Gorilla reunites with man that saved him


Jag älskar återförenings-filmer! Ännu ett sevärt klipp skickat av min Underbara Sara.
 
 
Jag har verkligen inte tid att skriva nu egentligen. Som vanligt hade jag all tid i världen denna förmiddag att lägga tid på ett bra inlägg. Men då jag tog en långfrukost, pratade med frugan, duschade och sedan pratade med mamma så försvann tiden. Jag börjar ett par timmar tidigare idag och ska hinna handla innan, så därför har jag lite tidsbrist. Ville mest säga hej då jag inte uppdaterat på ett par dagar. Det blir så när jag jobbar eftermiddag. Men idag är det sist arbetsdagen denna vecka!

Mönster på stranden

 
 
Förutom mina självklara favoriter i zebramönster så fastnade jag för en trio i bikinis från märket Beachlife. Jag är inte sugen på att lägga över 900 kronor för en bikini, speciellt då jag redan äger ganska många, men drömma kan man!
 
Detta hittade jag på Ellos.se.

Söta hundvalpar

 
 
 
 
 
 

Wanted from Ellos


Jag kan ha lagt upp någon av plaggen innan.
 
 
Jag lägger nu och då upp kollage på saker, främst kläder, som jag vill ha men som jag aldrig köper. Jag har egentligen pengarna till det men jag tar mig inte råd att köpa något, för det känns som en onödig utgift (förutom när det gäller skor och jackor). Sen att jag lägger dom pengarna på tidningar, läsk och tusen olika pålägg hör inte hit... :)
 
Även om jag älskar att kika runt bland nätbutiker så är jag nog inte så klädintresserad som jag vill tro. Det är på gott och ont. Visst, jag älskar att jag inte ser ut som alla kopierade modenissar. Samtidigt kan jag önska ibland att jag kunde lägga lite mer energi på min outfit (och frisyr för den delen) då det är en stor del av ens första intryck.
 
Hur som haver, jag får ju en fet skatteåterbäring och då tänkte jag lägga en tusenlapp eller två på att köpa det jag behöver till garderoben. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket, men toppar är en bristvara, och kanske något linne eller ett par jeans. Egentligen vill jag köpa en dator (har lånat sambons de senaste tre åren typ) och en ny kamera också men jag tänker vara klok och avvakta med det. Jag sparar nämligen till något som ni får veta om någon månad.

Girls home alone be like

 
Syster skickade denna video till mig. Igenkänningsfaktorn är hög!

Äldre bakom ratten

 

Videon tar bara 2 minuter och är väldigt sevärd.
 
 

Igår såg jag en person som inte borde haft körkort. Jag hörde en bilist tuta och fick lov att ställa mig vid fönstret i köket på mitt jobb och titta ut. Där ser jag en liten bil försöka fickparkera i slowmotion. Man kunde tydligt höra att ingen växel var i. Efter en lång stund kom bilen in i rutan men hon började ändå köra framåt väldigt sakta. Att få in backen var uppenbart lite för krångligt för denna människa. Till slut åker hon in i bilen framför med en lätt knuff varav mannen i den "påkörda" bilen går ut och gör en "aja baja" med pekfingret och säger några väl utvalda ord (som jag uppenbarligen inte kunde höra). Kvinnan går inte ur bilen utan får till slut i backen och börjar, lika sakta, backa tills hon är 2 cm från bilen bakom. Då åker hon vidare och lovade säkert sig själv att aldrig mer fickparkera.

 

Jag har aldrig kollat upp ett registeringsnummer tidigare, men nu blev jag så nyfiken att jag lade tre kronor för att ta reda på vem det var i bilen. Det visade sig vara en 93-årig dam. Jag tycker faktiskt det är märkligt att man inte får köra upp på nytt vid en viss ålder, låt säga 75. Det vore traumatiskt för personerna som blir av med körkortet. En stor del av sin självständighet försvinner och det är säkert en smäll mot integriteten. Men är det inte värt det i jämförelse med risken att skada sig själv och andra? Jag menar inte att någon kan skadas när en människa kör i 2 km/h, men det var oroande många tecken på att hon inte riktigt var lämplig för att köra bil.  Nu finns det förvisso en lag som gör det lättare för läkare att anmäla om någon inte bör ha körkort. Vad jobbigt det vore att vara den läkaren. Det är som att bestämma om någon ska få körkort under uppkörningen, fast ännu värre kan jag tycka.

 

Det förvånar mig hur många äldre människor som uppenbart inte kan köra ändå fortsätter åka bil. Åldringen som orsakade tre krockolyckor på kort tid, kände inte denne att det var nog dags att ta det lugnt efter åtminstone andra olyckan? Eller är viljan att åka större än vetskapen om att exempelvis reaktionsförmågan och synen försämrats? Handlar det helt enkelt om att man förtränger den bistra sanningen?

 

Unga människor i trafiken är statistiskt lika farliga. Jag minns att jag läste i körkortsteorin att 18-19-åringar löper 5-6 gånger större risk att råka ut för en bilolycka, precis samma siffror gäller människor över 75 år. Det värsta jag vet är bilister som faktiskt blir riktigt sura när man kör på den exakta hastighetsbegränsningen (vilket oftast är unga människor som blir). Ibland önskar jag att bilar hade långa, spetsiga järnpålar som kunde skjutas ut när en bil "slickar" en i baken. Tillsammans med en blinkande neonskylt där det står "Back off your fucking asshole!" Inga konstigheter...


Enjoy Cupcakes

 
 
Jag såg reklamen för United States of Cupcakes (5:an) om ett ställe i Santa Barbara som heter Enjoy Cupcakes. Där kan man köpa cupcakes, som är gjorda på bland annat vin, tillsammans med den nämnda ingrediensen. En flaska rött med en bakelse gjord på till exempel syrah eller chardonnay känns ju för bra för att vara sant. Det ska jag lägga på minnet tills jag åker till Kalifornien! Vilket tyvärr måste vänta tills nästa år. Mina föräldrar har redan bokat en resa till just den staten, känns ju inte alls orättvist...
 
I natt sov jag tolv timmar i streck, jag kände mig som en ny människa! Innan dess låg jag under min gosiga zebrafilt, åt en massa glass och tittade på den senaste Beck-filmen (Sjukhusmorden). Nu måste jag vänta tills nästa år innan resterande fyra filmerna visas.

Ett tecken på att sommaren närmar sig

 
 
Nu börjar det komma in vilka dagar jag ska jobba i sommar. Vissa veckor blir lyxiga, andra lite mer hektiska. Som exemplet ovan, där jag (som ni ser) jobbar sex dagar på en vecka varav två stycken är 12-timmarspass.
Det känns självklart lite trist att det är på somrarna jag får in mest pass, samtidigt är det av just den anledningen jag kan göra roliga saker resten av året för att jag får in extra mycket pengar. Och i år är det som sagt första sommaren på fyra år som jag ska ha en veckas semester. Jag känner mig lite taskig som tar ledigt när jag behövs som mest. Men det är nog bara jag som känner så, mina arbetskompisar verkar inte höja på ögonbrynen för att jag vill ha ledigt.

Mina dagar i augusti har också rullat in. Eller dagar, det är rättare sagt bara nätter jag får då, precis som väntat. Jag börjar redan ångra mig för jag vet hur mycket det förstör. Samtidigt är det alltid mest brist av vikarier på natten så det vore oschysst att inte ställa upp åtminstone en av sommarmånaderna.
Men nu ska jag inte bli stressad av det utan leva i nuet. Jag är ledig tills på tisdag eftermiddag och kan verkligen ta det lugnt.

Så sant!

 
Jag älskar verkligen Cera! Och jag är så nyfiken på hur han ser ut som äldre. Evigt ung eller blir han som Haley Joel Osment (Sjätte sinnet) där åldern förändrar en radikalt? Bara framtiden kan utvisa det.

Partly Cloudy

Det här är en underbar kortfilm från Pixar som min syster skickade till mig. Den rekommenderar jag verkligen alla att se, vuxna som barn :)
 
 
Trots fria eftermiddagar denna vecka finns det ingen energi till mer inlägg än så här. Jag skulle aldrig klara att bara jobba förmiddagar, även om jag såklart skulle bli mer van med tiden. Det finns så mycket saker jag vill göra men energin finns inte. Så att jag har varierade arbetstider uppskattas med andra ord. Men imorgon är det mitt sista pass innan helgen, riktigt lyxigt! Jag gillar verkligen känslan när man gjort nytta och sedan får slappa med gott samvete. Visst att det var skönt att nästintill alltid vara hemma för några år sedan, men jag gillar att kunna dra mitt strå till stacken. Liksom att tjäna mina egna pengar, även om man har delad ekonomi. Och jag älskar att känna mig självständig, att svära när klockan ringer på morgonen, att vara en liten del av samhället...
 
Nog med jobbprat. Som om jag vore den enda som arbetar :) God natt!

Arron Crascall

 
 
Johanna tipsade precis om Arron Crascall som är en brittisk vine-personlighet. Han filmar sig själv medan han gör alla möjliga märkliga saker, breakdansar i matbutiken och sådant som man aldrig själv skulle våga göra. Hade jag inte behövt lägga mig snart så hade jag sett alla hans klipp, men Best of fungerar alltid.
 
Nu är det andra kvällen som jag tänkt se den senaste Beck-filmen, men svider ögonen känns det inte som någon idé. Jag kommer tacka mig själv imorgon om jag lägger mig nu. Jag är ju en sån som går upp mycket tidigare än nödvändigt så jag hinner äta frukost i lugn och ro.
 
Ni kommer väl ihåg Alla-barnen-historierna? Jag hade svårt att sova häromnatten och försökte komma på egna. Det värsta är att det knappt går att sluta när man väl sätter igång. "Dan" rimmar på mycket så det blev en hel del med honom, min favorit (och mitt första skämt) var; Alla barnen har en bra gemenskap i Rinkeby förutom Dan, han var medlem i Ku Klux Klan.
(Okej, nu efteråt lät det inte bara hemskt utan ganska tråkigt. Nåväl).

Humor på jobbet

 

Stuart♥

 
 

Min nya tavla

 
Kan man få något mer personligt och bättre än en tavla som någon suttit med i timmar?
 
 
Igår var mina föräldrar på fika hos oss i några timmar, och då fick jag min nyinramade tavla som hon målat till mig. Den är verkligen jättesöt och kommer att kunna gå i arv om den dagen kommer. Om ni inte ser detaljerna så finns det vin, Red Bull, cupcakes och Coca Cola på bordet. Som alltså en liten flicka dricker, tillsammans med sina sagovänner. Helt i min smak med andra ord! Ramen är jag jättenöjd med också.
 
Tavlan ställdes där provisoriskt, det var inte förrän efteråt jag insåg att den stod bredvid Kakmonstret och ett par Miss Piggy-prylar (och ett Alla-hjärtans-dag-kort som borde stå på ett bättre ställe). Jag funderar starkt på att beställa hem Elmo med. Eller kanske Big Bird och Oscar! Sedan ska jag ju ha resten av Barba-familjen med, ser någon hela mina framtida samlingar så kommer jag att få en prioriterad remiss till psykiatrin.
 
Annars har jag som sagt bara jobbat, och vilat. Jag lyckades faktiskt få tre timmars sömn efter mitt förmiddagspass. Men det räckte inte riktigt kände jag under nattens gång. Jag stod på benen kanske 8 av 9,5 timmar bara för att hålla igång. I veckan har jag fyra förmiddagspass vilket är perfekt, dels för att få en jämn dygnsrytm och dels för att karln jobbar natt så då kan vi umgås på eftermiddagarna. På tal om honom ska jag stänga ned datorn nu för att äta lite middag innan han drar till sitt andra hem, jobbet. Själv kanske jag ska cykla till syster och sno en kopp kaffe, vi får se.

Familjemys hos Bella

Pojkarna har blivit så stora!
 
 
Lilla Elmo
 
 
Pappa / Masken äter barn :)
 
 
Det blev en hel del timmar hos Bella igår. Det märks att det var länge sedan jag träffade dom. Jag hade gärna stannat längre om inte klockan stod på 5:00 i morse. Jag bjöds på en god middag, tittade på Toy Story, åt hemmagjord äppelkaka, byggde pussel, pratade med bästis... :)
 
Den enda fördelen med att inte sett barnen på länge är att man väldigt tydligt ser hur de utvecklas. Lillkillen kan till exempel härma hur hans pappa sover, bara en sådan sak ;) Storkillen ville inte ha en godnattpuss av mig så jag började gå från rummet, då hör jag hans söta röst säga "God natt Fia". En sådan liten sak kan göra väldigt mycket, mitt hjärta smälte. I övriga fall är det förresten fortfarande Tant Fia som gäller, hur gulligt är inte det? På tal om tant, jag är så lycklig över att jag (ibland) fortfarande får visa legitimation när jag köper cigg. Det var alltså över 9 år sedan jag fyllde arton, tjoho! (Att jag inte fick visa på Systembolaget sist jag var där hör inte hit...)
 
Nu kommer mannen hem snart så jag ska passa på att umgås med honom. Vi går verkligen om varandra imorgon. Jag slutar nämligen 13:00 (jag var tvungen att sluta tidigare eftersom det bara var mindre än sju timmar mellan mina pass, det ska nog vara minst 9 timmar), han börjar jobba 12:00. Jag börjar sedan jobba 21:45, han slutar 23:00.

Serie-tips

Mord i paradiset / Death in paradise
 
 
Jag har nämnt serien förut men det är värt att säga det igen; Mord i paradiset är en väldigt sevärd serie av mordgåtor. Jag har följt serien från början men det är ändå frigående avsnitt, så lyckas man inte på något svårt eller olagligt sätt hitta säsong ett så är det med andra ord lugnt. Säsong fyra har börjat på 1:an (lördagar, 21:00) och säsong 2 går på 8:an (söndagar, 20:00 eller repriser på lördagar, 23:05).
Serien följer en brittisk kommissarie i den (påhittade), karibiska ön av Saint Marie.
 
Klockan ringde lite för tidigt idag när jag är ledig. Men det var skönt att få bort lite tandsten och sådant snusk, även om det däremot inte är kul att betala 1100 kronor för att, citat; bli våldtagen i munnen. Jag trodde mig ha fina tänder i övrigt då jag inte fick höra något om motsatsen, men tydligen måste en undersökning göras också för att jag ska få reda på det. Jag bara ser hur pengarna försvinner... Men tänder ska prioriteras, och jag älskar min privata tandläkarklinik så jag ska inte klaga.
 
Dagens planer att ta racercykeln till Bella. Jag har inte sett hennes pojkar på månader, så det är minst sagt på tiden. En stor bunt skvallertidningar ska jag ta med mig också, det är skönt att någon äntligen vill ärva dom av mig. Tidigare gav jag alltid dom till min svärmor, men det går ju inte nu. Men fram till dess ska jag vila mina grusiga ögon. Jag är inte lika trött nu som jag kommer att vara på fredag. Jag har tänkt jobba både förmiddag och natt på fredag, får se hur lätt det blir att sova mitt på dagen. Jag fick byta bort mitt morgonpass om jag ville men jag har bara dollartecken i ögonen.

Esther the Wonder Pig




 
 
 
 
 
Johanna tipsade mig om grisen Esther, som kom till sina pappor i tron om att hon var en minigris. Vilket inte ens är nära. Jag älskar verkligen grisar och Esther är självklart inget undantag, hon gör att man vill adoptera varenda djur med knorr! Jag skulle säkert döp min till Miss Piggy.
 

Denna vackra donna finns runt om i cyberspace, bland annat på Instagram, Facebook och Youtube. Det är bara att söka på Esther the wonder pig (åh vad jag har svårt för engelskans "särstavningar").

Min fru är bäst

 
Grisen Esther. Jag ska göra ett inlägg om henne framöver för er som missat denna skönhet!


Melissa och Daniel
 
 
Man kan tro att Johanna ritat i hela sitt liv. Sanningen är att det inte var lång tid sedan hon började rita, utan började helt enkelt "klottra" lite medan hon pratade med vår Malin. Visst att man kan ha dolda talanger, men om man kan rita eller inte brukar man veta om. Så det är otroligt kul att det kommit upp till ytan!
 
Jag själv har alltid sett mig som en bra tecknare. På dagis fick jag "beställningar" av de andra barnen på teckningar, jag har alltid varit bortskämd med beröm på det området och lekar i det temat har alltid varit barnsligt lätt för mig. Tills jag såg vad frugan ritat alltså. Nu känner jag mig som en femåring i jämförelse. TACK SÅ MYCKET! ... ;)
 
Bilderna har jag snott från hennes Instagram, fler finns och för er som vill följa henne så heter hon Johflow. Jag känner mig lite stolt över det namnet för det är jag som började kalla henne det. Rättare sagt Joh Flow Mackapow. Vi skrev på MSN när det var populärt, och jag ville skriva något roligt namn till henne. Det var det första som kom upp och har funnits kvar sedan dess :)

Fika hos Emma

 
 
Mysig balkong.
 
 
 

Suddig spegelpose för att visa min djuriska tröja (igen).
 
 
 
 
 
Idag var jag hos Emma på fika tillsammans med min syster och mina föräldrar. Hon har verkligen gjort det jättefint, både när det gäller inredning och ombyggnation av kök. För att fortsätta sprida kärleksord till den tösen så kan jag berätta hur gott fikat var, väldigt smaskigt var det! Usch vilket ord... Hur som helst, hembakat var det. Jag visste att hon var duktig på att laga mat (hon är ju ändå kock) men tydligen har hon fler talanger!
 
Efteråt åkte jag och mina föräldrar och tittade på bilar. Jag skulle gärna vilja ha en Mini Cooper! När vi hade gjort det så blev det en sväng till Thun's på vägen hem. Jag tvingade mig själv att inte hitta något, inget ska köpas förrän i sommar. När jag kom hem ringde jag frugan någon timme innan jag satte mig här. Vad hände med tiden?
 
Om tolv timmar börjar jag jobba för första gången sedan två veckor tillbaka eller något liknande. Det känns mindre kul även om jag vet till 100% att dom känslorna ändras direkt när jag kommer dit. Man ska inte vara ledig för länge med andra ord.

Chess in concert


Att hitta en bra parkeringsplasts gick perfekt. (Jag är medveten om att jackan sitter lite för tight på vissa ställen).
 
 
Jag ska åka i Globens Skyview någon gång! Jag minns inte sist jag var på globen, kanske det inte blivit av sedan Tina Turner spelade där 2009? Jag och mitt minne...
 
 
 
 
Fotograferingsförbud gällde tyvärr. Detta är den enda bilden jag tog när allt var över.
 
 
Efter att ha ätit två mackor på en hel dag satt en plusmeny skapligt fint!
 
 
 
Chess in Concert är som man hör en konsert efter musikalen av mina favoriter Björn och Benny. Körtjejerna fick mig att få ABBA-känslor, likaså några av låtarna. Som alltid så är det låtar som är helt fenomenala och andra lite tråkigare, men i det stora hela var det en fantastisk konsert. När jag kunde släppa tanken av att det inte kan bli precis som låtarna jag lyssnade på som barn, från min pappas LP från det ljuva 80-talet. Med en stor kör, massa instrument och bra artister så fick man vad man betalade för. Kanske inte bokstavligen när det gäller platserna, att sitta på läkarna för mindre pengar ger nog mer än att sitta på parketten som vi gjorde.
 
Sarah Dawn Finer var som väntat lysande, liksom musikalartisten Gunilla Backman som jag senast såg i Mamma Mia!-musikalen. Operasångaren Johan Schinkler gjorde nog att sina låtar blev de absolut bästa enligt mig. Philip Jalmelid kunde jämföras med Josh Groban (som även han sjungit i musikalen). Anders Glenmark har spelat i Chess-konserter under 90-talet och trots att han är duktig som artist är det ingen jag fastnade för. Även om det var för den delen kul att se honom eftersom jag poppat en hel del låtar med GES back in the days. Men en asångare som jag däremot fastnade för var en man i tremanna-kören. Namnet hittar jag inte men jäklar vilken energi och scennärvaro han hade! Han körde nog endast två låtar förutom körandet, men jag har sällan sett någon med så lite scenskräck.
 
 
För att komma till överraskningen jag halvt förstörde. Igår skulle nämligen pappa hedras med att få en Karl Staaff-medaj efter hans insatser för Folkpartiet. Han hade ingen aning om detta och vi skulle få honom att åka till Uppsala där årsmötet var. Igår skulle jag skjutsa honom till en ort några mil härifrån, där skulle en partikamrat till honom köra vidare mot Uppsala. Han skulle alltså inte veta ett dugg om vem han skulle träffa eller vart han skulle.
 
Vi hinner inte köra mer än några meter innan jag frågar honom om hur han känner kvinnan från partiet. Pappa tittar frågande på mig och undrar varför jag ville veta det. Då inser jag att hemligheten är ju självklart inte bara tillställningen senare på dagen utan allt fram till dess. En idiotisk glädjedödare känner jag mig som, jag förstör halva hemligheten innan vi knappt börjat åka. "Inget" säger jag bara och känner hur ångesten kommer som ett slag i fejset. Att jag aldrig kan vara tyst! Nu blev det ingen katastrof även om jag har lätt att förstora upp saker. Han lade som tur var inte ett plus ett, så det hela slutade bra. Jag avskyr hemligheter, för jag har en förmåga att prata utan att tänka när jag är lite nervös, vilket inte är en bra kombination.
 
Jag är enormt stolt över min pappa, han förtjänar den fina bekräftelsen till 110% ❤.

Bild från förra helgen

Jag älskar skrattbilder :)
 

Imorgon ska jag faktiskt besöka en av donnorna på bilden, nämligen Emma. Det är galet att jag fortfarande inte har sett hennes lägenhet sedan flytten till Sverige/Uppsala. Så när mina föräldrar ändå skulle besöka henne så ville jag passa på att följa med. I övrigt har jag bara tre arbetspass och mitt årliga tandläkarbesök inplanerat i veckan. 
 
Igår förstörde jag lite av en överraskning till pappa. Mer om det i nästa inlägg, och mitt globenbesök då givetvis. Men datorn får vänta en liten stund till. 

Fantastisk kväll!

 
 
Kvällen igår var över förväntan vilket jag spinner vidare på i nästa inlägg. Just nu lockar dock Pepsi Max, kvällstidningarnas bilagor och glass. På återseende kära läsare! :*

Sex timmar kvar

 
 
Nu är det förvisso inte "original-tjejerna" som sjunger ikväll utan Sarah Dawn Finer och Gunilla Backman. Men det spelar ingen roll, det är låtarna som är perfektion oavsett vem som sjunger. Okej, när jag sjunger så får jag ärligt talat inte riktigt samma känsla som när jag lyssnar på låtarna ;) Jag måste bita mig i tungan under konserten och inte sjunga med. Eller så är det ett bra sätt att bli av med alla omkring sig? Jag återkommer hur det blir.

Psykbryt

 
 
Av någon anledning så googlade jag ordet "psykbryt" och kom in på Flashback. På just den tråden så skriver alla som vill ned sina värsta utbrott. Efter att jag nu plöjt mig igenom 11 sidor kan jag konstatera att majoriteten innefattar datorer, vilket i och för sig inte är så konstigt. Första sidan tyckte jag ändå var bäst, jag skrattade gott vill jag lova! Med något sjukt undantag. HÄR finns tråden för er som också vill må bra att era psykbryt inte är så farliga ändå.
 
Jag är oftast väldigt lugn men även jag får mina psykbryt. Idag är jag ganska duktig på att kontrollera det fast min kropp skriker att jag måste ta sönder något. Men jag håller mig till att slänga i dörrar eller skrika tills rösten spricker, typ. Det var värre när jag var yngre kan jag säga. Kanske inte på anger management-nivå men nästan.
 
 
Här är några minnen jag har i temat psykbryt:
(I nyktert tillstånd, resten är bara tragiskt/pinsamt)
 
  • Jag har använt våld mot både Malin och Bella som barn. Dragit stora hårslingor från huvudet, gett en lättare hjärnskakning, kastat grenar mot huvudet... Anledningarna minns jag inte, men det var väl för att jag inte fick som jag ville. It's was all about me...
  • Jag och min yngre storebror slogs bokstavligen varje dag som små. Psykbryt var bara förnamnet när det gällde mina reaktioner mot honom (och vice versa). Till slut ville mamma att jag skulle sova hos grannen ett tag för att slippa alla bråk. Minns knappt vad jag gjorde mot honom. Bara att jag en gång drog ut varenda sladd som fanns i den stationära datorn eftersom han hade rivit sönder min gymnasieläxa. Men annars var det mest våld, vilket jag idag nästan helt förträngt.
  • Jag blev skogstokig på mitt ex en gång och kastade en tallrik yoghurt med müsli i golvet. Det är helt ofattbart hur långt det innehållet spred sig i lägenheten. På väggen längst bort i rummet bredvid fick jag stå och torka och svära, men ändå vara tacksam för att jag inte fick skäll för fläckarna på tapeten.
  • En gång läste jag att man kan slänga frukt istället för saker när man är arg. Så för runt tio år sedan gjorde jag det vilket resulterade i extrem ångest då jag tyckte så synd om det oskyldiga äpplet. (Kan tillägga att jag en gång gömde familjens frukt i garderoben för att de inte ska ätas upp. Glömde bort det tills mamma hittade några mögliga apelsiner under sina kläder. Jag var nog nära att bli en riktig inbiten frukarian).
  • Jag slängde en sprillans ny tv-kontroll i golvet en gång då jag blev arg på mina föräldrar. Den höll inte.
  • Jag har slagit en eller två av mina tidigare pojkvänner. "Bara" en handflata mot armen typ men dock, det är inte okej.

Less idag, Chess imorgon

 

Försökte, i brist på andra, hitta ett par USA-bilder jag inte lagt upp.
 
 
Lusten att skriva tretton inlägg finns, fantasin till det räcker bara till högst ett. Orken räcker egentligen inte ens till det. Jag har en dag då jag bara vill ligga i sängen, smutta på en kaffe i en barnslig mugg och lösa medelsvåra korsord med Det okända i bakgrunden. Lät inte som en omöjlighet i och för sig.
Visst är det underbart med deprimerande inlägg? Det tycker jag med. För att klargöra en sak så har inget hänt, jag är bara allmänt "loj".
 
Jag såg att Elton John ska spela i Stockholm denna sommar, gud vad jag vill gå! Men när man betalat sommardäck till priset av tio Elton-biljetter så känns det inte bra för samvetet att boka något. Speciellt inte då jag ska på Chess in Concert imorgon. Det är nog egentligen därför jag känner mig lite negativ idag, jag blir alltid nervös inför sådana tillställningar. Men jag har som sagt velat sett den musikalen i tjugo år så det vore väldigt illa om jag stannade hemma för den sakens skull. Allt kommer ju ändå att gå bra, för det gör det alltid, fast att det är stånk och stön innan. Mycket folk, lite parkeringar, plus lite andra i-landsproblem.

Fin i Fransar

 

Visst vill man bara ta fram sax och sytråd när man ser överskottet av hud på ögonlocken? Jag vill inte vara den som drar uppmärksamheten till det, men vem kan missa det liksom...
 
 
I förmiddags ringde min syster och frågade om jag ville fylla på fransar. Det är verkligen ett hårt liv jag lever som tvingas ställa upp på sådant. Ligga skönt och vila medan någon pysslar om en och ger en långa, svarta, böjda fransar. Nej, usch och fy! På tal om långa så har jag, om någon undrar, 10 mm på mina. Det vill säga 9,2 mm längre än mina egna, typ...
 
På tal om fransar, och alltså smink, med ditritade fräknar och i sin tur påskkärringar (hur ska jag annars kunna få min dagliga "på tal om?" Såg nu att jag redan skrivit de tre orden. Nåja, ni fick jag åtminstone med min dagliga parantes). Jag fick besök av två söta flickor på väg till Blåkulla i torsdags. Hur mycket jag uppskattade besöket så var det riktigt komiskt vid vilken tidpunkt de kom.
 
Klockan var 15:30 och jag stod fortfarande i pyjamasbyxor, i full fart med att städa. Två fimpburkar (jag vet, skitäckligt, men det är åtminstone ingen brandfara) hade ställts vid ytterdörren i väntan på att kasseras. Framför dom stod en platta öl. I köket var det kaos då jag även höll på att rensa kylen. Jag kan fortsätta hur länge som helst, men jag inser att det inte låter så roligt som vad jag trodde. Men nu har jag skrivit om detta tre gånger, så det får bannemej vara kvar!

Bröllopsklänningar

 
Detta är några klänningar jag tycker om bara för att tydligt visa vad min smak är. Jag har ett par jag gillar ännu mer och faktiskt skulle kunna tänka mig att bära när dagen kommer, men det kommer aldrig visas förrän på min bröllopsdag. När den dagen kommer är nästan bestämt, men än en gång; jag gillar att öppna mig för bloggen men jag måste tvinga mig att hålla vissa saker privata.
 
Det finns en del saker jag har som krav, eller önskemål, när det kommer till bröllopsklänningar. Både vad jag måste ha, vad jag verkligen vill ha och framförallt vad jag absolut inte vill ha.
 
 
 
Ett måste:
  • SPETS med versaler. Ju mer desto bättre!
  • Vitt eller elfenbensfärgat tyg.
  • En bra längd, vilket är golvlängd eller med släp beroende på om jag ska ha en annan klänning på mig på bröllopsfesten (orka bära omkring på ett katedralsläp en hel kväll).
 
 
Ett plus:
  • Ett band i midjan eller liknande.
  • Korsett, utan att det ser ut som en billig klänning.
  • Långa ärmar.
 
A big No-No!
 
  • Tubklänningar. Jag är förbi den fasen, både av praktiska och synliga skäl.
  • Två-delat. När överdelen och underdelen är i olika tyger. Undantaget finns om exempelvis om det inte är jättetydligt.
  • Bar rygg. 98% av alla klänningar jag fastnat för har det. Jag vill ha en vanlig bh på mig, punkt.
  • Smala axelband.
  • Former jag (oftast) inte gillar är balklänning och tydliga trumpet/sjöjungfru-formar.
  • Organza är inte min stil.
  • För mycket urringning. Jag vill inte gå i kyrkan som en prostituerad.
  • Satin eller siden. För mycket nattlinne/minnen av min forna balklänning.

Långfredag - middag hos syster

 
 
 
 
 
 
I fredags var jag och min man hos syster, tillsammans med hennes sambo och bästa vän. Det var även första gången vi fick träffa Emmas kille, Robin. Vi bjöds på en god middag och en lika smaskig efterrätt (hemgjord dajmglass). Vi spelade spel och drack öl, vin, snaps och Irish Coffee. Jag är ganska ovan att dricka så den sista timmen var jag nog inte den smartaste i gruppen :)
 
Dagen efter mådde jag inte speciellt bra av samma anledning. Jag brukar sällan bli särskilt bakfull, men i lördags var jag allt annat än pigg för påskfirande hos mina föräldrar. Påsklunchen gick nätt och jämnt ned innan jag slocknade i deras gästrum. När syster, svåger och brorsdotter sedan kom förbi så insåg de flesta att jag nog borde åka hem. Den enda gången jag mådde okej var när jag låg ned, och att vara med på femkamp i den ställningen vore ganska svårt. Så jag skjutsades hem, med ångest för att missa allt men med en enorm lättnad att få spendera resten av dygnet i sängen. "Jag ska aldrig mer dricka" ekade i mitt huvud, och för en gångs skull kändes det inte som en klyscha.

Sista dagen som dålig bloggare

Påsklunch.
 
 
Imorgon börjar vardagen igen vilket betyder fler, roligare (och förhoppningsvis inte mobila) inlägg! Det har varit skönt att ha en bloggpaus då jag annars får ångest när jag inte uppdaterat på en dag. Nu har det mer varit "äsch, en dag hit eller dit spelar ingen roll då jag ändå tagit rekord i att blogga dåligt". Om man inte räknar med mina sista veckor som Sundsvallsbo.
 
Den senaste veckan har jag mått väldigt bra och stundvis ganska dåligt. Vilket är den sämsta kombination när man vill vara en flitig bloggare. För då har man antingen för roligt för att sitta vid datorn, eller så vill man strunta i hela omvärlden. 
Nog pratat om min uppdatering, det låter som om jag ser mig som en en storbloggare när jag håller på så här. Men jag är ju mån om mina fans ;)

Lovis ❤

 
 
 
Idag besökte vi mina föräldrar som är hundvakt till Lovis :) Ni som inte känner igen henne från min blogg så kan jag berätta att det är en vänlig, 14-årig dam från Uppsala. 
 
 
Jag avslutar med, på tal om vad jag sa i passkontrollen i Köpenhamn, ett citat från när jag kom till USA:s flygplats;
 
Allvarlig man i passkontrollen: What do you do for a living?
Jag: I work with retarded people. (Tystnad) No! I mean... What's the nicer word for it?
Mannen: It's called disabled people.
 
(Kanske bara jag som tycker det var tragikomiskt)

Ajm bäck!

Några av min mina presenter till Dan från Irland. 
 
 

Jag ber om ursäkt för min förfärligt dåliga uppdatering. Det har handlat om en kombination av jobb och nöjen. Dessutom har min man sin lediga vecka, då vill jag inte sätta mig vid datorn efter jobbet. Men nu är jag ledig över påsken och mer därtill! Då väntas det bland annat två middagar, en hos Sara och en hos föräldrarna. Samt, förhoppningsvis, lite fler (och roligare) inlägg! Det är kul att så många ändå kikar in för att se om jag bloggat något. Så nu är ni väl överlyckliga när jag skrivit detta otroligt spännande inlägg ;)

RSS 2.0