Alkoholistflygare / Mordförsök på SPA:t

För många är detta "det obligatoriska glaset" innan en flygresa. Detta var dock min första gång.
 
 Lägg märke till duken under flygmatsbrickan.
 
Första gången jag beställde room-service. Mat utan människor - helt i min smak.
 
Vårt rum. Väldigt fint men om jag säger såhär; tur att man inte känner lukter genom bilder (avlopp).
 
 
 
 
 
En av de bilder som jag är mest nöjd med. En kinesisk kvinna på väg mot en båttur.
 
"Do not eat". Jag som var så sugen.
 
En t-shirt,-och kepsklädd Sofia som införskaffat en solhatt = en bränd Sofia.
 
Jag hänger vid en poolbar för första gången i mitt liv. 
 
En av tusen gånger jag åt skaldjur under resan. Detta var nog den godaste rätten.
 
Det var här jag höll på att bli dödad.
 
 
Man ska inte kämpa med alkoholproblem om man ska åka "första klass". Missförstå mig rätt, att åka det var typ det bästa jag gjort. Man behandlades som en kunglighet. Men det märktes även att när det kommer till semestrande resenärer så är det synonymt med alkohol. Det första glaset jag tog var på Arlanda vilket är en big deal för mig. Jag har alltid avundas de som gjort så, de som inte varit som mig och inte ens klarat av att dricka vatten på grund av resfebern. Av den anledningen blev jag rätt dragen. Tänk själva ett stort glas rödtjut kl 17 när man inte druckit eller ätit.
 
Det var bara början av en suparresa höll jag på att säga. Man hann knappt hinna sätta sig innan man bjöds på champagne och snittar, med påfyllning. Till maten så fick man välja mellan rött eller vitt vin, punkt. De hade ju självklart andra alternativ men det fanns inte på dryckesvagnen utan då fick de gå bakom skynket och hämta det. Efter maten (och mer påfyllning) så gick dom omkring med en korg fylld med avec som man fick välja på. Jag kan ju även tillägga att vi i den klassen får gratis alkohol så det är ju bara att gå all in om man vill. Jag tycker inte att detta var negativt, för jag är helt säker på att de endast följer en efterfrågan. Men jag blev faktiskt rätt förvånad när min man bad om en läsk och de inte hade det på vagnen. Vill semestrande människor så sällan ha alkoholfritt att det inte ens är någon idé att lägga upp det på dryckesvagnen? (Samtidigt, deras "förråd" är ju två meter ifrån vår del av flyget så jättekrångligt kanske det inte är att lämna en del dryck där. Men ändå!).
 
Då kommer vi till dagen jag höll på att bli dödad. Jag gjorde några saker under semestern som jag aldrig testat på tidigare, varav ett exempel var skönhetsbehandlingar. Det första jag testade var en fotskrubb vilket gick bra förutom några skrattanfall från min sida. Efter det skulle jag testa en ansiktsbehandling (som kostade hundra kronor för en timme, sjukt låga priser!). Det var totalt avslappnande. Kroppen var som gelé och jag försvann iväg bland moln och regnbågar. Jag blev lugnare och andetagen djupare. Jag andades in och jag andades ut. In och ut. När jag andades ut så känner jag hur kvinnan lägger en heltäckande mask över mitt ansikte. Jag försöker att andas in men allt som händer är att en del av masken åker in i mina näsborrar. 
 
Jag får panik och försöker ännu en gång att andas men det är såklart totalt omöjligt då det inte finns några öppningar i den jävla masken. Kvinnan verkar inte tycka att inandningshål inte är så viktigt utan försöker dutta lite på delen av masken som täcker min panna. Jag blir ännu mer skräckslagen och likt en bulimisk människa stoppar jag fingrarna genom masken och in i min mun. Jag ursäktar mig själv och förklarar min panik, att jag inte kunde andas. Kvinnan, liksom hennes kollega som tog hand om min make, började att skratta åt mig. Att beskriva detta som ett mordförsök är såklart en överdriven benämning för att locka läsare. Men roligt tyckte jag inte att det var, jag känner fortfarande hjärtslagen jag hade de sekunderna. Speciellt när gelén åker in i näsan. Jag vet att majoriteten av thailändare knappt kan engelska, men det är väl inte mycket begärt att man förbereds på att kvävas? Och vet man inte hur man säger typ "ta ett djupt andetag för nu ska jag lägga en mördar-mask på dig" så kan man väl åtminstone göra inandningshål det första man gör? Idioter... Nåväl, det är inte varje dag man betalar 400 baht för att bli strangulerad.

I'm back! / 30-årsfirande med familjen


Twins.
 

Fördrink.
 

Present från bror och familj: choklad och ett bidrag till bestick (vilket jag sannerligen behöver!)
 
Förrätt.
 
 Varmrätt.
 
Efterrätt (jag beställde från Dintarta.se - rekommenderas!)
 

Presentöppning.
 
Familj 💕
 
"Nu när du fyller 30 så måste du äga en märkesväska!" (från syster). Älskar ALLT med den - lägg t.ex. märke till tyget invändigt.
 
 
Av mamma och pappa så fick vi ett varsitt halsband i 18K. Det står "mor & far" samt datumet vi fyllde 30 år på andra sidan. Vacker present!
 
Jag bad Sara köpa något med en Kiwi-fågel när hon var i Nya Zeeland - söt va?
 
 
Älskade, trogna bloggläsare - nu är allt som vanligt igen! Fördelen med min frånvaro är att jag inte lär ha bloggtorka framöver. Bara Thailands-bilderna är runt tusen stycken. Sedan har jag ett nytt badrum att visa samt mina personliga tackkort från bröllopet som jag efter nio månader skickade. Jag har även, som ni ser ovan, firat min 30-årsdag med familjen och ändå har jag en fest kvar att dokumentera.
 
Familjemiddagen i lördags var mycket lyckad, mycket tack vare min kära syster och svåger som var ett perfekt värdpar. Jag drog väl också något barr till stacken men jag bidrog inte med särskilt mycket. Men det har varit fullt upp ändå. Vi kom hem sent på onsdagen och jag jobbade fredag-söndag. Lägg till en smula jetlag och hantverkare som gjort det sista på badrummet.
 
Min familj är såklart anledningen till att lördagens firande blev så lyckad. Men presenterna var outstanding med som ni ser på bilderna. Det som inte finns kort på är det min andra bror gav mig, nämligen en endags-grundkurs i fotografering. Att jag endast kör med automatiska inställningar har inte riktigt accepterats av ett par av mina familjemedlemmar, haha.
 
Jag kommer aldrig att svika auto (eller bildredigeringsprogram som är gratis) men med det sagt så ser jag fram emot att lära mig att plåta manuellt. Jag har länge velat det men behövt någon som tvingat mig. Jag har inte tålamod att lära mig detta utan pistolhot men nu kommer jag alltså äntligen att bli släpad till Stockholm för detta. Ännu en trevlig detalj är att kursen kommer hållas ett stenkast från min bästis Malin. Känns tryggt för en neurotisk människa som mig.

Halvtid

 
 
 
Det känns faktiskt som om vi varit här längre än en vecka. Och även om jag är hemmakär så är jag jätteglad att vi har en vecka till här. Jag är inte redo för snö och jobb än. Jag har fått mersmak av att ha städerska, pool utanför altanen, förstaklass-flyg och över 30°C varmt. Fast det är klart, frågar ni mig om sju dagar så vill jag nog inget hellre inget än att gå utanför dörren utan att smörja in mig i SPF 30. Eller kunna borsta tänderna utan att använda flaskvatten.
 
Så nu väntar alltså en vecka av fler promenader och shoppingtillfällen. Jag ska fortsätta föräta mig på nudlar & skaldjur. Och jag tänker inte heller sluta byta ut vår frukostbuffé till  en "tuna sandwich" på fiket mittemot. Finns det något godare?
 
Men som sagt, mer om vår semester kommer när jag har ett fungerande internet. Jag har ju även fyllt 30 som vissa av er vet. Dagen blev precis som jag ville, väldigt lugn med andra ord. Men när jag kommer hem väntar två firanden. Det är bra att ha saker att se fram emot efter semestern. Något jag också längtar till är att se vårt nya badrum. Jag drömde att dom missuppfattat allt och gjort allt rosa. Not my cup of tea.

Hälsningar från Thailand 🇹🇭

 
 
 
Jag har datorn med mig för att göra många uppdateringar från Thailand. Men vårt internet är segare än en snigel i en kurva, så bara dessa två bilder har tagit typ två år (när jag väl lyckats logga in).
 
Men vad gör bristfällig internet när man är i paradiset. Den enda nackdelen med det hela är att jag redan lyckats bränt mig. Dessutom på ett osmickrande sätt då jag bar linne under en strandpromenad i förmiddags. Jag är glad att jag ändå smorde in mig med tanke på hur mycket jag brände axlar och bröstkorg. Så nu ska jag försöka vila huden och göra andra saker som inte innefattar tortyr av nordisk, snövit hud.
 
Läget på hotellet är perfekt med närhet till strand, shopping, restauranger och transportmedel. Så uttråkade lär vi inte bli! Jag kommer säkert att skriva om det i bloggen även om de mer utförliga inläggen kommer att göras i Sverige.

Bestämma nytt badrum

Vi har en del val att göra.
 
 
Den här helgen ska helt gå till planering och förberedelser. Det är alltid så mycket småsaker som ska ordnas inför en resa. Det ska städas, kylskåpsrensas, tvättas, handlas, packas, elektoronik-laddas, nagellackas och panikattackas. Men jag har läget under kontroll och har hela helgen på mig att göra det jag hittills inte checkat av. Tack och lov så jobbar jag kväll på måndag (vi drar på tisdagen), jag tror jag mår bäst av att inte gå omkring hemma och tänka så mycket. 
 
Jag vågar berätta när vi åker till Thailand för vi ska nämligen ha hantverkare här hela semester. Jag är otroligt glad och lättad över det. Och de vinner ju också på att få jobba ifred. Så när vi kommer hem så har vi förhoppningsvis ett nytt badrum. Nu gäller det bara att bestämma vad vi ska ha för golv, väggar och inredning. Vilket inte är lätt då man ska ha det ett tag. Plus att man tydligen "måste" (om man inte ska betala jättemycket mer) ha bårder vilket vi inte alls hade tänkt oss. 
 
På tal om det så vågar jag även berätta att min syster nu är utomlands. Hon har nämligen också hantverkare hemma hos sig (plus våra föräldrar, liksom jag). Så inga inbrottstjuvar behöver göra besväret att bryta sig in där heller alltså. Jag har varit så exalterad de senaste dagarna för hon gör verkligen en "livsresa". Visst, jag är också glad för min egen skull men det är väl typ mer svenskar i Thailand än Sverige just nu så jag känner mig ganska ordinär. Min syster däremot är nu i Nya Zeeland vilket ni vet är ganska lång bort  Planerar man en resa som denna så får man ju inte räkna antalet timmar utan antalet dygn det tar tur och retur. Det tar väl typ två dygn fram och tillbaka men det finns såklart inte direktflyg så mellanlandning är ett måste. De valde att vara i Singapore i några dagar och jag måste säga, endast av att titta på hennes bilder, att jag blev väldigt lockad av det resmålet. 

Ingen kris här inte!

 
 
En egensydd tröja, en självklippt lugg, mina favoritbyxor med nitar och ett par fruktansvärda gardiner. Det är så himla kul med gamla kort! Speciellt dom som man glömt finns. Men idag är jag inte snart femton år utan exakt tio dagar från att bli 30 jordsnurr. (Det sista får mig osökt att tänka på brevvän-insändare i gamla ungdomstidningar, ni vet "greppa pennan och skriv till...". Förresten, skrev man på riktigt ut adresser på den tiden?)
 
Nåväl, någon 30-årskris kommer ni inte att se från min sida. Visst, det känns en aning surrealistiskt att inte vara 20+ längre. Men framförallt så känns det väldigt naturligt. Jag kan på något vis kan undra om det inte gått fler år än såhär? Mycket har hänt under dessa år. Överhuvudtaget så tror och hoppas jag att de flesta människorna blir lyckligare med tiden. Så jag håller tummarna att även 40,- och 50-årskriserna uteblir. Beroende på hur livet blir, såklart. Och det kanske är oundvikligt att inte ifrågasätta precis alla val man gjort i livet.
 
20-årskriser handlar i regel om att bli vuxen. Och då jag levde min tjugoårsdag med att vara mitt i min ungdomsrevolt (jag var lite sen på så vis) så struntade jag fullständigt i att försöka att bli mogen, vilket med andra ord gjorde att jag slapp undan en måste-bli-vuxen-kris.
 
Ska man undvika en livskris vid 30 bast (brevväns-ord igen) så bör man ju checkat av utbildning, familj, bra jobb och hus, typ. Just för att det är den biologiska klockan som det handlar om i detta fall (plus dagens press på en snygg fasad utåt). På tre år har jag nu checkat av dom där vuxenpoängen som man annars kanske skulle ha saknat. Förutom en unge då. Men jag är nöjd att jag inte blev en ung morsa (även om det finns mycket fördelar med det). Kalla mig egoistisk men jag är jätteglad att jag fick ett decenium med enbart mina egna behov i centrum.

Överraskningsfika

 
 
 
 
 Igår hade vi för första gången APT med en annan gruppbostad och därmed även på en annan plats. Efter det ville chefen att vi skulle mötas upp på vårt jobb. Jag tyckte att det var lite underligt och blev nästintill nervös. Speciellt då vi faktiskt skulle ses efter utsatt arbetstid. Vad har vi nu gjort?
 
Lång historia kort; mina underbara kollegor hade bara hittat på det där för att de ville fira min 30-årsdag i förskott. Det blev go-fika, presenter och choklad. Jag blev enormt glad och överraskad! Och lite ställd, man vet aldrig hur man ska visa sin uppskattning. Det är ju omöjligt att visa exakt hur glad man faktiskt blir mitt i chocken (borde vant mig med alla överraskningar vid det här laget men nej). Min innerst inne kanske de vet om det. Tack och lov så babblade de på om allt annat än en förväntan på att jag ska hålla ett slags tacktal. Hur tackar man för något så fint som detta? Nej, det är omöjligt. Mina bästa kollegor .

Sexton år sedan

 
 
Jag är fortfarande galen i nallebjörnar och Scary Movie och jag sover i samma rum. Så mycket har inte förändrats! Förutom en viktskillnad på 25 kilo (eller något, jag väger mig aldrig). Jag är inte lika besatt av min kropp längre men jag har ändå försökt tänka till på min kost. Inte på grund av något klassiskt nyårslöfte utan för att jag märkt hur mycket bättre jag mår när jag sköter mina matvanor, både psykiskt och fysiskt. Men det är inte lätt! Jag älskar att äta, helst sådant man inte bör frossa i och gärna under dygnets sena timmar.
 
På tal om nyårslöften så höll jag det jag lovade mig själva förra gången. Jag har nämligen låtit bli att dricka en enda energidryck under 2017. Tidigare var jag helt galen i dom. Främst på grund av smaken (Monster eller Red Bull - sockerfria) men jag kände även ett slags beroende. Idag blir jag nästan äcklad av tanken, och jag tycker att det rent ut sagt är korkat att dricka sådant. Jag vet att jag klankar ner på väldigt många människor nu men jag säger bara sanningen. Energidrycker gör absolut ingen nytta utan snarare tvärtom.
 
Denna vecka har gått till en fika med mina barndomsvänner och sedan främst vara hemma. Jag har haft en känslomässig berg,-och dalbana med hysteriska skratt utan anledning (i min ensamhet - psykovarning på den) till småångest överlag. Jag tror det är resfebern som gör sig påmind. För jag är både väldigt exalterad samtidigt som jag undrar varför jag ska vara så jävla duktig på att utsätta mig för jobbiga saker tammefan hela tiden. Främst är jag förväntansfull vill jag tillägga! Det känns lite dåligt att klaga på en thailandsresa.

Min äldsta vän

 
 
 
 
 
 
För 27 år sedan kom en liten flicka till vår gata och började att prata med min storebror. Samtalet handlade främst om att de konstaterade att den andre hade ett konstigt namn, haha. Sedan dess umgicks vi barn med henne och hennes syskon. Främst en av hennes systrar. Jag kan ärligt säga att utan dom så hade min barndom varit mindre färggrann. Minnena jag fick med den familjen är ovärdeliga. Alla gånger våra föräldrar var borta och vi fick vara hos dom. Vi lekte i "krokodilsjön" (vattensamlingar i skogen) och planterade glasspinnar i hopp om att få glassträd. Bara för att nämna två saker.
 
Jag glömmer aldrig dagen då de flyttade. Det var alltså inte bara en bit bort utan till ett annat landskap. Huset de hade bott i låg precis bredvid vår gata (vi hade bara en stig mellan oss) och jag kan än idag snegla irriterat dit. Jag vet inte vilka som bor där nu men de har ingen rätt att vara där!
 
Ungefär tjugo år har gått sedan den dagen. Men vi har fortfarande träffats med jämna mellanrum. Det är inte alltid så att det går månader mellan vi ses - utan år. Men tiden har alltid stannat när vi träffas. Idag passade jag även på att ta fram gamla fotoalbum samt skolkataloger från tiden hon bodde här. Det uppskattades!
Jag har, avslutningsvis, haft en jättetrevlig dag med mina "Saror"! (Och med barn och hundar såklart).

Om jag ändå får chansen att tigga

 
 
Jag har fått frågan om vad jag önskar mig i 30-årspresent. Det är så dubbelt att säga att jag inte önskar mig något och sedan göra ett helt inlägg om det. För det sista jag vill är att detta ska låta som ett tiggeri. Jag själv ser detta lite som ett "det här är jag"-inlägg. Men ja, även en hjälplista för de som vägrar följa mitt (och systers) förbud av presenter. För jag menar, om man ändå tänker lägga en sedel på något är det väl lättare att få lite vägledning?
 
Det var i julklappsjakten som jag insåg hur lätt jag är att behaga (kan man skriva så?). Jag hittade hur mycket som helst som hade passat mig. Jag säger inte att jag är ensam om att fastna för ett mönster/ett djur/en musikgrupp/en figur/osv. Men jag har haft samma enorma kärlek för sakerna nedan i antingen hela mitt liv eller åtminstone i många år. Och jag kommer alltid att älska just dessa "saker" väldigt mycket. Så när man köper något i kategorierna nedan så är det ett säkert kort.
 

Sakerna som jag är svag för:
  • Mupparna/Sesame Street, Barbapapa & Stinky (i Mumin).
  • Hundtandsmönster, rutigt, zebramönstrer, cupcake-motiv, spets-tyger.
  • Färgerna/färgkombinationerna rött, röd-svart & svartvitt.
  • Korsord, skräckfilmer, fotografering, morddokumentärer, müsli, vaniljdofter.
  • Sengångare, nallebjörnar & "high school-tröjor".
 

Mina favoriter i olika kategorier:
  • Favoritmusik: ABBA, E-type, Westlife & Céline Dion.
  • Serier jag älskar: The Big Bang Theory, Modern Family, Mom & The Middle.
  • Hjälporganisationer jag känner extra för: Stop Acid Attacks, WWF, Friends & Operation Smile.
  • Mina favoritdofter är vanilj och märket produkter från DKNY (jag har deo och parfymer men inga krämer, shower gel, etc).

Saker jag äger mycket av men älskar att köpa/få:
  • Örngott, gärna med mönster eller "barnmotiv".
  • Färgglada och/eller mönstrade strumpor. Favoriterna är när motivet är över hela strumpan så att det syns även med byxor.
  • Glasunderlägg.
  • Pyjamasbyxor&pyjamsshorts/pyjamas-set. (Ex. denna).
 
Saker jag vill ha/behöver men aldrig tar tag i att köpa:
  • Rutiga sängkläder.
  • Muminmugg (Stinky).
  • Handdukar, både för händer och dusch.
  • Zebramönstrad badrumsmatta.
  • Ett armbandsur.
  • Body lotion eller shower gel från DKNY (deo och parfymer har jag).

Taco-tjejer & Kamera-kort

 
 
 
 
 
Igår träffades jag, Sara och Mickan för lite tacomys. Jag brukar säga att tiden rann iväg men gårdagen slog nog alla rekord! Helt plötsligt var klockan midnatt. Men vi hann med en middag, en invigning av min "bönmalare" samt en titt på systers nya lägenhet. Och många, många skratt!
 
Syster fick även en tidig födelsedagspresent som jag förberett. Vilket var, som ni ser ovan, ett bidrag till en ny kamera. Det var ju inte länge sedan jag själv införskaffade mig en liten och smidig systemkamera och det är värt varenda krona. Speciellt när man ska ut och resa. Jag menar, jag kan lägga min "älskling" i handväskan vilket känns helt sjukt. Det var underbart att se hennes lycka över den insamlingen! Gladare tjej får man leta efter :).

Sugar Pie, Honey Bunch

 
Skulle inte ni också vilja lära er den där dansen?
 
 
"Du är verkligen född i fel tid" brukar en kollega säga och jag håller med. På ett sätt är jag en allätare, jag älskar inte bara 60-talsmusik utan även 70,-80,-och 90-talslåtar. Men om man räknar in vad jag anser om dagens musik så är jag verkligen inte en modern människa. Givetvis finns det fashionabla trudelutter som till och med en stenåldersmänniska som jag gillar. Men överlag så anser jag att artister var bättre förut, det krävdes mer för att lyckas på något vis. Sen kanske jag inte får fram min poäng så bra när jag lägger upp ett band där en sjunger och tre mest trallar omkring. Men ändå.
 
Låten ovan kommer jag snart att spela sönder. Jag har givetvis lyssnat på den innan men inte i samma skala som nu. Flera gånger om dagen i några veckor så poppar jag Four tops och man kan ju inte annat än bli glad av den "klämkäcka" låten! Annars så lyssnar jag mycket på Blue, för vad vore livet utan pojkband? Hörde ni förresten att Westlife ska återförenas? Kommer de till Sverige så lovar jag att jag kommer att se dom. Jag är dock beredd på att betala dyrt för att övertala någon att följa med ;).

Juklappar jag fått & Pinsamma saker jag gjort

Av mamma och pappa så fick vi en korg fylld med massa gott (en del är borttaget).
 
Av syster så fick jag ett presentkort från min svägerskas klädbutik.
 
Av min bror så fick jag choklad, honung och en pesto-variant.
 
Av min brors familj så fick jag en Barbapapa-sparbössa. Jag älskar den!
 
Av min make så fick jag en ny eltandborste som är extra bra för "hårdborstare" som mig.
 
Han gav även mig det jag önskade mig i 30-årspresent: en kaffekvarn (heter det va? nu fick jag hjärnsläpp).
Jag ska prata med min bror om detta då det lät som om han köpt eller tänkt köpa en. Mamma sa nämligen "Du fick den av Adam va?" och såg väldigt förvånad ut när jag sa nej. Hm...
 
 
Citat från jobbet:
Jag till en vikarie: Jag har funderat på en sak. Vad menade du med att du bara kan äta halv-slaktat kött?
Vikarien: Va? Jag sa att jag bara äter halal-slaktat kött.
(Båda bryter ihop av skratt)
 
Ni kan förstå hur jag tänkte innan jag förstod vad hon menade. "Hur sjutton slaktar man ett djur till hälften?"
 
 
Hur som helst så blev det, för säkerhetens skull, inget kött till nyårsmiddagen på jobbet. Jag valde istället mycket fisk och skaldjur. Kräftsoppa till förrätt, laxfyllda rödspätta-filéer till varmrätt och choklad-pannacotta till efterrätt. Det blev mycket gott! Fast jag gjorde inte särskilt mycket, främst för att jag ogillar att vara många kockar. Jag lagar maten bäst när ingen tittar på mig.
 
Min nyårsafton bestod med andra ord nästintill bara av jobb. Klockan 8:00 började jag jobba och klockan 20:00 var jag hemma. Då tog jag en folköl och tittade på en Netflix-serie (jag har sträcktittat på en tysk konstig men bra dramaserie - Dark). 23:45 somnade jag, och med gott samvete. Det är så skönt att göra det man vill - inte sådant man "borde" göra. Vill jag somnade en kvart innan tolvslaget så gör jag det liksom.
 
På tal om "pinsamma" saker så har jag glömt att säga vad som hände för några jobbhelger sedan. Klockan var 06:40 en lördag och jag skulle åka till jobbet. Om någon smäller igen en bildörr av mina grannar så hörs det in, därmed tänkte jag verkligen på att inte gå in i bilen alltför många gånger då alla sov. När jag hade kört ut bilen ur garaget så nästan smög jag fram till förarsätet.
 
Saken är den att när jag kör bil så sitter jag som en pressad potatis. Jag trivs bra när jag är högt upp i taket och nära till rutan. Så när jag, väldigt försiktigt, ska sätta mig igen så kläms jag liksom fast mellan ratten och sätet. Och lägger mig alltså på tutan. Hjärtinfarkten var ett faktum. Liksom den trevliga väckningen till mina grannar. Det är sjukt hur högt signalhorn låter! Jag körde fort som tusan därifrån och var så pass stressad att jag inte tänkte på att jag hade blinkers på nästan hela vägen till jobbet.

Min brors fotoutställning

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I tisdags så var jag på öppningen av min brors fotoutställning "Hakkors, hjärtan och banderoller". Två av hans talanger (fotografering och skrivande) blandades i en fantastisk men ändå gripande tillställning. Han har verkligen lyckats att fånga starka ögonblick under demonstrationerna.
 
Jag rekommenderar er att göra ett besök i Fredens hus (Uppsala slott). Ta en kopp kaffe och gå runt och kika på väldigt bra bilder. Min favorit är antingen "fredsaktivisterna" eller "den skadade polismannen (jag har hittat på namnen själva men det är vad korten visar). Hur korten ser ut får ni själva se, jag tänker inte lägga upp någon utöver på avstånd. Det kostar inget att gå in och utställningen finns fram till slutet av januari.
 
Efter utställningen så gick några av oss till Koh Phangan. Jag har velat besökt den restaurangen länge men det har aldrig blivit av. Och besviken blev jag inte! Alla tyckte om maten som de fick. Själv valde jag en exotisk cheesecake till efterrätt och till varmrätt Pat thai Koong (nudelwok med scampi). Jag är så jäkla sjuk i huvudet ibland. Jag blev typ generad av att beställa bara för att jag kopplade "Pat" med "Pattar, haha!

Frudejt & Förkylning

 
 Vi fick en present som innehöll "pyssel" hon lagt jättemycket tid på, allt från magneter till virkning. Bara förpackningen är ju imponerande!
 
 
I lördags kom frugan med familj hit för våra årliga juldejt. Vi fikade och tog igen lite tid innan de var tvungna att återgår till sitt späckade schema. De har givetvis rätt många att hälsa på när de väl är i kommunen. Men bara jag för en kram så blir jag nöjd och det fick jag ju som ni ser. Jag älskar den bilden! Och min bonusfamilj .
 
På tal om att hinna med så är det lite trist att jag har min värsta schemavecka när min make har julledigt. Jag jobbar alla dagar utom tisdag och torsdag. Varav kväll på lördag och 8-19 på söndag/nyårsafton. Så är det någon som snarkar vid tolvslaget så är det kanske jag. Jag och min man har en förmåga att gå om varandra då vi båda jobbar helger och olika skift, därför vill man alltid ta vara på tiden man har ihop. Ofta har vi bara en helg ihop under en månad och då vill man ju ogärna smida planer hemifrån. Till råga på allt, med risk för att vara gnällig, så är jag förkyld. Jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle smittas även om resten av världens befolkning har en förkylning i kroppen. För jag har världens bästa immunförsvar. Men tji fick jag.

Julafton

 

Har ni sett en mindre tomteluva? (Mitt pekfinger är ju vackert, haha!)
 

Jultallrikar är ju inte vackra men de är däremot obligatoriska av föreviga. Jag blev glad att hitta mina favoritfrukter på julbordet.
 

Promenad med mamma och brorsdotter.
 
 
 

Försök till gruppbild nummer ett.
 
Försök till gruppbild nummer två.
 

We did it!
 

Pappa fick vara tomte. Vilket blev en utmaning då mina pappersetiketter låg bredvid de flesta paketen.
 
Jag gav min make en drönare till både hans och min brors förtjusning.
 
Julklappsleken!
 
 Dricka rom och umgås.
 
 
Jag hoppas att alla hade en lika fantastisk julafton som mig. Det är ju trots allt ingen självklarhet, för många är det en väldigt ångestladdad dag. Det enda positiva med det, om man får säga så, är att jag blir extra tacksam över att jag har tio familjemedlemmar att få fira med. Och vad jag längtar till midsommarafton! Jag vet att det är lite sjukt att längta till sommaren såhär vid jul men vi har världens mysigaste familjeplaner.
 
Men för att strunta i midsommar ett tag och återgå till min julafton. Vi gjorde ungefär som vi brukar göra vilket är att mötas upp innan Kalle Anka, äta god mat, promenera, dela ut julklappar och sedan spela julklappsleken. Den mesta tiden går dock till att umgås/prata. I år så hörde min storebror av sig på förmiddagen och vi kunde tillsammans få äta en långfrukost och lyssna på "Mupparnas jul"-musik. Det var mysigt!
 
Visst är våra gruppbilder fantastiska? Min make kom på idén vilket jag uppskattar då vår förra jul-gruppbild vi tog var katastrofal på mig. Jag hade typ svart hår och jättemycket utväxt. De bästa bilderna är ju de som gick fel, när min man inte hann sätta sig innan det började att blixtra - haha!

"Vi köper inga julklappar i år va?"

 
 
 
 
 
Här är alla julklappar som jag gav i år (vad jag fick kommer i ett eget inlägg). Det blev allt från kläder, salladsbestick, böcker och sängkläder till Donnie Darko-tofflor, "plantera ditt egen bonsaiträd", Dalahäst-reflex (till min dalkulla till mor) och ritgrejer. Ett av det mest uppskattade klapparna var Motörhead-snapsglasen till min bror. 
 
Att snapsglasen krossades under den första leveransen var inte så konstigt. Förpackningen hade en öppning på framsidan så logiskt sett så borde man lägga bubbelplast (eller liknande) runt den och lägga i en smal box. Men nejdå, man lägger glas-lådan i en större låda så att de far runt vid varje stopp från Tyskland hem till mig.
 
Tur i oturen hade jag dock, för sjukt nog så gick faktiskt bara ett glas sönder fast att alla låg löst i den större lådan. Och jag fick den ultimata hjälpen när jag ringde (jag som hade tänkt öva på att skälla...). Jag slapp skicka tillbaka förpackningen utan de skickade på en gång en ny så att jag skulle hinna få den innan jul - och det fick jag! Så min storebror fick alltså sju istället för fyra glas. Hans lycka över den julklappen gjorde mig jätteglad! För det är ju trots allt en stor anledning till att jag gillar att ge julklappar, jag vill ha ego-boosten man får av att man lyckats med en present. Liksom kläderna till min syster som passade, jag älskar att ge andra plagg men det är en chansning varje gång.

s0f1a.blogg.se

Min profilbild

Sofia

RSS 2.0