snabb uppdatering

 
Jag har det så himla bra här! Har verkligen saknar Johanna och Sundsvall. Klockan är över tre på natten nu så vi lär försöka gå i sängs snart. Men jag tänkte uppdatera lite snabbt med en bild från nyåret 05/06. Jag är som vanligt den som är kallast klädd. Det finns tusen andra mappar att gå igenom men det får bli imorgon.
 
Det är roligare att berätta vad jag gjort med bilder så jag låter resten vara osagt. 

förberedelser

Sjukt rolig missuppfattning mellan mig och Sara häromnatten. Hon frågade om vi skulle vara uppe länge och jag svarade att det skulle vi nog samt frågade varför hon undrade. Sedan skrev hon det där. Vet inte vem som blev mest förvirrad, jag eller hon när hon fick svaret på vad hon trodde var en invit till att prata i telefon... :)
 
Jag åker till Sundsvall imorgon och även om det bara är i typ fem dagar så känns det som om jag har massor att förbereda. Packa, kolla om något behöver paniktvättas, köpa ett minneskort så jag kan lyssna på musik på mobilen, städa och handla lite mat/frukost så karln slipper göra det och så vidare. Det är blandade känslor att åka imorgon. Självklart 90% ren lycka men jag har inte åkt dit sedan oktober 2011 så jag blir lite nervös. Men jag kommer få skjuts till Gävle så det är skönt.
 
Annars har den vecka gått till jobb och utbildning. Jag jobbade eftermiddag i måndags vilket gick jättebra. Igår förmiddag var jag på en sex-timmars utbildning i användning av lyftsele och flytteknik. Inte för att jag har så mycket sådant i mitt jobb men det är alltid bra att kunna. Även om jag hamnade i en bra grupp med trevliga människor så var jag tvungen att prata med en av de som lärde ut efteråt. Majoriteten av gruppen ifrågasatte konstant vad han lärde ut och bokstavligen letade fel. Vilket han själv märkte. Jag mådde inte bra av det utan kände att jag inte ville förknppas med sådant. Så jag sa som det var efteråt, att jag faktiskt tyckte det var bra det han lärde ut och så vidare. Låter kanske som fjäsk men det är ju pinsamt när människor med noll erfarenhet kritiserar någon som har arbetat med detta under många, många år. JAG var den mest erfarna i gruppen, det säger allt.
 
Det positiva, förutom att det var en bra utbildning, var att jag tog för mig hela tiden. Det var ju mycket praktiska övningar och då jag alltid brukar ångra att jag inte var mer på, så såg jag till att faktiskt vara det denna gång.  Klapp på axeln!
 
Nu ska jag fortsätta med min To-do-lista. Får se när jag uppdaterar nästa gång. Kanske lånar frugans dator i helgen och lägger upp några bilder. Kameran ska inte glömmas denna gång!
Sedan hoppas jag att bäbisen stannar i Bellas mage tills jag kommer hem. Han/hon kan ju komma vilken dag som helst nu. Men det är två veckor kvar till beräknat datum så jag gissar på att jag hinner hem tills dess. Umgicks med henne hela kvällen igår i alla fall vilket var sjukt trevligt. Bjöds på mat och fika och lekte med lillkillen. Som alltså snart ska bli storebror, jag fattar det inte...

midsommardagen

 
Igår var jag och Dan hemma hos mina föräldrar på midsommardags-middag. Jag hann träffa Sara och Emma också en stund innan de drog iväg mot dimman. Efter maten spelade vi ett nytt spel som jag och Dan köpt (äntligen något som vi inte gett bort:)), nämligen Ryktet går. Jag har velat haft det sedan det "kom ut på marknaden" så jag blev överlycklig när Coop hade den, med 50% rabatt dessutom. Det är lite som den klassiska viskleken fast i rit,-och skrivform. Det kan bli hur fel som helst! Speciellt om någon inte är så bra på att rita. Själv är jag en stjärna på att rita så jag vann ju självklart ;)
 
Idag har vi hunnit handlat mat, hämtat bilen (blev några gin&tonic igår) samt köpt in en ny stekpanna och en kastrull. Nu ska jag boka en tågbiljett så får vi se om det blir spelrevanch ikväll.
 

Jack the giant slayer


Snyggingen Nicholas Hoult från bland annat About a Boy.
 
Jack the Giant Slayer (2013 - Drama/Fantasy/Äventyr/Romantik)
 
Mitt betyg: stark 3:a
 
Handling:
När den unge mannen Jack av misstag öppnar upp en stängd väg mellan två världar blossar kriget mellan människor och jättar upp på nytt. Jack måste bege sig till jättarnas rike för att rädda den kidnappade prinsessan Isabelle.
Baserad på de brittiska folksagorna Jack and the Beanstalk och Jack the Giant Killer.

Mitt omdöme:
Ärligt talat tyckte jag inte den här filmen lät som någon bra idé till en början. För läser man handlingen så låter filmen ganska... Mesig? Det går inte att beskriva filmen på ett annat sätt men samtidigt så får man påminna sig om att innehållet i en film alltid är mycket mer är sammanfattningen på tre meningar.
Jag tyckte om blandningen av sagoinslag, spänning och kärlek i lagom dos. Jag börjar, om ni inte har märkt det, fått mersmak för Fantasy/Sci-fi, genres som jag tidigare fnös åt. Så tycker man om fantasy och äventyr kommer man absolut gilla denna film.
Men för att inte bara prisa filmer utan komma på några negativa tankar också. Det är möjligt att filmen hade varit bättre om man kortade ned den. Jag tyckte aldrig det var långtråkigt då det hände saker nästan hela tiden men det hade gett filmen ännu mer spänning helt enkelt. Sedan är jag osäker om vad jag tycker om filmens titel...

nytt

 
Dessa jeansleggings har jag provat innan men aldrig köpt. Nu kostade de bara en hundring och det fanns bara ett par kvar i den färgen och dessutom i min storlek (är tillbaka på XS/S igen, yeey!). Det var ödet tyckte jag. Och som vanligt hade Ur&Penn rea, det är mer konstigt när dom inte har det. Tänkte låta bli att köpa något men fastnade verkligen för detta armband. En tjuga kostade den bara.
 
Sedan kan man diskutera det där med att gå omkring med kors. Som yngre bar jag alltid ett kors runt halsen då jag var troende. När jag började i Jehovas Vittne-kretsarna slutade jag med det då de anser att det är fel. ("Ska man bära en pistol om någon skjutits till döds?" typ). Idag är jag  inte troende och bör väl kanske inte bära ett kors. Men jag tycker det är snyggt och det är väl aldrig fel att bära något religiöst på sig även om man är ateist? Och någonstans inom mig lever den unga superkristna Sofia i mig, känns som ett kärt återseende att bära kors igen.

veckan som gått

Kanske ska börja med att önska er en trevlig midsommar. Själv flydde mina föräldrar kommunen så min tradition att gå dit försvann. Visst, vi fick tillfrågades att följa med till Stockholms skärgård tillsammans med dom men det blev inte så. Så nu sitter man med en oroande känsla i magen igen, som varje jävla högtid (ni har hört det förut). Men jag tänker ignorera den känslan och bara se det som en skön fredagkväll. Glass är inköpt och en bra film ska väl gå att hitta. Min zebramönstrade vinflaska är fortfarande oöppnad ifall lusten faller sig på, men det är tveksamt. Som sagt, man skulle ju haft körkort. Jag skulle vara den ultimata fyllechauffören. Inväntar beslutet med spänning.
 
Trots min frånvaro av midsommarfirande idag så har veckan varit desto mer händelserik. I måndags tror jag att jag bloggade, jag var ju på Introduktion i missionskyrkan (fick gamla minnen då jag gick i kören där som barn) innan jag träffade Joh och Mel. I tisdags åkte jag och Sara till Stockholm och i onsdags var jag i Uppsala. Johanna kom hit först innan vi drog vidare mot Malin. Jag kan inte beskriva med ord hur bra jag mådde! Jag ser Malin som en av mina närmaste vänner men sanningen är att vi bokstavligen aldrig träffas. Hon kom in på bolaget när jag jobbade där i somras men innan dess minns jag inte ens när det var. Så många minnen jag har med Malin och Johanna, det kändes nästan nostalgiskt att äntligen få gå som Tripp, Trapp Trull på stan igen :)
 
Vi bjöds på kaffe och muffins hos Malin och jag fick äntligen träffa hennes Simon. Vi drog senare vidare till stan och Gränby för att bryta löftet om att "bara köpa något litet". I och för sig så höll jag mitt löfte rätt bra. Kom hem vid niotiden om jag inte minns helt fel då alla hade ont i magen och huvudet av vätskebrist och skrattattacker. Gamla minnen när dom är som bäst. En av de mest hysteriskt roliga händelserna den dagen var nog när Malins långa kjol fastnade i rulltrappan. Nu hann hon som tur var dra i den så den hanna bara tugga någon tråd och något ludd, men dock. Jag trodde jag skulle kissa på mig.
 
I torsdags morse skulle jag egentligen träffa Johanna och Melissa innan de drog vidare till en kompis här i Östhammar. Men självklart försov jag mig så jag hann bara träffa dom på en kaffe. Jag har fortfarande ångest över det. Tur att jag ska dit nästa vecka som sagt. Mindre kul är det fram till den 5:e juli så får man ta bussen från Söderhamn. Bara en sisådär två timmar av ångest på hjul. Men det är det värt!:)

På kvällen åkte jag och Sara till vår "syster" Mickan som fyllde 26 år. Hennes Peter fyllde 29 två dagar innan så han firades också. Vilket jag inte riktigt förstod då vi hade köpt spelet Tjejmiddag :) Vi bjöds på massa hembakad gofika, bland annat den godaste tårta jag någonsin ätit. Måste sno receptet av henne! Åkte hem rätt tidigt vilket var tråkigt men det kanske var lika bra då jag fick ligga med extrem huvudvärk den kvällen. Mycket kaffe, lite vatten, och påtår av sol och cigg brukar kanske inte rekomenderas för en bra hälsa.
 
En extrem besvikelse är att jag gång på gång glömmer min kamera. Först på 60-årsfesten, sedan i onsdags med bästisarna i stan och senast igår hos Mickan. Jag får skaffa senilsnöre på den. Eller en bättre mobilkamera.
 
 
Kollektivtrafik till/över och i/under Stockholm.
 
 

Underbara Simon och Malin.
 

Bästa dagen på länge!
 

Födelsedagsbarnen och favorittårtan :)
 
 

Snygga brudar!

äntligen!

 
Jag är numera bästa vän med Johannas röst med tanke på hur mycket vi pratar i telefon. Men idag fick jag äntligen träffa henne i person :) Plus min lilla bonusdotter såklart. Jag var på en introduktion för jobbet fram till tolv och sedan åkte vi tre och köpte glass och Cola Zero. Väl hemma drack vi kaffe och pratade och försökte underhålla Melissa som nog mest saknade mormor. Men jag har som tur var färgpennor och papper (har försökt göra ritningar till mitt framtiga drömhus, i brist på annat) så det var ju tur.
 
Nu när hon åkt igen så vägrar jag få separationsångest. Dels för att vi troligtvis och förhoppningsvis kommer ses igen i veckan. Och dels för det är 98% chans att jag åker till henne nästa vecka :) Det gäller att passa på innan Juli kommer och då jag har de flesta arbetspassen.
Jag hade tänkt ge henne en rolig födelsedagspresent, en sen sådan. Jag skulle samla ihop lite leopardmönstrade saker till henne då hon, som ni ser, är ett fan av sådant. Jag med, även om jag mer är en zebratjej ;). Men den idén försvann ganska snabbt i minnet så det blev bara en fickspegel och en eyeliner, båda med det mönstret på förstås. Men det kanske var bättre än inget. Hon verkade supernöjd i alla fall :)

Hågaby - lördag

 
 
 
I lördags var jag med föräldrar på 60-årskalas i Hågaby. Det var min brors flickväns pappa som fyllt år och firades stort bland många nära och kära. Jag köpte ett par roliga té-sorter till honom, jag tyckte det passade bra.
Kvällen började med välkomstdrink och småtugg och sedan flöt allt på med vackra tal, god hemlagad buffé, Hågabys dryck med andra goda viner och sist, men absolut inte minst, massa musik. Hela Josefins familj är musikaliska så det var väldigt underhållande att se dom spela och sjunga. Måste jag välja en favoritdel så var det när de tre systrarna gjorde ett uppträdande för sin pappa med låtar de förknippade med honom. Över huvud taget verkar människorna i Hågaby inte bara vara duktiga med miljön, alla verkar kunna sjunga och/eller spela instrument också. Det är den delen av Uppsala som nog är mitt smultronställe, det känns som terapi att få komma dit. Jag är så glad att Adam hittat en sådan underbar tjej med en lika underbar familj och att de bor just där:)
#tacksamövermycket
 
Tyvärr så glömde jag väskan med kameran i hemma. Pappa gjorde samma misstag, så det blev inte mer än ett par suddiga mobilbilder. Har dock fler än vad jag lagt upp på Instagram men telefonen hakar alltid upp sig när jag försöker koppla den till datorn så jag ger upp den biten för ett tag.

alla får fika utom jag

 
Jag tänker inte fastna i vårdträsket men jag kan verkligen inte klaga på mitt jobb. Senaste två arbetsdagarna jag haft, dels förra veckan och dels i tisdags, har inneburit grilla korv och leka samt fika, äta god mat och lyssna på sång. Allt detta med underbara människor från ortens gruppbostäder. Självklart trivs jag som fisken i vattnet även när jag inte hoppar in som ledsagare eller följer med på den så kallade "klubben".
 
Tyvärr har jag bara en arbetsdag inbokad denna månad förutom kursdagar. Men det kommer nog komma in fler. Jag skulle få jobba både idag och imorgon om jag inte hade utbildning samt begravning att gå till. Det var en brandutbildning på schemat idag. Det var en del teori men även praktiska övningar, nämligen släcka en "trädocka" med brandfilt samt testa brandsläckare.
 
En ganska komisk (samt jobbig) sak hände var när vi skulle ta en fikapaus. Alla reste på sig för att gå, inklusive jag själv. Men jag tog min tid för att hämta min jacka och titta på min mobil. Vet inte om jag var långsam eller de andra snabba men nästa sekund jag tittar upp så ser jag alla gå i korridoren mot fikarummet, eller vart de nu skulle hålla till. Saken är den att jag aldrig kommer veta vart de tog vägen för dörren till den korridoren kunde bara öppnas med en kod. Så jag stod där och ryckte i dörren innan jag insåg att ingen hörde mig. Så när alla drack kaffe/choklad så fick jag snällt vänta i teorirummet. Som tur var pratandes med Johanna. "Det är ingen fara. Jag har ju vatten här" sa jag till henne. Som om jag skulle vara inlåst för evigt liksom. Det var ju lite roligt men ändå smått irriterande. Vi var en grupp på tio personer, jag tycker att någon (brandmannen till exempel?) kunde ha kommit på tanken att kanske personen som är kvar också vill vara med. Men ingen sa något när de kom tillbaka, och tyvärr inte jag heller, så alla trodde väl att jag var en enstöring. Eller någon med fika-fobi då min mage kurrade konstant under hela teorin.
 
Träna har jag gjort idag också. Första gången på typ två veckor så jag var inte speciellt motiverad, det är farligt med uppehåll. Men jag är glad att jag gick då det var ett roligt pass. Så nu får jag hålla i detta! Har gått ned ett kilo sedan sista gången jag tränade, antar att det var den enda muskelmassan på min kropp som försvann.
Nu ska jag ta hand om tvätten samt disken innan jag ska titta på mord med en Cola Zero i handen. Underbart!
 
Ps. 1. Alla barnen får vara med och fika förutom Sofia. För hon har anorexia.

Ps. 2. Om någon läser detta och skickade ett sms till mig denna morgon utan svar, skriv gärna igen! Jag såg att jag hade fått ett men jag råkade ta bort det när jag var som mest nyvaken och inte fick tyst på alarmet. Har nu tvångstankar om att veta vad det handlade om då det inte var från de "klassiska" sms-kompisarna (läs: Johanna eller... Ehm, typ hon). Jag kan ju i och för sig ha drömt då jag fick för mig att det var från Adam och att han skrev något om socialen. Men då det tydligen inte var han som skrev och jag inte har något med socialen att göra så vet jag inte längre ut eller in. Men jag är nästan hundra på att jag fick ett sms... Strunt samma! Ajdö.

hans & greta

 
Hansel & Gretel - Witch Hunters (Komedi/Action/Skräck/Fantasy - 2013)
Mitt betyg: 3
 
Handling:
Som barn var de nära att dödas av en häxa som de till slut kunde förgöra. Nu, flera år senare, är Hansel och Gretel professionella häxjägare som är ute efter blod och vedergällning. Med sina vapen, styrka och attityd fruktar de ingen – fram tills den dag då de ställs de inför något mycket större än häxor.
 
Omdöme:
Gjorde misstaget och läste recensioner av både recensenter och "vanliga döda". Som vanligt delar jag inte åsikt med majoriteten som verkar trycka denna är mer eller mindre värdelös. Jag börjar då ifrågasätta om jag kanske också tyckte den var det, speciellt då det gått en vecka sedan jag såg denna och kanske jag intalat mig själv att jag tyckte den var bra?
Men nej, så var det faktiskt inte. Visst, den kanske inte kräver alla sina hjärnceller. Men jag var väldigt nöjd efter att jag sett den. Mycket action hela tiden och ganska mycket spänning. Hade jag valt så hade inte häxorna sett ut som dessa klassiska stereotyper som dom gör i filmen, men det är jag det. Den är inte mer än 1,5 timmar och det tyckte jag kändes lagom.
 


Efter morgonkaffet och frukosten tog jag racer'n till Bella för att dricka lite mer kaffe. Pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord och tiden rann iväg. Drog då vidare mot affären då jag suktat efter vårrullar ett par dagar, det var sjukt länge sedan jag åt dom. När jag var runt sexton åt jag säkert en påse i veckan. Med kokt pasta till (det fanns inga ris-påsar då, dah!). Det var skönare när jag tränade så mycket, jag kunde äta vad jag ville. Åt aldrig godis, chips eller snabbmat men vanlig mat helt enkelt. I massor. Snabbmaten kom in lite senare i mitt liv då min familj aldrig varit ett fan av det. Vi delade på en familjepizza typ en gång om året och första gången jag åt kebab var med Malin under gymnasiet om jag inte minns fel. Lite annat nu... ;)
 
Efter maten har jag legat i soffan med mobilen. Det är sanslöst hur beroende jag blivit av "Words in a pic". Är uppe i typ 250 bilder nu... Nu är karln på jobbet så jag har tvättat och diskat lite, kvällsmänniska som jag är. Den vita tvätten får dock vänta då en inkräktare syntes till i taket. Karln får ta hand om den imorgon. Jag skulle inte kunna bo med en spindelrädd kille, den saken är säker. När jag bodde själv fick jag panikslaget ringa min syster om jag skulle ta dammsugaren och döda en spindel. Att hon bodde 30 mil bort spelade ingen roll. Eller vart hon nu bodde på den tiden. Har noll koll på den flyttfågeln. Hon flyttar snart till lägenheten i Uppsala på tal om det. Brorsan har (äntligen) flyttat in med tjejen så det var ju perfekt. Får hälsa på henne ofta! Har jag i och för sig sagt om Malin med nu i ett par år... Är fortfarande uppe i noll gånger.
 
Nog med nonsen-prat. Nu blir det mord!

Nationaldagen

 
 
I torsdags invigdes som bekant det nya Sjötorget. Jag har nog aldrig sett så många människor i den annars rätt ödelagda platsen. Jag var där med Bella, Don, Noel och Malin samt, som ni ser, Sara en stund också. Mina föräldrar var även där då pappa ställde ut några bilder där genom fotoföreningen. Efter att vi ätit mjukglass vid Sibylla gick de andra på promenad. Men jag tyckte det var roligt med att för en gångs skull ha lite liv i Östhammar så jag gick tillbaka en stund innan jag drog vidare till svärmor där Dan var, för att sedan fika hos mina föräldrar.
 
I fredags jobbade jag förmiddag och resten av helgen har varit väldigt lugn. Detta får duga för ikväll, jag uppdaterar mer imorgon!

fjorton år i staden

 
Igår gick mina tre "aktiviteter" väldigt bra. Eller bra och bra, jag är så sjukt stresskänslig. Mer eller mindre, igår var det mer. Men det gick över efter förmiddagen. Tack vara min älskade familj. Och Johanna som brukar utsättas för mina regelbundna panik-sms och alltid svarar med peppande, novellånga svar. Jag är, med risk att låta som en talare på en gala, evigt tacksam över alla mina nära och kära som står ut med mina små stunder av galenskap. Antar att det är som lovorden i ett bröllop. "to have and to hold, from this day forward, for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, until death do us part". Hör ni det?! Until death do us part, så mig slipper ni inte! Mohahaha!
 
För att sluta vara Personliga Persson och skriva om vad resultatet blev hos tandläkaren och optikern. Jag hade perfekt syn, som väntat. Så nu ska jag bara skicka in pappret och hålla tummarna. Tydligen kan jag köra med mamma tills Dan tagit den där handledarkursen. Dock missuppfattade jag mamma tidigare idag av någon outgrundlig anledning. Saken är den att jag ska vara ledsagare idag och mamma har lovat att köra mig och brukaren dit vi ska. Så jag hade det i huvudet när hon sa, "jag har något roligt att berätta, kommer du ihåg att jag var din handledare förut? Tydligen gäller det fortfarande". Och trots att hon nämnde något med körkort så fick jag det ändå till att hon en gång varit, och tydligen ännu är, min ledsagare. "Där ser man", tänkte jag.
 
Förresten så måste jag se väldigt ung ut. För när optikern skulle skriva mitt personnummer från mitt legitimation till ett papper så sa han högt när han skrev; "1998-01-29". Jag rättade honom och sa att jag är född 1988, inte 1998. Tydligen var det väldigt många som börjar övningsköra nu som är födda omkring det året (sjukt! De ska bära blöjor, inte köra bil!). Vet inte om det är jag som är efter i att skaffa körkort, eller om jag ser ut som 14. Jag bestämmer att det är det sistämnda.
 
Hos tandläkaren fick jag ta ett beslut. Specialisten höll med om att mitt bett var rätt kraftigt snett åt höger. Oftast beror detta på att man brutit käken som barn men det har ju inte jag. Jag är väl bara deformerad. Hur som helst så kunde jag få en remiss till Akademiska. Där kan de avgöra om jag behöver operation och tandställning, och i så fall, vem som betalar. Anser de att min käke är ett tillräckligt stort problem så betalas allt av landstinget. Utseendemässigt alltså. Så för första gången i mitt liv så får jag hoppas att de tycker jag är ful ;) Men, bara för att gå på den utredningen kostar mig 3000 kronor. Så jag var lite tveksam. Men jag ringde idag och bad om att få remissen ändå. Det var inte det lättaste beslutet då jag behöver spara till USA-resan men det kommer aldrig bli ett bra tillfälle för sådana utgifter.
 
Avslutningsvis, efter vad jag hade tänkt vara en sammanfattning av gårdagen men som blev lite mer än det, så var vi ju på Orphei Drängar igår. De höll till i universitetet i Uppsala, jag har aldrig varit där innan. Gud vad pampigt det var! Blev dock lite besviken då de inte hade frackarna på sig, som ändå är lite av deras signatur tycker jag. Men bortsett från det är jag helnöjd med kvällen. Jacke Sjödin var ju med också och körde lite "standup" mellan sångerna. Älskar hans krönikor i UNT men har aldrig sett han live. Bara en detalj fick mig att höja på ögonbrynen. Och det hade inte med OD att göra utan själva publiken. När allt var klart och kören sakta börja gå från scenen så reste sig nästan av alla i publiken för att börja gå ut. Jag kanske är överdrivet principfast nu men man reser väl sig inte förrän scenen är tom? Jag kan annars tycka att det lyser "äntligen får vi gå härifrån, orka vänta en minut till tills dom gått av scenen". Men som sagt, då 95% av alla reste sig så är det väl jag som är konstig... Fast nej, jag håller fast vid att det är oartigt att göra som "alla" gjorde.
På vägen mot bilen så tog vi med oss mackor från Subway och skjutsade Jonna hem. Det var så härligt att se henne! Tror inte vi setts sedan hon och jag hälsade på Sara i Norge för typ... Länge sedan.
 
Nu ska jag sluta skriva och istället göra något vettigt (körkortspapper) innan jag drar mig mot jobbet.
 

Tog bara paparazzi-bilder med kameran efteråt då ingen annan fotograferade under konserten. Man vill ju inte vara den enda skyldiga till att någon blir blind/får ett ep-anfall.

ugly betty in easthammar

Imorgon ska jag först till tandläkaren och sedan till optikern. Det kan, allvarligt talat, sluta med både tandställning och glasögon. Fast risken (delvis chansen) är inte så stor. Jag har inte märkt något av någon dålig syn och jag kommer nog inte ha råd med tandställning, om jag ens blir berättigad det. Och OM jag blir det så lär det bara vara på underkälen, thank god.
Och det där med optikern är ju bara för att jag måste skicka iväg min körkortsansökan någon gång. Skönt att jag kan övningsköra med Dan sen, om jag får tillståndet. Han fick körkort när jag föddes så han kan nog det där med att köra bil, haha.
 
På kvällen blir det lite extra vuxenpoäng till mig (lär väl behövas om jag får tandställning) då jag ska se Orphei Drängar i Uppsala. Det blir jag, mamma, syster och Jonna. Som jag nog skrivit förut; män i frack är aldrig fel. Inte körer heller för den delen.
 
Märker nu att jag typ har samma hårfärg i November förra året som nu, med undantag av att jag till och med var ljusare (solblekare?) då. Mycket färgning, lite resultat? Kanske hade räckt med silvershampo...

helgen

Igår färgade jag (läs: Dan) håret, samma färg som sist men med två förpackningar denna gång. Kan tycka att det blev lite brunare än tänkt. Men färgen är ännu jämnare nu och de röda tonerna är något mindre. Så det blev inte sämre i alla fall. Men tråkigare nyans får man ju leta efter. Länge.
 
Helgen blev annars på hemmaplan. Vi skulle åka och shoppa men vi valde att ta det en annan gång, det är bra skönt att bara vara hemma ibland. Speciellt efter min långa arbetsvecka. Sju hela timmar blev det, exklusive lunchen. Det är ett under att jag inte är utbränd. Annars blev det pyssel här hemma, vi har bytt ut en gardinerna och rensat ute på gården. Älskar att skriva vi när det faktiskt var Dan som sprang omkring. Men ärligt talat, utan mig hade han haft ett helvete. Har aldrig sett så många mygg i hela mitt liv så jag stod konstant bakom honom som en livvakt med stalkersyndrom. Viftade med armarna och dödade allt som närmade sig honom. Jag såg nog inte riktigt frisk ut.
 
Sedan sist har jag även tagit en promenad med Sara och Mickan. Har tittat på en film jag kan skriva om senare. Sedan minns jag inte mer så det lär ju inte hänt något särskilt :) Tränat har jag ju gjort. Denna vecka blir dock öken. Jag hoppade över träningen igår då Malin var på jobbet, imorgon har jag inte tid och på torsdag är det inställt. Så gick det med min ökade träningstillfällen...
 

Ungefär den färgen jag har. Tycker det är olika beroende på vilket ljus jag är i. Ibland skiftar det i grått, ibland grönt eller rött. Regnbågshår.

RSS 2.0