Många år sedan

 
 
Finn fem fel. Eller arton stycken. I brist på andra bilder så tog jag en från Facebooks "Den här dagen". Trots att den inte är så smickrande med det där fult tuperade håret, det konstiga halsbandet, den där prostitutions-tröjan, den där halternäck-bh:n, med det svullna fejset, osv, osv. Detta var för sju år sedan (enligt FB, borde tagits tidigare dock?) när jag skulle på en studentskiva.
 
På den tiden gillade jag att klä mig som en vandrande p-rulle. Man skulle framhäva det man var nöjd med tänkte jag och satte på mig ett skärp till kjol och en urringning till naveln. Idag känner jag mig typ naken om jag har leggings på mig, och urringat är otänkbart. Jag vet att jag aldrig varit en fashionista men jag är oerhört tacksam att jag gått från "hej kom och ta mig" till "hej kom och hjälp mig".
 
Nu ska jag fortsätta göra klar min mans middag (det kan han ju givetvis göra själv men jag tror att han uppskattar sådant när han åker till jobbet vid 05:00). Sedan ska jag handla och jobba (12:30-21:30). Gårdagens jobb gick såklart bra, trots min nervositet.

Storebrors fotoutställning

Foto: källa
 
 
Min bror har valt ut en hundradel av sina 1000 bilder från sin tid i Mali och ska ställa ut dom nästa vecka. Har ni vägarna förbi Uppsala så besök gärna Fredens hus för att se olika utställningar i temat fred och människorättsfrågor. Jag själv dyker upp på tisdag den 5/4 för lite vernissage (och fri inträde). Detta hålls mellan klockan 15:00 och 18:00 (innan han drar iväg då han är kursledare i kreativt skrivande, för att göra ännu mer reklam om Adam så finns hans kurser på Medborgarskolan HÄR).
 
Ni kan också se hans bilder på söndag den 10 april klockan 14:00 om ni är intresserade av ett seminarium om situationen och de mänskliga rättigheterna i Mali.
 
Jag är så stolt över Adam! Egentligen är jag otroligt stolt över alla mina tre syskon. Det borde mina föräldrar också vara, de lyckades ju ändå med tre av fyra barn ;) Nej, nu var jag taskig mot mig själv. Jag kan faktiskt inte rå för att jag är konstig.
 
Nåväl, nu ska jag trampa iväg till jobbet. Har haft hög puls hela förmiddagen, kanske är mer nervös än vad jag vill tro. Det är väldigt märkligt. Jag ska ju bara vara med på en trevlig middag på en restaurang som ligger fyra minuter från mitt jobb. Jag ska inte åka till Mali liksom (på tal om mannen ovan). Men som sagt, man är väl inte normal i huvudet alla gånger.

Söta djurungar / Morgondagen

 
 
 
 
 
 
 
Jag tänkte göra ett lite roligare inlägg än detta men hann inte göra klart det. Så tills vidare får ni titta på söta djurungar, vem gillar inte det? :) Imorgon väntas en arbetsdag där ett bland annat restaurangbesök står på agendan. Jag blir automatiskt ganska nervös när jag ska göra något annat än det är jag är van vid, just därför tackade jag ja till detta pass. "Utsätter" inte jag mig själv regelbundet för jobbiga saker så går det snabbt utför :) Bara jag är hemma och är sjuk en vecka så är det jobbigt att gå i affären, typ. Men mest tycker jag att det ska bli roligt. Jag har dessutom min arbetskompisbästis med mig så det känns tryggt. Dessutom så går tiden alltid fort när man är ute på något.
 
Men de som har mig på Snapchat lär dock undra om jag bara äter/fikar på mitt jobb. Av självklara anledningar (sekretess och tystnadsplikt) så visar jag ju inte bilder på boenden eller något som har med dom att göra. Så det som blir kvar är typ lunchen eller om vi har något gott fikabröd med oss. Man har lust att skriva på bilderna att "jag gör faktiskt annat på jobbet än äter Findus' Angusbiff!" (Ni måste testa den för övrigt! Den är jättegod för att vara en färdigrätt.)

Presenter från min bonusfamilj

 
 
 
 
 
Det kan finnas fördelar med att jag och frugan träffas så sällan. Som nu när jag fick födelsedagspresenter i efterskott, vem vill inte ha det? :) Jag fick sex stycken glasflaskor med sugrör i en praktisk korg - det var väldigt roligt att få! Lika trevligt var det att höra varför vi fick den, jag kommer inte ihåg exakt vad hon sa, men ungefär att jag och sambon är duktiga med "gästbjudningar". Och att den därför skulle passa perfekt när vi får besök. Det tycker jag med att den är! Tänk att få bjuda på exempelvis citronvatten, drinkar, cider eller juice i en sådan fin flaska :) Jag har tidigare tittat på liknande varianter men snålat ur. Jag älskar när man får sådant man inte vill lägga pengar på själv! För er som också är intresserade av detta fina set så kan jag berätta att sugrören går att diska och använda igen, samt att flaskorna även går att köpa styckvis.
 
Och min pyssliga frudotter gav mig en påskprydnad och en liten gubbe som ligger i en säng. Så söta! Och väldigt fina. Jag vill inte låta hård, men saker som barn gör brukar ibland bli mer charmiga än estetiskt snygga (det hör ju till), men jag måste ändå säga att Melissa lyckats med både och de senaste presenterna hon gett.
Så nu har jag numera något att ställa fram under påsken!
(För att vara extra tydlig: jag hade ställt fram saken även om den hade lyst "hej kom och hjälp mig", så ingen missuppfattar mig och tror att jag är sådan människa som använder barns pyssel som bränsle till kaminen).

Partaj - Alfons & Lotta


 
 
Min arbetskompis visade mig några videoklipp i helgen från programmet Partaj. De är gjorda som trailers för några av Astrid Lindgrens filmer, fast i mer vuxenformat. Minst sagt. Är ni som mig och också missat dom så finns även Pippi Långstrump, Alla Barnen i Bullerbyn, Emil i Lönneberga möter Arga snickaren, med flera. Jag tycker alla var bra! Men måste jag rekommendera endast ett klipp så skulle jag säga Alfons Åberg  - den fick jag verkligen rysningar av!

Mina svagheter

 
 
När jag kom hem i lördags efter en lång arbetsdag så hittade jag detta i kyl och skafferi. Pepsi Max, Ferrero Rocher, Monster och även Risifrutti - allt som jag älskar! Min sambo kan verkligen skämma bort mig.
 
Helgen har varit väldigt trevlig men även väldigt lång. Jag sov i över 13 timmar i natt, så nu ska jag nog klara av kvällens bestyr med. Detta är ett alltså tidsinställt inlägg, i denna stund sjunger jag säkert "Ja må hon leva" för Ellen. Det gjorde jag även igår när hon fyllde år, men tillsammans med övriga personal samt boenden. Trots våra stämmor så verkade hon att uppskatta det! :)

Sundsvall-familjen på besök

 
Även bästisbarnet tycker om min och sambons gosedjur (ingen stor överraskning kanske, men dock).
 
 
 
 
I fredags kom min bonusfamilj på besök, det känns alltid som julafton när dom kommer! Inte bara för att jag får presenter (jag lägger upp vad i ett senare inlägg) utan för det alltid känns så speciellt. Pratar man i telefon så ofta som jag och Johanna gör så blir man nästan lite pirrig när man för en gångs skull ska träffas. Och när man väl ses så blir jag både väldigt glad och avslappnad, och man får tankar som "jag vill inte att den här stunden ska gå över". Precis som julafton alltså.
 
För några veckor sedan, i bilen:
Johanna: Åh, ser du hur dumt lastbilen är parkerad där borta? Hur tänker han egentligen?!"
Melissa: Mamma, varför säger du "han"?
Johanna: Jag vet inte... Det var dumt av mig, förlåt!
 
 
Jag vet inget barn, eller människa över huvudtaget, som är så otroligt hängiven när det kommer till jämnställdhet, HBTQ, människor med svårigheter, osv. Hon har självklart uppfostrats så, men mycket kan även förvåna hennes mamma. Som citatet ovan. Får jag barn så vill jag att dom ska bli som Melissa! Som frågar istället för dömer/glor/skrattar, som vill måla prinsessor med skägg eller regnbågsflaggor, osv.

Glad påsk!

 
 
Så här bra hade vi det på jobbet igår :) Idag fortsätter firandet på jobbet (8-21). Imorgon jobbar jag 7-19 och förträngde att det blir en timme mindre sömn på grund av sommartiden, så bloggar jag inte frenetiskt i helgen så vet ni. Då ligger jag och dreglar med en öppen mun på 13 cm (mer allvar än skämt faktiskt). 
 
 
Jag hoppas att ni får en mysig helg med mycket kärlek, choklad och champinjoner! (Jag ville ha ett tredje ord med skje-ljud, därav min dåliga improvisation)

Stroganoff / Taskiga Google

 
 
Det blev ingen bild på en familje-idyll idag, dock en blivande korvstrofanoff. Det måste ju vara hur spännande som helst för er att se! Som vanligt så använder jag chilismak både när det kommer till krossade tomater och Crème Fraiche, det är perfekt eftersom jag inte är duktig på kryddor. Det blir lite sting men det tar inte över smakerna, speciellt inte om man har en del matlagningsgrädde till. Det är som jag nämnt tidigare samma ingredienser som jag har till min köttfärssås.
 
Idag har jag mest vilat, både på grund av huvudvärk och trötthet. Tog en cykeltur till affären med, underbart att kunna göra det utan att riskera att halka. Jag borde egentligen använda cykelhjälm (speciellt då jag trampar på i 130 hm/h), men jag är inte tillräckligt smart för det. Det är idiotiskt att känna att det är pinsamt att vilja skydda huvudet/hjärnan.
 
Visst lade jag aldrig upp min Google-sökning när jag letade efter en zebramönstrad hjälm? Jag tycker att dom var taskiga!
 

Paint ❤

 

Det är ingen nyhet att jag älskar Paint. Men idag var det första gången på länge som jag använde det till något annat än en jag-har-inget-liv-aktivitet (kollage framförallt). Idag har jag nämligen gjort ett tydligt schema om vilka 8 rader i sommar som jag kan lägga en intresseanmälan på. Jag insåg dock ganska snabbt att det nästan är omöjligt för mig att välja vilka dagar jag vill ha eftersom natt-passen inte kommit in ännu.
 
Jag är ju numera den vikarien som arbetat längst på mitt jobb (skriver jag som att jag skryter, det kan ju bero på att ingen vill ha mig anställd;)). Jag är även "huvudvikarie" när det gäller nätter. Och då nattpass alltid är svårast att tillsätta så är det bäst för både mig och min arbetsplats om jag prioriterar dom. Men jag ska som sagt inte bara ha nätter i sommar som jag hade för två år sedan. Utan troligtvis en persons semesterperiod.
 
Det är makalöst hur extremt intressanta inlägg jag kan göra. Jag ber om ursäkt för det. Imorgon kanske jag har mer fantasi. Om inte så är det möjligt att jag flyttar min bleka rumpa från soffan och hälsar på mina föräldrar och bror. Jag älskar att lägga upp familje-idyll-bilder. Vi verkar vara så normala då. Nej, det sista var faktiskt inte på allvar. Är det något som jag stör mig på är dom som säger hur galna deras familjer är. Det är väl mer ovanligt med en sansad familj som är fri från galenskap och besynnerliga egenskaper? Det är som jag brukar säga; de som oftast nämner hur galna de är, det är dom som oftast inte är de minsta tokiga/roliga. Åtminstone inte i jämförelse med de som är crazy i tystnad.

Enkla påskdekorationer till mat och bak

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu när det är påsktider så tänkte jag passa på att lägga upp några idéer på cupcakes, tårtor, kakor och liknande med det temat. Det finns ju givetvis tusen gånger mer avancerade dekorationer, men jag vill hoppas att ni är i samma nivå som mig på det temat (helt värdelös alltså). Själv jobbar jag som sagt under hela påsken men det blir nog en del påskmat och pyssel med våra boenden.
Men arbetar man inte i helgen så kan jag tänka mig att detta är jätteroligt att bjuda på! Vem uppskattar inte ätbara harar? Men framförallt barn skulle nog tycka om pyssel som denna.
 
Men personligen tycker jag att det är viktigt att påminna barnen om varför vi firar påsk. Sanningen är ju långt ifrån godis, harar, påskkärringar och äggmålning. Oavsett om man som förälder är troende så är detta ändå den största helgen under kyrkoåret och det glöms lätt bort varför vi faktiskt firar den. Jag själv ser mig inte som kristen, men jag försöker ändå "visa respekt" med att åtminstone sända en tanke eller två till Jesus. Vissa kanske kan tycka det låter onödigt att tänka på Jesu Kristus lidande, död och uppståndelse som tveksam ateist. Men även om jag tycker om vårt moderna samhälle, så värnar jag om vår historia. Och bor man i en av världens minst religiösa länder så kanske det är extra viktigt att inte glömma bort det?
 
Jag blev verkligen hungrig av dessa bilder så nu blir det att koka en korv eller två (på tal om mitt förra inlägg, hehe). Sedan ska jag göra en liten webutbildning som vi vårdare måste göra samt föra över mobilbilder till datorn (kan inte ens uppdatera en app numera). Annars blir det nog bara att göra min favorithushållssyssla (tvätta) och titta på serier (Johanna tvingar mig som vanligt att se på saker). Sommarens lediga pass är sedan igår tillgängliga så jag ska även gå igenom dom och se när jag kan och vill arbeta. Jag tar nog inte en lika lång "semester" som förra året då jag har lite planer som är väldigt roliga men inte särskilt billiga. Blink, blink ;)
 
 
Med vänlig hälsning, Parantes-missbrukaren

Blottaren

 
För sex år sedan mötte jag på en blottare vilket jag påmindes om idag på Facebook. Det var en ganska intressant upplevelse. Jag vill inte få det att låta som att jag tyckte om händelsen genom att välja ordet "intressant" istället för exempelvis "traumatisk", men allvarligt talat så är det inget jag tänkt på sedan dess. Det spelar säkert roll vart man träffar på en exhibitionist. Får jag välja så ser jag hellre en naken man i en provhytt än på en kvällspromenad tre mil från närmaste civilisation.
 
För det var i en provhytt jag såg honom. Eller den. Jag var på min praktikplats i Sundsvall (Erikshjälpen) och var just då på klädavdelningen. En man kommer fram till mig och är väldigt social. Han ser ut att gilla en lite mer rockig klädstil och vara runt 43 vårar. (Spelar ingen roll men man vill ju ge en målande bild). Efter en stund plockar han på sig ett par jeans och frågar mig om jag inte kan vara smakråd. Han går in i provhytten, ropar efter en stund på mig och jag tittar in i provhytten. Där står han med typ fyra storlekar för små jeans, inga kalsonger och åderpålen fullt synlig. Eller ja, det som inte fick plats i XS-brallorna vill säga. Jag vet inte hur mycket detaljer jag ska ge? Är det för mycket information att berätta att han måste ha gjort något med sig själv innan jag stack in mitt feta huvud? Kanske. Men om ni vill ha en ännu tydligare bild av händelsen så är jag rätt duktig i Paint. Skämt åsido, jag stod inte direkt och stirrade på honom. Eller den. Jag ropade på gud och sprang bak till lagret.
 
Min dag var desto bättre nu sex år senare. Jag fick för det första visa legitimation på snus. Jag är ju tio år äldre än åldersgränsen så det kändes fantastiskt! Dock hade jag inget smink (på tal om bilden jag lade upp i förra inlägget) så det kan ju ha med det att göra. För det andra så tittade jag efter hur mycket jag skulle få tillbaka på skatten och det var mycket. Man ska inte prata pengar har jag hört så jag låter väl bli det. Och för det tredje så fick jag skjuts av syster till jobbet, och hann även umgås en liten stund innan dess.

Att skämta om om en flickas död

 
 
 
Nu måste jag givetvis vara övertydlig och skriva att den sista bilden är långt ifrån min egna åsikt. Dock tycker jag den stämmer in så himla bra på många med fördomar. Jag vet att det är skillnad på att bosätta sig någonstans och att åka på semester, men det är ju tragikkomiskt hur en del hatar människor med ett visst ursprung, men ändå åker till deras hemländer på semester.
 
Jag blev inte glad när jag såg att det finns något som heter The typical Engla. Där man skriver ned Engla-skämt (typ "vad är det som cyklar och cyklar, men aldrig kommer fram?". Det måste vara människor med noll sympati och empati som kommer på en sådan fruktansvärd idé. Hur tänker man sådana gånger? "Ett tragiskt mord på en flicka har skett, undrar hur många skämt jag kan komma på om henne?". Jag finner verkligen inga ord på hur lågt man kan sjunka. Jag hoppas att hennes familj och vänner mot förmodan har sluppit att läsa dessa "skämt" (har aldrig behövt så stora citationstecken som nu).

Polaroid


Allt detta går att hitta på Fuji.se.
 
 
Jag älskar att polaroidkameran börjar bli mer populär igen! Jag själv ägde tyvärr aldrig någon. Jag och Bella försökte en gång i tiden skaffa en på ett rätt besynnerligt sätt när vi var typ elva. Det slutade med att våra föräldrar träffades för att prata allvar med oss. Hur som helst så skulle jag gärna köpa en sådan från Instax Mini eller Polaroid. Det finns ytterligare kameror på samma tema än de jag lagt upp, exempelvis DENNA eller varför inte köra en riktig retro variant som DENNA?
 
Nackdelarna med dessa kameror är enligt mig att bilderna inte blir lika stora som på "den gamla goda tiden". Kamerorna har fotografier på 62x46 mm, måtten inklusive den vita ramen är 86x54 mm (som ett visitkort ungefär). En till nackdel är att en rulle film endast innehåller tio bilder (vilket går på cirka 120 kronor). Samtidigt är det ju det som är charmen, att inte göra som mig och försöka ta rekord i antal bilder per minut.
Kamerorna har automatisk blixt och fokus, en del har valmöjligheter som molnighet, sol, och så vidare. Även en selfiefunktion.
 
 
På tal om kameror, jag gillar detta "citat":
 
"Jaja, gnäll på att jag är kort. Men tänk på att jag alltid ser er från samma vinkel som ni ser er själva när ni startar framkameran."
 
(Nu är inte jag kort men jag förstår grejen, haha! Finns inget värre än att se sig själv nerifrån. Just därför tycker jag om långa människor då jag får för mig att jag ser smalare ut uppifrån ;))

När man har lyckats med en present

 
 
Det är inte lätt med födelsedagspresenter. Ibland lyckas jag riktigt bra, ibland floppar jag rejält (fråga min sambo). Ibland kör jag bara ett säkert kort och ger pengar (fråga min fru). Och ibland har man bara väldigt tur. Som kaninen jag och Dan skickade till Melissa på hennes 7-årsdag. Jag hade aldrig vågat hoppats på att hon skulle älska den så pass mycket som hon gör. När hon har mått dåligt så vill hon ha "Kaninis" nära (bild 2) och när hon sovit hos sina kompisar så har hen varit med. Kaninis firade idag sin födelsedag (bild 1) eftersom den förra födelsedagen (igår tror jag) bara ledde till tårar, Melissa hann ju inte göra klart födelsedagspresenterna i tid. Det kan vara det gulligaste jag hört. Eller okej, mest komiska kanske.
 
Ni ska jag göra iordning ett tidsinställt inlägg tills imorgon då jag fick ett kvällspass inbokat. I övrigt är det som sagt fredag, lördag, söndag och måndag som är planerade till gruppbostaden. På ett sätt är jag överlycklig (cash is king, eller något) men på ett sätt missat man alltid något när man väljer att jobba under en högtid. Det är inget bestämt, men risken finns att jag missar att träffa ett par nära vänner som dyker upp i grannorten då.
På tal om vänner så blir det en vänskaps-walk ikväll. Det lär behövas efter allt jag ätit och druckit under helgen.

Fredag: Festförberedelser & Födelsedag


Hjärtat är gjort från ett hallonsmakande balsamvinäger från Zeta, väldigt gott!
 

En glass och liite "nam-nam" (som de kallar sitt kapsel-kaffe :))
 
 
 
 
 
I fredags började dagen med en sväng till glasbanken. Det som är nämnvärt är att vi mötte på min sambos ena bror samt blev påbackade av en gubbjävel. Ursäkta min svenska, men står man på en parkering som är allmänt känd för att vara liten och svår, och att man dessutom är uppenbarligen dålig på att backa, då chansar man inte på att man kan backa jättelångt. Dessutom verkade han vara på väg att köra iväg efteråt, tur att min sambo är bra på att "gripa in" när det behövs. Mannens svar var typ "det är inte så att jag ville backa in i din bil". Nej, säkert inte, men vad hjälper det? Hur som helst så blev det bara någon skråma.
 
Sedan åkte jag och kvinnorna i min familj iväg för att handla inför helgens bravader. Det känns som vi var borta i flera timmar, man glömmer hur mycket förberedelser det behövs inför en fest. Efteråt åkte jag och mamma hem för att baka vaniljdrömmar och wienerstänger. Det var jättemysigt! Vi bjöd de närmaste grannarna på kakor och jag fick chansen att se hur en av lägenheterna såg ut. Det är en jättebra gemenskap i deras trappuppgång, jag tror att det beror på att de dels är i ungefär samma ålder, dels så är ju huset nytt så alla flyttade in precis samtidigt.
 
När jag kom hem på kvällskvisten så var två av min sambos syskon där (inte han vi mötte i Öregrund, dom är med andra ord en stor syskonskara). Samt hans systers man som fyllde 65 år den dagen. Det var jätteroligt att få fira honom! Lika trevligt var det självklart att få umgås med hans syster (som för övrigt varit min dagmamma) och hans bror.

Födelsedagskort

 
 
 
 
Jag beställde hem ett födelsedagskort från Ifolie.se vilket jag starkt rekommenderar. Det är perfekt att kunna köpa bokstavligen ett kort, då man inte alltid vill ha flera stycken. Samtidigt så är det frakten som kostar, så vill man skicka hem många så är väl det bra.
Variationerna av utformningen är många och det är simpelt att ordna text och bilder. Själv valde jag ett par bilder från en av hans resor samt flera från hans barndom.

Grattis storebror på 30-årsdagen! ♕

 
 
Jag behöver väl inte nämnda vem som köpt ballongerna (eller för den delen Adams kalas-accessoarer) :)
 
En flaska rom från "Ron de Jemery" (ni vet "vuxenskådisen" - haha!).
 
Vi hade gjort upp att alla som kom dit skulle ge honom strumpor och kalsonger :D Jag tror inte att min bror behöver köpa underkläder på ett tag.
 
Dags för lek!
 
Fantastiskt gott! (Majskolven flög dock på bordet tre gånger och golvet en gång, jag gnager nog på den nästa gång).
 
 
Finns det någon bild på mig när jag inte har en hårslinga som är på rymmen? :)
(Jag har på mig mina nya jeans förresten!)
 
Mammas och mina kakor till vänster, en god tårta från Angelicas Mat & Bageri och pappas kaka (med ingredienser som nötter, choklad och whiskey).
 
Älskade föräldrar och syster ♥ ♥ ♥
 
 
 
Musik-tävling på g!
 
 
 
Brorsans barndomsvänner och min barndomsvän
 
 
 
Danssugna människor.
 
Underbar bild!
 
 
Idag fyller min älskade bror 30 år och det firades igår med en överraskningsfest. Min syster har den otroligt fina egenskapen att vilja anordna saker, så även denna gång. Planen var bokstavligen att han skulle åka i ett litet flygplan under förmiddagen, men tyvärr fick det skjutas upp på grund av dåligt väder. Men en fest som heter duga blev i alla fall av! Jag och syster hämtade honom i Uppsala vid 15-tiden, han blev nog lite förundrad. Väl hemma hos vår syster hördes en kör av hans vänner sjunga Ja, må han leva när han kom in - helt fantastiskt! (Lite tråkigt att många av hans vänner inte kunde komma på grund av utlandsvistelser och liknande, men samtidigt var det roligt att så många ändå dykte upp! Många är även jag uppväxt med så det var ett kärt återseende även från mitt håll).
 
Eftermiddagen gick bland annat till lagtävlingar, både ute och inomhus. Det var riktigt välplanerat av värdparet och extremt roligt! (Inte bara för att mitt lag vann, hihi). Efter en otroligt god middag bestående av grillat kött och lite senare en massa gofika, så var jag bokstavligen fullproppad. Men det hindrade inte mig från att dansa järnet på dansgolvet, speciellt när jag fick ha önskelåtar av bland annat E-type. Fronda, ABBA, Feven och andra nostalgiska musikstycken gjorde också att man inte kunde stå still. Väldigt roligt var det även att Emma och Malin dök upp under kvällskvisten :)
 
När klockan var 06:00 på morgonen, det vill säga efter 15 timmars firande, så slutade festen. Jag har nog aldrig varit med om att timmarna gått så fort, men det kanske inte är så konstigt. Med tanke på att det varit så mycket skratt, vimmel, aktiviteter, mat, dans och stoj, så är det inte mer än logiskt att tiden flyger iväg. Det var länge sedan jag hade så himla roligt, och jag är glad att min älskade bror också hade en toppenkväll - det är han minst sagt värd ♥ Det är jättesvårt att sammanfatta så många timmar utan att varken glömma något eller använda mycket text, men jag tror att jag lyckats ganska bra.

Sju år sedan

 
Blond och egen-klippt lugg.
 
 
För sju år sedan var jag på middag med tre av mina forna klasskompisar i Sundsvall (3:an på folkhögskolan). Efteråt gick vi ut, drack öl och såg på Veronica Maggio. (Om jag inte blandar ihop det tillfället med något annat). Det hade varit kul med en återträff någon gång, likaså med behandlingsassisten-klassen. 
 
På tal om återträff så skickade jag häromdagen en del bilder från Skärplinge-tiden till ett par tjejer jag bodde ihop med. Då kom en reunion på tal, vilket var en riktigt rolig idé! Nu tror jag tyvärr att det är ett initiativ som kommer att rinna ut i sanden, men det hade som sagt varit trevligt nu när det ändå gått runt åtta (!) år sen vi bodde ihop ute på landet. Hur det än blir så ska jag och min forna sambo Linn träffas, det duger självklart mer än väl för mig :)
 
Men att prata gamla minnen är ju en av mina favorithobbys, och minnen därifrån har jag miljoner av. Just då kanske jag inte tyckte att livet var så händelserikt, men nu efteråt ser jag på det helt annorlunda. Varje dag var det något som sades, något som gjordes eller något jag tänkte som fortfarande finns kvar i mitt minne. Samtidigt så försöker jag inte att försköna månaderna där, vilket jag lätt gör. Jag har fått, även om det gått flera år, ågren över att jag valde att flytta därifrån så "tidigt" (tanken var att jag skulle bo där i 2-3 år). Undrat om jag hade varit starkare som person i så fall.
 
Det låter kanske fånigt, men på något vis så fick jag ett "avslut" av att prata med tjejerna därifrån. Höra att de också saknar den tiden. Jag kan inte förklara varför, men på något vis behövde jag höra att jag inte är ett psyko som känt som jag gjort. Så nu kanske jag vågar gå igenom min gamla dagbok från den tiden utan att få ett mental breakdown ;). Kanske inse att jag inte trivdes så bra som jag trodde, hehe.

Thun's, Päron & Promenad

 
 
 
Dagen började med en tur till Thun's. Jag hittade ännu ett par byxor med hål i skrevet så jag kände ett starkt behov av att köpa nya. Jeans är det värsta jag vet att köpa, förutom bh:ar då möjligtvis. Men jag hittade två par under loppet av tio minuter idag - så jag är nöjd. Hemligheten är väl stretch, de fungerar oavsett om jag har innan-frukost-mage eller när det ser ut som om jag har länsat Kina-thai-buffén. Normala midjor blev det med, så nu behöver jag inte längre visa raggarskåran. Till allas stora besvikelse. Not.
Bilder kommer självfallet framöver, jag säger aldrig nej till att låtsas ha den modellkarriären jag var för oattraktiv för.
 
Efteråt åkte vi hem till mina föräldrar, där beundrade vi deras nya inglasning på deras ena balkong, åt våfflor och drack kaffe. När jag kom hem blev det en spontan promenad med Malin ❤ Det var mycket trevligt och uppskattat! Jag kan dock satsa en hundring på att jag kommer att få träningsvärk imorgon. Min fysik är ju pinsam, bokstavligen. Jag skulle kunna skriva massor av saker här om "aktiviteter" som jag fått träningsvärk av, men jag skäms för mycket för att göra det.
 
Igår jobbade jag för första gången på en vecka, med andra ord är min förkylning nästan helt över. Det var underbart att komma tillbaka. Vi får se när jag får fler dagar, jag vet bara att jag har hela påskhelgen på schemat. Jag gillar kombinationen av att fördriva tiden med att fira något och timpenningen som man får under storhelger.

Minnen / Instängda djur


Jag, Adam & Sara. Vi har fler tomtebilder på oss som jag värdesätter högt, men min favorit är den här bilden eftersom den innehåller alla fyra syskon.
 
 
Vilka minnen! Den randiga soffan som lyste med sitt 80-tal men dolde sina vapen; armstöden. Man förlorade ganska många hjärnceller av att slänga sig i den soffan och krossa (nåja, det kändes så i alla fall) skallen i ful-furut.
 
Och undulaterna! Som typ alla hette Klara av någon anledning. Skämt åsido, men två hette faktiskt det. De andra hette Charlie och Olle. Mina minnen med dom är enbart positiva, men efter att ha lyssnat på kassettband som vår pappa spelade in på oss som små, så förstår jag inte hur vi stod ut. Att vi inte alla hamnade på ett mentalsjukhus är ett under då det var ett jäkla tjatter i bakgrunden av dom små liven. Hur kunde man stå ut med det?
 
Idag hade jag aldrig tänkt tanken att ha husdjur, utöver de som vara "fria i fångenskap". Det är ju ren tortyr att ha exempelvis fåglar i en bur, helt oförmögna att flyga. Nu släppte vi förvisso ut våra i ett stängt rum regelbundet, men det är fortfarande inte okej. Och när jag tänker efter så var vårt marsvin aldrig instängd. Hans bur var alltid öppen men han vågade aldrig gå längre än till sin "säng" bredvid. Men i övrigt så är det ju sjukt hur accepterat det är att stänga in djur i små utrymmen utan att någonsin få röra på sig.

En lista - i brist på annat

1. Bästa frukosten?
Rostat bröd med ägg och "duttad" kaviar, ett glas ananasjuice och två muggar kaffe med mjölk.
 
2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?
Drinkar är godare men det hade varit svårare att undgå vin.
 
3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?
Svart, helt klart. Hade bara behövt slängt typ 3% av garderoben ;)
 
4. Bästa uppfinningen?
Seriöst, kan man bara välja ett alternativ? Jag skulle ha svårt att leva utan glödlampan, penicillinet, det mekaniska uret, olika färdmedel, smärtstillande, telefoner, datorer... Måste jag bara välja en sak så säger jag toaletten. Även om det känns lite töntigt att skriva just den saken efter uppfinningar som penicillinet.
 
5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?
Mod kanske, jag är feg när det kommer att göra nya saker. Jag är även ganska rädd för att säga ifrån ibland då jag inte vill "trampa någon på tårna". Jag tror att det är ganska lätt att köra över mig. Inte bokstavligen alltså. Jag promenerar alltid i typ 76 km/h så ingen hinner det, he he...
 
6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.
Jag tycker om "internationella" namn, namn som innehåller sje-ljud och som gärna är korta och som inte alla ungar heter. Typ Sean eller Aisha. Men jag har inga favoritnamn, förutom Liv då.
Det sista jag skulle vilja ha är ett namn som innehåller uttalet jag hatar mest; th-ljud. Typ Beth.
 
7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?
Det kanske inte är den staden jag helst skulle vilja bosätta mig i men jag hade nog inte gråtit av sorg för det. Jag är för bekväm för att uppleva mer eller mindre grader av "kulturchocker", men just därför hade det säkert varit både nyttigt och lärorikt att bo i Asien i ett par år.
 
8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?
Jag försöker att inte nämna Sundsvall så mycket mer i bloggen, för det kan bidra till missuppfattningar om att jag vantrivs där jag bor nu. Med för att vara extra tydlig: jag skulle aldrig köpa ett hus i en ort jag ogillar. Att bo nära familj, vänner och min arbetsplats som jag trivs så bra på uppskattas otroligt mycket.
 
Men med det sagt så skulle jag som ni redan förstått inte tacka nej till att flytta till Norrland igen, eftersom jag känner mig hemma i även Sundsvall. Staden är lagom stor, har universitetsutbildningar som tilltalar mig och har av självklara skäl fler arbeten. Sist men inte minst så bor ju faktiskt min fru i den staden.
 
Och jag vet hur det är att växa upp i den här lilla orten och vill inte att mina barn ska uppleva det trauma som det faktiskt innebär. Skämt åsido, jag tror inte det finns så mycket bättre platser att vara barn på.
 
9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?
Även om jag älskar att lyssna på musik och sjunga falskt till tonerna av Céline Dion eller för den delen låtsas vara Nana Hedin bakom E-type, så gör jag det ganska sällan. TV är däremot något som jag tittar på (alltför) ofta, både i vardagsrummet och sovrummet. Så det hade varit jobbigt att vara utan. Palla skaffa ett intresse liksom.
 
10. Vilken film såg du senast?
The Boy. Skräck är ju som bekant min favoritgenre, annars så är jag svag för parodier.
 
11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?
Frisör, jag tycker verkligen att det är jättetrist att hålla på med hår. Vaxning skulle jag däremot vilja jobba med, men det är ju en annan sak. Lärare skulle jag inte heller vilja vara, framförallt på förskolor eller i högstadieklasser. Men jag beundrar de som har det som sysselsättning.
 
12. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?
Solkräm, alltför få människor tänker på riskerna att bränna sig. Och även om man struntar i rynkor, sveda, cancer och sådant, vem vill att den brännan man får (efter tomato-fejs-perioden) flagnar bort på typ två dagar?
 
13. Vilka är dina 5 favoritbloggar?
Natacha Peyres (eller Elena Belle som hon nu kallas då hennes manager tyckte det skulle slå igenom bättre) blogg uppdateras typ aldrig längre, även om det ska vara på g. Det är nog den enda jag numera brukar gå in på regelbundet. Annars är det läsare som dyker upp på min blogg eller Johannas även hon borde uppdatera oftare ;)
 
14. Vem känner dig bäst och varför?
Mina närmaste vänner och syster känner mig alla väldigt bra. Men Johanna är den som känner mig bäst, främst av den logiska anledningen att vi pratar så ofta och mycket. Många gånger är hon min psykolog då hon är en otroligt bra lyssnare och problemlösare, mycket på grund av att hon helt enkelt har den personligheten, men även för att hon och jag är extremt lika. Vi delar många känslor och rädslor och har därmed en enormt stor förståelse för varandras tankar.
 
15. Vad står på din shoppinglista till sommaren?
Mina byxor sprack i grenen häromdagen. Mycket märkligt då jag bara haft på mig dom typ varje dag i trettioelva månader. En sommarkappa, några loppis-koppar (att ha efterrätt i), höga glass-skålar och den safirgröna leopardklänningen jag längre tittat på finns också med på listan.
 
16. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?
I något rum där min sambo inte befinner sig. Annars finns det rätt bra promenadstråk här i byn som jag och min rosa mp3-spelare kan gå på.
 
17. Vilket mål jobbar du mot just nu?
Jag har mycket jag borde jobba med men jag har noll karaktär. Hur svårt ska det vara att sluta röka, dra ned på läsken/energidrycken, börja träna och plugga samt laga bättre mat? Tydligen omöjligt om man ska titta på min statistik.
 
18. Vad vill du bli när du blir stor?
När jag var liten drömde jag om att illustrera bokomslag. Har även haft perioder då jag velat starta ett hunddagis (palla) eller bli skådespelare (skulle slå rekordet i antal vinster av Golden Raspberry Award).
 
19. Om du skulle skaffa dig ett nytt yrke, vad skulle det bli?
Jag vill bli en grafisk designer så mycket har inte förändras. Skulle även vilja ha en återkommande krönika i en känd tidning samt en bestseller på CV:t.
 
20. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
De mesta är vice versa, sådant som jag gärna vill berätta för mig som liten. Men kanske att utbildningar är enormt viktiga fast att det känns värdelöst som barn.

Gamla fotografier

Jag, mamma, syster och bror på semester någonstans.
 
Semester på Öland, jag minns fortfarande den resan. Jag lekte sälskötare med mitt Duplo och spelade med sådana där rackets med kardborreband.
 
Tio år gammal och Bella tvingades ta kort på mig när jag kände mig vrålsnygg i det enda par högklackade skor jag ägt. Som för övrigt skulle ha passat även idag, det är sjukt vad fort fötterna växte.
 
Jag (till höger), mina syskon, våra grannpojkar och en jämnårig tjej har vad jag förmodar ett kalas hemma. Och som vanligt måste jag påpeka att det är huset som jag bor i nu. Dock är 80-talstapeterna borta.
 
Kan jag ha den snyggaste formen på huvudet genom tiderna?
 
Jag och brorsan hälsar på djur.
 
Min bror och min syster (jag älskar hennes leende!).
 
Hittade ett album som jag, syrran och Jonna klistrat in bilder i.
Första turen på en häst (10 år) och en leksing i de klassiska jazz-byxorna (12 år).
 
Coolbrud88 med för mörkt puder. Första gången jag saknar mina naturliga ögonbryn.
 

Luggen?! (Detta var nog också kring millenniumskiftet).
 
Smått otäckt leende. Men jag gillar nostalgin jag får av bilden. Dels kläderna som var ett av många köp från Aksara (?) i Uppsala. Och det där smycket runt överarmen som så många hade får icke glömmas! Men hade fler än mig tumringar på den tiden? Jag hoppas det...
 

När jag bodde utanför Skärplinge så hade jag hästar som utsikt.
 
Två personal (eller "vuxna" som vi var tvungna att säga) och två av de andra ungdomarna. Vi åkte alltid iväg när någon "nying" skrevs in men detta var nog en semester som gjordes en gång varje sommar.
 

Förkylningen är densamma och mannen jobbar hela dagen, så därför känns det som ett ypperligt tillfälle att gräva ned sig i fotoalbum. Och stundvis dö av skrattkramper, det är synd att jag har gränser över vad man kan lägga upp på bloggen. I övrigt så är det inte mycket action i dagens planer. Har inte ens några fler album att titta i vad jag vet. Vad ska göra om man inte kan leva på gamla minnen? Leva i nuet?! Nej, fy fan.

Favorit-Tvål

 
 
Family Fresh Creamy Berry är min nya favorit-duschcrème. Jag älskar verkligen dofter av bär i hygienartiklar, och denna luktar verkligen hallon! (Jag gick upp precis för att få en mer specificerad beskrivning lik en vinprovare, men glömde att jag har noll förmåga att känna lukter). Den kostar cirka 30 kronor i affären.
 
På tal om bär så somnade jag nyss på soffan och drömde att jag åt blåbärsbakelser och blåbärstårtor. Jag blev rentutav förbannad när jag vaknade utan dom. Tröståt Risifrutti och mumlade svordomar istället. Kom plötsligt på att jag har hallon i frysen, spisvärmda hallon på glass är ju fantastiskt gott! Jag tänker alltid på Adam & Eva då. Kanske ska göra iordning lite kvällssnack, det är ändå ett mord som börjar snart. Jag har inte sett ett enda dödsfall idag, man måste ju få tips för sin framtida karriär. 

Gamla fotografier (2003-2006)

Suddig bild från uppvisningen. Jag står stadigt på jorden i min pyjamas.
 
Från när jag, syster och pappa åkte till Grekland 2003. (Har inte alls självutlösare på).
 
Syster i Grekland.
 
Hemmafest hos mitt ex, runt 2005 kanske.
 
Jag i mitt dåvarande favoritlinne (hade jag inte tyckt idag) och Robbin.
 
Bella och Don Jag tror att detta kort togs när de nyligen blivit tillsammans, runt 2004?
 

Älskar den här bilden :) Detta är på Cissi och Minny i Luthagen. Lär mig aldrig om det är från Malins 17,- eller 18-årsfirande.
 
Jag och min första pojkvän från en tävling han var med i. Och nu ska han bli pappa, tänk vad tiden går!
 
 
Nakenchock! Jag behöver inte berätta i vilket land detta togs, då blir det tjatigt.
 
Hultsfred 2006.
 
Jag minns att jag efteråt snodde denna dräkt och vi gick sedan och tog fem kronor för en smisk på rumpan. Kan behövts då jag tappade plånboken under den första dagen på festivalen.
 
 Jag har ingen aning om vilka människor jag tagit en bild på, men jag gillar att man ser "Tomteland" i bakgrunden (samt Crilles finger under Robins haka, why liksom?).
 
 
När jag var på Hultsfredsfestivalen så snoddes inte bara min plånbok (jag fick skylla mig själv som lade den på gräset bredvid våra tält), utan även en nästan helt fylld engångskamera. Jag är fortfarande lite deprimerad över det, det hade varit så himla kul att få sett dom bilderna! Och vem tjänar på att lägga pengar på att framkalla 10% kort från sina egna minnen och resten på folk man inte känner? Eller var personen så jäkla korkad att hen trodde att det var en riktig kamera? Det har i och för sig hänt mig en gång. När jag var runt tio år så fick jag en kamera i julklapp, jag var så himla lycklig i flera dagar, tills dom berättade att det var en engångskamera. De fick så dåligt samvete att de köpte en ny till mig.
 
Jag har inte mer att skriva förutom att jag fortfarande är döende i en förkylning. Jag är trött och hängig under dagarna men kan trots det inte sova under nätterna. I natt fick jag lov att gå upp för att sysselsätta mig med en skvallertidning, samtidigt som jag hetsåt glass för att lindra mitt halsont. Jag hoppas att jag blir frisk tills på tisdag, då ska jag jobba och det känns aldrig bra att som vikarie att sjukanmäla sig. Hittills har jag aldrig behövt göra det, peppar, peppar.

H2O® HD / Framtida Gästrummet

 

(Detta rum är långt ifrån klart, det känns nästan jobbigt att lägga upp ett så ofärdigt rum).
 
Tv-shop kan det där med att locka köpare, åtminstone jag vill ha typ allt ifrån Tvins. Vi har funderat i flera år på att skaffa en H20 ångmopp som de brukar sälja därifrån och häromdagen så gjorde vi slag i saken. Fördelen med att vänta länge är att de hinner utveckla produkter så denna variant verkar bättre än den förgående. Ungefär 2 000 kronor lade vi på den men då köpte vi till extra mikrofiberdukar samt ett extraset för fönstertvätt. Men det svider ändå lite i plånboken då städning inte finns på min lista över saker jag älskar att förgylla livet med. Men kanske blir det desto roligare med en ångmopp, vem vet? Hur som helst så kommer givetvis en recension på den när jag tagit mig ur min dödliga förkylning och orkar använda den.
 
Det framtida gästrummet gjorde vi halvt i ordning för en tid sedan. Det är synd att jag aldrig kommer ihåg att ta före-bilder, för det blev verkligen en stor skillnad bara av att flytta sängen. Oavsett vem som bott i rummet tidigare har haft sängen bakom en dörr på andra sidan, en stor synd i inredningsvärlden. Det är för övrigt det rummet som jag ska ha en hundtandsmönstrad fondvägg i, men det känns inte som någon prioritet då jag inte vet när det där rummet skulle kunna användas (i-landsproblem). Vi har för övrigt bara en av den där klockan som finns i bilden, det är nu tredje rummet jag lägger upp med den ståendes mot en vägg. Men vi har alltså ganska svårt att hitta en bra plats för den.

Bonprix: Vår 2016

 
 
Livet är inte lätt när man är förkyld. Man vill helt plötsligt göra allt och träffa alla bara för att man inte orkar eller borde. Så jag har gjort saker som är sådär lagom ansträngande. Tvättat och diskat (älskar maskiner som gör jobbet men får en att känna sig som en duglig hemmafru), startat en sekt, uppfunnit en ny bakelse (Sofias smarriga ister-kaka) och överdoserat energidrycker. Får se vad kvällen har att erbjuda, jag har sett ett par avsnitt av Shameless den senaste veckan och funderar på att se den från början. Den verkar vara både fin och helt sjuk, en kombination som tilltalar mig mycket. Jag har även börjat förstått varför New Girl är så populär, jag gillar verkligen den serien! Fast inget kommer någonsin kunna slå Modern Family, The Middle, Mom eller The Big Bang Theory.

Sjuk

 
 
 
 
Idag vaknade jag med halsont, trodde först det var cancer innan jag även kände mig snorig. Thank god för det alltså. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag blivit en kräft-hypokondriker. Mest bra är det nog, jag hat annars en förmåga att tro att jag är den enda i världen som blir odödlig av ett osunt leverne. Trodde för övrigt även att jag inte skulle bli förkyld då min sambo varit det i nästan en vecka och jag har bara varit sådär slö och gråhudad som jag alltid är. 

Selfies kan leda till döden

Förbudsskyltar i Ryssland.
 
 

Skyltarna efter översättning (lånad härifrån).
 
 
Jag är som ni vet inte emot att selfies (gärna i halvprofil och oftast med min högra ansiktshalva mot kameran, varför variera sig när man vet hur man minst ser ut som en uppstoppad näsapa med en böldsjukdom?). Däremot finns det ju bättre och sämre selfies. Ett exempel på det sistnämnda är när man utsätter sig själv för fara genom att ta en bild på sig själv. För att fortsätta på mitt haj-inlägg för en tid sedan så är det tydligen fler som dör i selfie-relaterade dödsfall än av hajattacker.
 
Det har gått så långt att Ryssland förra året införde skyltar för att uppmärksamma riskerna med att posera på olämpliga platser eller med olämplig "rekvisita". Dock är det inte ryssarna som dör mest av denna moderna dödsorsak, utan indierna som står för hälften av listan på människor som trillat av pinn framför kameran. På tal om listor så har Wikipedia en sida med exempel på "Selfie-related injuries and Deaths".

Kitchen Safe

 
 
 
Detta tycker jag är en simpel men genial uppfinning! En box med en timerfunktion skulle fungera perfekt för en karaktärslös människa som mig. Eller för barn utan tålamod kanske? Kanske sambon man inte har pli på, festprissen till kompisen som gärna kör bil bakfull, kollegorna som vägrar låta bli mobilen på mötet, och så vidare.
Man kan ställa in tiden på allt från en minut upp till tio dagar, den kostar en femhundring och går bland annat att köpa på Coolstuff.se.

Trillingen

 
 
Jag hittade denna bild under "Den här dagen" på Facebook. Det var sju år sedan jag lade upp kortet på Mickan där jag fick många kommentarer om att vi är lika. Jag till och med ifrågasattes varför jag taggat en annan tjej på en bild som föreställer mig. Det är såklart väldigt smickrande att höra, men oftast så ser jag nog mer min syster i henne. Båda är otroligt vackra men häromdagen så råkade jag få det att låta som något helt annat. Sara hade tagit en bild på Mickan som de tyckte var osmickrande varav jag säger "åh, den bilder är ju jättelik dig Sara!". Hur som helst så var det alltså sju år sedan jag började att kalla henne för vår trillingsyster.
 
Såg även att det var sju år sedan som jag gick upp i ottan för att ta bussen/tåget till Sundsvall. För att inte missa alltför mycket av lektionerna så gick jag direkt till skolan med min packning. Det var då som jag, efter en lång rast, såg att jag tappat mina grandma's på klassrumsgolvet när jag tidigare hade öppnat väskan. Hur många som sett dom är fortfarande oklart. Nåväl, jag fick en pojkvän från klassen trots dom. Inte för att det höll mellan oss, om det berodde på mina underbrallor låter jag vara osagt. ;)

Cancer-koll

 
 
Fem nätter och en förmiddag är avklarade och man märker att man inte är ung längre. Jag som alltid brukar skryta om hur optimalt de skiften är för mig var inte lika kaxig förgående vecka. Visst, jag var inte särskilt trött under nätterna men när jag vaknade efter eftermiddagsluren så kände jag mig varken vital eller fertil. Snarare som om jag varit på en whiskeyprovning hos typ Charlie Sheen. Och inget gör en piggare heller, varken två kannor java eller några gram näs-kaffe. Visste ni förresten att mörkrostat kaffe innehåller mindre koffein än mellanrostat? Men det gör mig inget, det är smaken jag gillar. Av samma anledning som att jag dricker Monster.
 
I fredags var jag hos läkaren för att kolla om jag hade hudcancer. Hade det inte varit olämpligt att skratta åt sin patient så hade han säkert gjort det. För den där lilla pricken på benet var, för att citera honom; "något som du bör se som en skönhetsfläck. Den gör dig mer unik, för tänk om vi alla människor såg likadana ut?". Tänk om jag vore mer som honom, som såg varje skavank som något vackert. Nåväl, dom visdomsorden kostade mig 170 kronor men det var det väl värt. För att vara rättvis så berättade han mycket om hudcancer, varningstecken och försökte ta reda på om jag hade en känslig hud eller ej.
 
 
Läkaren: Kan du bli brun eller blir du mest röd?
Jag: Alltså, jag är blek året om men jag har blivit brun en gång, så jag antar att jag kan det? Men jag har tänkt på en sak. Då min pappa är/var rödhårig så kanske jag kan ha ärvt en ökat känslighet för sol?
Läkaren: *tittar på mig utan en min och under en för mig evig tystnad*
Jag: Alltså, jag kan ha tagit hela den här ginger-grejen för långt...
Läkaren: *fortsätter vara tyst*
Jag: Ehm... Det var bara en tanke jag hade... Så, vad'heter'e... Annars då?
 
Jag vet att min fråga kanske inte var jätteintelligent men ingen fråga är väl för dum att svara på?
 
 
På tal om cancer så har jag fått ett flertal kallelser till en gynekologiskt cellprovtagning. Kan de sluta tjata om att få gräva i min köttros liksom. Nej men allvarligt talat så borde jag gjort det för länge sedan. Jag brukar få ett brev runt min födelsedag om detta (grattis liksom...) men jag känner aldrig för att göra det. Som att man vaknar en morgon och tänker "åh, idag skulle jag gärna vilja klä av mig framför en främling, lägga mig i en stol som ser ut som ett tortyrredskap, höra det klassiska "du behöver komma mer nedåt med rumpan" och få en spatel tryckt mot livmodertappen!". Så egentligen borde jag bara ringa och få det gjort, precis som mitt ben utan cancer. Men får jag höra något om att det är bra att jag är så unik där nere så drar jag.

Vårt skolsystem

 

Jag tycker att den här bilden var klockren. Alla människor är olika, det vill säga; alla människor är bra på olika saker, har olika svårigheter och lär sig bäst på olika sätt. Så det bästa vore ju självklart att anpassa så mycket som möjligt efter varje individ istället för att ha exakt samma krav på alla. Det är säkert omöjligt att anpassa sig efter eleverna till 100% men bättre än som det är nu måste det kunna göras.

The Boy


The Boy (2016 - Thriller/Skräck).
 
 
Mitt betyg: 4+

Handling:
Den amerikanska barnflickan Greta får en chock när hon börjar sitt nya jobb hos en brittisk familj. Sonen Brahms är inte som alla andra, han är en docka. När Greta gång på gång bryter mot de strikta regler som familjen satt upp för Brahms skull, så börjar det hända en rad otäcka saker, oförklarliga saker som får henne att tro att dockan är levande.
 
Det bästa med filmen:
Filmen var ovanligt bra och obehaglig för att vara av denna genre. Dockor i sig skrämmer mig inte särskilt mycket men denna gång var ett undantag. En del skrämseleffekter (jag skrämmer väl folket i biosalongen mer än filmen sådana gånger) fanns och jag tycker inte filmen var förutsägbar. Ett måste för alla skräckfantaster! Eller för dom som vill få sömnproblem.
 
Det sämsta med filmen:
Egentligen tycker jag inte något var dåligt i filmen. Oftast brukar dock skräckfilmer vara bra tills slutet, då händer något som förstör hela känslan man byggt upp. Den här gången var ett undantag, filmen var rakt igenom bra. Men OM jag måste säga något så finns det säkert några som tycker filmen kunde slutat annorlunda, vad vet jag.

Middag & Bio med systrarna

 
 
 
 
 
 

(Halva filmen gick för övrigt till att försöka öppna plasten på klubban. Till slut hade jag bara lust att kasta den i närmaste skalle, rusa ut och skrika ut könsord och olika sätt att mörda någon på).
 
 
 
Igår hade jag en fantastisk dag med min tvillingsyster och min sister from another mister. Vi startade eftermiddagen hemma hos sistnämnda, det är alltid extra tydligt hur sällan man tyvärr ses när man märker hur stor hennes pojk blivit. Ännu sötare har han blivit med, hur nu det är möjligt.
 
Några vändor i butiker blev det innan vi gick till vår forna hemstadsdel Luthagen. Där åt vi på tapas på restaurangen Hodja, det blev att sättas på prov då jag lider av ett beslutsångest-syndrom. Men kycklingspett, spenatfyllda piroger och lite skaldjur blev det. En fetaoströra delade vi även på, allt var med andra ord riktigt gott!
 
Efteråt tog gick vi på kvällsbio och såg en skräckis. Jag har fuskat lite med att göra mina film-recensioner så jag skriver inte här vad jag tyckte. Jag måste ju ha något att göra tidsinställda inlägg om då hela min helg kommer att gå åt till att jobba på nätterna och sova på dagarna.

Minnen / Fotografier


Crille och en tjej. Häromdagen försökte vi komma på vem det kunde vara, utan resultat. Det är inte lätt att komma ihåg allt efter en festival.
 
Malin tuperar hår :)
 
Jag konfirmerades i mc-jacka, ful lugg och näspiercing.
 
Bästisar i gräset :)
 
Jag och (Mora-)Johanna vimlar bland andra tältare. Jag ser för övrigt jäkligt sliten ut.
 
Bästis-Bella innan vi skulle iväg på något, oklart vad. Valborg kanske?
 
Jens, Don, Bella och syster när vi spelar fotboll.
 
Bästisarna och forna bästisen på vår bal.
 
Redo för lite kalas på Krutan, tror jag? (I bakgrunden finns för övrigt  mina älskade trapp-tavlor från IKEA som krossades av mitt galna ex, har någon några som dammar så får ni gärna höra av er!).
 
Jag, Malin och de övriga kickboxarna hade en uppvisning. Jag önskar att jag kunde byta outfit samt sluta ha en framåt-med-skötet-hållning.
 
En box Dunavár, lite zebra och en trött men ack så söt Malin i ett tält - mer Hultsfred än så här blir det nog inte.
 
En bästis och en otroligt städad bakgrund.
 
Johanna :) Kan vara på Malins 18-årsdag i Luthagen.
 
Johanna och Zoe :)
 
Det var nog morgonen efter som jag gick vilse när jag skulle hem till vårt tältområde, frågade vakterna om de visste vart "Tomteland" låg och de var mest bekymrade över att jag hade så lite kläder på mig.
 
Hultsfred, snart exakt tio år sedan. Jag hade extremt roligt alla dagar!
 
Trots min olämpliga ställning här så är detta nog en av de snyggaste bilderna på mig, om jag får säga det själv. Lagom blekt hår, lagom brun och tänderna var fortfarande raka och fri från kaffe, vin och nikotin. (Om ni får en hemsk bild framför er nu så kan jag säga att mina tänder idag kanske inte är lika som då, men inte horribla. Min tandläkare trodde exempelvis inte att jag rökte - bara en sådan sak!).
 
 
Jag blev så glad när jag hittade en bunt kort som jag inte sett på år och dagar! Ett par har jag nog faktiskt lagt upp för många år sedan, men de flesta är osedda. Och som vanligt så är det bara att säga till om någon bild ska bort för er som tvingats synas här under både fyllor och bakfyllor. Om ni mot förmodan tycker dessa bilder är trevliga så kommer det fler framöver. Men just nu har jag inte riktigt tid då jag ska fixa mig inför en dejt med mina systrar. Vi ska äta tapas och gå på bio, det har jag längtat efter länge! Det blir väl sista gången man umgås med Mickan som enbarnsmamma :)

Sömnbrist

 

Två nätter på jobbet är avklarade och idag känner jag mig nästan bakfull. Jag kan alltid sova obegränsat mycket när jag jobbar natt vilket är väldigt praktiskt. Och jag lyckades som sagt att sova ett par timmar efter mitt förmiddagspass i måndags, även om jag för den delen knappast var pigg under de tio timmarna jag jobbade sen. Morgonen efter så gjorde jag misstaget att gå upp klockan 11 för att äta frukost med min sambo och sedan kunde jag inte somna om. Efter middagstid så slocknade jag till slut, men ni förstår varför jag känner mig trött idag. När jag kom hem vid 8 i morse så hade jag sovit runt sex timmar på över två dygn. Det är otroligt ovanligt för att vara mig. Nu låter jag väldigt självömkande, men jag måste ändå markera hur noga jag är med att inte berätta för kollegor som byter av en hur trött jag är. Dels så är det underförstått, dels så känns det bara som att man klagar.

Helgen som var

 
 
Lunch på granngatan/hos syster.
 
 
 
 
Kameran var inte riktigt av en prioritet denna helg, på gott och ont. Det är ju bra att leva i nuet och inte terrorisera människor i min omgivning. Samtidigt är det jättetråkigt när jag bara tagit mobilbilder under en hel kväll. Eller när jag verkligen tänkt till och lagt upp efterrätten snyggt, men resulterat ser ut som en infekterad tarm.
 
I fredags var jag som sagt hemma hos min arbetskompis Ellen och hennes sambo. Ett annat par var också där, ett otroligt trevligt sådant dessutom! Vi åt tacos ihop innan grabbarna gjorde annat och vi tjejer byggde pussel. De är otroligt duktiga på det medan en annan säkert fick ihop totalt sju bitar. Men det var väldigt roligt för det! På natten kördes jag hem och mötte sedan upp min sambo och min svåger. De hade av en slump träffats på samma ölhak i Uppsala.
 
I lördags hade jag en vin-dejt med mina bästisar. Jag har av självklara anledningar det alltid roligt med tjejerna, men ärligt talat så var det kanske extra trevligt den gången. Det blir en annan sak att umgås på helger. Och med risk för att glamourisera alkohol, men i lagom mängder så blir det ju knappast tråkigare. Det är svårt att förklara varför, för jag är alltid avslappnad med dom, men de djupa samtalen har en förmåga att bli ännu djupare, samtidigt som humorn vi har nästan kan bli ännu mer tillgänglig. Eller något.
 
Min bror kom som bekant hem från Afrika i helgen. Hur stolt jag än är över vad han åstadkommit och stått ut med för att kunna skriva reportage, så är jag lättad att ha honom hemma i Mellanmjölkens land. Med rätta, tydligen. Jag ska inte skriva om vad han varit med om, men Sverige känns helt plötsligt väldigt tryggt. Samtidigt så har han ju träffat otroligt trevliga människor som alltid ser det som en självklarhet att ge tillbaka. Även om det självklart beror på vart man är och vilka man träffar. Exempelvis så trivdes han överlag bättre i Mali än i Senegal.

RSS 2.0