Jag är nog stressad trots allt

Froststjärna.
 
Jag köpte ett äpple till min sambo igår ❤.
 
 
Jag börjar verkligen bli slut som artist nu, och tar därför tillbaka det jag skrev om att inte känna någon stress. Mitt huvud klarar inte av att varenda dag har saker som ligger över mig. Jag tycker om att gå till jobbet och att ha mina vardagsmåsten. Men sedan måste jag varva ner för att må bra men nu är det sällan jag kan koppla av. Igår hade jag sömnbrist från jobbhelgen och var jättespänd inför turen till Stockholm. Vilket som ni läste gick bra, men det tog ändå på mina krafter. På kvällen kunde jag inte koppla av då vissa detaljer på klänningen skulle bestämmas hemma.
 
Så då fick jag kolla på 30 bilder föreställande olika spetsar och välja emellan dom. Denna förmiddag gjorde jag de sista valen på min klänning innan jag drog iväg till ett APT. Ett möte är inte särskilt ansträngande men jag blir trött av ljud. Dessutom var det min tur att skriva, vilket jag aldrig gjort förut, så det tog också energi från mig. Jag vet att det är småsaker för många men inte för mig.
 
Jag vill inte få det att låta som att denna planering är något negativt. Jag har aldrig sett fram emot något så mycket som att bli gift med mannen i mitt liv. Och han är en stor hjälp när det gäller planeringen, något annat vill jag inte få det att låta som. Men jag är mer stresskänslig än honom så jag påverkas mer av detta. Efter mötet idag pratade jag med vår präst för första gången.
 
Det var på något vis en lättnad att berätta för henne hur nervös jag är. Vilket givetvis alla brudpar är. Men jag är inte pirrig, jag är fobisk. Jag avskyr att stå framför människor och det spelar ingen roll om det bara är våra närmaste som finns där. Men jag har alltid drömt om att gå nedför altargången och jag vägrar avstå den upplevelsen bara för att jag är rädd.
 
Jag är dock lycklig över allt vi hunnit checka av. Min sambo har fixat "festlokalen" vilket var en enorm lättnad. Vi ville nämligen inte vara någon annanstans än på just det stället. Och min klänning är nu färdigdesignad och redo att sys. Det var två stora saker som tyngt mig. Dessutom har jag fixat att en vän, som är makeupartist, ska sminka mig. Att känna personen som dessutom åker hem till mig känns jättelyxigt. Jag har idag gett mitt nummer till en tjej som fotograferar bröllop så det händer lite saker på den fronten med. Jag hade från början tänkt att min pappa skulle fotografera. Men jag har ångrat mig, brudens far ska kunna slappna av och inte ha ett sådant ansvar.
 
Nu måste jag städa då mina barndomsvänner kommer på fika. Det ska bli så himla mysigt att ha dom här ❤.

Klädd i brudklänning för första gången

Min mamma har bytt ut korset till ett annat böneband. Det kändes som en extra säkerhet i bilen. Tills ängeln lossnade från bandet...
 
Väl i Bromma så bjöd jag dom på fläsklägg på en lokal pizzeria. Själv tog jag rödspätta med pommes. Palla kokta eller stekta saker när det finns friterat liksom. (Och nej, jag har aldrig tänkt tanken att banta inför ett bröllop. Take me as I am, liksom).
 
Här är den lilla men professionella butiken jag ska köpa min klänning ifrån.
 
Det kändes nästan surrealistiskt när jag såg mig själv i en brudklänning. Tänk att en provning av ett plagg kan kännas så häftigt. (Detta är för övrigt inte klänningen som jag ska bära.) 
 
Här hänger klänningar i väntan på sina lyckliga ägare.
 
Världens bästa sällskap - mor och far.
 
 
Idag åkte jag och mina föräldrar till Stockholm för att besöka butiken jag ska köpa min klänning ifrån. Jag vet att företagets grundidé är att man designar sin egen klänning. Trots det så blev jag rätt förvånad över hur mycket val jag ställdes inför. Jag tänkte mest att hon kunde ta mått på mig och sedan kunde jag i framtiden få testa klänningen jag valt. Men jag fick alltså en hel del valmöjligheter. Bara att välja färg kändes som en utmaning.
 
Det räcker ju liksom inte att säga "Vit, tack!" då det finns förvånansvärt många nyanser av den färgen. Sedan ska man avgöra om man vill ha släp och i så fall hur långt. Hur ska knäppningen vara i ryggen? Hur många lager underkjolar vill du ha och i vilket tyll? Hur mycket spets vill du ha och vilken av dessa varianter vill du ha? Och så vidare... Det var tur att jag, oförberedd i alla ära, ändå visste på ett ungefär hur jag ville ha den. Och att ägarinnan är extremt duktig! Jag kommer att skriva mer om butiken när allt är klart.
 
Det var en häftig känsla att testa en brudklänning. Jag kände mig väldigt vacker! Och det säger jag inte för att låta självkär, utan för att det nästintill är omöjligt att inte känna så i en sådan blåsa. Jag ser fram emot när håret är färdigt, sminket är på, och så vidare. På tal om saker att ha på sig, nästa gång jag måttas så ska jag inte ha fultrosor på mig. Inte för att hon brydde sig, men man känner ju sig obekväm som det är, haha.

Borde jag känna stress?

 
 
"Man måste lyxar till det på jobbhelger" tänkte jag och köpte en frisyr-tidning/bok ("Fin i håret - 60 flätor och frisyrer alla kan göra") samt en sallad igår. Och dagens köp ser ni ovan. Imorgon ska jag äta omeletter så det känns bättre i plånboken. Jag måste ändå säga att tidningarna var prisvärda! Lära sig mer om hår lär jag behöva då jag levt med frisyren "tråkig hästsvans" sedan 2011. Och Bröllopsguiden blev jag positivt överraskad av. Jag kanske inte fastnade för alla produkter de visade, men att se vilka hemsidor de kommer ifrån kan vidga ens vyer. Jag fastnade förresten för en hjärtformad diamantring för hundra tusen riksdaler. Min sambo sa nej. Taskmört...
 
Det känns som vissa är tusen gånger mer stressade än vad jag är. Om det är ett tecken på att jag faktiskt borde bli det själv vet jag inte. Men jag känner att jag har läget under kontroll. Och skulle det visa sig att jag tagit vatten över huvudet, framförallt då jag inte delegerat någon uppgift till någon annan, så finns det många hjälpsamma människor. Familj, vänner och kollegor har erbjudit sig att hjälpa till vilket jag är enormt tacksam för. "Jag vill göra det för att det är Dig det handlar om" som en kollega sa idag. Det var så otroligt fint sagt!

Mord-missar

Ett foto jag tog för ett par veckor sedan på temat "Omodern".
 
 
Just nu håller jag på att göra en checklista inför den 20:e maj. Jag har såklart gjort det innan men denna gång vill jag ha den ännu mer detaljerad. För det är mycket som jag glömt att skriva upp. Dessutom är det en ursäkt till att go bananas med emoji-bilder vid varje rubrik.
 
Nu ska jag göra äggmackor och sedan lägga mig i soffan och titta på mord. Jag har vid det här laget nästan sett varje del av "Brottsplats USA" men det finns ju en hel del andra dokumentärer i ämnet. Det är väl den enda fördelen med kallblodiga mördare, dom håller mig sysselsatt på kvällarna. Jag är alltid lika fascinerad över hur otroligt korkade mördare är. Dom har uppenbart inte tittat på faktaprogram i ämnet.
 
 
Saker mördare ofta inte tänker på under sina brott:
  • Att blod ALLTID syns. Det spelar ingen roll om du skrubbar golvet med alla produkter från Coops städavdelning. Sprayar man med rätt ämne (exempelvis Luminol) så ser man precis vart all blod varit. Och ja, det är bara tv-serier som använder blått ljus till detta moment.
  • Vi har telemaster, som många mördare glömmer. Så att ringa någon i samma område som ett brott begåtts är inte så smart. Eller för den delen ringa någon direkt innan och efteråt, eller stänga av den just när någon mördats, etcetera.
  • Ett avlossat vapen avger krutrester. Så nej, man kan inte säga att personen sköt sig själv när hen ligger med rena, nypondoftande tassar. Eller för den delen ha skotthålet på vänster sida av huvudet när hen är högerhänt. Det händer skrämmande ofta.
  • Man bör slänga allt som har med sitt brott att göra. Jag har sett flera gånger hur silvertejp och/eller en sopsäck på offret kopplats till en rulle som finns i den skyldiges garage. Eller att de behåller kläderna eller skorna som de hade på sig. Varför har man kvar sådant?
  • Du kan inte ta bort bevis på din dator. Många tror att det räcker med att ta bort sökord från sin historik eller att radera ett mail. Men med rätt kunskaper kan det återskapas. Och då blir det svårt att förklara varför man googlat "dödlig dos arsenik". (På tal om det så blev en man i USA utfrågad varför han googlat på så makabra saker. Det visade sig att han var manusförfattare till en kriminalserie).
  • Det ser inte bra ut att du införskaffat en hög livförsäkring typ fem veckor innan din fru dör. Oftast i samma veva som du drabbats av ekonomiska svårigheter. Eller att det finns bevis på att du nyligen precis träffat någon annan. (Eller för den delen blir tillsammans med någon som "bara är en nära vän" precis efter mordet). Detta händer också oroande ofta.
  • Att det nästintill är omöjligt att inte lämna spår efter sig. Ett hårstrå, ett enda fiber, ett blad från en särskild växt, ett avtryck från din sko/bil/handflata...
  • Det går inte att lita på alla människor. Ofattbart många skryter för sin cellkompis i häktet om sitt "perfekta mord". Det är väl klart att den som får höra all information tar tillfället i akt och tjallar för att tidsbegränsa/minska sitt straff? Ditt falska alibi är inte heller alltid vattentät.
  • Att elda upp bevis försvårar en utredning men tar inte bort all bevis. Och att använda massa tändvätska är inte särskilt smart.
  • Att inte vara korkad när det kommer till "bilolyckor". Jag har sett ett flertal gånger hur ett offer sitter död i passagerarsätet men att bilstolen är mycket längre bak än vad en person med den längden kan köra i. Eller att det inte finns några bromsspår när mördaren kört av vägen, dessutom aldrig med en särskilt hög hastighet. Skadorna och blodet brukar dessutom aldrig stämma in på en dödlig bilolycka.
 
Jag hoppas att ingen ser detta som tips från min sida :). Mitt syfte är att visa hur otroligt beundransvärt det är med dagens kriminalteknik. DNA är väl min favoritbevisning, såklart. Det känns fantastiskt hur cold cases kan lösas när de återupptas och DNA:testas.

Brudskor - Check! ✓

 
Ballerinaskor "Sweetie" från Paradox London Pink/Zalando, 919 kr.
 
 
Nackdelen med att variera mellan två storlekar är att det alltid är en chansning att skicka hem ett par skor. Men oftast har jag 40 i dojor så förhoppningsvis passar dessa som handen i handsken! (Eller foten i skon..?). En storlek mindre fanns tyvärr inte så sitter inte dessa bra så får jag hitta ett annat par.
 
På måndag ska jag för övrigt till Stockholm för en timmes konsultation i en brudklänningsbutik. Jag hade nämligen hittat en klänning som jag ville ha därifrån. Tyvärr så är jag ju i sista minuten så därmed var det lättast att jag valde en variant som redan fanns i butiken. Vilket jag gjorde, men den kändes inte helt rätt. Tack och lov sa syster till mig att ändå dubbelkolla med ägarinnan om inte den jag verkligen ville ha kunde hinna beställas in. Och det skulle kunna ordnas så länge jag åkte till henne så snart som möjligt.
 
Så jag bad mina föräldrar att åka med mig dit. Väl på plats ska hon skicka in mina mått till leverantören som syr upp den till mig. Det känns så himla spännande! Det var inte alls den typ av klänning som jag från början tänkt ha på mig, men den känns samtidigt väldigt "jag". Ni får helt enkelt se om tre månader!

Bedårande video / Nära att äga en brudklänning

 
 
Jag lägger upp en bedårande (och rolig!) video i väntan på min syster. Hon ska hjälpa mig lite med bröllopet (räkna med mycket tjat om det framöver). Jag kan erkänna att jag ännu inte äger en brudklänning, men kan med desto större lycka meddela att jag nu bokat en. Jag ska åka till Stockholm framöver och testa den jag valt, trivs jag i den så ska de skicka efter en med andra (större) mått. På tal och huvudstaden och brudklänningar så skulle jag ju se på en annan Sofias klänning i lördags, liksom de andra brudarna i kungafamiljen. Dessvärre fick det ställas in för min del.
 
Medarbetarsamtalet igår gick för övrigt väldigt bra. Min chef sa att hon var väldigt nöjd med mitt arbete. Efter det vet jag inte alls vad vi pratade om, jag var alldeles för euforisk. Nejdå, det var ett givande samtal trots att jag inte gått på rad mer än ett halvår. (Jag har dock, i mars, jobbat där i fyra år - vad hände?). Jag passade på att berätta om vigseln, det tyckte hon var roligt att höra. Självklart var det inte bara av egoistiska/skrytsamma skäl som jag nämnde det, utan för att jag måste ta semester. Och det handlar inte bara för smekmånaden. Jag jobbar ju självklart helg när bröllopet äger rum så där försvinner ju några dagar med...

Min drömklänning 💒 👰

 
 
 
 
 
Detta kan vara den finaste brudklänningen jag har sett. Och jag har säkert tittat på femtusen andra varianter. Denna kommer från Maggie Sottero och heter "Ashley". Jag älskar att den är enkel men ändå exklusiv. Klänningen går på cirka 10 000 kronor och skärpet på runt en tusenlapp. Jag tycker att en bröllopsklänning är värd några tusen, men jag hade bara fått ekonomisk ångest om jag betalade den summan (plus frakt) för en kreation. Framförallt då man har en resa, en fest och ett par ringar att lägga pengar på - sådant som enligt mig är mer värt att betala för. Det är många som har en budget på typ hundra tusen kronor. Personligen lägger jag hellre pengarna på ett nytt badrum än på en bröllopsdag. Men alla är vi olika!
 
Jag hittade för övrigt en kopia på denna drömklänning, men den var såklart slutsåld... Och återigen; vad jag tänker bära visar jag såklart inte innan min bröllopsdag. Även om min sambo inte läser min blogg så vill jag överraska så många som möjligt. Eller förskräcka. ("Vad i hela friden har hon på sig?!").

Familjesöndag + Fotograf för en dag

Tur att mina föräldrar bor granne med Restaurang Kina-Thai.
 
Våra vattentorn i solnedgång.
 
Mamma visar min svägerska sin senaste målning (Napoleon).
 
Gofika.
 
Familjens yngsta medlem.
 
Bild Rappa Kalja, ett spel vi inte öppnat förrän idag. Vi gav ganska snabbt upp :) (Lägger någon märke till min brors blåklocka så kommer de från kampsport - inget gängbråk :)).
 
 
 
Idag var jag hos mina föräldrar för en spelkväll med familjen. Minus syster och svåger, tyvärr. Men jag känner på mig att det kommer många fler tillfällen! Jag ser fram emot att köpa ett nytt sällskapsspel framöver (då jag fick presentkort i födelsedagspresent), man kan aldrig ha för många! Dock är jag osäker på vilken jag ska köpa men det lutar åt "Ska vi slå vad?".
 
Nu ska jag göra ett tidsinställt inlägg inför morgondagen. Då ska jag för övrigt ha mitt livs första medarbetarsamtal med chefen. Jag tror att det kommer att gå hur bra som helst. Eller så får jag veta hur totalt värdelös jag är, det vore ju ganska oväntat. Kanske jag hamnar på specialavdelningen på Arbetsförmedlingen igen. Där fick jag bygga klossar på tid, jag har aldrig känt mig så onormal och underbegåvad som då.
 
På tal om att göra saker för första gången, idag "anlitades" jag som fotograf vilket aldrig hänt förut. Jag älskar mitt och (min fototokige) pappas samtal igår.
 
Pappa: Jag hörde att du skulle ut och fotografera imorgon! Kanske jag skulle kunna ge några tips. Vad var det för uppgift du fick?
Jag: Jag ska fotografera ett gäng barn.
Pappa: Oj då... Då har jag inte så mycket att komma med... Ehm... Lycka till!
 
Men det gick förvånandsvärt bra! Mycket tack vare att barnen var riktigt bekväma framför kameran. Sedan gjorde inte saken att de var urgulliga, att naturen var fantastisk och att deras föräldrar kom med bra tips. Det blev ett gäng bilder som blev användbara.

Jag ska gifta mig!

 
 
I maj kommer jag och Dan att vigas. Vi förlovade oss 2014 av just den anledningen och funderade faktiskt på att ha bröllopet i maj redan förra året. Men nu blir det alltså om tre månader istället vilket känns fantastiskt! Och ganska surrealistiskt. Det var länge sedan vi bokade kyrka och brudklänningar började jag att titta på redan i somras. Ändå har jag inte riktigt förstått att jag snart kommer att få vara med om en livshändelse som denna.
 
Jag förstod aldrig heller hur mycket planering som ligger bakom ett bröllop - det är helt galet! Och ändå har vi valt att inte ha en storslagen ceremoni eller fest. Trots det ska papper fixas som hindersprövning och namnbyte. Kläder ska införskaffas liksom eventuella accessoarer som skor, slöja, underkläder, aftonväska, hårsmycken, etcetera. Mat och tårta ska bestämmas, liksom val av blommor och festattiraljer. Gästlistan ska bestämmas och inbjudningskort ska köpas och skickas. Sminkning, bruduppsättning och naglar ska planeras. Fotograf, bröllopslöften, semesteransökan, bokning av smekmånad och transport till kyrkan ska checkas av, liksom val av eventuella lekar och låtar under kvällen. Och så vidare. Allt för en enda dag i livet. Men det är så värt det!
 
Nu vet ni alltså varför jag inte längre är särskilt aktiv på bloggen. Det känns som att jag, som jag kryptiskt skrev om i förra inlägget, inte gör något annat än att jobba, sova och tänka på/planera vårt bröllop. Och visst skulle detta vara en perfekt kategori på bloggen, men just nu gillar jag att leka hemlighetsfull. Kanske framförallt då många av mina gäster går in här och det skulle kännas trist om de visste om alla detaljer i förväg.

Red and black

 
 
 
 
 
I brist på andra bilder så lägger jag upp några från ett par helger sedan. Vi var med på ett litet fotoprojekt, därför bär alla svarta plagg (förutom jag då). De röda byxorna älskade jag för övrigt, tyvärr så var de en aningen för tighta. En böjning och mina grandma's hade kommit fram från den spräckta sömmen. (Jag ogillar verkligen ordet "spräckt" - det låter så äckligt).
 
Den senaste tiden har jag antingen jobbat eller hållit på att planera en massa inför framtiden. Vad jag ska hitta på framöver tänker jag skriva när allt blivit mer bestämt, det blir roligare så. Spekulationer är sällan intressanta. På tal om planer så är veckan gå till lite (betoning på detta) jobb, en "föreläsning" och en dag i Stockholm. Jag avslutar veckan med en dag med familjen och en bunt sällskapsspel. Jag kan med andra ord inte klaga!

Skrattattack / Varannan helg-liv

 
 
Jag älskar verkligen skrattattacker! Man ler alltid då, oavsett hur man mår. Fler skratt-klipp från programmet This Morning finns HÄR. Annars är det bara att Youtube:a "Nyhetsmorgon" så får man fler må-bra-klipp.
 
Jag har inte mycket om mig själv att skriva just nu. Jag njuter i skrivande stund av tvådagars ledighet där jag bokstavligen inte gjort något annat än att städa och slappat - så fantastiskt! I helgen jobbar jag men jag har mycket nöjen att se fram emot med. Det är lite så mitt liv ser ut just nu känns det som. Jobba och roa sig.
 
På elva veckor har jag en helg där jag inte bokat in antingen jobb eller nöjen. Och jag är glad att det är så, för vad svårt det är att boka in saker när man jobbar varannan helg! Där man dessutom har en sambo som också jobbar helger ibland. Vi skulle exempelvis bjudas på middag av en familjemedlem till honom. Den bokningen fick vi skjuta upp flera veckor för att båda skulle kunna närvara. (Dessutom på en helg där jag senare såg att E-type hade en spelning i Sundsvall). Det är ett evigt pusslande med andra ord. Jag vet att det är mångas vardag, men jag har varit bortskämd i så många år med att jobba när jag vill, så det känns ovant för min del. Men det är helt klart värt det! Att gå på schema är en av de bästa sakerna som hänt mig.

Fantastisk uppfinning!

 
 
Massoud Hassani växte upp i Afghanistan där han ofta tävlade med sina syskon i öknen med egengjorda "pinn-bollar". Hans mamma flydde senare med honom från landet. Men som vuxen återvände han med sin uppfinning, som liknar de leksaker han gjorde som barn. Det är en Mine Kafon (är osäker vad det heter på svenska) som alltså förflyttas med hjälp av vinden och kostar endast 40 Euro att bygga.
 
För varje mina den åker på så sprängs bara en eller två pinnar, därmed kan den en enda "boll" förstöra tre eller fyra minor innan den behöver bytas ut. Uppfinningen i sig är helt fenomenal, inte bara på grund av syftet med den, utan att den är så pass billig att det inte finns några ursäkter att inte använda sig av den för att skydda människor mot dessa förödande sprängladdningar.

Senaste mobilbilderna


Innan spelkvällen hos bästisen (i mitt senaste loppisfynd).
 
Gofikat som mina kollegor gjorde på min födelsedag.
 

Jag behövde matlådor till jobbet och kände att ugnspannkaka med blåbär och hallon var perfekt!
 
I lördags, när jag firades av kära vänner. (Detta var mitt i natten så jag var bättre fixat när de kom ;). Dessutom har jag en snyggare halskedja som jag inte hittar...)
 
När jag missuppfattade vad "Vallgrav" betydde och gissningarna blev desto mer makabra :D
 
Älsklingssyster i en snapchat-bild :)
 

"Jag följer med och köper ett par flaskor vatten" sa jag. Jo tjena.
 

Jag och en fantastisk kollega.

Firas av mina Flickor

Jag har inte beställt från bolaget på över tio år, men det ska jag definitivt fortsätta med!
 
Kvällen började med hämtmat (jag orkade inte bjuda på hemlagad middag).
 
Rosa Pantern - en av mina favoriter. Dock utan is, utan shaker och med Absolut Vanilla istället för vanlig vodka. Det smakade gott ändå! 
 
 
 
 
Presenter av Malin(Cupcake-plåster, jordgubbsbubbel samt ett presentkort som jag ska lägga på ett nytt sällskapsspel).
 
Present från Ellen(En mysig filt).
 
Presenter från Bella(Produkter med honung-vanilj-dofter samt en flaska rosé-bubbel).
 
 
Igår firades jag av mina två barndomsvänner och min arbetsbästis. (Att fylla 29 måste ju givetvis innebära tre kalas). Vi drack mousserat, mjölkdrinkar och Mora-Nisse-shots samt spelade spel ("Ryktet går" och "Tjejmiddag"). Jag hade en så otroligt rolig kväll!
 
Dock så måste jag erkänna att min roll som värdinna kanske inte var fläckfri, enligt mig själv alltså. För även om jag såklart är extremt avslappnad med dessa tjejer så blir jag ändå omedveten lite stressad. Jag vill att de ska trivas och då blir det nästan en motsatt effekt, min hjärna slutar halvt att fungera och stundvis så springer jag bara omkring samt glömmer saker. Tur att min sambo var hemma och hjälpte mig på traven ("du kanske ska bjuda på något att dricka", "vill ni inte ha lite musik?", "du köpte en massa tilltugg - är det inget du vill ta fram?". Nåväl, vi får hoppas att det endast var jag som kände mig värdelös :)
 
Presenterna jag fick var så otroligt genomtänkta! De har verkligen valt gåvor med saker de vet jag att jag älskar; som zebramönster, vaniljdofter, sällskapsspel och cupcake-motiv. Och vin, såklart! :). Jag kände mig minst sagt bortskämd.

Jag ska få se Céline Dion!

Finns två av mina största idoler på en och samma bild så väljer jag givetvis den.

 
Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar Céline. Visst har jag andra sönderspelade favoriter som ABBA och E-type. Men hon är definitivt den artist som jag kan flest låtar ifrån. Och det finns nog heller ingen artist vars låtar jag spelat så kontinuerligt och i så många år (på raken alltså).
 
Mina favoritlåtar listade jag i DETTA blogginlägg från 2010. Jag tror faktiskt inte att mycket har förändrats på den fronten.
 
Men jag är ju lite självcentrerad, minst sagt. Det är många tusen människor som ska se den här konserten och jag har ärligt talat tänkt "varför ska den personen dit? Hen kan ju omöjligt tycka om Céline lika mycket som mig?". Sedan får jag påminna mig om att hon är en av våra största världsartister som sålt typ 200 miljoner skivor. Jag är alltså inte ensam om att tycka om henne och bör därför sluta ta patent på att vara ett fan. Fy på mig!
 
Roligast av allt är att det är jag och syster som ska dit. Det är inte bara "halva grejen" utan mer än så :). Hon var för övrigt på Célines förra konsert i Sverige (2008) och jag minns fortfarande känslan när hon ringde mig därifrån. Jag vet precis vilken gata jag gick på i Sundsvall, och hur jag gick där med världens leende och ihärdiga gåshudattacker. Då kan jag tänka mig hur det är att vara på plats och höra hennes röst!
 
Ni skulle förresten känt våra pulsar när vi skulle boka dessa biljetter idag, jösses! Vi var båda på jobbet och ingen av oss hade en lång rast utan vi skulle göra detta så snabbt som möjligt. Även för att biljetterna inte skulle bli slutsålda, såklart. Så vi satt där på varsitt håll (med telefonkontakt) när jag plötsligt får upp att det är min tur i kön. Jag trycker i vilka biljetter vi vill ha jättefort och sedan vägrar sidan acceptera mitt kontokort, gång på gång. Tack och lov för att syster hade sitt så att jag kunde skriva ner hennes siffror - för då gick det!

Frostbiten ❄

 
 
 
 
 
 
Häromdagen stod jag i trädgården och förevigade frosten. Jag älskar verkligen mitt nya objektiv! Jag behöver knappt röra på mig för att få bra närbilder långt borta. Vilket för övrigt min Gear Fit 2 inte riktigt gillar. Ligger jag och drar mig i sängen så blir den sur, vibrerar och skriver att jag ska "upp och hoppa". Å andra sidan så peppar den mig när jag promenerar med texter som "bra tempo!" och "fortsätt så!". Så jag förlåter den.
 
Gårdagen (och dagen) bestod av att jobba bland män vilket känns helt surrealistiskt. Vi har nämligen fått godkännande till att förnya ett par rum i basen, så jag har gått omkring bland både tapetserare, golvläggare och elektriker. (Tacka fan för att det finns en toalett i källaren med andra ord). "Det är bara några brandmän som saknas" som en målare sa. Efter jobbet sov jag på soffan, gjorde en ugnspannkaka med bär samt tittade på mord. Nu ska jag testa Gevalias Cappuccino Daim - det låter för bra för att vara sant.
 
På tal om dryck, igår lärde jag mig hur man beställer hem varor från Systembolaget (killen på mitt ombud dog nog lite av min okunnighet i frågan). Jag beställde, förutom "det gamla vanliga" (rödtjut och bubbel) äntligen en Licor 43 och en vinare som lät riktigt god; Wild Rhubarb Sparkling.

Födelsedagspresenter & Gratulationer

 
Jag fick en extra present av min sambo, nämligen ett par trådlösa hörlurar från Urbanista Boston. De kostar runt 700 kronor om ni också vill kunna dammsuga utan att ha mobilen i byxlinningen (om ni är som mig och aldrig har fickor på hemmabyxorna).
 
 
Av mina kollegor fick jag världens bästa bok ❤. Kan även fungera som hantel då den väger typ ett ton.
 
Av våra föräldrar så fick vi ett varsitt frisörbesök. De var tydliga med att vi inte enbart behövde toppa håret. Jag, som toppar mig en gång per år och snart måste göra det igen, blev lite ambivalent. Är det nu man ska passa på att göra något mer, typ köra en färgning?
 
Jag gav Sara ett stort hund-kalas-vykort som jag pimpade med massa kort på henne och oss.
 
Av Sara fick jag världens vackraste hängsmycke, med två hjärtan som symboliserar oss två. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på den gåvan ❤. Jag sitter med tårar i ögonen just nu, så mycket älskar jag presenten och tanken bakom den.
Hon gav mig även ett nässmycke vilket passar alldeles utmärkt då jag haft min i alltför många år.
 
Jag och Dan gav syster ett presentkort. Perfekt när man absolut inte vet vad man ska köpa. Jag gillar för övrigt min dikt ("Nu när du kommit hem från Prag, och spenderat hela reskassan under ett dimmigt pilsnerrus, så kan det vara trevligt med ett bidrag, till att köpa en kräkfri blus. (Jag tyckte att jag var jätterolig där).
 
 
För att fylla något så ojämnt som 29 (fast det är åtminstone är primtal som vår kära far påminde oss om) så blev jag oväntat mycket uppvaktad. Det började som sagt redan vid tolvslaget med sång hos Bella och Don tillsammans med våra nära och kära. På själva födelsedagen så jobbade jag men blev trots det nästan rekordfirad. Det blev allsång med tre olika grattis-låtar från våra boenden, jag fick även en superpresent, egengjorda semlor till fika och många kramar. Till middag beställde jag för övrigt sushi - men absoluta favoriträtt.
 
Sedan, med risk för att hålla ett tacktal som om jag vunnit ett pris, så är jag otroligt smickrad över alla andra som på avstånd gratulerade mig. Mina föräldrar sjunger alltid med högtalartelefon vilket är en riktig höjdpunkt. Samt mina resterande familjemedlemmar som gav mig uppmärksamhet genom både att ringa, skriva och skicka bilder. För att inte tala om Facebook som alltid är en höjdpunkt på dagen! Att få se hur många som lagt tid på att skriva en rad eller två till just mig.
 
Men ska jag vara ärlig så tycker jag om det föregående sättet att uppvakta någon på; alltså genom sms och telefonsamtal. Med risk för att låta som om jag inte uppskattar någon av de andra tillvägasätten. Men det blir mer personligt att inte bara trycka på ikonen "Sofia fyller år idag" (typ).
 
Sist men inte minst (när jag ändå är på gång med mitt tal), så vill jag tacka frugan som lade upp en bild på oss två med en text som gjorde mig väldigt lycklig. Och road! Hon berättade nämligen om den gången, när vi för övrigt redan hade blivit nära vänner, glömde mitt namn, haha!

RSS 2.0