dålig start på dagen
Vilken förmiddag säger jag bara... Det började med att jag missade bussen till Uppsala. Den måste antingen ha åkt för tidigt från station eller så åkte han i 420 km/h. Då tog jag nästa bussen istället eftersom jag bara skulle bli försenad några minuter. Eller inte. Bussen åker först bakom en traktor i hundra år tills den slutligen stannar. Tydligen väntade chauffören på besked om han fick åka eller inte på grund av halkan.
Det värsta var nog inte att jag troligtvis skulle missa hela mötet utan det faktum att jag höll på att kissa på mig. Ni vet när man är så pissnödig att urinblåsan känns som en sprängfyllld ballong i väntan på att explodera. Till slut stod jag inte ut längre utan gick fram till busschauffören och frågade om jag fick gå ut och kissa. Dum fråga egentligen, ofta han vill att man pissar på sig på sätet... Så jag satte mig bakom en busskur och försökte tänka på annat än att det kändes rätt pinsamt. Undrar vad bilarna som kom i den motsatta filen tänkte.
Trodde aldrig att jag skulle kissa utanför bussen i nyktert tillstånd, men vad fel man kan ha.
Mötet ställdes i alla fall in. Kändes som en rätt meningslös bussresa. Samtidigt klagar jag inte. Jag mådde inte så bra i morse. Min hjärna försöker fortfarande intala mig själv att jag ska få ångest över allt som jag innerst inne inte tycker är farligt. Därför är det som Johanna säger, jag får försöka ta ett steg i taget och att bara gå på en anställningsintervju känns som ett stort (och bra) steg!
Sedan kan man undra varför jag tycker det fortfarande är jobbigt att åka buss samtidigt som jag tycker det är superlugnt att kissa bredvid den, haha!
För att inte göra Uppsalavisiten alltför onödig så passade jag på att köpa nödvändiga saker på H&M. Köpte tre par boxertrosor i organisk bomull (79:-) vilket var av stort behov. Jag överdriver inte när jag säger att jag äger 60 par trosor varav typ 50 är i storlek 36. Rest in peace little ass and welcome your big juicy monster.
Införskaffade även en hårinpackning och en body scrub (vanilj).
Nu börjar vi få ordning på lägenheten så jag vågar äntligen ta bilder där man ser bakgrunden :)
Det värsta var nog inte att jag troligtvis skulle missa hela mötet utan det faktum att jag höll på att kissa på mig. Ni vet när man är så pissnödig att urinblåsan känns som en sprängfyllld ballong i väntan på att explodera. Till slut stod jag inte ut längre utan gick fram till busschauffören och frågade om jag fick gå ut och kissa. Dum fråga egentligen, ofta han vill att man pissar på sig på sätet... Så jag satte mig bakom en busskur och försökte tänka på annat än att det kändes rätt pinsamt. Undrar vad bilarna som kom i den motsatta filen tänkte.
Trodde aldrig att jag skulle kissa utanför bussen i nyktert tillstånd, men vad fel man kan ha.
Mötet ställdes i alla fall in. Kändes som en rätt meningslös bussresa. Samtidigt klagar jag inte. Jag mådde inte så bra i morse. Min hjärna försöker fortfarande intala mig själv att jag ska få ångest över allt som jag innerst inne inte tycker är farligt. Därför är det som Johanna säger, jag får försöka ta ett steg i taget och att bara gå på en anställningsintervju känns som ett stort (och bra) steg!
Sedan kan man undra varför jag tycker det fortfarande är jobbigt att åka buss samtidigt som jag tycker det är superlugnt att kissa bredvid den, haha!
För att inte göra Uppsalavisiten alltför onödig så passade jag på att köpa nödvändiga saker på H&M. Köpte tre par boxertrosor i organisk bomull (79:-) vilket var av stort behov. Jag överdriver inte när jag säger att jag äger 60 par trosor varav typ 50 är i storlek 36. Rest in peace little ass and welcome your big juicy monster.
Införskaffade även en hårinpackning och en body scrub (vanilj).
Nu börjar vi få ordning på lägenheten så jag vågar äntligen ta bilder där man ser bakgrunden :)
Skriv gärna! (anonym som namngiven!)
Trackback
