulligt än roligt). Men chauffören ville bara ställa sig vid busshållplatsen. Vid det här laget har felmeddelanden visats flera gånger efter mina försök att betala. Vilket gör mig otroligt stressad då bussen skulle komma vilken minut som helst, om vi inte mot förmodan redan missat den. "För mycket dricks" visades vilket inte gav mig en tankeställare. Vad jag gav i dricks tänker jag inte skriva men jag kan säga att hela taxiresan gick på tvåtusen kronor. Fick jag ångest efteråt av detta slöseri? Ja. Tyckte jag samtidigt det var otroligt värt det då jag annars bett han att köra oss ytterligare sju mil? Oja! För ja, för att göra en väldigt lång historia kort så hann vi med bussen. Och vi gjorde en taxichaufför väldigt, väldigt glad.

Babyshower med familjen

Vad växter kan göra! Mina föräldrars balkong är så mysigt (och terapeutiskt).
 
 
 
 
 
För er som också blev förälskade i sengångaren; jag köpte den på Nalleriet.se.
 
 
 
Det är inte varje dag man har två babyshowers på två dagar! Och det hör inte heller till vanligheten att man ska få ett till syskonbarn. Det var så himla roligt att få fira min älskade svägerska. Desto roligare var det att se hur glad hon blev! Mina föräldrar har ordnat detta jättebra med allt från "budbärare av brev" och fotvård, till en allsång vid hennes ankomst (pappa är bäst på att göra egna texter) och olika lekar. Resterande babyshower-gäster var givetvis också väldigt delaktiga - och på ett jättebra sätt!
 
Jag fick dessutom tre tillfällen av lite ego-boost: När min dikt lästes, när min sengångare gavs samt när vi skulle gissa på barnets namn (samt övriga delar som datum, vikt, o.d.); jag skrev Lisa-Li. Det är alltid kul med positiv feedback av saker man skrivit/gett. Ännu roligare är det att skriva ned det i en blogg så att fler kan ta del av det ;)

Babyshower med jobbet

Mina gåvor; en dikt (med kakmonster-bilder, såklart), en babyshower-present (Disney-tröja) samt en push-present som innehöll ett presentkort. När man ändå hade en amerikansk tradition så tyckte jag att det passade in :).
 
Gänget går mot samlingsplatsen.
 
Vi dukade upp med massa mat, frukt, gofika och dryck. Samt presenter och en blöjtårta.
 
 
 
 
 
 
Älskar denna bild på my girl! Jag måste även tillägga att jag inte satt med mobilen mer än då bilden togs :). Plus att jag vet att jag som vanligt är underklädd...
 
Ellen tog en gruppbild :)
 
 
 
Igår hade vi en överrasknings-baby-shower för vår arbetsvän Linn. Hon anade verkligen ingenting! Till och med så pass lite att hon höll på att strunta i att komma då hon hade fått andra planer. Tur att det inte blev så :). Vi hade en väldigt mysig eftermiddag med mycket leenden och inget regn. Så det kunde inte blivit bättre.
Jag mötte även på min lilla bästis Bella i närheten - bara en sådan sak!

Naturfotografen

 
 
 
 
Här är mina senaste bilder från när jag ålat omkring i trädgården. Med kameran i högsta hugg och med blommiga, färggranna tights så måste jag se ut som en riktig naturfotograf. Jag har även tagit ett par bilder på en snigel samt en groda. Jag älskar groddjur och den formen av blötdjur, men tyvärr så kan även jag erkänna att de inte blir så vackra på bild. Snarare äckliga. De är väl lite som mig helt enkelt, he,he.

Igår hämtade jag och maken ett USB med 450 bröllopsbilder - så otroligt roligt att se! Vi hämtade även en drös från min bror och pappa så nu har vi bilder att välja på. Jag har på grund av tidsbrist (och trötthet efter lördagens fest) inte tittat på mer än förstnämndas och då varvade jag tårar med skratt. Det fanns nämligen videoklipp vilket vi inte alls hade räknat med - men det var det bästa man kunde få. Det fanns allt från min sambos tal och vår bröllopsvals till tjejernas sång och hela "Skoleken". En mer perfekt dag kunde vi inte haft och man påmindes verkligen om det när man såg bilderna/filmerna. Det enda dåliga är att vi aldrig får uppleva allt igen, men jag vet innerst inne att det är ju själva poängen med ett bröllop.
 
Så, som sagt, ni kommer få bröllopsbilder resten av året. Men denna vecka kommer fyllas ut med andra nöjen - jag har flera roliga planer! En av sakerna är ju givetvis lördagen, då jag och min favorittjej ska få se min största idol (delat med E-type och ABBA - givetvis) i Globen. Be till gud att jag inte sjunger med i Céline Dions låtar.
 
Imorgon ska dock dagen gå till att förbereda tack-kort. Det kommer kännas lite pinsamt att de skickas långt efter bröllopet, men vi har inte haft något val. Bara att välja bilder samt bestämma layout tar tid. Dessutom ska jag göra dom personliga (ni vår se framöver hur jag tänker). Våra gäster har lagt ner så extremt mycket tid, energi, tankar, kärlek och pengar på oss att jag inte vill ta en genväg när det kommer till att visa den enorma uppskattning och tacksamhet som vi känner för dessa människor.

Mickan 30 🎈


Igår invigde jag äntligen min gröna leopardklänning.
 

Supergod välkomstdrink!
 
Goda snittar och mysigt partytält.
 

Dessa smörgåstårtor föråt jag mig på. Men det var det värt!
 
En rolig tipsrunda som fick en att fundera, haha!
 
 
Tjejgänget :)
 
Mickan tog en på mig med, gullunge.
 
"Blunda och gå så nära väggen som möjligt utan att nudda den".
 
Sara förevigade mitt humör den kvällen.
 
 

Jag gjorde inget annat än åt den kvällen, känns det som.
 

Jag gjorde ett personligt födelsedagskort med mer eller mindre gamla bilder.
 
Jag sade till mig själv "ändra inga ord när du renskriver". Vad gör jag? Jo, jag ändrar ord på sista meningen så hela jäkla dikten förstörs. Nåväl, det är tanken som räknas.
 
Förutom pengar så gav jag henne ett spel som jag länge tyckt verkat hysteriskt roligt.
 
 
Igår firade jag världens goaste tjej som snart fyller 30. Hon hade ordnat festen så himla bra! Med allt från ät,- och drickbara godheter till roliga aktiviteter. Det gjorde även mycket att det var ett jättebra gäng där! Alla var både roliga och trevliga. Det var nog första gången jag faktiskt pratade med de tjejerna kan jag ärligt talat säga, trots att jag nog sett de flesta på barnkalas/dop/fester. Men jag har varit lite för tillbakadragen för att socialisera mig. Tills igår vill säga, tänk vad lite vin kan göra ;).
 
Grattis i förskott min underbara vän och syster - jag är lyckligt lottad som har dig som vän! (Och ha din minsting som min gudson ❤)

Glasstips

 
 
I måndags testade jag för första gången Sias "Kakdeg". Det kändes som ett ekonomiskt val till Ben & Jerrys Cookie Dough. Inte för att jag vet hur den smakar, men jag kan däremot berätta vad jag tyckte om gräddglassen för femton småmynt: supergod! Mina bästisar tyckte också om den när vi i förrgår fikade och hade kvalitetstid.
 
Idag hade jag och syster en "After-work-kväll". Men krogen byttes ut mot soffan och spriten mot det godaste en affär kan ha. Naturgodis och nötter! Fler Sia-glassar testade jag med, Mango-sorben var riktigt fräsch och smakrik! Vi besökte även vår svägerska där jag köpte ett tunt baslinne. Jag är så trött på att ha urtvättade, tråkiga historier under fina, transparenta blusar. Sa jag förresten att vi åt sushi till middag och tittade på en skräckfilm? Så nej, kvällen kunde inte blivit bättre. Bortsett från att min DVD-spelare krånglade. Det gjorde den redan under mitt film-mys igår, men när sambon kom hem så hjälpte han mig.
 
Tydligen ska man trycka på Play när man ska spela upp en film. Seriöst, hur oteknisk får man bli? Nåväl, idag var problemet snarare ljudet vilket kräver mer teknisk kunskap än vad jag (uppenbarligen) har. Jag må stundvis klaga på moderniteter som streaming. Men gånger som dessa så är jag tacksam över att Netflix finns! Det är även tur att man har användarkonton på den sidan då min endast innehåller slakt och spöken som rekommendationer. Ni må tro att jag drömmer mardrömmar av sånt men nej. Häromnatten drömde jag att jag sorterade skruvar. Det är på den nivån mina drömmar ligger.

Lista - allt om bröllopet

 På väg till kyrkan. (Foto: Fanny).
 
 
Var ni förlovade innan ni gifte er? Ja, vi förlovade oss på min sambos födelsedag (och vår årsdag) den 29:e november 2014. Anledningar till förlovningar är olika men vi gjorde det med vigsel i åtanke.
 
Hur länge planerade ni bröllopet? 1,5 år innan så bestämde vi datumet (tror jag). Däremot så väntade vi in i det sista med planeringen, det mesta gjordes under de sista tre månaderna.
 
Vad tog mest tid? Att leta efter en klänning tog enormt lång tid. Jag letade nämligen igenom varenda sida som finns på internet, typ. Kina har många hemsidor med tusentals klänningar, dessutom till bra priser. Efter en miljon timmar insåg jag dock att det bästa är att välja ett svenskt klänningsföretag.
 
Vad lade ni mest pengar på och vad drog ni mest in på? Middagen var det vi lade mest pengar på. Efter det kommer bröllopsresan om den räknas, om inte så är det ringen och klänningen som kommer på andra plats. Vad vi lade minst pengar på svarar jag på nedan.
 

Efter att ha varit fru i två minuter: visar med hela handen hur jag vill ha det.
 
Hade ni en budget? Nej, men vi sparade in på sådant som vi inte ansågs vara viktiga, typ dekorationer. Kläder, ringar och vår bröllopsmiddag ville vi inte snåla in på. Vi fick jättebra vänskapspriser på en del saker med, som blommor, bröllopsbilder och smink/hår.
 
Vad var det roligaste med planeringen? Svårt att säga då även om vi planerade mycket så hade vi ett enkelt bröllop. Så allt gick ganska smidigt och bra. Men jag måste säga att klänningsbiten var roligast, utöver de stunder man hade psykbryt över att utbudet var för stort. Men oftast kändes det som ett lotteri, varje gång man tryckte på "nästa sida" så kunde sin drömklänning dyka upp.
 
Planeringens värsta del? När man insåg hur sent ute man var och fick panik. Framförallt då jag äntligen hittade min drömklänning och inte visste om den hann sys upp. Jag blev även stressad över hela biten med att min far skulle överlämna mig då kyrkan inte ser detta som något de står för, vissa nekar till och med brudpar till detta. Nu gick tack och lov vår präst med på det efter en diskussion. Dock gick inte jag och pappa fram hela vägen utan min make stod några meter ifrån altaret. Det kan ses som en kompromiss men vi ansåg att det var en fin detalj att vandra sista biten tillsammans.

Vad skulle du ge för råd till andra som planerar ett bröllop? Det kan jag göra en egen lista om framöver!
 
Vilka var bjudna? Vi ville ha ett ganska litet bröllop och valde att endast bjuda våra familjer och nära vänner. Vi blev totalt fyrtio stycken (varav över hälften är våra syskon med respektive).
 
 
Vart vigdes ni? Vi övervägde till en början borgerlig vigsel men vi båda är väldigt glada att vi beslöt oss för kyrkan i Börstil. Där jag för övrigt även är döpt och konfirmerad.
 
Fanns någon tanke bakom datumet ni gifte er på? Ja. Datumet har med min makes mamma att göra. Även om hon inte finns med oss så ville vi att hon skulle vara en stor del av vår dag.
 
Hade ni tärnor eller marskalkar? Nej, det var heller aldrig på tal av flera anledningar. Det kändes inte viktigt, det kändes dyrt (om alla tärnor skulle ha likadana klänningar) och det skulle kännas favoriserande (om jag inte hade valt att ha alla min inbjudna bästisar skulle vara det, givetvis). Men min syster var såklart inofficiellt min maid of honor. Jag funderade dock länge på att ha två brudnäbbar men för enkelhetens skull så hoppade jag över det.
 
Vilka psalmer hade ni? "Den blomstertid nu kommer" samt "En vänlig grönskas rika dräkt".
 
Jag och min älskade pappa. Vissa anser att man är en "egendom" om man lämnas av över av sin far. Jag ser detta istället som en vacker gest där man vill inkludera sin pappa som man älskar, därför är det inte något annat än just det.
 
Jag och min make gick den sista biten ihop.
 
 
Vilken in,-och utgångsmarsch hade ni? Brudkör ur operan Lohengrin av Richard Wagner samt Bröllopsmarsch, av Felix Mendelssohn. Jag bestämde redan som barn att jag ville gifta mig till de mest klassiska bröllopstonerna.
 
Läste ni upp några egna löften? Nej, det kommer aldrig på tal. Det var ändå inget som var viktigt för oss.
 
Vad minns du främst av vigseln? Hur lugn jag var. Jag hade oroat mig på vigseln i flera månader men såhär efteråt så känner jag att det är jobbigare att gå på affären än att gifta sig. Jag glömmer aldrig heller när jag såg min make stå och vänta på mig när jag gick med min far längs altargången. En felsägning skedde också, men då det inte var mitt "fel" den gången (eller för övrigt min makes) så är jag lättad.
 
Vilka bröllopsbilder togs? Efter vigseln togs flera gruppbilder utanför kyrkan, till exempel med bokstavligen alla gäster och familjeporträtt. Bilder på mig och Dan togs vid kyrkan och vid vattnet.
 

 
Vart hölls bröllopsfesten? På en restaurang i orten, precis vi vattnet. Vi abonnerade stället (övriga gäster fick sitta utomhus) så det kändes lyxigt. Maten var suverän och personalen var professionella.
 
Vilken mat bjöds det på? Det bjöds på snittar (som jag aldrig fick, haha) och bubbel först, sen toastskagen till förrätt och fläskfilé och potatisgratäng till middag.
 
Åt ni någon bröllopstårta? Vi valde att inte ha en "klassisk" bröllopstårta utan köpte fyra stycken varianter i lika många smaker. Dock var alla klädda i vit marsipan så vi kunde inte riktigt markera vilken som var vilken, haha. Vi är enormt nöjda med dom! Dock så blev det nog en miss i kommunikationen då de inte såg ut som hur jag hade önskat mig.
 
Hölls det några tal? Oja! Min far höll "det traditionella talet till sin dotter". Han är en väldigt van och duktigt talare. Min mamma tog sedan över och gav mig en present (min mormors vigselring samt hennes gamla portmonnä - så fint!). Min syster höll ett jättevackert och roligt tal innan hon ställde sig tillsammans med några av de andra tjejerna och underhöll oss med sång. Det var helt hysteriskt och något jag aldrig kommer att glömma! Sedan hölls några tal av min makes syskon tal vilket var riktigt roligt att lyssna på. Sist men inte minst så lästes ett telegram upp. Det var skrivet av mina två äldsta vänner vilket gjorde att jag höll på att gråta, det var så vackert! Jag skäms över att jag aldrig bjöd dom men vi bestämde att ha ett litet bröllop så därför tog jag det bestlutet.
 
Våra tårtor (jag hade valt att ha små hjärtan som typ "rinner ned" men detta blev också fint!).
 
 
Dansade ni bröllopsvalsen? Vi dansade men inte den traditionella valsen. Låten vi valde var "All of me" med John Legend.
 
Hade ni någon underhållning? Min syster och kompani gjorde en lek, utöver deras fantastiska sånginstats, haha. Utöver det hade vi ingen underhållning men tiden gick så himla snabbt ändå. Jag måste säga att jag och Dan lyckades med Spotify-listan! Jäklar vad vi dansade.

Vilken var den största överraskningen? Tjejernas sång, helt klart. Men alla tal var man ju givetvis inte beredda på heller.
 
Vad var det bästa med festen? Att alla var så extremt glada. Under middagen kunde jag titta ut mot borden och se hur alla log och mådde bra. En del var tvungna att gå tidigt på kvällen men resterande dansade och/eller skrattade fram till småtimmarna. Det var så roligt att, även om jag inte tvivlade på den saken, våra familjer kom så bra överens!
 
Ellen (fotografen bakom de flesta bilderna här) och Emma ❤.
 
Tillsammans med Johanna och Malin (gud vad sistnämndas mage växt sedan möhippan!).
 
 
Gick något snett? Nej, allt blev till och med bättre än vad jag vågat hoppats på. Det enda jag kan ångra, såhär i efterhand, är att jag var så stressad till festen. Fast att jag själv skrivit "samling klockan 15" på inbjudan så skyndade vi igenom bröllopsbilderna så att vi skulle vara där 14:30. Lite fler festbilder hade inte heller skadat (säger jag som har flera hundra, haha).
 
Önskade ni något särskilt i bröllopspresent? Alla eventuella gåvor önskades i form av pengar till bröllopsresan. Alla var enormt generösa! Vi fick även "fysiska" presenter samt vackra blommor, jag ska visa er dom framöver.
 
Hade ni något tema på bröllopet? Nej, vi hade inget intresse av det.
 
Jag, syster och Emma ❤.
 
Barndomsvänner ❤. (Bara en är kvar att gifta sig nu, hihi).
 

När man försöker dansa med någon som tävlat i bugg (jag är för övrigt värdelös - men kul var det!).
 
 
Vart köpte du din bröllopsklänning? Jag köpte min på Matildas Fest, jag ska skriva mer om det i ett kommande inlägg.
 
Vilka accessoarer använde du? Att ha slöja var en självklarhet för mig, tills jag insåg att en sidofläta var desto viktigare. Men jag hade hårpärlor samt en hårkam (som jag fick otroligt mycket komplimanger för). Det enda jag bar i smyckesväg var ett enkelt armband.
 
Vart köptes vigselringarna? På Guldfynd. Det må kännas opersonligt men vi är jättenöjda.
 
Visst blev min bukett jättelik den jag drömde om? (Jämför HÄR).
 
 
Vem gjorde brudbuketten? Min barndomsväns mamma, hon har jobbat med blommor sedan hon var tonåring så hon kan det där, minst sagt. Spetsbandet är från 60-talet så jag fick "något gammal"!
 
Hur gjordes och vem gjorde hår och sminkning? Min vän är utbildad makeupartist och hårstylist så hon gjorde båda delarna. Jag gjorde en "traditionell" (enkel) sminkning med en del glitter. Samt en sidofläta i fiskbensstyle. Det tog ungefär 3,5 timmar vilket jag förstår, jag har bokstavligen aldrig varit vackrare. Mina fransar förlängde min syster och det gjorde så himla mycket för min look! Jag är evigt tacksam för bådas insatser.
 

Jag försökte hitta en matchande ring till förlovningsringen. Min naglar gjorde jag för övrigt själv, med hjälp av lite hederlig tejp lyckades jag (nästan) göra en fransk manikyr.
 
Jag och syster Mickan ❤.
 
Detta är definitivt en av de bästa bilderna! Den sammanfattar kvällen så himla bra.

Finfrukost med finfolk

 
 
Igår ville vi träffa min syster och svåger innan jag skulle till jobbet. Då kom Sara på den mysiga idén att äta frukost ihop. Jag hade dukat upp diverse pålägg och grönsaker, färska hallon och baguetter i ugn. Mangojuice samt tärnad mangofrukt bjöds också på för att fjäska in mig hos min twin. Vi pratade om vår bröllopsresa samt deras kommande resa. Alltså, inte för att de ska gifta sig. Om man inte ska tro drömmen jag hade häromdagen då. I så fall ska de stå på Ica-parkeringen och vigas och jag kommer att dyka upp i min bröllopsklänning. Spännande att se om detta slår in.
 
Jobbhelgen är över och jag har haft det så himla bra. Det är kanske inte roligt att arbeta varannan helg, men jag har aldrig någon ångest över det då jag spenderar tiden med världens roligaste tjejer. Samt snällaste! De bjöd mig på Kina-mat på fredagen för att fira min återkomst. Och jag har fått så många kramar! Mina boenden har varit gulliga dom med, jag har till och med fått en sång. Som visserligen löd "nu när du gift dig IGEN", haha.

Our big day

Även prinsessor kan ha skägg ❤. (Johannas dotter har tidigare prydit sina prinsess-teckningar med ansiktshår - älskar det!).
 
Photobooth-pinnarna jag köpte från Wish blev en succé!
 
Jag och Malin träffade faktiskt på Ellen när vi var typ femton år. Då var sistnämnda bara sju år och det är inget hon kommer ihåg, men jag är glad att jag mindes den där lilla tjejen som bara störde oss ungdomar ;).
 
En av kvällens stora höjdpunkter var när Ellen, Mickan, Sara, Bella och Malin sjöng en egen version av "Känn en doft av kärleken". Hysteriskt roligt var det och även otroligt rörande med tanke på hur mycket de lagt ned av sig själva på både förberedelser och uppträdande.
 
På tal om hysteriskt roligt; denna lek var sjukt rolig! Inte bara för oss själva - gästerna älskade det! Det var läskigt hur ofta jag och Dan var så säkra på sin sak men ändå så himla oense.
 
Bröllopsvalsen (i en för övrigt opraktisk klänning).
 
Älskade föräldrar. Och en brud som hela tiden glömde dra ner spetsen på klänningen (i en mer båturringad form) så den veckar sig på varje jäkla bild.
 
Underbara människor
 
Brorsan och Emma
 
Min bonusfamilj.

 
Det finns nästan femhundra bilder som togs med våra digitalkameror, jag är evigt tacksam för de två gäster som under nästan hela kvällen tog kort med dom. De till och med tävlade om vem som tog flest kort. Sedan finns det såklart fler fantastiska människor som förevigade vår stora dag. Jag ska definitivt visa dom framöver - många är till och med värda att förstora. 

Våffel-lunch

 
 
 
Det tar sig i nybygget bakom päronen, om ett par veckor är det inflytt i ena huset.
 
 
Igår besökte jag och maken mina föräldrar för lite lunch och presentutdelning. Min pappa får alltid skärp av oss när vi varit i Grekland, han har liksom inget val. Vi stannade i några timmar eftersom det var så himla trevligt. Men nu är det slut på semestern så när detta inlägg publiceras så är jag på jobbet för första gången på över två veckor. Även om jag, liksom resten av världen, gärna blir mångmiljonär och arbetsfri så ser jag fram emot att träffa mina jobbtjejer igen. Jag är ändå tacksam över att jag mjukstartar med en lyxhelg (förmiddag på lördag och eftermiddag på söndag) och med 2,5 arbetsdagar nästa vecka. Lite bröllopsbestyr ska göras, för även om det hela är över så är det fortfarande saker kvar. Som tackkort och en budgetlista (vår toastmaster har erbjudit sig att göra en totalkostnad på hela kalaset, vilket jag redan nu vet är över det vi från början tänkte. Men det är så himla värt det!).

Sammanfattning av Grekland-resan

Skagen, lax och räkor - semestern började bra på Arlanda.
 

Dag ett - ett lik upptäcker miljöerna runt hotellet. Tack och lov att syrran förlängde mina fransar innan bröllopet då jag skippade sminket under resan.
 
Souvlaki - ett måste när man är i Grekland.
 
Jag vet inte om tröjan eller mina ringar var anledningen, men ett butiksbiträde började en mening med "your husband..." vilket kändes ovant men otroligt bra!
 
Min favoriträtt (delat med sushi) är fetaostfyllda köttfärsbiffar. Men trots det har jag aldrig ätit det i Grekland (och jag har ändå varit där fyra gånger). Skam!
 
 
 
Ett av mina köp; en (fejk) Adidas-topp.
 
En kväll åt vi på en restaurang med utsikt, det är alltid roligt att titta på folk.
 
Jag beställde fylld (minns inte med vad nu, utöver spenat) kyckling med tomatrisotto. Bilden är inte så inbjudande men det var så sjukt gott!
 
Irish coffee - ett måste i Grekland! (Skojar bara, men gott är det!). Och dessa jäkla efterrätter man bjuds på fast man håller på att spy av mättnad.
 
Utsikt från matsalen.
 
 
Jag hade någon gång, någonstans, sett en badhandduk med vattenmeloner på som jag gärna ville ha. Vi letade ihjäl oss innan vi till slut hittade den.
 
Restaurangen jag åt risotton på låg där skylten är.
 
Vi solade inte denna dag, om man säger så.
 
 
När man väljer en milkshake som dryck till maten - då är det semester!
 
 
Resans...:
 
Lättnad: Jag klarade av både dit,- och hemresan galant! Typ halvt drogad och dreglande - men ändå!
 
Utbrott: När jag ber min sambo fotografera mig när jag flyter i poolen, åker in i murkanten med huvudet före och skriker "Se vad du gjorde! Såg du inte att jag skulle glida in i väggen!?". (Vi har efter den incidenten skämtat om det i stil med "Aj, jag slog i tån, det är ditt fel!").
 
I-landsproblem: Små och (förlåt) halvt fattiga flygplatser är inte min grej. Först lade vi en massa tid utomhus då det redan var "tillräckligt många vid incheckningen". Sedan fick vi efter vi kommit halvvägs i kön vänta i tjugo minuter då de skulle hinna ta bort väskor på bandet som checkats in. Sedan finns det typ fyra stolar utanför varje gate trots att utrymmena är stora. För att inte tala om att man måste hoppa in en proppfull buss för att ta sig till flygplanet. Sedan finns det fördelar med flygplatser som dessa men orka vara något annat än en bitterfralla.
 
Pinsamhet: När vi skulle åka hem så satte vi oss vid en annan gate en bit bort från vår (på grund av sittplats-problemen jag precis nämnde). Omkring en halvtimme innan planet skulle gå så gick jag på toa. Det jag inte visste var att alla på vårat plan redan då tagit bussen till flygplanet. När jag kissat klart (och för övrigt suttit och filosoferat i lugn och ro) så började vi att gå mot våran gate. Då hördes våra namn utropas i högtalaren på en knackig engelska ("Sjöborg" är alltid intressant att höra på andra språk). Ett par anställda stod och väntade på oss och vinkade frenetiskt så vi fick springa till en (lyxigt nog) tom buss. Tack gode gud för att två svenskar till också var "sena"! När vi väl kom in på planet så satt alla i planet och väntade. Till mitt försvar så gick planet innan avsatt tid. Men oavsett så kändes det pinsamt, det är ju dessutom inte första gången detta händer (de ropade på oss när vi skulle åka till Thailand med - den gången berodde också på mig).
 
Lättnad: Utcheckning på vårat hotell var 12:00 och planet skulle gå 00:15. Tack och lov så kunde vi (för 60 euro) ha kvar rummet till 18:00. Det var en stor lättnad! Så då kunde vi sola fram till 17 och sedan duscha utan stress. Resterande timmar gick till middag och shopping, då gick resterande fyra timmar (till transfern) väldigt fort!

RSS 2.0