En del arbetspass och en konstig dröm

 
En av de roligaste bilderna jag sett! (Föreställande Gunilla Persson och hennes mamma om ni mot förmodan har missat Svenska Hollywoodfruar). Det var Johanna som skickade den till mig och gjorde min dag :)
 
 
Idag jobbade jag förmiddag och jag får även hoppa in i natt. Jag ska även jobba natt imorgon, på fredag, lördag och söndag. Samt gå på bio på torsdag och besöka vårdcentralen på fredag. Så denna vecka kommer nog att gå väldigt fort! Men jag ska försöka blogga så gott det går i alla fall, det kliar i mina skrivarfingrar.
 
Men nu ska jag packa min väska (har alltid med mig ett helt skafferi) och börja gå till jobbet. Jag lär behöva den friska promenaden. Tack och lov så lyckades jag dock sova i ett par timmar efter förmiddagspasset. Jag drömde att jag blev fångatagen av en man som jobbade som frisör nära Ullared. Det kändes jättelogiskt.

It's not a hangover, It's wine flu

 
Två glas vin och tre cider räcker tydligen för att bli bakfull i min ålder. Men tack och lov så har jag en syster 30 sekunder härifrån som bjöd på hemgjorda köttbullar, kaffe och efterrätt i förmiddags. En återställare om ett par timmar blir det sista jag behöver.
 
Ni får ursäkta mitt prat om alkohol,  jag dricker ju så sällan att man vill ju passa på att verka vara mer socialt accepterad och cool än vad man egentligen är. Nejdå, det handlar mest om att jag vill berätta om hur jag haft i ett enskilt inlägg med bilder. Något jag inte orkar göra när man mår som en överkörd mask efter en crystal meth-diet.

Humor

 
 
(Tidsinställt inlägg)

I'm blue da ba dee da ba ♪

 
 
Lite kort i ärmarna är den, men dock duger mitt Supermarket-köp för ikväll. Ellen kommer och hämtar upp mig snart innan vi drar och köper tillbehör till en tacos-middag. Så jag lär väl packa ned lite sprit nu så att jag kan bli som folk om ett par timmar. Nejdå, hade jag velat supa till med 95:or på landsbygden så borde jag gjort det när jag var ung. Nu är det för sent. Tur att jag ändå är förståndig och smuttar endast på ett glas luftade vin medan jag förklarar att jag känner toner av både läder och kastanjenötter.

Helgens planer

 
 

Idag åkte jag och mannen till grannorten för att besöka glasbanken. Det händer väldigt sällan eftersom ingen av oss dricker särskilt ofta, men till helgen som kommer behövdes lite goda drycker. Min sambo ska ut med grabbarna, och jag ska träffa Ellen. Det ska bli kul att få se hennes nya hus för första gången. Sedan blir det lite vin och känner vi oss wild and crazy så kanske ett pussel kommer fram. Den sysselsättningen är dock något som jag försöker vara diskret med, man vill ju inte skylta med sina rebelliska sidor.
 
När vi ändå var i Öregrund så passade vi på att fika. Det är tur att vi inte gör det alltför ofta, 200 kronor för två mackor skulle kunna ruinera mig i längden. Men det var det självklart värt, jag älskar både räkor och egentid med mannen.
 
På lördag ska jag och mina bästisar sedan barndomen träffas. Det brukar oftast bli att vi ses på en vardag, så jag ser verkligen fram emot att kunna umgås utan att någon ska upp morgonen efter. Åtminstone till ett arbete, eftersom de båda har barn så är väl sovmornar ett minne blott. Mohaha!
 
Själv har jag varit ovanligt trött igår och idag, det tar väl på krafterna med en tvådagars-arbetsvecka. Men trots det så fixades "mitt rum" igår då det fram till dess varit lite av en samlingsplats med saker/lådor vi inte vet vart vi ska ha dom. Tavlor exempelvis, man vill ju inte bara hamra upp sådant för "bli av med dom". Bilder kommer framöver, jag lovar att jag kommer bli en mer regelbunden bloggare efter helgen :) Jag har till exempel hittade gamla hederliga fotografier, sånt älskar jag att lägga upp. "Titta, jag har faktiskt varit snygg en gång i tiden", typ.
 
Min adrenalinsökande, frilansande, nytänkande brorsa kommer hem från Mali i helgen. Jag ser jättemycket fram emot att höra hur han haft det över en bit sushi. Extra glad är jag att han (förhoppningsvis) är i Sverige när han fyller 30 år nästa månad. Det är stort!

Wordfeud chat

Johanna såg samma dag på Ellen när dom tävlade i just detta ämne, ibland är livet kusligt sammanträffande. 

Sötaste födelsedagsbarnet

 
 
Jag har precis haft en hantverkare här som ordnat en ventilation, vi behöver få en bättre cirkulation i huset. Så nu kan man prata från tv-rummet upp till sovrummet - mycket praktiskt! (Oftast blir det väl snarare opraktiskt men man måste se glaset som halvfullt).
 
Snart kommer mina föräldrar hit för ett ärende. Sedan drar jag till jobbet, tänkte tvinga mig att köra dit då jag fortfarande är livrädd att åka bil själv. Jag jobbar 13-22 så tyvärr hinner jag inte blogga mycket mer än såhär. Men en rolig bild på en valross kan man väl leva på en hel dag? :)

Söta djur

 
 
Jag blev så förbannad över min text om hajarna så jag glömde lägga upp min tio favoritdjur :)
Vilket på ett sätt var tur för nu är jag uppe i tre tidsinställda inlägg, vilken seriös bloggare jag blivit. Det känns extra motiverande då jag har haft lika många läsare de senaste dagarna som jag annars brukar ha på en "bra dag". Och kommentarer dyker upp nu och då med, ni är så snälla!  ❤

Favoritdjur / Hajfenssoppa


Jag vill absolut bli en sengångare i mitt nästa liv
 
 
Min tio-i-topp-lista på däggdjur som jag älskar:
  1. Sengångare
  2. Gris
  3. Elefant
  4. Hund (främst stora, lurviga eller hälsosamt skrynkliga raser).
  5. Schimpans
  6. Marsvin
  7. Kapybara
  8. Björn
  9. Giraff
  10. Valross


Så svårt det är att bara välja tio!
Jag älskar ju uttrar och sjölejon med. Och paddor om groddjur får räknas in. Hajar räknas inte in som däggdjur fast många föder levande ungar, men skulle dom det hade de nog också platsat på listan. Inte för att de är så söta, men för att de är otroligt viktiga för vårt ekosystem, för att de känns som missuppfattade djur som dessutom far riktigt illa på grund av idioter till människor. Det är lite oklart hur många hajar som egentligen dödas av oss (ja, det är "oss" - jag skäms att vara människa), men de flesta siffrorna man läser handlar om 100 miljoner per år. Det är fruktansvärt sorgligt...

Jag vet att jag är lite väl mycket för "öga för öga", men skulle det inte vara en bra idé att straffa alla idioter som skär av hajars fenor för en jäkla soppa, med att också skära av exempelvis deras armar innan man kastar i dom i vattnet. Så får de känna hur hajarna känner det. Eller varför inte sätta fast dom i en stor stenbumling, för det är precis så hajarna känner, de åker bara nedåt tills de dör. Hajarna har funnits i 400 miljoner år men vi människor har sett till att döda 90% av dom bara under de senaste 30 åren.

Och det är värt att nämnas igen; i de flesta fallen på grund av en soppjävel som många (jag har lust att skriva kineser här men denna soppa är nog mer utbredd än så) tror är hälsosam. När sanningen är kvinnor och barn ofta rekommenderas att inte äta haj, då de innehåller mycket kvicksilver. Lägg sedan till väteperoxid som brukar sprutas in i hajfenorna för att de ska få en mer "aptitlig färg". Ja, det låter ju väldigt nyttigt!

 

Det började med söta djur till en hatisk text, här svänger humöret!


När jag får barn...

 
 
13 tankar/åsikter som jag har om jag skulle få barn:
(och varför jag säkert inte kommer att kunna hålla det)
 
 
  1. Att att undvika att ge socker till barnet så länge det går är viktigt, annars är det ett tecken på att man överför sina egna dåliga vanor till ungen. De kan ju faktiskt tycka att en frukt är lika gott, för de vet inget annat.
    (Men när jag väl sitter där och frossar choklad bredvid min broccoli-ätande unge så är det nog svårt att säga nej.)
  2. Jag tänker inte fotografera barnet varje sekund, jag vill vara närvarande utan att vara bakom en kameralins/mobiltelefon.
    (Jag tar typ hundra bilder varje dag, och det ska jag sluta med när jag får ett barn som faktiskt är värt att fotografera?)
  3. Jag tänker inte lägga upp tusen bilder på mitt barn på Instagram, bloggen eller Facebook. De har inte själva valt att få synas där.
    (Sanningen: "åh, han testar ju morotspuré för första gången - det måste jag ju visa alla!")
  4. Får jag en flicka så ska hon inte ha rosa kläder.
    (När dagen kommer: "alltså, den här rosa klänningen med volanger bara måååste hon ha!".)
  5. Mitt barn ska inte döpas till något som finns med i "de vanligaste namnen i Sverige".
    (Men innerst inne så vet jag varför de finns med på listan - jag älskar många av dom!)
  6. Jag tänker vara jättenoga med "Min första år"-boken.
    (Jo tjena, 5% kommer att vara skrivet, resten kommer att skrivas i efterhand eller lämnas tomma).
  7. Mitt barn ska sova i sin egen säng.
    (Det lär bli: det är så mysigt och praktiskt att ha barnet nära!")
  8. Mobiler, surfplattor och mycket Tv-tittande ska inte mitt barn få hålla med om. Jag överlevde min barndom utan det alldeles utmärkt!
    (Tills jag inser hur jäkla skönt det är när man kan sträcka ungen surfplattan när man vill ligga och dra sig. För att inte tala om alla bra program som lär ut siffror, bokstäver och sådant.)
  9. Jag vill inte bara ha ett barn, för jag vet hur underbart det är med syskon.
    (Sanningen är: hur ska jag veta sådant nu? Jag kanske inte kan få fler barn? Eller så kanske jag kräks över tanken att genomgå en till graviditet/förlossning/spädbarnstid?)
  10. Barnet behöver inte mycket leksaker och mjukisdjur. De får uppskatta det de redan äger och har de tröttnat på sina saker så får de använda fantasin till att underhålla sig själv på andra sätt.
    (Jag säger bara en sak; jag köper själv mjukisdjur och leksaker i vuxen ålder, tror jag allvarligt att jag ska sluta med sådant när jag får barn?)
  11. Jag tänker inte bli en sådan som bara pratar om mitt barn jämt. Alla har gått igenom detta sedan begynnelsen, SÅ stor grej är det inte.
    (Jag kommer ändå att prata om: konsistenten på mitt barns avföring och annat som andra tycker är väldigt intressant att veta.)
  12. Mitt barn är 100% mitt ansvar, barnvakt finns inte på världskartan. Och är jag hemma hos någon så är det inte mina bekantas ansvar att hålla koll på ungen.
    (Det kan bli: att arbetstiderna gör det omöjligt att inte be om barnvakt. Och att jag sedan tänker att mina vänner säkert bara tycker det är roligt att få springa efter min unge och få lite egentid med henne/honom.)
  13. Mitt barn är 50% mitt ansvar, barnet har två föräldrar till hjälp. Jag kan lämna huset utan att det måste bli en sådan stor grej.
    (Sanningen: visst, men jag kanske vill vara hemma när han är vaken? Nattningen kanske går smidigare till och pappan till barnet slipper två timmars skrik efter att jag gått. Eller vice versa.)

 

 

Tre saker jag ska lära min barn och som jag inte kommer att ändra mig på:

  1. Att artighet är väldigt viktigt. Du ska säga tack, du ska skaka hand med människor du precis träffat (utan att det blir en plåga, man får självklart vara blyg) och du ska be om ursäkt om du gjort något fel.
  2. Att alla människor är olika. Om mitt barn skrattar åt/tittar snett på en människa så har jag misslyckats som förälder.
  3. Att man ska vara snäll mot alla människor. Men aldrig, aldrig tryckas ned av någon.
 
 
(Detta är ett tidsinställt inlägg då jag jobbar 15-22 idag. Jag vet, det känns chockerande att jag inte är hemma och leker konstnär/bloggerska mer. Nåväl, jag har en kort vecka som innehåller två arbetspass och två tjejdejter).

Att fotografera de döda (känsliga läsare varnas)

 
 Barnen omgavs inte alltid med personer som de älskade, utan saker. Som i detta fall dockor.
 

Detta fotografi är väldigt skickligt gjort. Det mörka bakom hennes nacke är det enda som, med en påminnelse, är ett tecken på att hon är "uppställd".
 

Förr i tiden var man som bekant tvungen att sitta helt stilla en stund innan kortet blev taget. Därför är dottern till paret mindre suddig än vad hennes föräldrar är. (Eftersom hon av förståeliga skäl inte rörde på sig som i sin tur gav oskärpa).
 
 

Det var på den här tiden vanligt att måla tydliga pupiller på den avlidnes ögonlock.
 
 

Ofta höll någon (eller något) upp kroppen, i detta fall ser man handen bakom pojkens huvud.
 

Kort med syskon togs ofta för att visa den bortgångnes plats i familjen, att hen är inräknad.
 
 
Post-mortem-fotografier må vara lite läskiga och vissa tycker kanske att de är rentav bisarra. Men det är verkligen en väldigt vacker tradition som endast gjordes med kärlek och respekt. Under den tiden (mitten på 1800-talet framförallt) var det tyvärr mer en regel än ett undantag att man förlorade en familjemedlem, på så vis blev det mer naturligt än vad vi kanske känner idag. Jag är inte hundra på detta, men jag tror att fotografier endast togs på speciella tillfällen (beroende på hur rik man var), så att hedra sin döda familjemedlem genom att göra ett sista familjefoto med henne/honom tror jag många såg som en självklarhet. Det gjorde säkert deras sorgearbete en smula lättare med, att få ett sista foto på personen de älskade. Eller i alltför många fall; det enda fotot de hade, då plötslig spädbarnsdöd var mycket vanligare under den tiden.
 
Om någon, mot förmodan, vill ses mer foton så är det bara att googla (exempelvis post-mortem photography), det finns hur många som helst. Jag vill inte få det att låta som att jag roas över att titta på bilder på döda människor, jag tycker snarare att det är fascinerande och vackert, (med undantag). Egentligen inte enbart på grund av syftet med bilderna, utan gamla bilder överlag. Jag kan ibland spy av dagens samhälle där miljarder bilder på bokstavligen allt dyker upp på internet. Jag tycker mer om gamla, svartvita fotografier där varje bild hade en tanke bakom. Och ofta med prydliga, vackra människor.  (Eller djur måste jag tillägga, det var även vanligt att ta foton på sina döda husdjur).

Det finns alla sorters människor

 
 
Videon ovan är ett socialt experiment där en man vill se reaktionerna på två olika syften av insamlingar. Jag tänker inte säga så mycket om det då jag tycker ni kan få se detaljerna själva (den är bara cirka 2,5 minuter lång). Men jag tycker att videon både är väldigt chockerande/förvånande men kanske framförallt vacker. Ni kommer att förstå själva vad jag menar när ni ser den.
 
Idag har jag börjat med en ny tavla, det kommer bli en avbild på den HÄR. I grund och botten tycker jag det är tråkigt att kopiera någon annans verk, men i detta fall var både färgerna och motivet perfekta. Få detaljer samt enkla former men ändå lite av en utmaning med skuggningar.
På den andra tavlan så har det tillkommit morötter och en giraff. Bara fantasin sätter gränser, uppenbarligen.

21 Jump Street ❤

 
 Glädjen var stor när jag såg att 21 Jump Street gick på TV igår, jag älskar den filmen! Detta är nog en av de roligaste scenerna, förutom drogscenen då givetvis. Ikväll ska jag nog se tvåan, den är precis lika bra tycker jag.
 
 
På tal om filmer (eller det jag skrev om tidigare, jag har verkligen ingen fantasi) så kommer här en lista på 6 anledningar varför jag är sjukt omodern, tekniskt sätt:
 
 
  1. Jag har aldrig haft Spotify. Jag lyssnar på en rosa, gammal mp3-spelare (utan display) samt Youtube.
  2. Jag har använt Pirate Bay typ tre gånger i mitt liv. Jag har alltid köpt filmer som jag vill se.
  3. Jag fattar inte hur man använder emojis. Det enda jag kan göra är hjärtan, och då måste jag alltid först googla "heart symbol" för att kopiera ett.
  4. När DVD:n kom blev jag irriterad av förändringen och sa att "jag aldrig kommer sluta köpa VHS-filmer!".
  5. Senast jag använde en diskett var 2010.
  6. Jag har haft en surfplatta i ungefär två år. Jag har använt den typ lika många gånger.
 
Ps 1. Nej, jag ska inte streama/ladda ned 22 Jump Street utan jag har precis köpt en hederlig DVD med den.
Ps 2. Ja, jag googlade ett hjärta för rubriken på detta inlägg.
 
 
 
Denna lördag har gått till en sovmorgon och städning. En röd tvätt är även i maskinen och brummar nu (ni vet att jag har en stark rädsla över att blanda färger. Meígma-chróma-fobos har jag döpt den till, då alla fobier verkar härstamma från det grekiska språket. Vilket genombrott. Inte). Det är otroligt skönt att slippa gå ned i en källare för att göra det! Dock så har jag sett tre spindlar i detta hus sedan vi flyttade in, och alla har varit i tvättstugan. Det är ju ironiskt.
 
När jag har fått ett tillräckligt bra samvete så tänkte jag börja att måla igen. Jag funderade på att slänga tavlan åt helvete först. Eller åtminstone hänga upp den på väggen hos någon jag hatar. Men det är lika bra att jag ser den som en övningstavla, att ju fler fel jag gör desto bättre. Skriver jag som att jag skulle vara oberörd över alla fel jag målar. Lite lugnande tabletter mottages tacksamt.
(Jag vet att det är ett jäkla tjat på mig om min nya hobby, jag känner mig som Mitchell i ett avsnitt av Modern Family, men jag kan helt enkelt inte låta bli).

Måla Kyrkor i Träd & Googla Sjukdomar

 
 
 
Vill inte ni också tömma era ögonhålor med ett grillspett när ni ser det jag målat? Men jag får fokusera på att jag faktiskt lärt mig något av dessa misstag. För det första ska jag tänka två gånger innan jag målar dit något, ett mysigt torn på en trädkoja kan uppenbarligen se ut som en ditkastad kyrka. Och jag ska göra bakgrunden helt färdig innan jag får damp och börjar måla något roligare.
 
Jag kan nästan omöjligt rädda denna tavla, men till mitt försvar så är jag långt ifrån klar. Skuggningar, löv, tak och sidan på "kojan" kan göra skillnad. Likaså om jag gör klart fönsterna och dörren (ja, det är en dörr längst ned på stammen. Grow up). Och om jag målar dit något mellan tornet och kojan så kanske det ser mindre kyrkligt ut. Till exempel en blomlåda. Eller ett överkört murveldjur. Vid det här laget så spelar det ingen roll vad jag målar dit, det kan ju knappast bli så mycket värre. Jo kanske när jag målar den där giraffen som jag tänkte ha bredvid trädet. Nu efteråt så inser jag att jag borde välja något mer i min nivå. En igel, typ.
 
Tack och lov så överraskade min sambo mig med nya Canvas panels samt ett bordstaffli. Så jag kan öva hur mycket jag vill utan att känna ångest om man kastar dom sedan. Vilket jag såklart inte siktar på, men med min utdöda talang så vet man inte.
 
Idag ringde jag vårdcentralen för första gången på hundra år. Jag tycker det är rätt äckligt ämne men jag säger det ändå; jag har fått "hudförändringar". Vilket mest stört mig på ett utseendemässigt sätt då jag inte gillar prickar på min kropp. Men inte så pass mycket att jag orkat göra något åt det. Men efter jag solade i Spanien så började det att klia, vilket jag berättade för syster igår som alltså tvingade mig att ringa idag.
 
Jag läste nu på 1177.se att "Malignt melanom (hudcancer) sitter ofta på benen hos kvinnor", och att "Ju tidigare ett melanom opereras bort, desto större är chansen att bli botad." Så det känns ju bra att jag har det på benet, och att det gått flera år utan att jag kollat upp det. Eller för den delen att varje symtom stämmer in.
Nåväl, det är det bästa jag gjort idag i alla fall. Det låter ju rätt tragiskt att misstankar om cancer ska vara dagens höjdpunkt, men ni förstår nog vad jag menar ;)
 
Uppdatering: Googlade precis bilder på detta och känner mig lugnare. Men kanske framförallt äcklad.

Jag älskar Johannas kommentar på detta: "Notis till mig själv: googla inte hudcancer och fettknölar när du äter cheeseballs."

Mobil-missbruk


 
Jag älskar texter som innehåller både humor och en smula sanning. Riktigt sådär illa kanske det inte är för många, inte för mig i varje fall. Men nog sitter jag framför mobiltelefonen oftare än vad jag önskar. Varje gång det blir reklam på tv:n dyker den upp, likaså om jag har tråkigt eller väntar på någon/något. Jag blir stressad av det (även om det är avkopplande i sig att slötitta på saker), men jag gör inget åt det.
 
Jag har dock börjat att försöka att dricka morgonkaffet utan blicken i mobilen. Jag vet att det låter ganska tragiskt att få det att låta som en stor sak, men tyvärr har det gått så långt. Det är otroligt skönt att titta ut genom fönstret, se på alla träd (och ibland rådjur) utanför och fundera på meningen med livet. Inte ha en gamnacke och uppdatera Instagram för fjortonde gången. I Spanien rörde jag knappt mobilen, jag använde ingen app eller social media en enda gång (förutom dagen efter min födelsedag där jag tackade för gratulationerna), det var otroligt befriande. En ganska rolig bild på detta tema finns HÄR. En bekant till mig lade upp den och rubriken lyder "All this technology is making us antisocial".

Morgan Freeman & Skrattattack

 
 
 
Johanna "taggade" mig på en bild på Instagram som hade samma text som den nedersta bilden. Eller, där stod det egentligen Tupac. Men då jag googlade efter den bilden så dök Morgan Freemans namn upp, plus en till rolig text, så jag lät det vara för att få det mer enhetligt. Hur som helst så är igenkänningsfaktorn stor! Den mest ljusa stämman jag får är nog när ett okänt nummer ringer mig. Den mörkaste måste varit när Johannas sambo frågade om hon pratade med en kille i telefon, haha.
 
På tal om roliga saker så fick jag tidigare ikväll den största och kanske längsta skrattattacken på länge. Jag låg och fick fransar (nästan bara volym sattes dit, snyggt!) av min syster medan musik spelades. Just den låten hade ljuva, änglalika instrument som kändes som sammet för öronen. Och när låten började ta slut så gick tonerna långsamt in i en behaglig tystnad. Tills någon jävla fiol börjar spela helt utan förvarning. Jag höll på att skita på mig. Samt dö av skratt. Det gjorde absolut inte saken bättre att jag inte bör skratta när hon ska förlänga mina fransar. Jag har med andra ord haft en underbar eftermiddag! Som dessutom innehöll korvstroganoff samt kaffe och kvällsmacka. Vad mer behöver man ❤

Lättare sagt än gjort

 
 
Mina händer darrade bokstavligen när jag skulle börja att måla. Jag fick påminna mig själv om att jag inte skulle operera någons hjärna, jag skulle bara göra något roligt. Roligt kanske var fel ordval just nu, med risk för att låta pessimistisk, för i bakgrunder händer det inte så mycket. Samtidigt är det ju grunden för hela målningen så det gäller att det blir bra. Vilket jag kanske inte tyckte att det blev.
 
Jag, som i hela mitt liv trott att jag är bäst på perspektiv och ljusförhållanden i bilder, fick hjärnsläpp. Ska gräset vara ljusare eller mörkare längst bort? Hur får man gräset att inte se ut som en vägg? Vart på himlen är det bäst att ljuset kommer? Jag lugnar mig själv med att jag alltid kan bygga på tavlan, det blir nog ett mer djup då.
 
Eftersom den jäkla träkojan alltid dyker upp i mitt huvud när jag funderar på motiv så får det nog bli en sådan. Då får jag med lite natur. Säger jag som något positivt, jag hatar ju naturtavlor. Det är väl bara att inse att jag snart sitter i trädgården och målar av en taggbuske.
 
Dagens planer är att träffa pappa, fylla på fransar samt käka middag hos syster och kanske se en film när jag kommer hem. Jag har några inspelade kvar, igår blev det The Town. Jag såg den hos Bella när den kom för över fem år sedan, så jag hade glömt bort typ allt. Perfekt!
 
 
Påminnelse till mig själv: Köp vaxduk. Och bordsstaffli.

Inspirationsbilder till målning


(Fråga mig inte varför jag lekt "Sofia i 4C" vid bilderna).
 
 
Tanken var från första början att jag skulle måla en jultavla, för blir den inte helt lyckad så är den ju bara uppe en kort tid varje år. Men som ni märker är jag i valet och kvalet angående detta. Vad motivet blir visar sig imorgon, det är lika bra att bara testa sig fram utan att ha så stora krav på sig. Men det är svårt, av många anledningar.
 
Jag vet att detta låter lite taskigt, men jag gillar inte människor som målar tavlor fast dom inte har talang för det. Jag vet också att dom kanske tycker det är jätteroligt och själva är nöjda med resultatet, men för mig svider det i ögonen. Jag vill inte bli en person som målar utan perspektiv, fantasi eller tålamod.
 
Ni kanske inte tror det när ni ser min Paint-skiss här ovan, men är det något jag alltid haft ett sinne för så är det att rita och måla. Jag är så glad att det faktiskt är något jag kan här i livet, därför har jag en press på mig själv att detta ska bli bra.
Mycket mer än så har jag inte att säga gott folk! Nu ska jag titta på mord och äta kaffeglass.

Första steget mot att bli en konstnärssjäl

 
 
Valet mellan akryl och olja blev i slutändan ganska enkelt. Fördelen med akryl är, vad jag läst, att det går fortare att torka, att penslar och verktyg kan rengöras med enbart vatten, det är inte så viktigt vad materialet man målar på består av och lukten är inte lika påtaglig. Dessutom känns det som att det ligger mer arbete bakom oljetavlor, man måste bygga upp bilden istället för att bara kladda på hur man vill. Samtidigt finns det ju fördelar med att måla med olja med, till exempel att lättare få till de färgnyanser man vill. Nuförtiden finns det även vattenlösliga oljefärger som ska vara mer praktiska. Men allt är en smaksak, men jag ska som sagt börja med att testa på akryl. Jag blev jätteglad när jag hittade en start-kit, därmed behövde jag alltså inte köpa något annat en det paketet.
 
Jag köpte även Kaninen som så gärna ville somna, då mitt bästisbarn fyller två år imorgon. Jag tycker presenter till barn är svårt, men kanske framförallt i småbarnsåldern. Jag glömmer bort vart i utvecklingen de är, man vill ju lika ogärna köpa spädbarnssaker lika lite som alldeles för avancerade leksaker. Samtidigt som jag ofta tänker på föräldrarna, man vill inte bara köpa oljuds-maskiner och byggsatser på en miljon bitar som sedan kommer hamna under någons fot. Jag köper oftast kläder eller möjligtvis pussel.
 
Boken beskrivs i alla fall som ett "bästsäljande fenomen som toppat bästsäljarlistor i flera länder, översatt till 40 språk och lovordas av föräldrar världen över." Det låter som ett bra betyg, tycker jag. Själv var mina favoritböcker som barn Babar samt Trasselsudd. Som ungdom läste jag alla böcker ur serierna "Skräckens hus" och "Skräckens sigill", jag var ett fan av det övernaturliga redan på den tiden.

Smart tjej

Hon kan ju syftat på sig själv med, men troligtvis inte...

Att Avsky Akvarell

Prickigt & Rutigt från Mademoiselle R.
 
 
Bloggtorka är bara förnamnet. Sådana gånger blir det oftast ett kollage som läggs upp, hur många som tittar är dock oklart. Jag önskar att någon kunde be mig göra ett kollage på en stil, ett område eller liknande som den personen gillar/vill ha alternativ på. (T.ex. dopgåvor, skinnväskor, lila kjolar, inredning i silver, vad som helst). Annars blir det alltid min smak på kläder/accessoarer/inredning som dyker upp. Och inte för att vara självkritisk men jag tror inte alltid jag är den mest moderna och hippa människan på denna jord. (Bara att jag använder ordet "hipp" säger ju allt).
 
Som ni ser på min tid jag lägger på kollage så rinner jobbdagarna in! Inte. Men det jämnar alltid ut sig, så jag är inte ett dugg orolig. Jag tänker istället ta vara på mina ofrivilligt lediga dagar, imorgon ska jag exempelvis leta konsttillbehör så jag snart kan börja måla. Presentkortet jag fick av min syster lindrar min ångest lite, det är ju en del som måste inhandlas innan jag börjar med mitt skapande. Nåväl, i framtiden kommer jag kunna ta typ tre miljoner per tavla så det är nog lugnt.
 
Jag bör dock kanske lära mig hur man ens målar med olja innan jag tror att jag ska bli nästa Leonardo da Vinci. (Jag hoppar över kursen jag skulle gått på). Eller är det smartare att börja med akryl? Jäklar, vilket livsbeslut... Det enda jag vet att akvarell inte är min grej, det känns både svårt och tråkigt. Dessutom hade jag en gång en kontaktperson som jag inte tyckte om, jag kallade henne för "akvarelltanten". Så omedvetet så ogillar jag nog den målningstekniken just för att det var hennes intresse. Av samma anledning som jag inte tycker om Reebok (HÄR skrev jag om varför). Man är ju bra skadad ibland...
 
Jag tror redan att jag är bäst på att måla som ni märker. Jag började för en tid sedan att planera vilket motiv jag skulle ha på min första tavla. En träkoja skulle finnas med, liksom en sengångare i en hängmatta. En gris skulle sticka en halsduk till en giraff, och små nallar skulle titta ut genom kojans fönster. Seriöst, fattar jag inte själv att det första jag kommer klara av att måla är något som kommer att se ut som en förstoring av en leverfläck? Men det är väl bra att jag tror på mig själv...

På nätterna begår jag brott

 
 
I förrgår hittade jag en liten Alla hjärtans dag-present i brevlådan från syster och svåger, så gulligt! Jag älskar som bekant muppar, och min man är lite av en chokladoman, så det blev en perfekt kombination. Muppar är något jag tänker på dagligen, åtminstone när jag sitter vid datorn. Jag tittar alltid på om något nytt kommit upp på Tradera med dom söta små djuren. Vilket är en del, men jag försöker ha rimliga gränser. En gammal muppleksak i en originalförpackning kan man ibland hitta för en femhundring, en sliten leksak för några tior finns desto oftare. Ingetdera känns bra, för antingen plånboken eller ögonen. 
 
När jag och Johanna pratar i telefon så frågar vi bokstavligen aldrig hur den andra mår. Åtminstone inte de första 40 minuterna, typ. Annars kommer ju det per automatik kan man tycka. Vi kom fram till det idag och insåg båda att vi hade känt oro om den andra frågade "hur mår du?" direkt efter att man sagt hej. Fast det kan ju vara ett tecken på något positivt med, att man inte behöver "komma igång" i samtalet med standardfraser.
 
I natt drömde jag om henne, och att jag misshandlade ett par tjejer - igen. Jag kan inte räkna hur många gånger jag gjort det i mina drömmar. Denna gång så var det ett par tjejer som kom fram till mig på stan och frågade om jag ville prenumerera på väskor. Jag tackade nej med anledningen att jag inte tycker om väskor. Då svarade den ena "nej, vi ser det. Och jag ser även att du har en smutsfärgad jacka". Då brann det för mig. Allt slutade med att jag satte mig på den enas huvud, varav den andra hotade med att göra illa Johanna, då tog jag fram min nyckel och körde in den i hennes handled innan jag sprang iväg. Seriöst, vad är det för del på mig? Please Dr. Phil, help me liksom.

Jag älskar honom!

Från en "yearbook".

Mitt nya avlastningsbord

Den bästa Valentine-presenten; att sin man bygger möbeln åt enSer ni hur exalterad han är?
 
Jag skulle lätt kunna köpa tre stycken till av denna snygga, praktiska möbel.
 
 
FÖRE:
 
 
 
EFTER:
 
 
 
Jag älskar dagar när man med gott samvete kan proppa i sig två stycken vaniljhjärtan :)
 
 
När man har ett badrum som inte renoverats på exakt 40 år så får man göra det bästa av situationen, tills man själv har tid/råd att göra om det. Den nya möbeln gjorde stor skillnad tycker jag! Både då ful-furu-hyllan inte var särskilt fin samt att jag började se ut som en manisk samlare med allt jag ställde där.
 
Mina nästa ändringar ska nog bli att hitta en matchande trä-toalettsits, byta ut toalettrullehållaren och hitta något rött som matchar mattan. Kanske även ta bort hela badrumsskåpet då det inte är praktiskt ovanför handfatet. Tavlorna ska nog bort dom med, eller åtminstone bytas ut. Det är inget större fel på dom, men jag vill gärna ha min egna stil och inte behålla inredningar som är kvar efter mina föräldrar.

Snabbshopping i Uppsala

 
 
 
 
Det är då skillnad på om jag shoppar med syster eller med min sambo. Vad olikheterna är behöver jag väl knappast förklara, det är underförstått. Men ibland kan det vara skönt med snabbturer med, vi kom ändå hem med det jag ville ha. Däremot hade vi även tänkt köpa två sängbord på Jysk, men de vi hade spanat in var minst sagt rangliga. Kan de inte sätta ihop möblerna så att man åtminstone luras att de är bra?
En fluffig kudde som jag spanat in flera gånger nu inköptes, att den matchade både soffan och mattan var mer av en slump. En liten, liten klocka köptes också så både jag och min sambo tycker om att veta vad klockan är överallt i huset.
 
Jag klarar numera inte av badrum utan klockor. Med andra ord; jag klarar inte av någons badrum förutom våra. Jag förstår inte att inte fler har det, för mig är det ingen stress att ständigt se hur klockan går, det är en stress att inte veta hur lång tid jag har på mig tills jag ska gå.
 
Modellen på mina bilder är Bamse på 25 vårar. Hans klippta lugg är en hämnd från min syster efter att jag gjort likadant på hennes Ken-docka. Eller, han var en annan kill-Barbie som hette Björn, eftersom han hade väldigt mycket hår på huvudet. Tills jag blev sur på henne och bokstavligen klippte av allt. Jag har fortfarande ångest över det, men terapi och Zoloft hjälper. Skämt åsido, men nog var det taskigt med tanke på att Bamse snarare blev en "Beautiful bear with bang" och hennes docka gav en mardrömmar. Lådorna han sitter i är för övrigt till avlastningsbordet jag köpte, dom var som gjorda för den! Bilder dyker upp när jag (läs: min man) plockat ihop den.

Yohurtoman

 
 
 
Jag är en riktig yoghurtoman och har sedan jag varit liten även varit galen i müsli. Min pappas egna är kanske favoriten, men i övrigt så äter jag i stort sett bara Frebacos sockerfria variant med frukt och bär. Igår testade jag en grekisk passionsfrukts-yoghurt för första gången. Den var riktig god! Dock kanske jag inte tänker lägga nästan 30 kronor för en liter i fortsättningen, men kanske som en liten dessert? Smulad digestivekex i botten, yoghurt på det och överst passionsfrukt och hallon?

Nej, nu måste jag duscha bort skammen, eller något. Vill ju gärna att min arbetskompisar kan vara nära mig idag, det är en fördel. Detta är för övrigt mitt tredje tidsinställda inlägg idag, tjoho!

Klickat hem från Mixhuset.se

Bokstäver, nyckelring (Audi, så klart) och lite spontanköp av oljefärger.
 

 
Jag har som bekant svårt för väggord och överhuvudtaget citat man aldrig följer. Men nu hamnade jag själv i Carpe Diem-träsket, fast väldigt, väldigt lite. Jag har nämligen beställt hem två svarta bokstäver (ett D och ett S) samt ett et-tecken (&) i färgen vit. Det kan nog bli både fint och gulligt tror jag. Jag funderade på att ta hela våra namn, speciellt då jag är tillsammans med en man som bara skulle ha kostat 105 kronor ;) Men jag tror att det skulle bli för mycket. Förresten, fem av sex i hans syskonskara har namn med tre bokstäver, om ni skulle undra. Jag älskar också korta namn även om jag fortfarande inte övertalat min sambo med namnet Liv. Man kanske ska börja viska det namnet i hans öra på nätterna? Kan leda till ett omedvetet samtycke.
 
När vi sov i Spanien så vaknade min man av att jag klappade honom på huvudet. Då menar jag inte på ett ömt sätt utan som lätta käftsmällar/huvudslag. Jag drömde nämligen att jag använde plastfolie och ville få den tätt emot mitt nybakade bröd. Det finns bättre sätt att vakna på. På tal om att sova alltså, ni vet hur jag är.
 
Imorgon ska jag, om jag inte bokas in på jobb, åka in till Uppsala. Jag är så trött på "mitt" (vi har ett varsitt) badrum och ska inhandla ett avlastningsbord att ha på kortsidan. Före,-och efterbilder kommer givetvis! En förhandstitt kan ni få HÄR.

Kärleksbrev från bästisdottern

 
 
 
Vilken glädje att öppna den reklamfyllda brevlådan och hitta detta brev! Jag började fundera när jag såg stämpeln från Sundsvall. Frugan har ju redan skickat ett grattiskort så jag kände att "nu får det fan räcka med hennes stalking-metoder".  Men det var hennes dotter som hade skrivit! Hon tackade bland annat för presenterna. Mössorna samt chokladen (perfekt att de var från Frost då hennes gudmor Malin också sänt henne saker i det temat) skickade jag iväg, och min sambo hittade världens sötaste mjukis-kanin som vi stoppade ned i paketet.
 
Det var sista gången jag köpte ett frankerat kuvert när jag sänder lätta saker. Allt vägde väl typ ett gram men då kaninen var lite tjock så fick vi ta det största förpackningen dom hade, jag tittade sedan på kvittot och såg att den kostade 95 kronor. Tro mig, den tjejen är värd varenda krona i världen, men det är sista gången jag lägger så mycket pengar för att jag är för lat för att paketera något själv.

Spontan Fika / Leva För Framtiden

 
 ❤
 
 
 
Äntligen fick jag äta en semla! Ellen kom som en räddare i nöden idag med både lunch och fika. Köttfärslimpa, sås, lingonsylt och grönsaker blev det matigare målet, det finns nog inte mycket godare än det! Vi umgicks fram till att hon skulle börja jobba, själv ska jag inte dit förrän imorgon eftermiddag. Det har varit jätteskönt att vara hemma i flera dagar.
 
Men jag lär ju börja skaffa lite mer aktiviteter. Ungefär femtioelva gånger den senaste tiden har jag pratat med Johanna om Malins kommande examen. Jag har planerat vilken klänning jag ska köpa, hur långa mina fransar ska vara och funderat högt om jag ska testa en spraytan innan dess. Jag har redan bestämt mig för att vara chaufför den dagen och frågat henne "vilken parkering tror du är bäst att stå på?". Jag har varit jätteexalterad tills jag inser att det är flera månader kvar och att jag borde chilla lite. Eller ja, ganska mycket. Jag kunde åtminstone börjat med att fråga om jag ens var bjuden, haha!
 
Johanna frågade och jag var tydligen en självklar gäst, vilken jäkla tur! Tänk att komma dit med fransar enda upp till hårfästet, en hudfärg i kulören "diarré efter järntabletter", en leopardmönstrad blåsa och sedan få höra "åh... ehm... jag visste inte att du skulle hit, vad... kul." Vilken ångest.

Morning Moments


Nya mattor


(Jag kunde ha prytt soffan snyggare innan jag fotograferade, nåväl, jag ville främst få med min nya plastorkidé och hunden).
 

Ryamattan kommer från Room, kostar en tusenlapp och är 160x230 cm. Den finns även i grön/vit/grå.
 
En ryamatta med "spännande, etniskt mönster" från Padova. Kostar 1 395 kr och är 200x290 cm. Finns även i grå/svart. (Denna är brun/vit fast det är svårt att se på bilden).
 

En misshandlad bukett tulpaner (de var nog för nära kaminen), en ananas och en amatörfotograf. Som för övrigt bär en hårboll på huvudet då dennes sambo säger att hon är finast så.
 
 
En vecka känns långt när man är ivrig att få hem beställda saker. Men idag kom äntligen tre mattor som vi beställt från Jotex. De köptes för att vi givetvis tyckte att de var fina, men kanske främst av praktiska skäl. Vi har som sagt ganska kalla golv och jag känner mig lite sadistisk när vi bjuder hem gäster och jag känner hur fötterna domnar bort (något överdrivet, men dock). Den tredje mattan har jag inte fotograferat för att jag helt enkelt inte är överförtjust i köket. Men det är en exakt likadan matta som i tvrummet, fast en smal variant. Sedan kanske inte ryamattor är så optimalt/vanligt i kök, men sådant får man faktiskt bestämma själv ;) Dessutom har vi en hall att pryda den med om vi ångrar oss.

Man verkar vara ointelligent när...

 

Jag är medveten om att man kan vara med i Mensa och ändå göra som något av punkterna nedanför, det har inget med intelligens att göra. Utan detta är mer tankar/känslor som jag får av vissa beteenden - helt utan vetenskapliga belägg ;)

 

  • Man skriver slarvigt/överdrivet kortfattat. Istället för att skriva t.ex. "mä" istället för Med, "e" istället för "är", "tkr" istället för tycker, osv. (<-- en accepterad förkortning)
    Jag är otroligt nyfiken vad detta beror på. Är det allvarligt talat lättare att skriva "dt/d" istället för "det"? Borde inte grundorden komma automatiskt? Är det olika beroende på vilken dialekt man har? Jag har ingen aning.
  • Man pratar mycket om vad man gjort i livet. Desto allvarligare ämnen, desto större risk är det att detta stämmer. För enligt mig så är det så här; pratar du med någon du knappt känner om hur din kompis tog en överdos, att du har ADHD och att du var bäst på ditt senaste jobb fast att du fick sparken, då är du är mer eller mindre ointelligent. Dessutom utan några sociala färdigheter över huvud taget. (Ibland kan detta bero på motsatsen, ofta är överintelligenta människor helt utan någon som helst socialt kompetens).
  • Man har "Livets hårda skola" som val på Facebook. Detta handlar inte om att du inte har någon annan skola att skriva där. Eller att du automatiskt är ointelligent för att du haft en jobbig uppväxt/ett jobbigt liv eller för att du har missbrukat. Utan för att du helt enkelt stannat i utvecklingen. Alla vi människor har jobbiga upplevelser i bagaget, men man behöver inte ha sina problem som sin identitet, utan istället ta lärdom av händelserna, växa som person och gå vidare i livet.
  • Man pratar som en tonåring. Människor som ofta säger saker som exempelvis "asså", "typ", "liksom" eller "bah" är antingen väldigt osäkra eller väldigt ointelligenta. Dåligt ordförråd känns egentligen som en dålig ursäkt, bara för att man använder sådana ord så betyder det inte att man inte kan prata som en normal människa.
  • Man har fördomar och/eller mycket märkliga tankar om olika folkgrupper. Höjden på att vara korkad är väl när man drar alla människor över en kam? Typ "alla invandrare är våldtäktsbenägna, kriminella hustrumisshandlare", "alla tiggare sysslar med lurendrejeri", "transsexualism är resultatet av din uppfostran" eller "alla homosexuella killar är feminina/älskar analsex/är attraherade av bokstavligen alla män i världen".

Kopierat från Facebook

 
 
Facebook innehåller 90% skit på ren svenska, men ibland dyker en och en annan rolig bild eller video upp, som dessa två.

När ska du ha barn? När slutar jag röka?

 
 
I brist på andra bilder så lägger jag upp ett par av mina senaste snaps, på tal om de appar & sociala medier jag använder. Sara bjöd på morotskaka under gårdagens arbetspass och idag firar jag semmeldagen med "man tager vad man haver". Jag bjöd förresten den nämnda arbetskompisen på en fika innan vi reste, det är en skam att jag glömt berätta det i bloggen. Vill ju ogärna missa chansen att skryta med att man "still got it". Så det är alltså inte omöjligt att skaffa en ny kompis i vuxen ålder. Allt som behövs är att arbeta ihop under tre år och sedan utnyttja personen till att vara husvakt. Ett litet tips såhär på tisdagskvällen.
 
Jag tänkte ta vara på min lediga dag och pyssla hemma. Hittills har jag pratat med Johanna tre gånger, sett Bella i lekparken med pojkarna och sprungit dit (i pyjamasbyxor) och hälsat, jag har tagit en Céline Dion-promenad till affären, fått eftersvettningar i kassan och sedan vilat i två timmar. Samt kollat på Vetenskapens värld om foster.
 
Några gravida kvinnor läste en barnbok med rim varje dag i två veckor, för att sedan ta en lika lång paus från läsandet. När de sedan började läsa boken igen så sänktes fostrets puls (de blev med andra ord lugna). Om en annan människa läste boken så blev reaktionen likadan så det var inte rösten som spelade roll, däremot så hände inget om boken byttes ut till någon annan. Med andra ord så har de ett bättre minne än vad många kanske tror.
 
På tal om barn, och mina framtida avkommor. Jag får frågan förvånansvärt ofta när det är dags för mig. Vilket absolut inte gör något, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir mer eller mindre obekväm när någon undrar det. (Det beror såklart på vem som frågar). Vad ska man svara liksom? "Jo, jag försöker få barn men det går lite sisådär". "Jag kan inte bli med barn". "Vi planerar att få barn till nästa sommar, men ingen vet det förutom jag och min sambo. Och nu även du". "Jag vill inte ha barn". "Jag vill hellre adoptera". "Jag vill få fast tjänst först". Alla får självklart undra vad de vill, och jag skulle aldrig bli irriterad om någon frågade, men jag själv väljer att aldrig ta upp en sådan potentiellt laddad/känslig fråga. Med undantag av nära vänner då möjligtvis.
 
När jag var liten så ville jag bli en "ung, cool morsa". Jag tänkte aldrig på vad det innebar att få barn, det var åldern man fick det på som räknades. Uppenbarligen har jag ändrat mig då jag numera är en nybliven 28-åring som fortfarande röker (ett annat sätt att säga att jag inte är gravid på). Men det är klart att man påverkas av att många runtomkring en avlar av sig. De flesta av mina nära vänner har barn, jag har syskonbarn, flera av mina ex har barn och jag kan inte räkna hur många före detta nära vänner eller "nära bekanta" som har det. I och med "påverkas" så menar jag att jag känner lite åt båda hållen, ibland känns det som att jag blir avundsjuk över deras söta ungar och mysiga familjeliv, ibland känner jag mig lottad över att inte ha någon ansvar för någon annan än mig själv.
 
På tal om att jag fortfarande röker. Innan Spanien köpte jag nikotin i form av sugtabletter (1 mg) då jag tänkt sluta med dessa dumheter, vilket gick jättebra. Under resan så rökte jag oftast en gång på morgonen och en gång på kvällen, och jag behövde nästan aldrig ta Nicotinell (vilket är sjukt, jag blir annars jättegrinig utan nikotin). Likadant var det förra året när jag var på Irland. Jag intalar mig själv att jag kommer klara av det när jag kommer hem med. Jo tjena, man hinner knappt gå av planet innan man tänder en cancerpinne. Och sedan kommer alla gamla vanor tillbaka. Suck! Nåväl, nu vet jag i alla fall att jag fysiskt sett klarar av att sluta röka. Även om jag hellre vill att det är tvärtom, det psykiska är svårare att bryta.
 
 
Nej, nu får jag sluta fortsätta med mina "på tal om" - jag kommer aldrig kunna sluta skriva annars! Det är som jag precis sa till Johanna; "för att ha så lite liv så har jag väldigt mycket att skriva om".

Bridget Everett

 
 
 
I lördags kväll så fastnade jag av misstag på en stand up-show som visades på Comedy Central. Det var med den vågade, tokroliga Bridget Everett. Den showen innehöll en bra blandning av låtar (hon är sjukt duktig!) och prat, och allt utan någon som helst censur (förutom hennes nipples som var mer framme än gömda). Så är man pryd (läs: normal) så bör man kanske inte se något med henne. Och om man väl gör det så bör man inte göra som mig och få låtarna på huvudet. Man blir måttligt populär om man sjunger "What I gotta do to get that dick in my mouth" eller "She got them tube sock titties, put 'em in the air!" inne i mataffären.
 
 
 
(Nu är jag på jobbet, visst är jag duktig som gör tidsinställda inlägg? *tigger efter beröm*)

Spanien - Mobilbilder

 

Det första vi såg innan vi landade i Spanien var IKEA. Det kändes väldigt exotiskt ;)
 

Underhållning på hotellet; två spanska tjejer sjöng karaoke.
 

Har inte ni också alltid drömt om en handväska med ett motiv som föreställer en toppluvaklädd isbjörn gåendes med tre pandor i en barnvagn? Jag också.
 

I väntan på våra omeletter. Tänk att få det varje morgon!
 
Den japanska spindelkrabban, läskig!
 
Oscar och Maya fick ingenstans utan varandra.
 

Birthdaysgirls.
 
 

Nu finns det inga mer bilder att lägga upp från resan, snyft. Jag kommer nog på fler saker att blogga om! På tal om sådant så är det verkligen skillnad på hur mycket jag delar med mig på sociala medier och liknande. Här är där jag är mest aktiv;
 
  1. Bloggen. Detta är och förblir platsen jag väljer att dela med mig mest av. Dels för att jag tycker det är roligast, jag älskar att skriva lika mycket som att publicera kort, då är bloggen den ultimata platsen att vara på. Och dels så får mina läsare själva välja om de vill ta del av min vardag eller inte.
  2. Snapchat. Nästan lika ofta, om kanske inte oftare, så skickar jag snaps till vänner och bekanta. Då bilderna försvinner så minskar kravet på att det man delar är intressant, vilket är skönt. Ibland vill även jag dela med mig av smörgåsen jag precis gjort.
  3. Instagram. Jag lägger kanske bara upp en bild i månaden, tyvärr. Jag behöver inte åka utomlands för att publicera en snygg bild men jag är som sagt inte den som vill dela med mig av min frukost, även om jag för den delen uppskattar andras vardagsbilder. Och inte för att antyda att jag inte har något liv, men jag har sällan något intressant att ta kort på.
  4. Facebook. Jag är en av de få som fortfarande gör olika album med bilder som jag tagit (mer än mobiluppladdningar alltså). Och jag tittar ibland på flödet för att se vad andra människor gör. Men jag själv skriver nästan aldrig någon status. Förut kunde jag göra det om jag gick på bio, firade någons födelsedag eller liknande, men nu känns inget "värt" att dela, jag skriver knappt om jag är på semester utomlands.
 
Idag skulle jag egentligen gått och träffa min bästismake Don. Tyvärr så fick vår dejt fick skjutas upp på grund av förhinder (dah). Men då jag hade festisar och chokladbollar över så bjöd jag istället in våra grannar (syster och svåger). I övrigt har jag inte gjort mer än att städa och rensa. Blir nog mer av det i veckan då jag inte fått många bokningar, även om sånt brukar ändras.

Naaaw-bild

Det är inte lätt att vara liten, söt och vilse.

Vår födelsedag (Del 3/3)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har jag lagt upp de sista bilderna från digitalkameran, med andra ord så är det bara några ynkliga mobilbilder kvar. Vad ska man blogga om nu när resan börjar bli uttjatad här? Måste man skaffa ett liv? Är jag tvungen att boka en resa just av den anledningen? Det återstår att se.
 
I Spanien så är det, för mig, förvånansvärt få som kan prata engelska. Den självklara anledningarna är att det knappt undervisas i skolan. Sedan så är bokstavligen alla engelska serier dubbat på TV:n. Jag tittade en kväll på The Big Bang Theory och Mom med spanskt tal, det var ganska roligt och intressant! Howards mamma lät exempelvis som en helt vanlig kvinna, hennes röst brukar ju annars bygga upp hela hennes karaktär.
 
Dessutom kan jag tänka mig att då spanska talas av över 400 miljoner människor så kanske många inte känner så stor press att lära sig ett andraspråk. En annan hade ju inte kommit långt med enbart svenska och sitt halvdåliga teckenspråk... Kraven på att kunna engelska när spanjorerna söker ett jobb är inte så stora alla gånger heller beroende på vilket arbete man söker, på hotell bör man helst kunna fler än två språk, men i till exempel en restaurang spelar det mindre roll. Detta trots att väldigt många turister kommer dit.

Presenter / Köp till mig och andra

Dessa vrålsnygga handdukar köpte jag till min syster (ett 4-pack gästhanddukar och ett 2-pack duschhanddukar). Dom går att köpa HÄR (Sara, du behöver inte gå in här och kolla priser;)).
 

Jag älskar födelsedagskortet som jag fick av Sara och Johan! (Som ni kanske förstår).
 

Vi försöker införskaffa minst en magnet från varje plats vi besöker. Det blev dels denna (framför en fin bild på min storebror).
 

Samt de blåa "flipflopsen". Bredvid Irland, South Carolina, Grekland och Thailand. Man måste ju försöka se berest ut.
 

Jag glömde visa den här väskan som jag köpte i Spanien. Den håller redan på att falla isär, men vad gör det när den är röd samt får ens tankar till Maria Montazami?
 

Min kära arbetskompis ställde upp som husvakt medan vi var borta. När jag kom hem så hade hon och min lika gulliga kollega Jenny lämnat en födelsedagspresent (som passar "en ny husägare som älskar zebrarandigt"). Så himla gulligt!
 

Det är svårt att ge presenter med lite tid och fantasi, men ett gulligt salt,-och pepparkar fick Sara (min arbetskompis som sagt, det blev lite rörigt nu)  som tack för att hon tittat till huset.
 

Min ena storebror fyllde år häromdagen och därför hade jag beställt hem kalashattar med motorcyklar på, tyckte dom passade honom perfekt. Dessutom är han nog den enda i världen som fortfarande kan se cool ut i en sådan. Jag lade i några lotter också, som han faktiskt vann lite på.

Vår födelsedag (Del 2/3 - Sea Life)


En elektrisk ål.
 
 

En sköldpaddas söta mage.
 
Det var inte lätt att ta bilder på den.
 
Piraya.
 
 
 
Fikapaus.
 
Oscar och Maya.
 

Matdags.
 

Det ser ut som att uttern håller på att dö men han äter faktiskt.
 

Bästisfika // Presenter


Vackra tulpaner, presentkort och sist men inte minst - en Monster :D
 

Ett ljus, en magnet och en fickspegel/nyckelring/väskdekoration.
 
 
 
I sex veckor har vår trio-medlem Bella varit i Thailand, trevligt för henne men inte lika roligt för oss :) Och vi hann inte träffas innan jag drog till Spanien, så kvällens tjejdejt var minst sagt efterlängtad. Hon hade med sig flera presenter till oss, de var både väldigt fina och passande! En nalle OCH en cup cake känns ju som en perfect match! Och zebran av lika självklara anledningar (som dessutom kom från hennes makes hemort). Ljuset luktade underbart, den kommer absolut att komma till användning. Speciellt då min sambo är en ljusoman.
 
Även Malin känner mig väldigt bra som ni ser :) Dock lär jag få problem när jag ska använda mitt presentkort, vad vill man inte ha på Kicks? (Eller vad behöver man inte därifrån, om ni frågar mig en dålig dag).
Fikat var som vanligt jättetrevligt med mycket skratt och samtalsämnen. Jag förstår dock om Bella hade svårt att sammanfatta över 40 dagar i utlandet, jag klarar inte ens av mina 4.

Spanien / Lawn Bowls


2,5 försening på planet = tid för öl. (Johan köpte öl till oss alla, lägg märke till kontrasten mellan hans glas och Dan's).
 

Jag gillar att jag både fick med ett plan (dessutom med det bolag vi åkte med) och "Stockholm Arlanda".
 
Jag gjorde nog inget annat än åt på planet. (Första gången jag vågade dricka kaffe i luften, bara en sådan sak!)
 

Jag ville få med silverrävarna på bild. (Johan är till höger, därav en mer ungdomlig kalufs)
 
Buffé på mina föräldrars hotell när vi kom fram. Alla i deras grupp var helt lyriska över att dom tagit hit oss. Jag har aldrig känt mig så uttittad, på ett positivt sätt.
 

Frukost; bubbel och färska frukter.
 

Tvättlinor utomlands känns alltid så harmoniskt.
 

En förbudsskylt mot rökning ovanför en plats där man kan aska i. Dubbelt budskap. För övrigt var hissarna katastrofala, man fick vänta i evigheter och när de väl kom så svajade dom.
 

Våra män är redo för lite lawn Bowls. (grass bowl var fel av mig).
 
Vi fick tre banor för oss själva, tack och lov. Skriver varför jag är tacksam längre ned.
 
 

Jag kan inte döma alla spanska sushirestauranger efter en enda, men jag föredrar den "svenska" varianten.

Detta hus fanns nära vårt hotell, trots byggnadsställningar så tyckte jag det var så fint.
 
 
Jag tog endast med denna bild på grund av vårt namn för den; Rape Alley (det är så grovt att det blir roligt). En jättelång trappa som vi gick på en sen kväll och där uppe satt ett gäng vatten(?)pipsrökande ungdomar.
 
 
När vi spelade Lawn Bowls så var vi fruktansvärda. Seniorerna vi beundrat tidigare fick sina klot centimeter ifrån den vita bollen (The Jack som jag sedan lärde mig att den hette). Vi var glada om vi bara kom någon meter ifrån. Så anledningen att jag kände glädje över att ingen annan använde just den planen var att våra klot rullade över hela området, och vi förstod inte varför. Lutning var väl den vanligaste ursäkten vi hade.
 
Tills en man, som stått och tittat på oss från en balkong långt upp på hotellet, kom ned (kom nu ihåg hur lång tid hissarna tog om de ens kom) och frågade om han kunde hjälpa oss. Eller, vi hade snarare inget val. Det måste svidit ordentligt att se oss vara så gräs(hihi)-ligt dåliga. Men han var en jättetrevlig britt som visade oss hur man skulle göra. Kloten är ju asymmetriska och inte runda, så det förklarade en del.

Tidsinställt inlägg

Jag älskade att titta ut på lägenheterna och drömma att jag bodde längst upp i något av husen där bakom (det var häftigare i verkligheten).
 
Jag älskar min nya zebramönstrade tröja!
 
Just nu är jag på jobbet men tänkte att ni kunde få se några bilder i brist på annat. Efter detta inlägg så är alla bilder jag ville lägga upp från systemkameran publicerade, därmed är det "bara" mappen från digitalkameran kvar. Samt några till mobilbilder.
 
På bilderna ser ni bland annat en marknad som jag, syster och våra föräldrar besökte. Jag var lite bakfull men blev sedan bättre och orkade köpa lite saker. (Ett eget inlägg om sådant kommer som sagt framöver). Som jag nämnt tidigare så tyckte jag om att man fick, i de allra flesta fallen, gå i lugn och ro. Jag bokstavligen avskyr när försäljare sliter i en och skriker "good price for you!" i mitt öra.
 
Jag börjar redan drömma mig bort till en till resa. Det kanske blir en veckas sol innan sommaren till något europeiskt land. Jag vill inte vara tråkig och åka till Spanien en fjärde gång, men jag skulle vilja besöka La Palma. Nåväl, man lär väl jobba för att få unna sig en semester. Så jag lär väl lägga mig i soffan nu och ladda inför morgondagen.

Mina köp i Spanien


Jag hade som mål att hitta något med mupparna under resan, utan större förhoppningar. Men när syster gick in i skobutik flydde jag fältet till butiken mittemot och hittade en skål med Kakmonstret på! Så igår invigde jag den med kaffeglass.
 

Jag ville ha en ryggsäck då jag alltid har det till jobbet, plus att jag var rädd att inte få plats med allt i bagaget/handväskan. Jag hittade denna för 13 euro. Vi får se hur länge den håller.
 

Mycket färg och spets samt ett halsband fyndade jag på ett supermarket.
 

"Du kommer älska mig mer när jag bär denna t-shirt" sa jag till Dan som älskar astronomi. "Jag kan inte älska dig mer än vad jag redan gör" svarade han mig. Naaaw! (På tal om älska, priset för denna låg på cirka 35 kronor - love it!)
 

Mitt bästisbarn Melissa fyllde 7 (!!) år i söndags och därför köpte jag en Elsa-mössa, lite Olof-choklad (systers idé) och en lite tjockare mössa till henne. Den sistnämnda var ärligt talat åt mig till en början men jag tror (och framförallt hoppas) att den var ämnad till barn.
 

Äntligen införskaffade jag mig ett par sköna, tunna, mönstrade byxor! Köptes på marknaden för 5 euro.
 

Jag ägde ingen plånbok vilket blev opraktiskt när man i stort sett bara betalar med kontanter utomlands. Köpte en svart-röd variant i läder. Samt ett par snygga handskar då jag endast använder billiga och mer mönstrade saker. Hon jag köpte den av på marknaden var inte särskilt service minded. Hon pratade i telefon under hela köpet och bokstavligen kastade påsen (för liten dessutom) åt mig istället för att lägga i dom eller åtminstone räcka mig den.

Vår födelsedag - Del 1/3

 
 
 
 
 
 
 
 
Min och Saras 28-årsdag var helt fantastisk! Dagen började med den goda frukostbuffén där mousserade viner är en del av utbudet, så självfallet blev det ett glas bubbel till frukost (det var inte den enda gången, you only lives once, eller hur var det?). Efter det tog vi en taxi till Sea Life i Benalmádena. Det var inte mycket att se, men det som fanns var intressant (mer bilder kommer i Del 2). Dan köpte en sköldpadda i mjukisform, jag fick testa rödvin med citronläsk och vi fick spela minigolf så vi trivdes väldigt bra med andra ord.
 
Efter det hade vi tänkt ta en färja, men eftersom den tog två timmar tur och retur och vi hade ett schema att passa, så valde vi istället att åka på en hop on hop off bus. Vi var själva på översta däcket så det var lyxigt! Det roligaste var nog när Sara ett flertal gånger höll på att få ekollon och trädgrenar i huvudet.
Efteråt åt vi lunch på en dyr och alldeles för serviceinriktad restaurang (hatar när personalen inte låter en vara ifred). Men maten var god, det kanske är det viktigaste.
 
Vi promenerade sedan cirka 40 minuter tillbaka till hotellet där vi upptäckte att Sara och jag fått en varsin flaska mousserat av hotellet. Visserligen stod det ett annat namn på hennes lapp och "anniversary" istället för "birthday" på bådas, men dock. Så när våra föräldrar kom förbi hotellrummet senare så drack vi bubbel, satte på oss kalashattar (jag hade fraktat dom från Sverige) och öppnade presenter. Av syster fick jag två presentkort, ett till konstsaker (jag ska börja måla!) och ett till en skönhetsbehandling. Jag blev jätteglad! Av mig fick hon leopardmönstrade handdukar. Yey...
 
Våra föräldrar gav oss en tidsbokning på en varsin massage. Jag var jättenervös eftersom jag aldrig fått det förut, medvetet alltså. Tanken på att en främmande människa knåda mitt ryggfläsk kändes jobbigt. Och hur naken ska man vara? Men det gick jättebra, så jag är glad att jag gjorde det.
 
Dagen innan vår födelsedag hade vi fyra tagit en cappuccino på en restaurang i närheten. Ägaren var otroligt trevlig, lättsam och tillmötesgående. Vi tittade på hans meny och bestämde oss för att gå dit på födelsedagen, han blev glad och lovade oss att göra vår dag speciell. Och det blev den! Han bjöd på en flaska bubbel och en förrätt. Innan vi sedan beställde tapas, totalt fem rätter åt vi. Det var de vackraste och godaste rätterna jag ätit!

Tio saker jag tyckte om med resan

En kvinna ligger i värmen iklädd en toppluva. Jag tar upp kameran, hon tittar upp mot mig, jag tar en bild och sedan låtsas jag ta massa bilder runtom för att minimera skammen (ni vet hur man blir).
 
Hoppas ni ser planet i himlen, det var syftet med kortet.
 
En glad tjej på en shoppingtur. Livskvalitet! (Måste få med det ordet).
 
Supertrion.
 
Alla dessa trappor... Min man är glad ändå!
 

Johan köpte nya Ray-Bans. Snygga!
 
Ingen semester utan minigolf!
 
Jag och det lutande tornet i Pisa.
 
 
På torsdagen åt vi middag på en av restaurangerna nära vårt ("ungdomarnas") hotell.
 

Efteråt hängde vi på vårt hotell och drack drinkar.
 
 

Jag drack en passionsfrukts-mojito - så himla god! Yolo! (Där fick jag in det ordet med).
 
 
Trots ett försenat plan (fransmännen strejkade) så gick allt jättebra dit. Min resfeber försvann totalt dagen vi åkte, så himla skönt! Egentligen behöver jag inte berätta dag för dag vad jag gjorde, för det syns i bilderna som jag kommer lägga upp. Jag kan däremot skriva lite allmänt vad jag tyckte om resan. Och för att ta bort alla negativa känslor som man fick från mitt förra lista så kommer här en mer positiv variant;
 
 
Tio saker jag tyckte om med resan:
  1. Det var lågsäsong och ovanligt varmt väder = Lite folk och mycket sol!
  2. På både planet och hotellet var medelåldern typ 65. Jag som är rädd för ungdomar var glad! Aktiviteterna som gjordes på hotellet var bridge och grass bowling, inte fest och oljud.
  3. Jag lärde mig att stora hotell inte behöver vara dåligt (jag väljer annars bara så små som möjligt).
  4. Frukosten! Alla varianter på bröd, ost, juice, ägg, kaffe, frukt och sådant fanns. Plus hundra saker till.
  5. Torremolinos! Själva orten vi bodde på var perfekt, en lång strand med en lika lång strandpromenad, nära till butiker och restauranger, osv.
  6. Det spanska folket. Visst, det finns undantag, men överlag så är man fri från jobbiga försäljare. Och spanjorerna känns lite som svenskar; inte jätteöppna men väldigt trevliga när man väl får kontakt. Ganska skönt tycker jag.
  7. Hundarna och hälsan! Det känns som typ majoriteten av spanjorerna motionerar och/eller har väldigt väluppfostrade och välvårdade hundar.
  8. Bergen! De höga bergen runtom mig var väldigt vackra och svåra att vänja mig vid.
  9. De manliga flygvärdinnorna. (Detta låter så fel). Men både på ditresan och hemresan så var de otroligt service minded och trevliga. (Tjejerna var desto mindre minnesvärda).
  10. Kombinationen av mat och promenader. Jag har nog aldrig ätit och gått så himla mycket dom där, älskar det! Carpe Diem. (Där fick jag in det med).
 
Sedan finns det med specifika händelser som jag verkligen älskade med resan, bland annat vår födelsedag som var helt fantastisk. Men mer om det kommer framöver! Det är så svårt att sammanfatta fem aktiva dagar (vi stressade inte ihjäl oss men var ändå i gång från morgon till kväll) på korta inlägg, men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Spanien / De som aldrig gratulerar mig

En fin form av insamlande av pengar. Jag gav inte denna man något, men innan gav jag en hemlös herre med en hund några euro. Bilder på hans sandkonst kommer senare.
 

Ett fik vi gick till två gånger. Här testar jag Johans nya solbrillor.
 

Vår utsikt bestod oftast av pensionärer och hav. En underbar kombination.
 
 
Fyrahundra bilder är tagna med kamerorna, och då är inte mobilerna inräknade. Och som vanligt får jag fyrkantiga ögon, mos i huvudet och en hållning som en ostkrok när jag till slut gått igenom alla. Sedan orkar jag inte se en enda bild till eller ännu mindre lägga tid på beskrivningar av dom. Med andra ord så kommer det bättre inlägg framöver.
 
Jag blev inte piggare i huvudet av att innan dess tacka var och en av de som skrivit till mig under födelsedagen på Facebook. Jag vet att man inte behöver göra det, men jag uppskattar givetvis gratulationer väldigt mycket och känner att alla är värda ett personligt tack. Sedan finns det några som jag istället vill göra motsatsen till. Man behöver inte gratulera mig på Facebook för att finnas kvar på min "kompislista". Men det finns flera som jag varit nära vän med back in the days och som jag fortfarande värderar högt, men som inte skrivit ett enda sketet grattis på flera år, det säger en del om hur lite jag faktiskt betyder för dom. Så härmed ska jag lägga mindre tid och energi med att känna så mycket kärlek och nostalgi för de där tjejerna, för jag kommer aldrig få lika mycket tillbaka.

RSS 2.0