Dagens ungdom

 
 
 
Eller dagens minst allmänbildade människor?

Måste köpa!

 
Okej, jag säger detta om mycket men denna gång menar jag det; Jag MÅSTE ha denna t-shirt!
En giraff och en kaffe, kan det bli bättre? Nej precis.
 
Den kostar 149 kronorBonprix.
 

Wanted: Skor

 
 
"Jag har hittills aldrig hittat ett par vanliga ballerinaskor med lite kilklack. Det är helt sjukt att det ska vara så svårt att hitta, det är liksom inget konstigt att vilja ha på ett par skor". Sa jag till Johanna för att sedan, efter fyra minuters letande, hittade dessa. Plus ett par tygskor som jag visserligen skulle vilja ha i andra färger.
Nummer fyra och/eller fem uppifrån ska jag definitivt ha!
Idag gick jag in på Facebook och tittade igenom några människor som fanns under rubriken "Personer du kanske känner", ni vet dom som man har gemensamma vänner med. Där kom det upp två människor som jag haft mer eller mindre kontakt med den senaste tiden, men som alltså nu tagit bort mig. En del av mig tycker inte det är en så stor grej. Jag har många bekanta och självklart uppskattar jag det/dom, men det är mina närmaste vänner som jag inte kan klara mig utan.
 
Men samtidigt finns det en del av mig som tar det rätt personligt. Hade det varit några som man knappt pratat med så visst, men nu är det personer jag haft kontakt med och dessvärre även är tvungen att träffa framöver. Jag ska försöka att inte förstora upp det hela. Jag vet till 110% att jag inte gjort något ont emot dom, så det är snarare deras förlust att förlora en sådan underbar människa som mig ;)
Sist men inte minst såg jag ett tredje bekant ansikte i den listan, nämligen min pappa. Där gick liksom gränsen över vad min självkänsla pallar, haha! (Nejdå, han är bara inte så intresserad av sociala medier).
 
Nåväl, nu har jag (förutom att klagat av mig), städat badrummen, dammsugit och städat köket. Nu ska jag lägga ett par mousserade viner på kylning och rensa min fika-låda. Det känns som om detta kommer att bli en riktigt bra fredag!

Gräsligt värre

 
 
Jag älskar uppdelningen av dagens sysslor; karln klipper gräset och jag dokumenter det hela. Nu har jag (än så länge) fem dagars ledighet vilket känns underbart. Har jobbat lite de två föregående helgerna vilket jag annars aldrig gör, så samvetet är skapligt bra ändå. Förutom Morsdag på söndag så är inget planerat vilket är skönt då resterande helger är helt uppbokade de närmaste tio veckorna.
 
Min dag började hos tandläkaren, jag hade inga anmärkningar förutom de vanliga (att vara extra noga med visdomständerna). Sedan har jag bara pysslat hemma, handlat, pratat med frugan och vilat. Näthandlat presenter har jag också hunnit med. Egentligen skulle jag ta en dygnskryssning nästa vecka för att kolla på E-type, men tyvärr fick jag lov att ställa in det. Men just därför gör det inte så mycket om jag köper lite saker. På tal om pengar så ska jag ta tag i att betala min underbara fackavgifter nu.

The Greatest Speech Ever

 
 
Jag tycker att alla bör lägga fyra minuter av sin tid åt att se denna video, för er som inte sett den. Talet är från filmen The Great Dictator (1940) med Charlie Chaplin och är helt klart i samma klass som "I Have a Dream" med Martin Luther King, Jr. Jag tog ur ett par stycken ur talet nedanför, men som sagt, se hellre filmen. För det är inte bara budskapet som är fantastiskt, han är en riktigt duktig talare.
 
 
"In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way."

"Our knowledge as made us cynical; our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost."

Västerås

 
Jag älskade Le Croissant i Hälla Shopping. God mat, trevliga ägare och fantastisk inredning!
 
Vi tog en varsin Gourmetsallad, jag valde med varmrökt lax.
 
Till kaffet tog vi en varsin cappuccinochoklad (samt en hallon-pannacotta).
 
 
 
 
Vackraste delen av Västerås; Svartån.
 
Aseaströmmen.
 
Jag tog Passionsfrukt och Valnöt som smaker, riktigt gott!
 
 
 
Här har min pappas farfar bott.
 
Farfar och farmor (tog såklart bilden efter vi vattnat blommorna...).
 
Kolonilott.
 
Pappa och jag letar fotovyer.
 
Biskopsängens koloniträdgård.
 
Gillar skylten skarpt.
 
Vi avslutade dagen i Uppsala för ett mål mat och efterrätt.
 
Himlen såg häftig ut i regnet.
 
Dubbelregnbåge.
 
 
 
Tidigare var jag som sagt i Dalarna där mamma kommer ifrån (även om vi var i fel del av landskapet), men igår kom dagen då jag åkte till pappas hemort Västerås. Vi skulle nämligen göra ett ärende i Enköping och passade därför på att åka till orten. Vi lunchade, handlade i butiker och åt glass. Samt tog en sväng i Memory Lane där pappa visade alla platser han bott på, även där min gammelfarfar bott som ni ser på bild. För även om pappa senare flyttade till Uppsala så känner jag att det är viktigt att se vart han växte upp. Det var roligt att samma par som köpte deras senaste hus bodde kvar än.
 
Vi avslutade dagen med att sätta en blomma på farmor och farfars grav. Sist jag var där var för kanske tjugo år sedan, det vill säga innan min farmor dog. Och som ni ser dog min farfar på mitt födelseår, hans begravning hölls ett par dagar efter att jag och min syster föddes. Det känns jättetråkigt att jag aldrig fick träffa honom. Han var en riktigt stilig man med en förkärlek till att bära fluga. Det var hur som helst en otroligt fin (och stor!) kyrkogård. I närheten fanns en vacker koloniträdgård som jag och pappa självklart fotograferade ur alla möjliga vinklar. Efter tolv timmar (och för övrigt inte en cigg sedan morgonen) så åkte vi hemåt. Det var verkligen en jättemysig och minnesvärd dag!

Filma olyckor

 
 
Vad jag skrattade när jag såg det här klippet! Och det stämmer verkligen när det kommer till väldigt många, inklusive mig själv. Jag lägger sällan upp mat-bilder på vare sig Instagram eller bloggen, men jag har en tvångstanke att dokumentera allt jag äter ändå. Det handlar mest om att jag vill ha något att lägga upp i bloggen, ifall jag (för en gångs skull) inte vill publicera de bilder jag tagit på mina vänner eller familjemedlemmar.
 
En sak på samma tema som verkligen bekymrar mig är att det gått för långt med att föreviga händelser. Jag läste för ett tag sedan om att fler och fler människor står med sina mobiltelefoner och filmar och/eller fotograferar vid en olycka. En ambulanssjukvårdare berättade att han bett någon ur gruppen av filmande människor hämta en sak i ambulansen, då mannen i fråga var mitt uppe i ett upplivningsförsök, men ingen rörde en fena. Nu hade mannen med hjärtstillestånd troligtvis dött oavsett, men det spelar ingen roll. Att människor hellre filmar än hjälper en döende människa är helt obegripligt.
 
Tänk om man är närvarande när en nära anhörig får första hjälpen på en offentlig plats, och det står en eller flera människor och filmar händelsen. Jag hade inte kunnat behärskat mig, både människan och mobilen hade fått en rejäl smäll. Självklart hade jag reagerat även om det var en främmande människa, det är höjden på respektlöshet.
 
Detta handlar även om bränder, polisingripanden, slagsmål... Varför inte hjälpa till istället? Varför vill man ha något så hemskt sparat? Varför vill man lägga upp något sådant, som dessutom kan vinklas helt fel om det till exempel gäller en gripande?
Jag vet att det även finns många fördelar med ett samhälle där det mycket hamnar på bild/film, men det finns heller ingen tvekan om att nackdelarna är väldigt många.

Vit fredag

 
Det smakar 2006 med vitt vin. Hade det varit en box Dunavár så hade det inte kunnat blivit mer identiskt. Men denna gång sitter man inte med kort-kort och tre lager eyeliner i en central lägenhet i Uppsala, i väntan på att pumpa näven i luften på dansgolvet. Nej, nu sitter man istället i sköna långbyxor, smuttar lite på vinet och diskuterar om smaken har toner av läder, typ.
Tänk vad tiderna förändras.

Lady in red

 Jag är ganska ovan med nagellack så överseende mitt operfekta resultat.
 
 
Jag tror att jag aldrig haft rött nagellack förut även om det är en av mina favoritfärger. Det har känts lite tantigt om jag ska vara ärlig. Men jag har verkligen ändrat åsikt angående den saken! På tal om (ja, here we go again) tant och därmed ålder, det är ofattbart hur ofta jag glömmer hur gammal jag är. Bara den senaste månaden så har jag behövt använda matematik för att ta reda på min ålder ("jag är född 1988, det är 2015 nu"...) samt trott att jag varit 28 år (mer än en gång). 
 
Det kanske är ett tecken på att jag inte har åldersnoja? 

Nya tunikan

 
 
På tal om lördagens köp som jag älskar så kommer här en bättre bild på tunikan/klänningen som jag införskaffade. Jag älskar tyget, att den inte sitter åt, att den är lite längre bak samt att den passar till olika tillfällen.

Jag älskar mina nya strumpor!

 
 
Jag blir så glad av dessa strumpor! Mina favoriter är de med meloner på, men lite ananas och citroner på fossingarna är inte fy skam heller.
 
De kostar 69;50 på H&M.
 

Bilder från idag hos mamma och pappa

Chili con carne.
 
 
Kaffe, vaniljglass, aprikos och saltlaktrisglass (färgen är ju väldigt vacker...).
 
 
Mamma och jag förlorade, igen...
 
 
Underbar bild om jag får säga det själv (ni vet hur mycket jag älskar att krypa omkring på marken och få saker i förgrunden).
 
 
Man hittar det mesta i mina föräldrars hem.

Rabarber till förbannelse

 
 
Idag har jag hackat, gett bort och fryst in trettio ton rabarber. Det på bilden är väl ungefär hälften av vad jag fick av en "skörd". Sedan har vi två rabarberattentat till på gården, men jag tror faktiskt att dom får vara. Känns kanske en aning onödigt att inte ta tillvara på denna goda slideväxt (ja, familjen heter tydligen så...), men det vi tagit räcker och blir över. Eller "vi", det var min man som tvingades sköta jobbet med att ta in dom, där gick min gräns över vad jag vågar göra.
 
På tal om trädgård så har vi nu införskaffat en grästrimmer. Vi har även beställt en till sits till soffan som kom idag. Vi vill nämligen ha soffan längre än vad den är på ena sidan, och då våran är ihopsatt i olika "moduler" så är det lätt fixat. Det var tur att vi inte väntade med det då denna modell tydligen ska försvinna ur sortimentet.

Min överraskning!

 
 

Strandväska, Glitter.
 

Väska, Don Donna/Accent.
 

Tunika/Klänning, Kappahl.
 

Glasögonfodral, ballerinastrumpor, låga strumpor; H&M. Nagellack; Kicks.
 

Baslinnen, zebrashorts, "undershorts"; H&M.
 

Klocka; Ur&Penn.
 
 
I lördags förmiddag hämtade Sara upp mig för min dag i Uppsala. Det var en överraskning vad vi skulle göra, jag hade inte ens några aningar. På vägen dit fick jag titta i handskfacket där det låg ett kuvert, innehållande en bunt sedlar och en lapp om att jag skulle köpa något roligt/fint. Det enda kravet var att alla pengar skulle gå åt (kan tillägga att jag gjorde av med allt förutom 4 kronor).
 
Allvarligt talat, är det inte sådant man bara drömmer om? Att någon ger en massa pengar som måste gå till sig själv de närmaste timmarna? Visst, jag kände självklart dåligt samvete då det var en väldigt generös gåva. Samtidigt kände jag inte det klassiska dåliga samvetet som jag annars får när jag shoppar. Jag går lite för ofta till second-hand-butiker just av den anledningen. Men nu kunde jag alltså köpa saker utan att bry mig särskilt mycket, och framförallt sådant som jag annars inte vill lägga mina egna pengar på.
 
Ballerinastrumpor, strandväska, klocka och "undershorts" exempelvis. Det är sådant som jag tänkt köpa väldigt länge men snålat ur på. Så nu var det ett perfekt tillfälle! Samma sak gällde solglasögonen som syster "tvingade" på mig. Jag har bara några från Ed Hardy som kanske inte riktigt passar mig, nu behöver jag inte längre skämmas! Dom jag köpte visar jag i ett kommande inlägg.
 
Sara är den perfekta shoppingkompisen. Inte bara för att hon "tvingar" en att köpa (enligt mig) tråkiga men nödvändiga saker, som exemplen i förra stycket. Hon har även tålamod samt att hon är bra på att se vad jag kan passa i. Hon tog exempelvis fram en jacka som jag inte ens skulle ha tittat åt i vanliga fall. Jag har nog aldrig haft ett plagg som passat mig så bra, både när det gäller färg och modell. Jag köpte dock aldrig den, även om jag för den delen fortfarande funderar på det.
 
Efter fem timmars shopping och en välbehövlig fika så åkte vi vidare mot Mickan. Där bjöds vi på god middag (kräftsoppan som jag älskar!), umgicks med lillpojken och tittade på skräckfilm. Kanske inte den bästa vi sett, men sällskapet fick toppbetyg!
 
Jag hade svårt att sova den natten för att jag var så himla glad. Av materiella skäl, givetvis. Men av all kärlek och omtanke jag fått. Jag kan inte beskriva min tacksamhet över att ännu en gång få skämmas bort av min syster. Generösare människa finns inte! Och att dessutom få spendera kvällen med vår "bonussyster", det var ett perfekt avslut på en lika perfekt dag.
 
 
Kramar från världens gladaste tjej!

Tankar kring tiggeriet

 
 
Jag läste "Tack till dig som ser till att tiggeriet frodas" och höll verkligen med om allt. Jag skulle vilja citera allt han skrev, men istället ber jag er som vill att gå in på länken och läsa (det är inte speciellt långt). Kortfattat kan jag skriva att skribenten menar att det inte tjänar något till att ge tiggare pengar, varken för dom eller för oss. "Handlar det egentligen inte mer om din egen sinnesro, än om omsorg om en fattig medmänniska?"
Jag har och kommer aldrig att ge pengar till tiggare, av flera anledningar.
 
För det första, att ge dom pengar hjälper kanske tillfälligt men det är absolut ingen hållbar lösning.
För det andra, vem går det att lita på? Det finns tiggare som låtsas varit handikappade och senare promenerat helt normalt. Det finns dom som har en av de senaste mobilerna under filten. Det finns dom som inte får ett öre själv men tvingas ge till någon annan.
För det tredje, jag har egna erfarenheter då jag bott i närheten av ett gäng tiggare. De slängde säckvis med mat och kläder. Och varje morgon köpte de ett sexpack folköl på macken. Med de prioriteringarna tycker jag inte mer synd om dom.
För det fjärde, och nu är jag självisk, men hur stressande är dom inte? Jag minns inte när jag handlade mat senast utan att någon säger något jag inte förstår efter mig.
För det femte, är det meningen att våra skattepengar ska gå till detta? Det är väl bättre att de får hjälp där de bor.
 
Sedan kan man i all evighet diskutera vem som är elakast. Tiggarna som betett sig girigt, kallat svenskar för rasister, slagits, bosatt sig på privat mark... Svenskarna som går förbi varenda dag och tydligt vänder bort blicken. De som visar hur ovälkomna dom är genom ord och handlingar.
 
Detta är egentligen ingen diskussion som jag borde bege mig in i då den är otroligt komplicerad. Och jag är därför medveten om att jag missat många punkter som borde tagits upp, för det ligger så otroligt mycket bakom detta.
 
Avslutningsvis, jag måste försvara mig själv nu ifall missuppfattar mig att vara emot östeuropéer eller vad det nu kan vara . För rasism är en av de värsta sakerna jag vet. Självklart dömer jag inte människor efter deras ursprung, hudfärg eller religion. Jag har vänner (och ex) från alla världens hörn. Däremot dömer jag självklart människor efter deras handlingar. Och tiggeri är en handling jag inte främjar. Så med andra ord, det är tiggeriet jag är emot, inte tiggarna. Även om de uppenbarligen går hand i hand litegrann.
 
PS.
En sak till. Alla som ger godis till tiggare, varför gör ni det? Det är en riktig björntjänst tycker jag. Det mättar bara för stunden, det ger i längden ännu sämre munhygien som i sin tur leder till hål som kanske inte går att laga för att tandläkarvården är dyrt.
 

Smile - it's friday!

 
Trevlig helg allihopa! Själv ska jag som sagt jobba ikväll. Men imorgon förmiddag drar jag med syster till Uppsala. Det är så spännande att se vad hon hittat på för aktivitet för oss! Jag fick ju en heldag med henne i födelsedagspresent som alltså blir av imorgon. Ni blir dom första att få reda på vad det blev ;) (Efter mig då, förhoppningsvis).

Irritationsmoment

-- LIVSMEDEL/HÄLSA --
 
Reklamer för hälsoprodukter/viktnedgång. De flesta har en nästan obefintligt text längst ned som alltid lyder; "I kombination med en hälsosam livsstil och regelbunden motion", typ. Vilket visserligen är en självklarhet, men hur många tror/önsketänker inte att det räcker med det där livsmedlet/träningsredskapet? Sedan att man äter en påse chips och en chokladkaka spelar liksom ingen roll, "för dom sa faktiskt på reklamen att man ska gå ned i vikt av detta!".
 
De som inte vänder streckkoderna mot sig själv i kassan. Det är inte så svårt att göra det, men gör kassörskans jobb mycket enklare och hen undviker dessutom risken att få arbetsskador (det är sliter mer än vad folk tror att flytta varor för hand). Det värsta som finns är dom som till och med lägger allt i en stor hög på bandet. Är det så viktigt att bli av med allt i korgen/vagnen fort även om det tar längre tid för personen i kassan att gräva sig igenom högen?
HÄR finns en lista med andra irritationsmoment efter min sommar som butiksbiträde på Systembolaget.
 
Muskelfreaks. Ja, de är bra att så många vill bygga muskler i detta feta samhälle. Ja, det är bra att en sådan hälsosam sak är så mångas största intressen. Men ser jag en gym-byggd kropp till så spyr jag. Den gamla, goda arbetarkroppen kanske aldrig kommer tillbaka?
 

Bildkälla.
 
 
-- OFFENTLIGA PERSONER --
 
Malou von Sivers. Jag tittar periodvis på Malou efter tio men det är med skämskudden i högsta hugg. Dess teman och gäster är ju sevärda, men programledaren själv är helt klart ersättningsbar. Det skulle vara bättre om hon fokuserade på de hon intervjuar - inte sig själv. Hon verkar totalt ointresserad av vad svaren på hennes frågor är, och avbryter av samma anledning pinsamt ofta. Malou har inte alltid läst på om ämnet och verkar nästan irriterad när hon säger (för hon kan ju allt bäst, även om det är någon annans livsöde) något och rättas av gästen. Det är ändå fascinerande hur hon i nästan tio år haft ett jobb som hon är så dålig på. De kanske helt enkelt inte pallar byta namn på programmet?
 
Kanye West. Finns det någon som är mer egenkär än honom, allvarligt talat? Det finns alldeles för många exempel på det, typ "My greatest pain in life is that I will never be able to see myself perform live." Det tydligaste exemplet måste väl ändå vara att han jämför sig själv med Gud.
 
Gunilla Persson. Kanyes motsvarighet, egoistiskt mätt alltså. För någon stjärna är hon inte även om hon verkar tro det. Ja, Hollywoodfruarna vore inte samma sak utan henne. Men i likhet med de två Ullared-kompisarna (där går min gräns att skriva ut namn) så förstår dom inte att anledningen till att dom får vara med år efter år, är inte för att de är begåvade. Utan exakt tvärtom.
 
 
 
 
 PERSONER RUNTOM MIG
(Ingen av mina nära och kära bör ta åt sig nu då jag givetvis inte syftar på er).
 
När man pratar i telefon och personen man är med ska vara med i samtalet. Antingen ska man låta personen i andra änden vänta för att hen bredvid bara måste prata med en, eller så ska man föra ett samtal mellan de två andra parterna.
 
Ointresset för mitt liv. Den här rubriken låter riktigt illa. Därför vill jag börja med att säga att jag inte är så förtjust i att ha all fokus på mig själv. Men detta kan likna känslan man har över att vilja bli bjuden på en fest man ändå inte vill gå på. För även om jag inte är jättebekväm med att prata om mig själv (till halvbekanta) så vill jag ändå få en fråga ibland. Jag själv frågar gärna en sak för mycket än tvärtom när det gäller andra människor. På så vis ser de att jag är intresserad av vad de har att säga. Om jag får ett sketet "du'ra?" tillbaka? Förvånansvärt sällan.
 
Människor på Facebook kan verkligen irritera mig ibland. HÄR finns en gammal lista på vad just jag ogillar (ja, tydligen går mitt liv ut på att skriva ned allt jag hatar i punktform). Under samma punkt kan jag säga att ju fler hashtags du har, desto mer irriterande är det.
 
De som inte kan hälsa tillbaka. Det är så fruktansvärt irriterande och fascinerande på samma gång. Hur kan de inte komma som en reflex? De flesta i mitt område hälsar glatt när de går förbi vårt hus. Ett par gånger har jag hälsat på någon som bara blängt tillbaka. Då har jag lust att springa efter och skrika "DU din jävel! Säger du inte hej tillbaka ska jag se till att du aldrig kan säga det ordet igen även om du skulle vilja, din ruttna sork-arsle!" (Inte alls överdrivet).
 
Människor som tar för givet att jag inte kan. Jag har fysiskt blivit puttad från en uppgift jag ärligt talat kunde bättre än personen i fråga. Jag förklarade en gång vart Kanada låg när jag spelade ett spel. Efter det fick jag så mycket beröm att jag snarare tog det som en förolämpning. Det är bara ett par exempel. Visst, jag kanske säger "jaha" hellre än "jag vet". Men är det inte trevligare att säga "du vet säkert det här men..." eller något liknande?
 
 
PS.
Vissa av dessa saker har jag nämnt tidigare, men då jag dels har samma åsikter idag som för flera år sedan, och då alla läsare inte varit med från början, så får dom komma upp igen.
 
 

Dalarna

Grädde med kola,-och pecannötpaj. (Jättedålig mobilbild men den från kameran var värre).
 
(Ja, jag glömde borsta fransarna)
 
 

Mamma (och en bandagerad fot).
 
Vi hade i alla fall tur med vädret...
 
Vi hamnade på en grekisk pizzeria.
 

Ville få med skyltar med både Sundborn och Carl Larsson-gården
 

Snygg-bilen.
 
Världens finaste omgivning.
 
 
Igår åkte jag, Sara och mamma till Sundborn utanför Falun. Det är nämligen min mammas kusin som bor där (det är från henne jag har "Liv" som namnförslag till en eventuellt kommande dotter). Hon och hennes man bor så otroligt fint med älven på båda sidorna av huset och med noll grannar. Sist jag hälsade på henne var när jag, syster och Jonna åkte dit för några dagar av bad, båt och även en audition. Det var för fjorton år sedan, vilket är helt sanslöst. Men det kändes verkligen inte så, det var som om vi setts varje år sedan dess.
 
Gårdagen var helt underbar. Det började med att mamma och jag fikade medan syster hade sin sista tenta för denna termin. Efter det åkte vi mot Dalarna och åt på en pizzeria innan vi drack kaffe och umgicks hos släktingen vår. De försökte tack och lov att prata lite mer rikssvenska när vi var där, när mamma annars pratar med sina släktingar från Dalarna fattar jag faktiskt inte allt hon säger, haha.
 När vi kom hem på kvällskvisten var jag så trött att jag somnade på soffan, med både smink och ulltröja. Så utvilad kanske jag inte direkt känner mig idag. Men nu är det nya tag som gäller med jobb och allt vad det innebär.

IDA-projektet

 
 
"Vad vi vet finns ingen annan nuvarande svensk populationsbaserad studie som har sådan lång uppföljningstid som 20 år. Sammanlagt har fyra doktorsavhandlingar hittills producerats i projektet tillsammans med ett flertal vetenskapliga artiklar. De tidigare resultaten har haft betydelse för hur stöd och vård till personer med mat och ätrelaterad ohälsa utformats och utvecklats över tid."
(Om Idagprojektet, Högskolan i Gävle).
 
 
Jag minns än idag Idaprojektet för tjugo år sedan. Jag och min syster fick, tillsammans med totalt 1277 andra flickor i skolan och övriga landet, göra undersökningar under skoltid. Alla frågor handlade alltså främst om mat, ätande och hälsa. Den fråga jag minns var att det fanns olika ritade bilder av kroppsformer, och att man fick välja den man tyckte passade in på sig själv.
 
Det enda jag tyckte var märkligt, som ni med superögon kan läsa i texten ovan, är vilken tidsperiod de använde sig av. Allt handlade om den senaste månaden, men skulle det inte vara mer intressant att även veta hur allt blivit även de sedan två sekler tillbaka?
 
Det beror säkert på mina egna erfarenheter i ämnet, annars hade jag säkert inte ens reflekterat över det. Men det vore intressant om de kunde se ett samband med svaren på den tiden och ätstörningar senare i livet. Jag vet att jag hade en skev bild av min kropp redan på den tiden, därför skulle det inte förvåna mig om det syntes på mina svar. Hade jag forskat i ämnet så hade jag säkert velat se dom jämförelserna. Kan man dra paralleller mellan en åttaårings självbild och hur livet sedan blev?
Trots min kritik så är jag väldigt glad över att få vara med i studien igen. Samt att jag fåren biocheck ;)
 
 

Det kommer mera

 
 Jag lovade att schemalägga några inlägg nu när jag jobbar/roar mig de resterande dagarna i veckan. Tanken var att inte göra så stor sak av det men det råkade bli så att två av tre inlägg blev novellånga. Då har ni att läsa i alla fall!
 
Nu ska jag gå in i duschen så jag slipper tvätta håret imorgon. Syster och mamma hämtar mig nämligen 7:30 innan vi drar mot Uppsala och senare Falun. Girltrip!
Idag har jag annars bara gjort nytta med nöje igen. Lagat matlådor, pratat med frugan, bytt sängkläder, tvättat och diskat.
 
 

Sommarkvällar

Klänningar från Bonprix.
 
 
I sommar väntar ett bröllop och det ger mig en ursäkt att börja titta på klänningar. Förra året köpte jag en dagen innan vi skulle till en vigsel, i år ska jag inte vara ute i sista sekunden. Troligtvis köper jag någon i min svägerskas butik även detta år, men det är roligt att kika runt på nätet med. Jag fastnar alltid för samma nätbutiker som ni märker, det beror oftast på att det är från dom jag får kataloger. Och för den delen även rabattkuponger.
 
Annars känns det som om denna sommar kommer gå väldigt fort. Den självklara anledningen är att jag går på en rad som tillhör en heltidsarbetande arbetskompis. Och då vi inte har 8-timmarspass jämt så blir det oftast fler dagar än för de som har standarspass. Några 24-timmarshelger kommer jag få och av de lediga helgerna börjar jag redan planera in saker på. Nu är jag visserligen i valet och kvalet om jag ska göra allt jag vill. För anledningen till att jag vill jobba mycket under sommaren är ju för att jag ska få mycket på sparkontot, inte för att jag ska kunna leva loppan under några helger och sedan stå i höst med lite pengar.

Veckans planer

 Med tanke på hur liten Beyoncés tillit till Jaz Z varit/är så är det väl inte en direkt förvånande bild, men rätt rolig mitt i allting.
 
 
Förutom idag och imorgon så har jag planer hela veckan. Så därför blir det en kombination och hushållssysslor och lite roligare saker under måndagen och tisdagen. Resten av veckan ser ut så här;
 
Onsdag: Åka till Falun med mamma och syster.
Torsdag: Jobba eftermiddag.
Fredag: Jobba eftermiddag.
Lördag: Födelsedagsöverraskning i Uppsala med syster.
Söndag: Jobba 9-21.
 
Av den anledningen ska jag försöka göra några tidsinställda inlägg, annars kommer bloggen att lysa med sin frånvaro resten av veckan. Jag är så himla glad över de läsare jag har, och jag vet hur ointressant en blogg blir om man inte uppdaterar regelbundet. Visst, jag är ingen storbloggare, och jag har inte ett tresiffrigt antal läsare per dag längre, men jag är mån om de jag har kvar :) Jag skriver ju främst för min egen skull, men det skulle kännas lite meningslöst att skriva om ingen läste.

Rabarbertider

 
 
 
Men det får bli någon annan som får ta rabarberna, för jag vågar inte. Jag försöker så gott jag kan att hålla på med trädgården, men det är en kamp vill jag lova. Jag har skonats från spindlar inomhus, men desto fler finns utanför. Jag vet att det inte går att komma undan från dom, men jag har hittills inte bott på ett ställe med så många av de äckliga krypen. Jag vet inte vad det beror på. Antagligen för att jag bor närmare vattnet (cirka 550 m) än vad jag gjort innan. Det hjälper nog inte heller att huset har en plåtfasad?
 
Häromdagen hängde en jäkel framför ytterdörren, tur att sambon var hemma! En kväll hängde även en framför balkongdörren, så jag tvingade mig ut på framsidan fast att de brukar vara fler däromkring. För en gångs skull var de inte så många, men självklart såg jag en stor jäkel på min cykel som jag skulle använda följande morgon... Men jag får skylla mig själv, den där sprayen har jag ännu inte köpt fast att jag vet att den fungerar. Nej usch, nu måste jag sluta skriva om detta ämne. Det kliar överallt och jag får tvångstankar om att det kan betyda otur att nämna problemet...

Bella ➁➆


Vi bjöds på en välkomstdrink bestående av ett mousserat rosévin (Pata Negra Rosado Brut - 7676). Flaskan var lika snygg som det var gott.
 
Egengjord cheesecake med hallonsås till, fantastiskt gott!
 
 
Gänget
 
 
Loffe i husses famn  ♥
 
 
Här var det nog Forsmarks-prat :)
 
 

Lars, Robin, Simon och Robin.
 
 
Min present till Bella; en tunn, korallröd tröja från min svägerskas butik (Lime). Jag hade lite beslutsångest om jag skulle ta ett säkert kort (vitt) eller inte, men tydligen var det en av hennes favoritfärger :)
 
 
 
I lördags var det äntligen dags att få fira Bella :) Det är inte bara roligt av den självklara anledningen att man vill fira henne, utan för att det brukar vara då gänget samlas. Det är tur att hon har barn som fyller år under sommarmånaderna, kanske vi kan ta en reunion då med.
 
Kvällen gick till trevligt sällskap, hysteriskt roliga familjespel, mycket prat samt goda drycker och fika. Timmarna bara rusade iväg, jag var hemma vid 02:30 fast det kändes som jag knappt hunnit vara där. Det brukar vara ett gott tecken!
 
Jag tog inte så mycket kort som jag brukar. Dels för att jag försöker få bort mina tvångsbeteenden och leva i nuet utan en lins framför mig, dels för att ja helt enkelt glömde bort. Men hade jag tittat igenom bilderna så hade jag valt att ta fler bilder på bästistjejerna, men de får trakasseras en annan gång ;)

11 mm

 
 
 
Häromdagen gjorde jag en påfyllning av mina fransar hos Sara, och hon kom fram till att en millimeter längre skulle sitta fint. Vilket jag verkligen håller med om. Dom är långa utan att lysa "jag ska på fest".
 
Så jag kände mig med andra ord inte bara road igår när jag firade Bella, utan även fransfin. Men mer om gårdagen kommer i nästa inlägg, snart börjar nämligen ett nytt mord i Death in Paradise vilket inte får missas.

Tala ur skägget

 
Mina föräldrar har börjat att rensa mer och mer inför flytten i höst, och jag har tagit lite saker som är mina. Igår blev det bland annat en bild ifrån när vi åkte från Cypern till Israel.
 
Några passande beskrivningar på bilden:
 
✓ Seriemördar-blick.
✓ 80-talsklänning (tur att axelvaddarna ej kom med i bild).
✓ Nick Carter-lugg.
✓ Povel Ramel-tänder.
✓ Överläppen måste fallit överbord. Samma sak med ögonbrynen.
 
 
Nu ska jag sluta vara taskig mot mig själv. 1997 var helt enkelt inte mitt år. Eller så var det inne att se ut som en pojke i peruk?
 
På tal om när jag var barn (och gick hos "talfröken") så vore det inte dumt om jag gick till en logoped även idag. Det är färre och färre personer som hör vad jag säger. Som på jobbet i torsdags, då stod jag med tre arbetskompisar och sa en sak, som de inte hörde. Totalt tre gånger försökte jag säga det jag ville. När de fortfarande inte hörde så gick jag iväg, mötte en fjärde person som jag började prata med. Som svar fick jag bara "Vad sa du?". Då gav jag liksom upp.
 
Det handlar inte bara om att jag mumlar. Det handlar även om en dålig ovana jag har. Att varje gång jag ska säga något men inte riktigt vet om det är så mycket att komma med, då börjar jag prata tystare. Eller jag om jag helt enkelt känner mig osäker generellt. Lägg till en smula lathet med att röra på läpparna. Det ger inte något bra resultat.
 
Så radiopratare, nej, det får jag stryka från min tänkbara-jobb-lista.

Citat

Johanna berättar om ett program jag inte sett.
 
Joh: Sedan var det någon med... Åh, vad heter hon... Hon som är tillsammans med han där... 
Jag: Réene Nyberg?
Joh: Haha, ja!
 

Det kanske inte är det absolut roligaste citatet jag sagt, men tycker samtidigt att det var rätt komiskt att jag visste vem vet var efter att haft så lite att gå på :)
 
Nu måste jag hoppa in i duschen så jag kan förtränga mina för få timmars sömn. Sedan väntar jobb och franspåfyllning.

Grattis Bella!


Bilder från vår indiska afton, något okänt tillfälle samt från en kväll när vi smögdrack i mitt flickrum innan vi skulle ut på stan. Mamma tror nog fortfarande att vi blev fulla på Sprite och inte sprit ;)
 
 
För er som inte hört historien om hur jag lärde känna Bella så tar jag det gärna igen :) I tredje klass så var Malin min bästis i vått och torrt sedan fem år tillbaka. Men en dag kom jag till skolan efter att jag varit sjuk/utomlands eller något sådant. Då hade hon skaffat en annan vän; Bella. Jag brydde mig inte om att jag inte var utesluten som kompis. Eller att jag innerst inne tyckte att Bella var trevlig, och inte sådär omogen som så många andra var i klassen. Hon hade alltid varit en av de "coolare" så jag borde vara glad att hon ville hänga med mig ;) Men vad spelade det för roll när hon hade snott min bästis. Jag minns än idag hur hatet växte inom mig.
 
För att göra en lång historia kort så gick hatet ändå till slut över och istället fick jag en till vän för livet. Jag har så otroligt mycket minnen med henne. Saker som känns för pinsamma för att skriva här, men som kan få den dystraste dagen att ljusna om man tänker tillbaka på det. Och jag har sagt det förut men jag säger det igen; jag hade inte klarat av högstadiet utan henne.
 
Så grattis älskade Bella på 27-årsdagen! Jag är så glad att jag har dig som vän. Och glad blir jag verkligen av att umgås med dig - ingen får mig att skratta så mycket som du! Och jag älskar känslan av att du alltid, alltid finns där för mig ♥

En lång lista

Vilken färg har dina skor? - Har tagit fram ett par Converse-skor jag köpte i USA, se bilden nedan.
Hur många sms har du skickat med din telefon? - Ingen aning, lite för många antagligen.
Vem är nummer 9 i din kontaktlista? - Anne-Margret? Huh? Jag måste verkligen rensa min kontaktlista.
Vilka finns i din "mottagna samtal"lista? - Det är mest från Johanna, familjemedlemmar och jobbet.
Vilka namn finns i din smsinkorg? - Jag har inte rensat på år och dagar så det finns en del.
Vem kysste du senast? - En kille i kassan.
Vem kramade du senast? - Dan. Han platsar i frågan ovanför också om någon skulle fundera.
När såg du din bästa vän senast? - Jag har fler än en bästa vän, men på olika sätt. Men i regel ses vi för sällan.
Din favoritfilm? - HÄR är ett kollage från 2010 med mina favoritfilmer, sorterat i genres.
Din favoritlåt? - Journey - Don't Stop Believin' (← Youtube-länk, givetvis med lyrics så ni kan sjunga precis som jag gjort såå många gånger. Även när jag gråtit på fyllan. Not my proudest moment).
Bär du på en stor hemlighet just nu? - Ja, ganska, men en del vet om det. (Och återigen, jag är inte gravid. Fast jag fått frågan av en boende som tittade på min mage. Tack liksom).
 

("Vilken färg har dina skor?") Skorna jag har nu (bland annat).

 
 
När vaknade du imorse? - 9:00 men låg och drog mig tills Malou Efter Tio började.
Gillar du hästar? - Sådär. Jag var likgiltig och rädd för dom som yngre (även om jag för den delen red för första gången i Dominikanska republiken när jag inte ens visste hur man stannade hästjäkeln). Men efter min period på travstallet 2007 så ändrade jag åsikt. Att gallopera i skogen är nog en av de mest fantastiska sakerna jag gjort.
Vem hade du velat träffa just nu? - Bella, hon fyller år idag ♥
Vilket är det bästa året hittils? - Oj, vilken bra men svår fråga! Alla år har sina "trauman" och solskenshistorier, typ. Men jag säger 2009.
Är du kär? - Ja.
När drack du alkohol senast? - Den 1:a maj, två glas vin till maten.
Är du en rökare? - Ja, det dummaste jag börjat med.
Föredrar du snus eller rökning? - Portionssnus om det gäller andra. Cigg när det kommer till mig.
Vad heter du i mellannamn? - Eleonora.
Har du en blogg? - Nej.
 
("Gillar du hästar?") Tänk att jag varit en "hästtjej" en gång i tiden. Idag minns jag inte ens vad det man åker på bakom travhästar heter... Sulky hette det ja (älskar Google).
 
 
 
Vilken klass går du i? - Tänk om man gick i skolan igen... Vilka tider! (Innan man var 12 och efter man var 16 i alla fall).
Ditt favoritband? - ABBA.
Din favoritartist? - Måste jag bara säga en så säger jag Céline Dion.
Thåström eller Håkan Hellström? - Pest eller kolera?
Göteborg eller Stockholm? - Göteborg. Jag har en av mina bästa minnen därifrån när jag, Malin och Johanna tillbringade en vecka där för att besöka skolor (vi skulle flytta dit). "Sprit, naket, hamburgare. Det sammanfattar tiden i den bästa staden så himla bra" skrev jag en gång på min blogg.
Vars bor du? - Vars? Vart heter det. Jag ogillar att skriva ortens namn ifall lokala människor googlar och hittar min blogg.
Vars vill du bo? - Sundsvall eller någonstans i USA.
Vilken låt är nummer 6 uppifrån i din spotifylista? - Jag använder bara en Youtube-lista :) Men det är Pink - Just give me a reason.
Vilken låt är nummer 6 nedifrån i din spotifylista? - Youtube-listan: A*teens - Floorfiller... Ingen kommentar på det.
Vem skrev åt dig på msn senast? - Hallå 2004, MSN ringde.
 

("Göteborg eller Stockholm?") Jag, Malin och Johanna i Göteborg när vi bodde en vecka hos Malins ex på Avenyn. (Den suspekta saken mellan mina ben är sjalen:))
 
 
 
Vem skrev du senast sms med? - Brorsan, han skulle egentligen åkt till Mali idag.
Vem ringde dig senast? - Johanna. Hennes dotter besökte skolan idag, gud så stor hon börjar att bli!
Om du går in i ditt fotoalbum på mobilen, vad är det första du ser? - En bild på en katalog jag hittade på jobbet (Cellbes) för att jag skulle komma ihåg att titta på deras gardiner.
Blind eller döv? - Man är nog mer handikappad som blind.
Har du MVG i något? Isåfall vad? - Jag har nog bara fått det i Webdesign.
Hur gammal tror du att du kommer bli? - Det är lite jobbigt att spekulera om. Ofta har det känts som om jag inte kommer att bli gammal. Men självklart hoppas jag ju på det.
Vad vill du jobba/jobbar som? - Jag jobbar som boendeassistent vilket jag planerar att göra ett tag till. Annars är jag mer inne på design.
Var är dina syskon just nu? Den ena är i Falun men bor i samma ort, den andra bor i Uppsala och den tredje bor i grannorten.
Senaste kändisen du såg? - Dom på Chess in Concert om det räknas. Annars Magnus Betnér kanske?
När åkte du bil i mer än 15 minuter senast? - Jag undviker att åka bil sedan jag fick körkort. Men det var säkert när jag skjutsade pappa till Österby.
Har du piercingar? Isåfall, vart? - Näsan, naveln och öronen.
 
("Var är dina syskon just nu?") En av de få "nyare" bilderna på mig och mina tre syskon. Plus föräldrar, svägerska och brorsdotter. Detta var nog julen 2011.
 
 
 
Vilken är den senaste låten som fastnat i ditt huvud? - "Always on my Mind" med Elvis. Annars får jag alltid "I Believe I Can Fly", år efter år...
När grät du senast? - Jag tittade på Det okända för några veckor sedan och började tänka på alla som dött genom åren. Jag storgrät verkligen, men det komiska är att det bokstavligen bara höll i sig i fem sekunder innan jag torkade tårarna och tittade vidare som om inget hade hänt.
Är du vig? - Jag har stretchat mycket i mitt liv som fortfarande håller i sig.
Vad står det i ditt senast skickade sms och vem var det till? - Att Rosengård vore värt ett besök av Adam nu när Mali-resan lagts på is. "Senegal ska vara fin såhär års..." blev hans svar, haha!
Använder du hårspray? - Aldrig. Men jag borde med tanke på alla mina småhår som fladdrar i vinden.
Har du varit tillsammans med två samtidigt? - Nej. Min vän var tillsammans med tre stycken i lågstadiet, tänk den som hade det så bra. Polyandri när den är som bäst.
Uppsatt hår eller hängande? - Haha, fråga vem som helst. Jag har nästan aldrig utsläppt. Däremot var det tvärtom fram tills jag gick i högstadiet. Jag gillade inte mina öron.
Vill du gifta dig i framtiden? - Absolut. Det blir nog inte alltför långt fram.
Vilken vän vet mest om dig? - Johanna.
Har du varit vän med någon som du inte tycker om nu? - Ja, människor man varit bra vän med som nu knappt kan hälsa (helt utan anledning).
 
("Uppsatt hår eller hängande?") Sex nyanser med utsläppt hår, från ett gammalt kollage inkluderat gult hår och grisnäsa.
 
 
 
Vem skrev åt dig på Facebook senast? - Syster, vi skickade bilder till varandra.
Vad stod det i din senaste händelse? - En kommentar på en gratulation. Annars som vanligt någon spelinbjudan...
Vill du bli modell? - Absolut. Sedan att jag absolut inte skulle få några jobb hör inte hit.
Vad var det senaste du installerade på din dator? - Dropbox, så att vi kunde dela Dublin-bilder.
Favoritdryck? - Oj, jag älskar mycket drycker. Men Pepsi Max dricker jag mest.
Favoritdryck innehållandes alkohol? - P1, rött vin, mousserat jordgubbsvin, Corona med lime...
Har du några plancher i ditt rum? På vem/vad? - Det var många år sedan. Då hade jag S club 7, Howie i BSB, Bob Marley, Shaggy, ett marsvin, ABBA och Leonardo DiCaprio. Jäklar vad cool jag varit...
Vad ska du göra i sommar? - Jobba, åka till Stockholm och Sundsvall, ha en veckas semester med karln, förhoppningsvis ta en dygns-kryssning.
Hur många har du strulat med på en kväll? - Låt mig säga såhär; jag behöver inte känna att jag aldrig upplevt känslan av att vara ung, singel och full på krogen. Hellre det än att få en kris som 45-åring och ragga på artonåringar. Eller något.
Hur ofta festar du? - En gång per år?
Klänning eller kjol? - Klänning. Har nästan bara tighta kjolar som "framhäver" min platta rumpa.
Snyggaste kändisen? - Jessica Biel, Giovanni Ribisi, Denzel Washington eller Kevin James kanske.
Vart vill du resa innan du dör? - Västra USA, Polen, Nederländerna, Nya Zeeland, en och en annan västindisk ö vore inte heller helt fel.
 

("Vill du bli modell?") Här är tre gamla bilder från när jag posade som om ingen morgondag fanns.

Dessa bilförare


Leverpastej kanske inte är den vackraste typen av pålägg. Däremot är min mugg det vackraste jag kan ha på frukostbordet. En present från Sara/USA.
 
 
 
På tal om dåliga bilförare så kom jag på att jag glömt berätta vad som hände i förrgår. Min syster hämtade upp mig för att vi ska handla ihop. På vägen mot affären åker vi på en 30-väg där vägar bredvid har väjningsplikt. Vi ser att en bil står där och väntar när vi smyger fram. Men när vi precis ska passera den vägen så kör biljäveln ut precis framför oss, så Sara blir tvungen att bromsa (och självklart tuta ilskan ur sig). Oavsett om han ouppmärksam, halvblind eller distraherad så finns det inga ursäkter.
 
 
Nu ska jag prata med frugan innan jag fixar mig för jobbet. Mina arbetstider idag är 12:30-16:30, såå jobbigt ;)

Läskiga platser i världen

 

Island of the Dolls, Mexico.
 
En flickas döda kropp ska ha hittats i vattnet av öns enda invånare för 50 år sedan. Dockan hon hade bredvid sig hängdes då upp av honom i ett träd. Mannen fortsatte sedan att hänga upp tusentals dockor som en hyllning till flickan, enda fram tills han själv drunknade i kanalen 2001. Vissa ser dom som en beskyddare, andra som ondska. Vad tror du?
 
 
 
Hoia-Baciu Woods, Transsylvanien, Rumänien.
 
I över 50 år har människor i världen fascinerats av denna skog, och skrämt invånare i de närliggande städerna. Det sägs nämligen att människor ibland aldrig återkommer från platsen. Vissa som besökt skogen säger sig känna oro och illamående när det befunnit sig på platsen. Och varför är träden så förvridna när de än gång stod raka?
 
 
 
The Mütter museum, Philadelphia, USA.
 
I detta museum finner man bland annat gamla amputationsverktyg, vaxdockor av människor med medicinska underligheter, foster, hjärnor i burkar, skelett, tumörer och alla möjliga kroppsdelar... Ja, ni fattar temat.
 
 
 
Korskullen/Hill of Crosses, Litauen.
 
Sedan 1831 har människor haft pilgrimsfärder till Šiauliai i Litauen för att lämnat ett kors på kullen. Denna kulle har nu över 200 000 kors och är en viktig plats för litauer då den symboliserar, förutom dess historia och politik, deras katolska tro.
 
 
 
Leap Castle, Irland.
 
En präst, fnittrande systrar och en barnflicka sägs gå längs korridorerna i Leap Castle. Om det stämmer vet jag inte, men det jag vet är att det sägs vara en av världens mest hemsökta slott. Och jag vet även vad jag ska göra nästa gång jag åker till Irland... :)
 
 
 
Jatinga, Indien.
 
Trots att flera av de mest  inflytningsrika ornitologerna arbetat med denna Bermuda-triangel-liknande plats, så har ingen hittills hittat en förklaring på varför så många fåglar dött här de senaste 100 åren (även om teorier finns). Tusentals fåglar från hela världen flyttar till den lilla platsen för att sedan falla 700 meter och dö. Om det inte handlar om fågelsjälvmord eller fågelmord, vad handlar det då om?
 
 
 
 
The Overtoun Bridge, Skottland.
 
Detta kan jämföras med den förra platsen. För detta en 15 meter hög bro där hundar av oförklarliga skäl hoppar ifrån. Under de senaste 50 åren har ungefär lika många hundar dött. De flesta hoppar från exakt samma plats och oftast under fina väderförhållanden. Det blir inte mindre märkligt av att detta endast gällt långnosiga raser, som collies, labradorer och retrievers.
 
 
Aokigahara, Japan. (Varning: Google visar lite för mycket i sina bilder).
 
I denna djurfria och nästintill vindfria, och därav knäpptysta, skog ska det enligt japans mytologi finnas demoner. Efter San Fransisco's Golden Gate Bridge är detta den vanligaste platsen att ta självmord på. Skogen är 35 km² och vandrare rekommenderas att markera sina turer för att inte gå vilse. Det blir inte mindre kusligt av att det magnetiska järnet i marken gör att kompasser är mer eller mindre värdelösa i skogen. 
Alla döda kroppar (de som hittas vill säga) måste flyttas av skogsarbetare till en station, där de får ligga i ett rum enbart för denna typ av dödsorsak. Sedan kör de sten, sax och påse för att avgöra vem som ska sova i rummet. För lämnas de ensamma så för det otur mot kropparnas yurei (spöke).
 
 
 
PS.
En annan plats jag hittade var voodoo-marknaden i Togo. Det lät jättespännande tills jag googlade bilder på platsen. Är säkert en sevärd plats om man har noll empati för djur. Jag skulle inte höja på ögonbrynet om exempelvis alla aphuvuden kom ifrån friska djur som endast dödades för att människan ska må bättre/få tur i kärlek/bli mer viril eller vad de nu tror att det är bra för.
 
PS 2.
Rubriken hette till en början "Platser som jag vill besöka". Men ni behöver inte oroa er, jag drömmer inte om att besöka självmordsplatser, vare sig det handlar om fåglar, djur eller människor. Däremot skulle jag mer än gärna vilja besöka de andra platserna. Speciellt The Mütter Museum eller den rumänska skogen.

Aspartam och Koffein

 
 
I Metro kunde man för en vecka sedan läsa om att USA nu väljer bort sötningsmedlet Aspartam i Pepsi Max. I Sverige väljer företaget dock att behålla ämnet eftersom svenska konsumenter, citat; älskar Pepsi Max precis som den är. Jag själv varvar mellan alla lightdrycker men jag köper oftast Pepsi Max för att jag tycker den är godast. Jag gillar alla sockerfria drycker då de är lite sötare (utan att man får hål i tänderna). Inte så konstigt kanske då aspartam är 200 gånger sötare än vanligt socker. För övrigt innehåller även mina andra andra favoriter Cola Zero, Fanta Zero, Sprite Zero och Cola Ligtht också det konstgjorda sötningsmedlet, men det visar sig om The Coca-cola Company väljer att ta bort det med framöver.
 
Jag hade en diskussion på jobbet angående detta ämne. Är det något man inte ska prata om, förutom politik/invandring och/eller religion så är det just det här. Det är bara att inse att man aldrig kommer att bli enade just för att det finns så stora nackdelar med båda delarna. Den ena sidan (socker) har tydliga "biverkningar", den andra sidan (sötningsmedlet) har inga lika mycket forskning bakom sina biverkningar. Men i och med det är det lättare att blunda för vilka skador det kan ge och bara fokusera på att det inte innehåller några kalorier.
 
Det där med viktuppgång av aspartam kan absolut stämma. Det är som jag brukar säga; inget kan vara för bra för att vara sant. Samtidigt har jag druckit sockerfri läsk sedan jag var tolv år, och de gånger jag gått upp i vikt är för att jag fuskat med maten. Att det ska ge fosterskador skrämmer mig (självklart) mer. Jag ska definitivt sluta upp med mitt beroende om jag skulle bli gravid. Jag vill även tillägga att självklart beror det på om man dricker som mig eller som en vanlig människa.
 
Det är inte bara lightdrycker jag ska strunta i om jag skulle bli med barn. Utan även kaffe. Det är väldigt accepterat att dricka den koffeindrycken som gravid så länge det inte är mer än två-tre koppar per dag (det står lite olika). Vissa forskningar har visat att det både kan öka risken för missfall samt hämma barnets tillväxt (vikten i jämförelse med längden). Nu säger inte jag att man är dum som dricker kaffe under graviditeten (typ alla som inte mår illa av det gör ju det). Men för mig känns det som något ohälsosamt, även om det inte är av den värsta sorten. För trots att det är ett "naturligt ämne" från bönor, blad och frukter så är det ändå en centralstimulerande drog. (Sedan får man självklart se hur allt blir när den dagen kommer, det är så lätt för mig att säga det nu medan jag smuttar på en liter kaffe).

Färgklick

I brist på annat; roliga detaljer i köket.
 
 
Jag vaknade 04:15 idag och har fortfarande inte somnat om. Men det är bara positivt egentligen. Jag har med andra ord en massa egentid utan tidspress, jag jobbar dessutom förmiddag imorgon och det är alltid bra att ha skiftets dygnsrytm redan innan. Hittills har jag bara två dagar inbokade, men då jag vet att massa dagar kommer rulla in om någon månad så är jag inte nämnvärt stressad. I veckan som kommer ska jag annars fylla på mina fransar så att jag är snygg inför firandet av Bella.

April-händelser och 1:a maj

 
Varmrätten (och min fästmans förlovningsring).
 
 
 
Efterrätten (Och den irländska muggen pappa fick av oss döttrar).
 
 
Det var tredje året jag jobbade under Valborgskvällen på gruppbostaden, och det var återigen väldigt trevligt. Även om brasan brann upp ett par dagar innan så såg vi till att fira på andra sätt.
Efter ett dussin "snaps" och mms på festligheterna i Uppsala känner man sig kanske inte som den roligaste människan i världen. Samtidigt så har jag blivit bättre på att ignorera sådana tankar. Vem säger att man måste fira allt som går att fira? Då jobbar jag hellre så att jag får in lite extra OB, det sitter rätt fint på sparkontot. Av den anledningen var det en liten lättnad att jag jobbar tolvtimmars-pass under midsommarhelgen.
 
Igår var jag och sambon på middag hemma hos mina föräldrar, tillsammans med syster och svåger. Där bjöds det på riktigt smarriga rätter! När vi förstnämnda blev lämnade för annat så fick spelet Sequence komma fram. Jag och mamma förlorade stort trots att jag hade fyra knektar under en omgång (det säger er säkert jättemycket).
 
 

På tal om högtider så har jag helt glömt bort att nämna några värdefulla dagar:

  • Min blogg fyllde sju år den 10:e april, det måste självklart komma först på listan ;)
  • Mina föräldrar hade sin 5-åriga bröllopsdag i april ♥
  • Min fru fyllde 27 år den 3:e april ♥ Och vi har med andra ord känt varandra i tio år! (Jag försökte som sagt bli kompis med henne redan i höstadet men vissa var för coola för mig. Nejdå. Jag har alltid varit stenball. Det är inte mitt fel att ingen annan märkte det).
     
    (Och idag var det precis åtta år sedan som Johanna tog tåget till Sundsvall för att träffa Daniel. Resten är historia som ni vet, hihi:))

RSS 2.0