Begravning & Vita arkivet

 
Fika efteråt. (Det kändes dumt att ta en bild men samtidigt tog många bilder på kistan så då kändes en tårtbit ganska harmlöst).
 
 
 
Idag var jag och mamma på en begravning. Jag stod inte mannen nära då jag inte träffat honom på många år. Men under min barndom sågs vi mycket då han har jämnåriga barnbarn samt att hans fru var barnvakt till oss ibland. Det var jag som satt bakom ratten idag och det kändes ganska ovant att köra i ett begravningsekipage (eller kallar man det så?). En bil bakom kände sig märkbart stressad över att vårat tåg av bilar körde sakta på landsvägen och försökte köra om, men var sedan tvungen att ta sig in mellan bilarna istället för att inte krocka. Undrar om han förstod vad han gjorde, han lär gjort det när han såg begravningsbilen längst fram i alla fall.
 
Har jag nämnt en av frågorna som kan finnas på Vita Arkivet, ni vet där man får skriva om hur man vill ha sin begravning. Om man exempelvis har önskemål om gravsättning, gravsten, obduktion, kista, psalmer, blommor...  Ja, allt som rör det ämnet. Berättade jag att man även brukar få svara på om man är en morgon,- eller kvällsmänniska? Jag har fortfarande inte riktigt förstått varför det är relevant. Det lär handla om att respektera personens dygnsrytm på något sätt, men om det handlar om tidpunkt av begravning eller något annat vet jag inte. Vet någon så får ni gärna berätta det för mig!
 
Jag ska nog själv försöka fylla i ett sådant inom den närmaste tiden. Jag kan inte säga att jag har bråttom då jag inte planerat att dö förrän om typ sextio år. Men allt kan hända och därför kan det vara bra att få ned sina önskemål, om man nu har några. Det går ju att göra det online också om man så vill. Inte för att det låter som en superfestlig sysselsättning. "Hej, vad gör du?" -"Inte mycket, har lite beslutsångest angående min minnesstund bara. Smörgåstårta eller gräddtårta, det är frågan..."
 
Jag själv skrev ett liknande papper för många år sedan. Jag minns inte riktigt vad det stod, men jag tror jag ritade hur min gravsten skulle se ut och skrev säkert några väl valda ord till den underbart positiva bilden. Tydligen ansågs det inte okej att skriva begravningsönskemål som tolvåring så jag skickades till BUP. Väl på plats fick jag träffa en manlig psykolog med vita gympaskor och en förkärlek till att smeka armstöd samtidigt som han pratade. Jag minns inte ett ord han sa förutom att han frågade när jag hade fått min första mens. Jag minns att om jag inte ville dö innan så ville jag det då, hur kunde han fråga en sådan sak - och mitt framför pappa dessutom! Jag ville sjunka genom jorden, bokstavligen. Nåväl, jag överleve det mötet till slut. Även om jag fortfarande inte kan se ett par Reebok-skor utan att spy lite i munnen.

Skriv gärna! (anonym som namngiven!)

Kommentera inlägget här så gör du min dag:):

Vågar du skriva vem du är?:):
Ska sidan minnas dig?

E-postadress: (publiceras inte)

Din hemsida/Bloggadress:

Vad du vill skriva (jag svarar på det mesta i mina inlägg):

Trackback
RSS 2.0