Första advent och källare

Den första snön kom lägligt nog idag.
 
 
Mickans körkorts-present till mig - helt i min stil!
 
 
 
Nästa helg ska vi sova för första gången i vårt nya hus, så de kommande dagarna är fullspäckade som ni förstår. En del saker är gjorda men det är fortfarande mycket kvar att göra. Så när karln var på jobbet idag så passade jag på att fylla kartonger. Innan jag dog av tristess och gick hem till mamma och pappa.
 
 
Jag: Jag tänkte komma förbi er idag, runt fyra om det passar?
Mamma: Det blir jättebra, då kan du äta lunch med oss.
Jag älskar att mina föräldrar inte är "Klockan-17:00-ska-det-vara-middag-annars-jävlar!-människor".
 
 
Nu håller jag på att tvätta, av fler anledningar än de självklara (att slippa göra det när vi flyttar in och att allt ska vara fräscht redan från början). Det är nämligen så att våran källare, liksom många andras, har fler hyresgäster än de skrivna. Jag talar alltså om stora, svarta källarspindlar. Visst, jag måste exponera mig själv för mina rädslor, men jag hade tyckt att en spindeltråd hade räckt alldeles utmärkt till att börja med... Men jag ska spraya varenda vrå med en insektsspray som jag av erfarenhet vet att de inte tål. Sedan har jag läst om både fällor och sådana man har i kontakter (med hjälp av ljudteknologi). Spindelfri och Silverline Spindelfritt heter produkterna om någon av er också vill försöka bli av med de äckligt vidriga insekterna. Fungerar de inte så får jag tyvärr låta min man sköta tvätten i fortsättningen.
 
Imorgon ska vi åka till huset för att sätta igång kyl och frys, höja värmen lite och bara känna känslan att det äntligen är dags. Jag tar med största sannorlikhet bilder så att ni kan få se några av rummen! I natt drömde jag om att jag stod i köket och att diskbänken var i axelhöjd på mig. Visst att bänkarna är lite högre än standard men dock ツ. Nog om det, nu ska jag ta ut min tvätt som består av fyra ljus-blå plagg, jag är verkligen hopplös när det gäller att våga blanda färger...

Firande

 
 
 
(Rättelse; den 29 januari var lite fel, haha. Jag borde reagerat på det då det datumet är min födelsedag men ibland hänger inte hjärnan med!

Igår var det den 29:e november vilket betyder tredubbelt firande för mig. Min barndomsvän Malin fyller år, min kärlek Dan fyller år och vi har vår officiella årsdag det datumet.
 
Jag lyckas aldrig med födelsedagar, speciellt inte min mans. Det enda önskemålet han hade var att få en köttbullssmörgås med potatissallad på morgonen. Jag gjorde i ordning en bricka med färskpressad juice, kaffe och macka. Jag lade sedan på en förpackning Grattis!-choklad tillsammans med ett paket där jag blandat två olika papper i en ful kombination (är han inte värd bättre än det?). När jag sedan kommer insjungandes med frukosten så tackar han innan han försiktigt frågar;
- Vart är köttbullarna?
Den lilla detaljen hade jag glömt att köpa. 
 Men dagen blev som tur bara bättre efter det. Vi firade med en fin middag innan klockan blev mycket och vi låg och skedade resten av kvällen (vilket vi aldrig gör - jättemysigt!).
 
Min fina Malin hann jag fira under dagen, även om det hade varit minst lika trevligt att följa med och äta ute på kvällen. Men det kommer fler gånger hoppas jag! Fikat var jag i alla fall väldigt trevlig, jag hade turen att få hälsa på Olivias farmor och farfar för första gången. Samt få ett kärt återseende av fler människor. Malin fick ett par flaskor kändis-vin av oss, jag tror att jag ska köpa dom själv någon gång. Jag gillar Montazami och Morberg :)

Öl och brudar


 
 
Min fredag består i skrivande stund en av mina favorit-ölsorter (jätteunikt, jag vet) och mitt hatobjekt Kim Kardashian. Hennes rumpa äcklar mig för att vara ärlig. Visst, man behöver inte ha en bak med ett put som ett pappersark som mig, men hennes är bara för mycket. Jag tror inte ens att den är naturlig. 
Nu ska jag släppa hatet och återgå till min kärlek istället. 

Filmmys med trillingen

 

Chokladpudding (och en manshand).
 
 
 
Igår åkte jag till Mickan för att ha en välbehövd myskväll. När TV:n krånglade så var det tur att vi kunde ringa hennes karl som ännu en gång kom till vår undsättning :) Precis som när låset fryste fast på en parkering i Uppsala, hihi.
 
Vi såg Skeleton Key, ingen av oss hade inte sett den på flera år så det blev ett kärt återseende. Om man kan säga så om en obehaglig film. Mer trevligt var umgänget ♥ . Och film-snacket, att dippa grönsaker är underskattat!
 
Något som också var obehagligt var när jag skulle åka till och från henne. Jag har i stort sett aldrig kört i mörker, och framförallt inte länge och ensam. Dödsångest var bara förnamnet! Hur kan man vänja sig vid något sådant fruktansvärt? Att köra i hög hastighet och stundvis inte se vart vägen tar vägen är inte min nya hobby kan jag tala om. Jag satt som en stel fiskpinne hela vägen och såg hur mitt liv passerade i revy.
Men bländade av gjorde jag varje gång! Eller, under ett tillfälle såg jag plötsligt en cyklist framför mig. Då var all min fokus på att inte köra på henne (eller att själv bli påkörd bakifrån) så jag råkade kanske blända en eller två (läs: tre) bilister.
 
På vägen hem var det mindre trafik men desto mer dimma. Framförallt när jag körde förbi ängar och åkrar (vilket råkar finnas vid typ varje vägjävel här på landet). Jag försökte lugna mig själv med radio och vetskapen om att jag "i alla fall kommer dö till tonerna av Enya". Men med en buss bakom och med mardrömscenarier om älgkrockar i huvudet så kan jag inte säga att det lugnade mig avsevärt. Det var helt klart värt resan, och jag är glad att jag inte undviker att göra saker i trafiken som jag är rädd för, men nästa gång vill jag nog ha någon med mig. Palla dö själv liksom.
 
Jag fick en jättefin present av Mickan som jag ska visa sedan. Men nu är det The neighbors på TV vilket är en av mina favoritserier (även om jag nog glömde den på min lista sist).

Nya möbler

 
 

Soffa; 17 990 kr + de bruna kuddarna.
 
 

Sittbänk med öppningsbart lock; 990 kr.
 
 
Bord i massiv oljad ek och inlägg i svart keramik; 7 990 kr.
 
 

Tavla; 995 kr.
 
 
Igår gjorde jag ett kollage över alla möjliga matgrupper som vi skulle kunna tänka oss, min karl blev lättad över att slippa gå igenom varje möbelkedja och jag hade en ursäkt att få leka i Paint. Vi fastnade båda för matgruppen Verner från Örbyhus Möbelaffär så idag åkte vi dit för att köpa det. Soffor struntade vi i, alla såg likadana ut och ingen var kärlek vid första ögonkastet. Men när vi sedan testade soffan på bilden så var vi fast. Det är egentligen inte min stil, men ju mer jag satt i den ju kärare blev jag. Vi hade inte tänkt lägga dom pengarna på en soffa men de andra kändes så hårda. Och att kunna halvligga på två av platserna kändes för bra för att tacka nej till.
 
En sittbänk till hallen har jag alltid drömt om, med ulltyg ovanpå locket. Så den fick det också bli, men då struntade jag i att köpa tavlan ovanför. Jag ska fundera en gång till på den men jag kommer till största sannolikhet åka tillbaka och köpa den, jag har ju tidigare sagt hur svårt det är för mig att fastna för tavlor så det gäller att passa på när man väl hittar någon. Dessutom älskar jag den möbelaffären (vi köpte även sängen där), de har både ett bra sortiment och en väldigt bra service.
Just ja, vi köpte även en "betjänt" där till hallen kom jag på. Igår fick vi nyckeln till huset så om en vecka kommer säkert bilder från huset och efter ytterligare en vecka på de nya möblerna i sin "naturliga miljö".
 
Nu ska jag göra i ordning mig då jag ska åka till Mickan för att ha filmkväll. Jag minns inte när hon och jag umgicks själva sist, men jag känner på mig att det kommer bli fler oftare nu när jag har körkort :)

Uppsala-ärenden

 
 
Idag var jag och hjärtat i Uppsala. Vi köpte ett par julklappar, åt lunch och gjorde även en tredje sak som jag måste hålla hemlig några dagar till, hihi :) Jag vet hur irriterande det är när någon säger A men inte B, men det är väl aldrig fel med lite hemlighetsmakeri så länge det är en kort period.

Sötvarning

 
 
 

Mamma 65 år

 
 
 
 
 
 
 
 
Igår firade vi mamma bokstavligen hela dagen, och tur var väl det då tiden gick så himla fort! Vi bjöds bland annat på olika former av snittar och världens godaste cheesecake. Vi spelade olika brädspel, drack drinkar och hade presentöppning. Av Sara, Johan, mig, Dan, Adam och Emma fick hon ett presentkort där hon kan blåsa sin egen skål och fönsterkula - hon blev helt lyrisk! Det passar en konstnär som henne utmärkt. Hon fick lite annat smått och gott med även om hon inte ville ha presenter.
Vi lekte även med lego tillsammans med min brorsdotter, man blir aldrig för gammal för det!
 
 
Alla hade en jättetrevlig dag/kväll - det var verkligen lyckat!

Körkorts-presenter

 
 
 
 
 
Johanna, Daniel och Melissa skickade ett paket till mig från Sundsvall förra veckan. Jag blev så himla glad! Den innehöll en påse Bilar (hon svor när jag berättade om att Malin gjort det då det också var hennes plan, haha), samt min favoritchoklad Ferrero Rocher, jag tänkte inte på att den nästan hette Ferrari vilket hon hade uppmärksammat.
Sist, men absolut inte minst, fick jag ett kort som hon gjort själv - hur gulligt är inte det? Med en hälsning från lilla Melissa också :)
 
Igår var det inte bara mamma som fick presenter utan även vår före detta granne, min brorsdotter samt jag. Jag fick en jättevacker lykta som ger ett underbart sken i mörkret, ni ser själva på bilderna. Den blir perfekt i vårt nya hus! På onsdag ska vi dit och prata med en snickare om väggen vi ska riva.

All I want for Christmas

 

Torsdagsmys

Jag bjöds på jättegott fikabröd som pojkarnas mormor bakat.
 
 

Pusselpojkarna.
 
 
 
I torsdags hälsade jag på Bella och hennes familj. Det är så lyxigt att fortfarande ha en så bra kontakt med vänner man haft sedan barnsben. Och att dom i sin tur fått egna barn som man kan mysa med. Lillkillen är ju så oblyg att man blir chockad, han ville bli buren redan efter några minuter. Och storkillen gillar att sitta i mitt knä och pyssla med sitt, jag hoppas han fortfarande vill det när han blir tonåring även om chansen är väldigt liten ;)
 
 
Efter kvalitetstiden med bästis så åkte hon till jobbet. Jag själv skulle egentligen hämta nyckeln till huset men det får bli någon annan dag framöver. Jag längtar ihjäl mig tills vi flyttat och jag kan bjuda tjejerna på vin och middag. Det kan jag väl göra nu med men det känns inte lika lockande. Imorgon ska vi fira min älskade mamma som fyllde 65 år idag, men i övrigt ska kommande veckan bara gå till packning, rensning, flyttstäd och sådant man längtat efter... Just rensningen kommer bli värst då vi ska slänga över hälften av allt vi äger. En del ska kastas, en del ska sparas till mina föräldrars loppis nästa sommar och en del ska ges till de mer behövande.
 
 
På tal om behövande, och "tiggarna" som bor bakom oss. Som ni vet så slänger de ju sina sopor i vår soptunna. Vilket är rätt irriterande då vi inte får plats med vårat, men det hör inte hit. Det som slängs är till största delen kläder och mat, mer eller framförallt mindre uppätet. Så jag tar för givet att när människor vill skänka sådant så uppskattas det inte särskilt mycket då det är pengar de vill ha. Jag blev väldigt förvånad. Men jag ska inte spekulera om varför de gör så, kanske de redan har mat för dagen och kläder så att det räcker. Men ja, förvånad blev jag oavsett.

Det har varit en lång resa

 
 
 
Jag läste precis om att man ej bör lägga upp sitt körkort på nätet. Själv lade jag upp bilden på Instagram efter att jag tagit bort mina fyra sista siffror men den är nu borta. Referensnumret ska man inte heller lägga upp, liksom själva bilden på sig själv - inte ens andra bilder på sig själv framifrån som kan kopieras till en falsk ID-handling. Men efter det lilla som är kvar på bilden ovan så blir jag mäktigt imponerad om någon lyckas göra ett körkort av det som återstår. Inte ens förnamnet på min underskrift är den jag använder i vanliga fall. Tydligen börjar man bokstavera kraftigt när man är kissnödig och stressad inför ett teori-prov.
 
 
Jag kom på att jag inte ens berättat om min uppkörning. Kriterierna för att klara en uppkörning är enligt mig att man kan köra bil, att man inte är stressad och att uppkörningsläraren är bra. Det handlar på ett sätt lite om tur också då man kan kuggas över något som händer i trafiken runtom dig. Du ska visserligen kunna hantera dom situationerna, men det bästa är ju att köra upp när det inte är rusningstrafik så minskar man risken att något inträffar när nerverna redan är på helspänn. Det var nog därför jag klarade det, jag kan köra bil, jag åkte med en jättebra lärare (som inte ville jävlas med fickparkeringar), jag fick en tid efter att morgontrafiken lagt sig och jag var lugn och fokuserad. Istället för att tänka på hur hela uppkörningen skulle gå så tog jag en sträcka eller moment i taget.
 
 
Jag vet att jag gör en stor sak av det här, och det gör väl alla kanske. Men det är ju inte bara det senaste året som jag haft körkortet i huvudet. Jag började övningsköra när jag var sjutton eller arton. I samma veva började jag att festa som om ingen morgondag fanns, och vissa myndighetsmänniskor tyckte att jag skulle vara olämplig bakom ratten och därför försvann mitt körkortstillstånd. När jag flyttade till Sundsvall ett par år senare började mitt nya, lugna liv och jag valde att regelbundet ta blodprov för att visa att jag var nykter så att jag kunde få tillbaka tillståndet. Jag klarade självklart proverna men precis som reklamen från Adressändring så fick jag inte det sista kallelsebrevet då jag i samma veva bytte lägenhet. Därför nekades jag ett förnyat tillstånd, jag hade gjort allt förgäves med andra ord.
 
 
Lång historia kort; fyra år efter det försökte jag igen och fick tillbaka mitt tillstånd. Och på något sätt är det kanske bra att åren fick gå, man blir i regel mer mogen (och motiverad) för ett körkort ju äldre man är. Nu känns det föregående inlägget väldigt öppet men som alla vet är jag knappast någon partypingla längre. Även om jag vill göra det tydligt att jag aldrig suttit bakom ratten påverkad, och tänker självklart aldrig göra det heller. Lika självklart som att man inte borde köra dagen efter. Så med allt detta ville jag bara säga att det finns en anledning till att jag tjatat ihjäl er med allt som har med körkort att göra då den här resan varit lång. Och med det sagt ska jag aldrig mer skriva om den här resan även om jag inte kan lova något ;)

Första åkturen själv

 Min man förevigade när jag skulle åka ut själv för första gången.
(Jag är medveten om att jag sitter väldigt långt fram, det är en trygghetsgrej jag har för mig).
 
 
 
Det börjar kännas lite bättre att åka nu, på vägen hem från jobbet igår kunde jag för första gången känna att jag inte var nära en panikattack/ett sammanbrott/ett vått säte. Jag fick beröm från både boenden och personal igår, jag måste verkligen komma på något annat när det här är över som jag kan få beröm för. Lastbilskort? En magisterexamen? En publicerad bok om släpkärror? (Då man är mer eller mindre kung på det nu).
 
Nu ska jag göra i ordning mig för att träffa Bella och hennes familj. Det är så himla skönt att kunna träffas utan stress för något. Nu börjar i och för sig nästa stressmoment när jag tänker efter då vi flyttar nästa vecka. Så förutom mitt arbetspass på fredag tänker jag ta ledigt ännu en vecka för just det. Decemberlönen kommer inte bli rolig att titta på, men det är det värt!

Uppvaktning

 
 
 
 
 
Det kändes som det var min födelsedag igår med tanke på all uppvaktning jag fick. Jag kommer aldrig att glömma gårdagen! Det började med att jag och Sara drog till Öregrund för att köpa en flaska mousserat, som jag antog var något på hennes inköpslista. Men icke, det var jag som skulle få en och passande nog blev det en flaska Ferrari. När vi kom hem till våra föräldrar för en fika så tog hon bilen ut för att köpa något. "Det kunde du väl sagt när vi ändå var ute och körde" tänkte jag. En stund senare kom hon hem med ett Grattis till körkortet-kort och ett par trisslotter (vann 30:-). Hon hade åkt runt till ett flertal affärer för att hitta det bästa kortet. "Man måste ju få ett sådant kort när man tar körkort!"
Underbara syster - du är drottningen av uppvaktning och det kommer jag alltid att älska dig för! ❤
 
Sist men inte minst så har jag uppvaktas av nära vänner, sambo och resten av familjen. Samt runt 80 personer på sociala medier. Det är helt otroligt! På kvällen fick Malin åka med mig runt i orten innan vi tog en långpromenad. Av henne och hennes familj fick jag en påse Bilar (haha!) och ett kort - jag blev jätteglad!
 
Det är jätteläskigt att köra bil nu när jag inte har tryggheten av en handledare och "Du ser varför jag kör så dåligt"-skylt. Jag är mer nervsjuk nu än vad jag varit på många månader och det går ut över körningen. Men till slut kommer jag slappna av och kunna köra bra igen. Det viktiga är att jag är ute på vägarna ofta så att rädslan inte tar över. Däremot inser jag nu att min tanke om att åka till Sundsvall för att fira kanske får vänta, man blir inte automatiskt en van förare för att man får körkort - såklart.
 
I eftermiddag ska jag ta bilen till jobbet, bara för att jag kan. Jag lär aldrig röra på mig själv igen... Och i veckan får vi nycklarna till huset. Det blir en del vuxenpoäng denna vecka, helt klart!

Körkort!

 
Jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är just nu! Jag har inte riktigt fattat det, att jag klarade teoriprovet igår har inte ens sjunkit in ännu. Jag kan ta bilen själv framöver, det är självständighet på hög nivå! Min jungfruresa blir om någon timme då jag och Sara ska ta en raggarrunda innan jag ska hem till mamma och pappa och skryta (jag vet inte när jag hörde dom så glada senast).
 
Med risk för att låta som jag vunnit ett pris och ska hålla ett tacktal, men;
Ett stort TACK till Dan och mamma som tragglat med mig det senaste året. Och till mina familjemedlemmar och vänner som peppat mig tusen gånger mer än vad jag gjorde när dom tog körkort (it's all about me...).
 
Jag har så mycket jag vill skriva om denna resa men det får bli vid ett senare inlägg (och ni trodde att ni skulle slippa mina körkorts-inlägg, mohaha!). Nu ska jag bara försöka sudda bort mitt fåniga leende, hoppa jämnfota några gånger till och skrika ut till världen hur duktig jag är! (Man får inte säga så om sig själv men jag kan inte hjälpa det, det är sällan jag är stolt över mig själv så jag vill passa på nu).
 

Godkänd

 
 
Vilken lättnad! Jag hoppas jag aldrig mer behöver plugga inför fler teoriprov. Sammanfattningsvis kan jag säga att det här provet hade mycket enklare frågor. Däremot fick jag hjärnsläpp flera gånger och svarade fel på sådant jag kunde när jag gick in i salen. Vissa saker fick jag chansa på, till exempel fråga om hur stor chansen är att överleva om man blir påkörd av en bil som åker 30 km/h. Jag har lärt mig att chansen är 80% men alternativen var 70% och 90% (jag gissade på det första, tror att den blev rätt).
 
Men det spelar ingen roll för jag klarade det! Nu gäller det bara att mina nerver klarar uppkörningen imorgon bitti. Snälla, gode gud, låt den 18/11 vara datumet jag får mitt körkort!

Sebastians Dop

 
 
 
Idag döptes Sebastian, son till min trilling och hennes underbara man. Och numera även min systers gudson :) Dopet var jättevackert med både psalmer och solosång. Och lillkillen var lika lugn och go som vanligt. Synd att jag var tvungen att hålla mig ifrån honom lite, även om jag tack och lov mår mycket bättre idag än igår. Jag vet inte om det är skillnad på hur en förkylning uppkommer? Jag anar att min vistelse på min kalla balkong utan strumpor och skor är orsaken (jag vet, väldigt smart av mig). Smittar det lika mycket som om det exempelvis skulle vara ett virus? 
#VilseiPannkakan
 
Efter dopet bjöds det på fika och presenter öppnades. Det var så himla fina gåvor som gavs. Jag lade märke till att det där med silverskedar, smycken och sådant verkar gått ur modet. Själv gav vi honom en mjukisgris (internt) som kan värmas i mikron. Även en bok om en nalle som vi kunde döpa till just Sebastian. Hans födelseort och namnen på hans föräldrar och gudmor tog jag också med. Det kändes roligt att ha en möjlighet att göra boken mer personlig. Sara och Johan gav honom en stor polisbil, hur tuff som helst! En gästbok skickades även runt där man fick gissa på exempelvis Sebastians framtida yrke, första ord och annat som kan vara roligt att läsa både nu och i framtiden.
 
Jag körde både till och från Alunda vilket gick rekordbra. Mamma sa till och med att det kändes som om jag "haft körkort i 20 år". Jag hoppas att min uppkörning går lika bra på tisdag... Men först ska jag ha teori (hört det förr?) så jag ska fortsätta med det nu. Ni får höra hur det går imorgon kväll då jag inte gör provet förrän 16:30.

Inga förhoppningar

 
 
 
 
 
Dessa tester jag gör på iKörkort får mig verkligen att varva självförtroende med hopplöshet, beroende på hur dom går. Jag har jättesvårt att se mig klara körkortet nästa vecka. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar det, jag har kunskapen att vara i trafiken på riktigt, det är dags att få lära mig resten på egen hand. Men ändå är det som att jag redan börjat planera upplägget för mitt tredje försök - fast jag inte ens gjort mitt andra. Fråga mig inte varför för det vet jag inte själv.
 
 
Jag som är förkyld typ en gång var fjärde år har självklart blivit det. Jag är visserligen bara i "förstadiet" men det är ändå irriterande. Bryt ut eller försvinn är lite av min känsla då jag haft det så här i flera dagar. Tung i huvudet, kroniskt trött med en touch av rethosta. Underbar tajming!
Nu ska jag fortsätta se på Dads innan jag lägger mig :)

Freak-Fish

 
 
Jag borde plugga men att göra grimaser framför plattan är tydligen viktigare. Att köra gick bra, bättre än min förra lektion i alla fall. Om man bortser från mina två blackouter på uppkörningen så körde jag bättre då än på någon lektion. Då är det bokstavligen jag bakom ratten. När en lärare säger till mig vad jag ska göra så blir det alltid att jag bara väntar på "order" utan att ta något eget initiativ. Jag blir helt enkelt nervös och "liten" utan någon förmåga att visa hur jag kör privat. Frustrerande!

Lampor

 
 
Fastnade för dessa fyra lampor, även om jag har svårt att se mig själv köpa en bordslampa för tusenlappen. Däremot så får man lite vad man betalar många gånger, av den anledningen ska vi skippa matbordet med stolarna jag skrev om. Jag hörde av en bekant en del dåliga saker från den sidan och jag tycker inte det är värt att chansa. Jag hoppas att möblerna hittas någon annanstans än på IKEA, det känns så himla Svensson även om de har bra saker. "Jag vill inte vara som alla andra".
 
Förutom arbetsdagen i tisdags har jag bara suttit fastklistrad vid min platta de senaste dagarna. Ibland tar jag en välförtjänt paus och ringer frugan men i övrigt är teoriläsning mitt liv just nu. Jag har glömt en del sedan förra provet (alla formler framförallt) men i det stora hela så är jag mer påläst nu än förra gången, så det finns hopp. Men nu ska jag göra mig i ordning då jag ska övningsköra om en stund. Jag är inte alls van att köra i mörker men någon gång ska jag väl göra det med.

Farsdag


Köttet och potatisen hade tillagats i 5 timmar - väldigt mört och gott.
Snapsade Jack Daniel's Tennessee Honey, en likör med touch av whiskey - rekommenderas!
 
 

Min stora (190 cm över havet) storebror
 
 

Ingen middag utan gruppfoto!
 
 
Far är rar, mor ror (mammas gamla skolbok har fastnat i huvudet).
 
 
Spelet "Kampen mellan kvinna och man" invigdes innan vi bytte ut det mot en av våra favoritspel; Ryktet går.
 
 
Triss i män; Adam, Dan och Johan.
 
 
Första fotoboken av två med bilder från vår USA-resa (50 sidor/bok). När man precis blivit av med Sverige-depressionen så kom den tillbaka. Kan inte förstå att det är exakt 10 månader sedan vi åkte.
 
 
 
Igår var det Farsdag och givetvis spenderades kvällen med min älskade pappa. Mamma hade lagat en jättegod middag som vi avnjöt (Carl-Jan-varning på den) tillsammans med ett glas rött och en snaps med likör. Vi spelade spel och pratade om brorsans resa till Nederländerna. Nu har jag äntligen lärt mig skillnaden mellan ND och Holland - för er som också är geografiskt efterblivna så kan jag meddela att Holland är en region i Nederländerna. Jag trodde att ett kärt barn hade många namn. Det var såklart inte det enda vi pratade om utan munnarna gick i ett om allt mellan Ebola och hasch till flygplanstoaletter och galna taxichaufförer.
 
Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Det bästa jag vet är att spela sällskapsspel med människor jag tycker om. Hade jag bara haft en dag kvar att leva så hade det varit min sista sysselsättning. Samtidigt som jag skulle äta sushi och lyssna på Céline Dion. Sedan skulle jag se på Sexdrive med Johanna innan jag avslutar kvällen med att för en andra gång se Orphan med Sara. Den var så pass läskig att jag antagligen skulle vilja dö efteråt, väldigt praktiskt vid det tillfället.

Jag måste för säkerhetsskull skriva att "min sista önskan" inkluderar alla jag bryr mig om, om någon mot förmodan skulle känna sig bortglömd. Även om detta är något jag gärna gjort under min sista dag på jorden så lade jag självklart inte HELA min själ i detta. Däremot kanske det vore en kul idé för ett framtida inlägg även om jag börjar skriva läskigt mycket om min död känner jag ツ.
 
Från döden till något lika dödstråkigt; körkortsteori. En vecka kvar nu!

Smurf 4 ever


Påminnelse till mig själv: införskaffa ögonbrynsgel och läppsyl/lypsyl. Samt borsta ögonfransarna.
 
 
Min underbara trilling Mickan gav mig två smurftröjor häromdagen. Man kan aldrig bli för gammal för dom söta, blå figurerna! Eller som ni redan vet; Mupparna, Barbapapa eller nallar i alla dess former.
Den andra toppen var med Smurfette på som jag kan visa vid ett senare tillfälle. Så har jag kvar en ursäkt/ett tillfälle till att få posa :)
 
Jag har kanske nämnt min oro för den dagen jag kommer att få barn och de vill låna någon av mina gosedjur (kläderna lär vara för stora). Jag hoppas att jag med glädje delar med mig av mina intressen, men en viss oro finns att jag kommer skrika "Lilla gumman, rör du kakmonstret en gång till så åker handen ned i köttkvarnen. Okej?". (Och där kom fjorton anmälningar till socialtjänsten om att jag borde tvångssteriliseras).

Vill ha

 
 
Med möjlighet att förlänga bordet med dolda bordsskivor.
 
 
 
Efter att ha hittat denna matgrupp så är det nästan helt säkert att det är den vi införskaffar till nya huset - den är helt perfekt! Soffa och soffbord kommer inte bli svårt att hitta heller då vi vet exakt vad vi vill ha. Det kommer med största säkerhet bli en mörk U-soffa, troligtvis i tyg då jag inte vill svettas ihjäl på sommaren. Tv-bordet och soffbordet är också nästintill bestämt men det kan jag visa vid ett senare tillfälle. 
Nu ska jag hoppa in i duschen så att jag är fräsch till middagen ikväll när vi ska fira Farsdag :)

Hollywoodpaniken

Renee Zellweger innan och efter den förnekande plastikkirurgin.
 
 

"Vem ser inte annorlunda ut när man blir äldre" säger hon själv. Jo precis, karaktäriska drag brukar ju försvinna med tiden... Själv är jag alltid emot när människor försöker stoppa tiden med hjälp av botox och plastikoperationer. Framförallt skådespelare som får panik över att förlora roller på grund av att de blir äldre. Men vem vill se ett stelt ansikte utan en förmåga till mimik på teaterscenen/filmduken? Nu har visserligen Zellweger säkert "bara" fixat ögonlocken samt slätat ut pannan med botox. Men det är det sämsta hon kunde göra. Hennes kisande ögon var hennes starkaste drag och jag förstår inte hur hon kunde förändra dom. Hon ser inte längre ut som Bridget Jones eller för den delen sig själv.

My Only Friend is a Cat

 
 
Jag skrattade högt när jag såg denna video igår, otroligt rolig och träffsäker! Nu har jag inte haft katt mer än två väldigt korta perioder (jag är ju mer än en hundmänniska) men känner helt klart igen scenarierna.
 

ADD

I brist på andra bilder; antagligen världens hetaste skådis Giovanni Ribisi.
 
 
Igår läste jag en artikel som hette "20 saker du inte får glömma om du älskar någon som har ADD" som fanns på Newsner.com. Helt plötsligt insåg jag hur äckligt mycket som stämde in på mig. Är det därför jag är som jag är? Jag har haft ADD i hela mitt liv utan att veta om det. Förra veckan hade jag ju Borderline men det hör inte hit...
 
Jag vill inte vara som 95% av alla storbloggare och ha ADHD eller ADD utan att ens gått en utredning. Många människor har en hel del som stämmer in på vissa diagnoser, men för det betyder det inte att man har det. Fast ibland kan jag bara känna att det vore skönt att få svart på vitt varför man är så jävla konstig. Eller så är det bara att inse att man är en instabil figur utan att ha en bokstavskombination, kluven personlighet eller fan och hans moster.
 
Så summan av kardemumman är att jag troligtvis inte har någon diagnos utan helt enkelt bara några av kriterierna. Framförallt "De lyssnar men allt går inte in". Jag kan ALDRIG föra ett samtal och klara av att koncentrera mig på vad som sägs. "De har social ångest", "De är oorganiserade", "De undviker uppgifter",  "De blir lätt oroliga", "De kan inte komma ihåg enkla uppgifter" och "De kan inte koncentrera sig när de är känslomässiga" är också sådant som stämmer in det högsta grad medan resten kan jag känna igen mer eller mindre. Nu när jag läser vad jag känner igen får jag en obehaglig känsla av att jag kanske helt enkelt bara är disträ, lat och ofokuserad. (Nu är dock detta bara sammanfattningarna jag skrivit, en beskrivning till varje del finns och ger en bättre bild än enbart det förstnämnda).
 
Nu ska jag lägga min middag i matlådor. Jag har gjort klyftpotatis, köttfärslimpa och brunsås eftersom jag drömde om det häromnatten. Jag var hemma hos en arbetskompis som hade en egen restaurang i lyan som hette "Köttfärslimpan". Gud så gott tänkte jag och var tvungen att göra en sådan. Om en timme börjar jag jobba men sedan är jag ledig fram till näst-nästa onsdag (förutom en dag nästa vecka) då jag verkligen behöver plugga. 

Man är inte ung längre


Under kategorin "De 11 bästa svaren någonsin".
 
 
Under kategorin "De 11 mest oförglömliga svenska Facebookstatusarna som någonsin har skrivit".
Och slutligen ett tips; Gå INTE in på Lajkat.se om ni vill ha saker gjorda.
 
 
 
Jag minns inte när jag sov förbi flera larm senast men det hände denna morgon. Hade, liksom förgående nätter, jättesvårt att sova igår trots att jag jobbat förmiddag och gäspat hela dagen. Jag har i många år haft ont i vaderna/lederna men inte så ofta som de senaste dagarna. Nu har det börjat gått upp mot låren med. Jag misstänker vädret även om jag innerst inne vet att det kan ha med min sjukligt otränade kropp att göra också. Sedan gör jag misstaget och börjar grubbla på saker och ting också, främst om körkortet. Jag är faktiskt mer nervös nu än vad jag var förra gången jag gjorde proven. En del tankar går till huset också, som vi förresten var och tittade på igen igår :)
 
 
Jag har tusen saker till jag vill skriva känns det som, men nu måste jag plugga inför proven. Även om jag håller på att dö lite, speciellt av ordet "släpvagn", men det kan inte hjälpas. Jag rekommenderar appen iKörkort för er som också är sena i utveckligen gällande detta. Eller som helt enkelt är yngre än mig. Vilket för övrigt känns väldigt jobbigt. Förr i tiden var jag van att alltid vara den unga människan. Sedan börjar jag märka hur fler lammkött till vikarier dyker upp, det är bara att acceptera att man snart ska dö.
 
 
Slutligen vill jag gratulera min fru Johanna som nu är färdig undersköterska och som dessutom var i toppklass under hela utbildningen ♥

De senaste dagarna

 
 
De senaste dagarna har varit bra då jag bland annat har firat min sambos svåger som fyllde år. Och igår åkte jag till Thun's med mina föräldrar. Jag tänkte sprida pengarna omkring mig men kom såklart bara hem med fryspåsar, typ. Ett nagellack också även om jag aldrig använder det på grund av jobbet. Dessutom hade den en nyans som jag tydligen hade tre andra av, det där med att variera mig är jag inte så duktig på. Så kände jag när jag även kom hem med att par trosor, ni kan nog gissa vilket mönster dom hade. Precis, zebrarandiga.
 
Denna förmiddag har jag varit duktig och lagat middag till mannen då jag jobbar eftermiddag och han slutar klockan två. Så kan även jag chocka mina arbetskamrater med att komma med något annat än en frysrätt, det där med att göra extra mycket mat till matlådor har inte varit min grej. På tal om duktig så måste jag börja plugga nu, idag är det exakt två veckor till uppkörningen och dagen innan har jag ju provet. Jag vet inte vad som skulle kännas bäst om jag klarade det; att få körkortet eller det faktum att jag aldrig mer behöver känna stressen över plugg/körning. I över ett år har jag tragglat nu, jag är så less! Ni med tror jag.

RSS 2.0