"Jag känner också så!". Nej det gör du inte.

 
 
 
 
 
 
 
 
I söndags var jag och maken vid nattnet och drömde oss iväg. Båda är rätt inne att införskaffa en båt. Eller, främst min man då han nästan allitd haft det i sina ägor. Men jag måste medge att jag själv börjar tycka om den tanken. Om någon finkammar båtjäkeln så inga spindlar finns där.
 
På tal om dom äckliga djuren och vad andra tycker är vidrigt så såg vi en huggorm när vi var på väg tillbaka till mina föräldrar. Jag är inte ett dugg rädd för dom reptilerna utan gick rätt nära för att få bra bilder. Det är inget jag tänker visa här i bloggen för det är inte snällt mot de fobiker som läser min blogg. Men det är kul för mig att ha kvar dom, jag tror faktiskt att jag aldrig sett en orm innan förutom som barn när jag hade en runt halsen. (På Skansen alltså).
 
Det finns två saker jag avskyr här i livet och som människor regelbundet jämför sig med utan att komma upp i mina nivåer. Förstå mig rätt, jag ser inte det som en tävling utan jag säger detta enbart för att det helt enkelt är så. I många år så har jag glatt mig åt att hitta en jämlike. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "vad roligt att jag äntligen hittat någon som förstår mig till 100%" (typ). Sedan visar det sig alltid att de missuppfattat hur pass jag avskyr dom två sakerna. Nu hatar jag inte bara två saker i livet kan jag tillägga, ifall någon skulle tro att jag var en positiv jäkel.
 
 
Här är de två sakerna jag pratar om:
 
1. Min fobi för spindlar. Jag vet att det är en av världens vanligaste fobier så jag är allt annat en ensam om att ha en extrem rädsla för dom insekterna. Men jag har hittills inte mött någon som är så fobisk som mig. I stora drag så kan jag säga att jag inte mött någon som är så tvångsmässigt rädd vad jag är. Den rädslan är en jättestor del av mitt liv och ja, jag vet att jag borde göra något åt det...
 
2. Min avsky för smör. Jag har så många gånger hört "jag gillar inte heller smör" och 10 gånger av 10 så ser jag att de brer en smörgås jag aldrig skulle äta. Visst, de har sådana gånger ett tunnt lager men inte så minimalt som jag föredrar. Nuförtiden använder jag aldrig smör på mina mackor för jag har insett att det ändå inte gör någon skillnad, "fuktmässigt", när jag typ gräver bort halva mackan för att få det tunnaste lagret jag kan få. På rostat bröd har jag dock alltid rätt mycket smör för då känner jag inte smaken. Och som ni förstår är köpta mackor uteslutna om de inte innehåller röror, för då brukar de låta bli smörbyttan. Jag ber heller aldrig någon på ett café att bre en macka till mig för de brukar aldrig inse hur lite jag faktiskt vill ha av den mejeriprodukten. Mina nära och kära har däremot stenkoll på hur lite jag vill ha, det är praktiskt.
 

Minns ni dessa glassar?

1988. Här är glassarna som fanns året jag föddes. Jag är nyfiken på "Gröna grodan"!
 
1995. Jag blev så lycklig när jag såg glassen längst ned till höger. Jag hade helt glömt bort den trots att den var min favorit. 
1997. Jag minns när "Cool bits" (längst ned) kom. Men favoriterna detta år var för min del Cornetto Fresh. Eller Solero Red berries. Min syster tog alltid den gula.
 
 
 1999. Detta gäller, som ni ser, Triumf glass. Kalle-glassen gav mig ett riktigt lyckorus, den åt jag ju ofta! När jag inte åt den där läskiga clown-gassen alltså.
 
 
Vill ni se alla glasskartor genom åren så kan ni gå in HÄR. Är ni nyfikna på Triumfs glassar under de senaste årtiondena så finns dom HÄR. Tanken på dessa frys-favoriter kom upp i lördags när vi pratade om Glassbilen och att de hade en Jubileumsmix med gamla godingar som bland annat Daffy och Pralin. HÄR kan ni bilder på dom, visst åker man tillbaka i tiden när man ser dom? Då man satt i tv-soffan, tittade på Tre kronor ("Hej Jesus!" som Sten Frisk skulle ha sagt) och hörde den välbekanta melodin på gatan.
 
Själv älskade jag även bägarglassen Sundborn. Och jag kände mig lite cool som hade en nära släkting i den orten. Kanske inte biologiskt nära men ja, ni fattar. Jag såg nu att det var nästan på dagen tre år sedan jag var där sist och hälsade på, HÄR finns det inlägget. Ifall ni var sugna på ännu en länk att gå in på alltså. Igår hade jag för övrigt namnsdag (Tack!). Mina föräldrar sms:ade mig och det var en väldigt bra start på dagen. Som liten firade jag nästan varje gång Sofia stod på almanackan. Jag fick alltid en bakelse och en leksak från Konsum. Oj, vad lycklig jag var. Sen gick det liksom bara utför och idag kommer jag bara upp ur sängen om jag startar dagen med fyra Zoloft och lika många koppar Zoega. Nejdå.

Bella 30 - Girls' Night In

✩✩✩
 
Grattiskort från Ifolor. Jag älskar att man kan beställa sina personliga kort styckvis, att de har bra priser samt snabb frakt (jag gjorde detta en fredag kväll, lördag (!) morgon skickades den).
 
På kortet skrev jag bland annat en massa på exempel som jag förknippar med födelsedagsbarnet, främst saker vi gjort/hört/sett/sagtosv.
 
Malin och jag gav henne en blomma samt en korg med saker vi vet att hon gillar. En rödvinsflaska med namnet Bella på, Ferrari-godis, banan-produkter, alkoholhaltiga kaffedrycker och popcorn. Samt ett kort med själva huvudpresenten (att vi gör något ihop). Sist men inte minst ett par teckningar från M:s dotter.
 
Jättegod plockmat!
 
Mitt fina sällskap.
 
Krämig tacopaj.
 
Panna cotta och kaffe.
 
Vi gjorde en quiz om huvudpersonen. En fråga var om paltbröd, vad hon tycker om det citerade jag bredvid. Haha!
 
En smaskig mojito. Att den gavs i ett Muminglas gjorde det hela bara bättre.
 
Jag innan avfärd.
 
 
 I lördags var det äntligen dags att fira min barndomsvän som fyllt 30! Nu är det bara en i vår bästistrio som inte fyllt jämnt än. När jag fyllde år så fick jag en helkväll i present med dom men det har inte blivit av då jag inte kunde välja vad jag ville göra. Efter mycket om och men (och ett par hemliga fikabesök) så kom jag och Malin på att vi ville ge samma sak till Bella. Och troligtvis kommer jag och sistnämna vilja ge M samma sak när hon väl fyller, så lång historia kort: vi ska komma på något roligt att göra ihop istället.
 
Det var en mycket lyckad och rolig kväll vi hade ihop. Födelsedagsbarnet hade förberett allt jättebra med allt från drinkar, tilltugg, mat, quiz och så vidare. Sällskapet var såklart på en lika oöverträfflig nivå 🖤. Jag längtar redan till vår nästa dejt! Det inkluderar givetvis även min nya bekantskap som var med. Jag har inte träffat henne så jättemånga gånger men vi går jättebra ihop.
 
Och jag längtar såklart till vår utflykt ihop. Bara fantasin kan sätta gränser! Personligen vill jag göra typ allt. Först var jag inne på en långweekend till Skottland, jag har länge velat åkt dit och dessutom så är det ju bara ett par flygtimmar bort. Men så tänkte jag att det kanske är bättre att planera något i en mindre skala, kanske framförallt då mina kompanjoner har barn. Och det finns ju jättemånga saker man kan göra som inte innefattar utlandsresor eller mer än två dygns rymning.
 
Typ en matlagningskurs, en spa-upplevelse, en hotellweekend eller (kanske det jag just nu är mest sugen på) en tur till Gekås i Ullared. Så länge det inte är under semestertider, fy sjutton. Själv var jag där för nästan exakt två år sedan (sist maj typ) och vistelsen var mitt i veckan (tis-ons). Det resulterade i att det var väldigt få människor där, vi behövde knappt köa till något.

Vi är bästisar!

 
En av alla fina bilder som Ellen tog på mitt bröllop.
 
 
Igår fyllde min bästis 30 år. Jag firade henne inte personligen igår men hon fick i alla fall några videos från mig när jag sjöng. Med ett snapchat-filter alltså (ändrad röst), man vill ju inte göra henne döv på hennes stora dag. Som jag skrev på andra sociala medier så har jag knappt några bilder på oss två som unga (yngre?).
 
En av de få korten jag har har jag dessutom klippt och fastklistrad som ni ser ovan. Kartongbiten jag limmade fast den var en gång reklam för en Monster truck-show som jag tagit hem till mitt rum. Jag ville väl pryda den med det finaste jag hade 😍. Men även om fotografier är en bristvara så har vi tusentals minnen ihop. Det vi gör idag kanske inte är lika hysteriskt roligt som sådant vi gjorde grundskolan men jag trivs nog bäst med att umgås idag när vi är vuxna. Och nu när vi båda är 30 så kan vi äntligen kafferepa med gott samvete! 😉
 
Grattis Bella! 

Vimmelbilder / Tankar om krogliv



63 vimmelbilder på mig. Inte alls självkärt... Men hey, it's my blog liksom.
 
 
Av en slump såg jag att Uppsala.com skrev något om att man kunde se alla Valborgbilder genom åren. Där hittade jag även en del vimmelbilder från åren jag var ute för jämnan. Vissa bilder får förbli osedda men jag kan trots den rensningen ändå säga att jag skäms lite över vissa av bilderna jag valt att lägga upp här. Det känns som om jag aldrig kunde låta bli att kramas/lipa/klä mig fult/böja mig bakåt (?!). Men då detta är för ett liv sedan (främst 2006-2007) så tycker jag att jag är ursäktad.
 
Och till er krogråttor som alltid höll mig sällskap på Seven (och i vissa fall andra ställen) så kan jag säga att det inte fanns så många bilder på hemsidan jag nämne. Ifall ni, mot förmodan, skulle kolla utbudet. 90% av de jag lagt upp nu kommer ifrån min gamla bilddagbok. Det som skulle vara kul att ha kvar är även de videos som gjordes under dom Uppsala-kvällarna. Man fastnade ju även på dom ibland.
 
Jag minns särskilt en där jag hade en grå kort kjol och en ljusrosa långärmad tröja (jag minns det just för att det var den enda gången jag var rätt påklädd), jag stod och dansade vid en av dansstängerna som de hade på "scenen". Och fotografen gjorde en sån där "loop" (eller vad det heter, ni vet som i appen Bomerang) när jag åkte upp och ner. Vilken kontrast från idag! Kan för övrigt vara övertydlig och säga att det INTE är från kvällen jag stod vid stången i en av bilderna från kollaget ovan. Jag kom från en kväll i stadsparken och hade inte tänkt gå ut den kvällen, av kläderna att dömma.
 
Ps. Om någon skulle undra så kommer jag aldrig i mitt liv att sluta lägga upp gamla bilder. Det handlar som sagt inte om att leva i dåtid utan det handlar om att ha återblickar. Jag saknar inte den tiden ett dugg, även om jag såklart haft många roliga kvällar. Och väldigt många dåliga, jag ska inte försköna den peroden.
 
Suget att gå på krogen eller till öltält försvann för många år sedan. Jag har ingen åsikt om dom som är i min ålder och fortfarande roas av att gå ut på galej. Men jag har nästintill inget intresse för det och det är väldigt skönt att komma till det stadiet i livet. När man inser att det är ett sundhetstecken och inte ett tecken på att man är tråkig. Och jag har sagt det här förut men jag säger det igen. Det spelar ingen roll om man kommer till det stadiet innan man fyller arton eller när man är betydligt äldre.
 
Men, återigen, jag är glad att jag kom på det efter att jag varit nyfiken på utelivet. Jag har checkat av krogar, öltält, festivaler, hemmafester, förfester, efterfester och parker. Jag har ofta gått före i krogkön men har även blivit utslängd. Jag har gått ut med vakter men blivit hatad av bartenders. Jag har betalat öl i lånade enkronor och även köpt en 800-kronors-champage innan stängning (tog en klunk innan jag gick hem). Jag har checkat av det mesta känns det som. Sjukt nog handlar det här som sagt bara om ett par år (även om jag festade lite innan och efter det med), men ändå blev jag så otroligt mättad av hela konceptet.
 
Slutligen, det är ju inte bara bilder jag gått igenom på min gamla bilddagbok utan även tillhörande texter. Alla är otroligt pinsamma. Som under en bild som jag tagit på Sevens hemsida. Där har jag skrivit något i stil med "Jag är så trött på folk som varit på Seven typ två gånger och redan kallar sig stammisar. De kanske ska komma upp i våra siffror innan de gör det! Fast, vem bryr sig om sånt liksom...". Dubbla åsikter där eller vad? Haha. Nåväl, nu ska jag, iklädd min urtvättade Kakmonstret-t-shirt, titta på Frasier. Jag älskar att mitt liv är oglamouröst.

Systertid

Kylen fylldes med det självklara valet.
 
 
Jag vet att kuddarna inte är så fashion men jag väljer oftast mysighet framför snygghet.
 
Syster och svåger tog med sig mango, jordgubbar och glass.
 
Lillebrors första besök hos veterinären.
 
 
 
 
I måndags var syster och svåger här för grillning, umgänge och fika. Det var roligt och umgås och maten var så himla god! Jag är inte uppväxt i en grillfamilj och jag själv har aldrig varit särskilt intresserad. Jag menar, grillen vi äger köptes för ett år sedan och stod och dammade hela sommaren. Men nu kommer det att bli ändring på den saken!
 
Lillebror Bob var också med, såklart. Han blev lite rädd för vår porslinshund men förutom det så trivdes han! Igår förmiddag följde jag med honom och "matte" till hans första veterinärbesök. Han omringades av djurvänner och spännande lukter, vilket ställe! Vaccinet gick jättebra, han märkte ingenting. Men sedan skulle han testa att stå på "metall-bordet" för att redan nu vänja sig vid den. Oj, oj, vad läskigt det var! Jag har aldrig sett Bob krama min syster så hårt som efter det.

Girls night out

Mickan överraskade oss med välkomstdrinkar 
 
 
Laxtartar med avokadokräm och regnbågsrom.
 
 
Spansk sill i vinägrett fanns på menyn, ni förstår nog att det var ett självklart val för mig. Ett plus är ju även att man får ha maten ifred ;).
 
Baileys Coffee och chokladfondant med vaniljglass.
 
 
 
 
 
 
 
Igår kom syster hem till mig vid 15 för lite bubbel innan avfärd. Själv var jag lite av en tidsomtimist så jag såg till att vi missade bussen till Uppsala. Tur att jag har en make som kunde köra oss till grannorten där vi hann hoppa på. Väl på bussen fanns redan Maria och lite senare hoppade Mickan på. Då firade vi med ännu mer bubbel. Jag kände mig som en syndig tonåring igen. Jag hade inga dryckeskärl i plast men däremot champagneglas som jag ändå tänkt slänga (de matchade inte) så det var ju praktiskt att använda sig av dom. Även om jag kände mig som en naturhatare när jag sedan slängde dom i soporna.
 
Vi åt på Ibérico vilket var en tapasrestaurang vi alla fyra var väldigt positiva över. Det kommer garanterat bli ett återbesök dit! Det mest minnesvärda var ändå Mickans delaktighet under middagen. Hon hade planerat både välkomstdrink och tomtebloss till efterrätten för att fira mig och syster i efterskott. Det var så himla gulligt gjort!
 
Efter middagen gick vi till Shotluckan för en varsin rolig shot. Vilket roligt koncept de hade! Dels att få välja bland alla roliga shottar, men även att deras bartender gjorde varje beställning speciell. Med eld på bardisken, skyddsglasögon till besökarna, allsång eller liknande. 
 
Vi avslutade kvällen på en pub där vi pratade och drack godricka fram till strax innan midnatt. Då var det dags för tanterna att åka hem. Idag har jag varit ganska sliten men den enda fördelen med det är att det blir en lugn morgondag. Vilket det oavsett hade blivit då jag jobbar förmiddag på tisdag. Men jag har ordnat tusen Corona och massa bubbel inför sista april och nu blir det alltså så att jag sparar det mesta till midsommar. Jag brukar inte fira valborg men vi har ju inte grillat en enda gång sedan vi köpte vår grill för ett år sedan, så nu är det dags! De senaste fem åren har jag dessutom jobbat kväll på Valborg så jag tänkte passa på att göra annat än att glo på en brasa bland massa folk i år.

Presenter & Renoveringsplaner

Titta vad Ellen gav mig sist vi sågs 💜.
 
Handkräm av Therése Lindgren (vanilj) & duschtvål (Mint och choklad).
 
Doftljus 💕. (Går åt som smör hemma hos mig. Eller, inte bokstavligen såklart då jag hatar smör, men ni fattar).
 
Nu behöver jag inte bara välja en bild att visa! (Det är svårt nog att välja sex stycken).
 
Denna doftar underbart!
 
Jag älskar cupcakes som ni vet. Och denna storlek har jag inte så det var roligt!
 
Allt, plus godis som jag inte hann fotografera innan massintag, stod på denna bricka. Ni kan gissa vad jag tycker om den 😍.
 
Jag hittade denna badrumsmatta och hårborste på Rusta.
 
Jag köper främst (verklighetstrogna) plastblommor. Jag hittade även en tvålpump till köket, djurmönstrade strumpor och underbara dricksglas med fruktmotiv.
 
Titta vad jag fick av syster häromdagen! Den köpte hon på Nya Zeeland. Vet inte om jag vågar använda den bara...
 
 
 Visst har jag fått fina presenter? Jag skäms inte bara bort med kärlek utan av prylar med. Och även jag har "unnat mig" lite saker, som ni ser. Det jag köpt och som inte lagts upp ovan är lite kläder och några burkar färg. Det bästa i klädväg var ett par resår-brallor (kan man äga för många?!) och det sämsta var en kappa med fyra meter breda axelvaddar. Annars var den snygg, rutig och allt. Men nej, jag har en gräns på 3,5 meter när det kommer till mina axlar. Speciellt när jag har ett par höfter i storlek "Boy Large". Det blir så oproportionerligt då.
 
Den färg vi köpt är till halva undervåningen. Det ska bli så himla roligt att få andra kulörer på väggarna! De som finns nu är dels gamla, dels inte vår cup of tea. Det är blåa tapeter i köket, nikotingula (med bårder) i hallen och lila i tv-rummet. Det sistnämnda ska bli roligast att förändra, främst för att den nuvarande färgen inte går ihop med våra mörkbruna möbler what so ever. Men när målningen blir av återstår att se, man måste ju ha både tid och lust. Att påbörja något man inte hinner/orkar avsluta är inte att föredra. 
 
Jag kom plötsligt på att jag fortfarande inte lagt upp bilder på vårt nya badrum?! Något man lagt en förmögenhet på glöms att läggas upp, men en tvålpump för 29 kronor bara mååååste visas. Mycket logiskt. Nåväl, nästa stora projekt blir köket. Badrummet uppe är kanske av störst behov (ni ser golvet på bilden ovan) men det används typ bara av mig och jag trivs rätt bra trots 70-talsplasten.

Glada bilder & Psykopatfunderingar

Tre bästiskex.
 
 
Tre bilder på mig och Bob.
 
Baddräktsbrudar.
 
 
Här kommer lite lyckliga bilder på en gråmulen dag. Även i mitt huvud. Dels fysiskt då jag alltid har huvudvärk när det är mulet, dels psykiskt då jag hatar människor. Skämt åsido men jag är allmänt mensig och irriterad. Det började igår med att en bil stod på "min" parkeringsplats på jobbet. Vi har ändå bestämt att på p-möten ska bara de som har jobbat och ska jobba stå där. Men nej, detta gäller tydligen inte alla. Egentligen skulle jag gått upp på min arbetsplats, smällt upp dörren och sagt att jag tänker döda den som inte flyttar på sin bil. Men nej, jag är för feg. Dessutom var min chef där och hen uppskattar inte mordhot. Så istället fick jag åka till en parkering i närheten för att upptäcka att den var full. I desperation så ringer jag min syster och spyr galla över mänskligheten. Jag fick ta hennes parkeringsplats så thank god för henne liksom. Och att hon bor en meter från mitt jobb.
 
Jag var för övrigt på Öob här i Östhammar idag där en ung kille satt i kassan. Han borde jobba på lagret istället. En man kom och ville byta en kaffebryggare och den där killen var inte rädd för att visa hur irriterad han var. Vad det nu är att bli grinig för (säger jag som precis skrivit ett helt blogginlägg om en stulen parkeringsplats, men ändå). Det är väl bara att ta produkten och ge en likadan, om nu inte kunden ville lämna tillbaka varan förstås. Men nej, han i kassan var allt annat än serviceminded. Han svarade knappt kunden och var tydlig med att få mannen att känna sig besvärlig. Ett par minuter gick åt att mannen gång på gång försökte förklara sitt problem medan killen i kassan mest kollade frågande och sa saker som typ "eh, okej?", "jaha..." och så vidare.  Mannen: "jag har inte öppnat förpackningen men jag hör att den är trasig när jag rör på kartongen". Killen: "Eh, okej...? Nu vet ju inte jag hur en trasig kaffebryggare låter". Mannen: "Fast du hör väl själv hur det  skramlar när jag rör lådan såhär?". Killen, till slut: (med en suck) "jag ringer efter en kollega". Sen kom en tjej och bytte kaffebryggaren på tre sekunder. Så svårt var det liksom. Jag ångrar att jag inte sa något. För är det något jag avskyr så är det människor som jobbar med människor men som ändå är socialt inkompetenta. Det vet ni som läst mina hat-listor genom åren.
 
Sedan kan ju ni undra varför jag jobbar med folk när jag mordhotar människor i mitt huvud. Men saken är just det. Jag må vara en sadistisk psykopat i skallen men jag är ju trevlig som person. Det är en jäkla skillnad. Men gud, jag googlade precis kännetecken på en psykopat och får upp "personen skojar själv om att vara psykopat". Jag har en del att fundera på...

Yasuragi med Malin & Johanna

(I väntan på Malin). Jag älskar den här bilden på Johanna!
 
 
 
Sotad laxpastrami, grillad zucchini, rostat bovete, miso & blomkålskräm och picklad rödlök.
 
Uerfilé. 
 
Passionsfruktsbavaroise med ananassalsa, shiso och kokostoppar.
 
Det blev lite märkliga skuggor men jag tycker om den här bilden ändå.
 
 
Annat namn för bubbelbad?
 
 
 
Frukost!
 
 
Tonfiskröra! Den lyckan var obeskrivlig.
 
 
 
 
Hur ofta äter man avokado och räkor på mackan?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
😂
 
 
 
Jag köpte deras tvål. Den enda jag testat som inte gör att jag kliar ihjäl mig efter duschen (behövde inte ens smörja in mig efteråt).
 
 
 
 
 
I fredags åkte jag och Johanna till Stockholm och Yasuragi där vi mötte upp vår huvudstadsbo Malin. Det blev en perfekt kombination av avslappnande bad och babbel. Men vi blev bara "hyssjade" två gånger av personalen, det var ganska imponerande med tanke på vårt fnitter. Av den anledningen valde vi inga tysta aktiviteter, som ni kanske förstår. 
 
Att besöka spaanläggningen var en spännande upplevelse! Alla olika bad var fenomenala, ute som inne, varma som iskalla. Personalen gjorde nästan allt - de var otroligt trevliga men på ett väldigt naturligt sätt. Maten och frukosten var oklanderlig, väldigt fräscht och gott. Men det jag kanske tyckte bäst om var att alla var klädda i exakt samma outfits - samma yukata-rock och samma badkläder. Det blev en blandning av en samhörighet och en slags en-i-mängden-känsla på samma gång. Slutligen så uppskattade jag även att trots att det är väldigt stort hotell med mycket folk så kändes det aldrig packat.
 
Jag vill ge en stor puss till Malin som lockade oss till Yasuragi och en lika stor puss till Johanna som var min chaufför hela vägen, tur och retur. Dessutom åkte hon ifrån Sundsvall, så det blev ju några mil för den tjejen. Det var mysiga vändor med Max-lunch och en Spotify-lista enkom för denna resa. Jag är väldigt lycklig efter tiden med mina små bästiskex. Att jobba elva timmar idag kändes som en stor kontrast till SPA:t men jag överlevde det. Tur att jag har ännu en tvådagarsvecka nu.

Konstutställning

 
 
 
 
 
 
Jag har helt glömt bort att lägga upp bilder från konstutställningen som jag var på för en tid sedan. Där ställde mamma ut en av sina tavlor (den bakom henne). Jag älskar hennes barnsliga motiv! Just därför är jag helt såld i tavlorna som ni ser längst ned. Naiv konst är bokstavligen det jag älskar bäst när det kommer till tavlor. En av dess starkaste kännetecknen är ju målningarnas enkelhet. Men på något konstigt (hehe) sätt så fungerar det.
 
Jag tycker såklart fotografiliknande målningar är det mest imponerande som finns (även om det knapps görs idag). Men ingen konst ger mig en sådan glädje som den ovan. Jag älskar färgerna, lekfullheten och de platta men fantastifulla motiven. Så ja, jag måste skaffa mig en sådan tavla någon gång! (Frestande nog så kostar de jag fotograferat bara 2100 kr. HÄR finns fler tavlor från denna talangfulla, korvmålande konstnär. Bara de handgjorda ramarna är ju fantastiska!).

Bokat!

 
 
Är det något program som jag aldrig missat så är det Wahlgrens värld. Att ens titta på något så tramisgt var till en början uteslutet, men efter ett avsnitt så var jag fast. Det är sällan jag skrattar så hysteriskt som framför det realityprogrammet! Man har ju fått sett lite genrep på showen ovan och det var väl där min nyfikenhet vaknade. Plus att jag tycker om artisterna/skådespelarna hon har med. Sulocki såg jag senast i Oscarsrevyn som Tennis-Dennis 😄. Och Nathanaelson får jag inte glömma! Han är lite av en favorit.
 
Så i början av november ska jag och Johanna se Kort glad & tacksam i Uppsala. Det är ju sjukt långt dit men det är väl bra att ha något roligt att se fram emot även under den gråa tiden på året. Jag bokade två säten som inte hade några stolar bredvid sig, palla människor liksom. 
 
Det kändes fint att boka in något roligt när jag fick ställa in (skjuta upp) en sak idag. Nämligen stugvistelsen nästa helg, det gick inte att ta sig fram på grund av snön. Det kändes jättetråkigt men vi preliminärbokade som sagt en annan helg. Jag får ta semester då, det känns som jag inte gör något annat än lägger ansökan-lappar i min chefs fack, haha. Men det är oundvikligt när man jobbar varannan helg samt planerar med flera andra, det är ju sällan alla kan samma dagar. Nåväl, nu ska jag vara ledig fram till söndag. Innan dess ska jag jaga loppisar och gå på SPA. Hashtag: Livet är hårt.

Ellens babyshower

Banner med valfri text, folieballong och grävskopa-tallrikar (skräddarsytt för Ellen) är köpta från Partykungen.se. Servetterna är köpta från My Perfect Day.
 
Kalashattarna och kanin-tiaran är köpa från Partykungen. Babyshower-gissningskort och ordensband/sash "Mommy to be" är köpa från My Perfect Day
 
I väntan på huvudpersonen. Det fick bli persienner och gardin för dörröppningen då Ellen inte skulle se rummet det första hon gjorde.
 
 
Kollergorna väntar. (I bild ser ni lampan som vi köpte häromveckan).
 
Vår fina och genomsnälla Ellen 
 
Gruppbild på mina fina arbetsvänner.
 
Smörgåstårta! (Jag hade även införskaffat lite grön karamellfärg så vi kunde sockra glasen, vad lite gör mycket!).
 
Tur att många kan baka i vår arbetsgrupp. Gokakor och cheesecakes.
 
Presentöppning. (Ska köpa färg till väggarna i veckan, längtar!).
 
Efter att detta kort togs så fick jag en tankeställare. Det är faktiskt riktigt jobbigt när någon fotograferar en, vilket ni nog ser på mitt kroppsspråk/ansiktsuttryck 😆
 
💜
 
Mycket fina presenter! Jag gav den blå tröjan (med en grävmaskin på, det passar både pappan och mamman och är dessutom ekologisk) samt kortet till höger i bild.
 
 
I torsdags hade vi en babyshower för min vän och kollega Ellen! Det är inte första gången och säkert inte sista gången vi Rådhusare överraskar någon. Bara jag själv har blivit överraskad två gånger (30-årsfirande och möhippa). Att jag och huvudpersonen aldrig jobbar med varandra har för en gångs skull varit en fördel eftersom jag är en hemsk lögnare. Samtidigt så var det ju oundvikligt att höra av mig till henne då det var hos mig vi skulle vara.
 
Eftersom showern skulle ske när jag jobbar så hade jag låtsats bytt bort med arbetspass. Till Ellen sa jag att jag skulle till tandläkaren, att vi efter det kunde ta en fika hos mig. Jag frågade henne om den dejten flera veckor innan det datumet. Hon tyckte det var lite roligt att jag hade en sådan framförhållning men hon känner ju mig och mina knasigheter så tack och lov anade hon ingenting. Inte heller när jag dagen innan fick ett hjärnsläpp. Hon frågade mig "har du bytt bort ditt pass imorgon eller har du tagit ledigt?". Jag blev helt stum och sa att jag inte visste, haha. Nåväl, hon blev ändå väldigt överraskad när dagen väl kom så det var lyckat!
 
Efter gissningslek, smörgåstårta, fika, presentöppning och umgänge så hade dom där två timmarna gått väldigt fort. Vi kunde givetvis inte träffas särskilt länge då flera skulle tillbaka till jobbet. Men jag fick umgås med Mom2Be någon timme till så det var såklart trevligt. Det kändes konstigt att dagen jag tänkt på så länge är över. Jag hade haft hennes babyshower i huvudet oavsett hur omständigheterna skulle vara, men eftersom vi ändå skulle vara hos mig så har jag såklart behövt planera lite extra. Speciellt då jag jobbade timmarna innan showern. Jag hade även ett förmiddagspass dagen innan så hela den kvällen gick enbart till förberedelser. Men det var såklart bara bra, man skulle ha gäster hemma hos sig lite oftare.

Fotokurs

 
 
 
 
Den första praktiska uppgiften: att fotografera en person (vår lärare) i rörelse med olika inställningar.
 
 
 
Porträttfotografering i olika vinklar/ljus.
 
 
 
 
Gott om utrymme på tåget. Invigde en av ryggsäckarna som vi köpte i Thailand, snygg va?
 
Jag och brorsan avslutade dagen med sushi. Jag älskar att jag fick egentid med honom!
 
 
Igår var jag i Stockholm på fotokursen som jag fick av min bror. Vi båda var lite trötta, han hade hamnat i huvudstaden klockan 05:00 efter tolv timmar i en buss. Jag hade varit vaken sedan 04:00, inte ätit på ett dygn och var faktiskt lite sliten av veckan som varit. Främst på grund av sömnrbist men även av roligare anledningar som en babyshower som hölls hemma hos mig. Men det går jag berätta om en annan gång.
 
Kursen var för en liten grupp (thank god) och i fyra timmar där information blandades med praktiska uppgifter. Det jag ångrar är att jag inte gått igenom min kamera innan för jag är väldigt ovan med att ändra de manuella inställningarna så det blev lite stressigt att helt plötsligt kunna det på en sekund. Annars flöt det på bra och jag tycker att jag lärde mig allt från de mest grundläggand (ni vet bländare, ISO-tal och slutartid) till övriga saker som fokuspunkter, histogram och så vidare. Det var en stor fördel att ha min bror med som ändå jobbar med att fotografera. En kvinna som satt bredvid oss var lika vilsen som mig och hade en exakt likadan kamera så vi höll lite ihop med.
 
Dagen flöt på så himla bra igår. Jag tvingade min man att skjutsa mig till Uppsala på morgonen och därefter åkte jag endast i en halvtimme till Stockholm. I första klass, så jag hade min egna soffa där uppe. När jag kommit tillbaka till Uppsala efter kursen så gick min buss bara några minuter efter att jag kommit till hållplatsen. Små saker som gör mycket. När jag väl satt mig på bussen så hör jag någon säga "det där är min plats!". Det tog flera sekunder innan jag insåg att det var min älskade Mickan som stod där. Jag älskar hennes humor, haha! Det kändes så himla roligt att en sådan bra dag kunde avslutas så perfekt.
 
Men hur känner jag, den eviga gröna-knappen-förespråkaren, om att helt plötsligt få se den riktiga fotografvärlden? Lite både och kan jag säga. Jag förstår grejen att ändra inställningarna för bilden själv, att använda Raw istället för JPG, att använda Lightroom istället för ett standarsprogram, och så vidare. För i det stora hela så blir blderna bättre. Och jag känner, efter att ändå lärt mig att plåta mauellt nu, att det blir lite roligare att fotografera när man kan styra upplägget lite mera själv. Exempelvis, hur snyggt är det inte med en oskarp bakgrund? Lite koll på bländartalet och det kan ordnas. Eller det klassiska exempelet med att plåta någon framför ett fönster. Fotograferar man med Auto så är det rätt hopplöst.
 
Men, med det sagt, så kommer jag alltid ha en hundra procent förståelse för de som endast fotar i autoläge. För jag har alltid varit intresserad motiv - inte inställningar. Jag är långt ifrån ett proffs men ändå har jag fått mycket komplimanger i mina dagar när det kommer till fotografier jag tagit. Och då de bilderna till 100% tagits med full automatik så visar ju de att man kan lyckas med en bra bild utan att göra det så krångligt för sig. Men efter gårdagen så har jag ändå mer förståelse för manuell fotografering och jag kommer att fortsätta öva på så att det sitter. Fyra timmar räcker såklart inte för att förstå allt. Och sedan ska jag nog varva inställningslägena. Jag tror inte att jag har tålamodet att ändra inställningar innan varje jäkla motiv. Pardon my french.

Fotobok av Malin & Johanna

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På tal om att min blogg är tio år; här är fotoboken som jag lovade att visa er. Många av bilderna är dock ifrån åren innan 2008, men ändå. Eller, de flesta festbilderna är det i alla fall. Men trots att Malin och Johanna gjort en snäll version så vågar jag ändå inte visa er alla sidor, haha. Jag kanske gör det sen. De lovade sist vi sågs att någon gång göra den mer ocensurerade versionen av våra minnen. Inget man lägger upp på sitt vardagsrumsbord kanske... Jag älskar verkligen alla nostalgiska bilder de lagt upp och lika mycket texterna de skrivit. Man skrattar och gråter omvartannat när man läser den fotoboken. Älskade vänner ❤
 
Ps. Jag vet att kvalitén är sådär men dessa bilder var mitt tredje försök. En gång till hade resulterat i ett krossat glas. Eller ett mosat äpple. Sa jag när jag försökte med det en gång förut? Jag har, även om många har svårt att tro det, haft svårt att hantera min ilska back in the days. Ofta blev det mina föräldrars saker som for illa under mina utbrott. En gång bestämde jag mig för att ta ett äpple istället för att skona mina pärons tv-kontroller/tallrikar/marsvin (nejdå). Det slutade med att jag grät floder av mitt dåliga samvete. Hur sjutton tänkte jag som mosade en oskyldig frukt?!

Idag blir min blogg 10 år!

Two sisters and a webcam (kom plötsligt på att den google-sökningen kan skrivas av perversa typer).
 
Är det möjligt att man kan bli mindre rolig med tiden? Jag älskar gamla blogginlägg jag gjort.
 
Det är inte lätt att bara välja en bild från ett "register" på tio år. Ändå så gjorde jag just det. Jag hittade denna och sedan tog orken slut. Här är jag på en skolavslutning där vi körde Rudolf på teckenspråk. I övrigt var den dagen fruktansvärd, jag var extremt bakfull. Ingen höjdare när man skulle vara lekledare för hela jäkla skolan.
  
 
Det var faktiskt av en slump som jag såg att det var exakt tio år sedan jag startade min blogg, det är otroligt att jag ännu inte tröttnat. Eller att ni läsare ledsnat på mitt svammel. Anledningen till att jag började att blogga var helt enkelt för att Johanna gjorde det och jag blev nyfiken. Det var kanske bara en tidsfråga eftersom jag alltid älskat att skriva. Jag minns att jag satt vid hennes skrivbord i Sundsvall och gjorde ett inlägg om all irritation jag kände, typ. Vid den tidpunkten så hade jag ganska nyligen kommit tillbaka från ett hem för "problemtjejer" (kan man säga) och därmed så var jag lite av en klassisk samhällshatare, typ. Jag skäms när jag läser vad jag skrivit den första tiden, ändå kan jag inte radera dom inläggen för det är som att kasta en dagbok. 
 
Och vad långt jag kommit på dessa tio år! Självklart så är den största anledningen även det självklara skälet: jag har mognat. Vilket de flesta gör från det att de är tjugo och trettio år. Det är som jag skrev till ovannämnda på hennes födelsedag: I'm 30 but I still feel like I'm 20... until I hang out with 20 year olds... then I'm like, nope never mind, I'm 30. Ändå trodde man att man var så himla vuxen när man fyllde Systembolagsmyndig.
 
Men mest har väl ändå hänt de senaste fem åren. Jag har förlovat mig, flyttat till hus, skaffat körkort, gift mig och fått anställning. Jag har behållit mina vänner (hur fan nu det gick till), jag har aldrig haft en sådan bra relation till min familj och inte heller med mig själv. Känns nästan som att jag tjatar om det men det är inte lika naturligt som det låter på ett sätt. Jag har ju ändå gått i Livets hårda skola. Haha, jag skojar bara. Det kan vara en av de värsta meningarna jag vet. Jag mår nästintill fysiskt illa när jag ser att någon, på fullt allvar, skrivit det under sina utbildningar.
 
Vem sjutton har haft ett enkelt liv? Väldigt få tror jag. Och nej, jag tycker inte heller att livet varit en dans på rosor. Jag kämpar fortfarande med den dansen. Men oftast så lyckas jag ta rätt steg och därför står jag nu som en stolt Svensson. 2008-Sofia, jag säger som Sanna Bråding; livet blir bättre. Du kommer kunna stanna hemma utan att känna dig tråkig, du kommer att kunna se dig själv i spegeln och inte känna avsky, du kommer träffa en man som får dig att kikna av skratt och du kommer vara omgiven av de mest fantastiska människorna som Gud har skapat. Jag är väldigt lyckligt lottad. Ja, jag vet hur det är att hata sitt liv men jag vet framförallt att efter varje uppförsbacke kommer en nedförsbacke ❤.

Ett dussin år sedan

Jag, Johanna D och Johanna D. Tur att jag bara umgås med en av dom idag, det blev så opraktiskt annars. He, he...
 
Jag och Malin.
 
 
 
Ingen bild från 2006 är giltig utan en box Dunavár någonstans.
 
Festar i Skärplinge.
 
Bilder från Öregrund, Uppsala och Göteborg. (Enda gången jag haft rött läppstift på mig).
 
Bilder på mig och Malin. Den första och fjärde bilden är från 2005, då vår vänskaps-era började. (Och nej, jag var varken deprimerad eller drogad på den sista bilden).
 
 
Som om det inte vore nog självcentrerat att lägga upp en massa bilder på sig själv, jag måste dessutom säga att bilden längst ned till vänster kan vara den snyggaste som någonsin tagits på mig? Min ursäkt är att kortet togs av Malin (alla är snodda från henne) för tolv år sedan. Då känns det mer okej att ösa komplimanger till sig själv. Jag älskar nämligen mitt hår och smink på bilden. För att inte tala om kläderna! Att jag inte fattade att jeans och en långärmad t-shirt satt så mycket bättre på mig än de där plaggen jag alltid bar från hor-avdelningen.
 
Anledningen till att jag besökte Memory lane var att hitta bilder på Johanna och hennes födelsedagskollage. Inte bara beundra mitt liv utan kråkfötter och resårbyxor. Men jag fastnade såklart i timmar. Vad mycket man gjort som fallit i glömska. Men tänk om bilddagboken inte funnits. Eller om jag inte redan på den tiden varit beroende av att dokumentera varenda aspekt av mitt liv. DÅ hade jag definitivt tappat många fina minnen. För kort är sannerligen ett av de bästa sätten att komma ihåg saker.

s0f1a.blogg.se

Min profilbild

Sofia

RSS 2.0